Astronomi

16 röster
11171 visningar
uppladdat: 2006-11-09
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Vintergatan

Vintergatan är den galax där vårat solsystem finns i. En galax är en samling av stjärnor som hålls ihop av en dragningskraft till varandra och till galaxens centrum. I universum tror man att det finns oändligt med galaxer, för man har nämligen redan hittat över 2-miljoner galaxer. Från jorden kan vi se tre galaxer vilket framstår som stoftmoln på den mörka himlen. Galaxerna vi ser från jorden är de tre närmaste galaxerna som heter; Andromedagalaxen, Stora Magellanska molnet och Lilla Magellanska molnet. En galax kan ha tre olika former: spiraler, elliptiska och irreguljära. Vintergatan är en spiral formad galax. Våran galax har över en miljard stjärnor, de flesta stjärnor tros finnas vid vintergatans mitt, forskare tror att i varje galax mitt finns ett svart hål som drar stjärnorna till sig. Man tror att Vintergatan bildades vid Big Bang och därför är runt 15 miljoner år gammal.

Vårt solsystem

Vårt solsystem består av nio planeter. Merkurius, Venus, Tellus(jorden), mars, Jupiter, Saturnus, uranus, Neptunus och Pluto. Alla nio planeter cirkulerar i en bana runt solen.
Cirkulationen uppstår pågrund av att solen har en dragningskraft, solen drar till sig planeterna som då går i en bana runt solen. Det tar olika mycket tid för olika planeter för t.ex. Merkurius som är den närmaste planeten tar det enbart 88 dygn för att åka ett varv runt solen och för Pluto som är den planeten som ligger längst ifrån solen tar det 248 år för ett varv. Man tror att alla planeter har uppstått genom att vissa meteorer har haft en stor dragningskraft så dom har dragit till sig andra meteorer och då tryckts ihop till de planeterna som finns nu.

Merkurius:

Merkurius är den av de nio planeterna som ligger närmast solen. På grund av att den ligger så nära solen så varierar temperaturen på planeten otroligt mycket. För när det är dag så är ena sidan vänd mot solen och solens strålning gör så att det kan bli upp till 400 grader, men på den andra sidan så kommer det inte åt någon sol alls och då kan det bli så lite som -150 grader.
Temperatur skillnaden mellan natt och dag är ca 550 grader. Merkurius har ungefär samma storlek som våran måne. Man har aldrig kunnat gå i land på Merkurius på grund av de extrema temperaturerna. Merkurius har en väldigt hög dragningskraft som beror på dens stora järnkärnan som är i Merkurius mitt. Även om den har en stor dragningskraft så saknar den måne. Men första gången man tog ett foto av Merkurius var år 1974. Då upptäckte man att ytan var täckt av kratrar, ringberg och slätter.

Venus:

Venus är den andra planeten sett från solen. Den har en storlek att jämföra med jorden storlek. Venus smeknamn aftonstjärnan och morgonstjärna har den fått för att den under det första halvåret är synlig på himmelen strax före solen går upp och under det andra halvåret strax efter att solen gått ner. Planeten omges ständigt av ett molnlager. Det är molnlagret som gör att planeten syns så tydligt. För molnen reflekterar ljuset mycket bättre än ytan. Molnen består inte av vatten som på våran planet, utan av svavelsyredroppar. På planeten är det inte något som klarar att leva, för atmosfären består av mestadels Svavelsyra. På grund av den tjocka atmosfären så kan det att det bli upp till 500 grader, det är solsystemets varmaste planet. När man fotograferat Venus yta har man sett att den var täckt av berg, kratrar, vulkaner och flytande magma. Venus är också en av dom planeterna som saknar måne.

Tellus (jorden):

Jorden är den ända planeten i vårt solsystem som det finns liv på. Förutsättningarna för att det ska finnas liv på jorden är våran atmosfär (syret) och solen. Tellus är jordens riktiga namn och den tredje planeten från solen. Jordens omkrets är 4 000 mil. Att värdet är så jämn beror på att meter måtten har mätts från just jordens omkrets.
För hälften av jordens omkrets är 2 000 mil och en fjärdedel 1 000 mil och ifrån de måtten har man mätt ut kilometer och meter.

Som alla vet så är det 635 dagar på ett år. Men egentligen så är det 635,25 dygn på ett år och det är därför man har ett skottår vart fjärde år. Ett dygn är när jorden har snurrat ett varv runt sin egen axel. Alla årstider på ett år ändras pågrund av att jordens axel lutar. För solen skiner olika mycket på vilket förhållande platsen har till jorden. Efter som jorden inte är platt så har den olika sidor mot solen och för att vi ska kunna anpassa tidräkningen till hur solen går upp och går ner så har vi delat upp jorden i 24 tidszoner, som alla utgår från en klocka i Greenwich i England. Under big bang så blev jorden som de flesta andra planeter träffad av meteoriter. Vi kan än i dag se spåren av meteoritnedfallen, t.ex. Siljan i dalarna och Mien i småland, som är vattenfyllda meteoritkratrar. Jorden har bara en måne.

Månen:

Jorden är ca. 50 ggr större än våran måne. Avståndet från jorden till månen är ungefär
380 000km, vilket är det närmaste vi har till en himlakropp. Enligt forskarnas teori så blev månen till genom att en stor himlakropp krockade med jorden, när jorden var 20 miljoner år gammal, mycket material kastades ut i rymden och bildade en skiva som började rotera runt jorden. Det är månen som har gett oss tidsbegreppet månad. Det tar nämligen 29,5 dygn för månen att åka ett varv i den cirkelformade banan runt jorden. Inte förrän år 1959 fick man reda på hur månens baksida såg ut, förklaringen till detta är att månen alltid har samma sida vänd mot jorden. Att man kan se månen på kvällarna beror på att månen fungerar som en spegel, den reflekterar solens strålar, vilket vi upplever som att månen lyser. Månen är det som påverkar ebb och flod. Ebb blir det när månen och solen är på varsin sida av jorden för då tar deras dragningskrafter ut varandra och då drar jordens dragningskraft tillbaka vattnet. Flod blir det när månen och solen är på samma sida av jorden för då samverkar deras dragningskrafter och drar vattnet uppåt. Det är också månen som gör att det kan bli solförmörkelse. När det blir solförmörkelse så åker månen in i banan mellan solen och jorden och blockerar ljuset. Men när det i stället sker en månförmörkelse så är det jorden som åker in i banan mellan solen och månen och gör så att månen inte kan reflektera något ljus.

Mars:

Mars är till storleken mycket mindre än jorden men till ytan mest lik. Förutom jorden så är mars den planeten som det troligast skulle kunna ha funnits liv på. Man har nämligen hittat något som liknar uttorkade flodbäddar och tror nu att det finns fruset vatten vid polerna. Planetens atmosfär är något tunnare än jordens och består mestadels av koldioxid. Den tunna atmosfären är orsaken till att det blir ganska kallt på planeten.
På dagen kan det vara runt ca.10 grader men mot kvällen blir det betydligt kallare, runt –130 grader. Mars har planetsystemets största vulkankrater, Olumpus Mons. Den är 25 km hög och 500 km i diametern. Mars har också två månar som har namnen Phobos och Diemos. Mars månar är inte runda som jordens måne utan har mer oregelbundna former. Forskare tror att månarna är asteroider som hålls kvar av Mars dragningskraft.

Jupiter:

Om du lägger ihop massan av alla planeter och tar det dubbelt upp så får du nästan Jupitersmassa. Om man tittar på ett foto på Jupiter så ser man en stor röd fläck, ungefär i mitten. Det är en enorm cyklon vilket det skulle få platts två Tellus i. Jupiter har den enda månen man vet har aktiva vulkaner. Månen med vulkaner är en av alla Jupiters sexton månar, forskarna i USA tros också har hittat en sjuttonde måne. Jupiter har en rotations tid som är 9,8 timmar. Planeten består av mest väte och helium, vilket en stjärna också gör, men Jupiter är för kall för att det ska ske en fusion. Jupiter är bland de få planeterna som strålar ut en egen energi. Det beror på att Jupiter fortfarande håller på att svalna.

Saturnus:

Saturnus är den näst största planeten efter Jupiter. Det som kännetecknar Saturnus är dom ringar som man brukar se runt planeten. Ringarna består av små stenar och ispartiklar. Antalet månar som Saturnus har är hittills 22. De sju största månarna heter: Dione, Enceladus, Japetus, Mimas, Rhea, Thetys och Titan. Titan, är ganska stor, så den har egenskapen att hålla kvar en större atmosfär. Det skulle kunna ha förekommit liv på den månen om det inte var så att det är ca.-170 grader och att atmosfären består av metan och kväve. Den är också den ända månen i vårt solsystem som man vet har en atmosfär. Saturnus har som Jupiter en kemisk uppbyggnad som liknar solens. När man tittar på en bild av Saturnus så är den gul randig vilket man kan tycka är fint, men ränderna är i själva verket starka vindar som blåser runt planeten.

Uranus:

Uranus är den ända planeten som har en ”upptäckare”. Hans namn är William Herschel. Innan Herschel upptäckte Uranus så trodde man att Uranus bara var en stjärna. Men nu när man vet att det är en planet så har man tagit reda på saker som att planeten har som Saturnus ringar och hittills 18 upptäckta månar. Det är bara de fem yttersta av Uranus månar som man kan se. Lutning på Uranus axel är 98 grader förhållande till jordens axel vilket gör att det ser ut som den rullar runt i sin omloppsbana. Uranus kärna består av metall, sten och vätska och ytlagret mesta dels av väte och helium.

Neptunus:

Eftersom Neptunus ligger så långt från solen så är den inte så lätt att se. Neptunus år den näst yttersta planeten i vårt solsystem, det är bara Pluto som är yttre. Man fick närmare fakta om planeten först när rymdfarkosten Voyager 2 passerade Neptunus år 1989. Neptunus blåa färg kommer av den metangasen som finns i molnform ovanför Neptunus atmosfär. Som de föregående planeterna så har också Neptunus ringar. De består mest av stoft som kan ha uppkommit när asteroider har krockat med Neptunus månar. Runt Neptunus så finns det åtta månar hittills upptäckta. Planeten upptäcktes i tid med att man hade fått tidernas bästa teleskop, år 1846.

Pluto:

Efter att astronomer hade sökt länge så hittade de äntligen ännu en planet, ”lilla” Pluto. Pluto är den yttersta av alla planeter och den minsta. Storleken på Pluto är till och med mindre än storleken på våran måne. Även om Pluto är en sån liten planet så har även den fått en måne, den heter Charon, den går i en oval bana runt Pluto. Forskare är inte sams om att Pluto är en av huvudplanet eller bara en planet i Kuiperbältet som är ett bälte av små planeter som ligger utanför Neptunus.

Solen:

Det är runt solen alla planeter kretsar. Det är solens otroligt starka dragnings kraft som gör att alla planeter håller sig i en omloppsbana runt solen. Utan solen skulle det aldrig vara något liv på jorden, för när solens kemiska reaktion håller på så gör solen strålningsenergi som håller igång våra växtlighet. När solen kommer att slockna så kommer det troligtvis att sändas en supernova som slår ut allt liv på jorden, vilket är min teori på domedagen. Om vi inte hade haft växtlighet så skulle vi inte ha något syre och då inte några föresättningar för liv. På solens yta så är det ungefär 6 000 grader och i mitten är det mer än 20-miljoner grader. Våran sol är bara en av 20 miljoner stjärnor som finns i våran galax, Vintergatan. Även solen roterar, det ser vi på att de mörka fläckar rör sig. Solens fusion sker genom värme, helium och väte. Solens yta brukar kallas fotosfären. Ovanför fotosfären finns ännu ett lager och det kallas kromosfären, vilket på en vanlig planet skulle motsvarar atmosfären. Solen kan skjuta ut stora eldflammor som går ut genom kromosfären. De eldflammor som skjuts ut är brinnande gaser. Utanför kromosfären finns ännu ett lager som heter koronan vilket består av förtunnade gaser, vilket har en temperatur upp emot en miljoner grader.

Andra galaxer:

Innan vi viste att det fanns fler galaxer så trodde man att alla stjärnor tillhörde våran galax. Vi har nu fått en annan synvinkel på den saken, i takt med att vi har fått bättre redskap så kan vi ser mer saker bland annat att vi nu inte är ensam galax.

Stora och lilla Magellanska molnen:

Stora och lilla Magellanska molnen är våra två närmaste galaxer. Vi kan se galaxerna på nätter när himmelen är stjärnklar. På himmelen ser de ut som små ljusmoln bland alla andra stjärnor på himmelen. Avståndet till de två galaxerna är ungefär 200 000 ljusår ifrån oss. Formen på de två galaxerna är oregelbunden.

Andromedagalaxen:

Andromedagalaxen är den galax som vi vet ligger näst närmast Vintergatan. Det är också den sak vi kan se på stjärnhimmelen som ligger längst ifrån. Det är hela 2,2 miljoner ljusår bort. Även Andromedagalaxen är som våran Vintergatan en spiralformad galax. Storleken på galaxen är ungefär lika stor som Vintergatan fast ännu lite större.



Mätsätt:

När man mäter avstånden i universum så använder vi inte mil och kilometer för det skulle aldrig räcka till för dom enorma avstånden som finns i universum. Så för att mäta avstånden i universum så använder vi oss av ljusår och ljussekunder.

Ett ljusår motsvarar antal kilometer ljuset färdas under ett år och en ljussekund är hur långt ljuset färdas under en sekund.

1 ljusår = 9 366 192 000 000 km

1 ljussekund = 297 000 km

som t.ex. är det 8 ljusminuter till solen vilket då motsvarar 8 553 600 000 km.


Stjärnor och ”små” himlakroppar

De ”små” himlakroppar som finns i universum är asteroider, meteorer och meteoriter. Det är troligtvis de ”små” himlakropparna som har byggt upp alla våra planeter och även delvis brutit ner dom.

Stjärnor:

Bara i våran galax finns det mer än 100 miljarder stjärnor vilket man kan tycka är mycket, men det är bara en bråkdel av den oändlighet av stjärnor. När vi tittar på stjärnorna på himmelen så ser vi att de kan ha olika färger. Färgerna beror på hur varm och hur stor en stjärna är. Ju kallare en stjärna är desto rödare är den. Stjärnorna är en kärnreaktion vilket hålls till mestadels igång av helium, väte och värme. Stjärnor har som allt annat en livscykel.

En stjärna föds:

Fas 1: Stjärnor föds ur gasmoln består av mestadels väte och stoft. Gravitationen gör så att gasen börjar att dra samman partiklarna. Molnet krymper och börjar ta en fastare form. Detta sker i en väldig fart så att molnet nu börjar glöda.

Fas 2: Molnet fortsätter att krympa i hög fart och tar nu form av ett klot och skiner nu ännu mer. Runt det skinande klotet så bildas en ring av stoft och gaser som kretsar runt stjärnan, ringen tar sedan form av planeter.

Fas 3: Klotets kärna pressas ihop ännu mer, tills det får en sådan värme så att det sker en kärnreaktion. Det är från kärnreaktionen får sin energi.

Stjärnan åldras och dör:

Under stjärnans livstid så varken krymper eller växer stjärnan, för dragningskraften håller ihop stjärnan undertiden då gaserna drar ut planeten, det sker en komplikation.

När en stjärna håller på och dö så kommer den att omvandlas till en supernova. Stjärnan drar ihop sig för att sedan kunna explodera i en supernova. En supernova är när planetens yttre skal exploderar i en ljusvåg. Kvar efter supernovan se blir det en neutronstjärna vilket är en liten stjärna som inte är större än ett tiotal kilometer.

Asteroider:

Asteroider är små planeter som svävar runt i universum. En asteroid är storleksmässigt allt från en svävande klippa till en planet. Man tror att det var tänkt att asteroiderna skulle bli till planeter men att de inte hade tillräcklig dragnings kraft för att få form och massa för att bli en planet. Mellan Mars och Jupiters banor finns det att bälte av massor asteroider.

Kometer:

Det är när man tror att man ser ett stjärnfall man har fått syn på en komet. En komet är ett stort isberg. Så när kometen kommer i närheten av solen så får den en svans av vattenånga. Kometen rör sig i en ovalformad bana mot solen. När den har nått solen så återvänder den i en ovalformad bana ut igen.

Meteorer och meteoriter:

En asteroid som är mindre än hundra meter i diameter kallas oftast meteorit. Men om den ska kallas meteorit så måste den röra sig i en bana runt solen. Meteor får den kallas först när den har tagit sig genom atmosfären och kraschat in i en planet. Så det är oftast en meteor som bildar kratrarna på de flesta planeterna, även våran planet har stora kratrar efter meteorer.

Svarta hål:

Ett svart hål är en teori som har bevisats teoretiskt men inte praktiskt. Man tror att ett svart hål är när en stjärna har pressas ihop så mycket att den får en enorm dragningskraft och drar allt mot sig. Forskare tror att det ska finnas ett svart hål i Vintergatans centrum som håller ihop galaxen och drar allt i galaxen mot sig. I serietidningar brukar man se hur hjältarna sugs i ett svart hål och hamnar sedan på ett annat ställe i universum. Einstein och en av hans kompanjoner, Isaac Rosen, kom fram till att det skulle kunna vara fult möjligt om det skulle finnas ”ett vitt hål”. Det vita hålet innebar att det skulle ha den motsatta effekten av ett svart hål, det vill sig att de stöter ifrån sig saker med en otrolig kraft istället. Hålet skulle då sitta på andra sidan av det svart hålet. Man tror att i ett svart hål så finns precis ingenting det skulle till och med inte finnas ljus för allt skulle redan vart absorberat.



Big Bang:

Vissa tror att hela universum skapades av en stor smäll som har namngivits Big Bang. Den teorin går ut på att hela universum i sin första stund inte var mindre än ett knappnålshuvud. Men helt plötsligt, på mindre än en mikrodels sekund, så svällde nålshuvudet till storleken på en fotboll och fortsatte sedan att svälla i samma fart. Vårt universum håller faktiskt fortfarande på att svälla och kommer att fortsätta med det ett bra tag till. Det lilla knappnåls...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Astronomi

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

simon steenari [2006-11-09]   Astronomi
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=7070 [2017-11-24]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in