Pedagogik som vetenskep

1 röster
18519 visningar
uppladdat: 2006-04-04
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Pedagogiken är en process som verkar på oss genom hela livet och som vi kommer i kontakt med dagligen. Det är omgivningens sätt att påverka människan på olika sätt så att hon bildas till den typ av människa som passar omgivningens övergripande mål (A-L. Leino och J. Leino, 1992). Detta är en väldigt vid definition av pedagogik, men pedagogiken är ett väldigt brett område som har sina rötter i olika ämnen. Från början så var den en del utav filosofin och psykologin och inte lika väl utformad eller definierad som idag. Det var först i Tyskland under slutet av 1700-talet som pedagogiken frigjorde sig från filosofin och psykologin för att skapa ett pedagogiskt vetenskapsfält. Länge medföljde psykologin som ett grundämne till pedagogiken eftersom man ansåg att den inte var tillräckligt vetenskaplig i sig själv. Kraven på vetenskaplighet har sedan dess ändrats från den starka betoning som lades på de naturvetenskapliga ämnena och den forskning som bedrevs kring dessa.
I Sverige fick pedagogiken inte genomslag förrän 1910-talet och då användes den mest som en hjälpvetenskap till politiker, administratörer samt som underlag till de utbildningsreformer som då skedde. För att ta fram fakta och statistik användes sociologiska och psykologiska metoder. Denna tradition av pedagogiken som ett tvärvetenskapligt ämne finns kvar än idag. Från 60-talet och framåt har det skett en fördjupning inom ämnet då man fokuserar mer på den praktiska verksamheten, alltså vad som sker på mikronivå, till exempel vad som sker i klassrummen. Det har även skett ett ökande intresse för bland annat grupper i behov av speciellt stöd (Högskoleverket, 2005).

Jag vill börja med att presentera vetenskapens egenskaper och pedagogiken som vetenskap. Jag har valt tre olika ingångspunkter, pedagogikens grundämnen, som upplägg för att presentera arbetet och som jag kommer att återkomma till lite längre fram. Till sist har jag gjort en sammanfattning där jag klargör hur de olika delarna samverkar med varandra.


Vetenskap & Pedagogik

Det vetenskapliga synsättet härstammar från upplysningstiden och den industriella revolutionen då de naturvetenskapliga ämnena fick en mycket central roll i västvärlden. Deras betoning på mätbarhet och objektivitet blev ett ideal som man skulle applicera även på de mer humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena. Problemet som uppstår genom detta är uppenbart då värderingar, åsikter och uppfattningar är subjektiva och svåra att mäta. Just därför skiljer man idag på två typer av vetenskap; naturvetenskap och samhällsvetenskap.
Inom naturvetenskaperna används oftast kvantitativa undersökningar, till exempel enkät eller observationer. En typ vetenskapssyn kalls positivism där målet är försöka förstå fenomen och förklara dem, vilket man gör genom att antingen verifiera (bekräfta) eller falsifiera (motbevisa) dem. De resultat man når fram till ska, enligt positivismen, kunna reproduceras i ett likadant experiment vilket är i princip omöjligt då det kommer till att studera människors lärande.
En motsatts till detta är de mer tolkande vetenskaperna varav en av de största inom pedagogiken är hermeneutiken som oftast gör kvalitativa undersökningar där man går mer in på djupet och ser till kringliggande orsaker och förutsättningar. Målet är att försöka förstå något och tolka det eftersom man utgår ifrån att verklighetens betydelse för de inblandade är den viktiga, inte den objektiva verkligheten. Båda vetenskapssynerna har brister och fördelar som den andra inte har då t.ex. hermeneutiken ger en större helhetsbild och tar in fler faktorer men producerar oftast inte allmängiltiga resultat som däremot är positivismens styrka (A-L. Leino och J. Leino, 1992). Det ideala vore att kombinera dessa två vetenskapssyner för att båda har egenskaper som är värda att ta hänsyn till. Att kunna frambringa resultat som är användbara är något som behövs för att skapa en förändring. Forskning med en mening är än viktigare eftersom de problem man tittar på kan vila på underliggande faktorer som behöver tas hänsyn till.

Den pedagogiska vetenskapen har som mål att undersöka den pedagogiska processen och de faktorer som inverkar på denna enligt A-L. Leino och J. Leino (1992), som även beskriver pedagogiken som i grund och botten en praktisk verksamhet. Den vetenskapliga delen blir således att beskriva, förklara, förstå och förändra denna verksamhet.

Min egen åsikt är att vetenskapliga metoder inte bör sträva efter att förändra något utan vara opartiska i förändringsfrågor och enbart studera situationen och diskutera konsekvenserna av förändringar. Jag skulle hellre vilja kalla ”förändringen” pedagogisk praktik än pedagogisk vetenskap. Viljan till att förändra en situation eller verksamhet ser jag som någonting präglat av avsikter som baseras på värderingar och åsikter och som därmed inte har någon plats inom vetenskapen. Man skulle istället kunna säga att den pedagogiska vetenskapens mål är att studera lärande genom att se på dess förutsättningar, dess innebörd och mening och till sist dess utfall.

Som tidigare nämnt så är pedagogik ett tvärvetenskapligt ämne vilket innebär att den hämtar metoder och synvinklar från filosofin, psykologin och sociologin. Som man kan se av bilden här bredvid så ligger pedagogiken utspritt över alla dessa ämnen och varje del bidrar med ett eget perspektiv.
Det pedagogiskt sociologiska perspektivet hanterar frågeställningar om den sociala miljön och de regler, normer och grupperingar som utgör den och hur dessa inverkar på den pedagogiska situationen. Ur ett pedagogiskt psykologiskt perspektiv så betonas individen, dennes särskilda behov och drag. Man ser även på hur personen lär och utvecklas i den pedagogiska miljön. Det sista perspektivet är det pedagogiskt filosofiska där man undersöker begrepp så som kunskap och idéinnehåll och frågor om etik, logik och vilka processer som utmärker den pedagogiska miljön (O. Eriksson, personlig kommunikation, 2005-09-30).

För att förklara pedagogiken ur ett vetenskapligt perspektiv så har jag valt att utgå ifrån denna ovanstående indelning genom presentera och diskutera frågor som rör varje del.


Sociologi & Pedagogik

Pedagogik är den påverkan som omgivningen utövar mot en individ i samfundet eller samhället i riktning mot samhällets övergripande mål (A-L. Leino och J. Leino, 1992). Denna påverkan har många olika nivåer under hela livet. Föräldrarna är de första agenterna som utför den här påverkan på det nyfödda barnet på ett sätt som är mer eller mindre medvetet hos dem. Vi har alla en underliggande förförståelse om vad det innebär att vara man eller kvinna som vi kanske inte alltid är medvetna om. Den första frågan nyblivna föräldrar får är om barnet var en pojke eller flicka. Är detta kanske därför att vi har lättare att tillskriva barnet vissa egenskaper redan från början så att vi kan agera utifrån de? När vi lär oss nya saker har vi en tendens att sätta dem i olika kategorier för att lättare förstå omvärlden. När vi blir för fasta i våra kategorier och tar de för sanning skapas fördomar och hinder för att se saker i nya perspektiv. Men de flesta av våra kategorier och förutfattade meningar om världen stämmer oftast och det är genom dessa som vi skapar vår gemensamma verklighet. Om vi i Sverige har en bild av vad det innebär att vara kvinna eller man, och om det är en uppfattning som delas av alla, skapar vi gemensamt en egen verklighet där man agerar utifrån de antaganden som finns. Någon som har en annan bild av kvinnan eller mannen och agerar ifrån den fungerar inte i det sociala system som vi har skapat.

För att fungera i en kultur på ett sätt som är accepterat måste det finnas någon form av socialisation. Detta innebär att personen internaliserar samhällets regler, normer, seder och värden. De viktigaste agenterna för socialisationen är familjen, skolan, vänner, yrkeslivet och massmedia (O. Eriksson, personlig kommunikation, 2005-09-30).

A-L. Leino och J. Leino (1992) talar om en aspekt av detta fenomen som informell utbildning. Samhället erbjuder ett kulturutbud som en del i detta men även mindre icke-statliga organisationer finns för att utöva sin egen pedagogik enligt sina egna mål. Den formella utbildningen är följaktligen den del av utbildningen som är klart och tydligt målstyrd och som har ett utbildningssystem inom vilket den pedagogiska verksamheten sker.

Om jag ser på det här genom ett kulturellt perspektiv och fokuserar på den informella utbildningen och hur denna fungerar då det gäller invandrare i Sverige idag så tycker jag mig se att någonstans har det brustit i förmedlingen av den svenska kulturen. Andra generationen av invandare som alltså är svenska medborgare redan vid födseln har inte samma förutsättningar som ett barn till en svensk familj. Oftast finns den enda exponeringen av svensk kultur i skolmiljö, där det inte ägnas någon tid åt att förklara eller presentera svenska seder eller normer. Innebär detta att skolan borde ta ett större ansvar för utbildningen även inom denna sektor? Eller ligger problemet snarare i att vid inflyttning så får familjer ingen hjälp att anpassa sig till denna nya kultur de har flyttat till?

Bruner hanterar i sin bok Kulturens väv (1996) frågan om kulturpsykologi inom utbildningen, där han tar upp frågan om just utbildningens behov av att ha ett kulturperspektiv. Min tolkning är att det krävs en medvetenhet om det agerande som sker i kassrummet och vilka regler och normer som gäller där och dessa sedan granskas. Vidare talar han om en tradition av synsätt där det är endast läraren eller pedagogen som är aktiv, inte eleven. Denna typ av undervisning är enligt Bruner inte ideal för att undervisa elever i att tänka kritiskt, en egenskap som blir allt viktigare. En aktivering av eleven skulle istället innebära djupinlärning och skapande av meningsbildning till lärostoffet.


Psykologi & Pedagogik

Man kan tala om två olika ytterligheter inom ett pedagogiskt synsätt där det ena är det teknologiska som kännetecknas av väldigt strikta regler och ett kontrollerat samhälle. Här finns det väldigt lite utrymme för egna åsikter eller påverkan. Likaså tas ingen hänsyn till elevernas individuella förutsättningar. En motpol till detta är det humanistiska synsättet som utgår ifrån individens förutsättningar och förmågor. För en pedagog som arbetar genom detta synsätt är det viktigaste att utveckla elevens självbild, intressen och dennes kunskapsuppbyggnad. Den personliga utvecklingen står i centrum och pedagogen fungerar som en medhjälpare istället för en dikterande auktoritet (A-L. Leino och J. Leino 1992).

I Sverige märktes en ökning inom det humanistiska synsättet under 1970-talet då den pedagogiska progressivismen fick större stöd skriver Gustavsson i boken Vad är Kunskap? (2002). Inom progressivismen så betonas eleven och dess aktiviteter och egenskaper mer än vad som tidigare traditionella undervisningssätt.

Bruner (1996/2002) har urskilt fyra olika medvetandemodeller som beskriver hur vi ser på barnens medvetande och vilka konsekvenser detta kan ha inom lärandet. Viktigt är dock at poängtera att ingen av dessa är absoluta i praktisk situation utan att de oftast samverkar.
Den första är imitationsmodellen där grunduppfattningen är att elever och barn lär sig genom att se ett beteende demonstrerat och sedan öva sig genom att repetera detta beteende. Bland de underförstådda antagen som krävs för detta tar Bruner upp att barnet vet hur man ska utför handlingen.
Det anser jag är viktigt därför att det förutsätter någon grad av teoretisk förmedling av uppgiften. Jag tolkar det som att barn övar sig i beteenden genom att imitera men att de dessförinnan faktiskt har tagit till sig kunskap om hur någonting görs endast genom att observera. Detta ser man hos barn som lär sig prata, de förstår oftast tal innan de faktiskt övar sig på att tala själva.
Nästa modell är nästan motsatsen till den första då man betonar didaktiska framställningar för att eleven ska tillägna sig påståendekunskap. Man ser barnets medvetande som ett kärl som ska fyllas med kunskap och fakta. Om barnet kan fakta så vet denna också hur någonting ska utföras. Eleven tillskrivs inga egna förmågor och utbildningen är ensidig där eleven ska ta emot och läraren eller pedagogen ge kunskaperna.

I läsandet av detta så slås jag av att det är så här den största delen av utbildningen i dagens läge ser ut där faktakunskap inte är något som nödvändigtvis måste förstås utan bara inpräntas. Jag kommer att återkomma till detta lite senare.

En tredje modell är den intersubjektivistiska där synen på barnets medvetande är mycket skilt från det tidigare talat om. Här ligger barnets modell av omvärlden i centrum och pedagogens roll att hjälpa denne få en djupare förståelse för omvärlden. Barnet tillskrivs egenskaper som att kunna fundera och dra slutsatser på egen hand. Pedagogen ska sätta sig i barnets sätt att tänka och barnet ska sätta sig in i pedagogens tankesätt och tillsammans, genom samtal och förhandlingar ska de komma fram till kunskap. Inom denna modell finns fyra olika riktningar:
• Intersubjektivitet – där det handlar om att avläsa andras medvetande, känslor och tankar.
• Medvetandeteorier – mycket snarlikt den första med här handlar det om att avläsa andras avsikter, uppfattningar, önskningar och löften. Till exempel forskar man kring barns förmåga att bedöma påståenden som sanna eller falska.
• Metakognition – barnets förmåga att tänka på sitt eget tänkande och hur detta påverkar den pedagogiska processen.
• Samarbetslärande – handlar om hur barn för fram sina uppfattningar genom samtal.
Den fjärde och sista modellen handlar om kulturell och individuell kunskap. Denna modell hävdar att utbildningen ska hjälpa barn att förstå skillnaden mellan det som samhället anser given kunskap och den kunskap som är personlig. Att skapa band mellan det som är taget för sant och den sanning man själv söker kan ge en djupare insikt till problemet.

Filosofi & Pedagogik

Filosofi är en mycket viktig som hjälpvetenskap till pedagogiken därför att den hanterar frågor som handlar om vår uppfattning av världen och vår syn på kunskap. Att ha en överordnade och objektiv bild av de uppfattningar vi har idag gör att man kan granska dagens utbildningssystem. Stensmo (1994) redovisar för de största filosofiska tänkesätten, varav de viktigaste är idealism, realism, naturalism, materialism och pragmatism, och hur dessa relaterar till pedagogik. Jag tänker inte redovisa dem djupare här på grund av utrymme men en viktig iakttagelse jag gjorde när jag läste om dem är att ingen förespråkar klart och tydligt den typ av förmedlingspedagogik man ser i samhället idag. Detta leder till frågan om vilka andra orsaker som har bidragit till att skapa det typ av utbildningssystem som finns i Sverige idag. Så som jag ser det är det effektiviteten som har fått styra mycket då de flesta pedagogiska former där individuell handledning är i centrum kräver stora resurser både vad gäller tid och pengar. Med ett humanistiskt system så förlorar vi även på den globala markanden då kunskap har kommit att ses som en vara, en konkurrensfördel. Det är motsägelse att vilja väna om individens personliga utveckling och samtidigt se till att dennes kunskap och framsteg kan mätas och konkurrera med andra. Jag tror att inslag av det humanistiska synsättet får mer utrymme och man tar hänsyn till olika lärstilar men att vi kommer nog inte att avlägsna oss helt från den struktur som vi har idag.

Den pedagogiska filosofin hanterar frågor som rör mål och innehåll i pedagogiken. En mycket central fråga inom pedagogiken är vad som är kunskap. Denna frågeställning har varit aktuell sedan antika Grekland och är aktuell än idag. Gustavsson (2002) skriver om Aristoteles och Platons syn och indelning på kunskap och diskuterar hur den relaterar till centrala frågor inom dagens pedagogik. Som man kan se på bilden här nedan har Aristoteles associerat kunskapen med tillhörande praktisk tillämpning och delat in dem i tre olika grupper.
Att veta utgör den teoretiska delen som Gustavsson beskriver som vetenskaplig-teoretisk kunskap. Den ska förklara hur världen och människan fungerar. Den andra är att kunna och kallas praktisk-produktiv kunskap och handlat om hantverket, alltså framställning och skapandet av saker. Den sista delen är att vara klok och kallas den praktiska klokheten. Den handlar om mellanmänskliga förhållanden inom politik, etik och sociala situationer. Som sagt var dessa delade i två avdelningar där den ena handlar om hur man betraktar världen och den andra om hur man agerar i den. Den praktiska delen delade han sedan upp i två delar varav den enda delen utgörs av handling som enbart används som medel för något annat. Den andra delen innefattar i sig ett syfte och ett mål.

Jag undrar vart Aristoteles skulle placera konst i denna uppdelning. Det ju helt klart ett hantverk men den kan ändå ha ett syfte eller mål som kan vara att påverka människor, ge nya perspektiv eller bara avbrott från vardagen. Kan det vara så att en handling eller verksamhet kan innefatta flera typer av kunskap enligt Aristoteles definition?

Gustavsson tar vidare upp frågan om information och kunskap och det kan vara viktig att se skillnaden mellan de två. Information är något vi utsätts för i stort sett hela tiden, på TV, löpsedlar, radio, skyltar osv. Vi har filter som vi filtrerar den information vi fått igenom där vi sållar bort det som är oviktigt och tolkar det som blir kvar. Enligt Gustavsson är kunskap information som vi har tolkat, tagit till oss och förstått. Den formar oss och vårt sätt att se på världen.

Jag anser att vi tolkar alltid information som anses viktig för oss, vare sig den blir till kunskap eller inte. Till exempel reklamannonser då man tolkar nästan omedvetet det budskap som den sänder ut, men jag skulle inte vilja kalla detta för kunskap. Jag kan lika gärna ha glömt bort reklamannonsen i nästa sekund och inte tänka på den mer. Om man ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Pedagogik som vetenskep

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2006-04-04]   Pedagogik som vetenskep
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=5978 [2018-10-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook