En fysikers liv

4 röster
6136 visningar
uppladdat: 2007-05-29
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
När jag var liten hade jag inte en tanke på att bli fysiker. Jag ville bli sådant som ett barn vill bli, polis, brandman men speciellt en sak, Fotbollsspelare. Mina föräldrar, Adam och Greta, var aldrig förtjusta i fotboll, de var mer för böcker och litteratur, och det förstår man ju eftersom båda var författare. Men jag ville bli fotbollsproffs - så var det bara. Jag började spela fotboll när jag gick på dagis. Dagiset jag gick på heter Stenkolet och ligger vid Sofia skola.
Så när jag skulle börja på sexårs så fanns det nästan bara ett val, Sofia skola. Där gick jag till nian och spelade nästan fotboll varje rast. Fotboll var mitt liv kan man säga och det var det ungefär tills andra ring.

Eftersom mina föräldrar hade haft bra betyg och även mina mor- och farföräldrar så var det inget snack om saken, jag skulle också ha bra betyg. Betygspengar var ju också ett måste eftersom det hade vår släkt haft i generationer. Eftersom jag var ensamt barn så fick jag 300 kr för mvg och 150 kr för vg. Mitt slutbetyg låg på 305 poäng och jag sökte in till Södra latins naturlinje och hade matte som individuellt val, och det var nu fotbollen började försvinna. Sommarlovet innan gymnasiet var ett kallt sommarlov och jag spenderade mycket tid inomhus. Min mamma var väldigt stolt över att jag fått så bra betyg men min pappa var lite irriterad eftersom det kostade honom mycket att ge mig alla pengar. Nåväl, gymnasiet började och jag kom i en klass med väldigt många nya personer. Den enda jag kände var Alexander Ljunggren, en gammal barndomskompis, så det var vi två som ”hängde” tillsammans, och det var också han som öppnade mina ögon för fysiken.

Alexander hade alltid varit förtjust i fysik, det visste jag. Redan i tvåan hade han börjat prata med sin pappa om atomer och hur de var uppbyggda, hur ljus från en lampa kom till och atomer i största allmänhet. När man ser att han i tvåan ville ha reda på hur atomer är uppbyggda och hur ljus från en lampa kommer till så förstår ni nog att när han går i första ring kan han otroligt mycket om atomfysik, och det var det som var hans starka sida. Under en fysik lektion kunde han sitta och babbla om böcker han läst och tillslut bad läraren honom att vara tyst, men då blev han sur och sa att han kunde 100 gånger mer än vad läraren kunde. I alla fall så lärde Alexander mig väldigt mycket. Eftersom atomfysik aldrig hade varit min starka sida så kunde jag nästan inget, men det tyckte ”Alex” bara var roligare för då kunde han berätta allt han kunde. Han började med att allt består av atomer i stora eller mindre mängder. Stolen man sitter på eller glaset man dricker ur. Den som införde atom begreppet hette Demokritos och levde år 480- 370 före Kristus. Han trodde att all materia kunde sönderdelas i allt mindre beståndsdelar tills man fick en minsta odelbar partikel. Denna partikel kallade han atom. På 1600-talet väcktes det nytt liv i Demokritos atomteori. Då togs de första stegen mot vår moderna materieuppfattning. Enligt den är det många olika grundämnen som utgör materiens grundstenar. Varje sådant grundämne består av en viss sorts atomer. Under 1900-talets första årtionden visade forskare att atomer innehåller negativt laddade elektroner (e-), positivt laddade protoner (p+) och oladdade neutroner. Protonerna och neutronerna är samlade i en central kärna och runt kärnan kretsar elektronerna. För att en atom ska vara oladdad måste den innehålla lika många protoner som elektroner. För att beskriva hur stora mängder atomer det fanns in olika saker så gav han ett exempel på att i en enkrona finns det ca 70 000 000 000 000 000 000 000 stycken atomer. Det var dagens lektion och det kändes verkligen som att jag hade lärt mig väldigt väldigt mycket på en sådan kort tid.

Dagarna fortsatte och Alex fortsatte att berätta vad han kunde och jag blev mer och mer intresserad av atomfysik. En dag berättade han om nåt som kallades atomnummer som jag inte hade en aning om vad det var. Han berättade att varje grundämne har ett atomnummer som anger antalet protoner i kärnan. Ett högt atomnummer innebär därför att grundämnets atomer är förhållandevis tunga. Med hjälp av ett periodiskt system kan man lätt överblicka alla kända grundämnen. I systemet är grundämnena ordnade efter stigande atomnummer. Ämnena är även sorterade i olika grupper. De ämnen som tillhör samma grupp har lika många elektroner i det yttersta elektronskalet (s.k. Valenselektroner). I grupp 1 ingår tillexempel väte, litium och natrium. Ämnena i grupp 2 har två elektroner i sitt yttersta elektron skal osv.

När man hade Alexander som kompis behövde man inte gå på fysik lektionerna. Alexander kunde nästan mer än läraren och han var mycket roligare att lyssna på. Det var vid den här tiden (slutet av första ring) som tanken kom upp att jag kanske skulle bli fysiker. Alexander hade sagt att om man kämpar så gott man kan, kan man nå det mesta. Och efter han sagt det så lade jag av med fotbollen, vilket mina föräldrar uppskattade och jag började satsa på att blir fysiker. Min morfar som gillade sport tyckte att det var tråkigt att jag slutade med fotbollen men han sa att alla väljer sin egen väg i livet.

När jag berättade för Alexander att jag slutat med fotbollen gav han mig en klapp på axeln och sa ”Starkt, väldigt Starkt”. Jag frågade sedan om han kunde bli min privata lärare i fysik, och han tackade ja med stolthet i sin blick. Den kvällen låg jag och läste i Simon Singhs Big bang och tänkte att var det verkligen rätt val att lägga av med fotbollen, sporten som varit mitt liv ända tills igår. Dagen efter så var jag sjuk och det ända jag tänkte på var ”Fotboll eller fysik?”. När min mamma kom hem frågade jag vad det krävdes för att bli fysiker. Hon svarade att det krävs tålamod och pluggande, men egentligen tror jag att hon inte visste.

Nästa dag så kom jag till skolan och då sa Alex att vi skulle ha vår första lektion idag, den skulle handla om joniserande strålning och isotoper. När jag hörde namnen tänkte jag att det kommer nog att bli väldigt tråkigt. Dagen gick och kl. 4 ringde det på min dörr, det var Alex.
Han frågade om jag var redo för min första lektion, och jag svarade ja.
– Bra! Sa han då börjar vi med isotoper.

Vi har tidigare konstaterat att atomerna i ett grundämne innehåller ett bestämt antal protoner som är unikt för grundämnet. Antalet protoner är lika med grundämnets atomnummer som bestämmer placeringen i det periodiska systemet. Ibland vill man ange atomnumret tillsammans med det kemiska tecknet för ett grundämne. Då skrivs atomnumret vid det kemiska tecknets nedre vänstra hörn.

Eftersom en atom är oladdad (om den inte är i jonform) har den lika många elektroner som protoner. Två atomer som tillhör samma grundämne kan väga olika mycket, trots att de innehåller lika många protoner och elektroner. Det beror på att atomernas kärnor kan innehålla olika många neutroner. Atomer som innehåller lika många protoner men som har olika många neutroner sägs vara isotoper. Isotop kommer från grekiskan och ”isos” betyder samma och ”topos” betyder plats. Namnet kommer av att isotoper har samma plats i grundämnenas periodiska system. Flertalet grundämnen består av 2 eller flera isotoper. Som exempel kan man nämna att väte har tre olika isotoper.

En elektrons massa är försumbart liten i förhållande till neutronerna och protonernas vikt (protoner och neutroner väger ungefär lika mycket). Det är alltså antalet protoner och antalet neutroner som i huvudsak bestämmer hur mycket en atom väger. Därför kallas summan av antalet protoner och neutroner för atomens masstal. Detta kan anges vid det kemiska tecknets övre vänstra hörn.

När jag hade hört det där kändes det som att jag skulle dö, för jag hade nästan inte fattat någonting, och det var vid det här laget jag hade börjat fundera på att börja spela fotboll igen. Jag var så uttråkad och det verkade som att Alex såg det eftersom att han sa ”okej, jag vet att det där inte är så kul, men det här tycker jag är roligare” och då blev jag i alla fall lite mera positiv. Det roliga med Alex är att han nästan aldrig blir arg, bara när fröken säger åt honom att sluta prata på en atomfysik lektion. Han hade alltid humöret uppe och speciellt nu när han fått äran att vara en fysiklärare. ”Ryck upp dig” sa han, ”det som kommer nu blir kul, jag lovar”.

Alla grundämnen med atomnummer större än 83 har endast instabila atomkärnor. Det innebär att atomkärnorna är benägna att falla sönder så att grundämnen med mindre atomnummer bildas. Samtidigt med sönderfallen utsänds strålning som kallas joniserande strålning (eller radioaktiv strålning) och atomerna som sönderfaller sägs vara radioaktiva.

Även bland grundämnena vars atomnummer är lägre än 83 förekommer radioaktiva isotoper.

Den joniserande strålningen är så pass energirik att den kan stöta bort elektroner från atomer som den kolliderar med. Atomerna som blir av med elektroner förvandlas till positivt laddade joner. Det är därför strålningen kallas för joniserande strålning.

Det finns olika typer av joniserande strålning som utsänds då atomkärnor sönderfaller. Alfastrålning, gammastrålning och neutronstrålning. Även röntgenstrålning är joniserande.
Då frågade jag, ”men hur mäter man joniserande strålning?”

Han svarade att man inte kan uppfatta joniserande strålning med sitt eget sinne. Man kan däremot bygga upp mätinstrument som registrerar strålningen. I dessa instrument utnyttjas strålningens förmåga att svärta en fotografisk film eller att bilda joner i en gas eller i en flaska.

Ofta används ”Geiger-Müllerinstrument” för att påvisa joniserande strålning. Strålningens intensitet kan avläsas på en skala. Hos vissa instrument ger även ett smattrande ljud en grov uppfattning om intensiteten.

Det finns även små mätinstrument så kallade fickdosimetrar, som man kan bära på sig medan man arbetar. Den ger besked om den samlade stråldosen under ett arbetspass.


- Det var allt för idag, sa en glad Alex efter sin lektion. ¨

Jag tackade och sa att jag gärna kommer imorgon och så gick jag.

Den andra delen tyckte jag var roligare och när jag berättade var jag lärt mig för mina föräldrar var dom imponerade på Alex som kunde så mycket. Den kvällen tänkte jag att om jag ska blir fysiker krävs det mer än bara det här. Jag måste ta reda på mer saker och jag kan inte leva på Alex hela livet. Jag började tänka på saker som intresserade mig inom fysiken och det tog lång tid innan jag kom på något. Tillslut kom jag på vad jag ville fördjupa mig i, Kärnkraften.

Nästa dag var jag helt uppe i varv inför skolan. Jag hade verkligen blivit intresserad av kärnkraften. Men som otur var, var inte Alex i skolan. Det var då jag upptäckte att utan Alex blev en skoldag tråkig. Alex gjorde dagen rolig med sitt fysik prat och sitt goda humör.

Men dagarna gick och Alex kom inte till skolan. Ingen visste vart han var och ingen svarade hemma hos honom. Men så efter en vecka ungefär kom han till skolan, jättesolbränd och glad som vanligt. Jag frågade vart han hade vart och han svarade.
- Jag har varit i Grekland med min familj, jättehärligt.
Och det var då jag förstod varför han varit borta. Jag frågade honom när vi skulle ha vår nästa lektion och han svarade att vi skulle ha den imorgon.

Dagen efter var jag väldigt spänd. Jag undrade vad han skulle svara, och om han överhuvudtaget visste någonting om kärnkraft. När klockan slog fyra så ringde det på dörren. När jag öppnar står Alex där med sitt vanliga smile. Jag ber honom att komma in och vi sätter oss i mitt rum. Efter ett tag frågar jag.
- Alex, vad vet du om kärnkraften?
- Kärnkraften, svarar han. Den vet jag inte så mycket om, det enda jag vet är att det ligger ett kärnkraftverk i Oskarshamn.
- Men snälla Alex, kan vi inte åka dit? Frågar jag.
- Men när? Svarar han. Det finns ingen tid.
- Men det är ju höstlov nästa vecka, kan vi inte åka då? Frågar jag.
- Okej då, svarar han. Det skulle faktiskt vara kul att åka dit.


Veckan gick och tillslut blir det höstlov. Vi hade bokat ett hotell i Oskarshamn och bussen som vi skulle ta gick kl.3 på eftermiddagen. Under bussresan satt vi och pratade och lyssnade på musik. Det kändes som att resan tog evigheter, men tillslut kom vi fram. Vi tog en taxi till vårt hotell som låg ungefär 2km bort från Oskarshamns centrum, det hette ”Corallen”. På hotellet finns den en liten lapp om kärnkraftverk och där står det såhär:

De flesta kärnkraftverk i världen använder lättvatten som moderator och kylmedium, och är antingen av typen kokvattenreaktor eller tryckvattenreaktor. Även andra typer finns såsom grafitmoderade reaktorer i bland annat Ryssland och Ukraina. Den olycksdrabbade reaktorn i Tjernobyl var av grafitmodererad typ. Dessa använder ofta gas som kylning. Tungt vatten kan också användas som moderator, något som används i Kanada i deras Tungvattenreaktorer av CANDU- typ. Fördelen med dessa är att de kan använda icke anrikat uran. En utveckling har även skett av s.k. Bridreaktorer, som kyls med till exempel flytande natrium och därmed kan arbeta vid högre temperatur. Detta innebär en högre verkningsgrad hos reaktorn, det vill säga mer el kan utvinnas ur en given mängd bränsle, men ställer större krav på reaktorns konstruktion. Ett fåtal bridreaktorer finns idag i drift.

Jag själv förstod inte så mycket av det där men Alex läste det med stora ögon och när han läst klart sa han.
- Intressant, mycket intressant.

Det fanns också en till lapp där det stod om kärnkraftens historia. Det stod såhär:

År 1985 blev radioaktiviteten upptäckt av Henri Becquerel. Det var genom en tillfällighet han upptäckte att uran sände ut en typ av strålning, när han gjorde studier om röntgenstrålning.

År 1905: Albert Einstein formulerar den speciella relativitetsteorin. Enligt den kan massa omvandlas till energi, och energi mängden som kommer ur det är mycket stor. Det är denna teori som ligger som grund för dagens kunskap om kärnenergi.

År 1922: En dansk forskare, Niels Bohr, mottar nobelpriset i fysik, "för undersökningarna av strukturen i atomer och strålningen som utmynnar från dem".

År 1932: Engelsmannen James Chadwick visar hur man kan få fram fria neutroner. Detta gav honom nobelpriset 1935.

År 1938: Otto Hahn och Lise Meitners forskning visar att om man bestrålar uran med fria neutroner bildas det bland annat barium. De båda forskarna säger att det tyder på att urankärnor klyfts i två delar. Denna process kallas fission.

År 1942: Den italienska fysikern Enrico Fermi demonstrerar för första gången en självunderhållande kontrollerad kedjereaktion i Chicago. Detta var människans första kärnreaktor.

År 1945: De japanska städerna Hiroshima och Nagasaki blir anfallna av USA, då världens första atombomber släpps över städerna. Kärnvapnets sprängkraft och dess katastrofala följder chockar världen.

År 1954: I Ryssland startas ett demonstrationskraftverk på 5 MW eleffekt. Det är beläget i Obninsk.

År 1956: Det första kommersiella kärnkraftverket startar med en effekt på 40 MW, detta i England.

År 1979: En olycka vid kärnkraftverket på ”Three Mile Island” i USA gör så att härden smälter och radioaktiva ämnen strömmar ut i säkerhetsbyggnaden som omger reaktorn. Endast en mycket liten och ofarlig mängd radioaktiva ämnen läcker ut till de närmaste omgivningarna. Denna olycka gör att Sverige beslutar att ha en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige.

År 1986: En av reaktorerna vid Kärnkraftverket i Tjernobyl havererar. Frånvaron av säkerhetsbyggnad, övriga brister i konstruktionen och i personalens kunskaper och inte minst Sovjetregimens bristfälliga hantering, gör att olyckan blir en katastrof. Tusentals människor dör och många evakueras, en del av dem för alltid. Långt utanför Sovjetunionens gränser faller de radioaktiva ämnena ner. Kärnkraftverkets konstruktion och uppbyggnad skulle aldrig ha blivit godkänd i västvärlden. Olyckan har medfört att det internationella samarbetet förbättrats inom reaktorsäkerhet.


När jag läst det där så förstår jag att kärnkraften inte är att leka med. Många olyckor har skett, och ska man hålla på med kärnkraft måste men vara duktig. Jag beslutar mig därför att jag aldrig ska arbeta inom kärnkraften.

Alex tycker att det är här livet. Han hoppar runt och är jätteglad och alla kollar på honom lite konstigt, och jag tar med honom ut och vi beger oss till Oskarshamns kärnkraftverk.

När vi kommer fram till kärnkraftverket så finns det en anslagstavla utanför där det står om kraftverkets historia.

Oskarshamn 1 är Sveriges första kommersiella kärnkraftverk. Det beställdes den 14 juli 1965 och ordern gick till dåvarande ASEA. Anläggningen fasade in på kraftnätet första gången 1971 och invigdes 1972. Mellan åren 1993 och 1995 pågick en omfattande renovering av O1, kallad Projekt Fenix. Projektet blev mycket uppmärksammat eftersom man för första gången utförde arbeten inne i en reaktortank som varit i drift. Under Fenix gjordes också en utredning kring framtida moderniseringsbehov. Detta ledde till två ytterligare moderniseringsprojekt, MAX och MOD.

Efter vi läst det går vi in, och då träffar vi på en gubbe som heter Arne. Vi hälsar på Arne och han säger att han jobbar där. Vi undrar hur det är att jobba där och han svarar att det är en ganska svår fråga att svara på. Ibland är det jobbigt och ibland är det lugnt. Han fortsätter att säga att kärnkraftsbranchen erbjuder en spännande arbetsmiljö där möjligheterna att avancera och utvecklas inom företaget är obegränsade. Med ett 60-tal olika yrken inom samma bransch har vi den bredaste kompetensen och de bästa förutsättningarna för ett gott arbetsklimat och efter han sagt det frågar han om vi har tänkt att börjar jobba där. Vi svara att vi bara var där för att se hur det var och fördjupa oss lite i kärnkraften. Han skrattar till och säger att han kan visa oss runt. Under turen berättar han att ungefär hälften av den el vi använder kommer från kärnkraftverk. Han berättar också att kärnkraften svarar för 17% av världens el-produktion, och det är vid det här laget jag börjar känna att den kanske inte är sp farligt att jobba på ett kärnkraftverk. Det är också då jag frågar Arne hur kärnkraft produceras. Han sa att det var en bra fråga och börjar berätta:

Vardagen är full av el. El har funnits i samhällets tjänst i Sverige sedan 1870-talet. Den kom först som belysning och därefter har den utnyttjats till andra ändamål och behov.
El är en självklarhet i hemmet, på arbetet och i offentliga sammanhang, var vi än rör oss. Idag har vi nått vad vi kallar informationsåldern. Den bygger helt och hållet på att el kan få systemen att fungera. Men det är ändå inte många som tänker på hur all el produceras.

El produceras ur en energikälla. Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.
Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran.

Kärnklyvning är en process som lätt kan gå till på ett okontrollerat sätt. Om man inte har full kontroll över processen kan den medföra allvarliga konsekvenser. Så för att man skall kunna styra och kontrollera processen har man två hjälpmedel, moderator och styrstavar. Moderatorn och styrstavarna kan tillsammans stoppa kärnklyvningen om något oväntat inträffar.
Moderatorn har till uppgift att bromsa ner snabba neutroner utan att absorbera dem. Detta sker genom att neutronerna kolliderar med atomkärnorna i moderatorn. En moderator består vanligen av lätta atomer, till exempel vatten eller kol.

Styrstavarna absorberar överflödiga neutroner och därför påverkar de direkt antalet klyvningar per tidsenhet. Med hjälp av styrstavarna kan man reglera mängden kärnklyvningar i reaktorhärden. Styrstavarna består vanligen av bor eller kadmium.

Reaktorhärden är den del av reaktorn där kärnklyvningarna äger rum. Den består av bränslestavar av uran. Bränslestavarna ordnas i knippen som hålls samman i bränsleelement, vilka bygger upp reaktorhärden. I reaktorhärden ingår också styrstavarna.

Uranet som finns i naturen består av två isotoper, uran-235 och uran-238. Det är uran-235 som är den klyvbara isotopen. Endast 0,7 procent av atomkärnorna i naturligt uran är uran-235, resten är uran-238.

Uran-238 har förmågan att absorbera snabba neutroner som frigörs vid kärnklyvning. Detta leder till att sannolikheten för klyvning av uran-235 minskar. Man kan förhindra detta dels genom att öka koncentrationen av uran-235 och dels genom att bromsa ner snabba neutroner.

Innan naturligt uran används i kärnkraftverk ökas koncentrationen av uran-235 till cirka tre procent. Den processen kallas anrikning. Anrikningen leder till att sannolikheten för klyvning av uran-235 ökar. Sedan formas uranet i små cylindrar, så kallade kutsar, som staplas i metallrör till bränslestavar.

Chansen för att snabba neutroner skall kunna klyva atomkärnor av uran-235 är liten. Det är mer troligt att neutronerna absorberas av uran-238. Moderatorn gör då så att de snabba neutronerna bromsas ner. Då ökar chansen för både klyvning av uran-235 och en kedjereaktion.

Som vanligt förstod jag inte så mycket men Alex tittade på honom med stora ögon och sa ”tack för den lektionen, det här ska jag komma ihåg”.
Efter några timmars vandring i kraftverket sa vi adjö till Arne och begav oss tillbaka till hotellet. När vi väl kom fram frågade jag Alex om han hade lärt sig nåt. Han svarade att han tyckte att den här resan hade varit jättehärlig hittills och ville inte åka hem. Han frågade därefter vad jag hade lärt mig och jag svarade att jag inte hade förstått så mycket men att det hade kommit upp några ord som isotoper, atomkärna och neutroner som jag kände igen. Han skrattade till och sa att min lilla hjärna börjar förstå sig på fysiken.
Vi stannade i Oskarshamn i två hela dagar sen åkte vi hem. Vi hade gått tunt lite i centrum och även åkt ner till havet och blickat över till Öland, där jag har landställe. Jag sa att det fanns många vindkraftverk på Öland och då sa han att han visste mycket om vindkraftverk och började babbla, men jag lyssnade inte, jag hade lärt mig tillräckligt den här resan.
Veckorna gick och vi fortsatte att ha våra lektioner, jag och Alex. Alex sa att eftersom jag ville bli fysiker så skulle vi inte bara prata om atomfysik utan även andra delar inom fysiken. Vi pratade om allt från elektromagnetism till ljus och ljud. Lektionerna blev mer och mer intressanta och när jag fyllde år fik jag t.o.m. en whitebord som vi kunde rita på under lektionerna.
Alex fortsatte att lära mig allt han kunde och nu hade även matte och biologi kommit in. Ekvationer hade aldrig varit min grej men Alex försökte så gott han kunde och lyckades faktiskt bra.
En lektion hade vi bara haft matte och då frågade jag.
– Alex, du har lärt mig mycket om atom fysik och fysik största allmänhet, men det är ändå en sak jag måste fråga dig om. Eftersom atomer är ”allt” så måste atomer också bilda ljus. Kan du förklara för mig hur det går till?
– Okej, sa han. Jag ska försöka så gott jag kan. Och så började han.
Som sagt är en atomkärna omringad av elektroner som cirkulerar kring den. Det finns många elektronbanor. Den första banan från atomkärnan kan högst innehålla två stycken elektroner. Det andra kan innehålla åtta elektroner och så vidare. En atom kan ge ifrån sig energi i form av ljus. Detta händer när en eller flera elektroner ”hoppar” mellan elektronbanorna till där den ursprungligen var. Ljus bildas endast när en elektron hoppar till bana två. Blått ljus har högre energi än rött ljus, därför måste en elektron hoppa längre för att sända ut blått ljus än att sända ut rött.
När han har sagt det där säger han att det var en ganska kort förklaring men den funkar. Jag tackar och säger att jag inte hade någon aning om det.
Några dagar efter lektionen om ljus frågar mina föräldrar om jag lärt mig varför det bli norrsken. Jag undrar varför jag skulle vilja lära mig det, men kommer nästa sekund på att båda mina föräldrar är norrlänningar. Jag säger till dem att jag ska fråga Alex nästa gång vi har lektion.
Dagen efter träffar jag Alex och frågar om norrskenet. Han säger att han också undrade över det, men att det var ett tag sen. Sedan säger han att han ska berätta allt han vet om hur norrskenet blir till.
Två dagar senare har vi lektion och det första han börjar med är norrskenet:
Jorden omges av ett tunt gashölje, atmosfären, och i rymden där utanför rör sig snabba laddade partiklar, plasma. Norrsken uppkommer när en del av dessa partiklar kommer in i jordens atmosfär och krockar med atomer och molekyler som finns där. När partiklarna krockar bildas ett ljus och det är detta ljus som kallas norrsken.
Partiklarna som skapar norrsken kommer ifrån jonosfären men har fått en enorm hastighet med hjälp av energi från solvinden. Partiklarna fångas in av jordens magnetfält och styrs mot jordens poler. När partikeln når atmosfären krockar den med någon av de många atomer som finns där.
När partikeln krockar med en atom tar atomen över lite av den energi som fått partikeln att röra på sig. Partikeln fortsätter att röra sig, med lite lägre hastighet eftersom den blivit av med lite energi, och krockar snart med en ny atom.

Atomen som tagit över energin från partikeln från rymden har nu lite för mycket energi. Atomen släpper iväg energin som bildar ett ljus. Nästa atom som krockar med partikeln tar också åt sig en del av rörelse energin och partikeln rör sig ännu långsammare. Även den nya atomen kommer att släppa ifrån sig energin som ljus. När partikeln rör sig längre ner genom atmosfären ligger atomerna allt tätare och partikeln krockar allt oftare. Varje gång partikeln krockar rör den sig lite långsammare och nytt ljus bildas.
När partikeln krockat ett antal gånger har den förlorat så mycket av sin rörelse energi att den har tappat all fart och nu är helt still. Detta brukar ske när partikeln finns ungefär 100kilometer ovanför jordens yta. När många partiklar krockar med olika atomer som sedan släpper iväg sitt ljus så blir det ett synligt norrsken.
Men för att det ska bli norrsken på en planet krävs de här sakerna:
1: Det måste finnas en atmosfär på planeten. Atmosfären är den filmduk där norrskenet visas. Om inte atmosfären fanns skulle partiklarna inte ha några atomer att krocka med och det skulle inte bli något ljus.
2: Det måste finnas laddade partiklar, plasma, som kan krocka med atmosfären. Om inte partiklarna fanns skulle det heller inte bli några krockar som bildar norrskensljus.
3: Det behövs något som kan styra plasmapartiklarna ner mot atmosfären, så att partiklarna inte bara missar jorden och fortsätter rakt ut i rymden. Det som styr partiklarna är ett magnetiskt fält.
4: Det behövs en energikälla som kan ge plasmapartiklarna så mycket energi som behövs för att skapa norrsken. Hos oss på jorden är det solen som är den energikällan. Om inte partiklarna fick all den energi de behöver skulle det inte finnas tillräckligt med energi för att skapa norrskensljuset.
5: Det behövs något som ser till att energin från solen hamnar hos partiklarna som sedan färdas mot jorden. Det är solvinden som överför solens energi till partiklarna.

När Alex berättar det där kommer det upp en tanke i mitt huvud. Hur kan Alex komma ihåg allting? En gång såg jag ett avsnitt av tv-serien ”Scrubs”. En av huvudrollerna ”Elliot” kan helt plötsligt jätte mycket saker och ingen förstår varför. Tillslut försöker en av huvuddoktorerna ”Dr. Cox ” att försöka lösa problemet. Efter att ha letat runt på sjukhuset har han hittat en mängd fakta papper om sjukvård och allt som man måste kunna på ett sjukhus. Han förstår att det är ”Elliot” som har gömt dem överallt och att det är tack vare dem hon kan allting. Jag tänkte fråga Alex om han gör likadant men jag vågade inte, han kanske bara skulle bli ledsen.

Dagar gick, veckor och månader, lov efter lov och jag lärde mig allt mer inom fysiken. Men när examensdagen kom och Alex och jag skulle skiljas åt blev jag ganska ledsen. Han hade lärt mig så mycket och det var som att någonting slets ur mitt hjärta när han kom och gav mig en kam och önskade mig lycka till. Alex hade betytt en sån står del i mitt liv. Det skulle minst ta en dag för mig att rabbla upp vad han lärt mig, och vår resa till Oskarshamn är oförglömlig. Men man måste gå vidare så är det bara. Jag sökte in till Kungliga tekniska högskolans tekniska fysik linje. Där läste jag om de här områdena:
• Atomär och subatomär fysik
• Biologisk fysik och medicinsk tekn...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: En fysikers liv

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2007-05-29]   En fysikers liv
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=8299 [2018-10-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook