Filmvetenskap: En jämförelse av psykoanalys och kognitiv filmteori

8678 visningar
uppladdat: 2008-02-29
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Psykoanalys

Sigmund Freud lanserade termen psykoanalys 1986, endast ett år efter filmens födelse. Psykoanalysen utvecklades senare av bland andra Jacques Lacan. Psykoanalytiska filmteoretiker har varit speciellt intresserade av varför filmen har sådan kraft över människan.

Enligt Freud är vårt undermedvetna basen för vår identitet. Detta undermedvetna kan nås genom drömmen. I drömmen gömmer vi bortträngda lustar och begär, och den kan hjälpa oss att lösa problem som vi inte kan hantera i vaket tillstånd. När vi tittar på film ”drömmer” vi och tolkar filmen med hjälp av vårt undermedvetna. Själva den cinematiska situationen - mörkret, orörligheten, passiviteten och avskärmningen från omvärlden – påminner om en dröm. Också själva filmens form, med klipp och förflyttningar i tid och rum, påminner om drömmar. (Stam: 162-163)

Enligt Lacan finns det tre steg i ett barns identitetsutveckling: den imaginära fasen, spegelfasen som sedan övergår i den symboliska ordningen. Fram tills barnet är sex månader gammalt går det igenom den imaginära fasen. Under denna fas föreställer barnet sig att det ingår i en enhet med modern. Spegelfasen inträffar när barnet är 6-18 månader gammalt. Under denna fas upptäcker barnet sig själv i spegeln och uppfattar att spegelbilden är ’Jag’. Barnet upptäcker att det är skilt från modern och spegeljaget blir ett idealiserat jag. Denna fas inträffar när barnets hyperaktiva perception sammanfaller med en låg nivå av motorik. Spegelbilden blir då en imaginär bild av barnets självständiga närvaro, och barnet identifierar sig med denna. (Elsaesser/Buckland: 225-226)

Christian Metz menade att varje gång vi tittar på film genomgår vi spegelfasen om igen. Vi är hyperperceptiva samtidigt som vi inte kan röra oss. Filmduken agerar som en spegel för oss, där vi först identifierar oss med kamerans blick (primär identifikation) och sedan med karaktärerna på duken (sekundär identifikation). Vi får inte se några bokstavliga spegelbilder av oss själva, men vi upplever ändå oss som både subjekt och objekt. (Elsaesser/Buckland: 235-236) (Stam: 164-165)

Spegelfasen övergår i den symboliska ordningen, den patriarkala strukturen där det är Faderns lag och språk som gäller. Barnet upptäcker att modern begär fadern, inte barnet, och när barnet skiljs från modern uppstår kastrationsångest. Barnet måste nu trycka ner sitt begär efter modern, ta sig in i den symboliska ordningen och finna sin sexuella och sociala identitet. Enligt psykoanalysen är i princip alla filmer sådana här oedipala historier, där mannen ska komma över saknaden efter modern, ta till sig mannens lag och tämja sin kvinna. Målet är att säkerställa den heterosexuella identiteten. (Elsaesser/Buckland: 223-226)

Men filmen är inte oedipal endast i sina historier, utan filmtittandet är i sig oedipalt då det involverar till exempel fetischism och voyeurism. Tittaren vet att filmen endast är en illusion, men tror ändå på den: en slags fetischering sker. Man känner också en sorts lust av att kunna titta in i en annan (filmisk) värld, utan att kunna bli sedd. (Stam: 168; Mulvey: 33-35)


Kognitiv filmteori

Kognitiv psykologi studerar hur man gör mening av världen utifrån fragmentariska och okompletta data och upplevelser. När David Bordwell utvecklade sin kognitiva filmteori, motsatte han den direkt mot psykoanalysen. Enligt kognitivisterna är medvetandet basen för identiteten. Bordwell menar att filmteoretiker bör börja med en kognitiv förklaring av ett filmiskt fenomen, och fortsätta med psykoanalys endast om det är nödvändigt, för att förklara känslor och annat irrationellt. Man bör inte gå på djupet innan man har analyserat det uppenbara och konkreta. (Elsaesser/Buckland: 169-170)

Kognitivism är svårt att definiera då det inte är en enhetlig teori, utan snarare består av flera småskaliga teorier, och de flesta kognitivister plockar från en del andra teorier. De flesta kognitivister är i alla fall överens om att filmtittarprocesser förstås bäst som rationellt motiverade försök att göra visuell och narrativ mening av de textuella materialen samt att dessa förståelseprocesser inte är olika dem vi utnyttjar i vårt dagliga liv. (Stam: 237)

Enligt Bordwell är berättande den centrala process som påverkar hur åskådaren förstår en film. Åskådaren tar inte emot en färdig berättelse, utan måste själv konstruera den. Filmen arbetar på två berättande plan: det första är sujett (plot) och det andra är fabel (story). Sujetten är berättelsen så som den presenteras för åskådaren, hur fragmenterad eller okronologisk den än må vara. Fabeln är den berättelse som åskådaren själv konstruerar i sitt huvud genom informationen som presenteras i sujetten. Sujetten ger åskådaren ledtrådar och information om kausalitet och spatiotemporala relationer. (Stam: 236)

För att förstå film använder vi våra mentala scheman. Ett schema är enligt Edward Branigan ett ”arrangemang av kunskap som iakttagaren redan är i besittning av och som kommer till användning för att förutsäga och klassificera nytillkommen sinnesdata”. När åskådaren får se två händelser i en film, försöker den att koppla samman dem antingen spatialt, temporalt och/eller kausalt. Ju mer typisk informationen är för åskådaren, desto sämre ihågkommen blir den, eftersom den ju redan finns i dennes schema. (Branigan: 102-107)

När vi tittar på film vandrar vår uppmärksamhet framåt och bakåt under filmens gång. Om berättandet till exempel är icke-linjärt och/eller har flera parallella historier måste åskådaren försöka hålla i de lösa trådarna som uppstår i början för att sedan gå tillbaka till dem när mer information ges och på så sätt försöka få dem att hänga ihop. (Branigan: 102-107)

Torben Grodal tyckte, tvärtemot Bordwell, att förståelse av en film inte kan separeras från emotionella reaktioner. Grodal menade att känslor är lika mycket objektiva aspekter av den inre konstruktionen av fabeln som kognitioner är. Känslor är inte irrationella krafter, utan snarare motivatorer för kognition. (Stam: 243)


Jämförelse

Ingen av dessa teorier har tagit speciellt mycket notis om hur faktorer som klass, ras, sexualitet eller kultur påverkar filmtittandet. De förutsätter att tittaren är vit, man, västerländsk samt heterosexuell. Till att utreda hur olika förutsättningar påverkar åskådaren är recpeptionsteori en bättre väg. Teorierna fokuserar båda på åskådarna, till skillnad från till exempel auteurteorin som fokuserar på just, auteuren.

Psykoanalysen ser åskådaren som mer passiv, åskådaren suger in filmen och tolkar och upplever den på ett sätt som påminner om åskådarens barndom. Kognitivismen menar att åskådaren inte kan ta emot en färdig berättelse, utan själv måste konstruera den (detta torde d...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Filmvetenskap: En jämförelse av psykoanalys och kognitiv filmteori

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2008-02-29]   Filmvetenskap: En jämförelse av psykoanalys och kognitiv filmteori
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=9360 [2018-10-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook