Sjukdomar hos mus och råtta

2121 visningar
uppladdat: 2014-06-15
Sofia Törnblad

Sofia Törnblad 22 år

Från
Halmstad, Sweden
Utbildning
High School : Mariaskolan, High School : Kvarnstenen
Jobb
Ipsos Observer AB
Facebook
https://www.facebook.com/app_scoped_user_id/100003198639381/
Om
Education, not missiles.
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete


Sjukdomar hos
mus och råtta


Sofia Törnblad



















Naturbruksgymnasiet Sötåsen
Djursjukvård 2
Vårterminen 2014
Ingrid Sahlström


Innellsförteckning

Ordlista ....................................................................................................................................... 3
Mycoplasma Pulmonis ............................................................................................................... 5
Orsak ...................................................................................................................................... 6
Behandling ............................................................................................................................. 6
Prognos ................................................................................................................................... 6
Mycoplasmal Arthritis: ...................................................................................................... 6
Murine Genital Mycoplasmosis ......................................................................................... 7
Murine Respiratory Mycoplasmosis (MRM) ..................................................................... 7
Övriga sjukdomar och brister ..................................................................................................... 9
A-vitamin ........................................................................................................................... 9
E-vitaminbrist ................................................................................................................... 10
Corynebakterie (Pseudotuberculosis): .............................................................................. 10
Streptokocker: .................................................................................................................. 11
Tyzzer's sjukdom .............................................................................................................. 12
Pasteurellosis: ................................................................................................................... 13
Salmonella: ....................................................................................................................... 14
Förvuxna tänder ........................................................................................................................ 15
Fetma ........................................................................................................................................ 16
Källförteckning ......................................................................................................................... 17











Ordlista
Lesion
Skada

Intradermalt
I hud

Epitel
Barriär mot
omgivningen; exempel, "I
huden byggs epidermis upp
av skive
pitel
. Det enkla
skivepitelet i lungsäckarna,
hjärtsäcken och bukhålan
kallas meso
tel
. Även
kroppens körtlar byggs upp
av epitelceller."

Predisponerade
Förebyggande

Presumtiv
Förmodad

Hepatocyter
Leverceller

Intestinal
Tarm

Periferi
I utkanten av något

Nekrotisk
Vävnadsdöd

Sergementell
Härför sig till segment: Del,
bit, led, stycke

Dilation
Utvidning, expansion

Atonisk
Blödning

Parenkym
Funktionell vävnad i organ

Enzoonos
Endemi bland djur

Motil
Rörlig

Pleomorfisk
Skiftande form eller utseende

Aerob
Behöver tillgång till syre för
överlevnad

Anaerob
Kräver ej syre för tillväxt

Cytoplasma
Vätska inom cell

Immunsuppresiv
Immunförsvaret
undertrycks

Kortikosteriod
Binjurebarkhormon

Letargi
Onormal psykisk
trötthet

Dyspné
Andnöd

Hepatisk
Lever

Grampositiv
Bakterie med tjockare
cellvägg

Gramnegativ
Bakterie med tunnare
cellvägg

Bakterie
Encellig mikroorganism
utan cellkärna



Encefalit
Hjärninflammation

Intraperitoneal
I bukhålan

Kongenital muskulär torticollis
Sned
hals, felställning av huvud, "snedskalle".

Porifyrin
Pigment. På råttor och
möss rött.

Mukopurulent
Exsudat; Slemmigt,
varigt

Bronchopneumonia
Bronkopneumoni;
Lunginflammation

Bacteremia
Bakterie i blod


Serologi
Observera serum

Serös
Serumartad,
serumrik

Peribronkiell lymfoid hyperplasi
Svullen
lymfvävnad.

Fecal-oral
Avföring till mun

Latent
Underliggande

Spermatozo S
permie, sädescell

Metastas
Dottersvulst

Subklinisk
Ej fullt utvecklad sjukdom
som ej ger upphov till symptom

Pleural
Seröst membran

Effusion
Ansamling av vätska i en
vävnad eller, vanligen, i ett hålrum, t.ex.
lungsäcken.

Ileum
krumtarm

Intrauterint
I

livmodern

Granulär
Kornig

Fibrino purulent pericarditis
När
Pericardium är täckt av tjockt var

Pericardium
Hjärtsäck

Peritonitis
Bukhinneinflammation

Aerosol
Små partiklar i gas

Villi
Fingerlika projektioner som
sitter i tunntarmen

Makrofag
Cell med förmåga att äta
som finns i all vävnad bortsett från blod.

Fibroblast
Bindvävscell



Fluorescerande
Absorberat
elektromagnetisk strålning som sedan
återutsänder ljus

Mukosal
Slemhinneyta

Patogen
Något som framkallar
sjukdomar, typ stress, gift och smittämne.

Hematogen
Som hör till blodet

Cilier
Flimmerhår

Fomit
Smittförande material

Ooforit
Äggstocksinflammation

Kaseös
ostig; beskrivande term för
den typ av nekros (vävnadsdöd) som
förekommer vid vissa granulomatösa
inflammationer (jfr granulom), framför allt
tuberkulos

Salpingit
Äggledarinflammation

Neutrofil
Neutrofila granulocyter utgör
40 - 75 % av det totala antalet vita
blodkroppar i blodet

Oviductal
Passagen från äggstockarna
till utsidan av kroppen

Lymphoidal
Liknar eller som hänför sig
till lymfan eller vävnad i
lymfoida systemet.

Hyperplasi
Vävnadsökning




Mycoplasma Pulmonis
Agent:
Gram-negativ bakterie.

Familj:
Mycloplasmatacea.

Klassifikation:
Liten, pleomorfisk bakterie utan cellvägg
(Charles River Research Models And Services, 2009).

Värdedjur:
Råttor (Rattus norvegicus forma domestica) och möss (Mus Musculus).
Organismen kan vara isolerad i brunråttor (Rattus Norvegicus), bomullsråttor (Sigmodon
Hispidus Hispidus), kaniner (Oryctolagus cuniculus), Syriansk hamster (Mesocricetus
auratus) och marsvin, (Cavia porcellus).

Epizootologi:
Infektion och sjukdom är vanligt hos konventionellt hållda råttor och möss.
Subkliniska infektioner finns ibland även i kejsarsnittsfödda samt barriärhållna bestånd.
Sjukdomen överförs mellan individer vilka delar bur, inkluderat moder till avkommor samt
intilligande burar (Committee on Infectious Diseases of Mice and Rats, Institute for
Laboratory Animal Research, Commission on Life Sciences, National Research Council,
1991). Även genom direktkontakt samt transplantationer (Charles River Research Models
And Services, 2009).

Kliniskt:
Sjukdomen är vanligtvis subklinisk. Symptom på murine respiratory disease
mycoplasmosis (MRM), alltså sjukdomen som M. Pulmonis orsakar, är ospecifik men kan
leda till avmagring, rossel, tyngre andning, ihopkrupen hållning, ruffig päls, inaktivitet,
"snedskalle". Hos Rattus Norvegicus forma Domestica kan sjukdomen även visas genom
snörvlande och ansamlingar av porfyrin-pigment runt ögon samt nos. Hos Mus musculus kan
sjukdomen ge upphov till ett sorts tjatter-liknande ljud. Atymiska (nu/nu) möss är inte mer
utsatta till att drabbas av MRM än vad immunkompetenta möss är (Committee on Infectious
Diseases of Mice and Rats, Institute for Laboratory Animal Research, Commission on Life

Sciences, National Research Council, 1991, s. 36). Sjukdomen MRM kan i vissa fall reducera
fertiliteten hos drabbade individer (Spear, 2008, s. 2).

Orsak

Sjukdomskomplexet murine respiratory disease mycoplasmosis (MRM), även chronic
respiratory disease (CRD) kan vara en följd av fetma, vitaminbrist på A samt E och en
ogynnsam hygien i bur. Mycoplasma frodas med andra bakterier, exempelvis corynebakterier
och streptokocker men även vissa virus.

Behandling

Mykoplasmainfektioner bör behandlas med antibiotika så snart sjukdom misstänks, eftersom
det annars är en stor risk för att individen ska drabbas av kronisk sjukdom vilken kommer
upprepas med sjukdompsperioder under individens resterande liv. Vanligtvis är det ett måste
att djuret även behandlas med ännu ett antibiotikapreparat mot de följdsjukdomar som ofta
hänger samman med dessa infektioner (Andersson & Tornvall, 2010).

Prognos

Vissa sjukdomsdrabbade blir fullt återställda efter avslutad behandling. Andra individer får
kroniska besvär med sina luftvägar. Anledningen till att vissa djur svarar sämre på
behandlingar kan bero på flera faktorer som exempelvis en sent påbörjad behandling,
försvagat immunförsvar, en ohygienisk miljö med mycket urinämnen i luften samt hög ålder
(Andersson & Tornvall, 2010).


Mycoplasmal Arthritis:
Värdedjur:
Rattus norvegicus forma domestica

Predisponerande faktorer:
Det har föreslagits att dålig sanitet buren och
skrubbsår på kroppens extremiter är involverade i upptagandet av organismen
genom hematogen spridning från omgivande vävnader. Eftersom organismen är
av låg virulens, kan den immunokompetens hos värden kan vara en viktig faktor
i resultatet.

Smitta:
Via direktkontakt mellan mor och avkomma, respiratorisk aerosol på
korta sträckor, sexuell överföring, och i livmodern.


Symtom:

Artritiskt sjuka djur haltar och rör med svårighet på grund av smärta
associerat med polyartrit. Drabbade leder är hyperemiska och svullna. Enbart
några av lederna i armar och ben och kotor kan vara
drabbade, men det är ofta tibiotarsal och radiocarpal lederna som är inblandade.

Diagnos:
Samma som MRM, se nedan.

Differentialdiagnos:
Pseudotuberculosis, då även polyartrit även där kan
inträffa efter det att septikemi i samband med andra bakterier, särskilt C.
kutscheri.

Förebyggande:
Samma som MRM, se nedan.

Murine Genital Mycoplasmosis
Värdedjur:
Mycoplasma pulmonis är en viktig patogen i könsorganet hos
honråttor. Genital mykoplasmos hos hanråttor har inte dokumenterats väl.
Emellertid är det känt att ympning kan förekomma vid ett inflammatoriskt svar
i ductus efferens och bitestiklar. Vidare är det känt att M. pulmonis kan ansluta
sig till spermier i in vitro systemet.

Predisponerande faktorer:


Smitta:
Samma som MRM, se nedan.

Symtom:
Infertilitet, embryonal resorption och mindre kullar. Äldre honor
drabbas oftare. Metrit, pyometra, och varig ooforit och salpingit karakteriserar
en allvarlig infektion i underlivet. Salpingit uppstår vanligast och kännetecknas
av utsöndring av neutrofiler in i lumen, hyperplasi av oviductal epitel, och en
lymphoidal respons i submucosa

Diagnos:
Samma som MRM, se nedan.

Differentialdiagnos
: Pasteur pneumotropica inducerar liknande skador hos
honråttor.
Neoplasi orsakar kaseösa lesioner i äggstockarna och äggledare vilka kan
misstas för neoplasi om mikroskopi inte görs.

Förebyggande:
Samma som MRM, se nedan.

Murine Respiratory Mycoplasmosis (MRM)


Värdedjur:
Rattus norvegicus forma domestica och Mus musculus är de
huvudsakliga värdarna för Mycoplasma pulmonis och M.arthritidis.
Oryctolagus cuniculus, Cavia porcellus och övriga Rodentia kan bära
organismen, men blir inte kliniskt drabbade. Sjukdomen har många alternativa

benämningar: murin pneumonit, infektiös katarr, enzootisk bronchietasis,
kronisk respiratorisk sjukdom (CRD), endemisk murin lunginflammation, viral
lunginflammation hos råttor, labyrintit och kronisk murin lunginflammation. I
särklass den vanligaste sjukdomen på laboratorieråttor.

Predisponerande faktorer:
Agenter som skadar den skyddande förmågan hos
det respiratoriska epitelet predisponerar till M. pulmonis-infektioner. sådana
agens innefattar ammoniak, svaveldioxid, och Sendaivirus.
Ammoniakgas i en djurkoloni genereras från urin och avföring av ureaspositiva
bakterier. Faktorer som påverkar ammoniakens ackumulering är dålig
ventilation och sanitet, burträngsel, bakterietillväxt, och stora populationer.
Bland annat cilierna hämmar effekterna av ammoniaken som annars kan
tranformera en annars - relativt, ofarlig övre luftvägsinfektion till en
bronkopneumoni. Äldre djur och djur av vissa stammar med nedsatt
immunförsvar är mer mottagliga för de kliniska yttringarna av kronisk sjukdom.
Lewis stamråttor är till exempel mer mottagliga för klinisk murin respiratorisk
mykoplasmos än F344-råttor. Vitamin A och E brister kan också vara
predisponerande faktorer.

Smitta:
Överföring av de extremt smittsamma mykoplasmainfektionerna är
via direktkontakt mellan mor och avkomma, respiratorisk aerosol på korta
sträckor, sexuell överföring, och i livmodern. Några av de oförklarliga
framträdanden av mykoplasmos i etablerade, isolerade, patogenfria kolonier kan
uppstå genom infektioner som uppkommer i livmodern och oupptäckta
infektionshärdar hos ett fåtal individer. Det finns få bevis som tyder på att
överföring sker igenom fomiter såsom placering i burutrustning och kläder som
bärs av personal i laboratorier, alternativt djurhållare.

Symtom:
Kliniska tecken är oftast inte uppenbara förrän ett mer avancerat
stadium av sjukdom har uppnåtts. Akut död är oftast resultatet av sekundära
bakterieinfektioner. Den övre luftvägssjukdomen, som involverar näsgångarna
och mellean öronen, indikeras av snörvlande, tillfällig skelning, ruffig
päls, serös eller mucopurulent oculonasala utsläpp, och nysningar. Om innerörat
blir inblandat kan torticollis inträffa. Det bronkopulmonella syndromet, som
initierats eller förvärrats av ammoniaken, bakteriella infektioner, eller
Sendaivirusinfektioner, kännetecknas av letargi, ruffig päls, krökt

kroppshållning, tjattrande, viktförlust, ansträngd andning och slutligen död.
Såvida luftvägsinfektionerna inte kompliceras av bakterier, kan de terminala
Kliniska stadierna av mykoplasmos pågå i veckor eller månader.

Diagnos:
Diagnosen baseras på grova och mikroskopiska lesioner och genom
isolering av M. pulmonis från det nasala svalget, luftstrupen, livmoder eller
lungorna . Organismen transporteras genom de övre luftvägarna i frånvaro av
klinisk sjukdom. Kultur av M. pulmonis kräver speciella medier berikade med
jästextrakt och 10 % svin eller hästblod. Plattorna inkuberas vid 37 grader C i
en atmosfär av normalt eller reducerat syre med en ökad fuktighet. Mycoplasma
pulmonis spp. kräver steroler för tillväxt. Mycoplasma arthritidis kräver arginin.
Även buljongodlingar där man senare kan överföra buljongkulturerna till
agarmedier kan användas till att iakta om mykoplasma frodas.

Differentialdiagnos:

Streptokocker, då nasalt exsudat också är närvarande i denna sjukdom.
Sialdacryoadenitis och vattendeprivation, som båda orsakar ett rödaktigt
porfyrinnedfall runt nares vilka kan förväxlas med exsudat.
Pseudotuberculosis, där lunglesionerna kan ha likheter med varandra.
Sendai, ofta överlagrat på MRM. Histo. och serologi skiljer de två från varandra.

Förebyggande:
Förebyggande av murin mykoplasmos innebär att placera
Mycoplasma–fria gnagare in i en isolerad miljö. Man bör hålla en strikt hållning
efter vilket man bör se till att utesluta närhet av vilda gnagare samt individer
som ej varit i karantän. God ventilation och undvikande av för stort antal
individer i rummet bidrar till att upprätthålla en Mycoplasmafri koloni .

Övriga sjukdomar och brister

A-vitamin:

Hos möss vilka fick A-vitamintillskott minskade tillväxten och spridningen av utvecklade
metastaser (Takahashi). För möss som fått immunitetsnedsättande läkemedel blev
immuniteten förbättrad eller helt återställd vid höga halter A-vitamin (Nuwayri-Salti). "I en
studie fick möss antingen placebo "..." eller "..." A-vitaminpalmitat under 4 dagar och utsattes
sedan för en gramnegativ bakterie, en grampositiv bakterie samt svamp (Candida). De möss
som hade fått A-vitamin hade en signifikant minskad dödlighet" (Cohen).


E-vitaminbrist:

Vitavia BV skriver att "honråttor som får för lite E-vitamin kan befruktas normalt och under
de första ca 2/3 av graviditeten märker man inget onormalt.
Om råttan då avlivas och undersöks, finner man i livmoderen normalt utvecklade foster. Får
råttan lov att leva, dör emellertid fostren och de utstöts inte som aborter, men nedbryts och
uppsugs, så att det efter en tid bara är några små blodfläckar kvar i livmoderen.
Om honråttan befruktas igen, upprepas det samma förlopp av graviditeten. Om råttan däremot
får tillskott av E-vitamin, kan den genomföra graviditeten normalt och föda fullgågna ungar.
Hos honråttan kan denna verkning av E-vitaminbrist alltså botas.
Motsvarande effekt har hittats hos både mus och marsvin", fortsättningsvis skriver Vitavia
BV om hanråttors fertilitet att "hos hanråttan sker det vid brist på E-vitamin en förödelse av
de celler i testiklarna som bildar spermatozoerna, så att hanråttorna blir sterila.
Förändringarna är irreparabla och kan inte botas genom att ge E-vitamin. Motsvarande effekt
har också hittats hos hundar, kaniner och apor.
Förutom verkningen på forplantningen medför brist på E-vitamin också andra symptom, bl.a.
muskelförsvagning av skelettmuskulaturen, men även hjärtförsvagning och en egendomlig
mörkfärgning av olika organ som hittats hos möss, apor, burfåglar, hundar, kaniner, råttor och
marsvin." (Vitaviva BV) (Svensk Mjölk).

Corynebakterie (Pseudotuberculosis):
Agent:
Gram-positiv, aerob, icke-motil bakterie

Värdedjur:
Rattus Norvegicus forma domesticus, Mus musculus, även funnits
som isolerad i Cavia porcellus.

Smitta:
Antagligen genom droppsmitta, direktkontakt samt fecal-oral.

Predisponerande faktorer:
Bakterien är vanligtvis latent men kan bryta ut
som följd av stressfulla manipulationer av omgivningen. Näringsbrister,
samtidiga infektioner, kortisoninjektioner, strålning. Råttor är mer
motståndskraftiga än möss.

Symtom:
Rinnande ögon och nos, tilltuffsad päls, annorlunda gång, svullna
leder, letargi, dyspne, anorexi och därmed avmagring eller retarderad tillväxt. I
kutana infektioner har huden abcesser, sår, underliggande fistlar. Många råttor
får subkliniska infektioner där corynebakterien inte kan isoleras från de inre
organen. Dödligheten är hög i akuta infektioner men låg i kroniska.


Diagnos:
Kliniska symptom, synliga samt mikroskopiska sjukliga förändringar,
serologi och isolering av bakterie från infekterad vävnad. Corynebakterien C.
kutscheri, vilket är den vanligaste corynebakterien hos råttor och möss, är enkel
att isolera från den infekterade vävnaden.

Differentialdiagnoser:
Mycoplasma pulmonis - C. Kutscheri kan skiljas från
M. Pulmonis genom att jämföra de kliniska sjukdomarnas fortskridningar.
Peribronkiell lymfoid hyperplasi är en dominerande lesion hos M. pulmonis
medan symptomet inte är anmärkningsvärt hos C. Kutscheri.
Streptokocker - Fibrino purulent pericarditis, peritonitis och
pleural effusion har inte setts vid pseudotuberculosis.
Salmonella - Det finns oftast inga mjältlesioner vid pseudotuberkulos.

Behandling:
Antibiotika kan ej slå ut bakterien från en koloni. Däremot är
bakterien känslig mot ampillicin samt tetracycline.

Utmärkande:
Om djuret varit utsatt för stress är risken för denna sjukdom
större (NetVet).




Streptokocker:
Agent:
Gram-positiv, kedjebyggd coccus-bakterie

Familj:
Streptococcaceae

Värdedjur:
Räknas ej som zoonos även om Homo sapiens kan insjukna i S.
pneumoniae. Homo sapiens, Cavia porcellus, primates, samt vissa
domesticerade djur. Övre luftvägsinfektion hos konventionellt hållda råttor har
rapporterats vara vanligt, men streptokocker är annars sällan förekommande hos
barrärhållna, ej vilda råttbestånd. Flera serologiska typer har blivit associerade
med respiratory disease hos råttor.

Smitta:
Aerosola droppar

Predisponerande faktorer:
Dålig djurhållning, allmänna stressfaktorer,
traumatisk effekt av förvuxna tänder. Bett ökar risken för smitta.

Symtom:
Porifyrinpigment runt ögon samt nos, även serösa och mukopurulenta
ögon. Tilltuffsad päls, anorexi och efterföljande avmagring, dyspné, rossel,
hematuri, kongenital muskulär torticollis om innerörat påverkas, risk för missfall
om allmänna- eller urininfektioner. Unga djur är mer mottagliga för insjuknad.
Drabbade individer dör vanligtvis några dagar efter sjukdomens utbrott.

Vid samtida infektion ökar risken för bronchopneumonia och bacteremia.
Sjukdomen är mycket dödlig i akuta utbrott men varierar i längre epizoonoser.

Diagnos:
Kliniska symptom, sjukliga förändringar. Mikroskopundersökningar
är ett måste för att fastställa diagnos.



Behandling:
Finns inga effektiva metoder för att eliminera Streptococcus
pneumoniae från en koloni. En Benzathinepenicillin eller Oxytetracyclinekur i
sju (7) dagar kan mildra de allvarliga effekterna och i vissa fall hålla infektionen
subklinisk hos vissa arter. Efter fungerande behandling är det dock vanligt att
den tidigare sjuka individen återfaller vid stress.

Utmärkande:
Djur vilka bär på sjukdomen kan få peritonit efter injektion
intraperitonealt, encefelit efter intrakraniella implatat eller
lungsäcksinflammation efter hjärtpunktering (NetVet).

Tyzzer's sjukdom
Agent:
Gram-positiv bakterie, stavformad spor, pleomorfisk, PAS-positiv,
motil och anaerob Bacillus piliformis eller med ett annat, nyare namn
Clostridium piliforme.

Familj:
Clostridiaceae

rdedjur:
Antalet arter som kan insjukna ökar. För tillfället har Bacillus
piliformis funnits hos Mus Musculus, Rattus Norvegicus, Cricetinae,
Gerbilliane, Oryctolagus cuniculus, Cavia Porcellus, Equus ferus caballus,
Macaca mulatta, Felis Catus, Canis lupus familiaris samt flera vilda arter.
Ibland uppkommer sjukdomen i konventionellt hållda Rattus Norvegicus forma
domestica kolonier. Stor spridning av sjukdomen runt om i världen. Ses ofta hos
avvanda djur.

Predisponerande faktorer:
Undermålig hygien i näromgivningen, stress,
immunsuppresiva medel som strålning, kortikosteroider, samtidig sjukdom,
tymektomi och trängsel ökar risken för klinisk sjukdom.

Smitta:
Fecal-oral. I livmoder kan sjukdom spridas till foster. Sporliknande
kroppar kan leva i ett (1) år eller mer i jord, strö och kontaminerad föda.

Symtom:
Ej distinkta. Tyzzer's sjukdom är hos avvanda eller stressade djur
en akut, enzootisk sjukdom som orsakar ruffig päls, letargi, samt död inom 48-
72 timmar. Kroniskt sjuka djur där hepatiska lesioner är mer uttalade drabbas av
viktnedgång, ruffig päls, utspänd abdomen och eventuell död. Diarré är ovanligt

hos Rattus Norvegicus som är infekterad av B. Piliformis. Dessa individer dör
inom några veckor. Den mest förenliga lesionen orsakad av bakterieinfektionen
är en förstorad lever som får få till många grå härdar av grå, vit eller gul färg
vilka är en (1) till två (2) milimeter på ytan eller inom parenkymet. I
mer akuta fall kan det finnas ödem, blodstockningar, blödningar, och
fokal sårbildning i tarmen, särskilt runt iliocecal-colonic korsning.
Tarmlesionen har kallats "megaloileitis" pga en segmentell dilatation och
inflammation i ileum. Det är dock inte tvunget att ha en ileal abdomen. Tarmen
är ofta atonisk och fylld med ett gulaktig sekret. Bleka, avgränsade, grå
myokardiala härdar har noterats i kanin, råttor och hamstrar med Tyzzer's
sjukdom. Det finns vanligtvis inga mjältlesioner.
Intracellulära organismer är påvisbara i epitla körtelbildningar och villi. De
nekrotiska härdarna i levern är belägna nära blodkärl. Dessa härdar har
ett varierande antal av leukocyter, makrofager och fibroblaster omkring sig.
Intracytoplasmatiska bakterier kan ses i hepatocyter vid periferin av
lesioner, men kan vara i mycket små mängder och därför svåra
att hitta. Organismerna finns även i hjärtmuskeln runt härdar av
nekros. De trådformiga organismerna kan ses inom cytoplasman i celler som
angränsar till det nekrotiska området, ofta i en sorts "pile of sticks"arrangemang.



Diagnos:
En presumtiv diagnos kan göras av mikroskopiska undersökningar,
men en definitiv diagnos är beroende av observation av organismen
inom hepatocyter, intestinala epitelet, eller hjärtmuskeln. Avtryck från levern
som tas vid obduktion kan färgas med gram, PAS, silverfärgas, Giemsafärgas
eller färgas med metylenblått för en snabb diagnos. Trots dessa tester kan
organismer från vävnader vara svårfunna. Indirekt fluorescerande antikroppstest
är också ett diagnostiskt hjälpmedel. Ett CF-test används ofta för screening i
Japan. Ett intradermalt hudtest har beskrivits i USA men är ännu inte populärt
(NetVet).




Pasteurellosis:
Agent:
Gram-negativ, ickemotil, pleomorfisk coccobacillus med mycket
låg virulens. Snarare pneumotropisk (påverkar lungors vävnad) än enterotropisk
(påverkar inälvor). Fakultativ anaerob.


Familj:
Pasteurellaceae

Värdedjur:
Rattus Norvegicus, Mus musculus och i vissa fall Cricetinae.
Pasteurella pneumotropica har i relativt få fall gett upphov till pneumoni, otitis
media samt konjunktivit. Kan infektera människa, men smitta mellan gnagare
till människa är låg (NetVet).

Predisponerande faktorer:
Eftersom P. pneumotropica är en opportunistisk
patogen kan omständigheter som sänker en värds immunförsvar, speciellt
vid andra utbrytna infektioner, ge upphov till insjuknande av pasteurellosis.
P. pneumotropica kan komplicera en Mycoplasma pulmonis infektion hos råttor.

Smitta:
Bakterien förekommer ofta latent hos en bärare i de övre luftvägarna
eller mag- och tarmområdet, samt vid reproduktionsorganen. Kan spridas
genom aerosol från andning, fekal kontaminering, genom saliv samt intra-
uterint. Tarmkanalen är förmodligen den främsta platsen för lokalisering
av organismen i subkliniska infektioner.

Symtom:
P. pneumotropica är utbredd som en latent infektion, och
orsakar endast sporadiskt klinisk sjukdom. Tjattrande ljud, ansträngd andning,
viktminskning, bölder, konjunktivit, panophthalmitis, mastit, infertilitet, abort,
samt interna och subkutana abscesser kan vara symptom på denna sjukdom.

Diagnos:
24-timmars inkubering på blodagar. Kolonierna är
små (ca 1 mm), cirkulära, konvexa, släta, och omgiven av en zon av svagt
grönaktig missfärgning.

Differentialdiagnoser:
Mycoplasma pulmonis, kan ha liknande spridda
områden av abseccer (NetVet).


Salmonella:
Agent:
Arter av Salmonella som infekterar råttor inkluderar Salmonella
enteritidis, S. typhimurium, S. dublin och S. meleagridis. Salmonella
typhimurium och S. enteritidis är de typer som oftast blir isolerade från
laboratoriedjurarter.

Familj:
Enterobacteriaceae

Värdedjur:
Vida spredd; Kolonier av Cavia porcellus, Rattus Norvegicus, Mus
musculus kan drabbas allvarligt av subkliniska utbrott. Men även Oryctolagus

cuniculus, Cricetinae och Meriones unguiculatus kan drabbas. Räknas som
zoonos.

Predisponerande faktorer:
Några av de faktorer som predisponerar salmonella
är ung eller gammal ålder, näringsbrist, samtidiga sjukdomar, genetiska
anlag, serotypers inblandade och stress på grund av miljön.

Smitta:
Genom fekal-oral tillförsel genom förtäring av avföring eller fekal-
smittat foder eller strö. Organismen kan existera i transportörens tarmkanal
och kontinuerligt spridas ut i miljön.

Symtom:
Salmonella hos försöksdjur är en enterisk och systematisk
infektion, som kan vara enzootisk eller epizootisk. Specifika tecken kan vara
anorexi, nedsatt aktivitet, ruffig päls, viktminskning, ljus och mjuk avföring,
okulära utsläpp, små kullar, dyspné och aborter. En koloni av drabbade råttor
hade konjunktivit, anorexi, viktminskning, och sporadiska dödsfall. Kroniska
bärare existerar och gör elimineringen av infektionen svårt. Lesioner som
förekommer i salmonella varierar beroende på sjukdomens stadie. De tidigaste
skadorna inträffar i ileums slemhinna och i blindtarmen på grund av
organismens penetrering. Lesionerna består av milda dilatationer, förtjockade
tarmväggar och granulära slemhinneytor. Medverkan av retikuloendoteliala
systemet, RES (nu kallat för mononukleärt fagocytsystem, MPS) reflekteras av
förstorade Peyers patchar, mesenteriska lymfnoder och mjälte. I vissa
infekterade djur inträffar ett bacteremic tillstånd som resulterar i värdens död
innan utveckling av ytterligare skador sker. Djur som inte ger efter för
blodförgiftning kan få sår i ileum, kolon, och i den cecala slemhinnan.
Utvecklingen av fokal nekros och granulom sker i mjälten och levern på grund
av hematogen spridning av sjukdomsorganismen.
Påverkade djur dör mellan en (1) till två (2) veckor (NetVet).

rvuxna tänder
Predisponerande faktorer
: Medfödda fel samt brist på gnagarmaterial, då tänderna ständigt
växer och behöver nötas ner.

Sym...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Sjukdomar hos mus och råtta

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Sofia Törnblad [2014-06-15]   Sjukdomar hos mus och råtta
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=59398 [2018-02-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in