Astronomi

6 röster
7454 visningar
uppladdat: 2007-11-10
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Stjärnor
En stjärna är ett jättestort gasklot som mestadels består av joinserat vete. Stjärnans gravitation är så stark att vätet pressas ihop tillräckligt för att fusion ska kunna ske, vilket är den process som omvandlar materia till energi i stjärnan. Energimängderna som frigörs hettar upp hela stjärnan så att den lyser. Inne i stjärnan är det så extrema förhållanden att lätta grundämnen som väte fusionerar till tyngre. Fusioneringen börjar när temperaturen i kärnan är ca 8 miljoner kelvin.


En stjärna föds:

Fas 1: Stjärnor föds ur gasmoln består av mestadels väte och stoft. Gravitationen gör så att gasen börjar att dra samman partiklarna. Molnet krymper och börjar ta en fastare form. Detta sker i en väldig fart så att molnet nu börjar glöda.

Fas 2: Molnet fortsätter att krympa i hög fart och tar nu form av ett klot och skiner nu ännu mer. Runt det skinande klotet så bildas en ring av stoft och gaser som kretsar runt stjärnan, ringen tar sedan form av planeter.

Fas 3: Klotets kärna pressas ihop ännu mer, tills det får en sådan värme så att det sker en kärnreaktion. Det är från kärnreaktionen får sin energi.



Stjärnan åldras och dör:

Under stjärnans livstid så varken krymper eller växer stjärnan, för dragningskraften håller ihop stjärnan undertiden då gaserna drar ut planeten, det sker en komplikation.

När en stjärna håller på och dö så kommer den att omvandlas till en supernova. Stjärnan drar ihop sig för att sedan kunna explodera i en supernova. En supernova är när planetens yttre skal exploderar i en ljusvåg. Kvar efter supernovan se blir det en neutronstjärna vilket är en liten stjärna som inte är större än ett tiotal kilometer.



Indelning av stjärnor
Man delar in stjärnor i olika kategorier, man delar exempelvis in dom efter färj temperatur och storlek.

Beroende på temperaturen i en stjärna får stjärnorna olika färg. De gulvita stjärnorna har en temperatur på 6 000*C, . de blåvita 15 000*C eller mer, och de gula ganska vanliga stjärnorna som solen har en temperatur på 5500*C. De röda och orange stjärnorna har ännu lägre temperaturer.
Stjärnors storlek kan variera. Den största man känner till är Epsilon som har en diameter som är 3 000 gånger större än solens. Nästan hela vårt solsystem skulle få plats i denna stjärna. En annan stor Stjärna är Betelgeuze i Orions stjärnbild, Den är hundratals gånger större än solen Det finns även mycket små stjärnor som är mindre än jorden. De stora stjärnorna kallas för jättar och de små för dvärgar. De stora stjärnorna lever ”bara” i några miljoner år medan dom minsta kan leva i flera miljarder år

Superjättar
Superjätte eller överjätte är de stjärnor som har störst massa, cirka tio gånge större än solens massa eller mer. Superjättestjärnor kan bli upp till 500 gånger så stora som solen. Det finns superjättar av alla spektralklasser och de röda superjättestjärnorna är de allra största stjärnor som finns. En superjätte kommer sannolikt att sluta som en supernova.


Svart dvärg
Svart dvärg kallas ett gasklot som inte sänder ut någon strålning alls. Mindre massiva stjärnor än solen kan efter sina långa liv i huvudserien kollapsa till kalla svarta dvärgar. En svart dvärg kan också tidigare ha varit en vit dvärg som förbrukat allt sitt bränsle och därför krympt men har för liten massa kvar för att en fusion ska kunna starta.



Vit dvärg
vit dvärg är en stjärna som kollapsat till en mycket liten storlek efter att den gjort slut på sitt kärnbränsle. En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens men grovt räknat samma massa. Detta motsvarar en täthet på cirka 1 miljard gram per dm³.

Brun dvärg
En brun dvärg är en ljussvag stjärna på mindre än 0,1 solmassor (ca 13-70 gånger Jupiters massa). Dess gravitation räcker inte till att starta en kärnfusion och den lyser därför endast med gravitationell energi (värme), därav den låga ljusstyrkan. En brun dvärg tillhör huvudserien.
Den första bruna dvärgen, Gliese 229 b, upptäcktes 1995. Den uppskattas ha 20-50 gånger Jupiters massa och består delvis av metan, precis som gasjättarna i solsystemet. Gliese 22 b kategoriseras därför också som metandvärg.


Röd dvärg
Röda dvärgar är stjärnor som är ungefär en tredjedel så stor solmassa och dubbelt så stor diameter. Dessa lätta stjärnor förbränner sitt bränsle mycket långsamt och dom kan blii ofattbart gamla, till och med lika gamla som universum (15 miljarder år) därför är det de vanligaste stjärnorna.
Ett exempel på röd dvärg är vår näst närmaste stjärna, Proxima Centauri.


Avstånd till stjärnorna
Det är väldigt stora avstånd till stjärnorna. Den närmsta stjärnan, förutom solen heter Alfa Centauri och ligger 4.3 ljusår från jorden. Den är egentligen tre stjärnor som roterar runt varandra. Det är två starkare stjärnor som ligger nära varandra och en ljussvag. Den ljussvaga, heter Proxima Centauri, ligger närmare jorden än de två andra, så det är den som är vår närmaste stjärna. Men eftersom alla tre ingår i ett system som roterar runt varandra så anges ofta hela Alfa Centauri-systemet som vår närmaste stjärna. Eftersom Alfa Centauri finns på södra stjärnhimlen kan vi inte se den från Sverige.
Ett ljusår är hur långt ljuset hinner på ett år. Ett ljusår är väldigt lång sträcka eftersom ljuset hinner 300000KM per sekund. Vissa stjärnor ligger flera miljarder ljusår från jorden, det ljus som når jorden från en sådan stjärna lämnade stjärnan för flera miljarder år sedan



Dubbelstjärnor

Mer än hälften av alla stjärnor är dubbelstjärnor. Det innebär att de bildar par som kretsar runt varandra. Vissa dubbelstjärnor kan t.o.m. bestå av tre eller fyra stjärnor i ett och samma par.

Avstånden mellan stjärnorna i en dubbelstjärna varierar stort. I vissa fall kan man se alla stjärnor i en dubbelstjärna med en vanlig kikare, medan stjärnorna i andra fall ligger så tätt inpå varandra att de t.o.m. nuddar varandra. Man måste då undersöka ljuset som stjärnorna sänder ut med hjälp av spektrum för att kunna skilja stjärnorna åt.


Supernova
En stor och het stjärna blir en supernova när den dör. Istället för att slockna exploderar den, helt utan förvarning. Den blossar då upp och lyser väldigt starkt, som en miljon stjärnor tillsammans. Resterna av nova-explosionen dras samman och blir till en neutronstjärna.
Den kan ibland utveckla energier på 10000000000000000000000000000000000000000000000 joule. Det är mer energi än vad solen producerar under hela sin livstid. Den kan bildas på två sätt, antingen av att en liten dvärg stjärna slits söder genom materiaöverföring, eller när en stjärna sprängs inifrån. När de bildas slungas materia ut i universum med hastigheter upp till 20000 km/s. Den materian är oftast tyngre ämnen och mycket av dem ämnena som finns i världen tros komma från supernovor. Supernovor är väldigt ovanliga och förkommer bara några gånger på 1000år

Varför supernova?

Det heter supernova för att den är väldigt våldsam och kraftfull, långt ifrån dem vanliga novorna. En supernova både ser och är fysiskt annorlunda om man jämför med en nova.



Hypernova
En hypernova är en teoretisk, extremt energirik variant av en supernova. Det är troligtvis den mest energirika händelsen som kan inträffa i Universum näst efter själva ursmällen.
Orsaken till hypernovor vet man inte. De skulle kunna skapas när mycket stora stjärnor kollapsar vid slutet av sin existens eller vid sammansmältning mellan svarta hål, mellan neutronstjärnor eller mellan ett svart hål och en neutronstjärna. Resultatet blir emellertid ett svart hål och två extremt energirika plasmastrålar vräks ut med nära ljusets hastighet ut från dess poler. Plasmastrålarna sänder ut intensiv gammastrålning och kan vara en förklaring till utbrott av gammastrålning i rymden. Sådana utbrott observerades för första gången av den militära satelliten Vela på 1960-talet.
Eftersom få stjärnor är så stora att de blir svarta hål, bör även antalet hypernovor vara litet. Några källor påstår att Eta Carinae i Vintergatan kan bli en hypernova inom en miljon år. Det finns vidare teorier om att energin som sänds ut från en hypernova tusentals ljusår bort skulle kunna förstöra allt liv på jorden, men en majoritet av


Neutronstjärnor
Resterna av en nova-explosion kan bilda en neutronstjärna. En neutronstjärna är ungefär 30 km i diameter. Neutronstjärnor sänder fortfarande ut ljus men på ett väldigt underligt sätt. Ljuset som kommer ut från neutronstjärnan ser ut som en ficklampsstråle. I en neutronstjärna är materian oerhört tät. En tesked fylld med materia från en neutronstjärnas inre skulle väga ungefär 10 000 ton. En del neutronstjärnor sänder ut radiostrålning. Dessa kallas pulsarer.


Asteroider
Asteroider är småplaneter kretsar runt solen mellan Jupiter och mars. De första fyra asteroiderna, Ceres, Pallas, Juno och Vesta. Antalet asteroider med en diameter över hundra meter uppskattas vara flera miljarder, men det finns bara 30 kända som har en diameter på mer än 200km. Den totala massan av alla asteroider antas vara mindre än en tusendel av Jordens


,Meteorer
Meteorider är egentligen små asteroider, gränsen går vid ungefär 100 meter i diameter.
Innan en meteorid krockar med jorden når den först atmosfären.
Den bromsas där av atmosfärens yttre skikt.
En friktion uppstår vilken gör att meteoriden värms upp och börjar glöda, detta gör det möjligt för oss att se meteorider, vilket kallas stjärnfall. Meteorider kan också kallas för meteoriter. Detta beror på att när en meteorid inte helt förgasas, utan träffar jorden i form av stenar eller järnbitar så kallas de meteoriter. Skillnaden mellan en meteorid och en komet är ganska stora.
Meteorider rör sig annorlunda än kometer. Kometer är uppbyggda annorlunda och mycket större än meteorider.
En meteorid kan vara uppbyggd av t.ex. stenar men också av annat material.
Asteroider
I solsystemet finns himlakroppar som är mindre än planeterna.
Dessa kallas asteroider och kan skilja sig allt från stora klippblock till enorma himlakroppar som är hundratals meter i diameter.
Mellan Mars och Jupiters banor rör sig de flesta asteroider.
När asteroider rör sig för nära Jupiter kan dess banor störas av den stora planetens dragningskraft.
Ibland kan detta leda till att dess bana kastas om.
Detta kan i sin tur leda att asteroider kommer i Mars eller Jordens banor.


Kometer
En komet är en s.k. stor "smutsig snöboll", som kretsar runt vårt solsystem i stora banor. Dessa banor kallas för ellipser. De är så vida att det kan ta flera miljoner år för kometen att komma tillbaka i sin bana mot solen igen.
Den plats där kometen är som närmast solen på sin bana kallas perihelion. De flesta kometerna håller till i solsystemets ytterområde.

När kometer närmar sig solen börjar isen smälta och blir till gas. Denna gas tillsammans med miljontals småstenar, som frigös bildar en stor slöja efter kometen. Det är den som kallas för kometens svans. Svansen kan bli upp till 100 miljoner kilometer lång och den växer ju närmare solen den kommer


BIG BANG
För typ 15 miljarder år sedan var det en enorm explosion, the Big Bang. Innan dess var universum i stort sätt ingenting förutom en stor klump av tät materia. När den stora explosionen skedde bildades det jätte stora vätemoln som kastades ut i olika riktningar och universum började utvidgas med en hastighet av 500 km/s. Denna stora explosion samlade ihop alla partiklar, skapade energi och satte alla planeter, galaxer, solsystem och stjärnor på plats. En av alla dessa solsystem skulle komma att kallas vintergatan och en av planeterna däri skulle komma att kallas jorden


Svarta hål

Svarta hål uppkommer ur döende stjärnor. När en stjärna gjort slut på allt väte krymper den, som sagt. Trycket i stjärnans inre sjunker så att materian pressas samman hårdare och hårdare. Tillslut ligger atomerna tätt, tätt intill varandra, vilket bidrar till den enorma densiteten.

Så stjärnan krymper och krymper ända tills det inte blir något kvar. Men samtidigt växer stjärnans tyngdkraft, vilket gör att stjärnan suger upp all materia och gas i dess omgivning. Tyngdkrafter blir helt enkelt större än stjärnan själv. Inte ens stjärnans eget ljus kan ta sig ut p.g.a. den enorma tyngdkraften. Ett svart hål har bildats.


Stjärnbilder
När man tittar på stjärnorna kan man se att vissa stjärnor lyser starkare än andra, och att vissa stjärnor tillsammans bildar ett mönster. De mönstren kallas för stjärnbilder. Vi vet inte hur gammal konsten att hitta stjärnbilder är, men troligen fanns den redan under stenåldern. Omkring 40 stjärnbilder fick sina namn för flera tusen år sedan i det antika Grekland. Grekerna tyckte att de såg huvudpersonerna från olika sagor när de blickade mot himlen. Men stjärnbilderna ser inte ut exakt likadant som de gjorde för flera tusen år sedan eftersom stjärnor också rör på sig.. Eftersom jorden rör ett varv runt solen varje år kommer jordens natthimmel ätt vara riktad mot olika delar av stjärnhimmeln på olika årstider.
Stjärnbilder har i alla tider varit bra och nyttiga för människan; resande folk har använt dem för att hitta rätt. Och Vikingarna hade stor nytta av stjärnbilderna när de navigerade till sjöss.
När man är ute och tittar på stjärnbilder brukar man dela in himlen i två delar, den norra och den södra. Här i Sverige kan vi bara se den Norra stjärnhimlen.


Kvasar

En kvasar är ett objekt i rymden som avger enorma mängder elektromagnetisk strålning och ljus, mycket, mycket större än de starkaste stjärnorna. En ensam kvasar kan äta materia på en nivå som motsvarar flera hundra galaxer tillsammans.
I ett vanligt teleskop ser en kvasar ut som en väldigt svag stjärna eftersom den är liten och strålar från en punkt i förhållande till observatören. Den har också en mycket stark rödförskjutning.
Med så mycket energi krävs också en stor energikälla och man tror att kvasarer är aktiva galaxkärnor, ett svart hål i centrum av en galax. Strålningen kommer sig av att det svarta hålet sliter sönder och slukar stjärnor och annan materia runt sig vilket avger enorma mängder energi. Det finns inga andra teorier som skulle kunna förklara ett fenomen av denna storlek.



Galaxer
Galaxer är hela stjärnsystem bestående av flera miljarder stjärnor, gas och stoft som hålls samman av tyngdkraften.

Galaxerna delas in efter sitt utseende i fyra typer av galaxer: spiralgalaxer, stavspiralgalaxer, elliptiska galaxer och oregelbundna galaxer. Spiralgalaxerna ser ut som spiraler.
De elliptiska galaxerna liknar tillplattade bollar. Det är galaxer som är mycket täta av stjärnor. De oregelbundna galaxerna saknar struktur. Vintergatans närmaste grannar, Stora och Lilla Magellanska molnet, är exempel på en sådan, emellertid mycket små sådana. En stavspiralgalax har en stav av stjärnor tvärs över ”midjan”.


Vintergatan
Vintergatan är den galax som vi och vårt solsystem tillhör. Det är en spiralgalax och kan liknas med ett stort hjul som är tjockast i mitten. Vintergatan består av ungefär 200 miljarder stjärnor, och har en diameter på 100 000 ljusår. Vi befinner oss 30 000 ljusår från centrum. Den närmaste stjärnan från jorden ligger 4,3 ljusår bort. Vintergatan lär vara lika gammal som universum, det vill säga minst femton miljarder år gammal.




Andromedagalaxen
Andromedagalaxen är vår närmsta är vår närmsta stora galax. Den ligger ungefär 2.2 miljoner ljusår bort. Man kan se den som en lite ljusfläck i stjärnbilden Andromeda Andromedagalaxen är också en spiralgalax Mätningar visar att den är på kollisionskurs med Vintergatan med en hastighet av 110-140 km/s, och galaxerna kommer att krocka om ca 3 miljarder år. Resultatet av denna kollision blir förmodligen att de smälter samman och bildar en enda jättelik elliptisk galax.

Magelliska molnen

De två galaxer som ligger närmast oss är egentligen gränsfall och borde kanske inte nämnas som galaxer. De ligger för nära Vintergatan och är för små. Därför har deras namn fått bli moln. Den andra delen av deras namn kommer från deras upptäckare, sjöfararen Maggelan.
Det finns ett stort och ett litet moln, det stora ligger längst bort och är ca 2 gånger större än det lilla. Båda går att se med blotta ögat mellan stjärnbilderna Svärdfisken och Tukanen. De är bådaroregelbundna, galaxer och har dålig struktur, men i mitten visar de tecken på liknande stavar som spiralgalaxerna har. I båda molnen finns det mycket vätgas, därför utvecklas de långsamt.
De är sammanko...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Astronomi

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Sofia Andersson [2007-11-10]   Astronomi
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=8747 [2018-01-20]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in