Beskattning av finansiella instrument i inkomstslaget kapital i relation till fria kapitalrörelser

1 röster
6123 visningar
uppladdat: 2011-06-28
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Beskattning av finansiella instrument i inkomstslaget kapital i relation till fria kapitalrörelser

Författare: Kirill Medvedev

Handledare: Professor Mattias Dahlberg

Innehållsförteckning

1 Inledning .................................................................................................................2

1.1 Bakgrund ..........................................................................................................3

1.2 Syfte och avgränsning......................................................................................3

1.3 Metod ................................................................................................................3

1.4 Terminologi ......................................................................................................4

1.5 Disposition ........................................................................................................5

2 Intern skatterätt.....................................................................................................6

2.1 1990 års reformering av kapitalvinstbeskattningen .....................................6

2.2 Avdragsrätten för kapitalförluster på finansiella instrument.....................7

2.2.1 Delägarrätter ...........................................................................................7

2.2.2 Fordringsrätter utställda i svenska kronor (svenska fordringsrätter) .....8

2.2.3 Fordringsrätter utställda i utländsk valuta (utländska fordringsrätter)..8

2.2.4 Råvaruinstrument .....................................................................................9

2.3 Finansiella derivatinstrument.......................................................................10

2.3.1 Bakgrund ................................................................................................10

2.3.2 Terminer och optioner............................................................................11

2.3.3 CFD-kontrakt .........................................................................................12

2.4 Slutsatser.........................................................................................................14

3 EU-rätt ..................................................................................................................15

3.1 Den interna skatterättens förhållande till de grundläggande friheterna .15

3.2 Hinder för den fria rörligheten.....................................................................16

3.2.1 Det generella diskrimineringsförbudet ..................................................16

3.2.2 Ursprungsstat och värdstat ....................................................................16

3.2.3 Direkt och indirekt diskriminering.........................................................16

3.2.4 Jämförelsetestet......................................................................................17

3.2.5 Icke-diskriminerande restriktioner.........................................................18

3.3 Rättfärdigandeprövning................................................................................19

3.3.1 Rule of reason-doktrinen........................................................................19

3.3.2 Skattesystemets inre sammanhang .........................................................19

3.3.3 Skatteflykt ...............................................................................................20

3.3.4 Effektiv skattekontroll.............................................................................21

1

3.4 Fri rörlighet för kapital.................................................................................21

3.4.1 Inledning.................................................................................................21

3.4.2 Kapitalrörelser .......................................................................................23

3.4.3 Undantagsbestämmelsen i art. 65 EUF .................................................23

3.4.4 De fria kapitalrörelsernas förhållande till tredje land ..........................24

3.5 Aktuell praxis från EU-domstolen ...............................................................27

3.5.1 Mål C-52/79 Debauve. ...........................................................................27

3.5.2 Mål C-293/06 Deutsche Shell................................................................28

4 RÅ 2009 ref. 33 (Kursförlustdomen)..................................................................32

4.1 Omständigheterna i målet................................................................................32

4.2 Högsta förvaltningsdomstolens bedömning.....................................................32

4.3 Kommentar till RÅ 2009 ref. 33.......................................................................34

5 Skatteverkets ställningstaganden med anledning av RÅ 2009 ref. 33 ............37

5.1 Avdrag i kapital för förlust på skuld i utländsk valuta som härrör från ett land

utanför EU .............................................................................................................37

5.2 Avdrag för förlust på marknadsnoterade fordringsrätter i utländsk valuta....37

5.3 Kommentar till Skatteverkets ställningstaganden............................................38

6 Avslutande diskussion .........................................................................................41

Käll- och litteraturförteckning ................................................................................44

2

1. Inledning

1.1 Bakgrund

I efterskalven av 80-talets "aktieboom" växte en flora av nya finansiella instrument fram.

Derivatinstrument så som optioner och terminer gav investeraren en möjlighet att säkra sina

tillgångar och skulder mot kraftiga värdeförändringar. Innovationslustan hos

finansingenjörerna tycks dock inte ha svalnat i det nya millenniet utan en mängd finansiella

instrument fortsätter att introduceras på kapitalmarknaden.1 En av dessa finansiella

nymodigheter är så kallade CFD-kontrakt (contract for difference). CFD-kontrakten ger

riskvilliga investerare möjligheten att göra kortsiktiga hävstångsvinster2 på värdeförändringar

i exempelvis aktier, ränta, valuta och råvaror utan att fysiskt äga tillgångarna.

Den som redovisar förluster till följd av derivataffärer ställs vid deklarationen inför

komplicerade och svåröverskådliga avdragsregler. Avdragsreglerna har sin grund i 1990 års

skattereform där avdragsrätten för kapitalförluster på derivatinstrument gjordes avhängigt av

den underliggande tillgångens klassificering. Om den underliggande tillgången klassificeras

som en marknadsnoterad delägar- eller fordringsrätt utställd i svenska kronor kan förluster

kvittas fullt ut mot vinster.3 I det fallet den underliggande tillgången är utställd i utländsk

valuta klassificeras den skatterättsligt som en utländsk fordringsrätt och får endast dras av till

70 procent av kapitalförlusten.4 Fordringsrätter i utländsk valuta är således föremål för en

mindre förmånligt avdragsrätt än svenska fordrings- och delägarrätter. Denna särbehandling

motiveras med att finansiella instrument utställda i utländsk valuta anses vara särkilt

riskfyllda. Valutakursens fluktuationer anses under korta tidsperioder kunna resultera i stora

värdeförändringar. Genom införandet av avdragsbegränsningen ville lagstiftaren därför

motverka skatteplanering via skapande av skattekrediter med hjälp av finansiella instrument

med hög värdeförändring.5

Europeiska Unionens (härefter EU) medlemsstater är inom ramen för EUF-fördraget

förpliktade att främja fri konkurrens på den inre marknaden genom att bland annat undanröja

hinder för kapitalets fria rörlighet. I RÅ 2009 ref. 33 (härefter kursförlustdomen) fann Högsta

förvaltningsdomstolen avdragsbegränsningsbestämmelsen för förluster på lån i utländsk

valuta i 54 kap. 6 § IL vara oförenlig med den fria rörligheten av kapital i art. 63 EUF.

1 Francke, Företagsfinansiering - utmaningar i tid och rum, s. 133.

2 Med hävstångsvinster avses här vinster som uppstår på grund av den lägre kapitalbindningen vid en placering i ett

derivatinstrument jämfört med en direkt investering i den underliggande tillgången.

3 48 kap. 20 § IL.

4 48 kap. 4 § st. 2 IL, 48 kap. 24 § IL.

5 Prop. 1989/90:110 s. 391.

3

Den omständigheten att det utlånade kapitalet var i utländsk valuta utgjorde enligt domstolens

mening ett tillräckligt gränsöverskridande moment för att aktualisera en tillämpning av de

grundläggande friheterna. Mot bakgrund av denna dom förefaller det som att EU-rätten inte

accepterar inkomstskattelagens negativa särbehandling av skulder och tillgångar i utländsk

valuta. Även om kursförlustdomen rörde skulder i EU-valuta torde samma resonemang ur

likformighetssynpunkt vara tillämpligt på valutaanknutna finansiella instrument i den mån

dessa klassificeras som utländska fordringsrätter. Detta antagande bekräftas också delvis av

Skatteverkets två ställningstaganden som kom i kölvattnet av kursförlustdomen. I sina

ställningstaganden bedömer myndigheten att även avdragsbegränsningar på

marknadsnoterade fordringsrätter utställda i all utländsk valuta är fördragsstridande. Förluster

på dessa skall enligt Skatteverket hädanefter vara fullt avdragsgilla i inkomstslaget kapital.

1.2 Syfte och avgränsning

Huvudsyftet med denna uppsats är att analysera RÅ 2009 ref. 33 (kursförlustdomen) och

undersöka vilka konsekvenser målet innebär för svensk kapitalvinstbeskattning. I det aktuella

målet tillämpade Högsta förvaltningsdomstolen EU-rätten direkt i nationell domstol. Min

analys av kursförlustdomen kommer därför att ske mot bakgrund av EU-rättslig primär- och

sekundärrätt samt subsidiära rättskällor i form av rättspraxis från EU-domstolen. Uppsatsen

kommer framförallt att fokusera på domens tillämplighet och eventuella konsekvenser för

beskattningen av marknadsnoterade valutaderivat. Redogörelsen för derivatinstrumenten

kommer att begränsas till optioner, terminer och CFD-kontrakt. Dessa är så kallade

hävstångsinstrument med hög finansiell risk och kan därmed resultera i omfattande

kapitalförluster för investeraren. Inom ramen för denna uppsats kommer därför en

avgränsning att ske till konsekvenser för avdragsrätten i inkomstslaget kapital hänförliga till

optioner, terminer och CFD-kontrakt.

1.3 Metod

För att uppfylla uppsatsens syfte kommer jag att använda mig av en rättsdogmatisk metod

med utgångspunkt i nationell och EU-rättslig lagtext, propositioner till inkomstskattelagen,

praxis från Högsta förvaltningsdomstolen samt skatterättslig doktrin. Då uppsatsens syfte

anknyter till den svenska lagstiftningens förenlighet med EU-rätten kommer ett urval av

aktuell praxis från EU-domstolen att behandlas.

4

1.4 Terminologi

Finansiellt instrument: Någon skatterättslig definition på termen finansiellt instrument finns

inte. Begreppet är ersatt i inkomstskattelagen av generella termer som värdepapper och

tillgångar samt de mer specifika termerna delägarrätt, fordringsrätt etc. Inom ramen för denna

uppsats kommer jag däremot att använda termen finansiellt instrument som ett samlingsnamn

på värdehandlingar och andra rättigheter eller förpliktelser som är avsedda för handel på den

finansiella marknaden.6 Inom ramarna för detta arbete kommer jag att enbart ingående

behandla derivatinstrumenten marknadsnoterade optioner, terminer och CFD-kontrakt.

Marknadsnotering: Termen marknadsnoterad förekommer i en mängd bestämmelser i

inkomstskattelagen och är bland annat av stor vikt för avdragsrätten för kapitalförluster på

fordrings- och delägarrätter. Enligt 48 kap. 5 § IL är ett finansiellt instrument marknadsnoterat

om det är upptaget till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför

EES. NASDAQ OMX Nordic utgör exempelvis en sådan reglerad marknad som avses i

bestämmelsen.7 Även instrument som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad men

är föremål för en kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig

omsättning omfattas av marknadsnoteringsbegreppet. Rekvisiten kontinuerlighet och allmän

tillgänglighet innebär i praktiken krav på att noteringen marknadsmässigt omsätts minst en

gång var tionde dag, köp- och säljkursen uppdateras varaktigt och att kursinformationen är

tillgänglig för Skatteverket och den skattskyldige under sex år efter noteringsåret.8 Handel

med finansiella instrument på så kallade handelsplattformer (MTF)9 såsom Aktietorget och

Nordic MTF anses därmed också uppfylla kravet på marknadsnotering.10

Högsta förvaltningsdomstolen. Sveriges högsta allmänna förvaltningsdomstol bytte den 1

januari 2011 namn från Regeringsrätten till Högsta förvaltningsdomstolen. Inom ramen för

denna uppsats kommer den nya benämningen att användas även beträffande mål avgjorda av

den instansens före 1 januari 2011.

Förvaltningsrätten: Sedan den 15 februari 2010 är benämningen på den lägsta instansen bland

svenska förvaltningsdomstolar ändrad från Länsrätt till Förvaltningsrätt. Inom ramen för

denna uppsats kommer den nya benämningen att användas även beträffande mål avgjorda av

instansens före 15 februari 2010.

6 Prop. 1989/90:110 s. 722.

7 Skatteverkets promemoria 2009-02-16, dnr: 131 215828-09/113, Begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen, s. 30.

8 Prop. 1989/90:110, del 1, s 430-431.

9 Multilateral Trading Facility enligt 1 kap. 5 § 20 VpML.

10 Skatteverkets promemoria 2009-02-16, dnr: 131 215828-09/113, Begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen, s. 30.

5

1.5 Disposition

Kapitel 2: Kapitlet inleds med en presentation av grundprinciperna inom svensk

kapitalvinstbeskattningen och motiven bakom avdragsbegränsningen för förluster i

inkomstslaget kapital. Vidare presenteras derivatinstrumenten och deras skatterättsliga

klassificering.

Kapitel 3: Kapitlet inleds med en redogörelse för de grundläggande friheterna stadgade i

EUF-fördraget och deras förhållande till den interna skatterätten. Den grundläggande frihet

som är relevant inom ramarna för denna uppsats är den fria rörligheten för kapital och

behandlas därför grundligt i detta kapitel. I kapitlet analyserar jag även EU-domstolens

avgöranden i mål C-52/79 Debauve och mål C-293/06 Deutsche Shell. Syftet med

redogörelsen är att ge läsaren en bättre förståelse och tydligare bakgrund till Högsta

förvaltningsdomstolens argumentation i kursförlustdomen.

Kapitel 4: I detta kapitel genomförs en grundlig redogörelse för omständigheterna i

kursförlustdomen. Kapitlet avslutas med en analys av Högsta förvaltningsdomstolens

argumentation och ställningstagande i målet.

Kapitel 5: Skatteverket har i två ställningstaganden (så kallade styrsignaler) offentliggjorda

den 22 april 2009 uppmärksammat och tagit ställning i en rad viktiga frågor som uppstod till

följd av kursförlustdomen. Dessa ställningstaganden refereras och analyseras i detta kapitel.

Kapitel 6: I detta avslutande kapitel lägger jag fram egna synpunkter och drar slutsatser kring

kursförlustdomens konsekvenser för den svenska kapitalvinstbeskattningen av

derivatinstrument.

6

2. Intern skatterätt

2.1 1990 års reformering av kapitalvinstbeskattningen

Målsättningen med 1990 års skattereform var att skapa en enhetlig och likformig

beskattning.11 En likformig beskattning skulle främja att personer med samma

beskattningsbara inkomst skulle träffas av lika hög skatt oberoende av hur inkomsten

genererades.12 Ur likformighetssynpunkt skulle avkastning på samtliga tillgångar som ökade

fysiska personers skatteförmåga beskattas i ett enda inkomstslag, kapital.13 Överskott i

inkomstslaget skulle beskattas med en enhetlig och proportionell skattesats som med hänsyn

till inflationskompensation bestämdes till 30 procent.14 En värdeminskning på en tillgång

minskar en skattskyldigs skatteförmåga och bör ur likformighetssynpunkt vara avdragsgill på

samma sätt som en värdeökning är skattepliktig. I 42 kap. 1 § IL föreskrivs därför som

huvudregel att förluster i inkomstslaget kapital är avdragsgilla. Investeringar i tillgångar kan

ge upphov till endera löpande avkastning i form av exempelvis ränta och aktieutdelningar

eller kapitalvinster vid avyttring.15 Löpande avkastning är i regel förutsebar och beskattas

därför enligt 41 kap. 8 § IL vid tidpunkten då den skattskyldige har möjlighet att disponera

över avkastningen (kontantprincipen). Värdestegringar på tillgångar är däremot tämligen

oförutsebara och tas enligt 44 kap. 26 § IL upp för beskattning först när tillgången avyttras

(realisationsprincipen).16 Avyttringstidpunkten är även avgörande för rätten till

kapitalförlustavdrag. Med avyttring avses enligt huvudregeln i 44 kap. 3 § IL främst onerösa

transaktioner som försäljning och byte av tillgångar. I samband med skattereformen 1990

utvidgades avyttringsbegreppet till att även omfatta en rad situationer där värdepapper

definitivt förlorar sitt värde. Ett finansiellt instrument anses exempelvis enligt 44 kap. 8 § IL

avyttrat när företaget som emitterat instrumentet försätts i konkurs.17

Kapitalförlusten beräknas enligt 44 kap. 2 § IL som skillnaden mellan ersättningen för

den avyttrade tillgången minskad med utgifter för avyttringen och omkostnadsbeloppet.18

Kapitalförluster kan enligt 44 kap. 26 § st. 2 IL dras av det beskattningsår den anses som

definitiv. En definitiv förlust föreligger i regel då en verklig avyttring har skett och vederlaget

11 Tivéus, Skatt på kapital, s. 17.

12 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 388.

13 SOU 1989:33 del I, s. 63-64, SOU 1989:33 del II, s 14.

14 Lodin, Inkomstskatt, s. 152, 41 kap. 12 § IL, 65 kap. 7 § IL.

15 Lodin, Inkomstskatt, s. 147.

16 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 396-399.

17 Av Skatteverkets ställningstagande 2004-12-02; dnr 130 657566-04/111 framgår att utländska emittenters konkurser ska

likställas med svenska emittenters konkurser. Därmed inträder avyttringstidpunkten för finansiella instrument i samband med

att företaget försätts i konkurs oberoende om emittenten är ett svenskt eller utländskt företag.

18 Med omkostnadsbeloppet avses enligt 44 kap 14 § IL anskaffningsutgifter ökade med förbättringsutgifter.

7

är till sitt fullo känt. Realisationsprincipens tillämpning vid beskattning av kapitalvinster

öppnade enligt lagstiftaren upp för skatteplanering med hjälp av så kallade skattekrediter. En

skattskyldig kan genom att tidigarelägga en realisation av en förlusttillgång och senarelägga

en avyttring av en tillgång vars värde har stigit utnyttja avdragsrätten för kapitalförlusten.

Eftersom ränteutgifter är fullt avdragsgilla kan en skattskyldig genom att låna till en

investering och dra av räntekostnaderna erhålla ett räntefritt lån från staten. För att förhindra

icke önskvärt utnyttjande av skattekrediter för skatteplanering begränsades värdet på avdragen

genom en generell avdragsbegränsning på 70 procent. Efter ett antal års skatteplanering

ansågs denna schablonmässiga begränsning resultera i ett neutralt skatteutfall för den

skattskyldige. Av ovannämnda skäl reducerades även rätten till skattereduktion för underskott

i inkomstslaget kapital. Om förlusterna i inkomstslaget kapital överstiger vinsterna medges

den skattskyldige en skattereduktion enligt 65 kap. 9 § IL på 30 procent av underskottet som

inte överstiger 100 000 kr och 21 procent på den överstigande delen.19 Av bostadspolitiska

skäl valde lagstiftaren att inte låta avdragsbegränsningen omfatta ränteutgifter vilket skapade

en klyfta i avdragsrätten mellan räntekostnader och kapitalförluster.20 Även marknadsnoterade

finansiella instrument erhöll en förmånligare avdragsrätt genom införande av kvittningsregeln

för delägarrätter och fullständig avdragsrätt för marknadsnoterade fordringsrätter i svensk

valuta. Bakgrunden till denna särbehandling var framförallt den höga graden av kontrollbarhet

som finns avseende priset och tidpunkten för avyttringen på marknadsnoterade instrument.21

2.2 Avdragsrätten för kapitalförluster på finansiella instrument

Kapitalförluster härrörande från finansiella instrument behandlas skattemässigt olika beroende

på hur instrumentet klassificeras i skattelagstiftningen. De finansiella instrumenten kan delas

in i fyra olika klasser som behandlas närmare i de följande avsnitten.22

2.2.1 Delägarrätter

Denna grupp av finansiella instrument kännetecknas av att deras avkastning är knuten till

vinstens eller utdelningens storlek för ett bolag eller är utformade så att värdeförändringen

liknar en aktie.23 Av likformighetsskäl så klassificeras enligt 48 kap. 2 § IL också fordringar

och derivatinstrument med aktier eller aktieindex som underliggande tillgång som

19 Lodin, Inkomstskatt, s.150,Tivéus, Skatt på kapital, s. 17, prop. 1990/91:54 s. 204.

20 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 402-404.

21 A.prop. s 428 och 460 f.

22 Hilling, SvSkT 2008:10 s. 702.

23 Prop. 1989/90:110, del 1, s.431.

8

delägarrätter.24 De aktiebaserade instrumenten ansågs av lagstiftaren kunna resultera i stora

värdeförändringar under kort tid och därmed utnyttjas i skatteplaneringssyfte.25

Avdragsrätten för kapitalförluster på delägarrätter mot kapitalvinster på andra

tillgångar är enligt 48 kap. 20 a § IL därmed begränsad till 70 procent. För att förhindra en allt

för oproportionell beskattning av en aktieförsäljning infördes den så kallade kvittningsregeln i

48 kap. 20 § IL. Bestämmelsen medger en fullständig kvittning av förluster på delägarrätter

mot vinster på delägarätter. Om däremot inte hela förlusten kan kvittas så skall den resterade

förlusten dras av till 70 procent mot övriga kapitalförluster enligt 48 kap. 24 § IL.

Kvittningsrätten begränsades ursprungligen, på grund av kontrollsvårigheter beträffande

aktiehandeln, till att enbart avse marknadsnoterade delägarrätter men omfattar numera även

onoterade delägarrätter. Utvidgningen motiverades med den särskilda betydelsen

delägarrätterna har för små och medelstora onoterade företags riskkapitalanskaffning.26

2.2.2 Fordringsrätter utställda i svenska kronor (svenska fordringsrätter)

Fordringar utställda i svenska kronor samt andra finansiella instrument vars avkastning är

beroende av ränta eller ränteindex faller enligt 48 kap. 3 § IL under kategorin fordringsrätter.

Vid tolkning av fordringsbegreppet skall tolkaren utgå från begreppets allmänna betydelse,

det vill säga en rätt för en person att av annan erhålla en viss prestation inom en viss given

tidpunkt.27 Som den typiska fordringsrätten lyfts i förarbetena det räntebärande skuldebrevet

fram. Skuldebrev och liknande räntebärande instrument anses ha förhållandevis låg

avkastning och förluster på sådana instrument behandlas därmed som ränteutgifter. Samtliga

kapitalförluster på marknadsnoterade fordringsrätter i svenska kronor med undantag för

premieobligationer är enligt 48 kap. 23 § IL fullt avdragsgilla i inkomstslaget kapital.28

Kapitalförluster på premieobligationer samt övriga fordringsrätter som inte är

marknadsnoterade omfattas däremot av den generella avdragsbegränsningen i 48 kap. 24 § IL.

2.2.3 Fordringsrätter utställda i utländsk valuta (utländska fordringsrätter)

I 48 kap. 4 § IL föreskrivs en särskild skattemässig behandling av fordringsrätter utställda i

utländsk valuta. Till skillnad från de svenska marknadsnoterade fordringsrätterna är

avdragsrätten för denna grupp av fordringsrätter enligt 48 kap. 24 § IL begränsad till 70

procent utan någon möjlighet till kvittning inom tillgångsslaget. Kombinationen av

24 Hilling, SvSkT 2008:10 s. 712, RÅ 1994 ref. 26 och RÅ 2002 not. 51.

25 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 430.

26 A.prop. s. 429, prop. 1996/97:45, s. 45 ff.

27 Hilling, SvSkT 2008:10 s. 704.

28 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 460.

9

ränteavkastning och valutakursförändringar hos fordringar i utländsk valuta gjorde

instrumenten i lagstiftarens ögon särskilt lämpliga för skatteplanering. Valutakursen anpassar

sig till relativt förutsebara faktorer som exempelvis centralbankernas räntepolitik vilket i sin

tur ger den skattskyldige med investeringar i utländska fordringsrätter en viss möjlighet att

påverka beskattningstidpunkten. Finansiella instrument utställda i utländsk valuta inordnades

därför i en särskild kategori, utländska fordringsrätter.29 Genom att begränsa avdragsrätten för

förluster på utländska fordringsrätter inskränktes den skattskyldiges möjligheter att använda

kombinationen av ränte- och valutarörelser i syfte att åstadkomma skattekrediter. Införande av

en motsvarighet till kvittningsregeln för utländska fordringsrätter ansågs av lagstiftaren vara

opåkallad då fordringsrätter till skillnad från delägarrätter saknar nämnvärd betydelse för

företagens kapitalanskaffning.30 Av likformighetsskäl klassificeras även huvudparten av

valutaanknutna finansiella instrument som inte utgör delägarrätter31 som utländska

fordringsrätter.32 Detta innebär även att konvertibler och andra instrument som har egenskaper

av såväl fordringsrätter som delägarrätter (hybridinstrument) utställda i utländsk valuta

klassificeras som fordringsrätter även om motsvarande instrument i svensk valuta tillhör

kategorin delägarrätter.33 Den negativa särbehandlingen av fordringar utställda i utländsk

valuta i förhållande till motsvarande svenska instrument uppmärksammades av en rad

remissinstanser under lagstiftningsprocessen. Remissinstanserna fann sannolikheten för

skatteplanering genom valutaaffärer vara mycket liten på grund av osäkerheten hos

valutakursrörelser.34

2.2.4 Råvaruinstrument

Beskattning av finansiella instrument vilkas avkastning är avhängig av värdeförändringen på

råvaror (ädel- och basmetaller, spannmål, olja etc.) regleras i 52 kap. IL. Under denna

kategori inordnas framförallt råvaruterminer, råvaruoptioner, råvarucertifikat samt lagerbevis

för råvaror.35 Avdragsrätten för dessa finansiella instrument är enligt 52 kap. 5 § IL begränsad

till 70 procent utan möjlighet till kvittning mot kapitalvinster.

Mot bakgrund av RÅ 2004 not. 97 torde även marknadsnoterade terminer och optioner

med el som primärinstrument falla under denna kategori. Anledningen till en viss reservation i

29 Prop. 1990/91:54 s. 212-213.

30 A.prop. s. 210-212.

31 Av RÅ 1999 ref. 69 framgår däremot att obligationer utställda i utländsk valuta (valutaobligationer) skall behandlas som

svenska fordringsrätter.

32 Prop. 1990/91:54 s. 210.

33 A.prop. s. 212-213.

34 Se Riksbankens och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala Universitet remissyttrande, Prop. 1990/91:54 s. 205-206.

35 Tivéus, Skatt på kapital, s. 174, enligt RÅ 2008 ref. skall råvaruobligationer behandlas som svenska fordringsrätter.

10

klassificeringen från min sida är att såväl Skatterättsnämnden som Högsta

förvaltningsdomstolen endast slog fast att marknadsnoterade elderivat inte utgör delägarrätter.

Något ställningstagande för hur sådana instrument faktisk skall klassificeras står inte att finna

i domskälen.

2.3 Finansiella derivatinstrument

2.3.1 Bakgrund

Under mitten av 80-talet introducerades i Sverige handeln med derivatinstrument som ett

komplement till de traditionella aktie- och kreditmarknaderna.36 Derivatinstrumenten kan

beskrivas som en form av indirekt ägande genom en tillgång vars värde är en funktion av en

annan underliggande tillgång (härefter primärinstrument).37 Primärinstrumenten kan utgöras

av en mängd olika finansiella instrument såsom aktier och obligationer, index men även andra

tillgångsslag så som valuta och råvaror. Värdet på derivatet är rörligt under kontraktstiden och

är främst beroende av primärinstrumentets nuvärde men även andra faktorer som exempelvis

derivatets löptid och marknadsräntan. Ett derivatinstrument förutsätter, till skillnad från en

aktieinvestering, inte någon initial investering vid tidpunkten av kontraktets ingående utan

övergår beroende på värdeförändringen på primärinstrumentet till att vara en fordran eller

skuld när kontraktet fullföljs.38 Eftersom derivathandel i praktiken innebär en vadslagning

om värdeförändringen på ett primärinstrument kan investeraren, beroende på

derivatinstrumentets utformning, erhålla en positiv avkastning vid såväl stigande som

nedgående värdeförändring på primärinstrumentet. Inom näringsverksamhet används

derivatinstrument därför ofta för riskhantering och säkring av tillgångar, skulder eller

betalningsströmmar inom verksamheten.39 Genom att ta en motsatt position i ett

derivatinstrument kan en värdeförändring i primärinstrumentet kompenseras av en motsatt

värdeförändring i derivatinstrumentet. Avsaknaden av en initial kapitalinsats hos

derivatinstrument ger upphov till en så kallad hävstångseffekt som ger en möjlighet att

generera högre avkastning än en direktinvestering i primärinstrumentet. Hävstångseffekten

gör derivatinstrument därmed särskilt lämpliga för spekulationer.

36 De Ridder, Finansiell ekonomi - Om företaget och finansmarknaden, s. 159.

37 Lodin, Inkomstskatt, s. 178.

38 Hilling, SvSkT 2008:10 s. 713.

39 Avseende den skattemässiga behandlingen av terminskontrakt inom näringsverksamhet för enskilda näringsidkare se

Högsta förvaltningsdomstolens dom 2010-11-23, mål nr 3718-2010 och SRN:s förhandsavgörande 2010-05-18 dnr 94/09/D.

Högsta förvaltningsdomstolen slog fast att derivatinstrument som används som riskhanteringsinstrument inom enskild firma

skall beskattas i inkomstslaget kapital och inte som kapitaltillgångar i inkomstslaget näringsverksamhet.

11

2.3.2 Terminer och optioner

Den skatterättsliga definitionen av derivat återfinns i 44 kap. 11-12 §§ IL genom de

finansiella instrumenten termin och option. En termin är ett bilateralt avtal lämpat för allmän

omsättning om en framtida betalning vars belopp bestäms av värdet på ett primärinstrument.

Till skillnad från ett vanligt avtal om betalning eller leverans av en tillgång vid ett senare

tillfälle avtalar parterna vid en terminsaffär om att själva köpet eller försäljningen skall ske

vid en fastställd framtida tidpunkt. Villkoren i ett terminskontrakt måste vara utformade på ett

sätt på som gör avtalet lämpat för en allmän omsättning.40 Ett terminskontrakt kan exempelvis

gälla försäljning eller köp av en viss valuta på en avtalad tid i framtiden till en förutbestämd

valutakurs. Ett motsvarande avtal avseende rätten att erhålla en betalning är en option.

Optionerna ger innehavaren en rätt men ej skyldighet att sälja (säljoption) eller köpa

(köpoption) till ett på förväg bestämt pris vid en förutbestämd tidpunkt. Optionsinnehavaren

har därmed en möjlighet att garantera ett visst pris på primärinstrumentet, i gengäld erhåller

optionsutställaren en premie som bestäms på grundval av lösenkursen.41 Till skillnad från en

option förpliktar ett terminskontrakt båda parterna till ett utgivande av prestationer. Den

parten som enligt kontraktet tillskrivs rätten till betalning innehar en tillgång medan

motparten har en förpliktelse att erlägga en betalning alternativt leverera den underliggande

tillgången. Terminskontrakt kan delas in i två slag; futures och forwards. Futures är

standardiserade kontrakt med en förpliktelse om att köpa eller sälja en standardiserad

kvantitet av ett primärinstrument på en fastställd tidpunkt och pris. Resultatavräkningen av

vinster och förluster sker kontinuerligt och priset på kontrakten sätts genom utbud och

efterfrågan på NASDAQ OMX DM eller en annan auktoriserad derivatmarknadsplats.42

Primärinstrumentet levereras således inte utan kontraktet avräknas mot avtalspriset och

terminskursen. Terminskursen bestäms i regel genom primärinstrumentets á-vistapris43 på

avräkningsdagen med tillägg för handelsvinst och administrativa kostnader.44

Forwardkontrakt kan vara såväl standardiserade som icke-standardiserade och kan handlas

både via en marknadsplats och OTC.45

Genom skattereformen 1990 infördes en neutral beskattning av terminer och optioner i

svensk rätt. Köp- och säljoptioner är enligt gällande rätt i princip föremål för samma

40 Tivéus, Skatt på kapital, s. 146.

41 Larsson, Företagets finanser, s. 426 - 427.

42 Tivéus, Skatt på kapital, s. 146 - 147, Larsson, Företagets finanser, s. 425 - 426.

43 Med "á-vistapris" avses här tillgångens aktuella pris på marknaden.

44 Terminspriset på tillgången är således alltid högre än á-vistapriset, Hilling, SvSkT 2008:10 s. 715.

45 Tivéus, Skatt på kapital, s. 146, Prop. 1990/91:142 s. 88, med OTC (over-the-counter) avses här en derivathandel utanför

de auktoriserade marknadsplatserna.

12

skattemässiga behandling. Optionen anses vara avyttrad i samband med att den går till

förfall46, går till lösen eller då optionsinnehavaren ingår ett nytt motsvarande kontrakt genom

kvittning.47 Även terminer beskattas på samma sätt oberoende av vem som äger

primärinstrumentet och om terminskontraktet avlutas genom levereras eller ej.48 Enligt 44

kap. 30 § IL skall kapitalvinster från terminshandel tas upp som intäkt i samband med att

slutresultatet blir känt genom att kontraktet fullföljs eller upphör. Båda parternas

skattskyldighet inträder således vid avyttringstidpunkten vilken enligt Skatteverket inträder på

likviddagen. För futures inträder beskattningstidpunkten vid kontraktets avslut genom

stängning.49 Avdragsrätten för kapitalförluster på options- och terminskontrakt är avhängigt

av primärinstrumentets karaktär. För optioner och terminer vars primärinstrument utgörs av

aktier eller aktieindex tillämpas reglerna i 48 kap. 20-20 a § IL som för övriga delägarrätter.

Om primärinstrumentet bär karaktären av en svensk fordringsrätt behandlas optionen eller

terminen enligt 48 kap. 23 § IL som en svensk fordringsrätt. Valutaoptioner och

valutaterminer klassificeras likaledes enligt 48 kap. 4 § st. 2 IL som utländska fordringsrätter.

Begreppet marknadsnoterad i 48 kap. 5 § IL skall också tillämpas på terminer och optioner.50

2.3.3 CFD-kontrakt

Ett CFD-kontrakt51 (Contracts for Difference) är ett syntetiskt kontrakt i vilket

mellanskillnaden mellan inköpspris och försäljningspris på ett primärinstrument regleras.

Kontraktet gäller enbart mellanskillnaden och någon faktisk rätt till primärinstrumentet erhålls

således inte. När kontraktet avslutas betalar förmedlaren av kontraktet ut marginalen på värdet

av primärinstrumentet till investeraren. CFD-kontrakt introducerades i början av 1990 i

London som ett finansiellt instrument riktat mot framförallt institutionella ägare. Instrumentet

var utvecklat i syfte att ge kraftig hävstångseffekts samt undvika den stämpelskatt som utgick

på aktietransaktioner på Londonbörsen. Under 2000-talet har instrumentet fått ett globalt

genomslag och attraherat en bred skara av privata sparare.52 En av de marknadsledande

aktörerna inom CFD-handel i norden rapporterade under mars 2011 omkring 136 000 avslut

till ett värde av 42 miljoner kronor.53

46 En option förfaller då den inte utnyttjas senast på löptidens slutdag.

47 44 kap. 4 § IL, 44 kap. 32 § IL, 44 kap. 19 § IL, Tivéus, Skatt på kapital, s. 144 - 145.

48 Tivéus, Skatt på kapital, s. 147.

49 Med "stängning" avses här en kontant slutreglering av kontraktet utan leverans av primärinstrumentet, KPMG,

Skattehandboken 2010, s. 411, Skatteverkets ställningstagande från 2005-04-11, dnr: 130 192631-05/111.

50 Skatteverkets promemoria 2009-02-16, dnr: 131 215828-09/113, Begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen, s. 12

51 Även kallat marginalkontrakt och hävstångscertifikat.

52 Brown, Dark & Davis, Exchange Traded Contracts for Difference, s 3.

53 Affärsvärlden, Nya rekord för CFD-handeln hos CMC Markets i mars.

13

Primärinstrumenten utgörs i regel av aktier, aktieindex, råvaror, valutapar, valutaindex och

räntebärande obligationer.54 Värdet på CFD-kontraktet utvecklas i paritet med

primärinstrumentets marknadsvärde och är i detta hänseende likt terminsavtalet. I regel

tillhandahåller förmedlaren av kontraktet ett handelssystem som hämtar relevant information

om primärinstrumentet från marknadsplatser och återspeglar dess värdeförändring i realtid.55

Löptiden på CFD-kontrakt saknar i regel slutdatum men i en situation då primärinstrumentet

upphör att existera avlutas också kontraktet. Om en utdelning på en underliggande aktie sker

kan denna transaktion återspeglas i kontraktet men utan att rösträtt erhålls. Investeraren ställer

i regel en initial säkerhet (marginalsäkerhet) som beror på primärinstrumentets storlek och

dess värdeförändring. Marginalsäkerheten är dock endast en bråkdel av primärinstrumentets

faktiska värde.56 CFD-kontrakt är hävstångsinstrument och innebär därför en hög finansiell

risk.57 Hävstångseffekten kan förklaras med följande exempel. Ett primärinstrument har ett

värde av 100 kr. Förmedlaren av hävstångsinstrumentet avkräver en marginalsäkerhet på 10

procent av primärinstrumentets värde, 10 kr. Investeraren kan därför ta 10 positioner i ett

hävstångsinstrument till priset av en position i primärinstrumentet vilket i sin tur kan innebära

en 10 gånger större avkastning. En värdestegring på primärinstrumentet på 1 kr ger således en

avkastning på 10 kr och det omvända gäller vid nedgångar i värde. Beroende på

marginalsäkerhetens storlek (hävstångsfaktorn) kan hävstångseffekten i ett CFD-kontrakt

generera vinster och förluster upp till 200 gånger större än den underliggande tillgången.58

Som kompensation för dels förmedlarens eventuella finansieringskostnader samt för den

finansiella tjänsten erlägger investeraren en avgift (courtage) dagligen under kontraktets

löptid. Storleken på kompensationen beräknas i regel på värdet på primärinstrumentet

multiplicerat med en kalkylränta.59 På CFD-kontrakt som handlas i råvaror och index utgår i

regel ingen finansieringskostnad. I ett ställningstagande från 29 april 200860 redogör

Skatteverket för sin syn på CFD-kontrakt. Enligt myndigheten är CFD-kontrakt ett

terminsliknande instrument då värdeförändringen följer primärinstrumentets värde och kan

slutligen anta formen av en fordran eller skuld för parterna beroende på om värdeförändringen

är positiv eller negativ. Handelsystemet för CFD-kontrakt är uppbyggt på liknande sätt som

handeln med terminskontrakt på NASDAQ OMX DM och andra auktoriserade

marknadsplatser. Kontrakten uppfyller enligt Skatteverkets mening rekvisiten för

54 Tiveus, Skatt på kapital, s. 110-111.

55 Skatteverkets ställningstagande, 2008-04-29, Hur ska "Contracts For Difference" behandlas?, Dnr: 131 588434-07/111.

56 Tiveus, Skatt på kapital, s. 146-147.

57 Hilling, SN 2009 s. 108 -109.

58 A.a. s. 103.

59 A.a. s. 109.

60 Skatteverkets ställningstagande, 2008-04-29, Hur ska "Contracts For Difference" behandlas?, Dnr: 131 588434-07/111.

14

marknadsnotering uppställda i 48 kap. § 2 IL under villkoren att omsättningen sker med

tillräcklig frekvens och att kursinformationen är tillgänglig för myndigheten i sex år efter

noteringsåret. Rekvisiten torde vara uppfyllda av de ledande värdepappersinstituten som

tillhandahåller handelssystemen för CFD-kontrakt i Sverige.61 Positiv avkastning på

kontraktet utgör således enligt 41 kap. 2 § IL kapitalvinst medan negativ avkastning

kapitalförlust. Med hänvisning till RÅ 2001 not. 16062 bedömer Skatteverket att även

eventuell ersättning för utdelning och räntekomponenterna i kontraktet skall inkluderas i

beräkningen av kapitalvinsten. Precis som terminer så kan alltså CFD-kontraktet, beroende på

primärinstrumentets karaktär, klassificeras som antingen delägarrätt, svensk fordringsrätt,

utländsk fordringsrätt eller annan tillgång. Kontraktens standardiserade utformning och

påfallande likheter med terminskontrakt medför att samma skatteregler som tillämpas på

terminer även skall tillämpas på CFD-kontrakt. Den omständigheten att kontraktens löptid

och pris kan skifta påverkar enligt Skatteverket inte denna bedömning.

2.4 Slutsatser

Derivatinstrumenten option, termin och CFD-kontrakt beskattas efter samma regler och

principer som deras underliggande primärinstrument. Kapitalvinst på derivat beskattas till 100

procent i inkomstslaget kapital oberoende av derivatinstrumentets användningsområde medan

avdragsrätten varierar beroende på primärinstrumentets klassificering i inkomstskattelagen.

Samtliga klasser av primärinstrument, förutom fordringsrätter utställda i svensk valuta, är

föremål för den generella avdragsbegränsningen på 70 procent av kapitalförlusten. Motiven

bakom införandet av denna schablonmässiga avdragsbegränsning var lagstiftarens farhåga att

dessa finansiella instrument skulle användas för att skapa skattekrediter. För att lindra

skatteffekten vid aktieavyttring erhöll kapitalförluster på delägarrätter en särskild

kvittningsrätt mot kapitalvinster som härrör från andra delägarrätter. Likformigheten inom

beskattningen av kapitalvinster från finansiella instrument har således frångåts genom att

förluster på svenska fordringsrätter är föremål för en fullständig avdragsrätt i inkomstslaget

kapital och förluster på delägarrätter är kvittningsbara mot vinster på delägarrätter.

Undantagen grundar sig på samhällsekonomiska avvägningar som bostads- och

näringslivspolitik samt den höga graden av kontrollbarhet av handeln med marknadsnoterade

aktier.

61 Marknadsledarna CMC Markets och IG Markets lämnar kontrolluppgifter och uppgifter om nettobelopp på alla sina CFDkontrakt

till Skatteverket.

62 RÅ 2001 not. 160 rörde räntekomponenten i ett så kallat aktieswapavtal. Högsta förvaltningsdomstolen fann att hela avtalet

skulle betraktas som ett "allt i ett" odelbart finansiellt instrument, d.v.s. utan särskild avdragsrätt för räntan.

15

3. EU-rätt

3.1 Den interna skatterättens förhållande till de grundläggande friheterna

En av grundmålsättningarna med EU är skapandet av en effektiv och öppen inre marknad.

Den inre marknaden är ett område utan inre gränser präglat av fri rörlighet.63 Den fria

rörligheten inom EU skall säkerställas genom en tillämpning av de grundläggande friheterna

fastslagna i EUF-fördraget. De fyra grundläggande friheterna är den fria rörligheten för

personer i art. 45 EUF, tjänster i art. 56 EUF, varor i art. 34-36 EUF och kapital i art. 63 EUF.

Som den femte grundläggande friheten nämns ofta etableringsfriheten. Etableringsfriheten i

art. 49 EUF ger tillsammans med art. 54 EUF bolag med säte i en medlemsstat rätten att bilda

och driva bolag på lika villkor som bolag i etableringsstaten.64 Några enhetlighetsgörande

och harmoniserande åtgärder på skatteområdet saknas däremot inom gemenskapen.

Medlemsstaterna har därför behållit sin kompetens att lagstifta på området för indirekt och

direkt beskattning. En allt för bristande synkronisering mellan de 27 medlemsstaternas

skattelagstiftningar kan få en negativ inverkan på gränsöverskridande handel inom EU vilket i

sin tur kan innebära konkurrensnackdelar i förhållande till andra marknader med mer

harmoniserade skattesystem.65 För att medlemsstaternas skattelagstiftningar inte ska försvåra

genomförandet av gemenskapens vision om en effektiv och öppen inre marknad har EUdomstolen

i praxis understrukit betydelsen av att medlemsstaterna iakttar gemenskapsrätten

vid utövandet av sin lagstiftningskompetens.66 I och med mål Avoir fiscal67 står det klart att

medlemsstaternas lagstiftning på skatteområdet måste vara förenlig med de i EUF-fördraget

föreskrivna grundläggande friheterna.68 Ur ett skatterättsligt perspektiv utgör grundfriheterna

ett krav på en skattemässig likabehandling av inhemska och gränsöverskridande situationer

inom EU.69 Kärnbestämmelserna för de grundläggande friheterna har en så kallad direkt

effekt i medlemsstaterna och kan därmed åberopas av fysisk eller juridisk person hos

nationella myndigheter och domstolar.70 Om EU-rätten är tillräckligt klar kan den även

tillämpas direkt i nationell domstol, vilket också sker i allt större utsträckning.71

Grundförutsättningen för att friheterna skall kunna tillämpas är dock att en ekonomisk

gränsöverskridande situation är för handen. Rent interna situationer samt rent hypotetiska

63 Art. 3 EUF samt art. 26 EUF.

64 C-55/94, Gebhard p. 37.

65 Terra & Wattel, European Tax Law, s 239 - 240.

66 Se t.ex. C-265/04 Margareta Bouanich p. 28, C-35/98 Verkooijen p. 32, C-319/02 Manninen p.19.

67 C- 270/83, Kommissionen mot Frankrike ("avoir fiscal"), 1986, ECR 273.

68 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 65.

69 A.a. s. 96.

70 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 220, Lodin, Inkomstskatt, s. 562.

71 Lodin, Inkomstskatt, s. 562.

16

möjligheter att utöva fri rörlighet omfattas därför inte av friheterna.72 Den fria rörligheten kan

ge upphov till situationer där inhemska medborgare behandlas mindre förmånligt än

medborgare från andra medlemsstater eller inhemska medborgare som utnyttjar den fria

rörligheten. Sådana situationer benämns i doktrinen som omvänd diskriminering.73 Sett mot

bakgrund av målet Werner74 torde omvänd diskriminering inte kunna strida mot EUFfördraget.

3.2 Hinder för den fria rörligheten

3.2.1 Det generella diskrimineringsförbudet

I art. 18 EUF uppställs ett allmänt förbud mot diskriminering på grund av nationalitet inom

EUF-fördragets område. Detta diskrimineringsförbud är subsidiärt i förhållande till

diskriminerande åtgärder som utgör ett hinder för en eller flera grundfriheter.75 I en situation

där domstolen företar en diskrimineringsprövning inom ramen för exempelvis den fria

rörligheten för kapital behöver således ingen ytterligare prövning göras enligt det allmänna

diskrimineringsförbudet.

3.2.2 Ursprungsstat och värdstat

Skatteregler som hindrar fysiska och juridiska personer från att utöva den fria rörligheten kan

uppträda i såväl ursprungsstaten (home state) som värdstaten (host state). Hinder i

ursprungsstaten uppställs mot inhemska subjekt som utnyttjar rätten till fri rörlighet medan

hinder i värdstaten riktas mot utländska subjekt i staten där själva grundfriheten utnyttjas.76

3.2.3 Direkt och indirekt diskriminering

Den allmänt vedertagna definitionen av en diskriminering är att lika situationer behandlas

olika eller att olika situationer behandlas lika.77 Fysiska och juridiska personer kan bli föremål

för två former av diskriminering; direkt och indirekt. En direkt diskriminering föreligger när

diskrimineringen grundar sig på nationalitet. Denna form av diskriminering förekommer i

EU-domstolens skattepraxis främst i förhållande till aktiebolag då den skatterättsliga

hemvisten för dessa juridiska personer i regel överensstämmer med deras EU-rättsliga

72 Se C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve, p. 9, C-64/96 och C-65/96 Uecker och Jacquet p. 16 samt C-

299/95 Kremzow p. 16.

73 Terra & Wattel, European Tax Law, s. 47 - 49.

74 C-112/91 Werner mot Finanzamt Aachen-Innenstadt, 1993, ECR I-429, p. 16-17.

75 C-311/97, Royal Bank of Scotland, p. 20, Dahlberg, Internationell beskattning, s.226, Mutén, SvSkT 2002:8 s. 561.

76 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 231, Ståhl,Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 94 och s. 132.

77 Se. t.ex. C-13/63 Italien mot Kommissionen, p. 4, C-279/93 Schumacker, p. 30, C-311/97, Royal Bank of Scotland, p. 26,

C-182/06 Lakebrink, p. 27, Terra/Wattel, European Tax Law, s. 55.

17

medborgarskap.78 När diskriminering inträffar på annan grund än nationalitet men de facto

får samma konsekvens som om nationalitet varit diskrimineringsgrunden föreligger en

indirekt diskriminering. Denna diskrimineringsform aktualiseras inte sällan i förhållande till

fysiska personer då deras skatterättsliga hemvist inte alltid svarar mot deras medborgarskap.79

3.2.4 Jämförelsetestet

Huruvida en diskriminering överhuvudtaget föreligger prövas av EU-domstolen mot

bakgrund av ett så kallat jämförelsetest. I jämförelsetestet företas en hypotetisk jämförelse

mellan det subjekt som är föremål för diskrimineringsprövningen och ett annat objektivt

jämförbart subjekt. Om subjekten anses vara i objektivt jämförbara situationer och en

särbehandling av subjekten kan konstateras föreligger en diskriminering.80 Lang säger sig

finna två ansatser i EU-domstolens skattepraxis vid tillämpningen av jämförelsetestet; rättslig

och faktisk jämförbarhet. Den rättsliga jämförbarheten fastställs utifrån de i målet relevanta

rättsreglerna och tillämpas av domstolen framförallt på juridiska personer.81 Mot bakgrund av

denna ansats har domstolen i en rad avgöranden funnit utländska och inhemska skattesubjekt

vars likartade transaktioner är föremål för beskattning i källstaten befinna sig i jämförbara

situationer. En nationell skattelagstiftning som beskattar utländska och inhemska

skattesubjekt på ett likartat sätt skall därför utsträcka likabehandlingen till att också avse

förmåner, som exempelvis avdrag, hänförliga till beskattningen.82 Den faktiska

jämförbarheten konstateras utifrån det faktiska läget i målet och har enligt Lang i huvudsak

applicerats på fysiska personer.83 I målet Schumacker84 konstaterade EU-domstolen att

obegränsat och begränsat skattskyldiga fysiska personer generellt inte befinner sig i

jämförbara situationer på grund av skillnader i förvärvskälla, skatteförmåga och personliga

förhållanden.85 Detta synsätt skall däremot frångås om den begränsat skattskyldige uppbär

merparten av sin inkomst i värdstaten och därmed rent faktiskt är i en objektivt jämförbar

situation med en obegränsat skattskyldig.86 Kriterierna för fastställandet av objektivt

jämförbara situationer är inte helt givna och domstolens användning av de två ansatserna

beskrivs av Lang som inkonsekvent.87 I situationer då den potentiellt diskriminerande

78 Dahlberg, Internationell beskattning, s.232.

79 A.a. s.232 -233.

80 Ståhl,Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 95.

81 Lang, SvSkT 2010:10 s. 930 ff och s. 944.

82 Se t.ex. C-270/83 Kommissionen mot Frankrike "Avoir fiscal" p. 19, C-170/05 Denkavit p.35, C-379/05 Amurta p. 38.

83 Lang, SvSkT 2010:10 s. 931.

84 C-279/93 Schumacker, REG 1995, I-225.

85 C-279/93 Schumacker, p. 30-34.

86 C-279/93 Schumacker p. 36.

87 Lang, SvSkT 2010:10 s. 954.

18

åtgärden uppträder i ursprungsstaten använder sig domstolen av en jämförelse mellan

domicilierande skattesubjekt som använder sig av den fria rörligheten och ett domicilierande

skattesubjekt som inte gör det. Denna ansats kallar Hilling för den fri rörlighetsbaserade

ansatsen (the free movement-based approach).88 Den fri rörlighetsbaserade ansatsen

förekommer ofta i domstolens praxis avseende så kallad utflyttningsbeskattning. I målet de

Lasteyrie89 jämförde domstolen den skattemässiga situationen en utflyttad skattskyldig befann

sig i med motsvarande situation för en person kvarvarande i ursprungsstaten.

Tidigareläggningen av beskattningstidpunkten på latenta värdeökningar som drabbade den

utflyttade ansågs vara en ekonomisk belastning som kunde avskräcka personer bosatta i

ursprungsstaten från att utnyttja etableringsfriheten.90

3.2.5 Icke-diskriminerande restriktioner

I EU-domstolens skattepraxis finns ett antal avgöranden där domstolen funnit en nationell

åtgärd utgöra ett hinder för den fria rörligheten inom gemenskapen utan att uttryckligen

beteckna hindret som en diskriminering.91 Dessa "övriga" åtgärder, som har en hindrande

inverkan på grundfriheterna utan att vara diskriminerande, klassificeras i doktrinen som ickediskriminerande

restriktioner.92 En nationell skatteregel som träffar såväl inhemska som

utländska subjekt kan således utgöra ett hinder för den fria rörligheten. I praktiken förefaller

gränsdragningen mellan diskrimineringar och icke-diskriminerande restriktioner vara oklar.

Enligt Dahlberg utgör målet Futura Participations93 ett tydligt exempel på en ickediskriminerande

restriktion på området för direkta skatter.94 I målet prövades den

luxemburgska lagstiftningen som krävde av företag med fasta driftställen i landet att föra

bokföring enligt luxemburgsk rätt för att erhålla rätten att rulla fram underskottsavdrag. EUdomstolen

fann detta villkor strida mot etableringsfriheten då utländska bolag med fast

driftställe i Luxemburg drabbades hårdare än sina luxemburgska motsvarigheter i och med att

de utländska bolagen var tvungna att föra bokföring enligt såväl hemstatens som

etableringsstatens lagstiftningar för att erhålla samma skatteförmån.95 Terra & Wattel ser å

andra sidan målet Futura Participations som ett exempel på en indirekt diskriminering där lika

bestämmelser tillämpades på sinsemellan olika situationer.96

88 Hilling, M, Free Movement and Tax Treties in the Internal Market, s. 68.

89 C-9/02 Hughes de Lasteyrie du Saillant mot Minisére de I´Èconomie, des Finances et de I´Industrie, REG 2004.

90 C-9/02 Hughes de Lasteyrie du Saillant mot Minisére de I´Èconomie, des Finances et de I´Industrie, p. 46.

91 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 95.

92 Dahlberg, Internationell beskattning, s.233, Terra & Wattel, European Tax Law, s. 53.

93 C-250/95 Futura Participations SA och Singer mot Administration des contributions, REG 1997, s. I-2471.

94 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 233.

95 A.a. s. 234.

96 Terra & Wattel, European Tax Law, s. 55-56.

19

Tolkningsskiljaktigheterna kan förklaras med att EU-domstolen i allt större utsträckning

undviker att göra konkreta diskrimineringsprövningar.97 Det råder därför även delade

meningar om huruvida domstolen vid en restriktionsprövning överhuvudtaget gör en

jämförelse mellan objektivt jämförbara situationer på samma sätt som vid en

diskrimineringsprövning. De flesta författare vars texter jag har studerat inom ramen för detta

arbete tycks vara överens om att en sådan jämförelse i alla fall inte företas explicit.98

3.3 Rättfärdigandeprövning

3.3.1 Rule of reason-doktrinen

En nationell åtgärd som står i strid med en grundfrihet kan rättfärdigas med stöd av två slags

rättfärdigandegrunder; uttryckliga undantag i EU-fördraget och undantag formulerade i EUdomstolens

praxis, den så kallade rule of reason-doktrinen.99 Den i Gebhard-målet100

formulerade rule of reason-doktrinen uppställer fyra kriterier som en nationell åtgärd

kumulativt måste uppfylla för att anses vara rättfärdigad. För det första måste lagstiftningen

vara icke-diskriminerande. Åtgärder som utgör direkt diskriminering kan därmed inte

rättfärdigas av doktrinens tillämpning.101 För det andra måste åtgärden framstå som

motiverad med hänsyn till ett tvingande allmänintresse. Inom ramen för denna uppsats

förefaller tre tvingande hänsyn till allmänintresset vara av särskild betydelse för den fortsatta

redogörelsen; intresset att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang, intresset att

förhindra skatteflykt samt intresset av att upprätthålla en effektiv skattekontroll. För det tredje

måste åtgärden vara ägnad att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas

genom dem. Det fjärde och slutliga kriteriet uppställer ett krav på proportionalitet. Den

nationella åtgärden får således inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå den

uppställda målsättningen .102

3.3.2 Skattesystemets inre sammanhang

Nödvändigheten av att behålla skattesystemets inre sammanhang (koherens) är i och med

målet Bachmann103 en erkänd rättfärdigandegrund som knyter an till den inre logiken i

97 Lang, SvSkt 2010:10 s. 931.

98 Dahlberg, Internationell beskattning, s.227, Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 96, Lang, SvSkt 2010:10 s. 928.

99 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 235.

100 C-55/94 Gebhard p. 37.

101 C-311/97 Royal Bank of Scotland, p. 32.

102 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 237.

103 C-204/90 Hanns-Martin Bachmann mot belgiska staten, ECR I-249.

20

medlemsstaternas skattesystem.104 Målet rörde det belgiska avdragsförbudet för

försäkringspremier på utlandstecknade försäkringar. EU-domstolen fann förbudet vara

rättfärdigat med hänsyn till sambandet mellan avdragsrätten för försäkringspremierna och

beskattningen av det utfallande försäkringsbeloppet som fanns i det belgiska skattesystemet.

Rättfärdigandegrunden har efter Bachman-målet utvecklats och preciserats i ett flertal mål på

området för den direkta beskattningen men inte funnits godtagbar.105 I och med Manninenmålet106

klargjorde EU-domstolen att prövningen av skattesystemets inre sammanhang ska

ske i förhållande till den aktuella skattelagstiftningens ändamål. Domstolen fann dock att det i

finska lagstiftningen eftersträvade ändamålet att undvika ekonomisk dubbelbeskattning kunde

uppnås även genom att utsträcka avräkningsrätten till att avse utländska utdelningar, men bara

till den del utdelningen de facto beskattades i hemlandet.107

3.3.3 Skatteflykt

Intresset att hindra skatteflykt108 är den äldsta rättfärdigandegrunden på området för direkt

beskattning och åberopades redan i samband med målet Avoir fiscal.109 Även om EUdomstolen

principiellt har accepterat skatteflykt som en giltig rättfärdigandegrund har den i ett

flertal mål systematiskt underkänt lagstiftning som på ett mekaniskt sätt försökt komma åt

typiska kringgåendeupplägg.110 Enligt EU-domstolens mening skall en nationell lagstiftning

för att kunna rättfärdigas med hänsyn till intresset att hindra skatteflykt vara utformad

specifikt med syftet att träffa rent konstlade transaktioner vilkas syfte är att kringgå den

nationella lagstiftningen.111 En proportionell, och därmed också legitim, nationell

skatteflyktsregel måste således kunna påvisa ett subjektivt syfte för skatteundandragande vid

varje enskild transaktion.112 Till dags dato har rättfärdigandegrunden enbart funnits tillämplig

i mål där den åberopats tillsammans med intresset att upprätthålla en välavvägd fördelning av

beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.113 Det är oklart om avgörandena kan tolkas som

att domstolen inte uppställer samma stringenta proportionalitetskrav på rent fiktiva upplägg

när skatteflyktsintresset åberopas kumulativt med en eller flera andra rättfärdigandegrunder.

Enligt Ståhl har domstolen i de mål där intresset att hindra skatteflykt har funnits tillämplig i

104 SOU 2005:99 bilaga 2 s. 401.

105 Dahlberg, Internationell beskattning s. 242, C-35/98 Verkooijen, C-319/02 Manninen.

106 C-319/02 Manninen, REG 2004, s. I-1711.

107 C-319/02 Manninen p. 40-48, SOU 2005:99 bilaga 2 s. 403-404.

108 Med uttrycket skatteflykt avses här i huvudsak olika typer av skatteplaneringsupplägg (tax avoidance).

109 C-270/83 Kommissionen mot Frankrike "Avoir fiscal" p. 25-28.

110 Se t.ex. C-264/96 ICI p. 26 och C-436/00 X och Y p. 50, C-35/98 Verkooijen p. 59.

111 C-436/00 X och Y p. 61.

112 Dahlberg, Internationell beskattning s. 240-241, SOU 2005:99 bilaga 2 s.400.

113 C-311/08 SGI, p. 66, C-231/05 Oy AA, C-446/03 Marks & Spencer, p. 51.

21

själva verket till övervägande del beaktat den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten.

Ståhl menar att eftersom skatteflyktsintresset i dessa mål endast haft en sekundär betydelse så

har domstolen inte avsett att förändra sitt synsätt på kravet på rent fiktiva upplägg.114 Oavsett

hur man väljer att tolka avgöranden där flera rättfärdigande har bedömts tillämpliga i

kombination med varandra så är det klart att denna praxislinje vidare inskränker

förutsebarheten kring EU-domstolens rättfärdigandeprövning.

3.3.4 Effektiv skattekontroll

EU-domstolen har i en rad mål tagit i betraktande intresset att upprätthålla en effektiv

skattekontroll som en rättfärdigandegrund.115 Enligt domstolens mening kan vissa

kontrollåtgärder som utgör en restriktion av en grundfrihet vara nödvändiga för att säkerställa

att nationell lagstiftning åtföljs. Ett exempel på en sådan åtgärd är det luxemburgska

bokföringskravet i ovannämnda målet Futura Participation.116 I praktiken har däremot inte

hänsyn till effektiv skattekontroll någon gång funnits tillämplig i förhållande till andra

medlemsstater. Anledningen till detta är existensen av handräckningsdirektivet117 vars syfte

är att trygga informationsutbytet inom EU.118 Informationsutbytet sker genom att behöriga

myndigheter inom gemenskapen på begäran, eller under vissa förutsättningar automatiskt,

förser varandra med nödvändig information när nationella informationskanaler är uttömda.119

Även om informationsutbytet inte alltid fungerar tillfredsställande mellan medlemsstaterna

har direktivet konsekvent lyfts fram av domstolen som ett avgörande argument vid

proportionalitetsprövningen av nationella kontrollåtgärder.120

3.4 Fri rörlighet för kapital

3.4.1 Inledning

I art. 63 EUF förbjuds uttryckligen alla restriktioner för kapitalrörelser inom gemenskapen

och i förhållande till tredje land. Med restriktioner avses enligt EU-domstolens praxis

samtliga åtgärder som hindrar gränsöverskridande överföring av kapital eller gör

114 Ståhl, EG-rätt och skatteflykt, SN 2007, s. 587.

115 Se t.ex. mål C-204/90 Bachmann, C-250/95 Futura participation, C-324/00 Lankhorst-Hohorst och C-254/97 Baxter.

116 C-250/95 Futura participation, p. 31.

117 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter

på direktbeskattningens område. EGT L 336, 27.12.1977 s. 15.

118 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 246.

119 A.a. s. 311.

120 C-334/02 Kommissionen mot Frankrike, p. 32, Lang SN 2010:10 s. 935-936.

22

gränsöverskridande kapitalöverföring mindre attraktiv.121 Vid en tolkning utifrån

bestämmelsens ordalydelse uppställer art. 63 EUF ett förbud mot såväl diskriminering som

övriga icke-diskriminerande hinder.122 Enligt Ståhl och Persson-Österman skall

bestämmelsen inte tolkas som ett renodlat restriktionsförbud. Bestämmelsen syftar istället,

precis som övriga grundläggande friheter på det skatterättsliga området, till att enbart

förhindra negativ särbehandling av gränsöverskridande kapitalrörelser i jämförelse med

nationella kapitalrörelser.123 Även om majoriteten av EU-domstolens avgöranden på området

rör diskrimineringssituationer så är praxis inte helt entydigt. I målet Sandoz124 prövade

domstolen den österrikiska lagstiftningen som påförde låntagare med hemvist i landet en

stämpelskatt på 0,8 procent av lånebeloppet. Skatteplikt förelåg endast om skriftligt låneavtal

hade upprättats. För lån upptagna utomlands stadgades i lagstiftningen en särreglering som

innebar att bokföring och liknande räkenskapsmaterial som måste upprättas av låntagaren

enligt nationell skatterätt erkändes som ett skriftligt låneavtal. I praktiken påfördes låntagare

med lån i utlandet stämpelskatt oberoende av om ett skriftligt låneavtal upprättats eller ej.125

Domstolen fann uttaget av stämpelskatt på gränsöverskridande låneavtal i sig utgöra en

restriktion för fria kapitalrörelser.126 Generaladvokaten Léger redogjorde för domstolens syn

på restriktionsbegreppet som att varje nationell bestämmelse som verkar tvingande eller

försvårande kan utgöra en restriktion.127 I det aktuella fallet kunde den österrikiska

lagstiftningen försvåra för personer bosatta i landet att ingå gränsöverskridande låneavtal och

därmed dra nytta av den eventuella skattefriheten i andra medlemsstater.128 Denna ordning

strider mot syftet med fria kapitalrörelser som är att erbjuda medborgarna möjligheten att

utnyttja de förmåner avseende investeringar och placeringar av kapital som erbjuds i

medlemsstaterna.129 Enligt undantagsbestämmelserna i art. 65.1 b EUF får medlemsstaterna

vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av den nationella

skattelagstiftningen. Domstolen fann att stämpelskatten var en sådan nödvändig åtgärd men

bara till den grad den utgick på såväl utländska som inhemska låneavtal. Situationer då

skatten enbart påfördes utländska låneavtal kunde däremot inte rättfärdigas med hänsyn till

intresset att förhindra överträdelser av den nationella skattelagstiftningen.130

121 C-319/02, Manninen p. 28, C-222/97, Trummer och Mayer, p. 22.

122 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 266.

123 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 131.

124 C-439/97 Sandoz REG s. I-7041.

125 C-439/97 Sandoz p. 8-11.

126 C-439/97 Sandoz p. 20.

127 Förslag till avgörande av generaladvokat Léger i mål C-439/97 Sandoz p. 45.

128 C-439/97 Sandoz p. 19.

129 Förslag till avgörande av generaladvokat Léger i mål C-439/97 Sandoz p. 47.

130 C-439/97 Sandoz p. 24 - 27.

23

3.4.2 Kapitalrörelser

Bestämmelsen i art. 63 EUF har sin bakgrund i direktiv 88/361/EEG.131 Direktivet har en

viktig funktion i tillämpningen av bestämmelsen då det bland annat ger riktlinjer för tolkning

av begreppet kapitalrörelse. Som vägledning vid klassificering av kapitalrörelser skall

direktivets nomenklatur tillämpas.132 I nomenklaturens bilaga 1 finns en förteckning

innehållande exempel på transaktioner som typiskt sätt utgör kapitalrörelser.133

Kapitalrörelser uppräknade i nomenklaturen kan sammanfattats i tre investeringsslag; direkta

investeringar, portföljinvesteringar och andra investeringar. Med direkta investeringar avses

exempelvis filialetableringar och företagsförvärv. Portföljinvesteringar omfattar bland annat

transaktioner med aktier och andra värdepapper av andelskaraktär samt upptagande av

finansiella lån och krediter. Som andra investeringar nämns till exempel arvskatt och

skadestånd som utgår i form av kapital.134 I princip kan alla gränsöverskridande penning- och

saktransaktioner inom gemenskapen, som syftar till att föra över och investera kapital i en

medlemsstat, klassificeras som kapitalrörelser.135 Ett gränsöverskridande andelsägande kan i

vissa situationer anses utgöra ett led i en gränsöverskridande etablering som omfattas av

etableringsfriheten. Sådan situation föreligger när andelsinnehavet ger ägaren ett betydande

inflytande över ett bolag i en annan medlemsstat.136 Andelsägandets karaktär är således direkt

avgörande för huruvida en tillämpning av fri rörlighet av kapital kan aktualiseras. En

andelsägare anses utnyttja sin etableringsfrihet när ägandet ger denne ett betydande inflytande

över bolagets beslut och dess verksamhet. Övriga typer av ägande faller under den fria

rörligheten för kapital.137

3.4.3 Undantagsbestämmelsen i art. 65 EUF

EUF-fördraget innehåller undantagsbestämmelser som ger medlemsstaterna möjlighet att

under vissa förutsättningar tillämpa nationell lagstiftning trots att denna är i strid med de

grundläggande friheterna. Då bestämmelserna utgör ett undantag från en grundläggande frihet

skall dessa tolkas restriktivt.138 En restriktion av fria kapitalrörelser i förhållande till en

medlemsstat eller tredje land kan rättfärdigas om den omfattas av undantagsbestämmelserna i

art. 65 EUF.

131 Rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget.

132 Direktiv 88/361/EEG art. 1.1.

133 Generaladvokaten Kokotts yttrande i C-265/04 Margareta Bouanich p. 26.

134 Se direktiv 88/361/EEG nomenklaturen bilaga 1 rubrik I "Direkta investeringar", rubrik III "Aktiviteter med värdepapper

som normalt omsätts på kapitalmarknaden" och rubrik XIII "Andra kapitalrörelser".

135 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 114.

136 C-436/00 X och Y p. 37, C-251/98 Bars p. 22.

137 C-492/04 Lasertec p. 20, Ståhl, Persson - Österman, EG-skatterätt s. 130-131.

138 Ståhl, Persson - Östermalm, EG-skatterätt, s. 142-160.

24

Av art. 65.1 a EUF framgår att medlemsstaterna i sin skattelagstiftning får tillämpa

bestämmelser som särskiljer mellan skattebetalare med olika bostadsorter eller som har

investerat sitt kapital på olika orter. Den särbehandling som avses i 65.1 a EUF får enligt 65.3

EUF inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av fria

kapitalrörelser. En nationell lagstiftning som gör åtskillnad på skattesubjekt på grundval av

deras hemvist eller investeringsstat får alltså inte leda till en godtycklig diskriminering eller

utgöra en förtäckt begränsning av fria kapitalrörelser. Vid prövningen av huruvida en

"godtycklig diskriminering" eller "förtäckt begränsning av fria kapitalrörelser" föreligger har

EU-domstolen fokuserat på fastställandet av objektivt jämförbara situationer och huruvida

inskränkningen kan rättfärdigas med tvingande hänsyn till allmänintresset.139 Av det ovan

sagda kan slutsatsen dras att en sådan särbehandling som medges enligt 65.1 a EUF endast får

avse situationer som är objektivt olika alternativt kan grundas på tvingande hänsyn till

allmänintresset. Prövningen sker enligt praxis mot bakgrund av ändamålen som eftersträvas

med den nationella lagstiftningen.140 För att en särbehandling i förhållande till utländska

skattesubjekt skall kunna upprätthållas måste den alltså kunna förankras i behandlingen av

motsvarande nationella subjekt.

3.4.4 De fria kapitalrörelsernas förhållande till tredje land

Av ordalydelsen i art. 63 EUF framgår att den fria rörligheten för kapital, till skillnad från de

övriga grundfriheterna, även är tillämplig på gränsöverskridande kapitalrörelser till och från

tredje land.141 En motsvarighet till bestämmelsen förekom redan i direktiv 88/361/EEG men

hade endast en utformning av en viljeförklaring.142 Grundfrihetens tillämpningsområde i

förhållande till tredje land inskränks genom en rad särskilda undantagsbestämmelser i

fördraget. I den så kallade "stand still"-klausulen i art. 64.1 EUF stadgas att restriktioner för

kapitalrörelser i form av "direkta investeringar, inbegripet investeringar i fast egendom,

etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av

värdepapper på kapitalmarknader" anses tillåtna om den nationella regeln restriktionen

grundar sig på var i kraft den 31 december 1993. För bulgarisk, estnisk och ungersk

lagstiftning är det relevanta datumet 31 december 1999. En restriktion i förhållande till tredje

land kan även tillåtas enligt art. 65.4 EUF efter enhälligt beslut av rådet. I nödsituationer där

kapitalrörelser till och från tredje land äventyrar EU:s ekonomiska och monetära funktion får

139 C-540/07 Kommissionen mot Italien p. 49-50, C-319/02 Manninen p. 29.

140 C-279/93 Schumacker och C-80/94 Wielockx.

141 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 130.

142 Direktiv 88/361/EEG art. 7.

25

rådet under vissa omständigheter även vidta skyddsåtgärder gentemot tredje land enligt art. 66

EUF. Syftet bakom utsträckningen av friheten för kapitalrörelser till länder utanför EU är

oklart och det har rått en osäkerhet kring hur fördragsbestämmelser och tidigare praxis på

området för fria kapitalrörelser skulle tolkas i förhållande till tredje land.143 I en rad

avgöranden har EU-domstolen redogjort för sin syn på det bakomliggande syftet med

liberaliseringen av kapitalrörelser mot tredje land och tolkningen av de aktuella

fördragsbestämmelserna i sådana situationer.144 Domstolens första avgörande på området kom

i de förenade målen Sanz de Lera145 Målen rörde en rad situationer där den spanska

lagstiftningen uppställde tillståndskrav för utförsel av pengar ur landet överstigande ett visst

belopp.146 Domstolen konstaterade att art. 63 EUF har direkt effekt med avseende på

kapitalrörelser mellan medlemsstaterna och tredje land och kan därför åberopas av

tredjelandsmedborgare i nationell domstol.147 Tillståndskravet, som i det aktuella fallet

uppställdes i förhållande till medborgare i Turkiet och Schweiz, bedömdes utgöra en

restriktion av fria kapitalrörelser då utövandet av friheten gjordes beroende av den

tillståndsgivande myndighetens skönsmässiga bedömning.148 Undantagsreglerna stadgade i

art. 64.1 EUF kunde inte tillämpas på den aktuella kapitalrörelsen då utförsel av

betalningsmedel inte ansågs omfattas av de i bestämmelsen omnämnda

investeringskategorierna.149 Det finns ingenting i domskälen som tyder på att domstolen

tillämpat den fria rörligheten för kapital i förhållande till tredje land mer restriktivt än vad

ordalydelsen i fördraget anger.150 Avgörandet lämnade många frågor obesvarade avseendet

målets tillämplighet på området för direkt beskattning och väckte samtidigt en oro för de

konsekvenser som ett jämställande av kapitalrörelser inom gemenskapen med kapitalrörelser

mellan tredje länder och medlemsstater skulle medföra.151 EU-domstolen förtydligade sin syn

på tolkningen av fria kapitalrörelser i förhållande till tredje land i målet Skatteverket mot A.152

I målet prövade domstolen de så kallade Lex Asea-bestämmelserna i 42:16-16 a IL.

Bestämmelserna medgav inte skattefrihet för utdelningar från stater utanför gemenskapen, i

det aktuella fallet Schweiz, med vilka Sverige ingått skatteavtal som saknade artikel om

143 Ståhl, SN 2003 s. 588.

144 Se t.ex. C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl., C-446/04 Test Claimants in the FII Group mot

Comissioners of Inland Revenue samt C-101/05 Skatteverket mot A.

145 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. REG 1995 s. I-4821.

146 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. p. 6.

147 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. p. 47.

148 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. p. 25.

149 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. p. 33 - 36.

150 Ståhl, SN 2003 s. 589.

151 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 276, Ståhl, SN 2003 s. 593.

152 C-101/05 Skatteverket mot A. REG 2007 s. I-11531.

26

informationsutbyte (härefter kontrollvillkoret).153 I förarbetena till bestämmelserna angavs

hänsyn till skattekontroll som huvudmotivet bakom undantaget gentemot tredje land.154 EUdomstolen

fann att kontrollvillkoret i Lex Asea-bestämmelserna gjorde inhemska

investeringar i bolag från tredje land mindre förmånliga vilket utgör en restriktion av

kapitalrörelser.155 Domstolen anförde att syftet bakom liberaliseringen av kapitalrörelser i

förhållande till länder utanför gemenskapen kan vara annat än genomförandet av en inre

marknad. Det kan bland annat röra sig om säkerställandet av tilltron och rörligheten för

gemenskapsvalutan på globala finansmarknader samt bevarandet av globala intressen inom

gemenskapen. Den eventuella skillnaden i det bakomliggande syftet skall dock inte påverka

tolkningen av begreppen restriktioner och kapitalrörelser i förhållande till tredje land.156

Däremot kan det enligt domstolens mening inte bortses från att kapitalrörelserna mellan

medlemsstater och tredje land sker "i ett annat rättsligt sammanhang" än kapitalrörelser inom

gemenskapen och kan därför inte alltid anses jämförbara. Som ett exempel på en rättslig

skillnad av aktuellt slag utgör handräckningsdirektivet157 som säkerställer samarbetet och

informationsutbytet mellan medlemsstaternas skattemyndigheter. En medlemsstat kan därför

under vissa omständigheter åberopa tvingande hänsyn till allmänintresset för att rättfärdiga en

restriktion i förhållande till tredje land som annars under liknande omständigheter inte skulle

vara motiverad i förhållande till andra medlemsstater.158

Avsaknaden av en avtalsförpliktelse om informationsutbyte kan rättfärdiga en

restriktion av kapitalrörelser med hänsyn till intresset av att upprätthålla en effektiv

skattekontroll gentemot tredje land. En förutsättning för att ett sådant kontrollvillkor skall

anses vara ändamålsenligt och proportionellt är att skattemyndigheten i övrigt saknar

befogenhet att kontrollera värdet av den information det utdelande bolaget förebringade som

bevis för att uppfylla villkoren för skattefrihet enligt Lex Asea.159 I det aktuella fallet hade

Skatteverket på grund av en särskild överenskommelse mellan staterna möjlighet inhämta viss

relevant information från Schweiz samt att den skattskyldige själv kunde förebringa bevis för

att villkoren för skattefriheten var uppfyllda.160 Målet avgjordes därför efter den slutliga

prövningen i Högsta förvaltningsdomstolen till förmån för den skattskyldige. Av ovannämnda

praxis drar jag slutsatsen att art. 63 EUF inte skall tolkas mer restriktivt i förhållande till

153 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 6-7.

154 Prop. 2001/01:22 s. 69-70.

155 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 41-43.

156 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 31-32.

157 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter

på direktbeskattningens område. EGT L 336, 27.12.1977 s.15.

158 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 35-37.

159 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 54-56.

160 RÅ 2008 ref. 44.

27

tredje land än i förhållande till medlemsstater. EU-domstolens tolkning av begreppen

restriktioner och kapitalrörelser tycks således inte vara mindre förmånligt vid

tredjelandskonstellationer. Bevekelsegrunden till detta torde vara att skyddet av

gemenskapens intressen enligt domstolens mening redan har tillgodosetts genom de särskilda

undantagsreglerna i fördraget.161 Domstolen har däremot öppnat upp för en särpräglad

tillämpning av proportionalitetsprövningen gentemot länder utanför EU. I mål Skatteverket

mot A. medgav domstolen Sverige att rättfärdiga en restriktion i förhållande till ett tredje land

med vilket avtalsförpliktelse om informationsutbyte saknas genom åberopande av hänsyn till

effektiv skattekontroll av kapitalrörelser. Denna rättfärdigandegrund är som bekant sällan

framgångsrik i förhållande till medlemsstater på grund av handräckningsdirektivet. En

restriktion av sådan karaktär är enligt domstolen proportionerlig enbart i situationer då

avsaknaden av en avtalsartikel om informationsutbyte de facto medför att en tillräcklig

effektiv skattekontroll inte kan säkerställas.

3.5 Aktuell praxis från EU-domstolen

3.5.1 Mål C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve m.fl.

Målet rörde den belgiska lagstiftningen som förbjöd nationella företag med lagligt monopol

på sändningar i Radio och TV att sända reklam. I samband med prövningen av ett brottmål

avseende överträdelsen av förbudet, uppstod frågan huruvida en tillämpning av lagstiftningen

kunde strida mot den fria rörligheten för tjänster. Förbudet omfattade nämligen även reklam i

TV-program med ursprung i andra medlemsstater. Överträdelserna hade utförts av belgiska

kabel-TV-bolag vars sändare möjliggjorde tv-tittare i Belgien mottagning av såväl nationella

som vissa utländska sändningar. I den aktuella situationen befann sig således såväl

tillhandahållarna av tjänsterna som tjänstemottagarna i samma medlemsstat medan själva

tjänsten härrörde från andra medlemsstater.162 Den belgiska domstolen hänsköt en rad

tolkningsfrågor till EU-domstolen avseende den ifrågavarande lagstiftningens förenlighet med

fria rörligheten av tjänster. Avseende tillämpligheten av de grundläggande friheterna

konstaterade EU-domstolen att för att den grundläggande friheten skall aktualiseras skall en

gränsöverskridande situation föreligga, dvs. situationen får inte till alla väsentliga delar vara

begränsad till en enda medlemsstat. Huruvida en sådan situation föreligger skall avgöras av

den nationella domstolen från fall till fall. Eftersom den belgiska domstolen ansåg att den

161 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 32.

162 C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve, p. 2-5.

28

aktuella situationen omfattades av den fria rörligheten för tjänster anslöt sig domstolen till

detta synsätt och prövade den belgiska lagstiftningen i ljuset av den åberopade fria rörligheten

för tjänster.163

EU-domstolens godkännande av den nationella domstolens tolkning av

gemenskapsrätten i målet talar för att en gränsöverskridande situation under vissa

omständigheter kan föreligga även när samtliga parter befinner sig i samma medlemsstat.

Huruvida tjänstens tillhandahållare och mottagaren befinner sig i samma medlemsstat

förefaller vara irrelevant, så länge själva tjänsten på något annat sätt kan anknytas till annan

medlemsstat. I det aktuella fallet utgjorde omständigheten att sändningarna härrörde från

utlandet ett tillräckligt gränsöverskridande moment för att de grundläggande friheterna skulle

bli tillämpliga. Någon allmän ledning om hur stark kopplingen till andra medlemsstater skall

vara för att en gränsöverskridande situation skall föreligga finns dock inte att finna i EUdomstolens

praxis. Det är således upp till den hänskjutande nationella domstolen att avgöra

frågorna om valet och tillämpligheten av grundfriheterna utifrån de faktiska omständigheterna

som är föremål för prövningen. Denna slutsats har även bekräftats i EU-domstolens praxis på

området för direkta skatter.164 Senare tids skattepraxis tyder dock på att EU-domstolen i allt

större utsträckning gör undantag från denna ordning genom att egenhändigt ta sig an

prövningen av tillämplig grundfrihet.165 En tänkbar förklaring till EU-domstolens inblandning

i frågan om tillämplig grundfrihet kan vara det ökande antalet mål där de grundläggande

friheterna åberopas i förhållande till tredje land. I sådana situationer är fastställandet av

tillämplig grundfrihet av särskild vikt eftersom de fria kapitalrörelserna är den enda

grundfriheten som är tillämplig i förhållande till tredje land.166

3.5.2 Mål C-293/06 Deutsche Shell

Målet Deutsche Shell rörde tysk lagstiftning som saknade avdragsrätt för valutakursförluster i

en situation där ett kapitalbolag hemmahörande i Tyskland överförde insatskapital från sitt

fasta driftställe i Italien.167 I samband med en avyttring av det fasta driftstället uppstod en

valutakursförlust på insatskapital som inte kunde beaktas i Italien vid beskattningen av

försäljningsvinsten eftersom transaktionen redovisades i inhemsk valuta. Inkomsten från det

fasta driftstället kunde inte heller räknas av mot den världsvida vinsten vid beräkning av

163 C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve, p. 9.

164 Se. t.ex. C-9/02, de Lasteyrie du Saillant, p.41.

165 Se. t.ex. C-452/04, Fidum Finanz, p. 48 samt C-470/04, N, p.48.

166 Lang, SvSkt 2010:10 s. 937-938.

167 C-293/06 Deutsche Shell GmbH mot Finanzamt für Großunternehmen in Hamburg, REG 2008 s. I-01129, p.7 och 9-13.

29

skatten i Tyskland eftersom verksamheten i filialen var undantagen från beskattning i

Tyskland enligt dubbelbeskattningsavtalet mellan staterna.168 Vid omräkningen av det

återbetalade insatskapitalet från italienska lire till tyska mark led det tyska bolaget en icke

avdragsgill valutakursförlust motsvarande 122 698 502 tyska mark (cirka 62,7 miljoner

euro).169 Bolaget överklagade beslutet om det nekade avdraget till skattedomstolen i

Hamburg. Vid prövningen i skattedomstolen uppstod frågan angående den tyska

lagstiftningens förenlighet med etableringsfriheten. Skattedomstolen förklarade målet vilande

och hänsköt två tolkningsfrågor till EU-domstolen angående den tyska lagstiftningens

förenlighet med etableringsfriheten.170

Det första problemet som domstolen konfronterades med i sin prövning var frånvaron

av lämpliga inhemska jämförelseobjekt. Den tyska regeringen anförde att avsaknaden av

inhemska jämförelseobjekt till utländska fasta driftställen talade för att någon diskriminering

överhuvudtaget inte förelåg gentemot bolaget.171 Kommissionen och generaladvokaten

Sharpston invände med att det avgörande momentet i sammanhanget var att fastställa

huruvida den aktuella lagstiftningen kunde verka avhållande på de som vill utöva sin

etableringsfrihet och inte själva konstaterandet av en diskriminerande behandling.172 EUdomstolen

fann att den tyska skatteregleringen ökade den ekonomiska risken för bolag vid

överföring av insatskapital till enheter i andra medlemsstater när en annan valuta än

ursprungsstatens användes. En sådan ordning försvårar för bolag att etablera fasta driftställen i

andra medlemsstater.173 Genom att inte beakta valutakursförlusten som bolaget led på grund

sin etablering i en annan medlemsstat, samtidigt som förlusten inte beaktades när dess fasta

driftställe beskattades, utgjorde den tyska lagstiftningen ett hinder för etableringsfriheten.174

Den tyska regeringen åberopade att den aktuella tyska lagstiftningen kunde

rättfärdigas dels med hänsyn till intresset av att upprätthålla skattesystemets inre

sammanhang, dels av fördelningen av beskattningsrätten mellan Tyskland och Italien.175 Om

valutakursförlusten skulle beaktats i Tyskland skulle detta leda till en bristning i

skattesystemets inre sammanhang då en eventuell valutavinst vid en jämförbar situation inte

skulle beaktas. Den tyska staten åberopade även dubbelbeskattningsavtalet mellan länderna

där inkomster som härrör från fasta driftställen belägna i staterna undantas från beskattning,

168 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 11 och p. 3 - 4.

169 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i Mål C-293/06 Deutsche Shell p. 9.

170 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 22.

171 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i Mål C-293/06 Deutsche Shell p. 29-32.

172 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i Mål C-293/06 Deutsche Shell p. 35-36.

173 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 30.

174 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 31.

175 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 33-34.

30

vilket även var anledningen till att den aktuella valutakursförlusten undantogs.176 Tyskland

åberopade också omständigheten att en risk förelåg för att förlusten skulle beaktas två gånger.

Valutakursförlusten utgjorde en del av resultatet i det fasta driftstället och betraktades inte

som en verklig ekonomisk förlust på grund av den italienska verksamhetens vinst under

taxeringsåret.177

EU-domstolen fann att hindret för etableringsfriheten inte kunde rättfärdigas med

hänsyn till de åberopade rättfärdigandegrunderna. För att intresset av att upprätthålla

skattesystemets inre sammanhang skall kunna utgöra en godtagbar rättfärdigandegrund skall

ett direkt samband mellan den aktuella skattefördelen och kompensationen för denna fördel

genom ett visst skatteuttag kunna visas.178 Något sådant direkt samband förelåg inte i det

aktuella fallet då skattenackdelen som uppstod till följd av att valutakursförlusten inte

kompenserades av någon skattefördel i någon av medlemsstaterna.179

Det faktumet att det fasta driftstället har redovisat vinst saknar betydelse i fråga om

bolaget har rätt att dra av hela valutakursförlusten som orsakas av hemtagningen av

insatskapital i fasta driftstället som driftkostnad.180 Avseende rättfärdigandegrunden

fördelningen av beskattningsrätten konstaterade EU-domstolen att någon skyldighet för en

medlemsstat att anpassa sin skattelagstiftning utifrån en annan medlemsstats skattelagstiftning

inte föreligger.181 Domstolen vidhöll dock att den ifrågavarande valutakursförlusten var bara

synlig i Tyskland och utgör en skattenackdel som endast de tyska skattemyndigheterna kan

beakta. Av detta skäl kan det inte tillåtas att en medlemsstat utesluter att valutakursförluster

beaktas vid fastställandet av beskattningsunderlaget för den huvudsakliga etableringen. 182

Som ett led i en diskrimineringsprövning skall i regel jämförbara situationer

fastställas. Detta har haft som följd att det avgörande och ofta mest omstridda momentet vid

prövningen av om en diskriminering föreligger har varit valet av hypotetiska

jämförelseobjekt.183 Det naturliga jämförelseobjektet för ett tyskt bolag med fast driftställe i

Italien vore ett tyskt bolag med fast driftställe i Tyskland. Ett sådant jämförelseobjekt var

dock inte aktuellt i målet då ett tyskt bolag som bedriver hela sin verksamhet i Tyskland

aldrig skulle tillföra insatskapital i italiensk valuta. Hur EU-domstolen tacklade

jämförelsetestet i det aktuella målet framgår inte tydligt av domskälen. Hilling & Hilling

176 C-293/06 Deutsche Shell, p. 34-35.

177 C-293/06 Deutsche Shell, p. 19 och 49.

178 C-293/06 Deutsche Shell, p. 38.

179 C-293/06 Deutsche Shell, p. 40.

180 C-293/06 Deutsche Shell, p. 52.

181 C-293/06 Deutsche Shell, p. 43.

182 C-293/06 Deutsche Shell, p.44.

183 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i Mål C-293/06 Deutsche Shell p. 34.

31

anser att EU-domstolen i och med Deutsche Shell-målet har gjort ett avsteg från sin

etablerade skattepraxis genom att helt kringgå jämförelsetestet. Författarna anser att

anledningen till avsteget var att avdragsförbud för kursförluster alltid verkar hindrande i

gränsöverskridande situationer där medlemsstaterna har olika valutor.184 EU-domstolen uttalar

i målet att frånvaron av avdragsrätt för valutakursförluster gör etableringar i länder med annan

valuta än ursprungsstatens mindre ekonomiskt attraktiva, eftersom bolagen utöver de

sedvanliga risker förenliga med etableringar även måste stå valutarisken.185 Lang tolkar detta

uttalade som ett implicit konstaterande att gränsöverskridande etableringar där

valutakursförluster kan uppstå befinner sig i olika situationer än inhemska etableringar där

sådana förluster är uteslutna. En diskriminering skulle kunna undvikas om den bristande

jämförbarheten i den aktuella situationen kompenserades med en skattemässig

olikbehandling. Istället tillämpade den tyska skattedomstolen samma lagstiftning på olika

situationer genom att vägra avdrag för valutakursförlusten.186 Att diskriminering även kan

föreligga när sinsemellan olika situationer behandlas lika har redan på ett tidigt stadium

fastslagits i praxis från EU-domstolen.187 Enligt min mening kan därför tydliga paralleller

dras mellan målet Deutsche Shell och tidigare nämnda mål Futura Participations.

Valutakursförluster verkar, precis som den dubbla bokföringsbördan i målet Futura

Participations, hindrande enbart på bolag vid gränsöverskridande förhållande. När en nationell

lagstiftning inte medger avdragsrätt för den nackdel en etablering i ett land med annan valuta

innebär eller godkänner bokföring enligt annan medlemsstats rätt, tillämpas en likabehandling

av två sinsemellan olika situationer, vilket i sin tur enligt EU-domstolens praxis utgör en

diskriminering. Precis som i målet Futura Participations framförde inte domstolen själv denna

tanke i domskälen utan kringgick jämförelsetestet genom att konstatera att ett hinder för

etableringsfriheten förelåg.

184 Hilling & Hilling, SvSkT 2009:5 s. 574.

185 C-293/06 Deutsche Shell, p. 30.

186 Lang, EC Tax Review 2009 s. 99 och Lang, SvSkt 2010:10 s. 942.

187 Se. t.ex. C-279/93 Schumacker, p. 30, C-311/97, Royal Bank of Scotland, p. 26 och C-182/06 Lakebrink, p. 27.

32

4. RÅ 2009 ref. 33 (Kursförlustdomen)

4.1 Omständigheterna i målet

Den i Sverige obegränsat skattskyldige S.A. tog 1992 ett så kallat valutakorgslån från en

svensk bank utställt i tyska mark och schweiziska franc. Valutakorgslån (foreign currency

basket loan) är ett slags valutalån sammansatt av olika valutor med syftet att sprida

låntagarens kursrisk. Lånebeloppet betalades ut till S.A. i svenska kronor baserat på den vid

den aktuella tidpunkten gällande växelkursen. När Tyskland 2001 övergick från tyska mark

till euro ersattes den tyska lånevalutan mot motsvarande kreditbelopp i euro. När lånet

omsattes samma år hade den svenska kronans försvagning i förhållande till lånevalutorna

under valutakorgslånets löptid resulterat i en valutakursförlust. S.A. yrkade vid

inkomsttaxeringen 2002 avdrag för en valutakursförlust på 841 907 kr. Mot bakgrund av att

omsättningen av den delen av lånet som avsåg den schweiziska valutan inte kunde styrkas

medgav Skatteverket endast delvis avdrag för kursförlusten på 229 393 kr som avsåg tyska

mark och euro. När en skuld tas över av en annan låntagare mot ersättning utgör detta enligt

54 kap. 2 § st. 1 IL en betalning av skulden. Kapitalförluster vid betalning av skulder i

utländsk valuta är enligt 54 kap. 6 § IL avdragsgilla endast till 70 procent, det vill säga 160

575 kr. S.A. överklagade Skattverkets beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm och yrkade

avdrag för hela kursförlusten. Förvaltningsrätten gjorde samma bedömning som Skatteverket i

sak och avslog överklagandet. S.A. överklagade Förvaltningsrättens beslut och yrkade avdrag

för hela kursförlusten avseende tyska mark och euro på 229 393 kr. Kammarrätten avslog

överklagandet med hänvisning till att avdragsbegränsningen i 54 kap. 6 § IL inte utgör någon

diskriminering av skulder i utländsk valuta. Eftersom en motsvarande bestämmelse avseende

förlustavdrags för skulder i svensk valuta inte existerar kunde inte någon särbehandling av

regler i jämförbara situationer anses föreligga i den aktuella situationen.

4.2 Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

S.A. överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen med samma yrkanden som i

Kammarrätten. Som grund för sitt yrkande anförde S.A. att avdragsbestämmelsen i IL utgör

ett hinder för de fria kapitalrörelserna enligt EUF-fördraget då den systematiskt diskriminerar

skulder och fordringar utställda i utländsk valuta i förhållande till motsvarande förpliktelser i

svensk valuta, där räntor är avdragsgilla i sin helhet i inkomstslaget kapital. Den skattskyldige

åberopade också generaladvokatens yttrande i mål C-293/06 Deutsche Shell om att

33

avdragsförbud som avser kursförluster är ett hinder som alltid drabbar gränsöverskridande

situationer och därmed verkar hindrande på den fria rörligheten. I fall Högsta

förvaltningsdomstolen skulle överväga att inte bifalla avdraget yrkade S.A. att ett

förhandsavgörande från EU-domstolen skulle inhämtas i frågan.

Högsta förvaltningsdomstolen valde att inte begära något förhandsavgörande utan

ansåg frågan vara avgjord (acte clair) i och med tidigare praxis från EU-domstolen.

Domstolen konstaterade inledningsvis att låneavtal utgör en sådan kapitalrörelse som omfattas

av art. 63 EUF. Kommersiella lån och krediter omnämns som exempel på kapitalrörelser i

bilaga I rubrik VIII till direktiv 88/361/EEG samt i mål C-439/97 Sandoz. Omständigheten att

det utlånade kapitalet var i utländsk valuta ansågs vara ett tillräckligt gränsöverskridande

moment för att aktualisera tillämpningen av de grundläggande friheterna, oberoende av

omständigheten att valutan senare växlades till svenska kronor. Domstolen hänvisade till det

ovannämnda målet C-52/79 Debauve där den fria rörligheten för tjänster ansågs vara

tillämplig i en situation där tjänsten härrörde från en annan medlemsstat men såväl

tjänsteutövare som tjänstemottagaren befann sig i samma medlemsstat.

Högsta förvaltningsdomstolen fann EU-domstolens resonemang i Debauve-målet även

vara tillämpligt i det aktuella fallet. I och med att lånet var utställt i utländsk valuta kunde

situationen inte anses vara rent intern och därmed kunde en gränsöverskridande situation

konstateras. Vid EU-domstolens prövning av huruvida en restriktion för kapitalrörelser

mellan medlemsstater är för handen har fastställandet av om en särbehandling föreligger vid

objektivt jämförbara situationer varit av avgörande betydelse. Någon sådan

jämförelsesituation behövde inte fastställas i det aktuella fallet. Högsta förvaltningsdomstolen

grundade detta ställningstagande på målet C-293/06 Deutsche Shell. EU-domstolen

konstaterade i målet att frånvaron av avdragsrätt för valutakursförlust gör etableringar i länder

med annan valuta än i ursprungsstaten mindre attraktiva vilket i sin tur utgör ett hinder för

etableringsfriheten. Den omständigheten att avdragsbegränsningen i 54 kap. 6 § IL endast

utgör ett partiellt avdragsförbud kan enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte påverka

bedömningen av huruvida en restriktion föreligger. Även ett partiellt avdragsförbud kan

således hindra upplåning i utländsk valuta genom att den ökar den ekonomiska risken för

låntagaren.

Den sista frågan Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till var huruvida

denna restriktion kunde rättfärdigas. Det faktum att avdragsbegränsningen även omfattar

andra kapitalförluster än valutakursförluster utgör enligt domstolen inte ett tvingande

allmänintresse. Högsta förvaltningsdomstolen gick vidare med att pröva huruvida

34

bestämmelsen i 54 kap. 6 § IL kunde motiveras med tvingande hänsyn till allmänintresset att

förhindra skatteflykt. Med hänvisning till C-196/04 Cadbury Schweppes fann domstolen att

bestämmelsen är generell till sin natur och syftar inte enbart till att träffa

skatteflyktsituationer.188 Avdrag medgavs således för hela kapitalförlusten som avsåg tyska

mark.

4.3 Kommentar till RÅ 2009 ref. 33

Högsta förvaltningsdomstolen byggde stora delar av sin argumentation på målet Deutsche

Shell, som ännu inte var avgjort vid underinstansernas avgöranden. Att kommersiella

låneavtal likt överföring av insatskapital utgör kapitalrörelser råder ingen tvekan om då denna

ekonomiska transaktion ofta är nödvändig för att genomföra investeringar och placeringar.

Även i restriktionsprövningen väljer Högsta förvaltningsdomstolen att följa den i målet

Deutsche Shell upptrampade stigen. EU-domstolens argumentation i målet visar att de

avgörande kriterierna för att en restriktion skall föreligga är att en ekonomisk nackdel drabbar

den skattskyldige som väljer att utnyttja en eller flera grundfriheter i en gränsöverskridande

situation. Den ekonomiska särbehandlingen i situationer av aktuellt slag bör enligt min

mening påvisas, som vid andra ursprungstatshinder, i jämförelse med en skattskyldig som inte

utnyttjar den fria rörligheten. Något mer specificerat jämförelseobjekt behöver dock inte

konstateras. En restriktion kan föreligga även då den nationella lagstiftningen behandlar olika

situationer lika genom att inte medge eller begränsa för skattskyldiga som utnyttjar den fria

rörligheten för kapital avdrag för valutakursförluster. Den mest betydelsefulla skillnaden

mellan målen är att det i Deutsche Shell, i och med det tyska företagets etablering av filial i

Italien, förelåg en tydlig gränsöverskridande situation.

Enligt min mening var den stora tolkningsfrågan i kursförlustdomen huruvida EUdomstolens

argumentation i målet Deutsche Shell även omfattar situationer där såväl

låntagaren (S.A) som långivaren (SEB) har sin hemvist i samma land och den enda

gränsöverskridande momentet utgörs av valutan lånet upptas i. Som jag nämnt tidigare så har

EU-domstolen i en rad mål funnit att transaktioner vars samtliga beståndsdelar begränsar sig

till en medlemsstat inte omfattas av de grundläggande friheterna samt att det

gränsöverskridande momentet inte får vara allt för hypotetiskt. Högsta förvaltningsdomstolen

fann att den omständigheten att det utlånade kapitalet var i tyska mark utgjorde ett tillräckligt

relevant gränsöverskridande moment för att den fria rörligheten för kapital skulle aktualiseras.

188 jfr C-196/04, Cadbury Scweppes, p. 51.

35

Sett enbart i ljuset av målet Debauve förefaller detta ställningstagande inte alls som självklart.

Den gränsöverskridande situationen som förelåg i Debauve var enligt min mening av en mer

tydlig art, eftersom tjänsten (TV-sändningarna) hade producerats och sänts från andra

medlemsstater. I kursförlustdomen var kopplingen till andra medlemsstater inte lika tydlig i

och med att någon valuta inte de facto hade korsat landsgränsen. Den skattskyldige S.A.

argumenterade visserligen för att en transaktion i utländsk valuta förutsätter en inblandning av

den utländska penningutgivande institutionen och därmed utgör ett gränsöverskridande

situation. Huruvida Högsta förvaltningsdomstolen delade detta synsätt framgår inte av

domskälen.

Domstolens ställningstagande att inte begära ett förhandsavgörande i frågan har

ifrågasatts i doktrin. Hilling & Hilling anser att EU-domstolens praxis på området är så

begränsad att ett förhandsavgörande borde inhämtats i frågan om huruvida lånets koppling till

utländsk valuta utgör ett tillräckligt gränsöverskridande moment.189 Enligt Dahlberg ger EUdomstolens

avgöranden om så kallade "gyllene aktier"190 och "eurobonds"191 ytterligare stöd

för Högsta förvaltningsdomstolens slutsats att negativ särbehandling av skulder i utländsk

valuta i allmänhet utgör ett hinder mot fria kapitalrörelser.192 Gemensamt för dessa

avgöranden var att EU-domstolen fann nationell lagstiftning som gynnade innehav av vissa

finansiella instrument strida mot den fria rörligheten av kapital. I eurobonds-målet prövades

förbudet i den belgiska lagstiftningen för vissa personer bosatta i landet att förvärva

fondpapper inom ramen för ett obligationslån på marknaden för euro-obligationer.193

Domstolen påpekade att åtgärden inte kunde ses som en rent intern angelägenhet eftersom

obligationslånet emitterats i tyska mark på marknaden för euroobligationer, undertecknats av

ett internationellt konsortium samt var inregistrerat på Frankfurtbörsen. Omständigheten att

förbudet var riktat mot landets egna medborgare påverkade överhuvudtaget inte

bedömningen.194 Domstolen slog fast att "en medlemsstats åtgärder som till sin karaktär är

sådana att de kan förmå dem som är bosatta i den medlemsstaten att avstå från att avtala om

lån eller göra investeringar i andra medlemsstater utgör restriktioner för kapitalrörelser".195

Avseende förekomsten av ett gränsöverskridande moment är domstolens argumentation i

eurobonds-målet i linje med den förda i Debauve-målet. Obligationerna var emitterade av den

189 Hilling,& Hilling, SvSkT 2009:5 s. 581.

190 Se t.ex. mål C-367/98 Kommissionen mot Portugal, mål C-483/99 Kommissionen mot Frankrike, C-503/99 Kommissionen

mot Belgien och mål C-112/05 Kommissionen mot Tyskland.

191 Se mål C-478/98 Kommissionen mot Belgien.

192 Dahlberg, SvSkT 2010:4 s. 391 - 392.

193 C-478/98 Kommissionen mot Belgien, p. 5.

194 C-478/98 Kommissionen mot Belgien, p. 16.

195 C-478/98 Kommissionen mot Belgien, p. 18.

36

belgiska staten och förbudet i den belgiska lagstiftningen avsåg personer med hemvist i

Belgien. Det var således det finansiella instrumentets anknytning till en annan medlemsstat,

genom bland annat emissionsvalutan och inregistreringen på en annan medlemsstats

marknadsplats, som ansågs utgöra de gränsöverskridande momenten. Avgörandet ger enligt

min mening även en tydlig indikation på att emissionsvalutan utgör ett relevant

gränsöverskridande moment eller åtminstone otvetydigt skulle beaktas av EU-domstolen vid

en prövning av huruvida ett gemenskapsinslag föreligger. Mot bakgrund av förevarande

praxis på området anser jag att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att inte begära ett

förhandsavgörande vara helt korrekt. EU-domstolen har som jag nämnt tidigare i Debauvemålet

uttalat att det är upp till de nationella domstolarna att utifrån omständigheterna i det

aktuella fallet välja tillämplig grundfrihet samt pröva var gränsen för ett alltför hypotetisk

gränsöverskridande moment skall dras.196 Eurobonds-målet visar att denna tolkning även

gäller fria kapitalrörelser, i alla fall i förhållande till andra medlemsstater i situationer där

ingen konkurrens med andra grundfriheter föreligger.

I sin rättfärdigandeprövning kringgår Högsta förvaltningsdomstolen prövningen av

huruvida en godtycklig diskriminering eller förtäckt begränsning av fria kapitalrörelser

föreligger och tar sig direkt an den av Skatteverket åberopade rättfärdigandegrunden

hindrandet av skatteflykt. Detta förfarande avviker från den tidigare omnämnda metod (se

avsnitt 3.4.3) som normalt använts av EU-domstolen vid tillämpningen av

undantagsbestämmelsen i art. 65 EUF.197 Anledningen till avvikelsen torde vara att denna

metod innefattar påvisandet av objektivt jämförbara situationer, vilket i Deutsche Shell-målet

fanns vara irrelevant i situationer av förevarande art.198 Domstolens argumentation vid

diskrimineringsprövningen får alltså här en direkt inverkan på rättfärdigandeprövningen.

Prejudikatet i kursförlustdomen kan sammanfattas som att valutakursförluster till följd

av lån upptagna i medlemsstatsvaluta är avdragsgilla i sin helhet. Eftersom EU-rätten det

aktuella fallet tolkas och tillämpas i nationell domstol får prejudikatet så kallad direkt effekt

och kan därmed åberopas av enskild i nationella domstolar och myndigheter även om den

svenska skattelagstiftningen inte ändras.199

196 Se C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve, p. 9.

197 Dahlberg, Internationell beskattning. s.271.

198 Hilling & Hilling, SvSkT 2009:5 s. 575.

199 Gunne, SvSkT 2009:6-7 s.759.

37

5. Skatteverkets ställningstaganden med anledning av RÅ 2009 ref. 33

5.1 Avdrag i kapital för förlust på skuld i utländsk valuta som härrör från ett land

utanför EU.

Skatteverkets ställningstagande från den 22 april 2009 dnr: 131 359928 - 09/111 avser frågan

hur avdrag för valutakursförluster i valuta härrörande från tredje land skall behandlas vid

taxeringsförfarandet. I samband med kursförlustdomens behandling i underinstanserna yrkade

den skattskyldige S.A. avdrag för kursförlusten i schweiziska franc. Avdraget vägrades på

grund av att S.A. inte kunnat styrka omsättningen av den delen av lånet.200 I sitt

ställningstagande konstaterar Skatteverket att skulder i utländsk valuta alltid skall dras av i sin

helhet i inkomstslaget kapital oavsett om valutan härrör från EU, EES eller tredje land.

Skatteverket stödjer sin argumentation på kursförlustdomen samt ordalydelsen i art. 63 EUF

och art. 40 EES-avtalet som förbjuder restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater

och tredje land. Sådana restriktioner i förhållande till tredje land kan under vissa

omständigheter enligt EU-domstolens praxis rättfärdigas med hänsyn till behovet av en

effektiv skattekontroll. Enligt RÅ 2008 ref. 44 får dock inte Skatteverket vägra skattskyldig

skattefrihet enbart på den grunden att denne har sin hemvist i en stat som saknar avtal om

informationsutbyte med Sverige. Vid sådana situationer skall Skatteverket göra en bedömning

huruvida det på annat sätt är möjligt att på ett tillfredsställande sätt kontrollera att samtliga

kriterier för skattefrihet är uppfyllda. Skatteverket gör bedömningen att i situationer då den

skattskyldige själv kan styrka valutakursförlusten på en skuld med relevanta handlingar så

behövs i regel inte någon kontrollinformation från utlandet inhämtas för att avdrag skall

kunna medges. Kontrollinformation från landet som valutan härrör från är således oväsentlig

för bedömningen av huruvida förutsättningarna för avdrag föreligger.

5.2 Avdrag i kapital för förlust på marknadsnoterade fordringsrätter i utländsk valuta

I sin grund för yrkandet i Kammarrätten anförde S.A. att "de svenska skattereglerna innehåller

en diskriminering av fordringar och skulder i utländsk valuta jämfört med fordringar och

skulder utställda i svenska kronor". Varken underinstanserna eller Högsta

förvaltningsdomstolen berörde frågan om huruvida även avdragsbegränsningen för fordringar

i utländsk valuta utgör ett hinder för kapitalrörelsers fria rörlighet. I Skatteverkets

ställningstaganden från den 22 april 2009 dnr: 131 346922 - 09/111 meddelar Skatteverket att

38

även kapitalförluster på marknadsnoterade utländska fordringsrätter, utländska valutor och

valutaderivat är avdragsgilla i sin helhet. Denna ordning avser samtliga utländska

fordringsrätter förutom utländska motsvarigheter till premieobligationer. Den

avdragsbegränsning som finns i IL för fordringsrätter i utländsk valuta utgör enligt

Skatteverkets mening en restriktion för fria kapitalrörelser som på grund av sin generella natur

inte kan rättfärdigas. Eftersom en transaktion i utländsk valuta enligt RÅ 2009 ref. 33 utgör

ett gränsöverskridande moment i sig gäller avdraget även vid en transaktion mellan parter som

båda har sin hemvist i Sverige.

5.3 Kommentar till Skatteverkets ställningstaganden

Skatteverkets ställningstaganden i form av dessa två styrsignaler utgör en direkt instruktion

för hur avdrag avseende valutakursförluster kommer, oavsett lagtextens ordalydelse, att

behandlas i det praktiska taxeringsarbetet på skattekontoren runt om i landet.201

Rättskällevärdet hos dessa ställningstaganden bedöms vara lågt.202 Trots att Skatteverkets

ställningstaganden präglas av en såväl deskriptiv som en normativ karaktär så bör

styrsignalerna enbart ses som allmänna råd. Skatteverkets styrsignaler saknar därmed den

bindande verkan som tillerkänns föreskrifter i 8 kap. regeringsformen.203 Det bör påpekas att

Skatteverkets inställning till EU-rätten med åren har blivit allt mer liberal. Det tillhör inte

längre ovanligheterna att myndigheten genom ställningstaganden egenhändigt förklarar

nationella bestämmelser oförenliga med EU-rätten.204 Det faktumet att Skatteverket

åsidosätter bestämmelser i svensk lag och på detta sätt likt en författningsdomstol agerar i

lagstiftarens ställe har dock rönt kritik i doktrinen. Enligt Påhlsson saknas en tillräckligt god

insyn i Skatteverkets författningsprövningar för att myndigheten skall tillerkännas sådana

uppgifter.205 Myndigheten har å ena sidan på grund av principen om gemenskapsrättens

företräde en skyldighet att beakta svensk lagstiftnings förenlighet med EU-rätten men saknar

å andra sidan enligt EUF-fördraget möjlighet att begära vägledning vid tolkning av detta

komplexa rättsområde i form av förhandsavgöranden från EU-domstolen. Ståhl pekar på att

när nationella bestämmelser förklaras fördragsstridiga av skattemyndigheten så förhindrar

detta en domstolsprövning och i och med det försvinner även en eventuell möjlighet att

201 Påhlsson, SN 2006 s. 401

202 A.a. s. 408.

203 A.a. s. 405.

204 Ståhl, Sieps 2006:8 s. 31.

205 Påhlsson, SN 2006 s. 416 ff.

39

hänskjuta frågan till EU-domstolen.206 Ur ett historiskt perspektiv har Skatteverket varit

restriktivt med att underkänna nationell lagstiftning på grund av oförenlighet med EU-rätten.

Det har hittills endast rört sig om äldre nationell lagstiftning där frågan om förenligheten med

gemenskapsrätten inte diskuterats i förarbeten och som enligt rådande praxis från EUdomstolen

har konstaterats vara fördragsstridig.207 I Skatteverkets ställningstagande från den

22 april 2009 dnr: 131 359928 - 09/111 tar myndigheten ställning till ett oklart område inom

EU-rätten, direkt skatt och de fria kapitalrörelsernas förhållande till tredje land. EU-domstolen

har avgjort förhållandevis få mål på området och det råder en oklarhet (se avsnitt 3.4.4) hur

proportionalitetsbedömningen ska göras i förhållande till restriktioner av kapitalrörelser till

och från tredje land. Mot bakgrund av det tidigare nämnda anser jag det befogat att ifrågasätta

huruvida Skatteverkets ställningstaganden verkligen utgör en logisk följd av senare tids praxis

från EU-domstolen och kursförlustdomen.

Det står klart att svenska avdragsbegränsningen som omfattar valutakursförluster på

utländska skulder och fordringsrätter utgör en restriktion av kapitalrörelser till och från tredje

land. Däremot kan somliga restriktioner i förhållande till tredje land godtas om de uppfyller

villkoren i den så kallade "stand still"-klausulen i art. 64.1 EUF-fördraget. Bestämmelserna

om avdragsbegränsningen i 48 kap. IL var i kraft före den 31 december 1993 och kan således

bli föremål för undantaget om kapitalrörelsen kan klassificeras som en direkt investering,

etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission eller introduktion av

värdepapper på kapitalmarknader.208 Finansiella instrument utställda i utländsk valuta som

klassificeras som utländska fordringsrätter torde i vissa situationer kunna omfattas av "standstill"-

klausulen när de emitteras eller introduceras på en marknadsplats. Andra aktiviteter med

marknadsnoterade fordringsrätter torde däremot inte kunna kategoriseras under de

kapitalrörelserna angivna i klausulen. Inom doktrinen är såväl Dahlberg som Hilling &

Hilling överens om att även vissa finansiella instrument som är en blandning mellan en

delägar- och fordringsrätt (hybridinstrument) utställda i utländsk valuta torde omfattas av

"stand-still"-klausulen.209 Ett exempel på sådana instrument är konvertibla skuldebrev

utställda i utländsk valuta som enligt svensk skatterätt klassificeras som utländska

fordringsrätter samtidigt som de bär en karaktär av ett skuldebrev och därför kan under vissa

förutsättningar kategoriseras som en direktinvestering enligt EU-rätten.210 Det framgår inte av

styrsignalerna om Skatteverket har tillämpat de uttryckliga undantagsbestämmelserna för

206 Ståhl, Sieps 2006:8, s. 32.

207 A.a. s. 33.

208 Bestämmelsen i 48:4 IL har enligt SFS 1990:1422 varit i kraft sedan 1 januari 1991.

209 Hilling & Hilling, SvSkT 2009:5 s. 577, Dahlberg, SvSkT 2010:4 s. 395.

210 Se direktiv 88/361/EEG nomenklaturen bilaga 1 rubrik I "Direkta investeringar" p. 3.

40

tredje land i fördraget. Istället är myndighetens rättfärdigandeprövning inriktad på tvingande

hänsyn till allmänintresset. Den rättfärdigandegrund som Skatteverket ägnar mest

uppmärksamhet åt är intresset att upprätthålla en effektiv skattekontroll. Denna grund har som

jag tidigare nämnt under vissa premisser accepterats i förhållande till tredje land. Beträffande

valutakursförluster så anser inte Skatteverket att någon kontrollinformation från utlandet är

nödvändig då den skattskyldige förutsätts själv förebringa relevant information som styrker

avdragsrätt avseende en fordran eller derivataffär. Denna slutsats ter sig i det aktuella fallet

som given då inhämtande av information avseende valutakurser inte kräver en inblandning av

utländska myndigheter samt att den skattskyldige som huvudregel har bevisbördan för

yrkanden om avdrag.211 Det är osannolikt att några andra rättfärdigandegrunder, var för sig

eller kumulativt, skulle framgångsrikt kunna åberopas i sammanhanget. Även om

bestämmelsen i grunden syftar till att förhindra skatteplanering så gör dess allmänna

utformning och tillämpningsområde det svårt att legitimera restriktionen med intresset att

förhindra skatteflykt då lagstiftningen inte uteslutande ämnar hindra rent konstlade upplägg.

Det bör uppmärksammas att styrsignalerna begränsar sig till marknadsnoterade fordringsrätter

vilket torde ha sin bakgrund i att onoterade fordringsrätter är föremål för en

avdragsbegränsning oberoende av valutan de är utställda i.212 Hilling & Hilling menar att det

trots allt finns fog för att mot bakgrund av EU-rätten medge fullständig avdragsrätt även för

onoterade valutainstrument. Anledningen är att bestämmelsen är av allmän karaktär och

därmed inte kan rättfärdigas med hänsyn till intresset att motverka skatteflykt.213 Personligen

ställer jag mig kritisk till denna ståndpunkt då behandlingen av onoterade fordringsrätter i

utländsk valuta inte är negativt särbehandlade i förhållande till deras motsvarigheter utställda i

svensk valuta. Någon olikbehandling av lika situationer eller likabehandling av olika

situationer föreligger således inte. Mot bakgrund av målet Deutsche Shell är det enligt min

mening klart att EU-domstolen vid en restriktionsprövning fäster avgörande betydelse vid den

ekonomiska nackdelen den nationella åtgärden medför den skattskyldig som utnyttjar den fria

rörligheten i förhållande till den som inte gör det.

Sammanfattningsvis anser jag följaktligen att Skattverkets ställningstaganden är väl i

paritet med EU-domstolens praxislinje.

211 3 kap. 1 § lag (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgifter, prop. 1989/90:74 s. 283-284.

212 48 kap. 20 a § st 2 IL.

213 Hilling & Hilling, SvSkT 2009:5 s. 579 - 580.

41

6. Avslutande diskussion

Kursförlustdomen ska enligt min mening tolkas som ett generellt förbud i svensk rätt mot

negativ särbehandling av finansiella instrument i utländsk valuta i avdragshänseenden.

Eftersom inkomstskattelagen klassificerar finansiella valutaderivat som utländska

fordringsrätter ska samtliga marknadsnoterade valutaderivat medges samma skattemässiga

behandling som marknadsnoterade svenska fordringsrätter. Förbudet mot särbehandling av

finansiella instrument i utländsk valuta grundar sig på den fria rörligheten för kapital

fastslagen i art. 63 EUF och torde omfatta såväl EU-valuta som valuta från tredje land. Det

finns ett visst EU-rättsligt utrymme att behålla avdragsbegränsningen gentemot finansiella

instrument utställda i tredje lands-valuta med stöd av den så kallade "stand still"-klausulen i

art. 64.1 EUF. För att denna undantagsbestämmelse skall tillämpas krävs däremot att

avdragsbegränsningen avser ett finansiellt instrument som utgör exempelvis en direkt

investering, emission eller en introduktion av värdepapper. Detta undantag kan således inte

tillämpas på marknadsnoterade instrument vars värde enbart härleds ifrån valutakursen.

På grund av inkomstskattelagens systematik kommer kravet på marknadsnotering att

utgöra den yttersta gränsen för kursförlustdomens konsekvenser för beskattningen av

finansiella instrument. Anledningen till denna gränsdragning är att undantagen från den

generella avdragsbegränsningen enbart omfattar marknadsnoterade instrument i svensk valuta.

Enligt min mening saknas det stöd i EU-rätten för att även medge finansiella instrument som

inte är marknadsnoterade fullständig avdragsrätt. Enligt målet Deutsche Shell krävs det en

ekonomisk nackdel vid utövande av en grundfrihet i en gränsöverskridande situation för att en

nationell lagstiftnings ska anses fördragsstridig. Den ekonomiska nackdelen blir svår att

påvisa när icke marknadsnoterade finansiella instrument omfattas av avdragsbegränsningen

oavsett om den underliggande tillgången är valuta eller någon annan tillgång.

Efter kursförlustdomen kan avdragsrätten på derivatinstrument sammanfattas på

följande sätt. Förluster på spekulationer i räntor och valuta kommer att kunna kvittas fullt mot

kapitalvinster. Aktierelaterade spekulationer kommer att också kunna kvittas men enbart mot

vinster på aktierelaterade instrument. Minst förmånlig behandling kommer förluster från

råvaruspekulationer att erhålla då dessa saknar kvittningsrätt samtidigt som avdragsrätten är

begränsad till 70 procent.

I och med den fullständiga avdragsrätten för utländska fordringsrätter har

valutaspekulationer blivit avsevärt mer skattemässig förmånliga. Derivatinstrument används

som jag tidigare nämnt även som säkringsinstrument. Privata investerare och enskilda

42

näringsidkare får därmed en ökad möjlighet att med hjälp av derivatinstrument valutasäkra sin

exponering i exempelvis utländska aktier. Denna möjlighet har tidigare varit begränsad på

grund av den avdragsbegränsningen som förelåg för utländska fordringsrätter.214

En skattskyldig som har såväl vinster som förluster i kapital kan vid fullständig

kvittningsrätt tidigarelägga en realisering av en kapitalförlust och senarelägga en beskattning

av kapitalvinsten utan någon minskning av förmögenheten. Hävstångseffekten tillsammans

med avsaknaden av avdragsbegränsning mot kapitalvinster bidrar onekligen till att göra

valutaderivat lämpliga för skatteplanering genom skapandet av räntefria skattekrediter. Det är

svårt att fastställa vilken preventiv effekt av...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Beskattning av finansiella instrument i inkomstslaget kapital i relation till fria kapitalrörelser

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2011-06-28]   Beskattning av finansiella instrument i inkomstslaget kapital i relation till fria kapitalrörelser
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=59034 [2018-08-20]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook