Upplysningen

23 röster
53089 visningar
uppladdat: 2002-01-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
1700-talet är den tid vi kallar upplysningen.
Med upplysning menas att man började lära människor att använda sitt förnuft och ”upplysa” dem. Under upplysnings tiden så började många författare att intressera sig för tidens viktiga frågor och kritisera missförhållandena i samhället. Det kunde vara farligt för en författare att angripa t.ex. kyrkan och statliga myndigheter med direkt kritik. Så dom som ville skriva och upplysa folket fick använda sig av en allegoriskform. Med en allegori menas att en berättelse kan läsas på flera sätt.

En av dessa författare var:
Daniel Defoe, år 1719 gav han ut boken Robinson Kruse.
Robinson handlar om en man som kommer till en öde ö och får leva nära naturen och inrätta sitt liv efter den. Han får använda sitt förnuft. Han får tänka på allt, hur man skyddar sig mot vildar, mot rovdjur, väder mm. Robinson löser sina problem genom sin iakttagelseförmåga. Han studerar t.ex. väderlek och terrängförhållanden före bostadsbygget. Med sina iakttagelser drar han sedan en slutsats. Robinson gör observationer och experiment, arbetar metodiskt, lär av sina misstag och använder sitt förnuft.
Defoe han som alla andra upplysningsmän ville utrota vidskepelse, fördomar och okunnighet och istället sprida upplysning bland folket. Man försökte med det genom reformer. Reformerna skulle vara till nytta för folket den så kallade nyttosynen.


Och en annan som fick lära sig av sina misstag var Candide som föll för den vackra Kunigunda, och blev utsparkad från slottet där han hade allt och lite till. Candide (1759) skrevs av François Voltaire. Han var oerhört produktiv och skrev epos, tragedier, noveller, romaner, filosofiska verk och brev. Hundratalet verk och cirka 25 000 brev till vetenskapsmän, lärda män och furstar i hela Europa. Och genom sina brev så spred han upplysningens idéer effektivast. Voltaire var en internationalist som kämpade för sitt oberoende. Han tröttnade aldrig att angripa missförhållanden inom den katolska kyrkan. Däremot tog han aldrig helt avstånd från den kristna tron, hans försvar för religionen hänger samman med rädsla: ”om gud inte fanns vore det nödvändigt att uppfinna honom”. Under hela sitt liv kämpade Voltaire för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Han bekämpade fanatism och vidskepelse. Han trodde på möjligheten att med förnuftets hjälp skapa en harmonisk och lycklig värld.

Voltaire var känd för sitt dräpande satiriska sätt att skriva och det var även Jonathan Swift. I skriften Ett anspråkslöst förslag, en av världslitteraturens fränaste satirer, skriver Swift ”ett barn räcker för två rätter om man har främmande, och om familjen dinerar ensam bör fram- eller bakdelen förslå. En som är mera om sig (vilket jag måste erkänna att tiderna kräver) kan flå kroppen. Väl garvat kan skinnet bli förträffliga damhandskar och sommarstövletter för fina herrar.”
Swift skrev även boken Gullivers resor (1726). Den påminner om Voltaires, Candide, för Gulliver reser väldigt mycket i många olika länder, precis som Candide gjorde.
Fyra gånger så drabbas Gulliver av skeppsbrott. Och hamnar på en mystik plats varenda gång.
I första boken hamnar Gulliver i lillepluttarnas land, och där är de först misstänksamma men Gulliver kommer snart på god fot med dem.

Han lär sig deras språk och studerar deras seder och bruk. Men vissa av lillepluttarna sammansvärjer sig mot honom, så han måste fly.
Efter nästa skeppsbrott hamnar Gulliver i jättarnas rike, där används han som en ”leksak”, men till slut så flyr han iväg på en örn som tappar sitt byte mitt ute på havet, och där flyter Gulliver omkring tills han räddas av ett fartyg. Under sin tredje resa hamnar han i matematikernas land Laputa. Invånarna där sysslar med allehanda projekt, t ex att framställa solstrålar ur gurkor. Den fjärde resan för Gulliver till hästmänniskorna, houyhnhnmernas land. Där finns också lägre stående individer de s k yahooerna, ett slags apmänniskor.

När Swift dog så testamenterade han till ett mentalsjukhus för irländarna, eftersom, som han skrev, inget annat folk hade större användning för ett sådant.

Den sista som kom att kämpa för att upplysa folket var Jean-Jacques Rousseau. Hans författarskap blev en ideologisk utgångspunkt för franska revolutionen. Han var en föregångare till Romantiken och den moderna uppfattningen om barn och dess utveckling. ”Överge inte barnet förrän det har vuxit upp till människa”.
I en av hans romaner, Emile skrev han hur han tyckte barn skulle bli uppfostrade och utbildade och hur barn blev uppfostrade. Han beskrev det genom bönder och vildar.
Bönder är dom som bara gör saker på befallning, dom gör bara saker dom blivit föreskriven att göra. Dom törs varken äta när dom är hungriga, skratta när dom är glada, gråta när dom är ledsna. Bonden tänker helt enkelt inte själv.

Vilden är det en helt annan sak. Utan att vara bunden vid någon bestämd plats, utan bestämt arbete, utan lydnadsplikt mot någon och utan annan lag än sin egen vilja är han tvingad till eftertanke vid varje handling i livet. Dom tänker innan dom handlar. Vilden måste tänka själv och fatta egna beslut. Rousseau hade även en speciell syn när det gällde kvinnor.
”Kvinnorna har alltså eller bör åtminstone ha endast föga frihet, men av samma orsak går de till överdrift vid brukandet av den frihet man lämnar dem”. Han tyckte att kvinnorna skulle vara hemma och behaga mannen, och uppfostra barnen.

Franska revolutionen startade 1789 och då var det slut på upplysningstiden. Alla upplysningsmän var nu döda, de som försökte föra budskapet vidare fängslades eller halshöggs. Dessa herrar som jag har skrivit om fick fly från sitt hemland, bli förvisade och sitta i fängelse. Allt detta bara för att upplysa folket till det bättre!


Mina kommentarer om författarna och deras texter:

Satiren för mig, när jag läser vad Voltaire och Swift skrev så skrattar jag och tycker det är roligt! Jag förstår att det är en mening bakom vad de har skrivit. Låga klackar, höga klackar, lillepluttar, jättar, trubbändar, smaländar, att ingen är jämnställd utan alla har sin ”klass”. Jag gillade det Swift skrev om när han såg en mamma amma sitt barn, ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Upplysningen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2002-01-18]   Upplysningen
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=953 [2017-11-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in