Med strömmen av Hjalmar Söderberg

4 röster
8142 visningar
uppladdat: 2008-05-04
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
I Hjalmar Söderbergs novell Med strömmen får vi det berättat för oss om en ung man, vid namn Gabriel Mortimer, som strävar efter att finna tillbaka till äktheten i sitt liv.
I sina unga dagar är Mortimer helt uppslukad av litteraturen. Han skriver dagböcker om sin personliga själsutveckling och studerar olika filosofer. ”Ty väl var frågan om livets mening i grunden det enda, som fyllde hans dag och hans natt.”. Personer runtomkring Mortimer tycker han är konstig, ett original, som lever för dagen, läser mycket med inte för att ta någon examen. Trots detta är han tämligen omtyckt då många finner honom roande. Men så plötsligt en dag blir Mortimer kär. Han som gjort satir av de äktenskapliga institutionerna friar nu istället. Vi får veta redan från första orden i novellen att här startar en konflikt: ”Nej, Gabriel Mortimer var sig icke lik, sedan han blivit gift.”.

Mortimer börjar nu bli mer och mer som alla andra. Han skaffar sig ett propert arbete, blir en god äkta man och familjefar, han går på teater och talar om pengar på konton. Mindre och mindre tid ägnar han åt litteraturen och filosofin – det som förut var hans livselixir. ”Mortimer fann det dessutom mycket snart, att det är lättare att skriva protokoll än att föra dagböcker och att ett ordnat liv, delat mellan arbete, förströelse och vila, var ojämförligt mycket bekvämare och angenämare att föra än det liv i stämningar och idéer, som dittills varit hans.”.
Men ibland kommer det över honom, att han inte lever så som han hade velat. Hans äktenskap motsvarar inte de erotiska förväntningar han hade som ung och livsgnistan är inte längre lika påtaglig. Men han tröstar sig med att idealet faktiskt är ouppnåeligt. Han har ju ett bra arbete och en fru som många ansåg vara en skönhet. Nej, han hade alla skäl att prisa sig lycklig.

Mortimer blir svårt sjuk. I sina feberyror drömmer han drömmar som symboliserar hans eget liv och hans vånda. Han drömmer att han har ett livsviktigt ärende. Men längs vägen hindras han av en massa småsaker, att han tillslut glömt vilket ärende han hade. Småsakerna i hans dröm är sådant han förväntas av andra att göra i livet. Det är saker som att ta en examen, uppfostra barn eller att socialisera på teatern. Det kan stå för allt det som hindrar honom från att få ut sin passion i litteraturen och tankarna kring livets mening.
Mortimers svärfar sa en gång ” –Ja, livet består av småsaker. Att göra sin plikt i smått och stort, det är huvudsumman av lagen; han som gör det, han kan leva lugn och behöver inte plåga sig med några onödiga bekymmer, och kan gå lugn i graven.”, vartefter svärfadern ser ut i det blå och rummet tystnar med laddad stämning. Efter sitt tillfrisknande ligger Mortimer i sin vilstol och även han ser upp mot himmelen. Kanske funderar han över om svärfadern verkligen menade det han sa, var det småsakerna och att göra sin plikt som räknades, eller längtade även han efter något mer i detta liv?
Även om han tillfrisknat tycker frun och Mortimers chef att han förändrats. Han är likgiltig och verkar vara inne i sina egna tankar. Han får ta tjänstledigt och åker till sin kusin på landet. Där börjar hans sinne att vakna till liv. Han möter en flicka som han blir förtjust i men får henne inte.

Flickan beskrivs på ett sätt abstrakt. Jag skulle vilja säga att hon står för något mer än sig själv i köttslig form. Hennes kläder är röda, likaså hennes läppar och hennes barm sväller. Hon är erotisk och lockande och hon vill följa med Mortimer i båten han ror. Men precis när Mortimer ror in mot land avbryts han av en annan flicka. Denne är vit och marinblått klädd och verkar får Mortimer att ånga sig, den rödklädda flickan får inte följa med. Strax efteråt är de båda helt plötsligt försvunna, Mortimer ser dem glida fram över åkrarna. De beskrivs som nästintill overkliga väsen. Vi skulle kunna kalla dem för den passionerade och den förnuftige. Detta bekräftas senare när flickorna åker båt och den rödklädde hade vågat klätt av sig. Den andra påpekar att hon i huvudtaget vill ligga sådär halvklädd och säger att hon är ohjälplig. Den rödklädde flickan är den hängivna, passionerade, fresterskan och vi får veta att hennes namn är Lucie, vilket ger anspelningar på Lucifer, alltså själva djävulen. Hon tycks ha det där Mortimer sökt hela sitt vuxna liv, det han hade glimtar av som ung, men det visar sig att hon bedrar honom. Han kommer på henne i trädgården med notarien.
Den blåklädde flickan, vars namn är Gerda, är den goda, kloka. Hon är prästens dotter och Lucies motpart. Hon står för det som även Mortimers svärfar och fru står för. D v s det förnuftiga, att man ska göra sina plikter och inte sväva ut i det ostrukturerade.

Berättarstrukturen är väldigt rak och enkel med en hetrodiegetisk berättare med extern fokalisering. Det står inte klart och tydligt vilka känslor Mortimer har. Vi får veta om han är trött eller fryser men inte om han är glad eller olycklig. Hans inre känslor får vi läsa mellan raderna.
Novellen är uppbyggd i sju delar, i vilka det är stor skillnad i omfång. En del verkar också vara mindre verkliga – det är nästan som om Mortimer drömmer eller yrar. Väldigt ofta frågar han sig själv vart han är någonstans och ibland drömmer han vaken drömmar. Vi skulle kunna fråga oss om han verkligen möter Lucie och Gerda eller är det bara ett verk av hans fantasier och inre konflikter. Han kanske inte ens blir frisk utan hela berättelsen från del fyra till slutet är feberyror.

I del fem står det så här när Mortimer tänker på hur underbar Lucie är: ”Han läste sällan och tänkte knappast. Det förflutna, den verklighet, i vilken an levt, hade sjunkit undan; endast någon gång kunde det stiga fram för honom med obestämda konturer, liksom mitt i en dröm en dunkel aning om det vakna livet kan stiga upp för den sovande och störa honom med ett halvt medvetande om att han drömmer.”
I slutet av del tre får vi veta att Mortimer sitter hemma och ser sig i spegeln. Han filosoferar över sina yngre dagar och läser sina gamla dagböcker. ”Han sökte efter en enda punkt i det förflutna, som kunde göras till ett centrum. Han sökte efter något, som han kunde kalla väsentligt.”. På så sätt dras han i sina feberyror tillbaks till sin ungdom. Han tror att han är ung igen och det är till den verkligheten vi får följa honom. Detta skulle kunna förklara ålderskillnaden mellan Mortimer och Lucie. Men enkel överslagsräkning kan vi ana att Mortimer bör vara runt fyrtio, då han friade vid tjugosex års ålder, har hunnit tagit examen, starta ett företag och blivit trebarns pappa. För åldersskillnaden var något jag först reagerade på då Lucie inte ens är fyllda nitton.
Likaså tyder den sista delen på något vi kan likna vid drömmande. Mortimer hamnar helt oväntat på ett tåg. Ingenting om någon tågresa har sagts innan. Det är fuktigt och han sitter i någon slags dvala. Han minns inte ens om han löst biljett eller inte, och som läsaren vet så slutar denna tågresa med döden. Därför skulle vi kunna kalla tåget för ”dödens tåg”. Tåget gör ett uppehåll i en stad. ”Staden tycktes utdöd. Ingen människa syntes, som han kunde fråga vägen.” Han möter några stycken men de verkar undvika eller bli rädd för honom. Han möter en svart katt, samma katt som han mötte i trädgården där han såg Lucie med notarien, vilken signalerar att något hemskt kommer att hända. Allt är skökligt och konstigt. Den här tågresan som han så plötsligt hamnar på gör han alltså inte i fysisk bemärkelse utan den tar plats i hans inre under hans sista trevande timmar i livet. När han slutligen släpper taget från vagnsdörren släpper han taget till livet självt.

En annan intressant synvinkel vi han ha på betydelsen av denna resa, är ju det faktum att han faktisk hoppar av tåget. Om nu detta är ett tåg, är på väg mot döden, så som det beskrivs, vad händer då om vi hoppat av dödens tåg?
Jo, vi får leva. Det står att några arbetare hittade honom, men inte i vilket skick. Bara att ingen förstod hur det hade gått till. Så för att dra saken till sin spets skulle vi kunna säga att han överlevde och trotsade sin sjukdom.

Något annat jag vill kolla närmare på är Mortimers självbild. Vid ett flertal tillfällen ser han sig själv i spegeln eller vattenytan och vad hans ser skiljer sig vid olika tillfällen drastiskt åt. Första gången spegeln dyker upp är medan Mortimer är sjuk. Han sitter och ser sig flera gånger i spe...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Med strömmen av Hjalmar Söderberg

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-04]   Med strömmen av Hjalmar Söderberg
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=9779 [2018-08-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook