Seminarieuppsats

1 röster
9441 visningar
uppladdat: 2007-03-07
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
(Uppgiften var egentligen att delta i ett seminarium (i princip en diskussion där man behöver visa att man kan området), men om man missade detta datum (som jag) så fick man avhandla det i en uppsats istället.)

==Försäkringssystem==
- Redogör för social- och privata försäkringar i Sverige och USA. Föredra ett lands system.

Socialförsäkringar är det ”skydd” man som medborgare kan få (får) från staten: sjukvårdsersättning, föräldrapenning, a-kassa, (premie)pension... Detta är pengar man får för att man behöver stå ut med eller klara av något extra (förälderskap, arbetslöshet, sjukdom osv). Pengarna kommer från skatter som alla medborgare betalar: alla betalar skatt beroende på deras inkomst, och de som behöver pengarna får de i form av dessa försäkringar.

Privata försäkringar erbjuds av försäkringsbolag och handlar om andra saker, såsom när prylar går sönder, bilar stjäls osv. Då betalar man försäkringsbolaget en summa (kallad premie), mot att man när man har förlorat sin egendom får tillbaka en större summa som ersätter det förlorade. Ibland får man inte hela ersättningen tillbaka; det kallas att bolaget tar en självrisk. Premien och självrisken beror på bolagets bedömning av risken för skada eller stöld.

I USA finns inga statliga socialförsäkringar över huvud taget. Istället finns där dock gott om försäkringsbolag som tar dessas roll. Försäkringar måste köpas, och har man inte råd med det ligger man illa till inför olika svårigheter. Alla har därför inte samma förutsättningar, på det sätt som vi i Sverige har. Däremot behöver inte några skatter dras in, från dem som inte behöver stödet, för att bekosta det för dem som behöver.

Att jag föredrar ett omfattande socialförsäkringssystem i svensk stil är solklart efter två ”klargörelser”:
* Jag är ganska vänstervriden i de flesta frågor. Därmed tycker jag att ekonomisk jämlikhet är viktigare än individuellas rikedomar. Skatt från alla går ju i vårt socialförsäkringssystem till stöd åt behövande.
* Jag har personligen aldrig uppskattat privata försäkringar. Det känns inte som att i princip någon skaderisk gör värde för en försäkringspremie.

==Planekonomi kontra marknadsekonomi==
- Lista för- och nackdelar och föredra en av typerna.
Marknadsekonomin är ganska självklart det smartaste av de två sätten. Bland länder finns få extremfall, men om man skulle pricka ut varje lands ekonomi på en skala mellan plan- och marknads-, skulle de flesta inklusive genomsnittet ligga nära marknadsekonomi-polen. I ett samhälle med marknadsekonomi styrs utbudet (vad som finns att köpa) av efterfrågan (vad folk vill köpa), och indirekt finns alltid det man vill ha till ett rimligt pris. Populära varor eller tjänster finns då tillgängliga från många säljare, som tävlar om kunderna genom att förbättra sina "fyra P", till exempel sänka sina priser, höja sin kvalitet och finnas lätt tillgängliga.

Det leder mig in på en negativ aspekt av detta fenomen, och det är P:et påverkan, d.v.s. reklam och marknadsföring. Personligen avskyr jag reklam: det påverkar ens uppfattning och förstånd, det finns överallt och man kan inte värja sig emot det. Man kan tro att man lyckas undvika det genom att bläddra förbi reklamsidorna i en tidning, men man kan inte vara säker på att det inte har satt sig i undermedvetandet. Eftersom konkurrerande företag kämpar för att förbättra även denna faktor, ökar förstås mängden reklam i samhället. Dessutom investeras det i att utveckla teknikerna. Reklamen blir smartare och lömskare. Det är en ond psykologi.

Det finns förstås argument för planekonomi också. När planekonomi råder har staten makten att styra vad och hur medborgarna ska konsumera. Planeringen görs (antagligen) av kunniga tjänstemän. Det är liberalistiskt sett fel, och troligast får planekonomier sällan folkligt medhåll, men det ger en kontroll som hursomhelst kan löna sig om den tillämpas under ett kritiskt skede eller en kort tid.

Dessutom kan man tänka sig att de ändringar som görs i ekonomiplanerna snarare går mot en bra, smart och genomtänkt standard, än mot det resultat som impulsiva och kortsiktiga konsumenter kan ge. För denna synpunkt i sig finns förstås också motargument: till exempel kan man mena att dessa spontana handlingar (i dubbel mening) inte alls är tanklösa, utan direkt riktiga.

==Rättsligt monopol==
- Redogör för och argumentera om resonemangen.
Rättsliga monopol beror på lagar. Ett företag med rättsligt monopol har så att säga fått lov att vara ensam aktör på sin marknad.

1. Systembolaget får r.m. på alkohol av nykterhetspolitiska skäl. Eftersom alkohol bidrar till eller orsakar problem i samhället, exempelvis i form av sabotage och våld och allmän otrevlighet, ger staten alltså Systembolaget rättsligt monopol för att minska alkoholförsäljningen. Denna minskning orsakas förstås av att konkurrensen försvinner, och det finns ingen att kämpa om kunderna med. Marknadsföring, priser och distribuering kan då hållas på en sparsam nivå i det sagda syftet att dämpa konsumtionen av denna giftiga vara. (Alkoholreklam är ju i och för sig förbjudet i TV och något restrikterat i övrigt.)

Etiskt sett kan ju detta resonemang ses både positivt och negativt. Det är bra att tillgången regleras en aning, som ett skydd mot den lömska alkoholen. Men detta skydd är inte frivilligt vilket kan ses som motstridande liberalismen och friheten. Man kan anse att individer borde få friheten att ta hand om sitt eget alkholintag. Motargument till detta kan vara att det inte bara är dessa individer som lider om hanteringen går överstyr - vilket förstås ofta är fallet med beroendeframkallande medel - utan andra i dess närhet.
2. Ofta får statliga och kommunala företag ensamrätt på infrastruktur i områden, för att det är opraktiskt med konkurrerande bolag av denna typ. Det är vettigt och säger väl sig själv.
3. Lagar om patent och upphovsrätt existerar för att skydda relativt nya produkter och konstverk från att bli plagierade, och dess ideer från att bli stulna. Det handlar då om ett monopol på ett annat sätt. Företag (eller enskilda personer typ konstnärer) har monopol, eller snarare ensamrätt, på enskilda ideer, snarare än på en hel typ av produkt/tjänst som i de övriga fallen.

==Stimulering av efterfrågan==
- Vad kan staten göra?
Om efterfrågan är hög kan staten fixa det genom att antingen höja utgifter och sänka skatter, eller minska räntan så att fler tar lån.

Och det är precis vad jag har skrivit om under Konjunkturekonomiska teorier...

Eller nåt?

==Inflation==
- Redogör för ”spiralerna”. Hur kan staten motverka företeelsen?
=Löne-pris-spiralen=
Om företagen får för sig att öka deras anställdas löner till över vad de förtjänar (man brukar säga att lönerna ska matcha produktiviteten) måste de också höja priserna på deras varor/tjänster för att få budgeten att gå ihop. Livet blir då dyrare för konsumenterna, d.v.s. arbetskraften, och de behöver högre löner. Att löntagarna inte nöjer sig med sin redan höjda lön, vilken tar ut kostnaderna för de dyrare varorna, beror ju på att de då är tillbaka till innan ökningen, vilket förstås inte duger för de flesta.

=Löne-löne-spiralen=
Bokens förklaring till löne-löne-spiralen gör sig inte förstådd hos mig, annat än att det verkar vara en möjlig utlösare till löne-pris-spiralen. Det innebär i så fall att en grupp löntagare (typ fackförbund) förhandlar till sig högre löner, med utgångspunken att en annan grupp har lyckats med detsamma. Resultatet kan ha varit balanserat och riktigt för den första gruppens förhandling, men om det inte gäller för den (eller de) andra, sätter den inflativa löne-pris-spiralen igång.

=Statlig motverkan=
Statens möjlighet att motverka inflation handlar om påfyllningar och avtappningar. Dessa innebär positiva repektive negativa förändringar i mängden pengar i omlopp i det ”lilla” ekonomiska kretsloppet, dvs mellan hushåll och företag. Detta kan göras indirekt genom att höja eller sänka räntan på banken, eller mer direkt (fast kanske ändå mer omständigt) genom att reglera skatter och utgifter. Se Konjunkturekonomiska teorier. Banken och den offentliga sektorn är båda delar av det stora ekonomikretsloppet, utanför det lilla.

==Pessimism och optimism==
- Hur påverkar det ett lands ekonomi?
Ekonomiska konjunkturer styrs i hög grad av psykologin hos både konsumenter och företag. Det är i princip deras framtidstro som kan vända en lågkonjunktur till en hög-, och tvärtom.

När Sveriges hushåll och/eller företag tror gott om landets kommande ekonomi, då köps mer varor och fler investeringar görs. Det första eftersom man antar att högkonjunkturen (d.v.s. det goda i ”tro gott om”) kommer att ge en tillräckligt med medel för att bekosta det. Det senare (investering) är ju på ett sätt företagens motsvarighet till hushållens konsumering, så samma sak gäller där. Man köper för att man litar på att det snart kommer att löna sig. BNP ökar.

Investeringar görs, arbetskraft behövs och arbetslösheten minskar, standarden höjs och högkonjunkturen är ett faktum.
Men när prishöjningen kommer ikapp köplusten, eller när ingen arbetskraft finns tillgänglig, behöver konsumenterna/arbetstagarna högre löner, och löne-löne-spiralen, förklarad under föregående rubrik Inflation, sätter igång.

Åt andra hållet råder pessimism när konjunkturen dyker. Vid åsynen av sämre tider händer motsatsen: det konsumeras och investeras mindre på grund av den låga framtidstron. Någon gång sker denna ekonomiska spådom, och konjunkturstenen sätter fart ner för BNP-branten.

==Konjunkturekonomiska teorier==
- Redogör för teorierna och föredra en av dem.
John Maynard Keynes och Milton Friedman var två ekonomer som båda spekulerade i hantering av konjunkturer.
”Från början” (1700-talet) hade Adam Smith klagat på hur staten styrde bl.a. ekonomin för mycket. Han tyckte att det skulle få sköta sig själv – grunden för marknadsekonomi, helt enkelt.

På 1930-talet visade Keynes på hakar i Smiths tankar. Han ansåg att ekonomin vid lågkonjunktur skulle må bäst om staten visst lade sig i, och tillförde pengar till det ekonomiska kretsloppet (d.v.s. sänka skatter och höja utgifter) – med andra ord finanspolitik.

Vid marknadsekonomi flödar pengar runt på ett balanserat sätt, men när det väl börjar luta neråt i kurvorna fortsätter det också åt det hållet. En injektion av pengar skulle då räta upp kurvan och stabilisera läget. För att kunna göra detta skulle staten alltså spara vid högkonjunktur för att kunna ”slösa” vid lågkonjunktur; allt genom att reglera skatter och utgifter.

Nyliberale Friedman, däremot, ansåg på 70-talet att det inte var finanspolitiska, utan penningpolitiska åtgärder som kunde styra konjunkturerna på det sättet. Han tyckte att staten skulle hålla sig borta från ekonomin och röra så lite som möjligt. Dessutom orsakar finanspolitik så lätt inflation.

För att svalna av en inflation kunde istället räntan höjas, vilket skulle leda till att färre lån tas, och mer pengar sparas. Det skulle ”strypa påfyllningarna” och ”öka avtappningen”, och med att mängden pengar i rörelse skulle minska, skulle dess värde öka.

På samma sätt kan man styra upp en lågkonjunktur genom att sänka räntan: folk tar hellre lån och vill inte lika gärna spara, mängden pengar i omlopp ökar, och efterfrågan kan öka med den.

Det vore lögn att påstå att jag har koll på konjunkturekonomiska teorier, och jag kan inte säga att jag ser någon större praktisk skillnad mellan teorierna. Därför har jag ingen grund att stå på i att föredra en av dem. De magra slutsatser jag kan dra är så självklara av texten ovan att jag inte hellre kan nämna dem än att peka på föregående stycken.

==Det svenska skattesystemet==
- Positiva och negativa sidor.
Det noga anpassat varierande svenska skattesystemet innehåller massor av regler för att göra beskattningen så jämn som möjligt. Till exempel behöver de som har en hög inkomst betala mer än dem med lägre inkomst, inte bara för att det finns mer pengar att dra samma andel (den procent som blir skatt) ifrån, utan också för att denna andel blir stegvis högre i takt med inkomsten. Tillsammans med att den offentliga sektorns pengar delas ut igen mer lika fördelat, är det anledning till en utjämning av landets pengar.

Det är åt det här hållet hela systemet strävar. Vi når längst i världen åt det här hållet, och det fungerar bra.

Att ha ett så komplicerat skattesystem som vi har, för att breda ut pengarna över landet så väl, kostar dock pengar i sig eftersom det kostar att ta hand om allting – administrativa kostnader. Det är många olika sorters skatter som ska dras in, och många regler och undantag att ta hänsyn till.

Staten kan styra och ställa ganska mycket i vår konsumtion genom att reglera skatten för olika sorter av varor (och tjänster). Detta sker förstås både på gott och ont; se mer under Rättsligt monopol, punkt 1. Enkelt sagt är det bra för staten men dåligt för folket. Å andra sidan får folket ett slags skydd mot dålig konsumering (alkhol m.m.) eller underlättande för ”bra” ändamål (moms för böcker är bara 6%, och mat 12%, jämfört med normalvärdet 26%).

Det mesta av inkomstskatten är kommunalskatt, det går till kommuner och landsting. Staten ger kommunerna fria händer att ha en egna budgetar, så länge de bara följer ett antal föreskrifter.

Förutom att det kostar pengar att administrera, kräver det att gemene man lär sig hur det fungerar. Man får lätt en negativ syn på system som är för komplicerade.

Men på det hela tycker jag om vårt vänstersvängda system. Studiebokens introduktion till kapitlet om beskattning påminner mig om att pengarna aldrig riktigt försvinner, så frågan är bara hur man ska låta dem rotera. Vilka vägar ska de ta? Och då tänker jag att de hellre ska delas ut jämnt, så att de som behöver pengar för att må bra får dem, hellre än att vissa får möjligheten att leva i överflöd – oavsett om de har kämpat för det.

==LAS och MBL==
- Lista för- och nackdelar.
LAS, Lagen om anställningsskydd, finns för att säkra läget för arbetstagare och huvud-iden är att alla anställningar ska vara fasta sådana. Enligt den behöver en arbetsgivare ha en saklig grund, d.v.s. en obejktiv och riktig anledning, för att få rätt att avskeda någon. Den ribban är ganska hög; en arbetstagare tillåts sköta sig ganska illa innan det räknas som en s.k. saklig grund. Vidare gäller vid uppsägning ett antal regler angående turordning, d.v.s. vilka som får gå först. I huvudsak gäller ”först in sist ut”.

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Seminarieuppsats

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2007-03-07]   Seminarieuppsats
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=7708 [2017-08-17]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in