The Simpsons - Det verkliga USA?

1 röster
10495 visningar
uppladdat: 2006-06-29
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Projektarbete, 100p
HT 2005-VT 2006


Sammanfattning

Huvudsyftet med denna studie har varit att jämföra serien The Simpsons med det verkliga USA. Hur förhåller sig t.ex. institutioner som familjelivet och religion i serien med det amerikanska samhällets och vilka likheter och skillnader kan man urskilja? Dessutom har jag försökt utröna huruvida karaktärerna i serien har några motsvarigheter i USA. Själva frågeställningen under hela studiens gång har varit följande: Speglar serien den amerikanska verkligheten, både på gott och på ont?

För att finna svaret på frågan har jag använt mig av en komparativ metod, där man jämför olika källor med varandra. Källorna har huvudsakligen hittats på Internet och har bestått av tidskriftsartiklar, utdrag ur böcker och uppsatser. Alla källor jag tagit del av är skrivna på engelska. Detsamma gäller den enda bok jag använt mig av. För att läsarna av studien lättare ska förstå, har jag översatt all text till svenska.

Det jag kommit fram till genom källorna och min egen uppfattning är att serien på ett intelligent sätt speglar USA och pekar på båda det goda och onda i dess samhälle. Familjen beskriver man som en institution som är tvungen att stå emot en kontrollerande stat. Vad gäller religionen i The Simpsons kan man se att man kan vända sig till Gud och be i krissituationer, men att man samtidigt kritiserar hyckleriet inom kyrkan. Det är också så att många av karaktärerna faktiskt har motsvarigheter i verkligheten.


INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

1. Inledning
1.1 Bakgrund
1.1.1 Matt Groening
1.1.2 Skapandet av serien
1.1.3 Seriens första år och dess karaktär
1.1.4 Vad är satir och hur används den i serien?
1.2 Syfte och problemformulering

2. Metod och material

3. Resultat
3.1 Karaktärerna och deras samspel
3.1.1 Familjen Simpsons medlemmar
3.1.1.1 Homer
3.1.1.2 Marge
3.1.1.3 Bart
3.1.1.4 Lisa
3.1.2 Familjen som helhet
3.1.3 Övrigt framträdande karaktärer
3.1.3.1 Montgomery Burns
3.1.3.2 Krusty the Clown
3.2 Religion
3.2.1 Kyrkans påverkan på samhället
3.2.2 Ned Flanders
3.2.2.1 Flanders personlighet
3.2.2.2 Avsnittet ”Homer Loves Flanders”

4.Slutsatser och diskussion

Fotnoter

Källförteckning



1. Inledning

1.1 Bakgrund

Jag har valt att skriva om den tecknade tv-serien The Simpsons. Det är en serie som handlar om familjen Simpson som bor i en typisk amerikansk småstad. Programmet skildrar på ett humoristiskt sätt det amerikanska samhället samt övriga världen. Den tar bl.a. upp politik, religion och familjelivet. Serien har blivit väldigt populär, inte bara i USA, utan också i resten av världen. Att jag just har valt detta ämne som projektarbete är för att jag är mycket intresserad av serien som har gett mig kunskap på många sätt. Jag har t.ex. förbättrat mina engelska språkkunskaper och serien har också gjort mig mer intresserad av USA i största allmänhet. Jag kommer att fokusera mitt arbete på en del av det som jag tidigare nämnt. Det är karaktärerna, familjelivet och religion. Här nedan kommer mer bakgrundsfakta om serien.

1.1.1 Matt Groening

Tecknaren och satirikern Matt Groening var den som skapade The Simpsons. Han föddes 1954 i Portland, Oregon i nordvästra USA(1). Han gick på Evergreen College i staten Washington innan han 1977 flyttade till Los Angeles för att bli författare. I en intervju gjord av Richard von Busack från 1986, publicerad i Metro (2000), berättar Groening om varför han flyttade och hur det var att komma till storstan:

Jag flyttade till Los Angeles, eftersom det var staden där författare var de mest överbetalda i världen. Till slut såg jag en annons i L.A. Times där man sökte en författare/chaufför. Jag svarade på den och fick jobbet. Jag körde omkring med en 88-årig filmregissör på dagen och på natten var mitt jobb att sitta vid hans skrivbord och spökskriva hans självbiografi. (Busack)

Efter det absurda jobbet började han teckna en satirisk serie kallad Life in Hell med kaninen Binky i huvudrollen. Han blev då anställd av redaktören för tidningen Reader som tidningsbud. Arbetsuppgifterna inkluderade dessutom att sätta samman tidningarna och svara i telefon. Hans egna serier såldes inte i speciellt många exemplar i Los Angeles även om böckerna med hans samlade serier sålde bra.

1.1.2 Skapandet av serien

I början av 1987 blev Groening kontaktad av producenten James L. Brooks(2). Brooks ville träffa Groening med ett erbjudande om att han skulle få animera sin egen serie Life in Hell och att den skulle utgöra en del av Brooks nya tv-program ”The Tracey Ullman Show”, på den nya kanalen Fox. Chris Turner, författaren av boken ”Planet Simpson” (2005), berättar om hur det gick med mötet: Groening satt och väntade utanför producentens kontor och tänkte över framtiden och de tio åren han hade spenderat i Los Angeles. Kunde han verkligen sälja serien så att Fox skulle få alla dess rättigheter efter alla års tecknande? Han bestämde sig för att behålla sina karaktärer för att istället komma på en ny idé.

Med några minuter kvar till mötet började Groening skissa på figurer i en dysfunktionell familj med en dum far, stressad mor och tre olydiga barn. Eftersom det var ont om tid fick han fort komma på vad familjen skulle heta. Till slut kom han på namnet Simpson, ett vanligt amerikanskt efternamn. Karaktärerna fick alla namn efter Groenings egna familj. Pappan fick heta Homer, mamman Marge, systrarna Lisa och Maggie och pojken fick heta Bart (ett anagram av brat(3). James L. Brooks gick med på hans nya idé och serien skulle snart ha premiär, den 19 april 1987. Det första avsnittet hette ”Good Night”(4) och var en minut och 45 sekunder långt, där föräldrarna i familjen Simpson säger godnatt till barnen och berättar sagor som skrämmer dem.

John Alberti, författaren av boken ”Leaving Springfield” (2003), berättar om att The Simpsons i början som enminuts avsnitt var någonting nytt(5). Serien var satirisk över det amerikanska familjelivet mitt under Ronald Reagans(6) tid som president. Ett av kortavsnitten t.ex. fokuserar på barnen Lisa och Barts motvilja att behöva gå i kyrkan(7). De säger sig själva vara hedningar, något som irriterar pappan Homer och som gör mamman Marge förskräckt. Alberti säger att anledningen att något sådant här fick visas på tv en söndag, var att producenten James L. Brooks och kanalen Fox var villiga att experimentera för att locka till sig en yngre publik.

Chris Turner skriver hur dåligt animerad serien var i de korta avsnitten och det var nog till och med de exakta skisserna av figurerna som Matt Groening hade visat producenten som användes(8). Det fanns till en början inte heller något direkt djup hos karaktärerna. Men de första avsnitten blev dock uppmärksammade av tidningarna Washington Post och Newsday även om skribenterna där tyckte bättre om Groenings tidigare serie. Nästan varje söndag visades ett nytt avsnitt de kommande tre åren med en familj där det till skillnad från andra serier inte alltid fanns en moral eller en allvetande far. Fox tyckte att serien hade potential, så efter den tredje säsongen av kortavsnitt fick Groening chansen att få göra 20-minuters avsnitt. Den första säsongen innehöll 13 avsnitt och började den 17 december 1989.

1.1.3 Seriens första år och dess karaktär

Det allra första avsnittet hette ”Simpsons Roasting on an Open Fire”(9), då familjen ska fira jul. Homer får ingen julbonus från kärnkraftverket där han är anställd innan julafton, vilket gör att han är tvungen att ta ett extrajobb som jultomte för att ha råd med julklappar(10). När det ser som svårast ut adopterar Bart och Homer en övergiven och tillgiven hund som räddar julen. I det här avsnittet träffar man också på några andra karaktärer som Homers hjärtlösa chef Mr. Burns, fyllot Barney och den irriterande perfekta grannen Ned (mer om karaktärerna finns att hitta längre fram). Något speciellt med serien som Turner pekar på är att ingen förutom de som skriver alla avsnitt kan ändra något i det som sänds i tv. Detta förhållande till kanalen som The Simpsons har är något mycket ovanligt i amerikansk television. Det har gjort att serien har kunnat driva med t.ex. religion och familjeproblem.

Efter kortavsnitten på ”The Tracey Ullman Show”skaffade man sig fler röstaktörer som kunde göra röster i serien. Det räckte inte med dem som gjorde familjens röster utan man sökte dessutom personer som hade erfarenhet från andra program. Under första och andra säsongen när The Simpsons blivit en riktig serie fick man tillskott med två nya röstaktörer som under åren har gjort ett tiotal olika karaktärer. Men det var ännu mer viktigt med de nya författarna som Groening hade anlitat. Serien skulle sedermera bli en tecknad serie där handlingen var det viktigaste till skillnad från i andra program. Det var dessa författare som skulle utveckla karaktärerna och i stort sett bestämma över The Simpsons framtid. Groenings tanke var att hellre skaffa ett gäng duktiga författare än en högklassig animeringsstudio.

Chris Turner förklarar också hur det går till att göra ett manuskript genom att hänvisa till en intervju från 2000 med David Owen, en person som var en av Simpsonsförfattaren George Meyers kompisar på college. Hela processen av hur man gör manuset sker i ett konferensrum på Fox Studios. I rummet där författarna sitter, skriver man om manuskriptet ett halvdussin gånger innan ens röstaktörerna fått se det. Under de nio månader som ett avsnitt tar från första idén till det är färdigtecknat, ändrar man manuset ytterligare. Turner citerar författaren Matt Selman ur en intervju i New York Times där han säger att ”ett bra manus är när man ändrar 75 % av det under tidens gång”. Ett manuskript skrivs med hjälp av alla som befinner sig i konferensrummet, även om det i början av varje avsnitt oftast står att det är skrivet av en eller två personer. Den person som framhävs av många som den odiskutabla kungen genom åren i detta rum är just författaren George Meyer, som innan tiden på The Simpsons jobbade på det populära humorprogrammet ”Saturday Night Live”.

Genom åren har det visats omkring 370 avsnitt och serien har hållit på så länge tack vare att författarna har skapat så många fler karaktärer utöver Simpsonfamiljens. Gerd Steiger som skrivit ”The Simpsons - Just Funny or More?” (1999), beskriver hur serien handlar om en stads vardagliga liv eller om någon speciell händelse vid t.ex. köpcentret eller fängelset(11). Men de viktigaste platserna i Springfield är den lokala tv-stationen, närbutiken Kwik-E-Mart, ålderdomshemmet, baren Moe''''s Tavern m.fl. Men Steiger framhäver framförallt kärnkraftverket där Homer och andra jobbar som där det mesta händer. Kraftverket, som drivs av den tidigare nämnda chefen Mr. Burns, är en stor arbetsgivare som påverkar livet för alla i staden. Förutom att producera kärnkraft bidrar också kraftverket till utsläpp som alla drabbas av.

En sådan här stad med många karaktärer och platser har gjort det möjligt att man de första minuterna av varje avsnitt inte vet hur handlingen ska utveckla sig. Det menar författaren Richard Corliss som citeras av Steiger. Allt detta har skapat oändliga möjligheter att utarbeta extremt olika historier i vartenda avsnitt och det tecknade ger serien chansen att vara realistisk, overklig och fylld av dramatik på samma gång.

1.1.4 Vad är satir och hur används den i serien?

I The Simpsons är det bl.a. satir som gjort serien till en succé världen över. Satir är ett verktyg som används för att kritisera samhället(12). För att förstå vad som får oss att skratta till serien, vare sig det gäller att göra sig rolig över politik, religion eller TV-program så finns det fem stycken olika tekniker som ingår i satir. Följande punkter är de bästa sätten att framkalla skratt enligt Jan Doyle i skriften ”Beyond a Joke” (1999):

Överdrifter: att få något att verka större och värre än vad det egentligen är
Parodi: att på ett humoristiskt härma något/någon på ett ibland överdrivet sätt
Generalisering: att dra alla över en kam, oavsett om det finns undantag
Orimlighet: något konstigt eller absurt inträffar
Omkastning: att t.ex. två personer byter roll med varandra

I en rad olika situationer i serien har dessa tekniker använts, men satiren lockar inte bara fram tomma skratt. Budskapet bakom satiren kan oftast analyseras på ett djupare plan. För att få se hur teknikerna har använts i serien ska jag nu ta upp ett par olika exempel. Det första tar jag från avsnittet ”Bart vs. Australia”, där familjen Simpson blir tvingad att resa till Australien, efter att sonen Bart omedvetet lurat ett australiskt barn till en telefonräkning på $900(13). Det är ett av alla avsnitt där överdrifter är en teknik som kommer väl till pass. I avsnittet ligger bl.a. Australiens premiärminister på ett bildäck i en sjö och dricker öl. Att befolkningen dricker mycket öl och dessutom bor mitt ute på landet med milslånga avstånd mellan husen är en fördom som många skrattar gott åt.

I avsnittet ”Homer Goes to College”, måste pappan Homer gå en kurs på college, eftersom han inte har tillräcklig utbildning för sitt jobb som säkerhetsinspektör på Springfields kärnkraftverk(14). I början av avsnittet blir kraftverket utsatt för ett kompetenstest, något som han inte klarar. Då får Homer dela rum på college med tre yngre män som alla sitter vid datorer och skrattar åt varandras skämt. De här tre personerna beskrivs i avsnittet som ”nördar”. Det här är en typisk generalisering där s.k. nördar får stå ut med att dras över en kam. Man ser dem som en grupp där alla beter sig likadant.

Sista exemplet av en av teknikerna för satir är parodi som finns lite här och där, när någon karaktär i serien härmar någon känd person eller att serien gör en parodi på någon annan företeelse i amerikansk kultur. Kirstyn Miller berättar i skriften ”The Simpsons: Satire at its Finest” (2001), att The Simpsons har gjort parodier på låtar som t.ex. Sammy David Jr.s ”Candy Man” och Village Peoples ”Macho Man”(15). Det är framförallt kända och populära låtar i USA. I Springfield kan man också titta på en våldsam tecknad serie kallad ”Itchy & Scratchy” som parodierar den verkliga serien ”Tom & Jerry”, där en katt och råtta gör illa varandra. Dessutom har det gjorts parodier i ett avsnitt om den klassiska popgruppen The Beatles och den tidigare boxaren Mike Tyson.

Listan på parodier och annan satir är lång och fler kopplingar till andra avsnitt går att hitta längre fram på de kommande punkterna.

1.2 Syfte och problemformulering

Syftet med detta projekt är att jämföra serien The Simpsons med det verkliga USA. Vad för likheter/skillnader kan man finna osv. Hur förhåller sig t.ex. religionen, politiken och familjelivet i serien med det amerikanska samhällets? Genom detta arbete kommer jag bättre förstå The Simpsons humoristiska skildring av USA. Det kommer också ge mig chansen att berätta för andra om någonting som jag är väldigt intresserad av. Det jag slutligen ska besvara är följande frågeställning: Speglar serien den amerikanska verkligheten, både på gott och på ont?

2. Metod och material

Det här arbetet kan förmodligen ha gjorts på många olika sätt. Jag själv har skrivit detta arbete genom att använda mig av ungefär 15 källor för att komma fram till svaret på min frågeställning. Först av allt, läste jag in mig på mina källor och på så sätt fick jag en klarare uppfattning om hur jag skulle skriva och därpå börja jag att arbeta med projektet. Under arbetets gång har jag använt en s.k. komparativ metod som går ut på att jämföra källor med varandra. T.ex. vad olika personer anser om hur religion skildras i serien och få en uppfattning av hur man kan se på saken ur olika synvinklar. I arbetet har jag använt bara källor från Internet med undantag för en bok. Dessa Internetkällor anser jag vara tillförlitliga då de består av mestadels tidskriftsartiklar, uppsatser och utdrag ur böcker om serien.

I bakgrunden under punkt 1 har jag som synes inte jämfört källor, utan detta har jag endast gjort under huvudrubriken Resultat, punkt 3. Varje underrubrik på resultatdelen inleds med en kort beskrivning på 5-10 rader om det jag ska jämföra. Därefter följer vad källorna säger om ämnet. En objektiv analys har jag dessutom skrivit inom varje underrubrik. Mitt fokus ligger på kapitlet Resultat. Genom denna metod ska jag finna svaret på min frågeställning som jag kommit fram till på sista punkten, Slutsatser och diskussion. Jag har angivit mina källor genom fotnoter som sig bör. För övrigt har avsnitten som nämns i arbetet en tillhörande fotnot, för att se vilken/vilka författare som skrivit dessa, avsnittets premiärdatum samt information om dem på en Internetsida. I källförteckningen kommer sidans ansvarige att anges. Fotnoter kommer också användas för att förklara svåra ord och begrepp.

3. Resultat

3.1 Karaktärerna och deras samspel

3.1.1 Simpsons familjemedlemmar

Vilka egenskaper har familjen Simpsons individer? Vad är Homer för slags fadersfigur och hur tar Marge hand om hela hushållet? Hur har barnen påverkats av sina föräldrars uppfostran? Nedan följer en genomgång av alla karaktärer i familjen Simpson förutom husdjuren, som är katten Snowball II och hunden Santa’s Little Helper, samt ettårige Maggie som är mest känd för att ha skadeskjutit karaktären Mr. Burns.

3.1.1.1 Homer

Gerd Steiger, beskriver Homer i sin skrift ”The Simpsons - Just Funny or More?” på följande sätt(16): Som patriarken i familjen Simpson och drönare/säkerhetsinspektör på kärnkraftverket, en återvändsgränd inom industrijobb, är den överviktige Homer en typisk förlorare. Vid en ålder av 36 har han kraftverkets rekord i att ha varit allra längst på samma avdelning där han började. På hans klassåterträff från högstadiet vinner han priser för den som ”ökat mest i vikt”, ”förbättrat sin odör mest”, ”tappat mest hår”, ”har äldst bil” och ”sämst betalda jobb”. Homer infriar löftet som hans utseende utlovar. Han är inte bara fet, lat och inkompetent, utan också en slötänkt mumlande drömmare. Homers intellektualitet sträcker sig till relativt omfattande frågor som, ”Varför är det som är gott alltid så smaskigt?

Homers favorittidsfördriv är att ligga på soffan medan han tittar på TV och dricker öl samt att spela bowling. Hans varumärkesuttryck är ”D''''oh!”, när någonting går emot honom och ”Mmm…” när han blir frestad. Trots att han inte alltid är den perfekta mannen och fadern, är han ständigt trogen sin fru och villig att ställa upp för barnen. Hans dramatiska funktion är i grunden att vara ett testobjekt, hållen i sitt våld av de manipulerande krafterna i den moderna världen: underhållning, reklam och till och med politik. Omedvetet blir han en del i vad de olika ingredienserna av populärkulturen ständigt förmedlar: att våld inte är så dumt, att masskonsumtion av vad som helst är ett måste och att kärnkraft är den säkraste energikällan.

Karaktären Homer är ett effektfullt instrument, en varningsfaktor. Genom att vara så fullständigt naiv mot yttre påverkan och manipulation, så skakar han om tittaren och pekar ut de manipulerande influenser som är relevanta i vår kapitalistiska populärkultur.

Paul A. Cantor, professor i engelska på Virginias Universitet, menar i sin skrift ”The Simpsons - Atomistic Politics and the Nuclear Family”, att serien kritiserats av många för sin bild av fadern som dum, outbildad, svagsint och morallös(17). Allt det här kännetecknar Homer, men han är ändå närvarande. Han uppfyller minimikraven för en bra far: Han är där för sin fru men framförallt för barnen. Men säkert är att han saknar många av de kvalitéer en idealfader bör ha. Han är självisk och sätter ofta sina egna intressen framför familjens. Men vid närmare eftertanke blir man överraskad av alla goda kvalitéer som han besitter. T.ex. är Homer villig att jobba för att försörja familjen trots det riskabla arbete som säkerhetsövervakare på kärnkraftverket innebär, vilket i sin tur är ännu mer riskabelt eftersom det är han som utför jobbet.

Ta bort alla de kvalitéer som en bra far bör ha - visdom, medkänsla, även temperament, osjälviskhet - och vad du får kvar är Homer Simpson, med hans äkta, tanklösa kärlek till familjen. Det är just därför vi inte hatar Homer trots all dumdristighet, trångsynthet och självcentrering. Gång på gång misslyckas han med att vara en bra far, men han ger aldrig upp, vilket i någon grundläggande och betydande mening gör honom till en god fader.

I skriften ”Viewers´Attitudes to Prejudice in The Simpsons”, skriven av Coral Smith (1999), beskrivs Homer som en soffpotatis(18). Homer är en putmagig, inte speciellt smart, arbetarklassens gul prick. Hans favoritsyssla är att sitta på soffan medan han tittar på tv och dricker öl. Han är välsignad med den lojale och kärleksfulle frun Marge och de tre ungarna Bart, Lisa och Maggie. Homer är generellt sett inte en fördomsfull karaktär, men han är omtyckt för sina snabbfattade beslut och oftast ohyfsade, men ack så underhållande beteende.

Analys
Här kommer analysen av vad Coral Smith, Paul A. Cantor och Gerd Steiger tycker kännetecknar Homer Simpson.

Det som är slående med de tre författarna ovan är att de beskriver Homer på nästan samma sätt. Steiger menar att Homer är en ”förlorare, en lat, inkompetent” och ”slötänkt” sådan. Cantor tar vid med att säga att Homer är ”trångsynt, dumdristig och självcentrerad”. Smith använder orden ”putmagig” och ”inte speciellt smart”. Något som skiljer källorna ifrån varandra är hur Cantor inte tagit med faktumet att Homer tittar mycket på tv och dricker öl. Han nämner däremot att han offrar sig för familjen genom att jobba på kärnkraftverket. Det som ytterligare skiljer författarna åt är att Smith är den som inte nämner att Homer alltid ställer upp för frun och barnen.

Den stora skillnaden man kan se är att Steiger tagit med hur Homer påverkas av dagens kapitalistiska populärkultur. Han menar att pappan i familjen är naiv mot hela världens manipulerande krafter. Steiger menar att Homer är ett testobjekt.

3.1.1.2 Marge

Författaren Bastian Vogl skriver följande om mamman Marge i skriften ”The Simpsons And Their World - A Mirror Of American Life?” (2000): Den 34-åriga Marge Simpson är en hemmafru som nöjer sig med det lilla och som är stolt över familjen och det liv hon lever(19). Men ibland försöker hon fly ifrån sin något tråkiga sits, t.ex. när hon kämpar mot den överflödiga enkelspårvagnen staden bestämmer sig för att köpa, för avgiften Mr. Burns betalat för olaglig dumpning av kärnkraft(20). Faktumet att hon inte lyckas stoppa dess konstruktion, summerar i korthet hur hennes försök att vara en viktig del av samhället misslyckas, trots att det visade sig vara rättfärdigat. För det slutar nästan i katastrof p.g.a. ett tekniskt fel på spårvagnen.

Dock har hon en central roll i familjen och bryr sig om sina barn, till skillnad från Homer. Hon ger t.ex. barnen råd för att de ska kunna lösa sina problem. Ett sådant exempel finns i avsnittet ”The Boy Who Knew Too Much”, där Bart skolkar och bevittnar hur en servitör misshandlas, vilket borgmästarens brorson felaktigt anklagas vara skyldig till(21). Bart skulle kunna fria honom genom att erkänna att han struntat i skolan, något han själv skulle straffas för. Han rådfrågar sin mamma om vad han ska ta sig till. Hon förstår hans problem och säger, ”Älskling, du bör lyssna till ditt hjärta och inte till ditt huvud”. Detta får Bart att göra det rätta: han berättar sanningen. Det här visar det ganska stora inflytande Marge har över sina barn, eftersom hennes relation till dem är djupare och mer seriös, om man jämför med Homers.

Gerd Steiger som citerades i den ovanstående underrubriken ger följande beskrivning av Marge(22): I den tredubbla rollen som kärleksfull fru, vårdande mor och stressig hemmapysslare, uppfyller Marge delvis klichén av den typiska hemmafrun. Alltså den som nöjer sig med det lilla, är stolt över familjen, hemmet och i hennes fall det enorma blå håret, färgton nr. 56. Marge, vars något skrovliga röst utsöndrar ömhet och ett visst lugn, är utan tvekan den stabiliserande faktorn och tråd som håller familjen samman. Hon är mittpunkten och ankaret, kort sagt: hon är familjens ’Mamma’. Marge vet inte omedelbart svaren på alla frågor förstås, som när hon sa åt Lisa att le även om Lisa skulle vara olycklig. Men i slutändan lyckas Marge alltid göra eller säga det rätta.

Hon hålls tillbaka p.g.a. kärleken till familjen och delar förmodligen samma öde som flera andra miljoner kvinnor i USA: Marge känner sig fångad i sin tredubbla roll. Marges längtan efter ett mer angenämt och stimulerande liv tar sig då och då uttryck i någon form av aktivism, som orsakas av hennes önskan att beskydda barnen från all negativ påverkan. Utifrån den här principen har Marge exempelvis försökt stänga det lokala glädjehuset och förbjuda den våldsamma tv-serien ”Itchy and Scratchy Show”. Marge är väldigt medveten om Homers ändlösa rad av brister och misslyckanden, något man har fått bevittna gång på gång. Men fortfarande är hon inte ens nära att slänga dörren i hans ansikte. Hennes moderliga kärlek är oändlig, men samtidigt en kvarnhjul runt halsen som håller henne från självförverkligande.

Analys
Följande analys tar upp skillnaden mellan Bastian Vogl och Gerd Steigers syn på mamma Marge Simpson.

Vogl skriver att Marge ”nöjer sig med det lilla” och är ”stolt över familjen”, men att hon ibland försöker komma loss. Steiger är inne på samma spår och menar att hon känner sig fången och längtar efter ett annorlunda liv. Båda berättar att hon deltagit i aktivism av olika typer. Hon har t.ex. försökt hindra byggandet av en enkelspårvagn och varit motståndare till ”Itchy and Scratchy Show”. Något annat författarna har gemensamt är att de tycker att hon bryr sig mycket om barnen och ger dem svar på svåra frågor. Steiger menar att hon i slutändan ger de rätta råden till barnen, även om det bara är Vogl som visar på ett bra typexempel.

En skillnad man kan se i författarnas åsikter är att de beskriver Homer i sammanhanget på skilda sätt. Vogl pekar på att han inte bryr sig om ungarna som Marge gör, medan Steiger istället nämner att hon trots Homers brister ändå aldrig tänkt tanken att ”slänga dörren i ansiktet”. En sista skillnad mellan Vogl och Steiger är att endast Steiger kallar Marge för klichén av en hemmafru.

3.1.1.3 Bart

På The Simpsons officiella hemsida står det att Bart är den missförstådda i familjen Simpson(23). Han är ständigt frustrerad över de trångsynta Springfieldborna som endast dömer honom för hans tankar och handlande. Innerst inne är han en bra unge som har några få dåliga idéer, några riktigt dåliga och en eller två som fortfarande utreds av Springfields allmänna åklagare. I grund och botten är Bart inte mer annorlunda än andra normala fjärdeklassare. Han tycker om åka skateboard, tugga tuggummi, dricka Squishee(24) från Kwik-E-Mart och på eget bevåg dra en mordisk tv-hjälpreda inför rätta – två gånger om. Utsedd till underpresterare av auktoriteter, åker Bart en akademisk berg-och-dal-bana och vars betyg gör looper från IG till G- och tillbaks igen.

Men han kan vara klipsk när det kommer till kritan – så länge klipskheten aldrig används till något skolrelaterat. Han lärde sig till och med delar av den judiska skriftsamlingen Talmud för att återförena sin idol Krusty the Clown med sin far, rabbin Krustofsky. Det som kanske allra mest ger en inblick i Barts personlighet är hans första ord som barn: ”Aye Carumba!” – lika sant idag som när det första gången yttrades.

Bastian Vogl som citerades i den senaste underrubriken om Marge, säger att Bart som är familjens äldsta barn, kan ses som det svarta fåret eftersom hans lista över upptåg är väldigt lång(25). Hans underhållande roll framkommer tydligt av hans telefonsamtal till Moe''''s Tavern och de är inte mindre viktiga än hans funktion av ett barn som skaffar sig sina första erfarenheter i livet, då Barts äventyr alltid är lärorika. Det gäller exempelvis en gång när Bart bytte ut sitt IQ-test i skolan(26). Eftersom han gjorde det med en intelligent klasskamrat fick han 216 poäng, dubbelt så många som medelpoängen. Därför rekommenderar en psykiatriker att han bör skickas till en skola för de begåvade, där det inte finns några regler, inga läxor och ingenting som hindrar intellektuell kreativitet.

Efter att Bart hört dessa ord öppnas hans ögon varefter han ivrigt antar förslaget, även om hans glädjerus avtar ganska snabbt. Det sker när klasskamraterna insett att han inte är lika intelligent som de själva är. Därför blir Bart en utböling som förvisas av hans tidigare kompisar när han försöker bli med dem igen. Efter ett tag kan han inte utstå situationen längre och beslutar sig för att erkänna alltsammans. Avsnittet visar tydligt med den lärande pojken, att fusk inte är rätt sätt att ta sig genom livet, eftersom situationen lätt kan gå överstyr och vända sig mot en själv.

Tim Southwell publicerade artikeln ”And on the seventh day Matt created Bart” (augusti 1996) i tidskriften Loaded Magazine, där Matt Groening intervjuas(27). Southwell berättar hur amerikanerna några månader efter The Simpsons premiär, gick runt med T-shirts som stoltserade med slogans som blivit kända av den tioårige Bart, som t.ex. ”Underachiever And Proud Of It!”(28) och ”Eat My Shorts”(29). Groening själv säger följande om vad serien kritiserats för över dessa tröjor:

Det finns en gammal anklagelse om att vi uppmuntrar ungarna att vara oförskämda och olydiga mot lärarna och framförallt att vara stolta över underpresterare(30). Den politiska ståndpunkten jag försökte förmedla med tröjorna är att ingen unge vill kalla sig underpresterare. Det blir man stämplad som, av vuxna, och ifall du är en underpresterare, kan du lika gärna vara stolt över det. (Southwell)

Analys
Denna analys ska jämföra vad The Simpsons officiella hemsida, Bastian Vogl och Matt Groening tycker om Bart.

Hemsidan menar att Bart är en ”missförstådd” pojke som är frustrerad av att andra dömer honom för hans handlingar. Sidan skriver också att han egentligen är en vanlig grabb som ibland får ”några dåliga idéer”. Dessutom är han sedd som en underpresterare och har svårigheter med studierna, även om han kan vara klipsk i vissa lägen. Vogl ser Bart som ett svart får som är duktig på upptåg. Han ”skaffar sig de första erfarenheterna i livet” i och med hans många äventyr. Vogl säger att man kan se och lära av Barts beteende, vilket gör att man genom avsnittet som tas upp förstår, att fusk inte är den rätta vägen genom livet. Groenings åsikt är att Bart har fått stämpeln underpresterare av vuxna. Därför kan man enligt honom vara stolt över det lika gärna.

En jämförelse mellan åsikterna ovan är att Groening och hemsidan har lite liknande åsikter. Båda två talar om hur Bart har blivit utsedd till någon som inte presterar i skolan till fullo. Hemsidan använder ordet ”auktioriteter” och Groening ”vuxna” som ansvariga för denna utnämning. Vad skiljer då? Jo, Vogl säger att Bart är ett svart får, men inte att han är sedd som en missförstådd underpresterare. Han tycker att Bart fungerar som något av en vägledare av vad som är rätt och fel.

3.1.1.4 Lisa

På en hemsida tillägnad familjen Simpson, skriver Shannon Vieira följande under biografin om Lisa(31): Hon är mellanbarnet i familjen och utan tvekan den mest etiska och intelligentaste medlemmen av densamma. Lisa går i andra klass på Springfields grundskola, där hon är bäst inom alla ämnesområden. Hon är synnerligen ett begåvat barn, som inte bara får toppbetygen utan är dessutom en talangfull saxofonist. Hennes mentor är den nu bortgångne ”Bleeding Gums Murphy” som hon träffade och spelade med ett antal gånger.

Lisa är det ”perfekta barnet” och det skapar ofta problem för henne. Storebror Bart retar henne ständigt för att hon får toppbetyg, Homer förstår inte hur hon kan vara vegetarian och barnen på skolan tycker att hon är ett nördigt ”snille”. Marge säger åt henne att le trots Lisas sorgsenhet. Trots alla hinder och den brist av uppmärksamhet hon får, är hon ändå framgångsrik. Några av hennes prestationer är vinnandet av den regionala Reader’s Digest(32) essätävlingen, titelförsvarare av skönhetstävlingen Little Miss Springfield och uppfinnare av dockan ”Lisa Lionheart”. Hon har utöver detta även hjälpt Mr. Burns att återhämta sig från bankrutt och hon var den första kvinnan att klara andra graden på Rommelwoods Militärakademi.

The Simpsons hemsida skriver att Lisa har tagit efter båda sina föräldrar(33): Hon har Marges förnuft, etik och medkänsla för andra, samt Homers efternamn. Lisas höga intelligens och moraliska auktoritet, gör att hon har en speciell plats i familjen och för den delen i hela Springfield. Varje föräldramöte i grundskolan kämpar Homer och Marge för att möta Lisas lärare, hellre än Barts, i teorin om att erbjudandet av kakor är mindre upprörande och kostsamt än att diskutera ett kvartals skadestånd för smält utrustning på skolgården. Lisa som är hängiven vegetarian i andra klass, spelar också saxofon likt virtuosen, fast utan skäggstubben, ”Bleeding Gums Murphy”, Springfields avlidne jazzgigant.

För övrigt säger Lisa att hon enbart tittar på tv för ”The MacNeil-Lehrer Report”(34) - speciellt sedan programmet förlängts till att vara en timme långt – och ”Masterpiece Theatre”(35) ifall någon bra brittisk roman har gjorts till följetong. Men hon är faktiskt alltid villig att avbryta en fascinerande debatt på MacNeil-Lehrer när hennes älskade tecknade serie ”Itchy & Scratchy” visas på tv. Hennes förtjusning för tecknade karaktärer bevisar, oavsett hur extremt utvecklad hon än må vara, att hon fortfarande är en Simpson.

Analys
Här ska Shannon Vieira och The Simpsons hemsidas syn på Lisa och hennes personlighet jämföras.

Vieria beskriver Lisa som ett begåvat och mycket intelligent barn med höga betyg, som dessutom är en ”talangfull saxofonist”. Men hon blir däremot retad av Bart för de toppbetyg hon får och Homer kan inte förstå sig på hennes vegetariska leverne. Men trots att hon inte blir uppmärksammad av andra har hon ändå lyckats med mycket. The Simpsons hemsida tycker att Lisa har Marges etik och förnuft. Hon är också väldigt intelligent, ”hängiven vegetarian” och en skicklig saxofonist. Annars uppskattar hon nyhetsprogram, teaterpjäser samt tecknat.

En jämförelse visar att både hemsidan och Vieira ser Lisa som extremt intelligent och etiskt riktig och båda nämner dessutom saxofonisten ”Bleeding Gums Murphy” som hennes förebild. Men hemsidan skriver däremot inte att Lisa blir retad för hennes betyg, till skillnad från Vieria. Den beskriver istället hur hon ändå uppskattar tecknat samtidigt som hon är intresserad av brittisk litteratur och debatter på tv. Något annat som skiljer ”författarna” åt är hur Vieira istället utelämnar att Lisa faktiskt har ”moralisk auktoritet” i familjen och i hela Springfield.

3.1.2 Familjen som helhet

Hur fungerar karaktärerna i familjen Simpson tillsammans egentligen? På vilket sätt är familjen sammansatt och liknar den en verklig? Författaren Gerd Steiger berättar om familjen i skriften ”The Simpsons - Just Funny or More”, där han inleder med vad Matt Groening har sagt om den(36): Familjen är ”godhjärtad, men den lider av extremt labila känslor som ilska, självömkan och förakt”.

Eftersom alla familjemedlemmar är välutformade, tredimensionella karaktärer med vissa dramatiska funktioner, blir resultatet att familjen är komplext sammanfogad med interna relationer. På så sätt är den mer realistisk än traditionella tv-familjer som Cosbys(37) eller Waltons(38). Men man kan naturligtvis inte förneka att en ”funktionell” familj framförallt bör lära sig att vara generös och kärleksfull, värderingar som familjen Simpson strävar efter.

Steiger citerar sedan vad Time Magazine’s Barbara Ehrenreich sagt, ”även i en skenbart ’funktionell’, icke-våldsam familj där ingen blir mördad eller skadad, såras känslor som ofta slår en själv i spillror”. Det är just därför familjen Simpson inte under några som helst omständigheter kan ses som ansvarslös och dysfunktionell, något som ett antal kritiker menat speciellt under seriens tidigaste år. Simpsons är det satiriska porträttet av 90-talets verkliga popkulturella familj. Värderingarna de utsänder är ingenting nytt. De har varit gällande en lång tid! Den berömda antropologen Edmund Leach fastslog en gång, ”långt ifrån att vara underlaget för ett bra samhälle, är familjen, med sitt begränsade privatliv och skamliga hemligheter, källan till alla missnöjen”.

Groening måste ha förstått långt innan han skapade The Simpsons att familjelivet även innehåller ”djup, tryckt spänning och längtan”, som är ”så komplicerad, så full av begär och rädslor att den inte bara kan bestå av en massa skämt” (det inom citattecken är Ehrenreich syn på saken). Ur den synvinkeln måste Groening ha setts som en pionjär: aldrig tidigare hade en familjekomedi varit så realistisk. Uttrycket revolutionerande är sannerligen rättfärdigat.

Paul A. Cantor har i skriften ”The Simpsons - Atomistic Politics and the Nuclear Family”, kommit fram till hur familjen Simpson fungerar(39). Han skriver: Att utröna huruvida familjen Simpson verkligen är dysfunktionell, ger avsnittet om fosterföräldrar två alternativ(40) (mer information om avsnittet följer i analysen). Å ena sidan den klassiskt moral/religiösa familjen, å andra sidan förmyndarstaten(41). Vilka är de mest lämpade att uppfostra barnen? Myndigheterna lägger sig i och hävdar att Homer och Marge är olämpliga som föräldrar. De måste nyutbildas och skickas iväg för att delta i en kurs i familjekunskap där man bättre vet hur man uppfostrar barn. Barnuppfostran behöver en del sakkunskap, som kan läras ut. Så här lyder standardsvaret: familjen som institution är otillräcklig och därför måste staten ingripa för att få den att fungera.

Men svaret avsnittet ger är att barnen klarar sig bättre med de riktiga föräldrarna. Inte för att de är intelligentare eller vet mer om barnuppfostran och inte heller är överlägsna i moral och vördnad. Utan för att Homer och Marge är mest fästa vid Bart, Lisa och Maggie eftersom barnen är deras egna avkomma. Avsnittet visar på ett utmärkt sätt skräcken från den givet allvetande staten som ständigt tränger sig på i livet. I ett desperat försök att ringa Bart och Lisa, får Homer höra meddelandet, ”Det nummer du slagit kan inte längre nås från denna telefon, ditt försummande monster”. I slutet av avsnittet återförenas Bart, Lisa och Maggie med Homer och Marge. Trots att man anklagas för att vara dysfunktionell, fungerar familjen Simpson bra eftersom barnen är fästa vid sina föräldrar och vice versa.

Familjen vet bäst. Även om programmet avfärdar tanken att gå tillbaka till den traditionellt moral/religiösa familjestrukturen, vägrar man acceptera nutida statistikers försök att underminera familjen, för att istället återkräva det bestående värdet av familjen som institution.

Analys
Den här analysen ska jämföra Paul A. Cantor och Gerd Steigers syn på familjen Simpson och hur den motsvarar verklighetens familj.

Steiger börjar med att säga att familjen Simpson är mer realistisk än andra seriers familjer som Cosbys och Waltons. Cantor poängterar inte ordagrant detsamma men han menar att familjen fungerar bra, fast man anklagats vara dysfunktionell. Huvudpoängen i Cantors beskrivning av familjen är att den för en kamp mot myndigheterna. Han tycker att staten allt för mycket tränger sig på. Cantor stödjer sin teori genom att beskriva ett avsnitt där myndigheterna tar barnen ifrån Homer och Marge. Ungarna får istället bli omhändertagna av grannfamiljen Flanders, något som socialmyndigheten ansvarar för. Simpsons föräldrar blir tvungna att lära sig mer om familjelivet innan de får hämta dem. Mot slutet av avsnittet får familjen Flanders reda på att barnen ej är döpta. Men Marge och Homer får tag i barnen innan barnen hinner döpas av Flanders och familjen Simpson blir återförenad.

Steiger betonar att en normal familj upplever svårigheter i vardagen, vilket skulle bevisa att Simpsons är en funktionell och inte en dysfunktionell familj som vissa kritiker menat. Ingen familj kan enligt honom vara helt klanderfri. En jämförelse mellan dessa två författare ger en bild av samstämmighet dem emellan. Även om de tar upp lite olika infallsvinklar kan man urskilja vissa likheter mellan deras uppfattningar. Steiger säger att en familj ska innehålla ”generositet och kärlek” vilket medlemmarna i familjen Simpson strävar efter. Samtidigt menar professor Cantor att Simpsons fungerar bättre utan att socialnämnden lägger sig i, eftersom barnen och föräldrarna är så oerhört ”fästa” vid varandra. Både författarna tycker alltså att kärleken är närvarande i familjen Simpsons hushåll. Dessutom tar båda upp hur familjen är sammansatt i det verkliga USA.

Cantor tycker ju att staten allt mer kontrollerar familjen i Springfield och andra verkliga familjers inre angelägenheter i USA, medan Steiger anser att familjen Simpson är den satiriska bilden av den moderna familjen.

3.1.3. Övrigt framträdande karaktärer

Förutom karaktärerna i familjen Simpson, så finns det gott om andra figurer i serien. Två av dessa ska vi bekanta oss med under den här rubriken som ska beskriva andra färgstarka karaktärer i The Simpsons. Men har de två nedanstående personerna i serien, liknande familjen, några motsvarigheter i verkligheten? Vilka individer i samhället representerar miljardären Mr. Burns och Krusty, programledaren för barnens eftermiddagsunderhållning ”Krusty the Clown Show”?

3.1.3.1 Montgomery Burns

Michael Crowley som skriver för tidskriften The Phoenix, undrar om man tidigare i tv-historien sett en så ondskefull person som Monty Burns, The Simpsons 104-åriga ägare av kärnkraftverket med en otyglad avsky för sina medmänniskor(42). Homer Simpson fungerar som seriens komiska ankare. Men det som lockar Simpsonsfansen är seriens mörka sida, den som säger att cyniskt kalkylerande och onda bolagsjättar får världen att gå runt. Burns personifierar de kvalitéerna: girighet och ondska är hans enda principer och de går hand i hand. Som han en gång sa: ”Vad är pengar bra för om du inte kan sätta skräck i dina medmänniskor?”

Benig, näbbnäst och med de välkända leverfläckarna på sin kala hjässa, är Burns en bottenlös brunn av skurkaktighet. Medlen han använder för att förtrycka är oändlig: en grupp av oförskämda advokater, en uppsättning av dolda kameror, falluckor, förgiftade munkar, blodtörstiga hundar och en armé av flygande apor. Alla andra får kliva åt sidan för hans enorma behov av makt och pengar.

Det var Burns som försökte hölja Springfield i totalt mörker, vilket skulle tvinga staden att lita på hans kärnkraft(43). Han själv förkunnade att ”sedan tideräkningens början, har människan strävat efter att förgöra solen”. Det var Burns som ville tömma havet och ”återvinna” det marina livet till en delikat, marknadsförbar ”sörja”. Vi misstänker att många Burnsliknande personer ockuperar styrelserummen i USA. Som bevis på detta, har faktiskt konservativa grupper klagat på att serien på ett orättvist sätt demoniserar storföretag och kärnkraft. Som Burns brukar säga: ”Excellent”.

Som den rika och urgamla ägaren av Springfields kärnkraftverk, är Mr. Burns inte bara den mest kraftfulla mannen vad gäller elektricitet, enligt Gerd Steiger(44). Mr. Burns som är en hänsynslös exploatör(45) är stadens största arbetsgivare och han tänker därför alltid i nya banor för att utöka sina vinster. Burns är dominerande. Dessutom är han maktsugen och konstant girig efter mer. Burns är gammal och att döma av hans attityd mot fackförbund och modern hälsovård, är han en kvarleva från industrialiseringens tidsålder. Genom att veta alla knep i boken för exploativa arbetsgivare, har han erbjudit sina anställda gratis öltunnor på fackmötena i utbyte mot deras tandförsäkring.

Burns har också med jämna mellanrum försökt muta regleringskommissionen för kärnkraft, eftersom hans kraftverk är ljusår ifrån att hålla den nationella säkerhetsnormen: ”Övervakaren av offentlig säkerhet. Finns det någon lägre form av liv?” Detta var naturligtvis en retoriskt ställd fråga. Hans slutgiltiga mål är att avskärma sin största ärkefiende, solen och han vet hur man vänder opinionen: ”Äh, härdsmälta. Det är bara ett av de där irriterande slagorden. Vi föredrar att kalla det ett oönskat överskott av fission”.

Analys
Följande analys ska syna skillnaden mellan Michael Crowley och Gerd Steigers uppfattning om Mr. Burns.

Crowley menar att Burns är girig och ond, med en av avsky mot sina medmänniskor. Han frågar sig också ifall vi någonsin tidigare sett en så ondskefull karaktär. Enligt Crowley är Burns dessutom alltid i ”behov av makt och pengar”. Det kan också vara så att det finns många personer som liknar Burns i de amerikanska styrelserummen. Steiger ser Burns som en maktsugen kvarleva från industrialiseringen. Han tycker karaktären är dominant och utnyttjar andra i egensyfte. Utöver detta beskriver även Steiger hur Burns då och då försöker muta säkerhetskontrollanter, eftersom kärnkraftverket inte följer de riktlinjer som man borde.

Att jämföra de båda skribenterna visar att de i stort sett tar upp samma sak kring Mr. Burns. De ger båda exemplet på att han avskärmade fienden solen och att han är sugen på mer makt. Den enda tydligen skillnaden dem emellan är att bara Crowley nämner Burns kala hjässa och att endast Steiger nämner att han mutar kontrollanter.

3.1.3.2 Krusty the Clown

Bastian Vogl skriver att clownen Krusty, programledaren för ”Krusty the Clown Show”, är både barnens idol och Barts, som säger att Krusty är hans idol och att han har baserat hela sitt liv på clownens undervisning(46). Dessa påståenden verkar vara sanna eftersom pojkens rum innehåller alla möjliga Krustyprylar, från en stor affisch till en docka som säger ”Jag är din bästa vän”, när man dragit i dess snöre och det är svårt att föreställa sig våra liv utan reklam, ”Köp mina flingor! Wuh-huh-huh-huh!(47)”. Krusty, vars riktiga namn är Herschel Krustofsky, är den överdrivet negativa bilden av en stjärna, eftersom han är fjärmad från resten av världen och inte kommer ihåg när hans program slutar och hans riktiga liv börjar.

Men Krusty är en kändis och därför uppför han sig själv som en, vilket hans förnäma elegans beskriver t.ex. när han ger en av sina assistenter sparken för att inte ha hittat det wienerbröd han önskade. Dessutom avslöjar Krusty ovetandes att nöjesbranschen inte är en drömfabrik, magins födelseplats och en förtrollning när han anställer Bart. Det allra första pojken blir tvungen att uträtta är att städa Krustys toalett. Krusty personifierar också hur branschen allt mer kommersialiseras eftersom han, trots att vara jude, marknadsför fläskprodukter.

The Simpsons hemsida skriver att Krusty the Clown, född Herschel Krustofski, är barnprogramledare, en allsidig humorist och entreprenör(48). Som barn gjorde han vad som helst för att underhålla; som vuxen gör han vad som helst för att tjäna pengar, inklusive telefonsex, fejk av sin egen död och bröstoperation. Men han tjänar stålar på att skamlöst sälja vilken produkt som helst, oavsett vad det är. Det innefattar t.ex. mackor smaksatta med kött från Krusty Burger(49), Krustys ogiftiga parfym och det alltid lika populära pressade fläsket. Dessutom har han skapat Krustylu Studios, ett eget nöjesfält och Kamp Krusty - världens krustiaste plats, ett sommarkollo för de bedrövligt oinformerade.

Som programledare för ”Krusty the Clown Show”, hemmet för den våldsamt skrattretande serien ”Itchy and Schratchy”, är Krusty inte bara en stjärna bland Springfields elit. Han är också stadens idol för de flesta barnen. Bart säger sig ha baserat hela sitt liv på Krustys undervisning. Trots att Bart vid olika tillfällen räddat Krustys rykte, tv-program och till och med liv, verkar det inte som han kommer ihåg Barts namn. Krusty är lika arrogant mot sina medarbetare på sitt program. Några förklarar detta beteende med hans ansträngda relation till sin far Hyman Krustofski, som ogillar clownens liv och imperium av fläskprodukter. Men det mesta beror på Krustys tablettberoende.

Analys
Den här analysen kommer jämföra vad seriens officiella hemsida och Bastian Vogl tycker om Krusty.

Vogl beskriver att Krusty är barnens idol i Springfield och att Bart har rummet fullt med Krustyprylar. Vogl ser Krusty skildras som det överdrivet negativa porträttet av stjärna fjärmad från verkligheten. Han berättar också om händelser där Krusty visat sin ”förnäma elegans” och att karaktären visar prov på dagens kommersialisering. Hemsidan menar att Krusty gör allt för att tjäna pengar på alla tänkbara sätt och att han står bakom många skamlösa produkter. Han beskrivs också som en stjärna och idol för barnen, samtidigt som han är arrogant mot andra. Detta beteende lär bero på hans tablettberoende.

Det åtskiljande mellan dessa källor är att Vogl ser Krusty som ”fjärmad från resten av världen” medan hemsidan istället berättar om hans arroganta beteende. Utöver detta säger Vogl att Krusty avslöjat hur nöjesbranschen inte är en drömfabrik. Däremot ger hemsidan en förklaring på varför Krusty är som han är. Det kan förklaras med hans dåliga relation till sin far. Annars tar källorna upp ungefär detsamma om figuren.

3.2 Religion

I The Simpsons är religionen en stor del av det vardagliga livet för invånarna i Springfield. Man går till kyrkan varje söndag, ber bordsbön och man ber vid krissituationer. Religion är närvarande i nästan samtliga avsnitt. John Sohn, författaren av skriften ”Simpson Ethics” (2000), menar att andra amerikanska serier undviker religion(50). Sohn hänvisar därefter till vad skaparen av The Simpsons, Matt Groening, sagt i en intervju om detta. Groening anser att högern i USA klagar på att det är för lite Gud i tv, varpå han nämner att allt kring Honom finns i hans egna serie. Nedan följer många fler tankar kring hur serien behandlar religion enligt ett antal personer.

3.2.1 Kyrkans påverkan på samhället

Hur viktig del utgör egentligen kyrkan och den kristna tron hos invånarna i Springfield samt för befolkningen i hela USA? I det 23:e numret av tidskriften World Magazine den 11 juni 2005 i artikeln ”Homer`s odyssey”, författad av Gene Edward Veith(51), citeras David Dark som skriver för den kristet vänsterorienterade tidningen Prism. Han menar att The Simpsons är det mest hembaserade tv-programmet som tar upp Gud och värnar om kärnfamiljen. Mer om Veiths artikel kommer nedan följt av flera andras tankar längre fram.

Veith berättar att de flesta kristna anser The Simpsons vara ett skuldmedvetet nöje. Det står på många familjers listor över program som barn absolut inte får titta på. De tycker att serien är ett skämtsamt hån som endast visar dåliga förebilder och respektlös attityd. Under sitt 15:e år som tv-serie har man gått förbi sitt riktmärke på 350 avsnitt och serien inspirerar både fanatiska fans och förtalare. Båda sidor har en poäng. Veith menar att skildringen av religion oftast är sympatisk, men ibland går eller snubblar The Simpsons över gränsen mellan komisk insikt och vanhelgande. Ordet Gud är heligt, men karaktärerna i serien rabblar högt och hittar på bibelverser från icke-existerande böcker som ”Första Thessaleezian”. Seriens skamlösa attityd riktar sig ibland mot Gud som när Bart ber denna bordsbön: ”Käre Gud, vi betalade för allt det här själva, så tack för ingenting”. Vanhelgandet är aldrig försvarbart, men komedins natur tillåter sina skapare att leva farligt.

Enligt Aristoteles så framställer tragedi det bästa hos människorna, medan komedi får dem att framställas som sämre. Vi skulle vilja imitera de förnäma hjältarna och hjältinnorna i en tragedi, men aldrig karaktärerna i en komedi. De stora tänkarna menade att komedin var bland de mest moraliska konstformerna, eftersom den förlöjligar skamliga ovanor som får oss att se ner på dåligt uppförande. Med andra ord, komedi ger oss motsatta förebilder och framställer karaktärer vi helst vill undvika att imitera. Vem som helst som ser Bart och vill vara en uppkäftig underpresterare är för ung för att förstå programmet. Ingen vill efterlikna Homer, som sover på jobbet när han egentligen ska övervaka säkerheten på kärnkraftverket och som spenderar familjens julpengar på en löjlig pryl till sig själv. Homer tycker också att ifall Gud vill att vi ska dyrka Honom en timme per vecka, borde Han ha gjort veckan en timme längre. Homers humoristiska skådespel ska få oss att försöka bli en bättre människa – mer ansvarsfull, ömsint och smartare.

Men hur är det med att förlöjliga religion? ”Vissa saker är för seriösa, allvarliga eller heliga för att göra till åtlöje”, menade den stora satirikern Jonathan Swift, ”dock är kränkningarna absolut inte det”. Ibland går The Simpsons överstyr här, till respektlöshet och dålig smak. Men ibland träffar den religiösa satiren mitt i prick. Författaren Mark Pinsky berättar för tidningen som publicerat denna artikel trots den humoristiska behandlingen att: ”Gud och innerlig tro blir aldrig hånad. Utövandet, ja. Orealistiska förväntningar, ja. Institutionella misslyckanden, ja” (i artikeln nämns Ned Flanders som en religiös framstående karaktär i serien, men denna figur återkommer i 3.2.2.). Efter honom beskriver man pastor Lovejoy som omges av en stor parkering och han pratar med en brummande rytm som en stereotypisk präst från södern. Han får alla att somna med sina obegripliga predikningar. Men han försöker (allt för hårt) att verka relevant.

Pinsky, som är jude, säger till samma tidning att teologin som satiriseras i serien oftast är den att goda människor kommer till himlen och onda människor hamnar i helvetet. Även om medlemmar av den evangeliska kyrkan(52), katoliker, bibeln och kristna symboler får ta smällar handlar religionen som man driver med i The Simpsons oftast inte om kristendomen överhuvudtaget utan en vanlig kulturell förvanskning av religion som en allmängiltig företeelse, med dess inspecifika gudomlighet där frälsning fås genom arbete och socialt anseende. Där kristendomen mest är närvarande är hos de personer som producerar programmet, speciellt tecknarna och animatörerna. Matt Groening vägrar prata om sin religiösa tro, men varje avsnitts skrivande är en gemensam process. Pinsky beskriver skrivandet som fritt för alla med dussintals personer, däribland ateister, judar, katoliker och protestanter, som alla kastar ur sig idéer.

Målet är alltid att vara rolig och underhållande, framhåller de World Magazine pratat med som jobbar på The Simpsons. Religiösa eller moraliska frågor uppkommer naturligt från karaktärerna i serien. ”Jag ser det verkligen som ett väldigt, väldigt roligt och underhållande program”, sa tecknaren Chris Bolden. ”Det vågar sig på det moraliska och andliga eftersom vilket program som helst som har nått 350 avsnitt, till slut tar upp dessa ämnen”. Han citerar avsaknaden av kristna författare vid intervjutillfället. ”Jag tror alla teman bara dyker upp ur hjärtan som är mörka”. Ändå, ”totalt sett, är det ett bra jobb”. Bakgrundstecknaren Lance Wilder sa, ”Jag försöker infoga bibelverser och fisksymbolen synligt i serien när det är möjligt och passande”. Det gäller t.ex. skylten utanför vetenskapsmässan med orden, ”Evolution: Teori utlärd som fakta”.

Är det ett värdefullt kall som kristen att arbeta på en satirisk och ibland respektlös tv-serie? ”Jag fortsätter att fråga mig själv, ’Varför är jag här?’” säger Bolden. ”För mig handlar det inte om animationen och handlingen. Det handlar om människorna jag jobbar med. Delar jag med mig av kärleken för Kristus? Får de något av mig som de inte får av någon annan?” Chris Bolden säger att andra kristna har gett honom kritik för att han jobbar på The Simpsons och frågat: ”Hur kan du jobba med en sådan serie? Den är så vanhelgande”. Men ”ifall alla kristna som arbetar på The Simpsons slutade, skulle serien ändå kunna fortsätta, men ingenting skulle lysa upp vägen till Jesus Kristus”. Bolden ser sitt arbete för serien som ett kall från Gud och hoppas i fortsättningen att Han ska öppna dörrar för honom.

Till och med den galna världen i Springfield, vare sig invånarna eller dess skapare inser det eller inte, är under Guds suveränitet.

John Sohn som nämnts ha författat ”Simpson Ethics”, menar att med popularitet följer kontroverser och många har tagit illa vid sig av The Simpsons(53). Kommentarer och skämt om olika samhälleliga institut tas emot som en förolämpning. De flesta konflikter innefattar religion. The Simpsons har fått utstå negativ kritik från samtliga av USA:s predikstolar som utpekar serien som omoralisk, vanhelgande och skadlig för den traditionella familjens värderingar. 1992 uttryckte ex-presidenten George Bush Sr. att ”vi behöver en nation som är närmare familjen Walton än Simpson (!)”(54). Som bevismaterial citerar kritikerna utdrag ur serien. I en scen ber Homer Simpson till Gud:

Käre Gud, gudarna har varit goda mot mig och för det är jag tacksam(55). För första gången i mitt liv är allting helt perfekt. Så det här är nu mitt förslag: du låter allt vara som det är och jag ska inte begära något mer. Om det är okej med dig, ge mig inga tecken. (paus) Okej, överenskommet. Som tack, erbjuder jag dig kakor och mjölk. Om du vill att jag ska äta upp dem åt dig, ge mig inga tecken. (paus) Din vilja skall ske. (Sohn)

I ett mer sällsynt fall gav några rader i ett avsnitt upphov till kritik från den katolska gruppen för religiösa och mänskliga rättigheter. Producenterna för The Simpsons ändrade raderna på repriserna av avsnittet efter påtryckningar från organisationens representanter.

Andra menar att serien endast använder religion som ett satiriskt inslag, utan avsikt att skada. Pastor Lovejoy, den gudfruktiga prästen i kyrkan i Springfield, används oftast för att skildra hyckleriet inom kristendomen. Samtidigt som han predikar mot ”Hasardspel: den åttonde dödssynden”, anordnar kyrkan bingo, Reno och Monte Carlo aftnar. Vissa hävdar att The Simpsons är det mest religiösa, icke-evangeliska programmet på tv. Serien tar religionens plats i samhället på tillräckligt mycket allvar, för att kunna göra den äran av att göra narr av den. Det finns mycket religion i serien. Familjen Simpson är aktivt kristen, även om Homer ibland lyssnar på amerikansk fotboll i kyrkan och Bart ber böner med ord som ”tack för krubbet”. Detta visar ändå att det är en familj där Gud har plats vid bordet då och då.

John Sohn menar också att några av de mest innerliga ögonblicken i serien är när karaktärerna ber till Gud. När Bart har sålt sin själ till sin kompis Milhouse och försöker få tillbaka den, får han reda på att densamme har bytt bort den mot pogs(56). Bart som blir desperat, vänder sig till Gud: ”Är du där Gud? Det är jag, Bart Simpson. Jag vet att jag inte har varit uppmärksam i kyrkan men jag skulle verkligen behöva lite av det goda nu. Jag är rädd att någon knäppskalle har min själ och jag vet inte vad han ska göra med den”. Simpsons är en familj som söker efter moraliska och teologiska ideal. Varje familjemedlem har ett enskilt förhållande till religion. Homer, som beskrevs som en ”älskvärd drummel” av skaparen Matt Groening, vill ha en ”gör som jag säger Gud”. Homer är lat, tjock och inkompetent. Hans frestelser är åtskilliga, som alla avslutas med ett njutande ”mmm”.

Bart, vet precis som Homer att Gud existerar, men kan inte trotsa sina impulser av rackartyg. Han är den klassiska underpresteraren, som revolterar mot det samhälle han inte kan anpassa sig till. Bart är exalterad kring ämnet helvetet, gör busringningar till den lokala bartendern och smider ständigt på nya trotsiga planer. Den mest rättrogne i familjen Simpson är Marge. Hon representerar grunden på vilken Homer och ungarna förlitar sig på för kärlek och tröst. Hennes ömhet för familjen visar sig i kommentarer som, ”Å Homie, jag tycker om din framfusighet. Jag tycker om sättet Lisa uttrycker sig på. Jag tycker om Barts…jag tycker om Bart”. Även om hon är kapabel till att åstadkomma mer i livet, offrar Marge sina ambitioner för kärleken till familjen. Hon agerar som hushållets moraliska medvetande.

Lisa är tydligt den intelligentaste personen i familjen Simpson. Vid en ålder av åtta år, är hon skolans hederselev och en fullfjädrad saxofonist. Som oupptäckt geni har hon en vuxens mognad, men samtidigt har hon ett barns förkärlek till ponnyer och Malibu Stacydockor. Hon besitter, precis som sin mor, en stark etisk förmåga. Även om Marge har accepterat de mindre synderna som en del av samhället, förespråkar Lisa moral i varje situation. Med hennes ärliga principer är Lisa besviken på korruptionen i samhället, vilket ofta gör henne till den ledsnaste ungen i årskurs 2. Trots att The Simpsons kanske tycks göra sig roliga över moraliska normer, så försvarar de ofta dessa på ett tvetydigt sätt. Varje avsnitt slutar med en upplyftande notering eller med moralisk integritet. Det goda övervinner alltid det onda.

Några samhällsmedlemmar klagar på programmets återbekräftande moralitet. Ateister har uttryckt att serien ”är mer av ett program för söndagsskolan”. De menar att det lär ut ”att bara religiösa personer är goda och att de som inte är det är omoraliska”. Vare sig det är hädiskt eller upphöjande så blir ”människors ärliga attityder om religion” skildrade i serien. Faktum kvarstår att religion är mer påtagligt i The Simpsons, än i andra tv-program. Att höra Homer felcitera en bibelvers som ”du skall icke ta snyltare in i din…hydda” är möjligtvis stötande, men att se honom jobba dag och natt för att köpa en ponny till Lisa, kan anses vara ädelt. Hur det ligger till får tittarna avgöra. Oavsett dess kritiker har The Simpsons satt sitt märke på televisionen och samhällshistorien, vilket för evigt växer i sin betydelse och som kanske aldrig kommer att försvagas.

Författaren till skriften ”Worst Paper Ever” (2002), John Cashion, nämner att ateister klagat på programmet och till och med sagt att ”det är mer av en lektion i söndagsskolan än en komediserie”(57). Cashion säger att detta påstående kan vara sant, men han poängterar att de religiösa karaktärerna i serien är helt mänskliga och fulla av brister. Denna poäng har också evangelikaler tagit upp, som menar att serien gör sig rolig över religion istället för att framhäva den. Oavsett de olika åsikterna om programmet så är The Simpsons en stark kraft på underhållningsscenen. Televisionen är väldigt inflytelserik och är kapabel att påverka våra åsikter. Pastor Donald Wildmon menar att, ”…de ledande evangelikalerna i USA är de som gör tv-program”. Kan program som The Simpsons delge teologi, bibelbaserad moralitet och främja kristendom?

Cashion citerar vad författaren Robert Short säger i boken ”The Gospel According to Peanuts”. Short påstår att serien ”kan ha en effekt på den postmoderna världen…Det är fantastiskt hur Gud kan tala i de mest konstiga situationer…Han var bra genomtänkt när Han valde att använda The Simpsons som ett medium…Konsten kan krypa längre in i vårt medvetande än både öppenhjärtiga samtal och predikningar”. Men Gud är också sedd som en sista utväg för hjälp eller som mest en välgörare med måltider vid middagsbordet. Det är många som håller sig till denna typ av kristendom, men serien kommunicerar en annan typ av kristen tro som är ärlig, omsorgsfull, väldigt personlig och sammankopplad med vilka vi är. Denna tro är inte dominant i andras liv, men den fungerar för att vägleda oss och hjälpa oss i nöd. Gud ingriper i vår värld med alla fem fingrar, redo att hjälpa oss när vi behöver Honom.

Analys
Följande analys ska jämföra vad Gene Edward Veith, John Sohn och John Cashion säger om kyrkans påverkan av det amerikanska samhället.

Veith tar allra mest upp hur serien av många ses som hånfull med ”dåliga förebilder”, även om satiren ibland ”träffar mitt i prick”. Han tar också upp att komedin runt karaktärerna i serien ska få oss att försöka bli bättre människor, eftersom ingen av oss vill sova på jobbet som Homer. Därefter går han vidare med att berätta om vilka olika slags människor som jobbar på serien, för att sedan ha en intervju med en av seriens kristna tecknare. John Sohn skriver om kontroverser kring serien och religion. Men han belyser också kristendomens interaktion med karaktärerna i Springfield samt deras inställning till Gud. Han går igenom hur familjen Simpsons individer hanterar religion på olika sätt. Sohn berättar också om hur satiren mot kristendomen används.

Cashion beskriver i sin kortare text ateisters och kristnas syn på The Simpsons. Han tar upp deras olika ståndpunkter i frågan. Han betonar dessutom vilken genomslagskraft serier på tv egentligen kan få. I avslutningen pratar han om Guds inflytande i serien och hur det ser ut med kristen tro i verkligheten. Genom att jämföra de olika författarnas tankar har jag kommit fram till att både Sohn och Veith berättar lite om hur karaktärerna i familjen Simpson lever med kristendomen. Det som skiljer dem åt är att Sohn mer utförligt beskriver familje-medlemmarnas förhållande till Gud, medan Veith enbart säger lite om Homer och Bart. Så han utelämnar t.ex. hur Lisa alltid vill göra det moraliskt rätta.

Men däremot tar både Veith och Sohn upp hur satiren kan vara lyckad när det t.ex. gäller en kristen karaktär som Pastor Lovejoy. Dessa personers andra likheter är att dem beskriver olika uppfattningar om serien, något som även Cashion deltar i. Något som däremot skiljer de åt är att Veith är den enda som berättar om skillnaden mellan tragedi och komedi, några genrer som allra först användes i det antika Grekland. Det ska tilläggas att dessa källor inte måste ha några tillbakablickar i historien, men det är ändå en skillnad man kan upptäcka.

3.2.2 Ned Flanders

Familjen Simpsons grannar är den djupt kristna familjen Flanders, där pappan Ned numera bor ensam med sina söner Rod och Todd. Detta sedan hans fru Maude förolyckades år 2000 i avsnittet ”Alone Again Natura-Diddly”(58). Ned och hans familj är raka motsatsen till Simpsonfamiljen och därför är Ned och hans fru idealföräldrar för deras söner, enligt Bastian Vogl ur skriften ”The Simpsons And Their World - A Mirror Of American Life?”(59). Ordet ”kristen” är enligt författaren Mark I. Pinsky i artikeln ”Saint Flanders”, ur tidningen Christianity Today, något som man i många amerikanska skolor associerar med Jesus, följt av Ned Flanders(60). Mer om Pinsky och andra källor följer nedan.

3.2.2.1 Flanders personlighet

Gerd Steiger, författare till skriften ”The Simpsons - Just Funny or More?”, berättar att Flanders alltid verkar vara världens lyckligaste människa(61). Flanders är gudsälskande och framgångsrik, han har sin vackra fru Maude och två ungar, Rod och Todd, som är lika förtjusta i bibelberättelser som i kyrkan. Flanders har en lätt söderdialekt och tycker om att laborera med ord som bildar vänligt ljudande stavelser som ”Absatively posilutely!”. Flanders tillhör medelklassen och man skulle kunna undanröja hans religiösa attityd som inget annat än humbug, men dessvärre är den genuin. Kort sagt, Flanders är oklanderlig. Just därför anser Homer att han är en evig pina. Orsaken till Homers ogillande av Flanders är kanske att han känner sig ha ett dåligt inflytande över Ned och hans familj - eller så är han bara avundsjuk på Flanders ytligt lyckliga liv.

Ytligt? Ja, för när Flanders hus förstörs av en orkan, medan alla andra hus i Springfield klarar sig oskadda, avslöjar han alla sina djupaste och elakaste tankar om sina grannar(62). Det visade sig att han inte var den lyckliga och nöjda person alla trodde att han var. Nej, Flanders skulle antagligen vara Dr. Freuds mest komplicerade fall någonsin - eftersom han är kungen av undertryckande. Flanders faller tittarna perfekt i smaken. Är det någon tittare som inte känner någon som liknar Ned, någon som är väldigt trevlig, men av någon anledning är en person du inte kan stå ut med. Det är precis det som gör Homers förhållande med Flanders så himla charmant, ofattbart och underhållande.

I artikeln ”Saint Flanders”, skriven av Mark I. Pinsky och som utgavs av tidskriften Christianity Today den 26 januari 2001, menar Pinsky att Neds kristenhet har en stor inverkan på hur han och frun Maude uppfostrar sina söner Rod och Todd(63). Ned tillåter inte sina barn att använda tärning när de spelar brädspel, eftersom tärningar är syndiga. Han är tveksam till att köpa godis till sina barn för att det är en ohämmad karikatyr av djävulen på paketet. Pojkarna Flanders är helt naiva; de tror sig närma sig Gud när de hoppar på familjen Simpsons trampolin och klagar över att de bara får gå till kyrkan tre gånger i veckan. En gång hör Todd sin far berätta för Homer att han inte kan komma till honom, eftersom de ska besöka släktingar. Pojken vet att det inte är sant, varefter han påminner sin far om att: ”Lögner får Jesusbarnet att gråta”.

Pinsky skriver att Neds roll i serien är framförallt att vara den goda grannen(64). ”En bostad som man har råd med gjorde oss grannar”, säger han till Homer, ”men du gjorde oss vänner”. Faktum är att sanningen är motsatsen. Homer gör nästan allt han kan för att förstöra för Flanders. Bara genom att gång på gång vända sig till Matteus 19:19 med Jesus förmaning att ”älska din nästa som dig själv”, kan Ned överleva vänskapen med att ge tillbaka ovillkorlig kärlek för dålig behandling. Nåja, kanske inte ovillkorlig kärlek. Ned är mänsklig och har därför begränsningar, vilket understryker hans karaktärs trovärdighet. Medan Ned lider av martyrskap för sin tro, uthärdar han Homers förakt. Homer tycker att Flanders är en ”fjantig glasögonorm” som bär samma tröja varje dag, förutom i kyrkan. Homer säger att Ned ska hålla klaffen, kallar honom en lögnare och tönt, kör nästan över honom och dumpar sopor på hans huvud.

Pinsky beskriver också lite kort avsnittet ”Hurricane Neddy”(65) med följande ord: Orsaken till Flanders religiöst strukturerade inramning beror på en traumatisk barndom(66). När Ned drabbas av ett sammanbrott och kommer in på institution, blir han med om tillbakablickar som involverar hans barnpsykiatriker som tillgrep 8 månaders ihållande ”terapeutisk” smiskning på honom. Detta för att kontrollera den uppnosiga lilla pojken. Hans föräldrar var ”knäppa beatniks”(67) som uppfostrade sonen utan regler. Neds reaktion mot den kaotiska miljön speglar många studier av de som växte upp på 1960- och 1970-talet, som fann den frigjorda livsstilen otillfredsställande eller obehaglig, vilket drog dem till religion.

Analys
Här följer en analys som behandlar Steigers och Pinskys skiljande beskrivning av Ned Flanders personlighet.

Först och främst nämner både Steiger och Pinsky Flanders kristet uppfostrade barn, även om Pinsky ger lite mer exempel på Rod och Todds naivitet. Båda författarna tar också upp förhållandet mellan Flanders och Homer, där Pinsky än en gång berättar om fler exempel än Steiger om vad Homer utsatt Flanders för. Steiger gör en lite kortare skildring om deras förhållande till varandra och skriver istället att det intressanta samspelet dem emellan beror på Homers avundsjuka gentemot sin granne.

Både två beskriver de psykologiska delarna i Flanders liv och Pinsky går framförallt in på att barndomen gjort honom till den han är. Att han som pojke levde med föräldrar som hade dålig disciplin på den unge Ned, vilket resulterade i att han var tvungen att få utstå 8 månaders konstant smisk. Dessutom nämner Pinsky att många barn på den tiden drogs till religion senare i livet. Steiger däremot, berättar bakgrunden till sammanbrottet, vilket var att Flanders hus förstördes av en orkan. Dessutom säger samma författare att Flanders sa elakheter mot sina grannar. Men å andra sidan nämner han ingenting om besöket på institutionen och historien om Neds barndom. Han skriver istället som slutpunkt kring samma avsnitt om att Flanders är kungen av undertryckande och menar samtidigt att han är ett mycket komplicerat fall.

3.2.2.2 Avsnittet ”Homer Loves Flanders”

Mark I. Pinsky, som i förra underrubriken citerades från artikeln ”Saint Flanders”, berättar om avsnittet ”Homer Loves Flanders”(68) där för mycket tacksamhet från Homer blir en allvarlig angelägenhet(69). Strax efter att Homer bett en bön för en biljett till en utsåld amerikansk fotbollsmatch knackar Flanders på dörren och bjuder med honom. Homer inser att han varit orättvis mot sin granne och bestämmer sig för att visa sin vänlighet. Men denna vänlighet är av det påfrestande slaget och det dröjer inte länge förrän det är Ned som ber för att få styrkan att överleva vänskapen. Han känner sig fångad och drömmer sedan att han går upp i kyrktornet, plockar fram geväret och börjar skjuta mot folket nedanför och tror sig se Homers ansikte på människorna. Ned vaknar omskakad och berättar för sin fru att han tror sig hata Homer, något som han vet är fel och okristligt.

Dagen efter hittar dock Ned på en ursäkt för att undvika Homer och åker iväg med sin familj. I sitt försök att skaka av sig honom blir Ned stoppad för fortkörning av polischef Wiggum som anklagar honom för att köra drogpåverkad, samtidigt som en buss med kyrkomedlemmar åker förbi. Därefter frågar Wiggum: ”Var är din Messias nu?”. Pinsky skriver att det är en bra fråga till Flanders som avfärdat Homers uppriktiga, om något irriterande, försök att bli en god granne. För en man vars tro alltid har varit det viktigaste, var är Jesus nu? När han på söndagen åker till kyrkan är han full av ångest, men hans fru Maude försäkrar att kyrkan är ”ett hus av kärlek och förlåtande”. Men när Ned väl går in i kyrkan viskar man i bänkraderna om att han är ond. Att prästen döpt gudstjänsten till ”Vad Ned Gjorde” gör det inte bättre. Ned förvärrar sin synd genom att svära åt Homer, eftersom hans näsa piper under en tyst bön.

Rollbytet de emellan, är näst intill fullständigt när Homer försvarar Flanders och beskriver honom som en snäll och omsorgsfull man. Homer fortsätter: ”Om alla här vore som Ned Flanders, skulle ingen himmel behövas. Vi skulle redan vara där”. Pastor Lovejoy blir övertygad om att Ned förtjänar en ursäkt. Flanders har lärt sig en läxa och tackar Homer för att ha varit en kär vän.

Bastian Vogl som tidigare nämndes, skriver om att Homer är avundsjuk på den perfekta grannen Ned, men i ett avsnitt(70) blir de två bästa vänner(71). Vogl beskriver samma avsnitt som Pinsky ovan på följande vis: Flanders bjuder med Homer på en amerikansk fotbollsmatch som det inte finns kvar några biljetter till. Homer blir efteråt så påträngande att de till slut byter roller, när Flanders inte längre står ut med Homer, som vill spendera all sin tid med honom. Homer engagerar sig i välgörenhet, något som uppskattas av kyrkoförsamlingen som samtidigt vänder Flanders ryggen, eftersom han hade försökt köra ifrån Homer med bilen och därefter blivit arresterad för fortkörning. Dessvärre, bevittnas detta av en buss full med församlingsmedlemmar.

På söndagen i kyrkan blir de nya rollerna tydliga: Ned hälsas välkommen med orden ”Där är Ned Flanders! Den fallne. Den onde. Det är säkert han som skrivit Homer över hela badrummet”. Homer å sin sida blir hyllad av pastor Lovejoy: ”Innan jag börjar med dagens predikan kallad, ’Vad Ned Gjorde’, skulle jag vilja gratulera Homer Simpson angående hans nyliga välgörenhetsarbete”. Icke desto mindre, försvarar Homer sin nya vän när kyrkobesökarna blir arga och begär: ”Låt oss offra honom till vår Gud. Kom igen, det gjorde vi jämt på 30-talet”. Vogl anser att detta inte bara är en sarkastisk referens mot religion, utan får också Homer att säga: ”Hur vågar ni prata om Ned Flanders på det där viset. Han är en underbar, snäll och omsorgsfull man” (detta, följt av citatet på det tredje stycket under denna rubrik).

Avslutningsvis förlåter alla Flanders, vilket visar hyckleriet även bland religiöst folk som lättvindigt kan bli influerade av en person, i detta fall Homer, vars åsikt ingen skulle brytt sig om ifall han inte hade gjort ett kärlekslöst välgörenhetsarbete. Detta medan Flanders var hatad för en jämförelsevis harmlös förolämpning, trots sina insatser för församlingen.

Analys
Denna analys behandlar Mark I. Pinsky och Bastian Vogls skillnader och likheter i synen på avsnittet om Ned Flanders som beskrivits ovan.

För det första skriver Pinsky i den kristna tidningen Christianity Today, mycket mer detaljerat om avsnittet än Vogl. En annan sak som skiljer dem åt är att Pinsky inte säger något om att Homer ägnar sig åt välgörenhetsarbete och blir bättre omtyckt i kyrkoförsamlingen. Dessutom fokuserar inte Pinsky lika mycket på händelserna i kyrkan som Vogl gör, detta trots att han har skrivit mer om avsnittet. Å andra sidan missar Vogl att berätta om Flanders drömsekvens där han tror sig skjuta mot Homer. Annars skriver båda två om att det sker ett rollbyte mellan karaktärerna, vilket var en av de satiriska teknikerna Jan Doyle nämner i punkt 1.1.4. Utöver rollbytet är likheterna man kan se inte särskilt stora, eftersom båda två har med sina subjektiva åsikter i texterna. Det gäller speciellt slutet på Vogls analys och efter att Flanders blivit arresterad i Pinskys.

Pinsky ställer i sin subjektiva del frågan ”Var är Jesus nu?”, till Flanders som alltid haft tron som det viktigaste i livet och han anser också att Ned avfärdat Homers försök att bli en god granne. Vogl avslutar sin analys med att påpeka att avsnittet visar hyckleriet även bland religiöst folk och menar att man för lätt blev influerade av Homers, som han säger, ”kärlekslösa välgörenhetsarbete”. Han nämner också att Flanders blev illa omtyckt för en jämförelsevis beskedlig förolämpning, trots hans insatser för kyrkan.

4. Slutsatser och diskussion

Syftet med mitt projekt var att bättre förstå humorn i The Simpsons genom att jämföra det riktiga amerikanska samhället med seriens. Utifrån min jämförelse skulle jag få fram skillnaderna och likheterna mellan dessa världar. Den genomgående frågeställningen under mitt projekt har varit: Speglar serien den amerikanska verkligheten, både på gott och på ont? Självklart blir svaret på frågan subjektivt, eftersom källornas syn på serien och USA varit deras egna tolkningar. Uppdraget jag stått inför har därför varit att hitta en rimlig medelväg mellan deras uppfattningar och tankar. Det jag nu ska redogöra för är hur man i serien speglar religion och familjelivet samt att se om karaktärerna i The Simpsons har några motsvarigheter i dagens USA. Samtidigt ska jag försöka syna källorna i sömmarna och väga deras åsikter mot mina. Tanken är naturligtvis att min utläggning ska ge svaret på frågeställningen.

Enligt de två källor jag använde för att berätta om familjen Simpson, anser man den vara 90-talets version av den typiska familjen. Jag håller med om att man i tidigare amerikanska serier försökt framställa familjen som en institution utan brister. The Simpsons kan mycket väl ha varit banbrytande och visat att det inte finns en perfekt familj, utan att den drabbas av kriser och att individerna i den kan bli osams. Men det betyder inte att jag ser den som mindre bra i USA. Som Paul A. Cantor pekade på, är istället familjen något som bl.a. kämpar mot myndigheterna. Det visar snarare att en amerikansk familj försöker sträva mot generositet och kärlek, även om Homer ibland kan tröttna på barnen och vice versa. Jag skulle sträcka mig till att påstå att skildringen av familjen i serien är det som speglar det amerikanska samhället på ett gott sätt. Däremot skildras den kontrollerande staten på ett ont sätt.

Många (speciellt kristna grupper i USA enligt John Sohn) tycker att serien underminerar familjen, något jag inte förstår. Det handlar helt och hållet om att satirisera dess kvalitéer och brister, vilket naturligtvis en humorserie måste göra för att någon ska intressera sig för den. Dessutom anser jag att familjen i The Simpsons är en mer realistisk bild av den moderna familjen och att Cosbys är lite väl ”funktionell”. Detta uttryck bör knappast få finnas, eftersom alla hushåll på ett eller annat sätt ställs inför svårigheter de knappt kan klara av. Eller också är det så att alla familjer som drabbas av inre osämja faktiskt är funktionella. För en familj i USA, eller något annat land för övrigt, kan omöjligt lyckas slippa problematiska situationer oavsett om den är fattig eller rik, tycker jag själv.

Nu ska jag ta mig en titt på karaktärerna som jag verkligen tycker har parallella personligheter i min bild av verkligheten. Källorna försöker förklara hur Homer ska representera en, i många fall slapp far, som dock när det krävs gör allt för sin familj. Gerd Steiger beskriver också på ett välformulerat vis hur Homer styrs av samhället och dess krafter. Att se honom ska få oss att se hur lätt man påverkas ifall man inte använder kritisk tänkande. Jag tycker det är synd om Homer. Hans bristande intelligens gör att han inte kan inse att tidningar och tv-reklam lockar honom till att tro att masskonsumtion är nödvändigt. Marge är tydligt stereotypen av en klassisk amerikansk hemmafru som får ta hand om hela hushållet. Gerd Steiger menar att hon, tillsammans med andra kvinnor i USA, längtar efter ett mer spännande liv. Hon är fast i sin enformiga roll, men hon vet att familjen inte skulle kunna överleva om hon inte besvarade de svåra frågorna och stod vid spisen och lagade mat.

När det kommer till Bart finns det mer att säga. Han beskrivs som en busunge med många dåliga idéer och att hans lista för upptåg är lång. Man kan också dra lärdom av hans beteende som brukar vändas mot han själv. Men samtidigt ses han som missförstådd av källorna och att han egentligen är en vanlig unge. Matt Groening själv förstår inte varför dem som gör serien anklagas för att uppmuntra elever att vara underpresterare i och med tröjorna ”Underachiever And Proud Of It”. Han försvarar sig med att det var ett politiskt inlägg. Ifall man stämplas som en oduglig elev, kan man lika gärna vara stolt över det.

Det intressanta är att det är de amerikanska källorna som framhäver Bart som missförstådd och utsedd till underpresterare. Tysken (att döma av hans e-postadress) Vogl som också beskriver Bart har inte med dessa åsikter. Han ser honom istället som en karaktär med en underhållande roll i serien. Vad detta beror vet jag inte. Kanske är det så att han ändå tycker som de andra källorna men inte skrivit det eller också kan det vara så att Vogl inte har samma syn på förhållandet mellan eleverna och auktoriteter i det amerikanska skolsystemet. Jag själv håller med de amerikanska källornas skildring av Bart. Jag har t.ex. fått uppfattningen att vissa av de elever i USA som faller in i brottslighet har varit utstötta i skolan. Det gäller bl.a. ungdomarna som sköt ihjäl elever och lärare på Columbineskolan för 7 år sedan.

Lisa är det extremt intelligenta barnet som försummas av sina föräldrar. Föräldrarna riktar in sig mest på Bart och hans upptåg och därför glömmer de bort henne. Hon är också en karaktär som stöts ut av de flesta för intelligensens skull. Men hon är nog ändå smartast i hela Springfield även om alla inte känns vid det. Lisa besitter många bra egenskaper som förnuft, etik och medkänsla. Dessutom är hon vegetarian och en stor djurvän. Hon beskrevs för några år sedan som seriens motsvarighet till Jesus i ett reportage i tv-programmet ”Kobra”. Det beror på att hon är som en profet som alltid gör det klokaste och hjälper andra. Det stämmer i vissa avseenden, men hon är ju också ett barn som gillar tecknat enligt källorna. Deras åsikter om Lisa överensstämmer bra med mina.

Hur är det då med Krusty the Clown och Monty Burns? Jag tycker att källorna förklarar Krustys uppförande på ett bra sätt. Han är verkligen en bra bild av den värsta sortens kändisar. Det är dock inte bara i USA som dessa personer finns, utan i de flesta västländer. Däremot är det så att denna porträttering kan tänkas vara överdriven men det är inte så långt från sanningen. Som kändis vill man gärna skaffa sig mer pengar genom försäljning av prylar (jag själv har en massa Simpsonsgrejer i mitt rum). Just därför kan Krusty sälja fläskprodukter trots att han är jude. Källorna berättar också att han verkligen gör allt för pengar. Att han dessutom är otrevlig gör inte saken bättre, men att han underhåller barnen väger upp allt dumt han gjort mot medarbetare och andra. Han tycker sig inte behöva vara trevlig eftersom han är så himla rik. Men p.g.a. olika slags beroenden förtas ibland hans pengaglädje.

Likheterna mellan Krusty och Burns är slående. De beter sig ofta illa åt och längtar efter ännu mer pengar. Burns ses av källorna som en exploatör och står för girighet och ondska. Han förtrycker andra för sin egen vinning och ser ned på fackförbund och hälsovård. Men att man lockas att titta på serien p.g.a. den mörka sidan med cyniskt kalkylerande som Crowley menar är en överdrift. Men på samma gång är det så att bilden av stora företag är tämligen träffande och Crowley anar ju att många chefer i USA har liknande egenskaper som Burns. Att chefer skor sig på andra finns det ju åtskilliga bevis på och att man gärna försäkrar sig om en bra pension. Några år efter Crowleys artikel så inträffade en stor skandal när det amerikanska energibolaget Enron gick i konkurs år 2001. Där skaffade sig cheferna höga löner och hade en skräckkultur gentemot de anställda. Det påminner om Burns ledarskap på många sätt, även om hans företag ännu inte gått under och ertappats med svindleri.

Nu går jag vidare med den kristna karaktären Ned Flanders. Hans roll i serien är att vara en god granne som har det lite bättre ställt än familjen Simpson. Ned är en sådan person man inte står ut med trots all vänlighet. Men Flanders är dessutom en ironisk bild av en lite väl glad evangelikal, alltså en person som alltid gör det bibeln säger. Enligt Pinsky är han trovärdig som person eftersom han har begränsningar. För Flanders blir ibland irriterad på i synnerhet Homer, trots att han är djupt religiös. Detta gör ju också att man kan relatera till honom som till de andra karaktärerna i serien. För om man inte kan känna igen sig i figurerna försvinner det intressanta med en humorserie. När källorna beskriver avsnittet där Homer och Flanders blir bästa vänner kan jag se en klar skillnad på åsikterna.

Den ena källan är Pinskys som gör reportage om religion för tidningen Orlando Sentinel. Dock har han citerats av tidskriften Christianity Today med beskrivningen av Flanders. Den andra källan är Vogl som förmodligen skrivit en uppsats. Det som skiljer dem åt i beskrivningen av avsnittet är att Vogl tar Flanders i försvar, medan Pinsky tar Homer i försvar. Pinsky ser det som fel av Flanders att åka iväg från Homer och dessutom bli tagen för fortkörning. Han tycker att Ned avfärdat Homers försök att bli en god granne. Var är Jesus nu för Flanders som alltid haft en så stark tro, frågar sig Pinsky. Men Vogl menar istället att Homer varit irriterande och efterhängsen och att det var han som vände kyrkoförsamlingen mot Ned. Det är nog så att källorna redan från början har en egen infallsvinkeln på hur Flanders agerar.

Pinsky rapporterar ju om religion på tidskriften Orlando Sentinel och därför är det inte så konstigt att han granskar Flanders utifrån hur man som kristen bör bemöta andra. Men jag håller med Vogl mycket mer, att avsnittet visar hyckleriet även i kyrkan där man lätt blir influerade av en person som Homer. Dessutom tycker jag att bara för att man är djupt kristen behöver man inte tåla vad som helst. För Homer är ju inte så känslig av sig och just därför blir Flanders så illa behandlad. Man kan ju inte vara utan brister som kristen. Man är ju ändå människa och därför kan Flanders drabbas av vansinnesutbrott och förolämpa Homer. Pinsky har ju rätt i att Ned lärde sig en läxa i detta avsnitt, men samtidigt var hans agerande inte så extremt otrevligt, även om han är troende.

Nu efter Flanders är det dags att analysera mer utförligt om religionen i serien. Källorna pratar en hel del om skillnaden på ateisters och kristnas syn på seriens skämt om religion. Jag tycker det är lustigt hur ateisterna menar att The Simpsons är lite som söndagsskolan medan kristna tycker att serien är omoralisk och kränkande. För att reda ut detta påstår jag att kyrkan faktiskt är en del av den amerikanska vardagen och då är det inte så konstigt att familjen Simpson är på gudstjänst varje söndag. I serien visar man dels problemen kyrkan som institution har och dels att böner är något många amerikaner tar till i svåra situationer. Det är helt enkelt så att både kristna och ateister har fel om seriens skildring av religion på olika sätt. Men man ska komma ihåg att religion är en känslig fråga, speciellt i USA där 70 miljoner är evangelikaler. De miljonerna spelar en stor roll i varje presidentval, vilket gör att amerikanska presidentkandidater måste säga sig utgå från bibeln för att samla så många röster som möjligt.

Man kan verkligen säga att kristendomen har en viktig plats i Springfield. Det speglar verkligheten med andra ord på ett väldigt bra sätt. Det Veith uttrycker i sin artikel i tidskriften World Magazine är att man kan lära sig av Homers beteende och andra karaktärers för den delen. Att se honom köpa en dyr julklapp till sig själv och sova på jobbet kan göra att vi tänker oss för vad som är moraliskt i vårt liv. För det tvivelaktiga karaktärerna har gjort ibland i serien har säkert någon gjort i verkligheten, eller åtminstone tänkt tanken att göra. T.ex. gäller det när Homer en gång började bränna sprit i källaren. Det tycker många är moraliskt fel, vare sig man är ateist eller kristen. Men det är ändå något som sker dagligen. Det som framförallt gör att serien har verkliga drag är att alla figurer lever sida vid sida med religionen. Även om vissa karaktärer i The Simpsons inte är så speciellt gudstroende, så är ändå samhället de lever i högst influerat av kyrkan med allt vad det medför.

Så på frågan: Speglar serien den amerikanska verkligheten, både på gott och på ont?, svarar jag ja. Men vad är på gott respektive på ont i serien då? Det som serien beskriver på ett gott sätt är familjen som institution, som kämpar mot de övervakande myndigheterna och att man kan vända sig till Gud i jobbiga situationer. Kyrkan har en stor betydelse för många, samtidigt som den även är en plats för hyckleri där man bl.a. anordnar spelkvällar fast man säger att spel och dobbel är en dödssynd. Det man för övrigt speglar på ett ont sätt är hur vissa personer i verkligheten har brister som går ut över andra. Det gäller t.ex. Montgomery Burns och Krusty, som går sin egna vägar och struntar i sina medmänniskor. Men dock kan man lära av karaktärernas brister som alla människor bär på. Ingen människa kan vara fullkomlig, det är näst intill omöjligt. Så serien speglar USA på ett mycket intelligent vis, även om man tar till överdrifter ibland för att förstärka samhällets positiva och negativa sidor.

FOTNOTER

1) Richard Von Busack, ’Life’ Before Homer

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: The Simpsons - Det verkliga USA?

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Fredrik Larsson [2006-06-29]   The Simpsons - Det verkliga USA?
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=6610 [2017-06-27]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in