Far och jag, novellanalys

1 röster
3429 visningar
uppladdat: 2017-05-16
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete


Far och jag – Novellanalys

Far och jag, Lagerkvists ångest och rädsla inför att överge sin tro.
Den här historien utspelar sig under 1900-talets början, varför jag tror detta är om man läser i texten
så står det att ”Vi vinkade farväl åt mor, som skulle stanna hemma och laga kvällsmaten och fick
inte följa med”, vad jag vet av tidigt 1900-tal så var det kvinnorna som tog hand om hushållet och
barnen, att hon inte fick följa med styrker mitt påstående. Det står också att pappan bar
”söndagshatt” vilket var väldigt vanligt på den tiden att klä sig i dom finaste söndagskläderna och
gå till kyrkan med familjen, också i slutet av novellen, när det nedsläckta tåget kör förbi, beskrivs
det med orden ”Elden flammade i det väldiga lokomotivet när de skyfflade in kol.” Detta påvisar att
tåget var ett ånglok, vilket var den förekommande tågtypen vid 1900-talets början. Det bekräftar att
det borde vara tidigt 1900-tal. Från texten står det ”Marken var tjock med vitsippor, björkarna hade
precis slagit ut och granarna skjutit färska skott”, eftersom vitsippor blommar på våren och att
björkarna precis slagit ut kan jag fastställa att historien utspelar sig på våren. Texten utspelar sig
från en eftermiddag som det står i början av texten ”Jag tog min far i handen en
söndagseftermiddag” till kvällen eftersom det började skymma och sedan blev mörkt i slutet av
texten.
Efter att jag läst lite om Pär Lagerkvist får jag uppfattningen om att dom bor i en stad men har nära
till en stor skog, det finns också en tågstation i staden eftersom pojkens pappa jobbar som
järnvägsanställd och det tyder på att det är en medelstor stad och kan mycket väl vara Växjö, där
Pär Lagerkvist växte upp som barn i 10-års ålder likt protagonisten i novellen.
I texten beskrivs miljön som väldigt fin och förtrollande med alla fåglar som kvittrar, blommor som
stod i blom och med en vacker å som glimrar i solskenet. Detta symboliserar Lagerkvists tidiga
barndom, med ett accepterande av den bibliska läran. Jag själv får en bild av att solens strålar
tränger glest igenom trädtopparna och en väldigt lummig grön skog med doftande blommor och
ljudet utav ån som rinner mellan stenar. När mörkret föll blev träden konstiga och iakttagande i
mörkret och vattnet blev som ett stort svart hål långt ner i djupet i pojkens ögon.
Jag tycker att det är både pappan och sonen som driver handlingen framåt eftersom att pappan ville
ta med sin son ut i skogen och vandra, båda ville till den stora ån där pappan brukade sitta och fiska
som barn, man får alltid läsa om pojkens tankar och känslor genom berättelsen och det är
majoriteten av texten. Novellens viktigaste händelse enligt mig är när pojken är jätterädd för
mörkret och frågar pappan om varför han inte är rädd, och fadern säger till sonen ”Vi vet ju att det
finns en Gud”. Det känns som att sonen redan börjat tvivla på sin tro och att pappans enda tröst till
sonen var att försöka lugna pojken genom att säga att det finns en gud, därefter tar novellens
handling upp spår om pojkens ångest och rädsla för att överge sin tro.

Novellen handlar om två protagonister som i detta fallet är far och son och en antagonist som är
både mörkret och det svarta ångloket. Jag tror att det svarta ångloket är en symbol för en stor ångest
som skall komma, som t.ex. första världskriget och vilka konsekvenser det bidrog till
samhällsstrukturen, och att mörkret är en symbol eller en metafor till hans kommande ångest och
sin oro kring sin kristna tro, att han kanske inte längre kan dela den med sin familj. Det finns också
ett par biroller, pojkens mamma och tågchauffören är två exempel på dessa. Pojken och hans far är
på många sätt lika, de är vana vid naturen, glada och positiva. Pappan bar på en ”söndagshatt” vilket
tyder på att dom är en biblisk familj samt att pappan refererar mycket till gud. Det finns också
olikheter mellan sonen och fadern, som att pojken inte finner något mod hos gud när han blir rädd
för mörkret medans hans far inte alls var rädd för mörkret på grund av hans starka tro.
Historien är berättad i jag-perspektiv, utifrån pojkens perspektiv i novellen. Den berättas också i
imperfekt, alltså när pojken blivit äldre, som det stod i texten ”När jag var bortåt tio år gammal”.
Jag tror att Lagerkvist pratar om sin faktiska barndom, att han syftar tillbaka på sig själv som barn.
Eftersom han skriver om sina känslor under den tiden i sitt liv blir berättelsen väldigt genuin och
intressant.
Texten i sig är inte så svår, ganska vardaglig och enkel att förstå. Men det finns många ord som är
gamla och som inte används i nutid, några exempel är sankt, semaforer, spakvattnet, sliprarna.
Lagerkvist använder också bildspråk, han beskriver omgivningen i skogen väldigt detaljrikt, ”Det
kvittrade inne i buskarna av finkar och lövsångare, av gråsparvar och taltrastar, hela surret som man
får omkring sig så snart man kommer in i skog. Marken var tjock med vitsippor, björkarna hade
nyligen slagit ut och granarna skjutit färska skott”. Då får man sig en egen bild i huvudet om vad
som beskrivs i texten.
Novellen är uppdelad i 3 olika delar, inledning, mitten och ett slut, alltså en klassisk novell. Den
utspelar sig också i flera olika miljöer eftersom den beskriver sonen och faderns promenad.
Novellen inleds med att man får lite kortfattad information om våra protagonister och att dom tar
farväl av sin familj och beger sig iväg till skogen, miljön beskrivs väldigt detaljerat genom hela
novellens början till slut. Novellens vändpunkt är när fadern och sonen ska återvända hemåt för att
det började skymma, berättelsen når sin vändpunkt med meningen från texten: ”då började det
skymma”. Efter den meningen så börjar spänningen drastiskt att ta fart från den glada och den
bekymmerslösa delen av berättelsen och den når sin höjdpunkt när tåget passerar. Novellens slut
kan tolkas på många olika sätt, i följande citat från texten ”Så skulle denna världen, detta livet bli
för mig, inte som fars, där allting var tryggt och visst. Det var ingen riktig värld, inget riktigt liv.
Det bara störtade sig brinnande in i allt mörkret, som inte hade något slut”. Vad jag tolkar det som
är att sonen är avundsjuk på sin far, som inte alls ifrågasätter den värld han lever i, han kan inte
längre dela den tro som hans fader har, han blir allt mer tveksam till om det verkligen finns någon
gud över huvud taget.
Jag tror att Pär Lagerkvist vill få sagt med denna novell, att saker och ting inte alltid är vackert och
underbart i vår värld, det finns t.ex. död, svek, ångest som du kommer att uppleva medans du växer
upp och att du ska vara förberedd på vad som kan komma att hända i ditt liv. Han vill dela med sig
av sin egen erfarenhet som han varit med om. Jag själv har inte lärt mig så mycket av denna text
men jag kan relatera till hur sonen mår, inte om hans tro, utan hans ångest och oro. När jag var i
tonåren så var jag vilsen och visste inte vem jag var och vad jag skulle göra med mitt liv, jag kände
mig ganska liten i världen. Det gjorde mig väldigt osäker och jag gjorde dumma val hit och dit, till
slut gick det till en gräns där jag blev lidande av djup depression och panikångest som jag än idag
lider utav, men det har också format mig positivt till den människa jag är idag.

Jag tycker att novellen är väldigt bra och intressant, man kan läsa den många gånger och ändå känna
att man läser något nytt, för att det finns så många små gömda detaljer i allting. Den är spännande
och har många delar som gör att man får tänka ef...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Far och jag, novellanalys

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Joakim Rosenqvist 2017-05-16

    Det blev något fel när jag laddade upp arbetet, som det ser ut nu med styckeindelningen ska det inte vara. så bortse från det snälla.

Källhänvisning

Joakim Rosenqvist [2017-05-16]   Far och jag, novellanalys
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=60132 [2017-12-15]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in