Sveriges välfärd

30 röster
51590 visningar
uppladdat: 2007-03-14
Linn Eriksson

Linn Eriksson 31 år

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Välfärden
Jag tycker att det är svårt att inte skriva mycket om de här frågorna…så det blev långt…!
Vad var det som gjorde att Sverige blev ett rikt land?
Sverige var ett jordbrukssamhälle under 1800-talets början. Alla resurser utnyttjades inte eftersom industrialiseringen inte kommit igång än. De flesta människorna fick slita hårt för ”brödfödan” och levnadsförhållandena var inte de bästa. Många spädbarn dog, och det bidrog till att befolkningen var låg i Sverige. Befolkningen ökade sen med det dubbla, tack vare vacciner och bättre hälsa. Jordbruket utvecklades under 1800-talet, maskinerna började träda fram och detta hjälpte många, men konkurrerade ut många mindre bönder. Industrialiseringen hjälpte många på traven och ”småbönderna” fick jobb på fabriker. Dock så var förhållandena inte bra och man hade inte mycket att säga till om. Det började sen växa fram fackföreningar och arbetarklassen började engagera sig politiskt, detta kom att bli en vändpunkt när det gällde välfärden i Sverige. När arbetarna började driva igenom sina krav började vi sakta gå mot ett samhälle där man värnar om de fattiga med t ex. hjälp av bidrag. I början hade vi i Sverige problem eftersom det inte fanns så många som var beredda att satsa pengar på industrialiseringen. Detta berodde på att de flesta var fattiga och de som hade pengar var rädda att förlora dem. I England hade industrialiseringen redan gjort många människor rika och detta spred sig över vårat land man såg sin chans att bli ännu rikare genom att investera i den svenska industrialiseringen. Efter industrialiseringen började det stegvis bli bättre i Sverige, anledningarna därtill är många. Våra viktigaste råvaror var skogen, järnmalmen och våra vattenfall. Vi sålde sågade trävaror till andra europeiska länder som inte var lika rika på skog. När pappersindustrin blev stor, i samband med att det blev allt populärare med tidningar och böcker i Europa, använde vi vår skog till det. Vi kunde även använda den till att värma upp husen. I samband med att det kom fler järnvägar, fartyg, bilar och maskiner blev efterfrågan på järnmalm stor. Våra vattenfall gav elektricitet som spreds över landet. Där det fanns elektricitet gick det även framåt med industrialiseringen.

Idag går nästan alla unga i Sverige nio år i grundskolan och sedan tre år i gymnasiet. Våra långa utbildningar ger alla i samhället en grundutbildning som i sin tur ger medvetna medborgare. Genom att ha en bred utbildning får man även fram en elit som kanske skulle ha fallit bort om man inte satsat på att ge alla utbildning. I takt med att vi har ökat våra utbildningsår har även välfärden i Sverige växt. Andra saker som påverkat vår välfärd i Sverige är Martin Luthers tankar. Han tyckte att människan skulle arbeta mycket för att inte få tid med syndiga tankar. Man skulle lyda överheten som fått sin makt av gud. Fast vi självklart inte tänker på detta sätt idag så lever vissa av Luthers värderingar kring arbete kvar. Vi i Sverige ses av många som ett fogligt folk som gör som t ex. våra chefer säger utan att klaga nämnvärt. Vid sekelskiftet var det stor skillnad mellan de fattiga männen som kanske arbetade som grovjobbare med att bygga vägar eller arbetade i kolgruvor och de rika som arbetade på kontor och tjänade många gånger mer pengar. Sedan dess har Sverige blivit ett mer jämlikt land på många sätt. Idag ökar dock klyftorna i samhället på nytt. Det var på 1910-talet som en del nödvändiga sociala förmåner började genomdrivas. På 1920-talet var hela politiken en cirkus i Sverige med regeringar som avgick och kom tillbaka om vartannat. På 1930-talet blev det ekonomisk kris världen över och Sverige drogs ner det med.

1932 tog Per Albin Hansson över ledningen över Sverige, och nu skulle det bli ändring.
1934 kom en lag om arbetslöshetsförsäkring, 1935 en lag om folkpension och 1938 en lag om två veckors semester. Per Albin Hansson lanserade begreppet ”Folkhemmet” i ett riksdagstal 1928. Han talade sig där varm om att Sverige skulle vara som ett hem för folket. Han ville ta bort alla klyftor i det svenska samhället, det skulle inte vara något ”klassamhälle” eller ”ett fåtalets diktatur ekonomiskt”. Per Albin Hanssons ord väckte starkt gensvar bland den stora arbetarklassen i landet, men det skulle ta tid att förändra samhället. En andledning till att idéerna med folkhemmet växte sig så starka och blev accepterade var att socialdemokratin, med de flesta arbetare på sin sida, hade stort stöd i Sverige. Socialdemokraterna hade insett att ett styrt kapitalistiskt land var precis vad de ville ha. Så kom Saltsjöbadsavtalet som innehöll villkoren för hur arbetsmarknaden skulle fungera. Där skapades det ett samarbete mellan de kapitalistiska krafterna i Sverige och Socialdemokraterna. Båda grupperna insåg att de hade mycket att vinna på samarbete. Socialdemokraterna skulle få mycket lättare att genomdriva de sociala reformerna som de ville ha. Kapitalisterna vill helst ha ett lugnt land, där befolkningen arbetade strävsamt för att öka välståndet i landet. Om de gav arbetarna bättre villkor så skulle de inte ställa till bråk och arbeta effektivare. Om de dessutom samarbetade med Socialdemokraterna så kunde Socialdemokraterna styra arbetarna och lugna ner dem.
Detta ser jag som ytterligare ett skäl till att Sverige har blivit ett välfärdsamhälle, att vi har haft en lojal arbetarklass som inte har komplicerat arbetet i landet med onödiga bråk.
Efter 2: a världskriget låg Europa i ruiner, och hur hemskt det än låter, så gynnade detta Sverige. Ekonomin växte varje år. Sveriges industrier gick för högvarv och landet kunde exportera mycket utan någon nämnvärd konkurrens. Sverige har haft tur som inte har haft krig på lång tid och därför har vi inte tvingats lägga våra resurser på att bygga upp landet från grunden som många andra Europeiska länder har.

Under fyrtio och femtiotalet blev det bättre, man fortsatte att införa sociala förbättringar i Sverige. Men jämför man med dagens samhälle blir man smått chockerad över hur landet såg ut. Barnen arbetade istället för att leka. De fattiga var bra mycket fattigare än de fattiga är idag. Fast det fanns en lag som sa att alla skulle gå i skolan i sju år så tvingades några att stanna hemma och hjälpa till med hushållsarbetet. Man kom ut tidigare i arbetslivet på den tiden, många redan vid 14: års åldern. Idag ser man inte många under 20 år som arbetar. Man införde i alla fall allmän folkskola på 1840-talet.
Bostäderna var ofta ett rum och kök, även för barnfamiljer. Idag är det villor eller rymliga lägenheter som gäller. När man tittar på arbetslösheten på den här tiden så var den inte stor. Hade man tur så ringde de på kvällen, de frågade om man var intresserad av ett jobb och nästa dag tog man sin cykel och cyklade dit. Man hade inte lika stora krav på sig att man måste utbilda sig vidare som vi ungdomar har idag. Å andra sidan fick man utföra slitsamma arbetsuppgifter med dålig lön. Människorna trodde på samhällsutvecklingen och ville därför vara med och bygga det nya Sverige. Många engagerade sig politiskt. En anledning till att de unga då såg så ljust på framtiden var kanske att de inte kände till de dåliga sidorna av välfärdssamhället, t ex den omfattande miljöförstöringen.
Fast de som växte upp på 40 och 50-talen inte hade mycket så verkar det som om de nöjde sig med det de hade. När jag jämför nutiden med fyrtio och femtiotalen ser jag en avgörande förändring i Sveriges välstånd, men även när det gäller attityden i samhället. På 50 och 60-talen utvecklades Sverige till en välmående nation där alla arbetade och visste sin plats. Många kvinnor var hemmafruar, männen arbetade mycket, sönerna idrottade och döttrarna väntade på att bli bortgifta. Det perfekta samhället höll på att växa fram, i alla fall utåt sett. I slutet av 60-talet blev det en kris inom ”Folkhemmet” som Per Albin Hansson börjat bygga upp. Människor började bryta sig loss från de roller i ”familjen” som han gett dem. Många började, i takt med att det blev bättre i Sverige, rikta blicken utomlands för att se hur det gick för fattigare länder. Under 70-talet byggdes den offentliga sektorn ut mycket och industrin gick också mycket bra. Detta ledde till att vi behövde mer och mer folk som arbetade. Det kom invandrare från bland annat Finland och Jugoslavien och fler och fler kvinnor kom ut i arbetslivet. Allt fler valde att utbilda sig. Skyddsnätet runt den enskilda personen växte sig allt starkare. De nya tjänstejobben fanns nu i städerna där de flesta av dem som är i behov av tjänster finns. Så länge tillväxten i Sverige var god så kunde kapitalet dela med sig och det gick an att satsa på den offentliga sektorn. Men på 90-talet gick det sämre och nu började många kapitalister vilja ändra spår då inte tillräckligt med pengar tillföll dem i och med det gamla systemet. De första socialdemokratiska regeringarna började sakta men säkert att bygga upp ett starkt välfärdssamhälle i början av 1900-talet. De ville skapa ett skyddsnät kring sina medborgare. På mitten av 1900-talet så införde de allmän sjukvård, socialvård för de fattigaste och pensioner för de gamla. Detta var unikt att ha på den tiden. Allting blomstrade och människorna var i stort sett nöjda. Man fick barnbidrag, och bidrag av staten osv.

Har Sverige hög välfärd idag? / Framtiden
I början på 1900-talet så fanns det inte en enda kommunalt anställd tandläkare i Sveriges. De som hade råd fick gå till privata tandläkare och de fattigare fick gå och ha ont i tänderna. Idag däremot finns det ungefär 1000 folktandvårdskliniker, inklusive en massa tandläkare och sköterskor inom detta. Alla barn idag har rätt till gratis tandvård, även sjukvård, skola och dagis. Vi har även äldrevård till de gamla och allt dessa gör att vi får kalla oss ett välfärdssamhälle. Jag tycker att vi har en bra välfärd och ligger bra till i världen jämfört med andra länder, däremot tycker jag inte att vi har en hög välfärd. Det känns som att vi är på väg nedåt i kurvan med välfärden. Varför???...hm..
1975 blev det kris i ekonomin, man hade inte råd med alla utgifter så man lånade ganska mycket pengar från andra länder. Politikerna skärde ej ned på välfärden. Så vi blev skyldiga pengar. Och är väl det fortfarande idag?

Välfärd kan vara så mycket. Arbetssituation, skola, bostad, hälsa, allt ingår inom begreppet välfärd. Om jag bara utgår från min egen vardag så finns det otaliga situationer som visar på att Sverige har ett ganska bra välfärdssystem. Vi får gå i skolan, får skolmat, skolskjuts om vi bor långt bort, vi får gratis läromedel, alla barn får gratis tand- och sjukvård, vuxna får medicin och läkarbesök billigare. Jag får studiebidrag, på loven kan jag vara ledig om jag vill och behöver inte arbeta, jag har tid att idrotta på min fritid. Allt detta kan jag tacka välfärdssamhället Sverige som jag växt upp i. Som jämförelse kan vi ta ett annat land som ex Afrika som fortfarande är ett jordbrukssamhälle så ser man att de ligger där vi var på 1800-talet när det gäller utvecklingen. I Sverige har vi trots allt kvar ett välfärdssamhälle, men mycket arbete återstår innan hela världen kan bli ett sådant.
Sverige har i stort sett alltid haft ett bra ansikte utåt, men är det så bra i landet egentligen?
Vi i Sverige är ett av de länder i världen som mår dåligast psykiskt. Varför har vi i Sverige så många som mår psykiskt dåligt? Vi kanske har för stor press på oss idag, med tanke på att vi måste utbilda oss. Jag tycker att detta är en anledning till att våran välfärd egentligen inte är så himla bra. Många unga i dagens samhälle mår inte bra, och behöver hjälp. Så jag tycker att man ska satsa mer på barn och ungdomar. Med skola, fritids, kultur, idrott, hjälp från vuxna som vi har ex Bris osv., och ett ungdomshus, där de unga kan träffas och umgås och spela spel osv., istället för att driva omkring på stan som man ser så många gör. Många kommuner har inte ett sånt ställe. Man kan ta ett exempel, där välfärden ligger i botten som t ex Afrika där mår de flesta psykiskt bra men däremot så mår man fysiskt dåligt, är det välfärd att vi är rika men mår dåligt? Det tycker inte jag. I Afrika verkar det som att man har en sån otrolig gemenskap inom familj och vänner och dina grannar. Vi är väldigt ”stela” människor i Sverige. De jobbar på för att klara sig för dagen men verkar nöjda för att de har varandra.

Jag tycker det verkar som att fler och fler unga och även äldre människor idag väljer att studera och utbilda sig. Just för att man idag har svårt för att få ett yrke utan utbildning, i af ett högre betalande jobb. Många väljer hellre att studera på högskola än att välja KY utbildningar idag- som är en kvalificerad yrkesutbildning inom ett visst område, där man nästan är garanterad jobb sen. Många studerar halva livet och lever på bidrag eller har lån. Är det bra att vi ska behöva studera så mycket? Det är väl bra att vara påläst och det är bra inom det område vi arbeta på. Vi har mer kunskap nu än förr om saker. Men vore det inte bättre för välfärdssamhället att fler började arbeta på en gång efter gymnasiet? Hjälpa ungdomar utan jobb att få ett hyfsat jobb på en fabrik eller dylikt. På det sättet få bort arbetslösheten som sen kommer när ungdomarna som precis läst klart och har en hög utbildning och fina papper i CV: n men står där utan jobb, för det finns inga. Så är det inom många områden. Jag har själv en kompis som utbildat sig till civilekonom, och med studieskulder vill man börja arbeta och leva, men det gick inte. För det fanns inga jobb. Han fick istället ett erbjudande inom detta område att åka till Afrika och jobba där. Han tackade självklart ja för att få ett jobb. Men ska det behöva vara så här i Sverige? Vi utbildar fler än vad som behövs inom vissa områden! Många högutbildade får ta ”sämre” arbeten pga. Yrkesbristen än vad det är utbildade till. Den högskolan jag söker till t ex tar bara in 1elev per 12 sökande och det är bara 30 platser totalt. Så jag skulle vilja att man satsa mer på att få fler jobb och självklart då för min egen vinning fixa en till skola. Det finns bara en skola inom det området i hela Sverige. Det finns många ambitiösa ungdomar och vuxna i Sverige men så finns det vissa som väljer att leva på bidrag och strunta i att ens söka jobb. Bidrag som staten lämnar ut och detta bidrag kan man om man snålar, leva på. Många ungdomar är slöa kan jag tycka. Jag är ungdom själv så jag kanske inte ska skriva så men så är det tyvärr. Detta gör att välfärden är på väg nedåt i kurvan… Idag har många ungdomar en svart syn på vart samhället är på väg. Detta leder till en uppgivenhet hos den unga generationen, den som ska föra Sverige framåt, som inte bådar gott inför framtiden. En anledning till detta är miljöförstöringen, många engagerar sig inom den kretsen.
Ett sätt att öka välfärden är ju egentligen att få mer utbildad personal som i sin tur gör företag bättre och som bidrar till välfärden. Att hjälpa ungdomar (som jag själv) att komma in på sina utbildningar, eller att få ett jobb, eller praktik. Man måste ha erfarenhet för att få jobb idag och för att få erfarenhet så måste man få börja nånstans. Vårat samhällssystem är inte den bästa ibland, då många ungdomar faktiskt väljer att inte skaffa jobb och gå på A-kassa då man klarar sig på detta. Ett sånt samhälle vill inte jag ha. Vi kanske ger för mycket bidrag idag, skämmer bort folk. Det finns en lag som heter aktivitetslagen som ska hjälpa människor att få jobb och få möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Men tackar man inte ja till dessa jobb som erbjuds, som oftast är ”sämre” än de jobb man haft innan och som inte kräver den utbildningen man har, så förlorar man A-kassan. Vem vill jobba ned sig? Ska arbetslösa ”tvingas” att ta jobb som man ej vill ha?

I Sverige lägger vi pengar på forskning och vi uppmuntrar småföretagare att starta egna företag, på så sätt kan driftiga människor komma med idéer som slår igenom i världen och det är positivt för Sveriges ekonomi. I Sverige ser man idag att många flyttar från landsbygden till städerna, de nya storjobben ligger varken inom industrin eller inom jordbruket. De flesta industrierna har flyttat till utlandet där arbetskraften kan fås för mycket mindre pengar. Idag är jordbruket så effektivt att det inte alls behöver sysselsätta så många människor som det gjorde för hundra till tvåhundra år sedan.
Idag är inte heller arbetarklassen så stark som den var förut och detta har hjälpt kapitalisterna att driva igenom sina idéer. Idag ser vi mycket nedskärningar i den offentliga sektorn. Det är något som jag tycker är synd. Sverige ska vara ett samhälle som värnar om alla medborgare, inte bara de som har pengar. En attityd förändring har kommit på senare år. Inställningen om att vi ska hjälpa alla har ändrats till en ”sköt dig själv” inställning. De som har det bra tycker inte att de har någon skyldighet att hjälpa dem som har det sämre utan tycker att de får skylla sig själva som inte tog chansen när de fick den. Alla människor föds med olika förutsättningar, bara för att man inte är en av dem som går på universitet eller högskola så betyder inte det att man inte har rätt att kräva ett drägligt liv. På senare år har en liberalistisk anda synts i landet. Idag har det generella välfärdssystemet som tillämpades delvis ersatts av ett privat system. Privatskolor ökar, det finns numera en skola för eliten och en för oss vanliga människor. Inom vården kan den som har pengar köpa sig bra vård snabbt, de som inte har det får ställa sig i en vårdkö där man förhoppningsvis får behandling innan man har dött.
Det här systemet är utformat av driftiga, friska människor. Det är också såna människor som det gynnar. De som kommer i kläm är de svaga i samhället, de fattiga och sjuka. De som skulle behöva mest stöd blir mest utsatta. Runt om i landet har folk förr protesterat mot att skolor, sjukhus, elmarknaden och tågtrafiken privatiserats. Men trots att flera undersökningar visar att majoriteten av befolkningen inte vill ha den här omfattande privatiseringen så fortsätter den. Delar av privatiseringen är medvetna steg från en politisk syn till en annan, delar av den har staten tvingats till på grund av för dåliga finanser. Hur kommer det sig att vi har blivit tvungna att dra ner på den offentliga sektorn?
Förutom det som ovan nämns angående kapitalisternas vilja att dela med sig av överskottet så finns det även andra skäl. Vi gjorde av med för mycket pengar under 1900-talet och kanske måste vi försöka få tillbaka och betala tillbaka dessa lån som vi gjorde?!
Sveriges välstånd utgörs av skillnaden mellan det vi producerar och kostnaden för att producera detta. För att vi ska fortsätta ha det välståndet som vi har i Sverige idag måste vi ha varor och tjänster som står sig i konkurrensen med andra länders produkter. För att få fram dessa varor och tjänster på ett effektivt sätt måste universitet, företag och myndigheter samarbeta. Vi måste även se till att i största möjliga mån få bort bland annat ohälsa och miljöproblem. Om vi inte lyckas med detta blir tillväxten mindre i Sverige och då kommer även välfärden att försämras. Det är det som håller på att hända i Sverige nu. Politikerna har i många år satsat mycket på att fördela tillgångarna jämnare över Sverige, det som Per Albin Hansson arbetade så hårt för. Det har gått ganska bra, men samtidigt har vi glömt en annan viktig del. Nu måste vi inse att utan tillväxt kan vi inte få några förbättringar inom välfärden. Många anser därför att det är viktigt att arbeta för att företagens bästa, de ska leda oss till ökad tillväxt. Sverige har varit känt för sitt väl utbyggda sociala skyddsnät, men det har blivit mycket sämre på senare år. Trots att vi fortfarande har högre skatter än de andra länderna i Europa så ligger vi bara på tredje plats när det gäller välfärd, enligt en undersökning från 2000. Många menar nu att Sverige istället för att fokusera på höga skatter borde satsa på att öka landets ekonomiska tillväxt. Det spelar ingen roll hur höga skatter man har, om pengarna man får in inte växer.

Alla partier och alla politiska meningsmotståndare är ense om vikten av att vårt välfärdssystem ska bibehållas. Hur detta ska gå till och vad vår välfärd bygger på finns det dock delade meningar om. Åsikterna går också isär om välfärdssamhället håller på att avrustas eller inte. Ska man ha arbetslöshet eller inflation? Det har funnits motsättningar mellan dem länge, det är svårt att välja mellan att få bort arbetslösheten men då få inflation och vice versa… Kravet på miljön var inte lika stort förr i tiden men nu är det en viktig fråga i samhället. Ska man välja en ekonomisk tillväxt eller tänka helt och hållet på miljön? Ska vi stänga ned fabriker eller starta dem? Ska vi minska arbetslösheten så måste man nog tillåta att miljön under en tid blir sämre. Jag är lite av en miljö människa och vill värna att bevara miljö och kulturen i Sverige. Så jag tycker att detta är jättesvårt, då jag vill få bort arbetslösheten också. Man inser nu att politikerna inte har det så lätt att svara på dessa frågor! =O)
Jag tycker att ett viktigt mål förr oss är att bekämpa arbetslösheten. Denna arbetslöshet som faktiskt finns idag, bland många unga och även vuxna i samhället drabbar både oss privat och samhället negativt. Det är ett faktum att fler och fler blir långtidssjukskrivna nuförtiden än förr, vad beror detta på och hur ska vi göra nåt åt detta? Det drar ned välfärden, då vi förlorar så mycket på detta. Vi måste lägga ned mer på detta så att fler arbetar. Den 9 april 2002 i Motala så demonstrerade 1500 personer mot nedläggningen av det USA ägda elektronikföretaget Sanmina-SCI, som beslutade att lägga ned produktionen i Motala. Vilket gjorde 620 stycken arbetslösa. Detta exempel visar att vi påverkas stort av den globala världen. Fler och fler företag väljer att flytta sin produktion utomlands, vilket lämnar många utan jobb här som bor kvar i Sverige. Detta är mycket pga. skatten vi har här så företagen tjänar helt enkelt på att ”flytta” produktionen. Och då står arbetarna lidande kvar. Vi måste få företagen som vi har här att stanna kvar. Göran Persson hade ju sitt tal nu till valet att om han skulle ha vunnit så skulle han sänka elpriserna för företagen. Just för att få dem att stanna kvar här i Sverige. För att det påverkar så himla mycket om de skulle flytta.

I aftonbladet torsdag den 9 november 2003 så stod det att :
”Arbetskraften kommer inte att räcka till för att upprätthålla den samhällsservice som finns i dag,” säger Ilija Bartljan analyschef på socialdepartementet. Det dör fler än det föds står det. Och kommer detta att fortsätta nu under några år kommer detta påverka välfärden. Hur det är idag vet jag inte, men självklart påverkar detta välfärden.

Sverige har stor utrikeshandel och påverkas av lågkonjunktur utomlands. Om t ex Tyskland som är Sveriges största handelspartner, minskar sina beställningar från våra svenska företag så bidrar detta till att minska efterfrågan även i Sverige, inte bara inom exportindustrin utan även hos underleverantörer. Ett litet land som vi är beroende av utlandet, med dess export och import. Detta utgör idag ca 1/3 av BNP. (välståndet) Vi har idag politiker som anser att ett stabilt penningvärde är ett viktigt mål. Detta tycker jag är jättebra då man inte vill ha hyperinflation.
För att välfärdsstaten ska vara långsiktigt uthållig måste socialdemokratin lyckas med tre element. Kvinnor måste ha lika mycket arbeten som män ha heltid på arbetsmarknaden. Det förutsätter att föräldrar delar lika på ansvaret för barn. Jämställdhet blir alltmer en förutsättning för välfärdstaten. För det andra behövs nya normer och ekonomiska drivkrafter så att den effektiva pensionsåldern närmar sig den formella det vill säga 65 år. För det tredje krävs en omstart i integrationspolitiken. Innebörden i omstarten är att efter några år i Sverige ska sysselsättningsgraden vara minst 80 procent.

Så min avslutande, om än något ledande, fråga är om nuvarande arbetsfördelning mellan regering och riksbank, med överskottsmål och tillämpning av arbetslinjen ger tillräcklig sysselsättningsnivå för att välfärdsstaten ska vara uthållig. Vi kan helt enkelt inte ge oss själva mycket väl godkänt för sysselsättningspolitiken. Man kan som moderaterna och många ekonomer utgå från att huvudproblemet är bristande arbetsvilja. Men kan det vara socialdemokratins slutsats?
Integrera de 10 000 tusentals högutbildade invandrarna som i dag lever på bidrag mot sin egen vilja. Omskola och sätt de 4-5 % arbetslösa som vi idag har i arbete, som också lever på bidrag. Ökad integration av arbetsmarknaden inom EU med mycket lättare möjligheter att flytta. Ökad integration av utbildningssektorn inom EU. Skrota den absurda jordbrukspolitiken som idag bedrivs av EU och sätta de pengarna på att omskola och utbilda de arbetslösa. De jobb som idag finns i hela EU och även Sverige passar inte de som är arbetslösa och det enda som kan lösa det är att omskola de arbetslösa.
Men nu är det så att alla är inte arbetslösa i Sverige. Folk arbetar ihjäl sig idag, de som faktiskt har jobb arbetar som aldrig förr t ex i form av övertid och stress ökar, det är ofta för att det inte finns adekvat utbildade personer att anställa för att avlasta de som jobbar. Detta ger sjukfrånvaro och förtidspensionering vilket kostar multum. Den arbetslöshet som vi idag i Sverige och hela EU har är strukturarbetslöshet. Det innebär att de som är arbetslösa inte kan få jobb för att de jobb som finns inte passar deras utbildning eller att de helt enkelt saknar utbildning. Eftersom det är omöjligt att anpassa jobben till dem så får vi helt enkelt satsa pengar på att anpassa deras utbildning så de kan fylla dessa jobb. Det är solklart för mig i alla fall. Det finns många invandrare som har någon form av högre utbildning och att de ska ges en mycket högre chans att fylla jobben som de är utbildade till är väl ganska klart. Det har vi i Sverige varit mycket dåliga på och det erkänner politikerna idag också utan problem och de försöker lösa det. T ex har det startas många kompletterande utbildningar för personer med utländska examen för de ska få jobba och så att deras kompetens tas tillvara. För att integrera invandrarna måste vi förändra kraven i arbetslivet. Framförallt krävs det att fackföreningarna får en ordentlig spark i skrevet så att dom inte sätter upp hinder som gör vägen in på arbetsmarknaden väldigt lång. En annan väg till ett stabilare samhälle är att göra något åt den rovdrift som bedrivs på små företag. Det skulle vara väldigt positivt om kostnaderna för att låta ungdomar få arbeta ett par timmar efter skola vilket förändrar inställningen till arbete.

Frågan kring hur vi skall slippa rusta ner den s.k. välfärden är rätt så intressant, men går knappast att lösa med en grej. För i en tid då utbrändhet är på väg att bli en folksjukdom och arbetslösheten är relativt hög så kan kanske inte svaret vara så lätt att låta folket arbeta ännu mer! Problemet är mångdimensionellt: Svenskarna har blivit mer egoistiska och börjar i allt större utsträckning bete sig som amerikaner när det gäller att tänka på sig själv. Allt fler ungdomar väljer att leva på samhället istället för att bidra till det av olika anledningar - både att de inte släpps in på arbetsmarknaden eller har självklara möjligheter att vidareutbilda sig, men även av ren lojhet. Det är inte svårt att klara sig utan att göra att smack idag, och de som får betala är de som arbetar.
Samtidigt får vård- skola- omsorgssektorn tar smällar på grund av minskade medel och minskat intresse. Och med en ökad livslängd ökar även antalet individer över 65 som skall tas om hand med pensioner och diverse vårdinsatser. Hur ska man få allt detta att gå ihop?
En variant som jag har funderat lite på, men egentligen inte tror på, är införandet av en slags "allmän samhällsplikt" där ungdomar efter gymnasiet får arbeta 6-12 månader inom samhällsstöttande verksamhet (ungefär som vi hade allmän värnplikt förut) mot mat, husrum och en överkomlig dagsersättning. Tanken skulle vara att alla är med och bidrar till samhället om man nu skall dra nytta av dess fördelar. De som blir intresserade av det som de arbetar med ska få goda möjligheter att vidareutbilda sig inom den sektorn, kanske rentav ren sponsring.
På detta sätt skulle man kunna få ner kostnaderna för vso- sektorn och därigenom kanske höja kvalitén något. Dessutom får dagens ungdomar praktisk erfarenhet istället för schablonartade förutfattade meningar om vad det innebär att jobba inom ett visst arbete.
Jag har även märkt (här såväl som i media och samhället i övrigt) att man så ofta talar om hur människor och politiker borde göra för att få folk i arbete - en naturlig strävan i varje land... Det låter dock oftast som om det finns obegränsat med arbete att sätta folk i om bara viljan fanns! Ytterligt få talar om hur vi i Sverige på ett effektivt sätt skall kunna skapa ett klimat som ger entreprenörer / uppfinnare ambition att starta företag runt nya, unika produkter – som kanske är det enda egentliga sättet att bereda vägen för välstånd. Visst skulle man kunna tänka sig att öka andelen arbetande i landet (minska sjukskrivningstalen och förtidspensioneringarna) genom att låta många arbetslösa slussas in i vårdapparaten som biträden i olika former eller inom andra offentliga områden. Det skulle dock inte lösa de grundläggande ekonomiska problemen i våra kommuner och landsting . Det svenska huvudproblemet ligger nu som alltid tidigare i att den offentliga sektorn överskuggar all annan verksamhet.
Man märkte hur Göran Persson efter EMU-nederlaget nervöst tvingas vända sig till landets industriella sektorer för samarbete. Han inser Sveriges svåra situation och de risker vi löper i framtiden, om inga drastiska åtgärder vidtas. Göran Persson inser att enda möjligheten att i framtiden klara de ekonomiska åtagandena är via de inkomster som framför allt exportindustrin tar hem över Sveriges gränser. Hur har den kritiska situationen kunnat uppstå så snabbt? Några orsaker:

- Ett så katastrofalt försämrat skolväsen att vi halkat långt ner på kvalitetsskalan internationellt sett. Vi kan inte längre rekrytera utbildad personal som kan säkra landets industriella utveckling och infrastruktur. 1/4 av eleverna i den svenska skolan klarar inte att skaffa sig elementära kunskaper i sådana ämnen som matematik, svenska och engelska. Mellan 10 och 20 % av eleverna kan inte skriva eller läsa.

- En industriflykt och utförsäljning av industrier till utlandet som inneburit att vi importerat arbetslöshet inom intressanta högteknologiska områden.

– Ett socialt skyddsnät som i en lång serie avseenden, genom sin konstruktion, inbjuder till fusk och utnyttjanden på ett sätt som aldrig var meningen. Det innebär att de verkligt hjälpbehövande inte längre kan få den hjälp som krävs. Stora resurser åtgår till fel ändamål.

- Vissa företag (en stor andel i norra Sverige) har länge använt sjukförsäkringen som ett medel att fylla ut löneinbetalningen när det periodvis saknas arbete för de anställda.

– En ny människotyp har utvecklats som inte anser arbete vara en nödvändig grund för den egna försörjningen. Det har blivit naturligt för en allt större andel människor att låta andra skattebetalare stå för försörjningen.

Hur gör vi i Sverige under den närmsta framtiden?
Min slutsats: Lös problemet genom att reformera den svenska skolan så att den blir värd namnet! Sluta tjafsa om att betygssättning i lägre stadier skulle vara kontraproduktiv. Få ungdomarna att tidigt inse varför de borde göra sitt bästa under studietiden (för sig själva, sin nuvarande och kommande familj, för landet etc.). Jag tycker att det här är en jättesvår fråga egentligen, ska vi satsa på företagen eller skolan osv. Jättesvårt. I arbetslivet är de anställdas kompetens viktigt och betyder allt mer för företagens konkurrenssituation och för Sveriges ekonomiska tillväxt. Om man höjer kvalitén på arbetskraften, genom att de anställda får bättre utbildning och större motivation så ökar produktiviteten och därmed produktionen. Tillväxten behövs helt enkelt för att finansiera välfärden, det övergripliga målet för samhället måste vara att öka välfärden inom ramen för en hållbar utveckling. Då kan vi tillgodose våra behov utan att äventyra möjligheterna för framtida generationer.

//Av Linn Eriksson ht. 2006



Svar, kommentar av lärare på komvux!! :


Att Sverige har varit en demokrati väldigt länge har också stor betydelse för välfärden. På vilket sätt?

Svar: Vi har med demokratin fått bättre förutsättningar att leva. både som barn, ung och äldre. Vi har fått lagar och förordningar som har omfördelat pengarna för att alla ska ha en garanterad levnadsstandard. Utan demokratin hade vi nog inte haft det så bra som vi har det idag.
Demokratin har betytt att vi fått ett skyddsnät med skola, vård och omsorg osv. där vi fick möjlighet att gå till doktorn, våra barn kunde utbilda sig. Vi har gått ifrån fattigstugor, till social omsorg och äldreboende. Om man inte arbetade förr så fick man gå hungrig, barnen fick arbeta när de var små för att familjen skulle gå runt. Idag får man nästan tvinga ungdomar att arbeta! Demokratier startar i regel inte krig med andra länder. Och Sverige hade ett stabilt samhälle och vågade satsa på många nya saker. Andra länder vågar inte än idag satsa och t.ex. bygga ut då de kanske blir krig igen. Vi har den vetskapen att vi förmodligen inte kommer att gå med i krig. Folk känner sig trygga med detta och kan verkligen satsa i sina företag. Om man jämför med andra länder som inte haft demokrati så har vi utvecklats fortare än andra länder. Alla har haft möjlighet att starta nya företag här. Alla har haft chans att påverkar välfärden här tillskillnad från andra länder utomlands utan demokrati, där den rika ägt och bestämt tex. radio och tv.


Den frågeställningen kommer vi att diskutera i ett case v.47. Vad tycker du?

Svar: Jag tycker att det verkar helt sjukt att man ska tvingas ta jobb som man egentligen är för utbildad för. De ska väl hjälpa oss att komma tillbaka till så liknande arbeten eller så bättre som möjligt tycker jag. Inte tvingas ta sämre. Så tar man inte jobbet som erbjuds så får man ingen hjälp alls sen med ett enda bidrag. Jättedumt.
Men å andra sidan, är det enda utvägen skulle jag kanske ta den ändå om jag t.ex. var ensamstående och hade det kärvt. Det är bra att det finns hjälp att få men jag tycker att man måste få hjälp även om man tackar nej till det första erbjudandet. Jag har funderat om på den här frågan med tanke på att det blivit en ny regering med nya bestämmelser. I Metro den 17/10 stod det om regeringens nya statsbudget. Jag har läst mer nu sen valet och nu när budgeten är lagd så har jag förstått att det blir tufft för den ensamstående då A-kassan ska sänkas om man inte har möjlighet till ett nytt jobb. Samtidigt kanske vi har varit för frikostiga med att ge bidrag. Lågavlönade arbetare drabbas ju alltid som tex. den ensamstående mamman som får förhöjd A-kassa avgift enligt den nya budgeten. Vad jag har förstått så är det de arbetslösa som förlorar. Vinnarna är hushåll där två i familjen arbetar. De förlorar inte lika mycket om den ena blir arbetslös. Skatten kommer att sänkas något och man måste ju dra in på nånting som blir A-kassa som får betala en del av detta. Ska arbetslösa tvingas ta jobb som man ej vill ha? Det är en svår fråga, Ja tycker att vi kanske har varit lite för snälla i Sverige att många inte får några krav på sig och det får vi nu betala vilket kanske är bra för oss i längden om pengarna skall räcka till allt. Men man undrar verkligen om rika betalar lika högt pris? Får man 1,2 miljoner för att arbeta 8 dagar i regeringen och sen säga upp sig är ju ganska sjukt tycker jag. En arbetande sjukvårdsbiträde har inte den fallskärmen?!


Vad beror de ökade sjukskrivningarna på tror du?
Svar: På många arbeten så är det väldigt stressigt, inte tillräckligt med personal som det egentligen behövs. Får man en kvarts lunch om dag så blir man tids nog sjukskriven. Och brist på personal beror i många fall på att arbetsgivarna inte har ”råd” att anställa fler. De som är anställda får automatiskt fler uppgifter att sköta och de ska göras på samma tid som innan det blev brist på personal. På ett ställe jag arbetade på var det just personalbrist och arbetsgivaren var inte den bästa. Fick jobba över mycket tills min arbetsgivare sa att vi jobbar inte över här! Utan allt ska göras under arbetstid. Men hur länge orkar man jobba för två tre tycken?! Så där sjukskrev man sig ibland för att man orkade inte arbeta 5 dar i v och stressa som en idiot. Man var helt slutkörd på kvällen och hade inget fritid för man orkade inte göra mer på kvällen. Så det slutar med sjukskrivning och jag vet att många har det tufft idag. Många anställer just unga för att de vet att de orkar mer och klagar inte så mycket och får minimilön. + att de vet att det är tuffare att få jobb. Sen arbetsförhållandena i sig ska vara bra. Många trivs inte på jobbet, och kanske har osjyssta kollegor. och kanske inte vill gå till jobbet om man vet att man ska jobba med en kollega som man inte gillar. Hela samhället är stressat idag.

Bekvämlighet i vissa fall, många får inte ta ledigt så ofta och kanske vill åka bort eller göra något som man planerat men inte får ledigt, så då kan man alltid sjukskriva sig…


Tycker du att det är rätt att ge företag skattelättnader om de hotar att flytta utomlands?

Svar: Både ja och nej. Det kanske är det enda sättet att få dem att stanna här. Och många företag betyder så mycket för Sveriges välstånd och utgör stora delar av ekonomin att man måste göra så. Men då tänker man på småföretagen som kanske hankar sig fram och som precis har det så att det går runt, medans stor företagen tjänar miljoner och kräver sådana saker. Men har man en gång fått hela kakan vill man inte ha nåt annat utan bara mer. Och företag här tjänar betydligt mer utomlands, med mindre skatter, billigare arbetsavgifter, billig arbetskraft osv. Så självklart lockar det större företag att flytta produktionen. Exportindustrin bidrar med så mycket till välståndet att politikerna inte vågar riskera att fler flyttar sina produktioner utomlands. Jag tycker egentligen inte att det är rätt att man ska låta dem få skattelättnader men vad ska man göra?! Man blir ju ochså av med jobben om de flyttar och politikerna riskerar fler arbetslösa. Då blir ju pengarna +-0!


Varför tror du inte på den idén?

Svar: Många ungdomar sliter och kämpar för att klara sig idag, men så finns det en hel del som skiter i allt. Och jag tror att många skulle vägra att göra samhällstjänst. Det är svårt att tvinga folk. Men kanske om det blev en del av gymnasiet, att man gick ut och testa arbetslivet på riktigt för att sen komma tillbaka och gå igenom vad som var bra dåligt och vad som jag behöver ändra mig på osv..De tror jag vore bra för många, då arbetslivet är helt främmande när man slutar gymnasiet. Jag hade jobbat en del under
gymnasiet och hade lite koll på arbetslivet hur det fungerade, men för många så tror jag det skulle vara nyttigt att verkligen gå ut och arbeta och se vad som passar en. Fast de kanske kommer med alla dessa praktikplatser man fick ha i skolan! Många är ambitiösa och vill fortsätta studera efter plugget och de vill nog inte börja arbeta istället då, då förstör vi deras planer. Så i långa loppert så tror jag egentligen inte helt på iden. Men jag tror att om man fick ha arbetslivet som ämne i skolan , (jag tror att man faktiskt gick genom detta lite i skolan )och verkligen sätta sig in idet så skulle nog många ungdomar ha en bättre start och grund att utgå ifrån, och många skulle få bättre insikt att välutbildad personal behövs för välfärden och samhället. Att varje person är viktigt. Jag tycker att det är som när man ska ta körkort, man är inte fullärd förrän man har körkortet i handen och ska ut och köra själv. Då upptäcker man grejer som man inte gjort med körskoleläraren, och man lär sig att köra ordentligt. Så tycker jag arbetslivet är. Man vet inte hur det funkar förrän man verkligen är där själv. Så det är nyttigt att komma ut ifrån sin kompisskara i skolan och stå på egna ben och lära sig hur det verkligen fungerar i samhället!



Slutkommentar: Du har skrivit bra och omfattande om välfärden och kommit in på många viktiga frågeställningar som vi brottas med inför framtiden. Jag vill att du, för ett MVG, svarar på mina kommentarer och även lägger till en diskussion om privat och offentlig verksamhet. Vilka fördelar respektive nackdelar finns det inom olika bransher med att det drivs i privat och offentlig regi?

Svar: Fördelar med privata företag är att de skapar vinster som gör att det drivs in pengar, dvs. skatt som bekostar den offentliga sektorn. Produktionsutvecklingen går framåt för att konkurrensen tvingar till det. T.ex. om det finns två företag som tillverkar mobiler, och det ena företaget gör en ny jättebra mobiltelefon som är bättre än innan. Folk kommer naturligtvis vilja köpa mobiler av deras företag då och inte av de andra. Så det andra företaget måste locka tillbaka kunderna med att göra en ny bättre mobil de med. Produkterna blir oftast bättre och bättre med privata företag. Men kan också bli sämre då man snabbt gör en ny ide och kanske inte tänker igenom produkten ordentligt. Nackdelar är att det kan bli monopol om en produkt vilket gör att det företaget kan bestämma om priser och villkor för produkten. Tillskillnad från den offentliga regin så kan inte allt folk som betalar skatt ta del utav servicen de ger utan de kan bara dem som har tillräckligt med pengar göra.

En fördel med den offentliga regin är att den inte är så vinstdrivande som en privat. Så att de flesta människor kan ha råd och rätt till den service de behöver. En annan förde...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Sveriges välfärd

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Linn Lundberg 2015-04-29

    "om jämförelse kan vi ta ett annat land som ex Afrika", om det är någon som tar delar av detta arbete. Glöm inte att ändra detta innan inlämning då!!!

Källhänvisning

Linn Eriksson [2007-03-14]   Sveriges välfärd
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=7756 [2017-11-25]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in