Social Psykologi, Milgram, Zimbardo, stress.

4 röster
20213 visningar
uppladdat: 2007-02-23
Filip Bärneman

Filip Bärneman 30 år

Från
Råcksta
Utbildning
High School : Blackebergs gymnasium, College : Stockholm Uni.,
Jobb
Samtrans, PC Pal Global,
Facebook
https://www.facebook.com/filipbarneman
Om
0736002246
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
En hemtentamen som svarar på 3 frågor.

Fråga 22: Hur kan resultaten från Milgrams klassiska lydnads experiment förstås?
Referenser: Myers, Asplund, föreläsning den 23/1 med Fil. Dr M, Sarnecki

Inledning, experimentets uppbyggnad
För att förstå vad Milgrams resultat var för något måste vi först titta på hur experimentet var uppbyggt. Milgram var en ung forskare på Yale när experimenten utfördes, det var en serie experiment som pågick mellan 1960-63. Experimenten var uppbyggda på olika sätt varje gång, men i sak var det samma (Asplund, 2004, sid. 246-250). Det hela gick ut på att två medelsålders män kom till Yales psykologiska avdelning, här slumpades de ut så att en var ”lärare” och en var ”elev”. Eleven var dock alltid en skådespelare instruerad i hur experimentet skulle genomföras. Man kan säga att ”läraren” agerade i god tro. Läraren blev tillsagt att han skulle lära eleven olika slags glosor, vissa glosor hörde ihop med andra. Varje gång eleven svarade fel skulle läraren ge eleven en elchock. (Film visad 23/1 föreläsning med Fil. Dr M, Sarnecki).

Läraren fick inte välja hur stark elchock som skulle levereras till eleven, utan mätaren började väldigt lågt, från 15 volt upp till 450 volt. Mätaren var märkt alltifrån ”Slight Shock,” ”Very Strong Chock,” ”Danger: Severe Chock” osv, längst bak på mätaren stod det ”XXX,” 450 volt. (Film visad 23/1 föreläsning med Fil. Dr M, Sarnecki).

Skådespelaren som var ”elev” fick självklart inga stötar, men däremot hade han inspelade svar på hur han skulle reagerade efter ett felaktigt svar. Det började med grymtningar och klagostön vid 75 volt, och när ”läraren” var uppe i 330 volt så hade mannen klagat 22 gånger, och denna gång klagade han väldigt mycket, han skrek bland annat ”let me out of here,” ”you have no right to hold me here” och dylikt. Varpå efterföljande stötar han var helt tyst. Inte ens ett klagoskrik hördes efter detta från ”eleven”. (Asplund, 2004 sid. 249), samt (Myers, 2005, sid. 195-196).

Vid experimenten fanns det alltid en experimentledare till hands, ibland satt han bara någon meter ifrån försökspersonen och ibland fanns han över telefon. Experimentledaren fick ibland frågor och klagomål från ”läraren”. För det mesta svarade han såhär, ”Svar ett: Please continue (or Please go on), Svar 2 The experiment must go on, Svar 3 It is absolutely essential that you continue. Svar 4, You have no other choice, you must go on.” (Myers, 2005 sid. 195-196.) Om en fråga ställdes på så sätt att det inte gick att svara med någon av dessa meningar, tex om ”läraren” frågar ”tar du ansvar för detta” så svarade experimentledaren på så sätt att ”läraren” fick ett tillfredställande svar, det vill säga, han tog ansvar för experimentet. (Film visad 23/1 föreläsning med Fil. Dr fM, Sarnecki).

Experimentens resultat
Enligt Myers, (sid. 196-199) så var det så många som 65% som gick hela vägen ut av försökspersonerna, dvs 26 av 40 personer gav en stöt på 450 volt till ”eleven”. I detta experiment så satt försöksledaren bredvid och inga speciella omständigheter fanns, läraren kunde höra eleven, men inte se honom. När läraren, (under samma omständigheter) fick reda på att hans elev led av ett mindre hjärtfel så sjönk testresultaten lite till, 63%, 25 personer av 40 utdelade då en dödande stöt, under tryck av experimentledaren.

När läraren däremot varken såg eller hörde sitt offer var det i princip 100% av deltagarna som fullföljde ända till den dödande stöten. Om man däremot satte ”eleven” i samma rum som läraren, så att de både tydligt kunde se hans lidande samt höra hans skrik sjönk resultaten till 40 procents fullföljning. Resultaten sjönk med ytterligare 10%, till 30 procents fullföljande om ”läraren” var tvungen att föra ”elevens” hand till den strömförande plattan.

I ett senare av Milgrams tester så lät man försökspersonen bara administrera testet, han behövde inte trycka på några knappar själv. Då följde 37 av 40 personer hela vägen ut utan några som helst komplikationer (Myers, 2005, sid. 204). Ett annat resultat som Milgram fick fram var om experimentledaren tog in två till i rummet, dessa klagade och sade emot experimentledaren, resultatet skiftade då kraftigt och endast 4 av 40 fullföljde ända till den dödande stöten.(Asplund, 2004, sid. 251).

Myers tankar kring Milgrams experiment
Det som är speciellt med Milgrams experiment är att det är en försöksperson och en auktoritet. Försökspersonen får direkta order och får höra på övertalning från en närsittande experimentledare om att ge en skådespelare elchocker. (Myers, 2005 sid. 194-207.)

Myers kopplar gärna dessa experiment till verkliga krigssituationer, där förhörda i efterhand svarar på samma sätt som försökspersonen i detta experiment, nämligen ”i was only following orders”. Han pekar på att vanliga människor i grunden inte är grymma, men tack vare order från en högre auktoritet tvingades man att göra något mot sin vilja, mot sitt samvete. ”The power of the situation, and the strength of the fundamental attribution error”. (citat taget från Myers, 2005, sid 202). Detta citat tolkar jag på så sätt, att även om det var en själv som utförde handlingen så försvarar sig hjärnan genom att lägga över ansvaret på någon annan. Människan i sig är inte grym, utan har lite för lätt att följa order. Ett mänskligt grundläggande fel som har orsakat stor plåga både för utövarna av omoraliska handlingar samt deras offer.

Något som Myers också påpekar är att alla inte faller offer för en högre auktoritet, utan att det finns hjältar ibland oss. Han berättar i sin bok om en by som vägrade att lämna ut judar till övermakten innan kriget började och innan man visste vilka slags grymheter som skulle drabba dessa. (Myers, 2005 sid. 203.)

När jag tittar på det senare av Milgrams experiment, där försökspersonen inte själv tryckte på några knappar, så kan jag förstå att det blir väldigt lätt för ledare att driva igenom sina auktoriteters viljor. Det räcker med en galning i toppen som bestämmer, för då har alla i ledet under honom någon att skylla på och någon att undermedvetet lägga över ansvaret på. Tillexempel generaler och andra höga auktoriteter beordrar sina soldater att göra vissa ting, (37 av 40 personer fullföljde i Milgrams experiment). Sedan utför soldaterna dessa handlingar, där 65% följde order om en närstående högre auktoritet stod i närheten, utan militär träning! (En general kanske inte är med på slagfältet, men gruppledare osv).

Tänker man i dessa socialpsykologiska banor så kan man lätt förstå hur hemska gärningar kan utföras utan att någon egentligen vill, eller att någon egentligen har ansvar för dem. Myers kallar det ett ”fundamental attribution error” och det är det verkligen. Tänk er hur många krig och hur många vansinnesdåd som har begåtts tack vare människans sociala responsivitet på auktoriteter.

Kritik kring experimenten, Asplunds tankar
Bland det första som Asplund klagar på är att det är lätt att missta sig mellan lydnad och fascination. Kanske är det så att vissa av Milgrams försökspersoner bara trycker vidare för att de är fascinerade av resultatet. Skillnaden mellan fascination och lydnad är tunn, men enl Asplund går det att se skillnad, enl honom går det att se skillnad på det om man drar ut experimentet över en längre tid så att fascinationen hinner lägga sig. Asplund frågar sig därför ”Vad hade hänt om Milgrams experiment varat inte i en timme, utan tre timmar, eller mer”? (Asplund, 2004, Sid. 252-253).

Asplund kommer även med annan stark kritik, han menar att vissa människor frivilligt ger människor väldigt starka stötar, 5% enligt Milgram själv har valt att ge väldigt kraftiga stötar till ”eleven” utan att bli påtvingade något, eller övertalade av någon. Denna grupp av människor borde det riktas mer uppmärksamhet mot, dessa lyder inte, dessa människor gör av detta av egen vilja. (Asplund, 2004, Sid. 254-255)

Asplund lyfter även inte flera andra klagomål kring utförandet av experimentet, han påpekar bland annat att det enbart är nyfikna människor som går med på experimentet. Dessutom påpekar han att människor kanske inte lyder ledaren, utan att de kan ha en inre lust att fullfölja experimentet. (Asplund, 2004, Sid. 256-257) Därmed uppfattar jag det som om Asplund tycker att Milgram i det avseendet helt har tappat poängen med sitt eget experiment. Oavsett hur stor del av gruppen som går igenom hela proceduren, så måste man ha i åtanke att vissa människor rättar sig även efter att det är ett experiment som ska fullföljas, och inte nödvändigtvis lyder experimentledaren.

Något som jag själv har tänkt på, som dessutom Asplund upplyser oss om är att nästan ingen av personerna fattade misstankar mot experimentet. Kan det vara så att människorna som sökt sig hit frivilligt, eller undermedvetet undertrycker misstankar för att de vill följa med på den exprimentiella leken? (Asplund, 2004, Sid. 256)

Även om Asplunds menar att detta experiment är tvivelaktigt genomfört, så förnekar han dock inte resultaten. Asplund tror inte att det handlar om lydnad, utan om sin egen teori som han kallar för social responsivitet. Läraren lyder kanske inte experimentledaren, den kan ha andra saker i tankarna (se kritiken) men det kan också vara så att läraren bara svarar socialt responsivt på experimentledarens och elevens beteende. Detta gör han genom att se sig själv som eleven (offret). Detta bevisar Asplund på sid. 263-264. Där menar han att läraren identifierar sig med offret genom att ha vissa fysiska svar på experimentet. Han beter sig på ett annat sätt när hör hur eleven reagerar på hans stötar. Bland annat så får han torr mun och slickar sig om läpparna, samt att han klagar högljutt angående experimentet.

Egna reflektioner
Jag skulle gärna vilja ta en titt på moralen i detta experiment, men det är något som sidbegränsningen sätter stopp för. Någonting som man kan säga om detta experiment är sant det verkar vara. Trots kritiken så kan vi titta på alla dagens krig och hemskheter som pågår. Är alla stridanden onda, eller kan de vara så att de svarar på antingen lydnad, eller social responsivitet så som Asplund hävdar? Själv tror jag mer på lydnad. Jag tror tyvärr att människan, precis som Mayer skriver, är lite för lättpåverkad. Men så är tyvärr den mänskliga naturen, även om det är en svaghet, så har vi levt med den i alla år och antagligen kommer den inte att försvinna heller. Vi lyder/responderar och är gruppdjur, det är inget vi kan fly från, det enda vi egentligen kan göra är att försöka minsta skadorna och se till att så få människor som möjligt utnyttjar detta fenomen till onda/grymma syften!



Fråga 27: Hur kan det som hände i Zimbardos fängelsestudie förklaras?
Referenser: Myers, Asplund, föreläsning av Fil. Dr M, Sarnecki 23/1 samt föreläsning 14/2 med Psyk. Björn Edlund.

Vad var fängelsestudien, vad ville man få fram?
I Zimbardos experiment sattes 24 unga män i ett simulerat fängelse. Alla visste att fängelset inte var på riktigt, men de skulle spela ett rollspel. Zimbardo lottade om vilka ungdomar som skulle få vara fängelsevakter, och vilka som skulle få vara fångar. Själv var han fängelsechef. De som blev lottade till fångar blev upphämtade av polis i deras eget hem, utan förvarning. Zimbardo utförde experimentet mycket verkligt. Efter att fångarna blivit hämtade så blev de förhörda och inlämnade till det simulerade fängelset på Stanfords psykologiska avdelning. Under tiden fick vakterna en lektion. De fick plåga deras olydiga fångar på vilket sätt de ville, psykologiskt, men de fick under inga omständigheter bruka fysisk våld på fångarna. (Film visad på föreläsning 14/2 med Psyk. Björn Edlund).

Experimentet var tänkt att visa hur människan reagerade på påtvingade roller samt grupptryck. Zimbardo sökte svar på flera frågor, var det fängelset som gjorde fångarna våldsamma, eller om det var fångarna som gjorde fängelset till en våldsam miljö. Vems var fängelsebrutalitetens fel, var det vakterna, var det fångarna, eller var det deras påtvingade roller? (Myers, 2005, sid. 128)

Experimentet var tänkt att hålla på i två veckor, under denna tid så skulle fångarna vara inlåsta i sina celler och vakterna skulle leva på instutionen tillsammans. Vakterna skulle få fångarna att känna sig underlägsna och lyda dem, samt att fångarna skulle bete sig som fångar gör. Experimentet avbröts efter enbart sex dagar på grund av dess brutala natur. Den mentala pressen blev för stor, både för fångarna och för vakterna. Fångarna led av att bli bestraffade och vakterna led av att utdela straffen. (Film visad på föreläsning 14/2 med Psyk. Björn Edlund).

Vad hände under studien?
Det första som hände var att fångarna blev tvungna att bära mycket förudmjukande kläder, de fick bära en typ av förlängda vita tshirtar/rockar. Vakterna bar uniform och batong/påk (Se bild, Myers, 2005, sid. 128). Redan under första dagen började vakterna tala nedsättande till fångarna, vissa visade upp tendenser på grymhet och genomförde nedvärderande rutiner. Fångvaktarna såg till att alla tilltalade varandra med fångnummer och påtvingade dem ett antal rutiner som var helt onödiga, bara för att visa makt. I början av experimentet gav man speciella privilegier till duktiga fångar, men efter ett tag räckte det inte, då gjorde man allt till ett privilegium, de fick tillexempel inte gå på toaletten utan tillåtelse, och ibland fick de utföra sina behov i en hink inne i cellen. Som inte tömdes om de inte var duktiga.

Fångarna svarade direkt på detta beteende, vissa bröt ihop medan andra försökte göra uppror. Somliga blev till och med apatiska. Upproren bestod i att vägra äta, vägra följa order eller bete sig som om man blivit galen. De små upproren besvarades av vakterna med kollektiva bestraffningar och fortsatt meningslösa uppgifter som skulle få fångarna att känna sig ännu mer maktlösa. Zimbardo blev förvånad över att det gått så snabbt, från vanliga medborgare till antingen sadistiska vakter, eller identitetslösa fångar. Greppet mellan rollspel och verklighet suddades snabbt ut. (Film visad på föreläsning 14/2 med Psyk. Björn Edlund).

Efter några dagar fick fångarna ta emot besök, Zimbardo sade då åt fångar och fångvaktare att de var tvungna att tala väl om fängelset, fångarna fick städa extra noga och de fick en bättre måltid än vanligt. När de anhöriga väl kom möttes de i receptionen av en attraktiv receptionist som gjorde ett trevligt och fridfullt intryck på dem. När anhöriga och fångar möttes klagade många över experimentet, men ingen klagade så mycket att deras föräldrar reagerade över det och tog med sig sitt barn hem. Både anhöriga och fångar hade lurats att uppleva situationen bättre än vad den var. Senare under experimentet fick fångarna tala med en fängelsepräst samt skicka brev hem. Det intressanta med detta var att cirka hälften skrev sitt fångnummer istället för sitt eget namn längst ner på brevet eller tilltalade prästen med det. Tänk er hur djupt de då fallit i sina roller, de hade i princip glömt sina egna namn och betedde sig enbart som en fånge förväntas att bete sig. De hade totalt tappat verklighetsuppfattningen. Efter sex dagar avbröts experimentet, som var tänkt att hålla på i två veckor. Situationen hade blivit för grym och var moralisk förkastlig. (Film visad på föreläsning 14/2 med Psyk. Björn Edlund)

Varför hände det som hände?
Myers försöker förklara det som hände med olika försvarsmekanismer som han kallar för ”social loafing”, ”Deindividuation” samt ”group polarization”. Myers talar även om grupptryck i kapitlet om Sheriffs experiment mfl. Asplund talar dock om sociala responsivitet samt den abstrakta samhällsvarelsen.

Social loafing
Social loafing handlar i kort om att man i en grupp pressar sig själv till sin maximala förmåga om sin egen individuella fel/ansträngning direkt märks. Märks det inte exakt hur mycket du tillför gruppen anstränger du dig inte till 100%. Det vill säga, i en dragkamp så kommer gruppen att generera ett mindre kraftfullt drag, än om alla individuellt måste dra så hårt de kan. Detta sker både på en medveten och en omedveten nivå. Myers påpekar dock att det finns en hel del undantag, antingen om man har vänner inom gruppen, om det är en rolig uppgift eller om det är en uppgift som man innerligt vill genomföra med 100% så kan man göra det i alla fall. (Myers, 2005, sid. 261-272)

Deindividuation
Deindividuation handlar om att man har lätt för att tappa bort sig själv i en grupp. Detta fenomen utrycker sig oftast väldigt kraftfullt, då det yttrar sig genom att man vågar göra något i en grupp, som man inte vågar göra själv. Anonymiteten inom en grupp gör så att vi har lättare att släppa på egna värderingar så att vi kan handla på ett sätt som vi inte brukar.

Ett exempel på detta kan vara att en mindre grupp individer står och tittar på en som ska begå självmord genom att hoppa från en hög byggnad så säger oftast ingen i gruppen något. Men om gruppen är större vågar folk ropa ”hoppa” och på olika sätt försöka få den självmordsbenägne att ta sitt liv. För när gruppen blir tillräckligt stor så kan ingen peka på just dig, och då vågar du göra mer. Andra exempel på detta är olika slags folkgrupper genomför upplopp. Vid ett upplopp är den materiella förstörelsen ofta mycket stor, affärer blir rånade och folk gör saker som vanligtvis uppfattas som grovt. (Myers, 2005, sid. 272-276) Om man sedan skulle intervjua gruppen som gjorde detta, så tror jag att väldigt få skulle kunna slå sönder ett skyltfönster och ta någonting bara sådär, men i en grupp, under grupptryck och anonymitet vågar man mer än vad man annars skulle ha gjort.

Group Polarization
Är ett fenomen som Myers menar förstärker våra åsikter samt vårt risktagande om vi umgås med likasinnade. Detta visar sig bland annat i våldsamma demonstrationer, fotbollsvåld samt polisbrutalitet. Detta fenomen är dock inte alltid negativt, många hävdar att när man umgås med likasinnade så stärks ens egna åsikter och man blir en starkare och bättre människa samt har lättare att umgås. Jag tror att detta fenomen gör så att grupper tänker extremare än vad individen vågar göra. Vid en undersökning där en grupp får svara så, tack vare detta fenomen, så drivs gruppen att tycka mer eller mindre i en fråga där man kan svara på en skala. Individen vågar inte blir lika extrem, men tack vare group polarization så utrycks åsikterna extremare. Man tycker antingen väldigt positivt, eller väldigt negativt. (Myers, 2005, sid. 276-284)

Sheriffs Experiment
Sheriffs experiment handlade om en grupp som svarade fel med flit, och så tittade man på hur den sista ovetande personen skulle svara, det slutade med att 33-37% föll för grupptrycket och svarade fel, även fast det var en fråga som de kunde. Jag tycker att det här visar att man tar andras tänkande med i sina egna beräkningar, eller gör andras sanning till ens egen. (Föreläsning 23/1 med Fil. Dr M, Sarnecki).

Asplunds Teorier
Asplunds grundläggande teori angående social responsivitet gäller även i detta fall, människan kräver social respons, socialt umgänge, annars mår man dåligt, med tillexempel utbrändhet som följd. Enligt Asplunds teori så tror jag att detta kan vara en förklaring på ovanstående fenomen, det är tack vare rädslan att bli utan denna sociala respons som gör att vi agerar på ovanstående sätt. (Asplund, 2004, sid. 10-36 samt 170-181)

Asplund har dock ett problem i sitt tankesätt, när den sociala responsiviteten hämmas så tycker han att vi ska må dåligt, men människor som lever totalt avskilda från världen mår ibland bra. Detta förklarar dock Asplund med att man endast mår dåligt om man blir utan social responsivitet i situationer där man förväntar sig det. (Föreläsning 14/2 med Psyk. Björn Edlund)

Asplunds har också en annan teori om hur man fungerar i detta experiment, han talar om den abstrakta samhällsvarelsen. Det är en liknande teori som hans föregående, men han menar att den abstrakta samhällsvarelsen går in i än roll, och därför är socialt responsiv, men inte för den här personen på ett naturligt sätt. (Asplund, 2004, sid. 154-170)

Egna tankar och resonemang
Hur kunde då detta ske? Jag tror att det handlar mer om hierarkier än vad forskarna belyst. Hierarkierna i detta experiment var ganska självklara, man kan behandla människor på detta sätt genom att alltid skylla på någon som är högre upp. Fångarna mådde dåligt tack vare fångvaktarna, som skyllde på fängelsechefen som i sin tur kunde skylla på forskarsamhället. Jag tror människan har varit ett djur, och att vissa av våra drifter fortfarande är i bruk. Tillexempel så har vi lätt att lyda andra och falla in i en roll. När vi väl har klivit in i en roll, så är det dels svårt att gå ur den tack vare grupptryck, det är även svårt att säga emot själv, är man två så kan man göra uppror, men helt själv blir man ofta nedtystad, om man ens vågar ta upp sina problem. Gruppens talan är ofta högre än ens egna och därför svarar man ofta inte enligt egen vilja, något som Sheriff lagt fram på ett övertygande sätt. Detta gör att vakterna vågar bete sig sämre än vad de kanske skulle kunna göra på egen hand.

Jag tror inte på Asplunds tankesätt när det gäller fängelseroller, hans tankesätt slog mig först att vara aningen nihilistiskt, men det har jag avfärdat då jag inser att han anser att hierarkiska system finns, men att han vill minsta konsekvenserna av det genom att vi ska bete oss socialt responsivt. Detta får inte fångarna göra och därför mår de dåligt. Fångarna går istället in i en abstrakt samhällsvarelse där de skyddar sig, men fortfarande mår otroligt dåligt. När man lägger ut de så kan jag förstå, och hålla med Asplund.
19: Stress/utbrändhet – utveckla och belys ur olika social psyklogiska perspektiv
Referenser Asplund, Perski och föreläsning 26/1 med Fil. Dr Giorgio Grossi.

När och varför stressar vi?
Stress är något som de flesta människor har upplevt vid fler än ett tillfälle i sitt liv, jag tror att stress relaterade sjukdomar håller på att utvecklas till ett av världens största folkhälsoproblem. Stress är ett resultat av att vi känner oss otillräckliga och har svårt för att hinna med. Enligt föreläsning 26/1 med Fil. Dr Grossi, så stressar vi tillexempel när målen med en viss uppgift är otydliga. Vi kan då tvingas att göra om något, om och om igen, på grund av att vi inte vet hur vi ska utföra uppgiften. Han menar också att tidspress och ständiga förändringar kan utlösa stress. Stressen kan ibland skärpa oss inför svåra uppgifter, men stress är skadligt när man får för mycket av det. Detta händer när vi har brist på återhämtning, brist på belöningar, brist på kontroll, brist på socialt stöd samt negativa livshändelser. (Föreläsning 26/1 med Fil. Dr Grossi)

På föreläsningen den 26/1 sade Fil. Dr Grossi även att stressen kan bli större än vad den behöver vara tack vare oss själva. Vi har nämligen ofta negativa tankar om oss själva, eller om uppgiften, tillexempel ”detta är det värsta jag har varit med om”. Om man intalar sig att det här är det värsta som man varit med om, så svarar kroppen därefter. Skulle detta vara det värsta man har varit med om så skulle det kanske vara nyttigt att stressa. Det farliga blir när vi tänker dessa tankar varje gång vi missar bussen eller chefen kommer med kritik. Det gör att stressen accelererar och man stressar mer över en uppgift än vad som är naturligt. Man kan säga att genom att stressa upp sig själv, multiplicerar man egen stress genom negativa tankar.

Vad händer vid stress, varför stressar vi?
Både Fil. Dr Grossi, jag själv och Perski (Sid. 43-47) tror att stress är en kvarleva från forna tider. Då behövdes stressen i farliga situationer, vi behövde den för att antingen kunna fly från faror, angripa en fiende eller spela döda. Det som hände i kroppen för att vi skulle kunna utföra dessa uppgifter var hjärnan utsöndrade en signalsubstans som gjorde att njurarna började producera adrenalin och noradrenalin, centralstimulerande hormon som gör att vi blir stridsberedda. Matspjälkningen hämmas för att blodet för tills musklerna istället, vi blir torra i munnen, vi får tunnelseende, kroppen anstränger sig till max för att kunna ta en kamp eller fly. Detta kan vara bra vid liknande situationer, men om vi lider av stress under längre perioder utan att kunna varva ner och rensa oss från adrenalin osv riskerar vi att få långsiktiga besvär, tillexempel psykisk och fysisk trötthet, minnes och koncentrationsproblem, sömnproblem samt att vi har risk att bli nedstämda och deprimerade. (Powerpointpresentation 26/1 med Fil. Dr Grossi)

Hur hanterar nutidsmänniskan på stress?
- Jobba hårdare för att undvika katastrof- Vara aggressiva/söka konflikt
- Försöker fokusera på allt samtidigt - Undvika/isolera oss
- Bli tvångsmässigt fixerade vid detaljer - Inte lyssna, inte se, inte skratta
- Älta - Skippa mat, umgänge, sömn, vila
- Intala oss att det är ”ok” - Ökat tröstbeteende, fett socker alkohol kaffe, mm
Citat taget från PowerPoint presentation med Fil. Dr Grossi 26/1

Fil. Dr Grossi menar att ovanstående beteenden kortsiktigt sänker vår stressnivå, men i längden stannar problemet kvar, stressen bibehålls samt vi kan få långsiktiga besvär på grund av vårt beteende, fetma från vårt tröstätande eller andra problem av exempelvis alkohol.

Perski menar att vi kan få fler sjukdomar på grund av vårt långvariga stressande, tillexempel hjärt och kärlsjukdomar, muskelskelletala sjukdomar, kroniska trötthetssymptom, fibromyalgi och posttraumatiskt stressyndrom. Han menar även att depressioner ofta är stressrelaterade. (Perski, 2006, 114-132) Perski menar också att utbrändhet kan vara ett resultat av stress även om han refererar till det som ”gå in i väggen” eller ”stressammanbrott”.

Utbrändhet
Utbrändhet är det ultimata symtomet på att man varit för stressad, under för lång tid. Människor inser ofta att dom är utbrända genom att just ”gå in i väggen”. Då man en helt vanlig dag krashar fullständigt. En dam hade tillexempel kört runt i en rondell i två timmar utan att ha något minne av det, en programmerare beskrev sina symptom som ”hårddiskkrasch, fast i mitt eget huvud”. (Perski, 2006, Sid. 93-95). Det är vid en sådan punk i livet, har kroppen enligt mig har gett upp. Den kämpade på liv och död in i det sista, men nu så går det inte längre. Kroppen är lamslagen och fungerar inte som den ska göra.

Asplund kopplar ihop utbrändhet med sin teori om social responsivitet, Asplund talar egentligen inte om stress, utan berör mer vad som väl hänt med oss när vi har blivit utbrända. Asplund menar att när man blivit utbränd så får man ett känslostopp, man blir likvärdig. Man blir socialt responslös och kan inte känna något. (Asplund, 2004, Sid. 139-154)

Asplund menar också att vi alltid lever ett dubbelliv, vi är en konkret person som borde vara socialt responsiv, men vi är också en abstrakt samhällsvarelse. En abstrakt samhällsvarelse är en roll som vi har gått in i. I sin text tar han upp en snickare som exempel, en snickare är en snickare utåt, en abstrakt samhällsvarelse, men egentligen borde han vara en konkret människa. Asplund menar att de konversationer som den abstrakta samhällsvarelsen gör är meningslösa då den konkreta människan inte har någon nytta av dessa, för att han på ett naturligt sätt inte kan respondera, utan måste respondera utifrån sin abstrakta samhällsvarelse. (Asplund, 2004, Sid. 154-168)

Asplund har dock inget svar på hur vi ska återhämta oss, om vi blivit utbrända, eller om vi tappat alla känslor, han vet inte hur vi ska få tillbaka dem, han menar att det inte går att bli kvitt sin abstrakta socialitet likt man blir kvitt ett klädesplagg, han menar också att det inte går att blåsa liv i en abstrakt socialitet och göra den till en konkret person igen. (Asplund, 2004, Sid. 168-170)

Är sömnproblem och stress relaterade till varandra?
Jag är av uppfattningen att stress och sömn är relaterat. Enligt Fil. Dr Grossi så går ingen in i väggen utan att ha utvecklat ett kroniskt sömnproblem innan. Han menar att sömnen minskar successivt i cirka ett år innan man slutligen går in i väggen. Från den tidpunkten så tar det sedan allt från två veckor till sex månader för att bryta mönstret och börja försöka få tillbaka sin nattsömn. Efter det tar det mellan 1-2 år från och med att man brutit mönstret till att man helt blivit återställd i sömnavseendet.

Jag tror att sömn och stress är relaterat i flera avseenden, människor som ligger i riskzonen för utbrändhet har antagligen svårt att slappna av från sin stress och upplever den förmodligen i princip dygnet runt. Det kan vara en av anledningarna till att man har svårt att somna in, kroppen går på högvarv, och man kan inte heller slappna av psykiskt. Därför kanske man tänker på arbetet i sängen, och kan inte sova. Något som Fil. Dr Grossi påpekade är att ett varningstecken på stress kan vara när man tar med sig arbetet ner i sängen. Börjar vi göra annat i sängen än att just sova, så kan vi inte sova när det gäller, för då har hjärnan samankopplat sängen som arbetsplats och inte som sovplats.

Det finns även en fysiologisk anledning till varför man har svårt att sova om man är stressad, som tidigare förklarats går kroppen på högvarv vid stress, och då är det inte meningen att man ska sova, man ska angripa eller fly. Man ska inte sova! De fysiska fenomen bakom stress som gör att vi har svårt att sova är adrenalin och noradrenalin, effekterna av dessa är att vi blir pigga och alerta. (Föreläsning 26/1 med Fil. Dr Grossi)

Genusskillnader när det gäller stress
Jag tror att det är stor skillnad när det gäller stressen bland kvinnor och män. Jag tror att kvinnor upplever mer stress än män, och att de kanske till och med är drabbas l...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Social Psykologi, Milgram, Zimbardo, stress.

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Anders Henningsson 2009-10-05

    Då endast univeristetstuderande deltog i Milgrams experiment säger oss resultatet att endast de elever som lydde läraren blint fick (på den tiden?) tillräckligt bra betyg för att komma in på universitetet

Källhänvisning

Filip Bärneman [2007-02-23]   Social Psykologi, Milgram, Zimbardo, stress.
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=7627 [2017-11-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in