Selma Lagerlöfs Herr Arnes Penningar

8 röster
11662 visningar
uppladdat: 2006-12-07
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Handling
Boken handlar främst om Elsalill och hennes strapatser. Det börjar med att Torarin, en fiskmånglare som är lam i ena armen, åker till Herr Arnes prästgård. Han äter ett mål mat och under måltiden får husmodern ett ont varsel. Torarin åker vidare och stannar till vid ännu en gård där de hade fest. Där upptäcker de att Herr Arnes prästgård står i brand. De skyndar sig dit och finner alla i hushållet mördade förutom Elsalill. Torarin tar Elsalill till sin mor i Marstrand. För att Elsalill ska få bo kvar hos Torarins mor måste hon arbeta med fiskrensning på bryggorna. Där berättar hon sin historia och träffar tre skottar som väntade på att isen skulle brytas så de kunde åka hem. Elsalill blir förälskad i den främste av dem, Sir Archie. Han lovar att när de kommer till Skottland ska han behandla henne som en prinsessa, hon ska få ett vackert hus, sidenkläder och guldskor. En dag kommer Elsalills fostersysters spöke till henne och ber henne följa med. De går till ett värdshus där fostersystern skaffat jobb som diskare. Elsalill byter plats med henne och får höra Sir Archie med sina två vänner prata om Herr Arnes Penningar som blivit stulna samtidigt som massakern inträffade i prästgården. Elsalill förstår nu att hennes fostersyster vill att hon ska hämnas. Elsalill vet inte vad hon ska göra. Hon älskar Sir Archie så mycket och frågar sin syster varför hon är tvungen att hämnas dem. Elsalill inser snart att om hon skulle följa med Sir Archie skulle hon leva av de stulna penningarna och det skulle hon inte kunna leva med. Hon berättade för värdshusvärdinnan att hon visste vilka mördarna var och på kvällen kom det massor av soldater dit. Sir Archie och Elsalill satt och pratade. När hon hörde att soldaterna kom försökte hon varna Sir Archie men han slog bort varningarna. Tillsist kunde hon inte vänta längre och sade: “Hör ni inte, Sir Archie, att knektarna frågar värdinnan om Herr Arnes mördare finns här i salen?” Sir Archie tog upp den lilla Elsalill och bar henne som sköld och ingen av soldaterna vågade göra ett utfall mot honom när hon var i vägen. Elsalill förstod det och tog själv ett spjut och stack det rakt igenom sig själv för att försöka skada honom. Elsalill missade och Sir Archie kunde fortsätta men han släppte henne inte ifrån sig. Han gick över isen till det skepp som skulle ta dem till Skottland. Torarin som hör vad som hänt begav sig dit för att ta tillbaka kroppen in till land. Han och sjömännen överrumplade soldaterna och tog tillbaka kroppen och penningarna.

Bokens handling utspelar sig under ungefär två veckor. Herr Arnes Penningar är en spökhistoria, inte en spökhistoria jag blev rädd av utan en mysigare mer spännande historia. Det är mycket spöken och det finns ett ställe jag gillar, det är när Torarin åker förbi Sir Archie på isen då Elsalills fostersyster klädd i grått går efter i hans skugga och viskar i hans öra. Den scenen precis i slutet av kapitlet gjorde att spänningen höjdes. Det var en enda handling rakt igenom berättelsen. Det passade till den här enkla spökhistorian.

Personerna
Elsalill är en fattig jungfru som Herr Arne upptog i sitt hushåll. Selma beskriver inte hur Elsalill ser ut men det går att skapa sig en bild med hjälp av hennes personlighet. Själv ser jag henne som runt 15 år, kort, blont hår och blåa ögon. Eftersom hon bär en stor sorg tänker jag hennes hållning hopsjunken. Jag tänker också att hon inte ser något med glädje mer än på Sir Archie, gnistan i ögonen är borta. Hon är även fjärrskådande, en som kan stirra ut i tomma intet länge och grubbla. Hennes största sorger är att hennes fostersyster mördades brutalt och att hon måste se till att Sir Archie får sitt straff för sitt dåd, så hennes syster kan vila i frid. Sir Archie och Elsalill ser varandra som frälsare, bägge blir glada i den andras närvaro. Selma beskriver bra om hur de älskar varandra och använder varandra för stöd och beskydd. Elsalill är en aning självisk. Jag upplever att hon sätter sin sorg framför allt förutom Sir Archie, hon vill helst vara hemma och gråta. I den första halvan av boken vill hon inget hellre än att åka med Sir Archie till Skottland och strunta i att utföra sin systers hämnd på Sir Archie och hans två vänner. Jag störde mig på det i första halvan av boken men när hon bestämde sig för att sätta dit honom såg jag Elsalill som en starkare person. Den enda utvecklingen Elsalill går igenom är från glad till sorgsen. Selma skriver inte om när Elsalill är glad men jag tolkar meningen om Elsalill och hennes fostersyster, att de båda var mycket glada och lyckliga. “De båda sutto tätt intill varandra på bänken, och det såg ut att råda stor vänskap mellan dem.” Om jag beskriver Elsalill med fyra ord skulle det vara: Melankolisk, liten, allvarlig och fundersam.

Sir Archie är från Skottland och har varit i tjänst hos kung Johan av Sverige. Han är i Marstrand för att ta sig tillbaka till Skottland. När han var i tjänst hos kung Johan hade “...någon bakdantare, sagt att hans skotska garde inte var han troget. Och konungen trodde dem. Han lät sätta de tre anförarna i tornet, och deras knektar sände han ur sitt rike...” Det var Sir Archie och hans två vänner som mördade Herr Arne och hans husfolk och tog hans silverpenningar. I början av boken är han en färnäm man med pengar i fickan. När han möter Elsalill och inser att hon slapp undan massakern flörtar han med henne för att det är kul. Snart börjar han få skuldtankar och blir på dåligt humör. Han förstår att genom att göra Elsalills liv bra kommer han sona sin skuld och slippa ifrån skuldtankarna. Det blir uppenbart att han har äkta känslor för Elsalill, när de båda står på stenhällarna och språkar. “Då jag såg er stå på klippan och se ut över havet, tänkte jag: Säkert har han där uppe ett hem på andra sidan havet, som han nu ska resa till. Då blev Sir Archie vek om hjärtat...” Efter att Elsalill förått Sir Archie blir han nästan galen, han berättar vad som egentligen hänt honom efter han blev fängslad i tornet i Sverige. Han berättar varför han mördade folket i prästgården. När Elsalill försökt stoppa honom genom att sticka ett spjut genom sitt hjärtat bär han med hennes kropp till skeppet som de skulle ta sig hem med. På vägen dit blir det storm och Elsalills kappa blåser bort, han uppmanar sin vän att ta henne medan han sveper in henne i kappan. Vännen tar emot henne men släpper henne och utbrister: “Jag visste inte, att Elsalill var död!” Jag vet inte riktigt varför Sir Archie tar med sig Elsalills kropp, kanske är det ett sätt att håna henne. Att ta med sig kroppen till Skottland och begrava henne där och rista in hennes namn. Kanske älskar han henne fortfarande och vill ha henne nära. Jag tror att om han kommit undan skulle han besöka hennes grav varje dag och till sist bli galen.

Torarin är en fattig fiskmånglare. Selma har en bra beskrivning på honom i början av boken: “Han var en svag och ringa man. Hans ena arm var lam, så han dugde varken till fiske eller rodd... Han var inte hemma många dagar på året, han reste jämt från by till by med sitt fiskarlass.” Det säger mycket om hur en utomstående beskriver Torarin. Han är en ensam man men han har en hund som heter Grim som han språkar med om ditt och datt. Hunden varnar Torarin om något är på tok, men i boken följer han ingen av Grims varningar. Torarin är en hjärtlig man som gärna pratar med folk för att han själv är ensam större delen av året. Han är vänlig och öppen och ibland retas han med folk som sjökaptenen på den infrusna båten. Torarin pratar på om det vackra vädret men mannen “..stod mörk och dyster.” Jag skulle gärna träffa Torarin, han verkar vara en gubbe med många historier och skvaller. Eftersom han åker från by till by hör han mycket om vad som hänt i trakten han är i.

Miljön
Hela boken utspelar sig i Bohuslän, nära Marstrand. Det är februai månad, det är vinter och isen ligger tjock på havet mellan Sverige och Danmark. Torarin berättar för sin hund i början att “...havet lär ha lagt sig inte bara i vikar och sund, utan långt utåt Kattegatt.” Selma berättar inte mycket om hur det ser ut i miljön men som jag har sagt tidigare får man en känsla och kan med hjälp av den skapa en bild av hur det ser ut. Marstrand ligger på en klippig ö och som jag förstår det är den ogästvänlig med sina blåsväder. Selma berättar lite om hur det ser ut i miljön i början men längre in i boken tunnas det av. Hon skriver bara om hur miljön ser ut om det är viktigt för någon händelse som t ex om Herr Arne och hans husfolks begravning. “...mot aftonen fanns där inte en tumsbredd snö, som inte hade blivit trampad av människor.” När Selma skriver om miljön tänker jag inte att “här fanns det en miljöbeskrivning”, utan det smälter in och det lilla hon skrev blir en större bild ju längre in i boken jag kom. Det är mysigt att bygga upp en bild av miljön genom hela boken istället för att det är ett särskilt kapitel där det står just om hur miljön ser ut. De bästa miljöbeskrivningarna i boken är i början och i slutet. Hon knyter ihop ändarna och jag känner att det är ett bra slut som jag kan koppla till början. I boken står det att det är is på havet och i slutet står det att isen bröt upp och att havets portar var öppna, helt underbart!

Författaren och språket
Boken rikter sig inte mot en speciell målgrupp men jag skulle rekomendera att personen som ska läsa boken är över 13 år. De som ska läsa Herr Arnes Penningar måste lägga märke till detaljerna och förstå vad som händer och varför. Eftersom boken är skriven i början av 1900-talet finns det en hel del gamla ord, men det bidrar till känslan av boken. Språket är mysigt och jag känner en starkare koppling genom att det är gamla ord. Om boken skulle översättas till nutidens språk skulle känslan försvinna med orden. Det var inte svårt att läsa boken och när jag såg att det var gammal svenska blev jag glad och nyfiken, jag tycker det är oerhört intressant att läsa gamla böcker. Språker bidrar till stämmningen. Selma skriver väldigt bra och flytande. Jag skulle dock vilja ha mer omfattande beskrivningar på personerna, när jag läser lägger jag stor vikt på just den biten. Selmas miljöbeskrivningar “smyger” sig på en, själv när jag läste boken var jag inte medveten om att “här är en miljöbeskrivning”. Selma är bra på att skapa stämning och bygga upp stämningen mot ett fantastiskt slut. Slutet i Herr Arnes Penningar var sorgligt men ändå lyckligt när isen bröt upp och när Elsalill fick förenas med sin familj. Selma valde att skriva utifrån Torarins och Elsalills perspektiv men även från Sir Archie. Du får därför veta hur de känner sig i olika situationer och det ger dig en klarare bild på deras personligheter.

Tiden och samhället
På 1500-talet regerade Fredrik II av Danmark över Bohuslän och Johan III var konung över Sverige. På den tiden var de protestanter och gick till kyrkan varje söndag. Att personerna gick till kyrkan står inte i boken men vi vet att Herr Arne var präst i Solberga kyrka tillsammans med en hjälppräst. I samhällat fanns det klasser, bönder, borgare, soldater och präster. Alla dessa finns med i boken. När jag läser boken ser jag att ställningen i samhället betyder mycket, som t ex när Elsalill träffar Sir Archie första gången. Elsalill ser honom som mäktig och förnäm. Jag har en bra stycke som visar att ställning betyder mycket i samhället och att alla ska hålla sig till sin ställning. “Den fattiga Elsalill! Aldrig hade hon sett en sådan man i hela sitt liv. Hon tyckte sig att hon inte kunde tala inför honom. Hon bara teg och såg ner på sitt arbete.” Även den här meningen visar mycket: “Du må väl visa,att du inte är för simpel att tala med en hög herre, Elsalill. Du är ju en jungfru av god börd och inte en fiskartös.” När Elsalills fostersyster söker arbete i ett värdshus tänker värdshusvärdinnan att en jungfru som hon inte borde jobba på ett värdshus där många vilda karlar super. Det finnsett ställe i boken där Elsalill går till Sir Archie på krogen, han tyckte inte det var passande och gick då till ett bord undangömt bakom en pelare. Av de exempel jag har visat, kan man se att alla har sin plats och när en person glömmer bort sin plats är det alltid någon som påpekar det och visar personen tillrätta ige...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Selma Lagerlöfs Herr Arnes Penningar

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Johanna Rosvall [2006-12-07]   Selma Lagerlöfs Herr Arnes Penningar
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=7282 [2017-05-27]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in