En heroinist

13669 visningar
uppladdat: 2006-08-15
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


SAMMANFATTNING


Detta är ett arbete om heroinister,
Inte att arbete med fakta om antal eller olika substanser, osv.
Utan ett arbete om en heroinists verkliga vardag.
En vardag speglad genom heroinister, aktiva så väl som drogfria.
I detta arbete möter du Anna, Peter och Maria och får ta del av deras erfarenheter av heroin.
Du hittar även behandlingsmöjligheter och metoder till hur man kanske kan avsluta sitt missbruk. Men kanske viktigast av allt: Förhoppningsvis så kanske du vilket jag i alla fall fick, en fundering. En fundering om hur vi egentligen ser på de som missbrukar och hur våran syn påverkar dem i deras behandling och det dagliga livet



1
Inledning


Jag är nästan helt på det klara med att jag vill vidare utbilda/arbeta inom missbruksvården,
då jag är mycket intresserad av att jobba med människor och deras missbruksproblematik.
Speciellt ungdomar som hamnat i narkotikamissbruk.
Detta tror jag kan grunda sig på att jag har både släktingar och vänner som lyckats hamnat i ”knarkträsket” vid mycket ung ålder. Idag är de avhjälpta, alla utom en, men deras kamp dit har varit mycket lång. Men något som fångat mitt intresse är varför det ska ta sån tid? För när personen i fråga vill bli hjälpt så borde det väl inte vara så svårt?!
Speciellt en av mina vänner har varit på ett flertal olika behandlingshem. Hon har även varit delaktig i Narcotics Anonymos, NA.
Jag har hört mycket om LVU, LVM, och andra lagar som sjukhus, socialen och anhöriga har tagit hjälp av. Men jag ville veta mer om dessa, och vad de innebar för alla parter.
Jag träffade även genom NA två andra missbrukare, heroinister.
Den ena en kvinna är nu mera drogfri, och sedan en man, fortfarande aktiv.
Och jag fick tankar då tankarna som gav mig ämnet till detta projektarbete.
Hur känner sig egentligen en heroinist?

1.1
Syfte


Jag är nyfiken på det som inte gick att finna i diverse faktaböcker om missbruk o knark.
Jag är nyfiken på hur de missbrukande behandlas av samhället. Jag fundera även över hur de får och vill ha hjälp. Det jag först trodde var att det skulle vara svårt att få kontakt med människor som slutat eller fortfarande håller på. För det var jag helt på det klara med: Mitt projekt skulle inte vara ett typiskt statistik blad. Det skulle vara levande och bygga på verkliga livet och erfarenheter från folk som faktiskt vet, och har upplevt problemet själva.
Genom NA träffade jag två människor; Anna och Peter. Innan mötet med dem så hade jag bara min gamla barndomskompis Maria till hjälp. Jag inriktade mig då på deras erfarenheter kring missbruk och vård. Jag kan då få ett utlåtande samt ett ärligt svar på om behandling fungerade som den skulle. Jag ville även reda ut vad NA är. Vissa påstår att det är positiv hjärntvätt andra har helt andra åsikter. SiS har ett stort ansvar vad det gäller missbrukande ungdomar. Det är dit de flesta lokala socialkontor remitterar missbrukande ungdomar.
Jag ska ta reda på vad deras arbetsgång är.
Men mitt största syfte är att finna en förståelse till de känslor en missbrukare har.
För först då tror jag att en realistisk vård kan komma till kraft.



PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux 4


1.2
Frågeställningar


Jag vill veta:



· Hur är vardagen för en missbrukare
· Möjligheter till olika behandlingar
· Om privata behandlingshem är bättre än offentliga.
· Vad är heroin.
· Vad säger lagen
· Hur lever man sedan drogfritt



1.3
Resultat/Redovisning


Jag har sökt svar på mina frågor genom att läsa en del litteratur. Jag har leat fakta på Internet, genom webbsidor som T.ex. sos.se, statsmissionen.se, osv.
Anna, Peter och Maria kom att bli min huvudsakliga källa. De kunde ge många av dom svaren som jag sökte. Socialen och många behandlingshem har egna hemsidor. Jag har Maila mina frågor till dem. Mina intervjuer med min gamla vän och Anna och Peter kommer att bli det mest viktiga fakta jag till mitt arbete.
Jag har även besökt ett behandlingshem i Göteborg, där unga missbrukande kvinnor bor. Jag hade fördelen att få hjälp av föreståndaren för detta behandlingshem, Christer Göransson, då han är min morbror.
Jag har också att deltagit i olika NA möten, för att se hur det fungerar själv.
Jag använde min praktikperiod till att hospitera inom någon form av missbruks vård. Då blev det på Ria gården. Då det inte gick att få en prao plats på någon mer direkt anknuten missbruksvård. Då kräver praktik platsen nämligen att man går socionom utbildning och är inne på det sista året.
Men Ria gården var till stor hjälp för mitt arbete ändå.
Då man kom i kontakt med den missbrukande direkt, påtänd eller inte.



PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4



Marias liv


Maria och jag har varit kompisar i många år. Det gick knappt att skilja på oss när vi var små. Maria var en mycket kreativ människa och som liten ville hon alltid hitta på bus.
I sexan gled vi ifrån varandra, och när vi börja 7:an började jag på Djurgår`n i musikklass. Då avtog våran kontakt näst in till helt. Jag tänkte inte på det något nämnvärt i början, men det tog inte lång tid innan jag anade vad det var för fel. Nedan är en kort version av Marias liv. Från början av sitt missbruk, tills idag. Det är mycket av Marias olika upplevelser som mitt arbete bygger på.

13
Maria börjar ta lugnande (piller) utan att egentligen veta varför.
Hon tror att hon behöver dem för att sova.

13½
Maria blir bjuden på hasch i tron att det var en vanlig cigarett.
Detta gav ingen effekt, så Maria fortsatt, alla andra röker ju det.
Efter 3 gånger märker hon av det och beskriver det som att vara full och välbefinnande.
Så känns det varje gång tills det att hon rökt ungefär tjugo gånger. Då blir hon stenad, hängig och borta. Hon tröttnar på att vara seg så rökandet kombineras med småkriminella saker som inbrott och mindre stölder.

14
Hon får sin första haschpsykos som varar i cirka tre veckor.
Maria gör ett grövre inbrott och åker fast. Hon hamnar då på BUP (Barn- och ungdomspsykiatriska). Hon får där en diagnos- Aspergers syndrom (1).
Maria blir intagen på klinik i en månad som sedan följs upp av veckosamtal med fältassistent. Förhållande inleds med äldre narkoman. Han tvingar inte på Maria några tyngre droger utan tycker att hon kan hålla sig till hasch och marijuana.
Vid den här åldern hamnar Maria också för första gången i en fyllecell.
Och får då sin första LOB (Lagen om vård av berusad).

14 ½
Maria åker på semester i Thailand. Maria träffar många jämnåriga kompisar och testar ecstasy och syra (LSD). Hon gillar det inte. Hon hittar sin passion i amfetaminet.
Vid hemkomst märker Marias föräldrar att något är fel. Maria börjar lämna urinprover. Hon blir dock inte upptäckt eftersom hon lärt sig av sin pojkvän hur man fejkar urinprov.

15
Maria går ur grundskolan och flyttar hemifrån för att gå teaterlinjen, hennes stora dröm sedan barnsben är att bli skådespelare.
I storstan blir heroin favoriten kombinerat med mycket alkohol. Maria hamnar i fyllecell igen och får flytta hem igen efter två/tre månader. Så småningom tar Polisen och socialen

PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


kontakt med Marias familj, tre anonyma telefonsamtal har lämnats till socialen och polisen. Maria får lämna en sån kallad flygande test (Ett oförberett urinprov).
Detta visar hon positivt på alla kategorier; Benzodiasepider, Cannabis, Opiater och Amfetamin. Nästa anhalt blir då en avtändningsklinik. Efteråt följer behandlingshemmet Brättegården – SiS. Maria för även ett LVU vid inskrivning på paragraf 12 hemmet.
Hon rymmer sammanlagt 32 gånger och missbrukar narkotika under hela vistelsen.
Maria kommer i kontakt med NA. Behandlingshemmet ser dock inte NA som deras behandlingsform så Maria åker dit när hon får permission.

16
Maria slipper äntligen Brättegården och kommer till ett privat behandlingshem- Kvarnen.
Hon går där på NA-möten 2 gånger dagligen. Efter 3 månaders helt drogfri så tar sig Maria ett återfall. Hon rymmer till Stockholm och gör där slut på 5000 på kokain och sprit. Eftersom pengarna är slut så ringer hon då Kvarnen och anger sig för att få en tågbiljett tillbaka.

17
Marias mamma har fått nog och säger upp kontakten. Det blir den största vändningen för Maria. Hon bestämmer sig för att hon verkligen vill leva drogfritt och hon tar upp kampen mot den. Maria blir ren under 2 månader men tar ett återfall i form av alkohol och blir borta några dygn.

18
Hon är helt drogfri och kommer till Korpbergets behandlingshem. Maria trivs mycket bra där och hamnar i utslussningscenter vilket innebär att man lever under kontrollerade former i ett eget boende. Men personalen anser att Maria har mycket mer att jobba med om hon ska förbli drogfri. Maria skickas till Kvinnohemmet i Nianfors.
Där kan inte Maria alls identifiera sig med de andra kvinnorna. Så hon skickas vidare till ett utslussnings- hem i Göteborg. NVC (nätverkscentrum) Där fixar Maria att bo själv och hennes LVU tas bort.
Idag är Maria drogfri bor ihop med en drogfri kille och läser kurser för att bli alkohol och drogterapeut .


Detta bygger på Marias egna berättelser och mina upplevelser.



Anna


Annas ungdom var inte helt olika Marias, det som skiljer dessa två åt är att Anna fortsatte
i 20 år till. Anna är i dag närmare 50 årsålder och har varit drog fri i 5 år.
Annas träffade jag via Maria på ett NA möte. Anna var Marias sponsor i NA.
Anna kommer jag att ha stor hjälp med i mitt projektarbete. Det var även Anna som hjälpte

PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


mig att komma i kontakt med Peter. Anna kommer att citeras många gånger i mitt arbete likväl kommer Peter också att göra det. Jag har lagt mycket av mitt arbete på att förstå och höra dem. Dels därför att de är heroinister båda två. Den ene drogfri och den andra aktiv.
Den ene Kvinna och den andra Man.



Peter


Peter är en heroinist i 40 års åldern som missbrukat alla former av droger sedan 14 års ålder.
De senaste 10 åren har han centrerat sin drog till opiater. Huvuddrog Heroin.
Peter beskriver sig själv i ett skede där han vill sluta använda men inte känner sig redo.
För mig känns Peter som en viktig källa till mitt arbete. Mesta dels därför att han är aktiv i sitt missbruk, och det känns som om han kan ge en realistisk bild av ett aktivt heroinmissbruk.


2
Möjligheter till behandling

Här under följer olika stycken med olika former av behandlingar. NA – En typ av självbehandling, Minnesota – finnes ofta på privathem, och SiS det statliga alternativet.



2.1
Narcotics Anonymous – NA – Anonyma Narkomaner, Budskap
NA är ett sällskap av tillfrisknande drogberoende. Det är en internationell gemenskapsbaserad förening. NA är en ideell förening där tillfrisknande beroende möts regelbundet för att hjälpa varandra att förbli drogfria. Det enda villkoret för att få vara delaktig är en önskan att sluta använda droger. Delaktighet innebär total avhållsamhet från droger. NA startades 1947 och är därmed världens äldsta och största rörelse i sitt slag. Det hålls cirka 20 000 möten i sjuttio länder per vecka. I Sverige finns NA på många orter och är väl etablerat. Många privata behandlingshem använder sig av NA som en del av deras behandling.
”Budskapet är att en beroende, vilken som helst, kan sluta använda droger, bli av med begäret att använda och finna ett nytt sätt att leva. Vårt budskap är hopp och löftet om frihet. När allt är sagt och gjort kan vårt huvudsyfte bara vara att föra budskapet vidare till den beroende som fortfarande lider”(2)



PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4



Utveckling


Anonyma Narkomaner uppkom ur Anonyma Alkoholisters rörelse under 1940- talet.
De första mötena hölls i Los Angels, USA under femtiotalets början. Sällskapet växte sakta men säkert och under 70-talet hade NA spridit sig till andra nordamerikanska städer samt Australien. En församling med ”ombud” upprättades för första gången 1978.
1983 publicerade Anonyma Narkomaner sin Basic Text (”det vita häftet”). Efter det så tredubblades antalet grupper. Det bildades i bl.a. Brasilien, Tyskland, Indien, Japan och Storbritannien.
Idag är Anonyma Narkomaner väl etablerat i större delen av Västeuropa, Nord- och Sydamerika, Australien, Asien, Nya Zeeland och nybildade grupper finns i Afrika och Östeuropa.



Program


Alla drogberoende (oavsett missbrukad drog) får erhålla medlemskap. Det finns inga sociala, religiösa, ekonomiska, rasmässiga, etniska, nationella, köns- eller klassmässiga begränsningar för medlemskap. Medlemskapet är helt frivilligt då inga närvarolister eller annan statistik hålls på mötena. Det finns ingen medlemsavgift men de flesta bidrar med en slant för att täcka lokalkostnader och dyl. Vägen till tillfrisknande är handlingar kända som de 12 stegen vilka är identiska med anonyma alkoholisters steg. Stegen innefattar att det existerar ett problem, att söka hjälp och att tillsammans med de andra försöka nå tillfrisknande.
Något som det läggs stor vikt vid är ”andligt uppvaknande”. NA är inte på något sätt religiöst men försöker att få medlemmarna att försöka få en egen förståelse för det ”andliga uppvaknandet”. Inget förbjuder medlemmen att få detta genom en religion men det är alltså inte nödvändigt.



Möten


På mötena delar varje medlem med sej av sina personliga erfarenheter till nya medlemmar som söker hjälp. De är inga proffs utan helt vanliga människor som känner att de har hittat rätt. NA tillhandahåller inga professionella terapeuter, inrättningar eller boenden.


PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


Det finns ingen yrkesutbildning, inga psykriatiska eller medicinska tjänster. De närmaste en terapeut är en ”sponsor” en erfaren medlem som hjälper den nyare. Sponsorn väljs själv av varje individ beroende på vilken man känner störst tillit till. NA-möten är det viktigaste
inom hela verksamheten. Varje grupp sköter sej själva. De följer dock gemensamma principer och speciellt då ”de 12 stegen” och ”de 12 traditionerna”. (3)
De flesta grupper har ingen permanent lokal utan hyr in sej i tex. medborgarskolans lokaler. I Karlskoga använder de sej av Baptistkyrkan. Mötena kan vara ”öppna” eller
”slutna” och hålls några gånger i månaden. Vid ett öppet möte får vem som helst närvara,
vid ett slutet får endast människor som är där för sina egna drogproblem närvara.
På mötet intar medlemmarna, som sällskap, inget nikotin, alkohol eller narkotika.



Sjukdom?


NA använder ordet sjukdom för att sätta namn på problemet men specificerar det inte.
NA försöker inte att få andra att inse att deras ”väg” är den enda rätta utan att de hjälper
människor som har kommit till någorlunda insikt med deras drogproblem. NA uppmuntrar
sina medlemmar till total avhållsamhet från alla droger men menar att individen själv bestämmer. Det enda som krävs för att bli medlem är ju ”en önskan att sluta använda” droger. NA uppmuntrat eller förbjuder inte medlemmar att inta medicin för tex. Psykiska besvär.



Organisation


I ett land där NA är någorlunda utvecklat finns viss organisation utan hierarki. Det finns distrikts- och lokala kommittéer.
Några tjänster som erbjuds av distrikt kommittén är:
· Distribution av NA:s litteratur
· Telefoninformationsservice
· Presentationer för att göra intagna på behandlingshem och dylikt bekanta med NA

I större länder har distriktkommitèerna gått ihop till regionskommittèer.
En regions kommittè sköter den nationella rörelsen medan distriktkommittèen sköter lokal service. ”Huvudkontoret” finns i Los Angeles, USA där allt startade. En internationell ”ombudsförsamling” samanträder varje år för att kunna utveckla och lösa eventuella problem som uppstått.



PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4



Inställning


NA uttrycker som sagt inte åsikter. Vare sig det rör legalisering av droger eller religion.
NA stödjer eller motsätter sig inte heller någon annans likvärdiga organisation. NA tror att det räcker med att tillhandahålla en mötesplats där drogberoende kan dela med sig av sina erfarenheter.



Medlemmar


Eftersom det inte finns någon statistik som förs så är det svårt att veta exakt hur många
Aktiva som finns inom NA. Det enda som man kan veta är hur många möten som hålls.
Om det sedan är 20 eller 100 personer där kan bara de som varit på mötet ha en
uppfattning om . Åldern och kön siffror går därför heller inte att veta.



Avhållsamhet


På grund av att det inte finns några listor är det ingen som vet hur många som slutligen
Uppnår total avhållsamhet från sitt missbruk.
Tillväxttakten är också svår att bestämma det enda som kan sägas är att 1978 fanns det
ca 200 grupper registrerade i tre länder. 1983 hölls 2966 möten i tolv länder.
1994 hölls 20 000 möten i sjuttiotalet länder(4).
För att uppnå avhållsamhet måste man även arbeta med de 12 stegen (1) som NA rekommenderar. Och hand i hand med detta så ska man följa de 12 traditionerna (2) för att få en bra grupp att ”självbehandla” sig i.



PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


2.2
Minnesotamodellen


Minnesotamodellen infördes i Sverige 1984 genom en stor konferens på Grand Hotel i Stockholm. Behandlingsmetoden är framförallt etablerad på privata behandlingshem. Modellen blev känd för att den vände upp och ned på vad allt som tidigare pratats om gällande behandlingsteknik.
Denna metod växte fram i Minnesota i USA, på Willmar State Hospital på 50- talet.
Där var det en av de arbetande som fick chansen att införa ”sin egen” behandlingsteknik. Han fick där även chansen att utveckla detta genom att öppna sitt eget behandlingshem. (5)



Modellens huvuduppdrag


Modellen bygger på NA:s tolv steg. De fem första stegen finns inbakat i primärbehandlingen. NA och AA:s stödverksamhet är den viktigaste delen av den livslånga behandlingen som Minnesotamodellen innebär. Deras synsätt är att se på missbrukareproblematiken som en sjukdom. En sjukdom som man inte ska söka orsaken till, en sjukdom som ingen har skulden till. Sjukdomen är inte följden av något annat. Den är däremot kronisk och behandlingsbar.
För att behandlingen ska vara framgångsrik behövs ett samarbete med olika specialister, läkare, psykologer osv och alla ska ha lika stor insikt i allt som händer.
De som jobbar inom denna teknik ska själva ha egna erfarenheter av drogmissbruk och varit drogfri en längre period, 2 år. De skall också ha genom gått sin behandling enligt Minnesotamodellen. Under behandlingstiden så får även anhöriga en plats i behandlingsmetoden. Antingen tas de in i programmet eller så får de ett separat eget. (6)



Modellen i praktiken


· Slutenvård, även kallad primärbeh. Ca 4 veckor
· Öppenvård, även kallad fort. Primär. Ca 6 veckor ytterligare
· Förlängd behandling under en tid som bedöms olika från person till person.
· Familjeprogram tillsammans med primärbehandling eller separat vanligen 5 dagar.
Patienterna är eller ska redan vara avgiftade när de kommer till behandlingen.
Ibland har man gruppterapi, individuell terapi, enskilda studier, föreläsningar, filmvisningar, eller så bjuder man in någon att dela med sig sin ”Life Story”.
De flesta hem med denna metod har skiljt på män och kvinnor.
Medicin används inte heller som behandlingsmetod. (7)
PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


2.3
SiS


SiS (Statens institutions styrelse) är en statlig myndighet som arbetar på regeringens och socialtjänstens uppdrag. Det finns drygt 3000 anställda inom SiS. De är den myndighet som ansvarar för vård och behandling av ungdomar och vuxna missbrukare.
Denna vård regleras av LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) eller enligt LVM (Lagen om vård av missbrukare). Om någon blivet omhändertagen, och där med utplacerad enligt dessa lagar sker inte alltid vården på frivillig grund. Där med innefattar SiS till största del slutna (Låsta) behandlingshem.
SiS erbjuder olika behandligs alternativ och hjälper att hitta plats och behandlingsmetod som passar den enskilde vårdbehövande. Behovet bestäms av handläggaren för ärendet, men ska ske i samråd med behandlingshemmet och med närvarande av den patient det rör.

Omhändertagandet är tillfälligt, och metoden som används oftast är miljöterapi.
Det innebär i stora drag att den behandlande ska ”lära sig” att leva ett ”normalt liv” .
Verksamheten kontrolleras av Skolverket, då det skall finnas möjlighet till kompletteringar inom skolutbildningar. (8)



ADAD


ADAD är ett utvärderings- och dokumentationssystem som SiS använder sig av.
ADAD betyder Adolescent Drug Abuse Diagnosis, och utvecklat av två forskare från USA. Det är uppbyggt på intervjuer med ungdomar vid inskrivning, utskrivning och under behandling. Det är meningen att patienten då ska ha chans att påverka vad de själva vill ha hjälp med. ADAD ska användas som ett stöd vid behandlingsplanering. (9)



Kostnader


SiS finansieras till 40% av statsanslag och 60% av vårdavgifter som kommunen betalar.

Priser per vård dygn

Behandlingsavdelning
· Vård vid behandlingsavdelning 2 650 kr

PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


· Vård vid beh.avd. med låg omhändertagande nivå 1 900 kr
· Vård vid beh.avd. med hög omhändertagande nivå 3 600 kr

Akut – och utredningsavdelning
· Vård vid akut- och utredningsavdelning 3 250 kr
· ----”----- med hög omhändertagande nivå 3 800 kr
· Vård vid specialenhet 4 000 kr

Vid prissättning av övriga vårdtjänster tillämpas individuell prissättning. (10)


3
Vad är heroin


Heroin är en drog som framställs ur morfin som är naturligt förekommande i den asiatiska vallmon. Den tillhör gruppen opiater. Drogen förekommer vanligen som ett vitt eller brunt pulver eller som en svart smetig tjärliknande substans. Heroinanvändarna är som regel djupt beroende av sin drog. Heroin har en stor inverkan på det centrala nervsystemet i det att drogen sänker tempot, inducerar sömn och reducerar ångest. Det vanligaste är att man injicerar drogen. Det förekommer en missuppfattning att om man röker eller sniffar heroin, i stället för att injicera, så skulle man undgå beroende. Så är det inte. Den vanligaste benämning på heroin är jonk och horse. En dos brukar kallas fix.
Morfin har stor smärtstillande effekt. Därför har morfin ett berättigat användande inom sjukvården.



Detta händer


Heroin omvandlas till morfin i hjärnan. Mycket kort efter heroinintaget upplever användaren en "kick". Kickens intensitet handlar både om hur mycket man tagit samt hur snabbt drogen når hjärnan och hur snabbt heroinet binds till hjärnans naturliga opiatreceptorer. Heroinkicken åtföljs vanligen av en värmekänsla i huden, torr mun och en tung känsla i extremiteterna som kan komma tillsammans med illamående, kräkningar och en rejäl klåda (vilket beror på histaminfrisättningar).
Efter de inledande effekterna känner sig missbrukaren dåsig i flera timmar. Man slipper obehagliga känslor. Den mentala funktionen blir långsam på grund av heroinets temposänkande effekt på det centrala nervsystemet. Hjärtfunktionen går ner. Andningstempot minskar också, ibland till punkten av andningsstillestånd med döden som följd. På gatan finns alltid risken för en överdos eftersom man aldrig säkert kan bedöma heroinets renhet.


PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4



Tolerans, beroende & Abstinens


Vid ett vanemässigt bruk av heroin utvecklas tolerans. Det betyder att det behövs mer heroin för att uppnå "den gamla vanliga" känslan och intensiteten. Emedan större doser används över tid, utvecklas ett fysiskt och psykiskt beroende. Med det fysiska beroendet så visar kroppen att den har anpassat sig till närvaron av drogen och abstinens kommer att visa sig om drogtillförseln stoppas eller reduceras. Abstinensbesvären som för vanemässiga användare kan dyka upp efter ett fåtal timmar efter senaste intag skapar ett sug efter drogen, rastlöshet, muskel- och bensmärta, sömnlöshet, diarré, kräkningar, kalla vågor genom kroppen med gåshud (cold turkey), sparkande rörelser och andra symptom. Ett annat sätt att beskriva heroinabstinens är att den liknar en influensa. Ett sätt att försöka komma runt den ökande toleransen är att för en tid avstå heroin för att på så sätt gå ner i dos och sedan återuppta heroinmissbruket igen.
De huvudsakliga abstinenssymptomen når sin topp inom 2 - 4 dygn efter senaste dos och har oftast försvunnit efter en vecka. Heroinabstinensen är inte farlig på samma sätt som alkoholabstinens kan vara. (11)



Långtidseffekter


En av de mest skadliga långtidseffekterna av heroin är beroendet i sig. Heroinberoende är en kroniskt tillstånd som bl a kännetecknas av att återfall förekommer. Beroendet karaktäriseras också av ett tvångsmässigt sökande efter droger och droganvändning. Drogen skapar även neurokemiska och molekylära förändringar i hjärnan. Heroinmissbrukaren utvecklar tolerans och ett fysiskt beroende, vilket är en kraftfullt motiverande faktor till fortsatt tvångsmässigt användande och missbruk. Precis som vid annat drogberoende använder heroinister mer och mer tid och energi för att få tag på och använda sin drog. När beroendet väl finns där så blir heroinistens primära mål i livet att leta reda på och använda drogen. Man kan säga att drogen bokstavligen förändrar heroinistens hjärna. (12)



Risker


· risk för infektiösa sjukdomar; HIV/AIDS och hepatit B och C
· igensatta eller förstörda vener och blodkärl
· bakteriella infektioner t ex stafylokocker
· varhärdar
· hjärtinfektioner
PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


· artrit eller andra reumatologiska problem
· leverproblem
· njurproblem


7
Narkotikastrafflagen


Enligt lagen (3) är det olagligt att inneha, bruka eller överlåta narkotika såväl som att tillverka den. Straffen ser olika ut beroende på bla mängden av narkotikan.


5
Verkligheten - Vardagen


När jag började med detta projekt var mitt mål att studera olika social faktorer som är särskild utpräglade för en heroinist detta har jag gjort i form av intervjuer med Anna, Peter och Maria . Så där med har jag valt att försöka sortera upp de olika ämnena som dök upp i intervjuerna/diskussionerna. Jag har delat in dem i olika under rubriker, då jag tyckte att det blev enklast och rakast, att förmedla deras tankar kring deras verklighet och vardag genom dessa under rubriker som följer detta stycke 8.



PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4



Romantik till drogen


En missbrukare får ofta en såkallad drogrelation till sin drog.
Att vara drogpåverkad kallas i narkotikaanvändarnas eget språkbruk "att vara påtänd".
Om drogtillförseln plötsligt upphör blir man så småningom "avtänd".
Den metafor som ligger i botten är kraftfull - att man "brinner", har "tagit eld".
Att brinna för något är att omfatta det med passion. Bildspråket antyder att för den som är påtänd övergår normaltillståndet i glöd, hetta, lidelse.
Motsatsen - att vara "avtänd" är ett tillstånd fyllt av plåga och obehag, att känna sig som en avbränd, utbrunnen tändsticka. Det förknippas med aska och död. Det är ett tillstånd fyllt av lidande och ångest.
Detta har jag citerat från Peter.
Narkotikan används med olika syften av olika människor.
De som oftast nämns i litteraturen och av missbrukare är njutning, självmedicinering, flykt, grupptillhörighet och identitet. Drogen kan ha flera olika funktioner samtidigt för användaren. Dessa sätts samman i mönster som förändras över tiden. Om drogen övergår från att vara njutning till att bli självmedicinering får den en större plats i vardagslivet vilket kan medföra att individen tar ett steg från bruk till missbruk. Vilket sker väldigt snabbt för en heroinist.
Så här beskriver Peter sin kärlek till drogen:
Min drog är och kommer ju alltid att vara heroinet, därför att den har gett mig så jävla mycket värme, samtidigt som den har gett mig ett sånt helvete. Det är rätt konstigt, men så är det. Det är en djävulsk drog, den har sån kraft.
Ibland ligger jag och tänker såhär, om jag fick välja på att få en säck heroin så att jag hela tiden, resten av mitt liv, skulle kunna ta heroin kontinuerligt, då skulle jag nog fan valt det hellre än att ta kampen för ett värdigt liv och leva drogfritt.
Alltså hade jag haft tillgång till heroin hela tiden och slippa oroa mig för snuten och andra grejer...

Så här tror jag att Peter, Anna och andra missbrukare menar med romantik till heroinet:
I kärleken är vi mer beredda än vanligt att förändra vårt etablerade sätt att möta livet. För att förstå kärleken behöver vi komplettera rationalitetstänkandet med andra synsätt.
När förhållandet till drogen ses som en kärleksaffär blir dess slitstarka karaktär tydlig. Visserligen förkastar människor droger, precis som de gör med kärlekspartners, men ofta förbyts förkastandet i nya kärleksförklaringar, ibland sker en återförening, kanske i hopp om att återfå den ursprungliga förälskelsekänslan. Drogen lämnar ett tomrum efter sig när man har lämnat den. För människor vars personliga relationer ofta går i kras - som lever i en värld utan solidaritet - utgör relationen till drogen något som består,
"en kompis som aldrig sviker" som Peter säger. Ändå uttrycker Peter många gånger ett hat till drogen eftersom han upprepade gånger kallar heroinet "det skitet".

PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


Att beskriva detta kärleks förhållande för icke narkomaner kan göra att deras förståelse för narkomaner ökar. För mig öppnade det sig i alla fall nya tanke banor genom att lyssna på när Peter och Anna berättade det på ett sådant sätt. För en sån förklaring kunde jag varken finna på Mimers Brunn, IOGT, Statsmissionens hemsida eller via andra böcker om heroin.
Där fanns mest fakta till tusen men inget om hur är det att vara heroinist?
Mötet med drogen är från början en tillfällig förbindelse.
Sen kan ge upphov till en förälskelse, som övergår i ett beslut att vara särbo eller sambo. Förhållandet kan sedan komma att etableras som en äktenskapsrelation, präglad av trygghet, vanor och rutiner, stunder av uppflammande förälskelse, tvivel och eventuellt beslut om uppbrott. Detta uppbrott kan leda till skilsmässa från drogen, men förhållandet kan också återupptas efter en tids separation. Missbrukaren tar sig alltså ett återfall.

Om skilsmässan blir bestående kan den medföra att man i fortsättningen lever ensam, dvs utan droger. Ibland blir denna ensamhet högst verklig. Resultatet kan också bli att man går in i ett nytt förhållande, med en ny drog t.ex. alkohol eller - i bästa fall - med en levande människa, i en ny gemenskap och ett nytt kärleksförhållande som kan ersätta drogen.
Även om man går in i ett nytt förhållande finns risken med snedsteg, otrohet då förhållandet till det gamla kärleksobjektet tillfälligt återupptas.



Solidaritet knarkare i mellan


I början av ett drog användande blir socialiteten kring drogen väldigt attraktiv för ”nykomlingar”, detta är något jag hört mkt bland unga missbrukare.
Som även är i ett slags ständigt identitetssökande.
Så för unga får drogen nästan dubbel effekt, då den får en funktion i umgängeslivet.
Det blir som om de får drogen och allt som kretsar krig den som något gemensamt.
För många unga så förknippas drogen inledningsvisst med: party, intensivt umgänge, och i största drag NÖJE. Och det vet vi väl nästan alla att alkohol och narkotika får folk att tämja gränser. Så den som har tagit narkotika har lättare att ta kontakt med andra människor.
Deras kanske annars tillbakadraganden suddas ut och de får ett större självförtroende.
Och drogupplevelsen förstärks när man är tillsammans med andra.
I deras kretsar blir miljön intensiv och man lever nästan som för nuet i en slags gemenskap. Man kan nästan beskriva dem som en större familj. Känslan är ofta i alla fall så för de missbrukande. Men där är inte ett arbete, bil, hus, barn, husdjur osv det dagliga.
Utan där är det ett gemensamt intagande av droger, umgänge, hjälpanden med droger och sk affärer. Men även hos dem som i en vanlig familj är samtalandet viktigt.
Men i deras kretsar så blir det ofta bara tillfälliga grupper, som sätts samman genom:
Att de träffas i olika kvartar, köper droger där, kanske stannar en stund, går vidare till någon gemensam bekant, tar en sill i hopp, planerar sina finansiella brott.
De träffas inte som icke-missbrukare hemma vid kaffebordet i köket.
Utan ofta i parker, hotellrum, socialen, frivården krogar, ungdomshem, avtändningskliniker eller tex på fängelser. Och på dessa ställen syns ofta för en
PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


utomstående att de markerar ett ”revir”. Ett revir av en slags samhörighet, detta vissas genom ett avståndstagande mot de människor som inte missbrukar. Och det märks ännu mer när det är personer som de känner sig hotade utan tex; poliser, socialsekreterare, eller annan myndighetsperson.
För man finner också allt som oftast en oskriven regel om myndighetspersoner.
Den regeln går liksom ut på att man ska vissa sitt förakt mot de personer, annars blir man lätt kallad tjallare.
När jag träffade Anna nere i Göteborg så går vi ner till ett fick vid avenyn för att ta en kopp kaffe och intervjun. På vägen ner dit ifrån NA mötet så hälsar Anna på ett fåtal folk vi går för bi, men när vi börjar komma mot avenyn så säger hon till mig: Så mkt var det med den solidariteten och skrattar. Jag frågar vad hon menar och hon säger att hade jag fortfarande varit aktiv så hade det kommit fram betydligt mkt mer folk och pratat eller i alla fall hälsat.
Det är liksom många pundare ute offentligt, om inte för att de är hemlösa så för att låsas att de har det socialt eller någon slags gemenskap. Men för många är det bara för att vara lätta att kontakta om man vill köpa eller sälja något. Visst, solidaritet tja, men ingen äkta sån, säger hon.
Som jag förstod henne då, och även av vad Peter berättat (fast på ett annat sätt), var att det handlar inte om gemenskap, utan om rädsla. Rädsla att inte överleva ekonomiskt eller i den värld med oskrivna regler som de aktiva narkomanerna lever i.

När vi kommer in på fiket så frågar jag Anna mer om detta. Och om varför de inte hälsar nu när hon inte är aktiv.

- Hm, där ser du, wow vilken solidaritet. Nej, de tycker att jag blivet märkvärdig. Jag antar att det är den förklaringen de skulle ge om jag stanna och fråga varför de inte hälsa.
Därför att så tyckte jag om de få personer jag kände som la av med skiten.
Men det är bara ett skydd. För nu vet jag och kan erkänna för mig själv vilken enorm press jag kände eller rättare sagt vad misslyckad jag kände mig när någon klara av att var drogfri.

- Men kunde inte den känslan peppa dig att sluta?
- Nej, jag tryckte bort den känslan och prata skit om snubben i ställe, typ det skulle inte funka länge eller något i den stilen… sen tror jag inte att jag var redo då att sluta. Och jag menar i riktiga livet så hjälper man ju sina vänner om de mår dåligt eller vill ha hjälp att bryta nåt.
Men i knarkar kretsarna spenderas varje tanke, minut till att fundera kring drogen.

- Hur då menar du?
- Ja, handlar de inte om att skaffa kontakter eller pengar, så handlar det om tjänster, gentjänster, blåsningar, bytesaffärer, snålhet, missförstånd i affärer och så vidare…
Och allt detta om och på grund av horset (heroin) eller drogen nu då.
Man tänker bara på sin egen sill först och främst.
Och om man skulle se ett gäng missbrukare där de ser ut att ha en schysst sammanhållning.

PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


Ja, nog fan är det nån som sitter på en stor påse. Och sammanhållningen handlar om att roffsa åt sig så mycket som möjligt att den påsen. Det är solidaritet det!



Rik för en dag


Något som skiljer missbrukarns värld från våran värld är kravet på planering.
I det vanliga samhället får man lön eller bidrag en gång i månaden vilket kräver att pengar sätts av till hyra, andra räkningar och till uppehälle i trettio dagar.
I narkotikavärldarna är tidsperspektiven mycket kortare. Visserligen måste hyran betalas men det dagliga uppehället kan ordnas på annat sätt än genom undanlagda pengar.
Många tillämpar "kung-för-en-dag-strategin" vilket innebär att månadsinkomsterna snabbt rinner iväg. Denna strategi kopplas till en "det-ordnar-sig-alltid-inställning", ett synsätt som innebär att man av erfarenhet vet att det går att få tag i pengar till droger, mat och cigaretter dag för dag. ”Inkomst vägarna” är i allmänhet illegala och innehåller allt från narkotikaförsäljning till snatterier.

En övergång till ett lagligt liv kräver en annan planeringsstrategi. Det är svårt att gång efter annan ersätta förlorade pengar på laglig väg. Det kan gå att få nya pengar från socialbyrån en enstaka gång, man kan låna av goda vänner, man kan sälja av sina tillhörigheter eller tigga mat av släktingar och vänner. Dessa försörjningsstrategier är svåra att tillämpa under en längre tid.

Anna fick hjälp med att planera sin ekonomi av en handläggare på socialen.
Först i början fick hon rekvisitioner av sin handläggare på mat i en större matbutik.
Och på dessa stod det att de inte gick att använda till cigg eller öl.
Planen var att Anna skulle lära sig hushålla med pengar och att hon sedan skulle få någon form av arbetspraktik med bidrag. Så att hon tjäna pengarna i den formen istället genom att ”Bara få pengar av soc. – För att hon pissa rent” som hon själv uttryckte sig.
Efter Annas behandling fick hon en mindre summa till kläder och möbler, som ett slags startbidrag. Detta följde en kontaktperson med och handlade.
Lägenhet hjälpte socialen också till att skaffa fram.

Anna berätta för mig att detta är en chans man bara får en gång,
Hon har vänner som fått den och börjat pundat, sålt möbler och tagit hela bidraget till att köpa droger. Det är svårt att få en ny chans efter det som man vill sluta igen .
För då har man bränt så mkt olika skepp. Man har ju inte betalt sin hyra, struntat i att gå till provtagningar, samtal, olika möten eller sin praktikplats.
Och de kriminella inkomstkällorna får undan för undan allt större betydelse för igen



PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4



Drogfri i en drogfri omvärld


När man levt i ett missbruk med missbrukare under en så lång tid, kan det bli svårt att anpassa sig till det sociala livet sedan när man blivit drogfri.
Men precis som man har kvar vissa grundläggande färdigheter (att cykla eller att simma) även om man inte har tillämpat dem på många år så kan slumrande sociala identiteter väckas till liv.
Anna berättade för mig om hur hon än i dag efter 5 års frihet från skiten, lätt kan träda in i sin gamla sociala identitet. Det är lättare att väcka liv i dem än att bygga nya.
Och för att det överhuvudtaget skall finnas ett intresse att leva i en drogfri värld, krävs det att man kan se sig själv med i den världen.
Den som har hört hemma där kan göra bilden konkret, den som inte haft hemhörigheten får bygga en bild ur fantasin. Det finns risk att drömbilden blir naiv, retuscherad, förenklad och att den sedan brutalt slås sönder när exnarkomanen försöker göra entré i de vanliga världarna.

Peter berätta för mig om den gången då han försökte att bli ren, han hade varit det i en hel månad själv. Han säger att han tror han klara det för att han klämde fast i dagdrömmar och fantasi.
Han drömde att han skulle gå till arbetsförmedlingen, där skulle de ge honom ett jobb.
Han skulle knalla hem till sin lila mamma och käka söndags middagar.
Han skulle leta upp sin son och gå på bio och hitta på massor med honom.
Han skulle inte umgås med de andra pundarna, det var ändå skönt att vara själv ibland.

Men som Peter själv säger; jag byggde luftslott, sen flytta jag in i dom.
Jag gick till arbetsförmedlingen, men de titta skumt på mig. De sa att jag kunde skriva in mig som arbetssökande, och att jag kunde använda Internet och leta jobb… Trodde jag typ kunde få ett jobb på en gång. Sen efter det så bestämde jag mig för att gå hem till morsan och överraska henne, Och ja, det gjorde jag. Hon ringde snuten… Insåg att det skulle krävas lite mer än dagdrömmar för att det skulle funka om det nu skulle kunna funka. Men det blev för mkt.
Jag kände att jag passar inte i den världen.
Jag tror att detta handlar mycket om stolthet och skam. För att varje nytt möte oavsett om du drogar eller inte så finns det en risk. En risk att inte göra det intrycket man vill.
Men för en narkoman är denna risk hela tiden en medvetten risk.
Och om man ständigt går och känner skam och frustration i den miljö man bifinner sig så är det väldigt lätt att bytta miljö. Även om bytet innebär att man får det sämre så gör det nästan inget. Det dåliga blir en falsk trygghet och man vet vad som händer och vad man har för roll i de olika sammanhangen.
Det gäller att hitta en stolthet i något annat än drogen.
Och man bör arbeta mer med det sociala nätverket kring en missbrukare som vill sluta att droga. Jag har även hört många av de missbrukare jag träffat säga:
Det står ju nästan narkoman i pannan på mig.
Så jag tror också att självuppfattning är något att arbeta med under flera år.
PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE Opvux4


6
Slutdiskussion & Utvärdering


De knarkar, men varför slutar de inte?
Så här tror jag efter mitt projekt arbete.
Sjukdomar, sociala problem, kriminalitet, kaos och misär. Inget av detta låter väl som något man vill drabbas av. I alla fall inte jag. Men allt detta och mycket där till är den vanliga vardagen för en heroinist eller överhuvudtaget för en missbrukare. Och det handlar inte om en vecka en månad eller ett år fyllt av dessa vardagar, nej, det handlar om många år.
Så då ställer jag mig frågan; Varför?
Under tiden jag arbetat med detta projektarbete har många frågor och känslor dykt upp inom mig. Jag har sökt efter svar via böcker, intervjuer med f.d. missbrukare, aktiva missbrukare, läkare, behandligshem`s personal, internet, div. tv program, NA (Anonyma narkomaner) osv.

En viktig förklaring är ju givetvis den kraft drogen har över den missbrukande.
Men samtidigt så kunde jag inte låta bli att undra, varför inte kraften av att få ett värdigt liv med värme och relativt problemfria vardagar, inte var lika stark som att missbruka.
Men jag kom fram till att det måste nog finnas något mer där ute i deras liv som drar och lockar.

För jag finner det väldigt svårt att finna en förstålig förklaring till varför; T.ex. en missbrukare som gått igenom någon form av behandligt och slutat sitt missbruk, har varit ren i kanske 4-5 år, fått sig en lägenhet, ett jobb, ett bra socialtnätverk, kontakt med eventuella barn,
Ja, att de bara helt plötsligt en dag återgår till sitt gamla liv. Och förlorar allt de kämpat för.
– Ja, de är ju inte så smarta… kanske en del skulle svara då. Men jag tycker att de är riktigt förnuftiga, det kändes orätt att bara skriva: en missbrukare är självdestruktiv! Eller de är Osmarta, nej, jag ville gräva lite djupare för att få en förklaring på deras handlingar.
Oavsett om deras handlingar verkar vara helt oförståliga vid första anblicken.
Jag tror att en missbrukare kan tycka att missbrukarlivet har sina relativa fördelar om man jämför med vad ett vanligt liv ofta för med sig för vanliga brister.
Om man tänker på en missbrukare och hans/hennes så har de ett eget socialt liv knarkare i mellan.
– Alla känner alla – och det vanliga livet erbjuder ofta mkt ensamhet för en f.d. missbrukare.
Deras knarkarliv erbjuder och innebär ofta mycket händelserikedom som är svår att få i en vanlig tillvaro. Som missbrukare lever man också väldigt mycket i nuet – framtiden är liksom inga problem. Man kan säga att det lever i ett motto – det ordnar sig, vilket inte skulle var fungerbart i ett ”vanligt” liv. Och har du inte pengar till mat eller vad det nu är du vill ha, så snor du det, en knarkare är duktiga på att överleva på sitt sätt. De kan allt med kriminalitet och droger, Det är erfarenheter och kunnande som inte är värt eller

PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE Opvux4


användbart i det vanliga livet. Allt detta kan en missbrukare göra medvetet eller omedvetet till ett uppvägande för allt det hemska ett missbruk för med sig.

Jag tycker därför att det är dessa faktorer som man först bör arbeta med i missbrukarvården. Alltså de så kallade positiva faktorerna en missbrukare kan tyckas finna.
För visst det är jätte bra att vara drog fri i 4 år men vad händer när ensamheten blir för stor, känslan av att inte veta hur man överlever värdigt i ett normalt liv.
Jag tror att missbruksvården (dock inte all vård) ofta bara skrapar på ytan eller hjälper till med avtändningen. Och sen lämnas de ensamma att fajta med allt och alla nya känslor som de kanske inte ens kan identifiera efter av att ha drogat bort dem i flera år.
Plus att om man nu måste eller ska diskutera ekonomi i dagens samhälle, så tror jag inte att det lönar sig i längden att betala en massa avgiftningar, till de missbrukare som nu beviljas det (vilket är långt ifrån alla som blir). Och sedan bara låta det ”rinna ut i sanden” tills nästa gång de kommer och ber om att få en avgiftning.

Allt detta kanske låter hård draget och krasst men det är min uppfattning och bild av all den information jag samlat och fått när jag jobbat med mitt projekt arbete. Så vad tycker jag att man ska göra för att få en realistisk vård ?!
Jag menar inte att vara helt pessimistisk mot den missbruksvård som finns men jag tycker att den går att förbättra och efterföljas mer.
De fördelar en missbrukare kan tycka sig finna i sitt aktiva liv bör ställas mot de alternativ som ofta blir en verklighet för en f.d. missbrukare i en drogfri tillvaro.
Vilket ofta kanske krasst sagt innebär: ensamhet, fattigdom, arbetslöshet, ingen social identitet, upplevelsen av att vara överflödig och saknaden av den s.k. tröst de tyckte de fick av sin drog.

Jag tycker att vården borde kunna erbjuda en ny gemenskap, sysselsättning och hjälpa missbrukaren att finna en ny själrespekt så att han/hon även känner att de har ett värde.
Något mer som jag upptäckte genom bland annat de olika studiebesöken och NA möten jag deltog på var: Herregud, så få missbrukare vi ser! Vilket mörkertal det är som gömmer sig bakom s.k. Svensson fasader. Två tredje delar ser ju ut som vem som helst, så missbruks problemet är mycket större än vad någon tror.
Något som också berört mig stor under mitt arbete är svaret jag fått på frågan:
Vad tycker du om en legalisering av narkotika?
Visserligen fick jag bara svaret ; Ja, det tycker jag, av några få.
Men det förvånade mig ändå vad de kunde tala för sitt svar så varmt när det handlade om något som förstört sitt liv så oerhört. Och det var fördelar som det skulle inte bli lika spännande för unga att pröva, det skulle minska kriminaliteten osv.
Men jag kan inte låta bli att tycka att svarar man så som en missbrukare så har man ingen sjukdomsinsikt. Och svarar man så som en icke missbrukare så vet man inte mycket om ett missbruk och dess beroende.

Jag är emot all legalisering av narkotika. Men samtidigt tveksam till Polisens taktik,
att störa missbrukarna så mycket som möjligt och göra det farligt och besvärligt att missbruka, hindrar många från att testa eller börja använda knark. För samtidigt innebär PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE Opvux4


det att de som knarkar drar sig undan och skapar en egen social värld.
– Motar man in missbrukarna i en egen social värld så drivs de i gapet på en väldigt stark drogkultur. Som är svårare att ”behandla” och ta i tu med. Hur polisen skulle arbeta med och ”mot” missbruk och missbrukare annars vet jag faktiskt inte men på ett annat sätt än vad de gör är jag helt på det klara med.

Varför någon börjar knarka och väljer at leva så, kan jag inte hitta ett tydligt rakt svar på men man får inte glömma bort drogens kraft.

En missbrukare jag möte och talade med sa: hans första injektion innebar att han fann något han "sökt efter hela sitt liv". Så jag måste säga att jag tror inte att alla som provar droger kan eller blir missbrukare. Utan jag tror att det handlar och en saknad- ett tomrum som den som blir knarkare bär på. Så för mig är missbruk en sjukdom inte en sjukdom som man kan bli botade ifrån med medicin i form av droger, utan en kronisk sjukdom som man lär sig att leva värdigt med i ett drogfritt liv.


Den sjukdomen kallas: Beroende

Ställ dig själv frågan:
Varför får inte alla samma positiva bild av drogen första gången de provar den?
För alla saknar inte det positiva som den som blir missbrukare får av drogen.
Men sen kan det finnas olika faktorer som gör att man prövar första gången,
Men jag tycker inte de skall förväxlas med varför man fortsätter.

BILAGOR

PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


BILAGA 1
De tolv stegen


1. Vi erkände att vi var maktlösa inför drogerna- och att vi förlorat kontrollen över våra liv.

2. Vi kom till tron på att en kraft, starkare än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.


3. Vi beslöt oss att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan som vi själva uppfattade honom.

4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.

5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.

6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärer.

7. Vi bad ödmjukt honom att avlägsna våra brister.

8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.

9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.

10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast om vi hade fel.

11. Vi försökte genom bön och meditation att fördjupa vår medvetna kontakt med Gud –sådan vi uppfattade honom – varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den.

När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi att föra detta budskap vidare till andra narkomaner och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Detta är NA riktlinjer till hur man individuellt arbetar sej fram till ett drogfritt liv. NA förslår att man vald sin sponsor före man börjar arbeta med stegen.



PETRA ERIKSSON PROJEKTARBETE
Opvux4


BILAGA 2
De 12 traditionerna


1. Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknande beror på sammanhållningen i NA.

2. För vår grupp finns bara en högsta auktoritet – en älskande Gud så som han kan komma i uttryck i vårt gemensamma gruppsamvete.

3. Det enda villkoret för medlemskap i NA är en önskan att sluta använda.

4. Varje grupp bör vara självstyrande utom i angelägenheter som berör andra grupper eller NA som helhet.

5. Varje grupp har endast ett huvudsyfte – att föra budskapet vidare till den beroende som fortfarande lider.

6. En NA grupp bör aldrig gå i borgen för, finansiera eller låna ut sitt namn till närbesläktade sammanslutningar eller utomstående företag, annars kommer problem med pengar, egendom och prestige att skilja oss ifrån vårt ursprungliga syfte.

7. Varje NA grupp bör vara helt självförsörjande och avböja alla bidrag utifrån...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: En heroinist

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Thompa Tesuss 2008-05-29

    Dålig statistik - Anonyma Alko

  • Sheena Thakrar 2007-08-30

    var e alla hänvisningar som sk

  • Anna Nilsson 2011-12-07

    Jag tycker du har gjort ett jättebra jobb och tagit reda på mycket fakta av Peter och Anna, som verkligen stämmer. Jag skulle kunna tillägga en hel del efter 17 år i detta helvete innan jag kom ur det för 11 år sen. Jag är mest glad att jag tog mig levande ur det då det var ett MYCKET tungt missbruk jag levde i. Nästan alla oavsett om det var myndigheter eller vänner så var alla överens om att jag var helt körd och obehandlingsbar. Dom flesta jag kände gav mig ca 3 månader kvar i livet som längst när jag äntligen efter åtskilliga försök lyckades bryta mitt missbruk för att sen fortsätta på den vägen. idag är det drygt 11 år sen som sagt och dom åren helt utan återfall. DET HAR VARIT TUNGT OCH MOTIGT........... Men dock värt varenda motgång. Detta trots att Horset då var min bästa vän och hemlige älskare som alltid fanns där för mig, och aldrig svek mig eller vände mig ryggen. sen samtidigt kedjade han fast mig i dom värsta bojor man kan tänka sig, och gjorde allt för att jag aldrig skulle kunna ta mig loss. Man kan väl se det lite krasst som att den jag älskade över allt, var också den som var föremål för mitt värsta hat. Kärlek och hat går hand i hand och gränsen är ofta hårfin oavsett vilken eller vilka relationer det gäller tror jag.

Källhänvisning

Petra Eriksson [2006-08-15]   En heroinist
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=6689 [2017-10-17]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in