Jazz

4 röster
6454 visningar
uppladdat: 2006-06-02
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Vad är Jazz:
När Jazzen var ny förutspåddes den en snabb blomstring, och en lika snabb död. Idag är den, geografiskt sett, mer utspridd än någonsin. Jazz musiken har, som all annan musik, utvecklats i en mängd olika stilar, alla med vissa gemensamma särdrag.

Av dessa särdrag nämns i första hand improvisationen. Det innebär att musikern, helt eller delvis, nyskapar musiken. Var gränsen mellan noterad och improviserad jazz går är dock svårt att avgöra. Improvisation kan vara en personlig tolkning av noterad musik då musikern förändrar eller kompletterar med accenter och tempoförskjutningar. Det kan också vara fritt påhittad musik utan regler. Jazzmusik förekommer allt mellan dessa extremtyper av improvisation. Endast en liten del av den nutida jazzen är helt fritt improviserad, man brukar istället utgå ifrån en grund modell, ett underlag för improviserat solo. Under vår levnadstid har jazzen varit den ledande improvisationsmusiken i väst, den är alltså inte den enda improvisationsmusiken. Folkmusik från olika delar av världen är ofta improvisation, den förekommer även i konstmusik från vissa delar av Asien. Det var vanligt också i Europeisk konstmusik till och med 1800-talet.

En annan viktig sak är den rytmiska pulsen, det skall svänga om jazz, det gör var och en av dess olika stilar.
Jazzmusiker strävar alla efter sitt personliga sound, vilket också det är ett särdrag.


Jazzens historia:
Jazzen började som en sorts folkmusik. Med hjälp av okomplicerade rytmer och enkel melodik och harmonik kom den att tilltala fler och fler, även utanför sin ursprungsmiljö. Samtidigt med dom första stora jazzimprovisatörernas framkomst på 1920-talet, blev jazzen en exportvara som, urblekt, sändes till västerländska dansgolv. På 40-talet blev jazzen mer avancerad, en ”konstmusik”. Under 60-talet användes den i såväl politiska som religiösa syften. Idag kan du höra den överallt, populärt, kommersiellt och exklusivt.
Så, skall vi ta och titta litet på vägen fram till idag?



De tidigaste jazzmusikerna kom från den lägsta socialgruppen, detta är en av de saker som gjort jazzen till vad den är. De hade som regel inte fått någon skolning i sina instrument, de kunde inte heller läsa noter, hade musiker som Luis Armstrong fått gå på musikskolning och lärt sig spela enligt det europeiska stilidealet, hade jazzen inte alls låtit som den gör…

New Orleans betraktas som jazzens födelsestad, staden var länge en nyckel ort i den amerikanska södern. Det geografiska läget samt en social struktur med jämförelsevis liberal syn på kontakt mellan raserna gjorde att New Orleans var en begynnande plats för utvecklingen av jazz, en utveckling av en gren av den afroamerikanska musiken.

I Bluesen kan man hitta många afrikanska drag. Bluesen tog form i det svarta USA under det sena 1800-talet. Under nära på 250 år hade man tvångstransporterat afrikaner till att vara slavar på de vitas plantage i sydöstra USA. 1865 avskaffades, i lag, slaveriet. 1870 fanns det ungefär 5 miljoner svarta i USA, den totala befolkningen var 40 miljoner.

Slavar hade i vissa områden förbjudits att spela trumma, ett framför alla andra afrikanskt instrument. Plantageägarna, som ju var vita, fann trummusiken mystisk och farlig. Däremot fick de sjunga rytmiska arbetssånger för att få arbetet att flyta. Slavarna uppmuntrades också till sina religiösa intressen. I sina andliga sånger sjöng de om sin längtan till frihet, och om hoppet att vinna frihet i livet efter detta. Härur framkom bluesen.

Blues kommer ur ordet blue, som ju också kan betyda melankoli eller sorg. Till en början var de helt vokala och oackompanjerade klagosånger. 1912 publicerades den första blues som trycktes, Memphis Blues, av den svarte musikern och kompositören W.C. Handy. I traditionell mening var den dock mer en schlagerliknande sång. Handy lanserades ändock som ”Father of the blues”.

Det är till stor del bluesen som gav upphovet till 1900-talets särpräglade musik i Amerika och Europa. Jazzen, rocken och mycket pop och underhållningsmusik, har hämtat viktiga element ur bluesen. Alla betydande jazzmusiker har använt sig av bluesen, alla har en ”Blues feeling”.

En annan musik att granska är de såkallade Negro Spirituals. 1867 utkom den första samlingen av Negro Spirituals, dessa sånger hade kanske framstått i negerkyrkor men de anpassades till den amerikanska kulturmiljön. Sångerna gavs stämmor och harmonierades på europeiskt sätt, medan det svarta draget framhävdes i viss melodiska och rytmiska egenskaper. De svartas anpassning i det vita samhället tog sig uttryck i att svarta artister började sjunga för vit publik på tillrättalagt sätt. Vita körer tog också till sig av sångerna, och det var på detta, vita, slätstrukna vis som de svartas musik blev berömd och populär hos Amerikas och Europas vita befolkning.

Det var ungefär nu som ragtimen kom, musik med tydliga marschinfluenser. Den svarte kompositören och pianisten Scott Joplin var ragtimens främste upphovsman. Ragtimens vanliga formschema kommer ur polkan eller marschen med några olika teman spelade med repriser samt den typiska triodelen (den tredje tema delen som kontrasterar mot de två första och som byter tonart). Vid 1800-talets slut hade svarta musiker, sångare och dansare börjat uppträda professionellt. De vände sig huvudsakligen till svart publik, det är ännu ett exempel på hur de försökta anpassa sig till de vitas vanor och kultur. Samtidigt fanns det många motsägelser, då det afrikanska arvet framhävdes.

Jazzens första legendariska band leddes av kornettisten Buddy Bolden i New Orleans vid sekelskiftet. De tidiga orkestrarna spelade musik som var socialt funktionell, aldrig först och främst estetiska och musikaliska. Musikerna var i allmänhet amatörer som hade något hantverksyrke eller liknande på dagarna. Man spelade marsch, tango, blues, folksånger, hymner, slagdängor och annat. I den tidiga jazzen hade man ett kollektivt ensemblespel hela tiden. Improvisationssolon tycks inte ha förekommigt i vanlig mening. De flesta av dessa musiker var oförmögna att läsa noter.

1917 fick en av New Orleans kvintetter göra den första skivinspelningen med jazz. Gruppens namn var Original Dixieland Jazz Band, samtliga musiker i gruppen var vita och musiken gjorde inte alls New Orleans genuina musik rättvisa. Skivan blev en stor amerikansk och europeisk framgång, men det skulle dröja ytterligare år innan den svarta jazzen lanserades på skiva. 1923 blev dock King Olivers orkester (med Louis Armstrong), Jelly Roll Morton, Sidney Bechet och Bessie Smith, inspelade.

Hur den tidigaste jazzen kan ha låtit, kan vi få en uppfattning om genom senare tiders inspelningar av musiker som var aktiva i New Orleans i början av det förra seklet, eller som har fört den allra äldsta New Orleans traditionen vidare i sin musik. Exempel är Bunk Johnson och George Lewis, vilka spelades in först på 40-talet.

Jazzens historia är fruktansvärt komplicerad och min utläggning har varit lika fruktansvärt komprimerad, men ändock tror jag mig ha fått med det allra mest väsentliga. En fullständig genomgång skulle kräva många vakna nätter och många liter kaffe…


Två kända jazzmusiker:
Louis Armstrong:
Louis Armstrong en av jazzens allra största musiker föddes i New Orleans år 1901. Hans grannskap kallades slagfältet på grund av alla gängslagsmål. Hans far över gav hans mor, Mayann, straxt efter Louis födelse. Efter att ha bott hos sin mormor de första åren av hans liv, återlämnades han till sin mor och sin syster Beatrice. När Louise bara var sju år arbetade han för familjen Karnofsky både för och efter skolan för att få ihop pengar till sin familj.

Louis älskade all sorts musik. När han vandrade längst gatorna med Karnofskys så kunde han höra musiken från närliggande fester och barer. Med hjälp familjen han arbetade för, köpte han en gammal kornett så att han själv kunde lära sig spela ett instrument.

När han gick i tredje klass hoppade han av skolan för att arbeta, fortfarande för familjen Karnofsky. Han spenderade dagarna på gatorna med andra pojkar. Han ledde också en grupp som uppträdde på gatan för att samla pengar till familjen. 1913 tog polisen honom till ett hem för besvärliga pojkar. Där pratade Louis med band dirigenten för att hans skulle låta honom spela i bandet.

Efter att ha övat på signalhorn, lärde sig Louis snabbt att spela kornett. Alla började nu att märka hans talang och entusiasm. När han var 13, släpptes han ut från pojkhemmet. Dom följande åren sålde han tidningar och lastade av bananer från båtarna för att tjäna pengar till familjen. På sin fritid gick han för att lyssna på lokala band.

En berömd kornettspelare, Joe ”King” Oliver, förundrades över Louise talang och blev därför hans mentor. I gengäld fick Louis springa ärenden och utföra mindre jobb åt honom. Oliver lämnade New Orleans men fyra år senare, 1922, ville han att Louis skulle spela i hans band i Chicago. Louis var förtjust över att få spela med talangfulla musiker och han spelade i King Oliver’s Creole Band i dom kommande två åren.

New York var jazzens centrum, många artister flockades här i förväntan om att få en karriär. En berömd bandledare, Fletcher Henderson, hörde Louis och ville att han skulle spela i hans band. Först tackade Louis nej men andra gången Henderson frågade, 1924, gick han med på det. Så han lämnade Olivers band och flyttade till New York. Där spelade han på New Yorks jazz scener, och ingen annan spelade som han.

Han spenderade ett år i New York med Hendersons band, men återvände sedan till Chicago. Det var där, 1926, som Louis först spelade in något i sitt eget namn. Hans band kallades The Hot Five, nu bytte han från att spela kornett, till att spela trumpet.

Hans inspelningar gjorde honom berömd och när han flyttade tillbaka till New York 1929 ville bandledare överallt ha honom i sina band. Han spelade in filmer, han gjorde skivor och han blev en internationell berömdhet. Han var sångare, mästare på trumpet och han kunde till och med dansa. Han reste runt världen och han dedikerade sitt liv för att roa människor med sin musik. Han dog 1971, 70 år gammal.

Miles Davis:
Miles Davis föddes i Alton, den 25 maj 1926. Han började sin karriär år 1945 i Charlie Parkers kvintett, efter att bland annat ha spelat i Billy Eckstines orkester. Samtidigt ledda han ett niomanna band på jazzklubben Royal Roost. Såväl tuba som valthorn ingick i ensemblen. Materialet var skrivet av unga arrangörer som Gerry Mulligan, John Lewis och Gil Evans. Davis och Evans tog upp sitt forna samarbete år 1957, detta ledde till ”Miles Ahead”, en orkestersvit med Davis som solist på flygelhorn. Succén blev fullständig och de fortsatte med “Sketches of Spain”. Även den blev en jätte succé. Han fortsätter sedan att producera en hel del musik.

Fram till år 1963 var det dock några år av stiltje, men då kom Davis åter med en ny, fräsch grupp med duktiga musiker som Wayne Shorter på tenor, Herbie Hancock på piano, Tony Williams på trummor och Ron Carter på bas. Han fortsatte att spela harmoniskt och rytmiskt.
Han åstadkom; “My Funny Valentine” år 1964, ”E.S.P”. år 1965 och ”Miles Smiles” år 1966.

Få musiker har haft så många utvecklingsfaser som Davis. Omkring år 1968 inledde han en fjärde period, den elektrisk. Här förde han sig själv även utanför jazzens gränser, inspirerad av rock och soul. Exempel är ”Filles de Kilimanjaro” år 1968 och ”Bitches Brew” år 1969.

Även om Miles Davis mest är känd för sitt personliga trumpetspel har han också komponerat en hel del. Han dog den 28 september år 1991.


Litet av varje om Jazz:

Inverkan på andra musikstilar:
Jazzen har haft inverkan på alla de musikstilar som uppkommit efter dess framkomst. Det var den som lade de första och de starkaste stenarna i den moderna musikens byggnation. När jazzen kom var den någonting helt nytt och revolutionerande, och många är de stilar som växt upp ur dess spår. Den musik som framställs idag och som framställts sedan jazzens uppkomst är färgad av den. Popen och Rocken har båda kommit ur jazzen.
Ja, vi har den att tacka för all den musik vi hör idag.

Jazzens instrument:
De flest instrument används i jazz. Det är mycket brass instrument (trumpet, kornett), rörblåsinstrument (Saxofon, klarinett) samt piano och trummor. Ett jazz band kan bestå av allt från en trumma, ett piano och en saxofon, till ett storband med dom flesta existerande instrumenten.

Jazzens roll i musiklivet:
Jazzen är numera något av en finkultur. Den är inte längre någonting som ungdomar vanligtvis lyssnar till, inte heller någonting revolutionerande. På radiostationer för ung publik spelas nu pop, hiphop, techno, osv. Men bland dem som verkligen lyssnar till musik finns ofta en slags res...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Jazz

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-06-02]   Jazz
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=6510 [2018-08-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook