HUGO-Projektet och Genterapi

15 röster
25308 visningar
uppladdat: 2007-05-14
m. ad.

m. ad. 27 år

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innehållsförteckning

Inledning 1
HUGO-projektet 3
Genterapi 4
Avslutning 7
Källförteckning 8

Inledning

Idag är de flesta fullt medvetna om att somliga sjukdomar går i familjen, att chansen är större att få bröstcancer som kvinna om din mor haft det, än annars. Det krävs inget geni för att lista ut att det inte är ren slump, men tack vare forskning inom området vet vi idag att somliga drabbas av vissa sjukdomar beroende på det DNA som förfädrar vidarebefordrat genom tidens lopp till dagens generation. Mot många av dessa sjukdomar finns idag icke-permanent behandling, såsom till exempel laserbehandling och kemoterapi mot cancer, men med dagens teknologi och intelligens har kromosomer och även gener kunnat kartläggas och identifieras. Tiotusen kronors frågan är för många huruvida en permanent behandling skulle kunna finnas tillgänglig och brukbar inom en snar framtid. Men frågan rör många moraliska och etiska problem som jag tror är viktiga att behandla innan denna teknik sätts i bruk på allvar. I detta arbete kommer jag att försöka sprida lite ljus på de olika åsikterna och faktorerna som spelar in på detta område och förklara vilka punkter som sprider oro och motsättning bland jordens befolkning.

HUGO-Projektet

År 2003 avslutades projektet startat av Human Genome Organisation i oktober 13 år tidigare, kanske mer känt under förkortningarna ”HUGO-projektet”, och ”HGP”. Det samordnades av USA:s Hälsodepartement, men kom snart att bli ett globalt intresse, och många länder bidrog till projektet (däribland Storbritannien, Frankrike, China, Tyskland och Japan). Då det privata företaget Celera Genomics valt att konkurrera med projektet om snabbast resultat slutade det med att de två motståndarna i slutet samarbetade och fick sina resultat presenterade tillsammans i Vita Huset. Vid projektets start under 1990, var de främsta målen att identifiera alla de ca 20-25 tusen gener i människan DNA samt att fastställa sekvensen av de ca 3 billioner kemiska paren som tillsammans skapar det mänskliga DNA:t. Ett kemiskt par består av 2 nukleotider och varje nukleotid består delvis av en av fyra möjliga kvävebaser som förkortas med bokstäverna A, T, C eller G. Kartläggningen av denna sekvens innebär att man numer vet i vilken ordning de olika kvävebaserna förekommer.
Enligt forskare från projektet har man nu lyckats kartlägga så stor del av det mänskliga genomet som för tillfället är möjligt, och trots att många gener med funktioner lokaliserats, har det även påträffats stycken utan funktion, s.k. ”skräp DNA”. Funktionerna för ”de funktionella” generna är dock inte något som ingått i kartläggningen och hur generna samspelar är alltså fortfarande oklart. Därför kan man se detta avslutade projekts resultat, som bakgrundsinformationen inför ett mycket större kommande skede; då informationen ska kunna komma att användas för vidare forskning.

Mycket motsättning och debatt har blivit ett resultat av forskningen då många upplever ovisshet inför hur framtiden för kartläggningen ser ut. Det råder oro för hur informationen kommer att behandlas och användas och i vilken utsträckning kartläggning av människors gener kommer att ske. Om i framtiden denna teknik blir obligatorisk för alla människor att genomgå, kommer varje individs gener att vara en allmän handling? Ska arbetsgivare och försäkringsbolagen ha tillgång till ditt genetiska jag innan de fattar beslut angående huruvida du är intressant för företaget eller inte? För genetiken ger människan en chans att diskriminera varann på ett sätt som aldrig förr varit möjligt, och det är förståligt att somliga skulle kunna komma att se sitt DNA som något av det mest privata man besitter; för finns det något som är mer unikt, mer ”jag”, än just sitt DNA? En rädsla har även uppkommit för att olika företag ska komma att ta patent på olika gener som visar fördelaktiga egenskaper. När det kommer till genmodifierade grödor finns redan patent tagna, och många känner ett obehag gentemot att det som patenteras, just är liv. Ska det över huvud taget gå att ta patent på något sådant? Om människogener ska börja kartläggas, är det inte då bättre att det sker i ett stort samarbete så att alla får tillgång till de fördelar som kan fås av informationen?
Givetvis skulle även många fördelar kunna komma ur kartläggning av alla individers arvsmassor. Det hade blivit enklare att diagnostisera och förutspå eventuella avvikelser och förhindra tragiska scenarion. För individer som verkar vara känsliga eller ligga i en riskzon, kommer vägledning och förslag på ändringar i livsstilen kunna ges för bästa möjliga välmående.


Genterapi

Genterapi innebär att man modifierar en organisms arvsmassa genom att göra ett ingrepp där gener förs från en organism till en annan. Man kan se det som en transplantation av gener för att kompensera effekten av andra, felande gener som i sin tur kan leda till onormala egenskaper i form av missbildningar och sjukdomar. Tanken med proceduren är alltså helt enkelt att förändra fenotypen genom att förändra genotypen för en viss egenskap. I dagens läge, när någon skall utföra ett ingrepp för att ”rätta till” en egenskap, kan forskare;
• Överföra en frisk gen till obestämd plats i genomet för att ersätta defekt gen
• Ersätta den defekta genen med en frisk gen
• Reparera den defekta genen genom att mutera den tillbaka till normal funktionalitet.
• Påverka genens aktivitets nivå, öka eller sänka den

Tidigare har det bara varit tekniskt möjligt att utöva metoden på en- och fåcelliga organismer, men idag är det möjligt att den utförs på större organismer, såsom människan, men tekniken är allt utom riskfri. En teknik som har blivit vanlig, är att utnyttja en molekyl eller ett virus genom att de får föra med sig och överföra den önskade genen till kroppens celler. När molekyler eller virus utnyttjas på detta viset, kallas de vektorer. Det kan tyckas vara konstigt att utnyttja virus på ett sådant här vis; att man medvetet låter dem förgripa sig på celler, men virus har en förmåga att bryta sig in i levande celler och överföra sitt egna genom, och här kan då den önskade genen glida med. Men genterapi omfattar många risker och de främsta problemen handlar om bristen på kontroll som ”de genetiska kirurgerna” besitter. Svårigheter har uppstått och osäkerhet råder när det gäller;
• Var i organismens DNA den nya genen införs.
• Hur stort antalet nya gener som förs över.
• Huruvida egenskapen kommer att aktiveras på rätt plats vid rätt tidpunkt
• Om ingreppet leder till framkallning av annan sjukdom
• Om den nya genen stör andra närliggande gener
• Om den gamla genen stör den nya och förhindrar den från att fungera normalt.
Det är inga petitesser det handlar om, om det går fel. I värsta fall kan genterapin leda till dödsfall. 1990 började antal experiment inom genterapi öka drastiskt och det som blev ett stort intresse för forskare på ämnet var att få in den önskade genen i stamceller då dessa celler bland annat kan genomgå ett obegränsat antal celldelningar.

Evolutionen har alltid varit en del av världens utveckling, men aldrig har den varit lika aktuell som idag. Det som tidigare skett naturligt och slumpmässigt i organismers DNA kan idag ordnas tack vare den mänskliga intelligensen och tekniken, så det är kanske inte konstigt att ämnet väckt debatt. Det som har kommit att ske, är att människan har fått en slags chans att leka Gud, för genom den här tekniken kan människan styra och ställa över framtiden till en viss grad.

Ur ett hälsoperspektiv, skulle genterapi kunna innebära att somliga människor slipper födas som ”defekta”, och alltså skulle slippa behandla sin åkomma under hela eller en del av livet på jorden. De skulle slippa känna sig utanför på grund av sina unika drag, kanske speciellt individer som fallit offer för synliga sjukdomar, såsom Downs Syndrom. Dessutom, om genen skulle kunna tas bort helt, hade antalet fall av sjukdomarna minskat då genen inte skulle finnas kvar för att föras vidare till nästa generation. Jag tror generellt sett att livskvaliteten hos handikappade i jämförelse med ”friska” människor är sämre, med tanke på bland annat begränsningen av fysiskt möjliga och sociala barriärer. Alltså kan en åkomma innebära både fysiska och psykiska problem.
Men hur kan de redan genetiskt sjuka människorna i vårt samhälle kunna tänkas reagera vid bortmanipulation av de gener som de själva besitter? Hade handikappade kunnat känna att de har samma värde som andra individer, även efter att samhället genom genterapi försökt göra sig av med dess likar? Skulle de ha förståelse för att så mycket som möjligt görs för att undvika att framtidens barn får dessa åkommor, och blir de glada för deras skull, eller kommer de just se sig själva som en defekt variant av människan? Om en sjukdom beror på en defekt gen, så innebär det att sjukdomen är en egenskap. Det är alla dessa egenskaper som gör oss unika, och även om vissa egenskaper är mer attraktiva än andra, vilka är vi att avgöra vilka egenskaper vi ska kämpa emot? Kommer genterapi att kunna leda till en större klyfta mellan handikappade och ”friska” människor?

Precis som alla andra branscher och utvecklingsområden skulle genterapi, med tillåtelse från staten, snart komma att finnas tillgängligt privat. Staten skulle med största sannolikhet införa begränsningar för vilka operationer som skulle få utföras på den offentliga sektorns bekostnad, om tjänsten över huvud taget skulle finnas tillgänglig där, men skulle samma gränser komma att gälla för den privata sektorns genterapi? Somliga påstår att pengar kan köpa allt, och genterapeutiska ”mindre angelägna” ingrepp skulle kanske komma att höra till listan. Ett stort etiskt problem vi ställs inför, är huruvida egenskaper som har med fysisk styrka och skönhet skall få modifieras genetiskt; alltså egenskaper som inte direkt har något med hälsa att göra? I och med att det är tillåtet att lägga sig under kniven och förändra sitt yttre i vuxen ålder, kan man resonera att det borde vara tillåtet att utföra ett ingrepp med liknande resultat innan födsel. Men kanske skulle detta leda till att vi står inför möjligheten av en existens av en ”super ras”? En ny dagens homo sapiens, utan de brister och skavanker som vi idag besitter och som gör oss unika. Om en skara människor besitter alla de ”attraktiva” egenskaperna, och om de med största sannolikhet kommer att ha en frisk och hälsosam framtid, är det då svårt att förstå att denna skara tillsammans kommer att utgöra ett hot av konkurrens mot resten av ”de dödliga” på tex arbetsfronten.

Om genterapin skulle komma att finnas tillgänglig endast inom den privata sektorn skulle hela samhället med största sannolikhet förändras enormt. Klasskillnader skulle antagligen bli än mera tydliga då endast de förmögna skulle komma att ha råd med tjänsten. Tänk dig själv att vara handikappad och inse att medan man själv hade otur i både det genetiska och det ekonomiska lotteriet vid födseln, skulle de individer som haft tur med sin familjs ekonomiska sitts men otur på den genetiska fronten, kunna få sina genetiska defekter reviderade. Jag vet att jag i alla fall hade funnit den situationen fruktansvärt orättvis.
Donationer till handikappsförbund hade dessutom antagligen minskat rejält med tanke på att donatorer ofta har en personlig koppling till deras investering (och de förmögnas koppling skulle här gradvis komma att försvagas). Arbets- och underklassen hade drabbats hårdast av denna förändring, då det är just de som har det stora behovet av det ekonomiska stödet.


Avslutning


Vår världs ständiga forskande och fortskridande utveckling har lett till en ökad förståelse för hur, bland annat, vi och vår fortplanting fungerar. Att bioteknikens framtid framkallar frågor och problem med religiösa och etiska karaktärsdrag har vi fått många exempel på och inte heller är det ofattbart. Människan har så länge som man kan minnas utövat förädling av arter, för trots att man inte riktigt förstod hur det gick till, märktes särskilda fördelar hos kalven när en ”bra” tjur korsades med en ”bra” ko exempelvis. Men att kartlägga gener och enbart förändra de negativt stämplade egenskaperna, har satt människan i helt ny position av kontroll över sin egen framtid.
Alla människor drar sina egna etiska och moraliska gränser baserade på deras tankar och värderingar, men de flesta kan i alla fall följa med i de förda resonemangen inom området. Inom provrörsbefruktning finns det en möjlighet för läkarna att kontrollera vilka embryon (tidigt stadie av en avkomma) som är betingade med genetiska sjukdomar och baserat på denna information, avgöra vilka embryon som ska få en chans att utvecklas till foster och därefter barn. Här kan det ske en selektion av avkomma och man kan fråga sig om man tycker att det är rätt? Om föräldrarna ändå bara tänker skaffa sig ett barn, och resten av embryona inte kommer nyttjas, borde de få välja embryo eller borde de vara lyckliga bara de blir havande och låta slumpen få avgöra?
Provrörsbefruktning och genterapi är inte riktigt samma sak, då provrörsbefruktningen behandlar valet mellan olika embryon och deras egenskaper och genterapin behandlar valet av huruvida vissa egenskaper hos individen skall få finnas kvar eller ersättas med mer fördelaktig egenskap, men något som de ämnena båda rör, är dock de etiska frågorna i huruvida man bör välja bort ”defekta” egenskaper.
Det är svårt att inte tänka på Gud och ”hans vilja” när man arbetar med detta ämne, men jag finner det enkelt att tänka ”logiskt” inom och utanför den genterapeutiska andan. När jag tänker mig ett barn med en genetisk sjukdom och ställer mig frågan ”Var det menat så?”, kommer jag in i två olika tankebanor som talar emot varann. I den ena banan, tänker jag mig att om Gud gav denna individ den genen så var det menat så, och det är inte människans roll att vikariera för Gud. Å andra sidan, tänker jag mig att Gud gjorde människan så intelligent och egen, att det är menat så att vi ska hjälpa varann, och då bör genterapin användas.
Jag anser att det är onödigt att sträva emot vår utveckling och mot tekniken då vi redan nu är beroende av den. Våra möjligheter och kunskaper ökar och jag tycker att det är bra; så länge som vi är redo att ta ansvar och visa tålamod och försiktighet. Min uppfattning av den snabbt utvecklande biotekniken, är att den kan komma att ändra så fruktansvärt mycket i vårt samhälle, och jag tror varken att staten eller världens befolkning har förståelse för de omvälvande effekter den kan komma att ha. Jag tror personligen på en extremt strikt, näst intill kvävande lagstiftning på området, för att med tidens och utvecklingens lopp och med en ökad kunskap från vår sida, successivt ”lätta på trycket”.
I dagens läge, har människan en gyllene chans att utnyttja sina kunskaper för att föra framtiden och evolutionen åt ett håll som verkar rätt. Jag tycker inte att det är rätt att ett barn med Krabbes sjukdom ska få lida fram till sin död, vilken brukar inträffa kring 3 års åldern, då vi faktiskt h...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: HUGO-Projektet och Genterapi

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

m. ad. [2007-05-14]   HUGO-Projektet och Genterapi
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=8165 [2017-10-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in