Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?-

776 visningar
uppladdat: 2017-11-07
Björn Holmden

Björn Holmden 46 år

Från
Umeå, Sweden
Utbildning
High School : Bolandgymnasiet, High School : Västerledsskolan, College : Umeå universitet, College : Umeå universitet, College : Masters of Media, College : IHM Business School
Jobb
own bussiness/freelance, E.on Kundsupport Sverige AB, E.on Kundsupport Sverige AB, E.on Kundsupport Sverige AB, Addeco, Malmöfestivalen, Abf, Emergenza Festival, EXTERN AB, Bristol Co.
Facebook
https://www.facebook.com/app_scoped_user_id/10155943822141177/
Om
Kampanj för att bevara gammelskog! Hjälp till genom att klicka och donera på www.ettklickforskogen.se Tänk att det inte spelar någon roll hur långt ifrån dig den ligger, för all skog är viktig nu! www.ettklickforskogen.se Try it and you can never go back... http://www.youtube.com/watch?v=vow7sD1LcbY&feature=player_embedded
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Relativ Deprivation

-Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?-

Umeå Universitet
Sociologiprogrammet 180hp
Sociologi A4: Forskning om välfärd och kultur (7,5 hp) Handledare: Abdul Kadhim
Av: Björn Holmdén
Forskningsöversikt • Umeå Universitet • HT-2016

 

Innehållsförteckning

Inledning
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 3 Diskussion/Analys Bibliografi

sid. 2 sid. 3 sid. 5 sid. 8 sid. 10 sid. 13

Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 1


Relativ Deprivation

-Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?-

EN FORSKNINGSÖVERSIKT

1. Inledning.

Känner du dig fattig efter att du har betalt hyran, köpt mat, betalat räkningar, shoppat lite och varit ute en kväll? Pengarna är slut men på sociala medier ser du hur vännerna fortsätter att ha roligt, shoppar och festar men inte du. Du har 20 dagar kvar till lön och känner dig fattig. Relativ deprivation är upplevelsen av att känna sig fattig i förhållande till andra i samma samhälle, upplevd fattigdom. Idag får vi rapporter om ökande klyftor i Sverige och media berättar om “fattiga ytterområden”, vad kan detta bidra till? England och USA är två västländer vars system bidrar till skillnader mellan grupper och ökar klyftorna i samhället, är inomstatliga konflikter och civila uppror följden av relativ deprivation? Jag tror det, men låt oss titta på tre artiklar för att försöka få klarhet i om sociala klyftor och relativ deprivation är orsak till konflikt.

Om nu Relativ deprivation är ett symtom, vad är det ett symtom på? Om vi tittar på vad kulturen i samhället har för inverkan på de samhälleliga och sociala omständigheterna och hur dessa kan bidra till fenomenet? Den samhällssociala kulturen bidrar till att öka eller minska förutsättningarna att skapa ett jämställt samhälle, och här tittar vi inte endast på jämställdhet ur ett genusperspektiv utan förmågan att ekonomiskt och fysiskt kunna ta del av det utbud som finns i den konstruktion man verkar i som enskild individ eller grupp. Här spelar sådant som Arbetslöshet och hur vi hanterar den en roll, möjlighet till sjukvård och mediciner en annan. Sådant som vi i Sverige har sett som självklart är rätten till lika utbildning för alla och näringsrik skollunch, men existerar den bilden och om den inte gör det hur bidrar den till relativ deprivation?

Aggestam & Höglund (2012) skriver att det mest empiriskt välbelagda inom forskning kring inbördeskrigets orsaker är kopplingen mellan “ekonomisk utvecklingsnivå och inomstatlig fred”. Och att vid de fall uppror sker så legitimerar upprorsmakarna sin användning av våld att de vill skapa bättre levnadsvillkor för hela befolkningen. Men intressant här är att Aggestam & Höglund skriver att “det inte nödvändigtvis är de fattigaste som gör revolt, eftersom dessa har nog med att säkra sin egen överlevnad. Frustration och aggression uppstår snarare när relativa förbättringar i de ekonomiska villkoren inte kommer alla samhällsgrupper till godo i lika hög grad. Relativ deprivation är en upplevelse av att ens tillgångar inte överensstämmer med det man upplever att man har rätt till, baserat på jämförelser med andra grupper eller individer eller över tid. (...)

page3image22312

Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 2

upplevda orättvisor som är centrala drivkrafter bakom inbördeskrig.” Det vetenskapen inte har varit överens om är huruvida relativ deprivation är drivkraften bakom upplopp “riots” där vetenskapen varit överens om att det ofta handlar om etnicitet eller grupperingar som gör revolt. Jag tror däremot att social ojämlikhet är grunden till många patologiska fenomen i samhället och vill med hjälp av tidigare forskning försöka finna belägg för detta.

I Sverige har vi under “folkhemseran” byggt upp en socialdemokratisk välfärdsregim där Universalism är ett centralt begrepp, vilket innebär att samhället ger generösa sociala rättigheter till alla medborgare i kombination med inkomstrelaterade förmåner. Detta ger mindre stigma åt den som är i behov av socialt/ekonomiskt stöd och minskar på kritiken från de som inte är i behov av densamma (Johansson. 2008). För att detta ska fungera har den socialdemokratiska välfärdsregimen Full sysselsättning som mål för att lösa finansieringen av den generösa välfärdspolitiken. Samt att samhället säkerställer att det finns utrymme för en Hög andel förvärvsarbetande kvinnor genom att skapa ett offentligt ansvar för barnomsorg och äldreomsorg, då kvinnan traditionellt har burit det ansvaret och då blivit “fastlåst” vid hemmet. Men har detta skapat grogrund för omvandling till en mer Liberal välfärdsregim där Nyliberalismen och folkomflyttningar skapar ett samhälle av vi och dom, med större social ojämlikhet? Låt oss titta på Storbritannien 2011.

ARTIKEL 1

Do Grievances Matter in Ethnic Conflict? An Experimental Approach (Renat Shaykhutdinov & Belinda Bragg 2011)

I denna artikel undersöker författarna hur Relativ deprivation och missnöje (grievances) påverkar och underblåser en etnisk konflikt. De lutar sig mot tidigare teorier om att relativ deprivation och missnöje inom etniska minoriteter som en grogrund för frustration som till slut utvecklas till aggression.

“The experimental findings support the contention that higher levels of frustration and relative deprivation (grievance) increase the probability that groups will resort to noninstitutional means to achieve their political goals.” (Shaykhutdinov & Bragg 2011).

I sin artikel lyfter de fram ett flertal studier som visar på att frustration som inte hanteras alltid leder till aggression som leder till revolt eller uppror. Och att relativ deprivation som inte hanteras alltid leder till frustration. Bland annat hänvisar Shaykhutdinov & Bragg (2011) till en studie gjord 1939 och citerar ur den “[a]ggression is always a consequence of frustration” (Dollard et al., 1939, p. 1), samt studier från Gurr’s frustration–anger– aggression teori kring politiskt uppror (Gurr, 1970/ 1971) och Berkowitz (1962) studier som alla visar på en koppling mellan relativ deprivation - frustration - aggression. Relativ deprivation definieras med klyftan mellan förväntningar kring vissa “värden” och förmågan att få dem. “Värden” är omständigheter och varor som man ser sig ha rätt till. Detta har jämställts med “grievance” (missnöje) i den etnisk-politiska litteraturen vilken

Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 3

beskrivs som uteblivna basbehov av någon sort, samt krav på rättigheter som en reaktion på diskriminering (Zartman, 2005). Forskarkollektivet menade tidigare att “relativ deprivation” var bara en synonym för “grievance”.

Författarna menar på att det finns flera lager av underliggande “grievance” som är kopplade till kontexten de upplev i. Först har vi upplevelsen av att vara autonom som etnisk minoritet. Ju lägre den känslan är desto större risk för Relativ Deprivation som då leder till missnöje och aggression.

Nästa nivå är juxtaposition av tidigare och nuvarande politiska, ekonomiska och sociala förutsättningar. Om det har varit maktskifte och snabba förändringar som inte harmonierar med det man upplevde tidigare uppstår juxtaposition. Ordet kan förklaras med att du beställer mat och dessert på en restaurang, när maten kommer får du grillad kyckling och glass på samma tallrik samtidigt.

Den tredje nivån är begränsad möjlighet att uttrycka sin frustration och ilska och detta kan ganska snabbt leda till Relativ deprivation.

Och den sista baseras på i hur stor utsträckning gruppens övriga behov blir tillfredsställda.

Med andra ord kan man säga att huruvida en etnisk grupp kommer ta till våldsam protest kan förklaras av nivån av relativ deprivation de upplever gentemot det större samhället. Saker som hotar en grupp att fritt uttrycka sig och sin identitet, genererar teoretiskt en större frustration och då aggression än frågor som är mindre påtagliga, som till exempel ekonomiska frågor inom politiken.

Shaykhutdinov & Bragg (2011) vill med sin rapport undersöka om teorin att relativ deprivation kan förklara etniska konflikter är användbar i en experimentell kontext för att se om studentgrupper som upplever relativ deprivation tenderar att protestera istället för att försöka uppnå sina politiska mål genom befintliga institutionella strukturer. Vidare skulle detta ge vid handen en empirisk parallell mellan frustration och aggression som ju ligger till grund för teorin om “grievance”. detta har inte tidigare testats i en kontext av etnisk konflikt.

“The contention that grievances generate frustration, thus triggering aggression, remains untested and untestable within this mode of analysis (Theuerkauf, 2010).” (Shaykhutdinov & Bragg, 2011)
HYPOTES 1: Grupper som upplever en hög nivå av Relativ Deprivation/”grievances” är mer troliga att starta protester för att uppnå sina politiska mål än de med en låg nivå av Relativ Deprivation/”grievances”.

I hypotes 2 och 3 tar de hjälp av experimentet för att kunna observera en individuell beslutsprocess hos deltagarna och undersöka kopplingen till frustration-aggressions teorin. HYPOTES 2: Individer som upplever högre nivåer av Relativ Deprivation/”grievances” kommer visa på högre nivå av frustration är de som upplever lägre nivå av Relativ Deprivation/”grievances”.

Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 4

HYPOTES 3: Individer som tar till öppen protest för att uppnå sina politiska mål, kommer påvisa högre nivå av frustration än de som avstår från protest.

Experimentet genomfördes som en studie i gruppbeteende och genomfördes med sociologistudenter på Texas A&M University. 68 studenter deltog i första delen och 56 deltog i den andra delen av studien som genomfördes envägs design där man implementerade en individuell manipulation, istället för den traditionella kontrollgruppen.

Mätningar: I första rundan fick deltagarna välja om de ville förhandla med universitetet eller strejka eller inte agera alls. Bara 4 personer valde att inte agera alls. Den manipulerade nivån av missnöje bestod i autonomitet, möjlighet att uttrycka ilska och möjlighet att påverka sin situation. Testet bestod i olika nivåer av information att universitetet skulle mista vissa rättigheter till ett rivaliserande universitet i USA. För att mäta frustrationen hos deltagarna fick de svara på en skala 1-10 hur frustrerade de blivit av centraladministrationens besked. Lägst frustration genererades av informationen att studentservice skulle skäras ned och att terminsavgifterna skulle höjas. Högst missnöje fick informationen att deras universitet inte skulle få spela college-football matcher, utan det skulle bara deras rivaliserande universitet i staten få göra.

Författarna konstaterar att de finner stöd för relativ deprivationsteorin och att de finner stöd för frustration-Aggression teorin. De ser på sina testpersoner att de olika nivåerna som triggar uppror eller motstånd stämmer överens med teorin. Inte ha autonomitet att kunna uttrycka sin kulturella identitet tenderar att starkast utlösa protester, snarare än att föra dialog med politisk auktoritet. Vidare konstaterar författarna att Om vi nu accepterar teorin kring relativ deprivation, då öppnar sig helt plötsligt möjligheten för att många konflikter går att förebygga innan de eskalerar till uppror eller inbördeskrig. Att förebygga missnöje och relativ deprivation borde “mota Olle i grind” och förhindra konflikt.

ARTIKEL 2

Advances in Relative Deprivation Theory and Research (Heather J. Smith • Thomas F. Pettigrew, 2015)

Denna artikel är mer en forskningsöversikt där författarna har studerat sju olika artiklar som behandlar Relativ Deprivation (RD) och också motsatsen Relativ Gratifikation (RG). Författarna menar att dessa sju rapporterna visar på att om RD är noga definierat och korrekt analyserat så erbjuder den analysen på ovärderlig info kring hur människor reagerar på, ofta, dramatiska förändringar i sin tillvaro.

Vi får veta att RD introducerades 1949 av Samuel Stouffer som en postfakta förklaring och utvecklades till en fullt utvecklad teori som används för att försöka förutse ett brett fält av fenomen, bland annat social rättvisa. Författare som nämns inledningsvis i artikeln där detta beskrivs är: Pettigrew, 2015. Smith, Pettigrew, Pippin, & Bialosiewicz, 2012.

RD definieras i artikeln utifrån (Smith et al., 2012) som beskriver fenomenet som en uppfattning om att man själv eller den grupp man tillhör är tilldelad sämre förutsättningar i Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 5

jämförelse med en relevan jämlike i samma samhälle.Samt att denna uppfattning sätter igång känslor av aggression, ilska, bitterhet inför sina uteblivna upplevda rättigheter. För att det ska klassas som RD (Relativ Deprivation) skriver författarna av artikeln att fyra punkter måste uppfyllas och om en punkt saknas kan det inte bli Relativ Deprivation. dessa fyra är: 1. Först göra kognitiva jämförelser, 2. Efter detta göra uppskattningen att de eller deras grupp är missgynnade. 3. Uppfattar det missgynnande som orättvist. 4. Och slutligen blir förnärmade inför dessa orättvisa och oförtjänta missförhållandena.

Artikelförfattarna berättar att på senare år har teorin RD fått ett förnyat intresse och dessa sju artiklar visar på en bredd av nytänkande kring teorin Relativ Deprivation. Och man kan se hur RD är besläktat med en stor variation av händelser. Allt från kollektivt interagerande, fördomar, missnöje (grievance), konservativ politik och upplevd tillfredsställelse med myndigheterna. Respondenterna i undersökningarna som dessa sju rapporter som författarna lutar sig mot har bred variation från hela världen och både kvantitativ och kvalitativt angreppssätt.

-Jag förtjänar detta- “Deservingness” är ett fundamentalt inslag för RD och utgörs av att individen eller gruppen upplever att de förtjänar något som inte kommer dem tillgodo. Detta till trots så har “Deservingness” fått mycket litet utrymme i litteraturen. Feather (ledare för Australian Social Psychology) har bidragit med en detaljerad analys av den hårfina skillnaden mellan Aggression, förbittring, “Deservingness” och rättigheter, där han lutar sig mot årtionden av forskning och knyter samman Relativ Deprivation med hans egen teori om “Deservingness”. Främst lyfter han fram två karaktäristiska drag som forskare inom RD ofta bortser från. 1) det relativa avstånden mellan betraktaren och målet och 2) den roll som blandade känslor i folks reaktioner spelar. (Smith & Pettigrew, 2015)

Vidare skriver Smith & Pettigrew (2015) om RD upplevelser/känslor och politisk tillhörighet och tittar på forskning kring Nya Zelands Maorier och deras politiska tillhörighet. Här ligger fokus på GRD (Grupp Relativ Deprivation) och finner att minoriteter ofta ser med blida ögon på sin egen grupp och är inte så positivt inställda till “outgroup” det vill säga Nya Zeelands Europeer. Osborne & Sibley som gjort forskningen ser hur medlemmar ur ej förfördelade grupper ofta fattar politiska beslut som gör det sämre för gruppen. Vidare skriver artikelförfattaren att när forskarna Van den Bos and van Veldhuizen undersöker den kulturella rollen i GRD så finner de efter ett antal experiment att den kulturella attityden “Mindset” hos individer och grupper inte är fixerad utan fluktuerar beroende på kontext och rådande omständigheter som individen/gruppen för tillfället upplever.

Smith & Pettigrew (2015) skriver också om en forskning kring högutbildade imegranter och politisk protest. Där finner forskarna Grant & colleagues att imegranter i Kanada inte får erkännande från arbetsgivare för sina kunskaper och hemfaller åt Relativ Deprivation. Men mer troligt åt GRD och IRD (In-group Relative Deprivation). Forskarna försökte lägga samman flertal parametrar för att få en modell för när denna grupp skulle göra

Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 6

politiskt uppror och kom fram till 3-6 månader, men det hände inte. En av de viktiga delarna i RD saknades, Aggressiv förbittring. Men än viktigare var 1) deras upplevelse av sin grupps status som Illegitim och/eller stabil i samhället, samt 2) hur de identifierade sig med samhället. Denna forskning ledde fram till en nyanserad förståelse för politisk protest.

Vi kan också läsa i denna översikt om Klandermans forskning på “Ras” och “Klass” jämförelser. Där en longitudinell studie gjorts på RD i sydafrika både före och efter den politiska förändringen. Före så upplevde de färgade en större individuell RD medan den vita befolkningen upplevde Grupp RD. Efter den politiska förändringen så minskade skillnaden till ej märkbar och klass blev en starkare faktor än “ras”.

Något som på senare år fått ökat fokus är RG (Relative Gratifikation) som en motsats till RD. En studie gjord av (Guimond & Dambrun, 2002) definierar Relative Group Gratification (GRG) som en känsla av att man förtjänar sin privilegierade status. Vidare visade undersökningar gjorda på högskolestudenter som får veta att deras universitet och utbildning kommer ge dem mer betalt än studenter på ett annat universitet, hemföll åt fördomar mot etniska minoriteter och såg ner på det andra universitetet. De ansåg sig vara berättigade den statusen eftersom dom hade arbetat sig till den.

Smith & Pettigrew (2015) avslutar sin översikt med att många socialforskare har varit snabba med att avfärda RD så snart dess svaghet som “Post hoc förklaring” för oväntade händelser blev avslöjad. Men Smith & Pettigrew (2015) menar på att dessa sju rapporter visar på att om RD och RG är noggrant definierat och med rätt analysnivå, ger det teoretiska konceptet ovärderlig insikt i hur människor responderat till dramatiska händelser i livet. Politiker och populärpress i USA är full av referenser till problem som grundar sig i ekonomisk ojämlikhet. Smith & Pettigrew (2015) skriver att 60 år av RD forskning och dessa sju rapporter visar på att det är den subjektiva upplevelsen av sin egen och sin referensgrupps position i samhället som är avgörande och skapar de emotionella beteendereaktionerna. Men många frågor kvarstår och Smith & Pettigrew (2015) hoppas på fortsatt forskning med förnyat intresse inom Relativ Deprivationsteori.

Författarna menar att de kan visa med dessa sju artiklar att Relativ Deprivation kan upptäckas i tid om man undersöker fenomenet sakligt och med rätt metod. Jag upplever att de inte har någon frågeställning i denna artikel utan mer ett påstående, som dock är tydligt och att de lyckas föra fram den med all önskvärd tydlighet till ett svar.

Deras forskningsöversikt är aningen komprimerad men lyfter fram de mest väsentliga delarna på ett överskådligt och lättfattligt sätt. Jag upplever att de har med stor noggrannhet valt ut dessa artiklar då de ger en nästan komplett bild av bredden inom forskningsfältet Relativ Deprivation och hur olika den kan ta sig uttryck. Som helhet blir den extremt informativ och intressant och uppfyller författarnas syfte att åter lyfta upp intresset för forskning kring relativ deprivation. Huruvida författarna har en teoretisk ansats i sin artikel låter jag vara osagt, men de lyfter fram teorin Relativ Deprivation på ett

Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 7

bra och övertygande sätt genom artiklarna. De har gjort en gedigen dokumentanalys som de motiverar med att visa på den något mer moderna och mer komplexa bild som vuxit fram inom området.

Vidare anser jag att författarna har valt en bra metod för att föra fram sitt budskap och visa på behovet av vidare forskning kring ämnet. Och den som vill fördjupa sig i någon, eller alla, artiklar får ett fint smörgåsbord uppdukat för sig. Det empiriska datan i artiklarna innefattar allt från longitudinell kvantitativa studier till experimentella kvalitativa studier och intervjuer. Jag upplever att det är just diversiteten i studierna och att studierna tillsammans blir världsomspännande är det som gör det hela extra intressant, eftersom alla kommer fram till liknande förklaringsmodeller på relativ deprivation. Tack vare den noggrannhet i val av artiklar får Smith & Pettigrew (2015) fram sitt påstående att RD är relevant och att det är ett område som är viktigt att fortsätta forska kring då det är en viktig medicin mot konflikter och oro. Varför jag valde denna översikt till min egen forskningsöversikt är för att jag upplever att den visar på en komplexitet när det gäller att definiera och fastställa Relativ Deprivation. Eftersom det verkar vara den subjektiva upplevelsen hos individ/grupp som upplever RD är det svårare att finna ett “vaccin”.

ARTIKEL 3

Anarchy in the UK: Economic Deprivation, Social Disorganization, and Political Grievances in the London Riot of 2011 (Kawalerowicz & Biggs, 2015)

Artikeln inleds med en sammanfattning av innehållet i form av en ingress. och går sedan vidare till att beskriva bakgrunden till artikeln, vad hände och vad studeras och varför. Efter det ger de en djupare förklaring till “London Riot” som är studiesyftet under rubriken “The London Riot”. Efter detta kommer rubriken “Explaining Riots” där författarna går igenom definitionen av ett upplopp och vad de har fokuserat på i artikeln och vilka aspekter som de anser vara viktiga när man förklarar ett upplopp. Sen kommer rubriken “Data and Method” där författarna går igenom hur de fick tag på data, vilka data de gick igenom och hur de lade upp arbetet. Här finns också tabeller, demografiska kartor och formler för statistisk beräkning som de har använt sig av. När detta är gjort kommer rubriken “Results” där författarna redogör för vad de kom fram till också här presenteras tabeller, statistik och grafer. Nästa rubrik är som sig bör “Discussion” Där författarna stöter och blöter sina fynd och ställer de mot andra fynd som tidigare undersökningar visat på. Efter detta kommer avsnittet “Conclusion” där författarna dra slutsatser på de fynd de funnit. Efter detta kommer “Notes” där författarna i punktform listar argument och påvisar vad de funnit. Artikeln avslutas med “About the Authors” som är en kort biografi över de som gjort studien och skrivit artikeln. Efter detta kommer den sedvanliga rubriken “References”. Exkluderat “References” är artikeln 23 genomarbetade och kärnfulla sidor.

Artikeln behandlar kopplingen mellan relativ Deprivation och inomstatliga konflikter, där man tar avstamp i Londonupploppet 2011. Författarna beskriver att det enligt tidigare studier och teorier inte gått att fastslå att Relativ Deprivation och social desorganisation är Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 8

upphov till upplopp (Riots). De flesta studier i ämnet har tidigare gjorts under 1960-talets USA där afroamerikaner protesterade i vilda upplopp mot diskrimineringen som de blev utsatta för, och som mål hade de ofta butiker och verksamheter som ägdes av vita. Där har man lyft att upploppen ofta har med etnicitet eller grupperingar att göra och inte med Relativ Deprivation. Studiet av Londonupploppen 2011 bevisar dock motsatsen, menar författarna. De har studerat 1620 upprorsmakare som blev arresterade och dömda för upploppen i London 2011, och det de fann utmanade den förhärskande synen att upplopp inte grundar sig på deprivation och desorganisation. När författarna undersökte bakgrunden hos de 1620 dömda upprorsmakarna såg de att de företrädesvis kom från ekonomiskt ofördelaktiga områden. De tenderade också att komma från områden där etniska fraktionaliseringen var hög och områden med låg närvaro av välgörenhetsorganisationer. Vidare visade det sig att politisk/social orättvisa också var en springande punkt. Upprorsmakarna kom i stor utsträckning från områden där polisen hade agerat respektlöst mot medborgarna. det faktum att upploppet varade i 4 dagar och polisen tappade greppet om staden, gör detta upplopp till det största i Englands historia sedan upploppen 1780. Storleken var så omfattande att flera andra städer i England följde efter och startade liknande upplopp i bland annat Birmingham och Manchester. Författarna anser att detta är mycket intressant upplopp då det bryter mot de vanliga mönstren i upplopp med etnisk koppling. En ung man med utländsk bakgrund blir skjuten av polisen, sen upphör liknelserna. Hälften av de arresterade var färgade medan en tredjedel var vita och de enda som utsattes för våldsverkan av upprorsmakarna var polisen.

Genom att ta del av litteratur och forskning kring upplopp och data kring “London Riot 2011” kom författarna fram till fem hypoteser. Upprorsmakarna tenderar att komma från områden som var: 1. Ekonomiskt depriverade, 2. Omgivna av välbärgade områden, 3. Socialt desorganiserade, 4. Uttalat dåliga relationer mellan polis och invånare, 5. Utsatt för nedskärningar av det offentliga och sociala skyddsnät.

Hypotes 1 är formulerad i motsats till tidigare teorier för att de argumenten håller inte gällande “London Riot 2011”. Och de etiska aspekterna är inte med alls eftersom det inte fanns någon dominerande etnisk grupp i “London Riot 2011”.

Teorier används i uppsatsen för att sättas i relation till studiens resultat. Teorier syftar till att hjälpa forskaren att förstå, förklara och värdera det som undersökningen lyckats vaska fram, för att sedan få fram en mer generell/principiell nivå. Syftet är viktigt då det är utifrån det som som teoretiska utgångspunkter bestäms och definieras. Forskarens frågeställningar avgränsar perspektivet som fenomenet kan studeras ur. Har frågorna en kvalitativ eller en kvantitativ ansats? Detta påverkar forskarens val av analysmetod. Det teoretiskt perspektiv som forskaren väljer baseras på undersökningens karaktär, är syftet med undersökningen en mer teoriutvecklande karaktär (induktiv) eller en teoriprövande karaktär (deduktiv, hypotetisk-deduktiv eller abduktiv) får det konsekvenser på valet av perspektiv och om studien är av förklarande eller beskrivande karaktär.

Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 9

Om vi utgår från ovanstående beskrivning av hur teorier och metod kan/bör användas, så skulle jag säga att Forskarna i denna artikel lutar sig mot tidigare studier av upplopp, som har kommit fram till att upplopp är etniskt betingat och har intet att göra med relativ Deprivation. Denna teori ämnar forskarna emellertid att spräcka och gör så med en induktiv kvantitativ metod. Detta för att forskarna först tittar på verkligheten och mäter de data som de erhållit från polisen. Efter detta formulerar forskarna en hypotes som de testar/generaliserar för att utifrån den skapa en ny teori. Vilket de lyckades med i detta fallet anser jag.

Forskarna har fått anonymiserade data från polisen på de upprorsmakare som blev dömda för sitt brott. Detta har forskarna ställt upp i olika modeller och genomfört diverse signifikanstester på. Metoden är Induktiv kvantitativ då inga djupintervjuer gjordes med de dömda undersökningsenheterna. Forskarna har tittat på vilka områden upprorsmakarna kom från, vilken etnisk bakgrund de hade, om gruppen var homogen, vilka var målet under upproret, etc.

Forskarna kommer fram till att resultatet gällande relativ deprivation och upplopp är mycket intressant och visar att det behövs mer forskning på olika platser och samhällen för att få en tydligare bild. De menar att resultaten lyfter en otroligt intressant och spännande sociologisk fråga; När tar folk hellre till upplopp än deltar i ordningsamma och lagliga förändringsarbeten? Forskarna klargör att dominansen av forskning på Amerikanska “race riots” i den sociologiska litteraturen har en självklar plats tack vare den magnitud av incidenter i USA under 1960-talet. Men dessa upplopp speglar mycket speciella omständigheter, såsom extrem etnisk segregation (ras-segregation). Forskarna i denna artikel menar att för att kunna generaliseras är behovet starkt att studera andra samhällen. Europa har genomgått många upplopp genom historien, så det finns material att ta av.

Diskussion/Analys.

Är inbillade och/eller faktiska klyftor en orsak till konflikt? Svaret är kanske inte så självklart som jag gärna vill tro. Tittar vi på artiklarna ovan så ser vi alla den röda tråden, och kan som Kawalerowicz & Biggs (2015) klart konstatera att resultaten är så pass intressanta att ökad och diversifierad forskning inom området är klart önskvärt. Men när/ om det blir klart fastställt att relativ deprivation, oavhängt etnicitet och grupperingar, är en upprinnelse till konflikt, upplopp och inbördeskrig. För om vi inte kan hänvisa till etnicitet eller minoriteter som förklaring till Relativ Deprivation, Vad gör vi då? Vilka samhälleliga och sociala omständigheter kan bidra till fenomenet? Kris, Arbetslöshet, Marknadsekonomi, sekularisering? Vilken ideologi, samhällskultur vill vi ha och hur väljer vi den?

David Inglis menar i “Culture and everyday life” (2015) att Kultur är en uppsättning regler, normer, värderingar, trossatser. Ett sätt att tänka inom en grupp. Kultur är nämligen inte individuell utan delas med andra, och blir gemensam genom kommunikation. Kultur ger ett gemensamt perspektiv och utgångspunkt och skapar sociala normer. Men kulturer Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?- 1 0

som till synes ter sig lika kan ändå ha olika upplevelse och synsätt på samma/liknande fenomen. Som exemplet på hur en Svensk ser på begreppet demokrati och hur en Amerikan ser på begreppet Demokrati. Medbestämmandet och möjligheten att påverka för folket ser olika ut i respektive land, och upplevs av respektive medborgare med utgångspunkt för den kulturella förståelsen. Vilket ger vid handen olika syn på vad demokrati är. Därför kan man säga att kultur styr en individs tänkande och handlande och värderingarna förkroppsligas i symboler och artefakter. Men kulturen är inte medfödd utan lärs in genom socialisering och den skapas, omskapas och förnyas över tid. Därför har varje socialgrupp sin egen kultur, men liknande kulturella drag kan hittas över kulturgränserna. Kanske har man lärt av varandra eller så har man haft samma förutsättningar/omständigheter som skapat dessa liknande drag och erfarenheter. Därav kan man säga att kultur är en produkt av människors aktiviteter och syftar till att forma en för gruppen gemensam förståelse. Ett fungerande samhälle strävar efter och måste vara harmoniskt i sin natur. Men vem formar kulturen? Kultur är partisk och utgår från de som kan bestämma vad som är Norm eller Normalt, dessa har makten. I Sverige har det varit (och troligen fortfarande är) Infödda Svenska vita män i medelklass och överklass som dikterar kulturens riktlinjer. “Kultur är den dialektiska materialismen”. Detta bör ju då vara nyckeln till att stävja konflikter som har sin upprinnelse ur RD.

Om vårt samhälle är en konstruktion som bygger på idéer och föreställningar som ärvs från tidigare generationer, samt föreställningar som vi bygger vidare på i nuet utifrån behov som uppstår genom utveckling av samhälle, teknik, medicin, etc. Då bör det ju rent teoretiskt gå att omforma samhället till att vila på en kultur som strävar efter att inte låta någon komma i en sådan situation att RD uppstår. I praktiken har ju detta visat sig svårt och de fundament vår kultur idag vilar på är det lätt att påstå att det är rent omöjligt. Så på frågan vilka åtgärder som kan vara effektiva för att stävja konflikter som kan uppstå på grund av Relativ Deprivation, är förmodligen närvaro, utbildning, information och dialog. Med det uttalandet är det lätt att tro att det är de som upplever RD som är föremålet för ovanstående, men som ovanståedne artiklar tillkännager så är det inte nödvändigtvis etniska minoriteter som startar upplopp, utan helt enkelt människor i vårt samhälle som känner att deras möjligheter har blivit kringskurna i vårt samhälle och vad det kan bero på. Genom ökad förståelse hos övriga befolkningen kring de som upplever RD, kanske det stigma som skapas genom den upplevelsen kan minskas hos de som löper risk för upplevd fattigdom.

I en artikel (som jag inte minns referens på och därför här får tas med en nypa salt) baserat på en opinionsundersökning i Norge. Framkom det att ju fler invandrare i landet, destå färre Norrmän som trodde på välfärdsåtgärder. Låt oss leka med tanken att denna artikel belyser en korrekt situation, blir ju detta ett moment 22. De som är i behov av välfärdsåtgärder är, om vi ska tolka artiklarna ovan, de som tenderar att uppleva RD i störst utsträckning. Om det kommer fler personer in i landet som är i behov av välfärdsåtgärder och detta då medför att medborgarna vill verkar för minskade välfärdsåtgärder så underblåser man (enligt denn...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Aggestam, Karin, Höglund, Kristine. 2012. Om krig och fred, en introduktion till freds- och konfliktstudier. 1:a uppl. Lund. Studentlitteratur Inglis, David. 2005. Culture and everyday life. United Kingdom: Taylor & Francis e-Library Johansson, Håkan. 2008. Socialpolitiska klassiker. 1:4. Malmö: Liber . Kawalerowicz, Juta & Biggs, Michael. 2015. Anarchy in the UK: Economic Deprivation, Social Disorganization, and Political Grievances in the London Riot of 2011. University of Oxford. Social Forces 94(2) 673–698, December 2015 doi: 10.1093/sf/sov052. Advance Access publication on 8 March 2015. Published by Oxford University Press on behalf of the University of North Carolina at Chapel Hill. Shaykhutdinov, Renat & Bragg, Belinda. 2011. Do Grievances Matter in Ethnic Conflict? An Experimental Approach. Analyses of Social Issues and Public Policy, Vol. 11, No. 1, 2011, pp. 141--153 Smith, Heather J. & Pettigrew, Thomas F. 2015. Advances in Relative Deprivation Theory and Research. Soc Just Res (2015) 28:1–6. DOI 10.1007/s11211-014-0231-5. Published online: 8 January 2015. Ó Springer Science+Business Media New York 2015

Kommentera arbetet: Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?-

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Björn Holmden [2017-11-07]   Relativ Deprivation -Minoriteters strid eller välfärdens stötesten?-
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=60179 [2018-01-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in