A lovestory.

3161 visningar
uppladdat: 2007-02-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
a lovestory.

Jag vill skriva en kärlekshistoria. Jag vill berätta för er om honom. Om oss. Om när jag mötte min själsfrände.

Vi träffades på en fest en kall höstkväll, jag tror att det var den 22 november. Jag och mina kompisar ramlade in i den lilla lägenheten runt klockan åtta och det var redan fullt med folk. Jag kände nästan inte en kotte där och att mingla med främmande människor har väl aldrig direkt varit min starkaste sida, men den här kvällen kändes annorlunda.
Jag kände mig helnöjd med min hela min outfit för en gångs skull, det mörkbruna håret låg precis där det skulle, mina gröna ögon var perfekt inramade med en guldig ögonskugga och en massa svart eyeliner och jag hade en svart kort klänning på mig med en djup v-ringning både fram och bak. De stora guldringarna i öronen och det breda leoparddiademet var pricken över i:et.
Mina kompisar var lika snygga dom, så vi kände på oss att det här kunde bli en riktig toppenkväll.
Ebba, den av mina kompisar kände de flesta på festen, presenterade oss för sina klasskompisar. De var supertrevliga och snart var vi i full gång med konversationerna allihopa.
Jag kommer ihåg att jag drack päroncider, i små 33 cl burkar. Efter att alkoholen gått ut en bit i blodet började jag mingla runt lite mer. Jag träffade på en gammal högstadiekompis som jag och Millan glatt stod och pratade med ett tag. Sedan hittade Ebba en Sanning&konsekvens-kortlek som hon insisterade på att vi skulle leka lite med. Vi satte oss ner några stycken runt det lilla köksbordet och försökte flytta bort alla de öl- och ciderburkar som täckte bordsskivan. (och det var inte det lättaste kan jag säga)
Korten ledde till många skratt och några pinsamma avslöjanden, men vi hoppade över många av konsekvenskorten, ”Vi är inte tillräckligt fulla för sånt här” förklarade Ebba för sin pojkvän Emil som nyss kommit. ”Var är Johan och Markus förresten?”
”Dom kommer snart, dom träffade på några polare nere på stan men jag pallade inte att vänta”
Vi fortsatte med Sanning&konsekvens-leken ett tag till men bestämde oss för att fortsätta senare, när vi var lite mer vågade. Vi satt kvar vid bordet ett tag och pratade om allt mellan himmel och jord, och det var verkligen supertrevligt.
Plötsligt reste sig Sara, som bodde i lägenheten, upp och sa ”Nej tjejer, nu tycker jag att det börjar bli dags att skaka lite rumpa, eller vad säger ni?”
”Wiho!”, ropade Millan som hade tjatat i veckor om att hon var så danssugen. ”Yeah, nu dansar vi loss girls!”
Hon och Sara började ivrigt leta i Saras skivsamling efter lämplig musik och snart strömmade det r’n’b ut ur högtalarna.
Nu kom de andra runt bordet också upp på fötterna och sällade sig till Millan och Sara som nu stod mitt i den lilla ettan och dansade loss som aldrig förr. Jag själv satt kvar vid bordet och lyssnade lite halvhjärtat till killarna som satt vid bordet när de diskuterade diverse ölsorter samtidigt som jag tittade runt i lägenheten. Den bestod av ett enda stort rum, ett pyttelitet kök, en liten hall och så ett litet badrum.
I det stora rummet fanns Saras säng, en soffa, ett soffbord, en liten tv och ett litet matbord med tillhörande stolar. På väggarna satt det hyllor lite här och var och såklart en stor spegel. Jag förundrades över hur mycket folk det kunde gå i in i den lilla lägenheten. Köket var fullproppat med folk, sängen var fylld med människor, soffan var full, vid bordet satt de ganska många och så var det förstås lite folk som stod lite här och var på golvet, trots att de inte dansade.
”Kom Mirris! Come and shake your little ass for us babe”, ropade Millan och blinkade åt mig.
Jag reste mig upp, varför inte? Jag öppnade en till cider som jag tog med mig upp på golvet och snart var jag lika dansglad som de andra.
Efter ett tag hörde jag genom musiken att ringklockan ringde och jag när jag vände mig om såg jag att Emil gick och öppnade. Jag dröjde kvar med blicken mot dörren, kanske var det någon snygging som anlände till festen?
”Vart tog ni vägen egentligen, här är ju festen igång som bara fan grabbar!”, hörde jag honom säga.
Aha, det var Johan och Markus alltså, kompisarna som han lämnade på stan. Jag vände mig in mot mitt danssällskap igen. Sedan vände jag mig igen när jag hörde att killarna kommit in i hallen.
”Äh fan, du vet, vi träffade lite folk här och där, snackade lite skit. Vi har ju hela natten på oss, eller hur?”

Plötsligt såg jag rätt in i ögonen på den snyggaste killen jag någonsin sett och allt gick som i slow motion.
Det var som att hela världen försvann och att det bara var vi två som existerade. Jag har alltid fnyst åt de som pratat om kärlek vid första ögonkastet, men det var precis vad som hände och jag kände hur jag föll handlöst. Han hade djupa gröna ögon, det mörkblonda håret var tillrufsat på ett mycket sexigt sätt och hela han utstrålade självsäkerhet. Det enda jag hörde var ett vackert sus i öronen och det kändes som att vi såg på varandra i minst hundra år, fast det bara var en hundradels sekund. När han tittade bort återvände jag till jorden med ett ryck och jag vände mig snabbt om.

Jag kände att jag rodnade våldsamt och Ebba såg direkt på mig att något hänt.
”Vad är det med dig? Du ser ju helt vimmelkantig ut!”, skrattade hon.
”Va? Jag?”, mumlade jag, ”Nej nej, ingenting”
Det gick några minuter och jag försökte dansa och uppträda som att inget hänt, vilket var betydligt lättare sagt än gjort eftersom att jag var snurrigare än vad någon alkohol någonsin gjort mig. Vad hände med mig egentligen?
Ringklockan ringde igen. Den här gången var det Saras granne som klagade på musiken så vi blev tvungna att avbryta dansen ganska omedelbart. Tur för mig kan jag säga, för om jag inte fått sätta mig ner hade jag nog svimmat.
Jag, Ebba, Millan och Sara slog oss ned i soffan som hade blivit tillfälligt övergiven när dess ockupanter gått ut på den lilla balkongen för att röka. ”Gud vad jag är kissnödig”, utbrast Ebba. ”Kan inte du följa med mig Mirris?”
Jag reste mig upp och kände att mina päroncider faktiskt också gjorde sig påminda. Jag såg att killarna fortfarande stod kvar och snackade ute i hallen, vi var alltså tvungna att tränga oss förbi dem för att komma in till toaletten.
”Tjena Markus, tjena Johan! Allt bra med er?”. Utan att vänta på svar fortsatte Ebba, ”Det här är Mirris, världens bästa Miranda!”
Markus såg knappt på mig, han sträckte bara fram handen och sa ”Tjena Anna, Markus”
Johan däremot studerade mig från topp till tå, såg mig sen i ögonen, sträckte fram handen och sa långsamt ”Johan, kul att träffas.” Sedan log han så att jag nästan svimmade.
Sedan gick killarna in i det stora rummet och jag och Ebba tumlade in på toaletten.
”Såg du det där då Mirris! Damn vad grymt, Johan blev ju helsåld på dig.”, Ebba kissande nästan på sig av upphetsning.
Jag kunde inte låta bli att skratta. ”Tror du det?”
”Ja jäklar, nu måste du våga gumman! Han är världens sjystaste och grymt eftertraktad bland tjejerna, de brukar typ slåss om honom” garvade Ebba.

När vi kom tillbaka till rummet var soffan så klart upptagen igen, men vi hade tur och kunde sno åt oss två stolar vid matbordet.
Jag såg i ögonvrån hur Johan och Emil kom in från balkongen, Emil kom fram till oss vid bordet men Johan stannade till vid soffan för att snacka med någon.
Jag reste mig upp och gav min stol till Emil. ”Du kan ta den här, jag ska leta reda på Millan”, sa jag och log.
Men Millan var för tillfället spårlöst försvunnen så jag gick fram till stereon och började titta lite i Saras skivsamling istället. Plötsligt hörde jag en röst bakom mig. ”Hittar du något intressant?”
Det var Johan.
”Nääe..”, sa jag lite svävande, ”Jag och Sara har nog inte riktigt samma musiksmak”
Jag vände mig om och såg på honom. Han var så snygg!
Vi såg varandra i ögonen och jag kände hur resten av lägenheten försvann igen. Vad gör han med mig?, tänkte jag förundrat.
Han log charmigt och sa ”Så du är ingen r’n’b- tjej alltså?”
”Nej verkligen inte” sa jag och log.
Vi började diskutera musik och om jag ska vara ärlig kommer jag inte ihåg ett ord av vi sa, men jag minns att jag blev överraskad över hur lätt han var att prata med. Vi satte oss i soffan som än en gång övergivits och vår diskussion gled över på en massa olika saker, vi pratade av allt mellan himmel och jord.
Ibland blev vi tysta båda två och satt bara log mot varandra.
Det var som en dröm.
Efter en timme, eller kanske två, trängde någon annan in i den lilla sfär som vi skapat.
”Hallå där, jorden anropar Johan och Miranda. Jag upprepar, jorden anropar Johan och Miranda”
Det var Ebba som försökte fånga vår uppmärksamhet. Vi återvände till verkligheten och såg oss om i lägenheten. Den var nästan helt tom!
”Var är alla?”, sa jag förvirrat.
”Klockan är typ ett, så nästan alla drog ner till stan för att käka på McDonalds”, sa Markus.
”Det är bara vi kvar”, forsatte han och viftade med handen.
Det var Ebba, Emil, Millan, Sara, Saga, och Markus som satt vid bordet.
”Men palla att dra ner på stan då”, sa Johan.
”Nej verkligen inte”, svarade Ebba. ”Vi tänkte spela kort så att vi blir lite fulla igen och sen tänkte vi köra Sanning&Konsekvens. Är ni med?”
”Visst”, sa jag och reste på mig. ”Ska vi sitta på golvet eller?”
Vi satte oss i en ring på golvet och började dela ut kort. Johan satte sig nära, jag kunde känna hans kroppsvärme. Än hade vi inte gjort något annat än att prata, men jag kunde känna elektriciteten mellan oss.
Vi spelade lite olika kortspel i ungefär en timme och vi hann hälla i oss en hel del på tiden, allihopa, så vid halv tre tog vi fram Sanning&Konsekvens-kortleken.
Ebba utnämnde sig själv till lekledare och drog snabbt igenom reglerna ”Okej, vi går runt ringen motsols, och ALLA måste göra vad som står på korten. Man måste svara ärligt på sanningskorten och man måste göra det som konsekvenskorten säger.” Ebba såg strängt på oss och vi nickade allihopa.
”Och allt som sägs i det här rummet, stannar i det här rummet”, tillade hon.
Alla nickade igen och så körde vi fnittrande igång.
Markus stod först på tur och han fick i uppdrag att suga på Sagas tumme i tio sekunder. Markus höll på att dö när Ebba läste kortet, men han gjorde det.
Sedan var det Millans tur och hon fick svara på frågan ”Har du ljugit om något idag, och i så fall om vad?”
Vi gick runt några varv och jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde då, och jag hade träningsvärk i magen i flera dagar efteråt.
Jag fick lov att pussa Ebba på rumpan och vi skrattade så att vi kiknade. Sedan var det Johans tur och han fick svara på frågan ”Vem av deltagarna är mest attraktiv i dina ögon?”
”Haha”, skrattade Emil, ”Det här blir svårt va Johan?”, sa han retsamt.
Johan såg helt lugn ut och sa enkelt ”Miranda”. Sedan vände han sig mot mig och viskade ”Utan minsta tvekan”.
Vi log mot varandra och än en gång slutade omvärlden att existera för några sekunder.
”Hallå där, kom tillbaka till verkligheten”, sa Sara otåligt. ”Fortsätt Ebba!”
Kortleken gick runt ett par varv till och herregud vad vi skrattade. Vissa av konsekvenskorten var så pinsamma att vi nästan dog, men med all den alkoholen i omlopp var det inga problem att genomföra de uppdrag vi fick.
När klockan började bli framåt halv fyra började vi känna oss skapligt trötta allihopa.
Vi bestämde att Ebba skulle få ta sista kortet och sedan skulle vi börja dra oss hemåt allihopa.
”Välj ut två av deltagarna och låt dem kyssa varandra i 30 sekunder”
Utan minsta tvekan sa hon direkt ”Mirris och Johan”.
Jag och Johan såg på varandra. ”Kom igen nu då” hojtade dom andra ”vi veeet att ni vill”.
Jag satte mig på knä framför Johan och såg in i hans gröna ögon. Det kändes som att jag skulle svimma.
Vi närmade oss sakta varandra. När vi möttes kändes det så självklart, som att vi aldrig gjort annat än kysst varandra.
”Wiiiie”, tjöt dom andra när vi skildes åt efter de där trettio sekunderna. Jag och Johan log omtumlat mot varandra. Kärlek vid första ögonkastet, just då förstod jag att det existerade.

Aldrig kommer jag att glömma den kvällen, den finns för alltid bevarad i mitt hjärta.
Johan gick med mig hem den n...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: A lovestory.

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-02-23

    fin,om detta är en verklig his

Källhänvisning

Inactive member [2007-02-18]   A lovestory.
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=7608 [2018-07-20]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook