Makten om ödet

3179 visningar
uppladdat: 2006-09-27
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Efter att jag läst Shakespeares tragedi Macbeth, kände jag mig både upprymd och omskakad. Så mycket hat, smärta, maktlystenhet och spänning har jag tidigare inte tagit till mig på en och samma gång. Handlingarna och tankarna hos huvudpersonerna i dramat är horribla och högst avskräckande. Inget är hinder nog från att få dem av vägen till makten. En svartare historia har jag aldrig läst. Är en människa verkligen beredd att gå hur långt som helst för att nå den högsta och yttersta makten? Är det makten som är svaret på den sanna lyckan? Eller var det så att varken Macbeth eller Lady Macbeth inte hade något val än att följa ödets väg så som det visat sig för dem? Just detta fångar mitt intresse. Jag har därför valt att fördjupa mig i det.

Människan har i alla tider strävat efter makt och gör det än idag. Det kan vara alltifrån makten över landet till makten över fjärrkontrollen hemma i tevesoffan som det kämpas om. Vägen till makten är oftast kantad av hinder, mer eller mindre komplikationsfria att ta sig förbi. Att inneha makt ger tillfredställelse. Känslan av att få bestämma, kunna påverka och vara delaktig, att synas, att få bevis och bekräftelse för sin existens. Alla vill ha makt på något sätt, mer eller mindre. Uppenbart är att vissa vill ha mer makt än andra. Några exempel på detta är dagens politiker. Det finns en del riktigt storartade som är mer framträdande än andra. Exempel på dessa är Hitler, Busch, Stalin & Usama bin laden. Makt är ett ord som symboliserar kontroll och ledarskap. Det kan vara kontroll över människor, folkgrupper, länder, regler och lagar eller makt över betydligt simplare saker som vem som tömmer diskmaskinen just den här veckan hemma i villan. Varför vissa människor får mer makt än andra kan bero på olika saker. Personen kan ha tillgång till mycket pengar och kan på så sätt köpa sig till makten, personen kan också vinna makten genom att använda sig utav exempelvis våld, hot, tvång eller genom kunskap. Personen som håller i makten kan också ge belöningar eller klander.

Människor som gör saker som andra tycker är bra har högre förutsättningar att få makt än andra. Exempelvis röstar vi på den politikern vi tycker bäst om och har bäst förslag. Men man får inte glömma att även Hitler valdes till makten av folket. Det finns även folk som propagerar och på så sätt får med sig personer som denne kan utöva sin makt på. Precis det gjorde Hitler gjorde under Andra världskriget. Man behöver alltså inte alltid göra någonting bra för att få makt. Utan det gäller att utöva den på rätt sätt och ha bra potential för att göra det.

Makten kan ibland få oanade proportioner och följder. Vänner kan förgås, familj, nära och kära kan skadas. I Shakespeares tragedi Macbeth ser inte längre Macbeth värdet i sina vänner och mördar till och med en av hans närmaste, Banqo. Begäret tar över och människan i fråga kan tappa fotfästet om verkligheten och om vad som egentligen betyder något. Mordet på Banqo är ett sådant exempel. Macbeth är mannen som försöker vara sin kvinna, Lady Macbeth, till lags. Han överlämnar sig själv och sin själ i ödets händer. Blind av maktlystenhet begår han morden. Då allt inte riktigt går enligt planerna försöker han undkomma det hemska han mot sin vilja begått. Sanningen kommer dock ikapp både honom och Lady Macbeth och de drabbas båda av panik. Fler illdåd begås i ren desperation. Tillslut tappar Macbeth och även Lady Macbeth, som till en början verkat så stålsatt, allt vad sans och balans heter. De båda vacklar mellan galenskap och verklighet, om vartannat. Macbeth begriper inte hur hans handlingar kunnat trassla till hela hans omgivning så illa. Hans enda plan var att göra som häxorna i skogen sagt åt honom och följa ödets vilja.

Den tyske filosofen Oswald Spengler kom att stifta ett ordspråk som jag tycker skildrar just hur makten negativt kan visa sig hos en människa. Särskilt bra tycker jag att det han sa stämmer in på Macbeths beteende. Hur han låter mörda Banqo och kungen som varit hans vänner och hur han sedan i sina motgångar krymper som person och slutligen helt tappar förståndet.

Den som sväller i medgång, krymper i motgång. En vän som kommit till makten är oftast en förlorad vän.
Oswald Spengler (1880-1936)


Shakespeare har sannerligen förtjänat sitt öde väl genom att ständigt fått sina dramer uppsatta runt om på all världens teaterscener, där de ständigt väcker nya tankar och associationer. Slutligen kan jag tydligt se att ett för stort maktbegär förb...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Makten om ödet

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Ulrica Andersson [2006-09-27]   Makten om ödet
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=6797 [2017-09-24]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in