Analys över boken Strimmor av hopp och filmen Troja

1501 visningar
uppladdat: 2016-01-14
Esma Yagci

Esma Yagci 19 år

Från
Sundbyberg
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Är det värt att riskera sitt liv för andra?

 

"Att lida förtjänar ingen, men att en person lider är bättre en tre" fick jag höra av den ensamstående mamman som fick ge upp det mesta, för att ta hand om det enda hon hade kvar, sina tre barn. Kvinnan samlade oss runtomkring henne, en liten grupp av tonåringar för att ha en liten, mysig men också känslofull föreläsning. Hon berättade att det var tufft när maken fick sjukdomen som gjorde att barnen blev utan pappa och hon utan make. Dagarna var svåra att ta sig igenom med de tvillingarna hon var gravid med och den treårige sonen, som skulle hädan efter växa utan en fader. Livet som hon en gång i tiden hade var bortglömt bakom alla tårar som runnit nerför kinden på henne. Det var tufft efter makens död. Med möjligheterna hon hade kunde hon studera för ett bättre liv, vilken hon inte gjorde för att hon hade tre barn att passa. Att leva ensam med en make har stora skillnader ifrån att leva ensam med tre små barn. Hon var en smart kvinna som studerade psykologi på universitet. Maken som hon förlorade gjorde att hon inte längre kunde studera då hon behövde pengar för att betala hyran, samt få de tre barnen hon nu hade ansvar för att bli mätta och belåtna. Hon berättar att hon inte hade någon stöd gällande ekonomin från sina föräldrar som hade lämnat på samma sett som maken gjort. Det är inte enkelt att riskera sitt liv som man har byggt upp under en lång tid, all tid hon lade för att få det perfekta livet hon önskat sig fick hon nu riskera för sina tre barn. Frågan som dök upp i huvudet på henne var om det skulle vara värt allt hon lagt ner för barnen i slutändan. Hon arbetade dagarna långa, men berättar att allt hon offrat för barnen vart värt fast än det dök upp frågor som hon inte hade svaren på. Hon är idag mycket stolt över att kunna se sina tre barn studera vidare för ett bättre samhälle. Ett liv riskerades för tre och det tyckte jag var det vackraste någon har gjort. Anledningen till att jag tar med detta är för att det relaterar i hög grad till både filmen och boken jag har valt  att göra en på analys och en jämförelse. Kvinnan som gick igenom detta är idag stolt över sina beslut som många inte skulle tagit. Jag ser det i boken "Strimmor av hopp" av Ruta Sepetys (1) där karaktären Elena riskerar sitt liv för både sina två barn och fångarna i lägret, utan att känna ångest över det. En sann hjälte riskerar och vågar ta beslut utan att veta om vad som skall hända därefter, att känna ånger över det man har riskerat för någon visar tecken på att hjälten endast visar sitt mod för uppmärksamhetens skull. Något mer som jag lade märke till vart att Elena och kvinnan inte förväntade sig något tillbaka, efter riskerna som de tog för barnen och karaktärerna i boken. I filmen Troja (2) regisserad av Wolfgang Petersen framkommer Akilles, som en tydlig hjälte i filmen. Det som kopplar Akilles med Elena och kvinnan som jag talade om ovanför är att han riskerar sitt liv för människor som han knappast känner. Det som Akilles vill är att ingen dör under krigen som inträffas. För att ingen skall dö riskerar han sitt egna liv och utsätter sin egen kropp frivilligt. Men är Akilles en verklig hjälte som Elena och den ensamstående kvinnan? 

 

Boken jag har läst bär titeln "Strimmor av hopp", som är skriven av Ruta Sepetys vars pappa flydde från andra världskriget som började under året 1941. När människor i översikt diskuterar om andra världskriget framkommer Litauen i majoriteten av diskussionerna inte upp. Litauen är som dagens drabbade Syrien. Alla bryr sig ett tag, men efter en viss tid orkar människor inte lägga sin tid på något som är näst intill omöjligt att lösa. Jag själv hade innan boken ingen aning om att Litauen drabbats under krigets gång. Ruta Sepetys har genom sina karaktärer gett oss en tillbaka blick om hur det var för invånarna som blivit förda till Sibirien, av Stalins hemliga polis NKVD. Boken handlar i grund och botten om konflikter och krig, men lite kärlek framkommer då och då. Sepetys har riktat sig mycket på vad som fördärvade Litauen under kriget i boken. Författaren har också använt sig av huvudrollen Lena, för att förtydliga händelsen. Boken fokuserar för det mesta på Lena som är den konstnärliga dottern i familjen Vilkas. Lena som är så pass ung kan ses på som en hjälte för många av läsarna, Lena strävar efter för att hålla familjen Vilkas ihop och tappar inte hoppet om att någon dag få komma hem. Jag ser fler hjältar i boken än bara Lena. En hjälte som inte tar mycket plats i boken är Elena, mamma till huvudrollen Lena. Elena är en typ av vardagshjälte, hon finns med i boken men styr inte upp händelsen. Till skillnad från de andra karaktärerna i boken hjälper Elena i grund och botten alla  i nöd, något som de andra inte gör. Elena ger mycket hopp om levnad till flera av rollerna i boken, utan henne skulle både Lena och Jonas som samt är son till henne men också fler inte vara vid liv i slutet av boken. Hon är stöttande, positiv och omtänksam. I början av boken märkte jag fort att fru Vilkas har mycket oro för sina två barn. "Ingen fara, pojken min. Ingen fara med någon av oss, sa mamma och kramade Jonas, kysste hans ansikte och hans tårar. Eller hur Lina? Det är ingen fara med oss" (Strimmor av hopp sid 37, 2015). Mamma Elena tröstar sin son Jonas efter att han var nära att bli omhändertagen från sin familj utav NKVD. Elena är duktig på att skydda sina två barn som saknar sin pappa efter att han blivit förd till ett fängelse av polisen. Ett motargument jag får genom att säga att Elena hjälper sina barn utan att få något tillbaka är att hon får kärlek tillbaka av bägge barnen. Också att hon har två levande barn under krig när alla andra är helt ensamma utan familjer. Mitt svar till det argumentet är att Elena inte endast är en hjälte för både sina barn utan för flera karaktärer i boken. Hon får varken kärlek eller tacksamhet från karaktären Ulyshka som aldrig är lojal mot Elena. "Mamma gav Ulyshka en potatis. Hon bjöd in henne till vår måltid", sid 232. Elena är en hjälte för att hon tänker på alla, varken de är tacksamma eller ger tillbaka det de fått av Elena. "En hand som sträcks ut för hjälp bör alltid tas emot med kärlek". Elena delar inte bara med sig för att få något tillbaka för hon vet hur dryg och snål Ulyshka är, trots allt ser vi henne dela med sig av till Ulyshka. Jag beskriver Elena som en stark kvinna som kan stå på sina bägge ben. Elena blir ensamstående under krigets gång, hon är en smart kvinna som hanterar situationen utan problem. Alla karaktärer lider av den negativa inställningen till livet under bokens gång förutom Elena, som visar att det finns hopp om överlevnad och sitt starka självförtroende som vi också ser i filmen hos Akilles. Både Akilles och Elena har ett starkt självförtroende som de bär med sig under boken och filmens gång. Bägge karaktärerna visar att inget kommer att komma i vägen för de, med det visar de mod för läsarna och publiken. Karaktärernas känslor vissas inte starkt, man kan nästan tro att Akilles och Elena är människor som inte bär på känslor, med det vill jag påstå att vi i publiken eller som läsare inte ser om hjältarna inte mår bra eller går igenom tuff period. Båda två gillar inte att visa sina känslor, samt sina svagaste punkter för rollerna och personerna i filmen, med det vill hjältarna förmodligen att ingen skall kunna veta hur man kan krossa de. 

 

Många karaktärer förekommer under bokens gång. I sätt och vis beskrivs karaktärerna lika mycket men det är två som författaren specialiserat sig mer på, Lena och mamma Elena. Enligt mig finns det en sann hjälte i boken och det är Elena, men jag tror också att författaren inte valt ut någon karaktär som skall framställas som hjälte. Det har dessutom regissören i filmen Troja gjort, som jag skrivit mer om lite längre ner i texten. Karaktärerna i boken har alla kopplingar till varandra. Lena har känslor för den 17 årige Andrius som också är en fånge i Sibirien, Andrius känner desamma för Lena. Jonas är kompis med Andrius, de umgås med varandra och delar hemligheter tillsammans. Fast än ålderskillnaden mellan Andrius och Jonas är stor har de inga problem med att komma överens, Andrius tar åt sig arbetet som en storebror till Jonas men är samt en kompis för att Jonas inte skall känna sig ensam under kalla kriget. Vi har alltså kommit fram till att Lena har en så att säga pojkvän under kriget och Jonas en lojal vän som han tillbringar dels av tiden med. Elena har endast sig själv och sina två barn under bokens gång, hon har alltså ingen vuxen som hon kan öppna sig för och berätta sina djupaste känslor för. Hon har en kompis men jag ser aldrig i boken att hon har berättat något hemligt för denne. För att barnen inte ska lida riskerar hon allt hon har, sin mat och sin själ. Ingen undrar om Elena mår psykiskt dåligt eller har svårt att komma över maken som visade sig vara död längre fram i mitten av boken. Barnen och karaktärerna uppmärksammar inte Elena som hon gjorde för dom fram tills slutet av boken där Elena blir döende. Maken till Elena vart förd till ett fängelse där han sedan mördades som många andra fångar gjorde under andra världskriget. Det som skiljer Strimmor av hopp ifrån andra böcker som handlar om världskrig är att författaren visat oss en annan syn på kriget som varade i år. Strimmor av hopp är en bok som ger oss en annan syn på kriget som många tror endast drabbade Tyskland och stormakterna som exempelvis  Amerika. I boken lär vi oss mer om kriget där Litauen var hårt drabbat. Författaren har använt sig av starka karaktärer som gör det enklare att berätta historien. Det är fler karaktärer som kan beskrivas som hjältar i "Strimmor av hopp"  men jag har valt att specialiserat mig på Elena. 

 

En källa som jag har valt för min uppsats är filmen Troja av regissören Wolfgang Petersen, 2015 (2). Jag tycker att en bok, en film samt lite egna och andras erfarenheter från verkliga livet passar bra ihop att jämföra. Eftersom både filmen och boken handlar i grund och botten om liknande händelser är det en bra kombination. Jag har valt att ta med lite händelser från verkliga livet för att ge er en tydligare och verkligare inblick, så att få fram budskapet tydligare. Filmen och boken är historia och med egna erfarenheter kan jag berätta om vad en hjälte kan göra idag. Troja är en historisk, romantiskt film som ger oss en blick på krigen i Grekland. Troja utspelar sig i Antikens Grekland och filmen hade premiär år 2004 med Brad Pitt som spelar huvudrollen Akilles. Filmen har många kopplingar till boken jag har läst. Det är konflikter som sker och i bägge verken kan vi se tydliga karaktärer som tar plats. I Troja syns och hörs Akilles. Akilles är mannen som alla fruktar, han är en ung, stark och skicklig ryttare. Hjälten i filmen syns tydligt, Petersen som är regissören till Troja har tydliggjort för publiken om vem som är hjälten och fienden i filmen. Det har Sepetys inte gjort i sin bok, där har jag fått lista ut min egna hjälte. Något mer jag band samman Troja och boken var att det fanns två onda män som inte hade problem med att inte bara skada, utan döda människor för lite makt. Diktaturerna startade krig och såg till att flera hundratals människor fick känna på stryk och ibland döden om dom inte löd. Den förste mannen jag talar om är Sovjets under åren mest omtalade diktator, Losif Vissarrionovitj Dzjugasjvili, det är inget namn som sitter fast i huvudet direkt. Diktatorn ändrade namnet till Josef Stalin som står för "mannen av stål", Stalin som hade ett starkt självförtroende litade på att alla härdan efter skulle se på honom som en man utav stål. Tyvärr löd fler under Stalins styre vilket ledde till att han begärde ännu mer lydande utav de som protesterade, för att han redan hade en stor grupp av människor som löd under tystnad. Stalin var en mäktig människa under andra världskriget men han är anledningen till att flera hundra tusen civila dödads, lidits och förlorat sin familj. "Mannen av stål" är anledningen till att fler människor har psykiska problem än idag från det gamla kriget som har lämnat spår efter sig. Mannen som påminner mig om Stalin är Agamemnon. Agamemnon är en man som fler fruktar i filmen, dessutom har han makt över mycket. Han är konung i Mykene och gift med Klytaimnestra. Det är främst han som står bakom till det blodiga och fruktansvärt äckliga kriget som pågick under filmens gång. Agamemnon har en broder vid namn Manelaus, han är gift med kvinnan som anses vara vackrast i hela världen, hon bär på namnet Helena. Manelaus är lik sin broder och är kung över Sparta. Ett krig är påväg att ske i början av filmen, men det blir inte av. Det är två grekiska trupper som vill åt ännu mer mark. På ena sidan ser vi Agamemnon och på den andra sidan Thessalies trupp. Bägge trupperna har två val som går ut på att antingen låta alla kriga, vilket leder till att bägge sidorna förlorar män. Andra valet är att låta de två bästa ryttarna från varje sida få strida mot varandra. Avslutningsvis bestämmer Agamemnon och motståndarens ledare låta de bästa strida. Agamemnon tar fram sin duktigaste krigare Akilles, fler tror att han är en Gud då han aldrig förlorat en strid. Från andra sidan tar de fram en man som är trippelt så stor som Akilles. Innan striden börjar blir det bli lite nervöst för Agamemnons trupp, då motståndaren är en stor och stark krigare. Men Akilles tar det lugnt utan oro över att förlora, han bär på ett starkt självförtroende som gör att han vinner striden, genom att sticka kniven i axeln mot motståndaren. Alla går nöjda hem efter striden. Agamemnon är nöjd efter vinsten som gör att han har ännu mer makt över både ett till folk och mark. Soldaterna är glada över att överlevt ännu en strid som gör att de kan gå hem till sina fruar och barn. Slutligen är Akilles lycklig över att vara anledningen till att flera hundra tusen inte behövt kriga och avlida pga av honom. Akilles krigar för Agamemnon men ser inte honom som en konung utan mer som en ond man. Innan han tar sina steg fram för att vinna ännu ett slag säger han något till konungen som får oss att tänka lite. "Tänk på en kung som utkämpade sina egna slag". Vad ville Akilles mena med det? Alltså visar Akilles redan de första minuterna i filmen att han endast ser positivt på en konung som  själv krigar och strids under strid. Självklart står jag på Akilles sida då Agamemnon får något utan att behöver röra ett lillfinger, han får allt serverat på ett silverfat. 

 

Lite längre fram i filmen festar Manelaus och frun Helena med Trojanerna för freden mellan Sparta och Troja. Efter flera konflikter mellan Sparta och Troja utesluter de fred genom att anordna en stor fest i Sparta. På festen befinner sig Hektor och Paris som är söner till  Priamos, som är konung till Troja. På festen har alla en god tid, det dricks och man firar freden som alla längtat för. På festen känner sig Helena som är fru till Manelaus fylld av rädsla för upptäckten som kan ske närsomhelst. Helena har med Paris haft romans mellan varandra vilket ledde till att hon har vart otrogen med maken sin. Innan nämnde jag att regissören visat tydligt i filmen om att hjälten är Akilles, när jag tänker extra noga kan jag också se Priamos son Paris som en hjälte men också som en landsförrädare. För att få fram Paris som en hjälte måste man tänka noga, vilket jag har gjort. Jag har försökt se Paris från Helenas håll, eftersom det är Helena som blir räddad utav det negativa och mörka livet hon inte valde att leva i. Men Paris är nog ingen stor och mäktig hjälte för majoriteten av filmens karaktärer, då han orsakade problem vilket ledde till ett krig som har var oförglömlig i åratal. Paris var anledningen till att flera, hundra tusen oskyldiga människor dog. Hector som är äldre brodern till Paris dog pga av problemen som brodern orsakat. Det som gör Paris till en hjälte är när han befriar Helena från hennes tråkiga och slavliknande liv till ett bättre. För Helena är Paris en hjälte, det är han inte för de döende och krigarna i filmen. Filmens vändpunkt börjar när Paris och Helena blir förälskade i varandra. Helena som är hustru till Agamemnos bror Manelaus lever ett liv i trång och rädsla. Hon är gift med en man som hon ogillar och som är otrogen med andra kvinnor rakt framför ansiktet på henne. Paris som upptäcker Helenas ledsenhet får ångest över att han själv har så mycket frihet men inte hon. Han kommer på något som låter troligtvis mycket positivt för Helena som äntligen kan få leva med en man som hon gillar, men tyvärr är idéen allt för dåligt för befolkningen som härdan efter kommer att få uppleva ett krig. Tänk dig ett liv som du lever i med en äldre man som du tvingats gifta dig med, du har levt med denne i tvång och rädsla. Din egna make sover med kvinnor varje kväll utan att ha skuldkänslor för dig. Din make har ingen ånger över det han gör och lägger ingen tid eller ingen uppmärksamhet för dig. Du har det alla drömmer om, smycken och de allra finaste kläderna, dessutom är du väldigt vacker. Men ditt utseende kan inte övervinna dina inre känslor, du mår absolut inte bra utav miljön du befinner dig i och känner dig mest som en fånge hos din make. En dag dyker det upp en man i din ålder, han är vacker och har en personlighet som du älskar. Du vet att han kommer bry sig allra mest om dig, att han kommer ta hand om dig som en riktigt fru utan tvång och avundsjuka. Han har en plan som kommer göra ditt liv från ett helvete till ett paradis, självklar följer du med. Jag tycker att Helena inte har gjort något fel under händelsen, Paris har jag en annan åsikt om som både är positiv och negativ. För att Paris visade sin kärlek för Helena som åtminstone fick henne veta att det fanns människor som brydde sig om henne förblir han en hjälte just för endast en människa, men också för sådana som tänker som mig. Men eftersom han är huvudet bakom kriget är han ingen hjälte som Elena i boken "Strimmor av hopp". Elena tänkte på alla, vilket Paris absolut inte gjorde i filmen. Eftersom Paris riskerat sitt liv för Helena tycker jag att han återigen tagit sig an hjälte rollen. Ändå tycker en liten del av mig att Paris på något sett har visat sitt ego för omvärlden. Men en människa som vågar riskera för att andra skall må bra är väldigt modigt. 

 

Filmen och boken har självklart olikheter så som ålderskillnaden. Krigen som pågår i filmen utspelar sig runt omkring 740 år fkr och boken för cirka 60 år sedan under andra världskriget. I filmen förekommer det mer våldsamma händelser som regissören använt sig av. Det är blodigt och man har använt sig mer utav det fysiska som exempelvis att brottas och krigas. Det händer inte i boken utan i boken är det mer känslor det handlar om. Det förekommer mycket rasism under världskriget och det skadar psyket, alltså påverkas rollerna i filmen mer fysiskt och karaktärerna i boken mer psykiskt. Själv tycker jag att psyket är det viktigaste och mår man inte bra psykiskt spelar det ingen roll hur många slag man får. Alltså tycker jag att hur mycket karaktärerna i filmen krigats och skadats har de inte mått lika dåligt som karaktärerna i boken då de blir kränkte över sin kultur och sitt utseende. Något som fastnar i psyket lämnar aldrig livet man lever. Bägge verken handlar i grund och botten om krig och konflikter. Men eftersom ålderskillnaden är stor liknar krigen inte varandra. Men anledningarna till att konflikterna sker är väldigt lika. I filmen händer allt detta inte bara för att Paris rymde med Helena utan att det var rätt tid punkt för Agamemnon att kriga och vinna ännu mer makt. Exakta händelserna sker under andra världskriget där människorna känner hunger, arbetslöshet och ilska vilket gör att man enkelt kan skylla alla sina problem på några andra. Det var det tyskarna gjorde, eftersom de inte hade mycket att sköta skyllde de allt på judarna. Det var den perfekta punkten för Hitler att synas och vara en duktig ledare. Folket hade hellre en diktator som skyddade det han ansåg var den ariska rasen än att dö genom svält. Alltså skedde dessa konflikter pga att människor inte var nöjda med det de ägde och fick, men det gick inte exakt till så i Troja. 

 

I Troja handlar det inte om rasism, fascism eller helt enkelt hat. Det handlar endast om makt och styrelse för förr i tiden var det viktigt att äga mycket och genom det ansågs man vara en mäktigt person. Nuförtiden handlar det inte om hur mycket mark och prylar man äger utan mer åt kunskaps hållet, är man en allmänvetande person och bär på mycket kunskap betyder att man har makt, "Kunskap är makt". Om vi tittar närmre på hjältarna som jag har valt ut i boken och filmen ser man också olikheter och inte endast likheter hos dem. Akilles är en hjälte som gärna syns, han ropar gärna "här är jag titta endast på mig" medan Elena är mer en tyst karaktär som inte tar mycket uppmärksamhet. Jag tror att Akilles vet att han är en hjälte men att Elena inte har en aning om den rollen hon har. Jag ser Elena ett steg över Akilles då Akilles som många andra hjältar också har dödat och fått människor att lida. Akilles tänker mer på sitt folk, men vad händer med de emot? Genom att skydda sitt folk dödar han andra som när han dödade Hector, han tänkte inte på fred som en hjälte gör för mig utan mer som hämnd. Men jag tror också att det var så människor gjorde för att styra förr i tiden, då gällde det att vara stark och odödlig. Elena däremot hade inga fiender, när hon dog var hon älskad av alla vilket Akilles inte var. Han var alltså en ond man för Trojanerna men en hjälte för Agamemnons krigare och Sparta. Jag kan nästan jämföra det med Hitler där tyskarna ansåg honom som en hjälte för att han räddade tyskarna ut ur den ekonomiska krisen och fick Tyskland att ses som en stor och ett mäktigt land, men det gjorde inte världen runt om. För omvärlden var han en fruktansvärt, dålig man som dödade och startade konflikter. Uppenbarligen riskerar Akilles sitt liv för hundratals, men anledningen till modet han bär är för att han trodde att han var odödlig. Hur mycket riskerar Akilles i realiteten om han vet att han inte har något att förlora förutom att få applåder från krigarna på hans sida? Däremot visste inte kvinnan som jag talade om som riskerade allt för sina tre barn om de skulle ge tillbaka det hon offrat för de under sitt liv, det visste inte Elena heller när hon gav sin mat och sina plagg till människor som inte visade det tillbaka. Akilles riskerade alltså inte, det gjorde Elena, ensamstående kvinnan och Paris som inte kunde veta om han kanske skulle kunna bli hängd av Manelaus efter att ha tagit med Helena på båten. 

 

Det är svårt att tänka på andra än bara sig själv ibland. Att tänka positiv, vilja alla väl och ha en bra tanke är inte svårt. Att kunna agera på det viset är själva uppmaningen. Något jag kom att tänka på var att varken man lever som man har tänkt sig eller inte har vi alla små problem som vi måste handskas med. Jag tog lite tid på mig för att tänka ut ett par personer som lever det perfekta livet utan problem, jag hittade ingen. Efter livet blir vi tyvärr bortglömda, inte våra handlingar. Jag kommer exempelvis aldrig att glömma bort risken som den ensamstående mamman tog för sina barns framtid. Jag har fått ta del av två andra människor som lämnade spår av mod som mänskligheten aldrig kommer att glömma, förhoppningsvis kommer jag inte att glömma bort Elenas handlingar med. Vi kommer alla att dö och bli begravda under jord och skräp. Att försöka göra goda gärningar är svårt ibland, just för att människan är så fokuserad på sig själv. Det är ingen som känner sig ensam om att man tänker allt för ofta på sig själva, men det är något som hjältarna i både Troja och Strimmor av hopp inte gör, utan de fokuserar och riskerar allt för ofta på andra än endast sig själva. Det finns självklart goda människor som inte gillar att ta åt sig hjälterollen, i mina ögon är de osynliga hjältar. Att riskera sitt liv för någon skulle väldigt få göra. Jag kan förstå mig på personerna som tänker på det viset, jag kan se hur de tänker genom att försöka se på handlingen från deras perspektiv. Det är många besvikna, trogna människor som har upplevt att de offrat något för en vän eller en person i onödan. Genom att relatera mina egna erfarenhet till det förstår jag varför det är så få människor som har förtroende kvar hos andra. Personerna som upplevt på det viset visar sig inte kan ha tillit på människor i framtiden. Människor gör ibland goda gärningar för att få något tillbaka, sådana människor blir alltid besvikna efter när de inte får det de förväntade sig få. Skall man offra något för en person bör man inte tänka på vad man får tillbaka utan tänka på hur glad man har fått människan framför. Det är det misstaget som de flesta människorna gör, vi gillar att göra något gott så länge vi får något tillbaka. Ibland tänker jag också på det viset, det jag ger till någon vill jag ha tillbaka i en annan form. Men jag vill inte ha något som gör mig glad för en dag eller en vecka, jag strävar efter att få något jag kan kan tänka på efter tio långa år och bli glad över. Jag vill inte få pengar eller prylar, jag vill ha känslor. Känslor som får mig att bli till en bättre och gladare person. För varje gång jag hjälper någon strävar jag inte efter att få något stort, bara personens leende framför får mig att må bättre. Får jag någon att le eller må allmänt bra får jag det tillbaka, det är för att få känslor som jag gör goda gärningar. Karaktärerna som jag ansåg var riktiga och ärliga hjältar i både boken och filmen är hjältar som riskerar sitt liv ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Troja (film) bok Strimmor av hopp

Kommentera arbetet: Analys över boken Strimmor av hopp och filmen Troja

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Esma Yagci [2016-01-14]   Analys över boken Strimmor av hopp och filmen Troja
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=59716 [2018-09-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook