Litterär fördjupning

14 röster
33694 visningar
uppladdat: 2009-04-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Romantiken är benämningen på den estetik och tankeströmning som varade från ingången av 1800-talet och fram till realismen och naturalismen inom kulturen i Europa. Begreppet romantiken är stort, omfattande och ganska svepande, det finns inte några direkt klara avgränsningar för när den börjar eller slutar. Fast det är allmänt accepterat att det uppstår en ny strömning i idéer och estetik före år 1800 som kallas romantiken. Som epok gör den sig framförallt gällande inom konst-, litteratur-, musik-, vetenskaps- och filosofihistoria.

Romantiken kom som en reaktion mot den förnuftsmässiga, materialistiska och mekaniska världsbild som gällde inom kulturen under upplysningen. Till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron. Romantiken vände sig även mot klassicismens regler och det var speciellt känslomänniskor och mystiker som blev anhängare. Man studerade bl. a själen och resonerade kring metafysiska begrepp. Det kombinerades med en ny syn på konstnären som ett skapande geni. Formerna i konsten förändrades från att ha varit bundna och allmängiltiga till att bli mer individuella som uttrycksform. Förnuftet och intellektets betydelse minskade till förmån för den inre egna upplevelsen, fantasin och känslan.

Romantikens arv fortsatte att vara levande även efter realismens genombrott, därför är det svårt att säga när den tog slut. Inom litteraturen var den klart dominerande i kulturen under den första halvan av 1800-talet, framför allt till 1830-talet. Efter det skedde en gradvis uppluckring mot realism. Inom musiken däremot var det i stället så att perioden varade ända in på 1900-talet, men då skiljer man som regel på begreppet mellan romantiken som epok och romantiken som estetik. Om man tänker sig romantiken som idealismens estetiska ideologi, så var den fortfarande betydelsefull ända fram till åtminstone första världskriget.

Goethe till exempel är i en del verk klart romantisk och i andra mer klassicistisk och tidsmässigt tillhör t ex Jane Austen romantiken, men hennes romaner brukar betecknas som realistiska.

Romantikens kännetecken: Framhåller känslan istället för förnuftet. Den betonar också fantasin och intuitionen. Mycket inom romantiken är konservativt. Man vill tillbaka till de goda tiderna, innan revolutionen, och helst av allt medeltiden.

En typisk romantiker står för det enkla och ursprungliga. Ett liv på landet i naturen ses som något vackert och är mycket vackrare än ett liv i staden med civilisation och industri. Det enkla folkets visor blev viktigare och de sågs som uttryck för folksjälen. Människan som individ blev mycket viktigare än tidigare. Det individuella jaget stod i centrum för allt i livet, och vissa menar till och med att utan jagets upplevelser skulle inte världen existera. Det utvecklas ett förakt för det logiska och det förnuftsmässiga. En romantiker menar att det räcker med att själv uppleva att han känner på ett visst sätt och han behöver inte stöd från en annan människa. Det är väldigt typiskt för Romantiken att idealisera naturen och ha med många fina utsmyckningar när den beskrivs och det är också väldigt typiskt drag för romantiken med detaljerade förklaringar, lyriska och "vackra" ord i texter. Ett bra exempel finns i texten, Ringaren i Notre Dame, av Viktor Hugo (1802-1885):

"Han bar den unga flickan så försiktigt som om hon varit av sköraste glas. Först tycktes han inte våga snudda vid henne ens med sin andedräkt. Men plötsligt kramade han henne emot sitt bröst som en mor gör med sitt barn, och hans trollöga såg på henne med sådan ömhet och sådan medkänsla att alla rycktes med."

texten Den döde:

"I livet var min kärlek honom nog, och med mitt namn på läpparna han dog. Så tänker du, fast du icke säger, och då kanhända detta bladet äger för dig ett värde, som det nu ej har. Då känner du, vad du för honom var, då minns du rörd de dagar, som förflutit, då ångrar du, om du mot honom brutit."

Dessa texter innerhåller väldigt mycket känslor och är skriven med ett "vackert" språk.

Realismen är överlag benämning på något som utgår från verkligheten. Realismen som litterär epok varade från omkring år 1830 till år 1860. Den kännetecknas av att vilja skildra och beskriva omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett mer objektivt och vetenskapligt perspektiv. Här får känslan inte lika stor betydelse längre utan kunskap och logik som förklaring till livsfrågor och verklighet blir viktigare. Ett exempel är romanen Pappa Goriot av Honoré de Balzac och kan ses som ett tydligt exempel på Balzacs detaljrealism. Realismen uppstod på sätt och vis som en direkt "tvärtemot" reaktion mot romantiken, och man vände sig emot fantasi och naturmystik.

Realismen kännetecken: Det här med kläder och vanliga människor är ju väldigt typiskt realismen, man såg mycket till det yttre. Social och psykologisk beskrivning av verkligheten med tonvikt på konkreta detaljer i miljö och beteende, vardagliga händelser, typkaraktärer, psykologi m.m.

Ett exempel ur Viktor Rydbergs- Tomten (1828-1895):
"Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken."

Naturalism är ett begrepp med skilda betydelser:

  • Naturalism,  namnet på flera filosofiska ståndpunkter som betraktar alla övernaturliga fenomen falska eller i alla fall inte mer annorlunda än naturliga fenomen. Alltså att det alltid finns en naturlig förklaring även om den för tillfället är okänd.
    • Metodologisk naturalism är antagandet att observerbara händelser i naturen bara kan och bör förklaras med naturliga orsaker.
    • Metafysisk naturalism, en ståndpunkt som gör gällande att världen är möjlig att studera från ett enhetligt perspektiv som innefattar naturvetenskaperna och som då innebär att världen i denna mening är en enhet.
  • Etisk naturalism, en moralfilosofi som talar om att etiska termer kan beskrivas och definieras i icke-etiska termer. Att det finns moraliska dilemman och frågeställningar i allt.
  • Naturalism (som konst), är en konstnärlig stil.
  • Naturalism (inom litteraturen), en speciell litterär stil inom prosa, lyrik och drama.
  • Humanistisk naturalism, ett synsätt som lägger vikt vid en vetenskapligt grundad naturalism och utgår från ett perspektiv grundat på humanitär grundsyn.
  • Sociologisk naturalism, synsättet att naturen och samhället i grunden är identiska.

Naturalismen kännetecken: Samhällsengagemang, sociala missförhållanden, socialism, avarter, prostituerade, äckel, obehagligheter, samhällets skuggsida, detaljer, psykologi, darwinism, marxism och, arbetarklass. Naturalismen är mer "naturlig" och verklig, man vill inte överdriva, utan man skriver utifrån det dagliga livet, utan försköningar även om det innehåller fattigdom och elände m.m. Texten Vackert väder (ur Gitarr och dragharmonika):

"Gamle Hurra stod på branten vid sin stugudörr, kanske i hans gamla hjärta lyste solen, lyste livet lite varmare än förr."

Eller en text ur solnedgång på havet (Ur dikter på vers och prosa):

"Sverige ligger som en rök, som röken av en maduro-havanna, och solen sitter däröver som en halvsläckt cigarr, men runt kring horisonten stå brotten så röda som bengaliska eldar och lysa på eländet."

Existentialism - "Deus est mortus, nihil est - Gud är död, inget är."
Alla epoker som har avlöst varandra har på något sätt varit motsägande den tidigare, det gäller även modernismen. Men själva vetskapen om det har gjort att modernismen även motsagt sig själv. Detta är ett dilemma som dras väldigt mycket åt det existentiella hållet. Något typiskt modernistiskt är att känslan är viktigare än motivet. Typiskt postmodernistiskt, i sin tur, är att motivet är upp till var och en. Åskådaren ska själv kunna avgöra vad som är skapat. Även detta har många likheter med existentialismen, nästan allt som har med modernismen att göra innehåller en gnutta existentialism.

Existentialismen handlar väldigt mycket om den totala valfriheten. Genom att avskaffa både moral och värderingar har man gett utrymme till en massa möjligheter. Någonting av värde har bara ett värde eftersom man har själv har valt det.

Det främsta problemet inom existentialismen blir det stora urvalet av möjligheter! Det blir helt enkelt för mycket och man drabbas till slut av beslutsångest, eller existensångest. Detta gör att existentialismen är väldigt lik pessimismen, för att man slutligen hamnar i en ond cirkel. För hur positivt på en skala är det att tycka att världen inte borde finnas, och att sedan tro att världen, sådan som den borde vara, inte existerar!?

Det var inom litteraturen existentialismen först framträdde. De främsta författarna inom existentialismen är Jean-Paul Sartre och Albert Camus. De var båda fransmän och förespråkare av någon sort av existentialism. De var väldigt filosofiska och Sartre skrev ett antal böcker, bl.a. "La Nausée" och "Le Mur". Camus hade lite annorlunda tankar än Sartre, han tyckte att vår existens var mer eller mindre absurd. Han skrev också några böcker som handlade om detta. "L´Étranger" och "La Peste" tillhör några av hans mest kända verk.

Dadaism - "i protest mot tomma konventioner och urartat förnuft"
Dadaismen är den spontana delen av modernismen, dvs. ännu en motsägelse till det förutsebara. Nästan allt inom dadaismen är baserat på slumpen och försöker att bryta mot tidigare konstformer. Man hyllade det meningslösa på ett satiriskt vis. Den tankegång som dadaismen hade att fokusera på det irrationella och oförnuftiga, har likheter med bland annat surrealismen. Surrealisterna var inte lika hängivna till det meningslösa, men man skulle kunna se dadaismen som en föregångare till surrealismen. Många dadaister bröt från dadaismen och blev surrealister istället. Konsten är väldigt kontroversiell, exempel på dadaistiska konstverk är en tekopp i skinn och Mona-Lisa med mustasch.  Dadaismen är också den en reaktion mot olika former av moderniseringar.

Futurism
Modernismens starka koppling med vetenskap och utveckling ser man starkt i futurismen. Futurismen kopplas mycket till den politiska utvecklingen i samhället. Futurismen startade i Italien och ville ge en bild av nuet och en kaotisk mångfald. Futuristerna fokuserade sig även på att förhärliga tekniken, farten, kriget och revolutionen och vad de mest strävade efter var  kaoset och ett virrvarr av allt samtidigt. Detta märktes allra bäst inom konsten. De futuristiska konstnärerna försökte fånga olika rörelsemoment till en enda helhet som då skulle symbolisera kaoset. Det är just detta kaos som är så karaktäristiskt inom hela modernismen. Främst med tanke på tekniken, som accelererade så i hastighet under 1900-talet. Men vad som även utmärker futurismen är dyrkan av styrkan och våldet (som sedan medförde anslutning till fascismen).

Den litterära futurismen stod ryssarna för, och den var inte alls lika extrem. Den främste författaren hette Majakovskij och hade en betydande roll i den ryska revolutionen. Det Majakovskij gjorde kallades för "proletariatets konst". Han skrev väldigt mycket dikter, bland annat "Ett moln i byxor", men även en satirisk komedi "Vägglusen". Som en lågklass hjälte var han dock missförstådd och den ryska futurismen överlevde inte länge. 

Texten Ett moln i byxor av Majakovskij:

"Om ni vill -
blir jag bara en kropp som kreverar
- i en annan tonart än himmelens lyror -
om ni vill -
kan jag uppträda ömt och belevat
- inte en karl men ett moln i byxor!"

  Honoré de Balzac, föddes 20 maj 1799 i Tours, Frankrike. Balzac gick först i skola i Vendôme men flyttade sedan till Paris, där han avslutade sina studier. Därefter fick han anställning på ett advokatkontor, men ägnade sig snart helt och hållet åt författande. Under en följd av år levde han ett sparsamt och strävsamt liv fullt upptagen av en fåfäng kamp med att försöka vinna rikedom och ära. Under olika pseudonymer gav han ut flera romaner som han inte blev uppmärksammad för. Vid flera tillfällen försökte han sig även på ekonomiska spekulationer, men även detta misslyckades. Han hade också en idé om att trycka billiga upplagor av klassiska författare, men också det gav honom förluster och hans verksamhet som tryckeriägare gav honom bara nya skulder. Konstigt nog gav han inte upp, utan han fortsatte med energi och envishet sin strävan, helt övertygad om att han skulle bli berömd.

Livet som författare

"Le dernier chouan", hans första roman med utsatt författarnamn, kom ut år 1829 och gjorde succé. År 1830 följde den framstående "Physiologie du mariage" som anses vara skriven med brutal iakttagelseskärpa. Sen kom den första samlingen "Scénes de la vie privée" 1831. Han sägs vara här påverkad av den svenska författaren Swedenborg och hans mystik. "La peau de chagrin" (i den svenska översättningen fick den namnet Amuletten), med den fick han rykte om sig som en av Frankrikes mest betydande romanförfattare. Under tjugo år utvecklade Balzac en rastlös skriftställarverksamhet, och överansträngningen gjorde att hans krafter tröt. Det sägs att han jobbade som besatt och hans produktivitet var enorm. Han sov endast några få timmar varje natt resten av tiden sägs han ha jobbat. Hans fantasi var outtömlig och det nämns om honom att han även i verkliga livet hade lätt för att lura folk att tro på "vilda" sanningar. Det var en rent visionär styrka i hans inbillning, han levde med de gestalter han diktade, så att personer och händelser som hans fantasi skapat, blev för honom verkligare än verkligheten själv. Från och med "Pappa Gorit" (1835) som brukar betraktas som flaggskeppet i hans produktion börjar karaktärerna i hans romaner återkomma. De återkommande karaktärerna skulle under Balzacs författarskap komma att bli fler än 2000 stycken.

Balzac skrev ända fram till sin död 18 augusti 1850 i Paris. Han betraktas som en av realismens förkämpar. Balzacs huvudsakliga epos utgörs av La comédie humaine, "Den mänskliga komedin", (som egentligen inte blev riktigt klar) Det var en sammanfattning av alla hans verk. Den fick namnet efter Dante Alighieris 'La Divina Commedia' (1308-1321), "Den gudomliga komedin" som en medveten jämförelse med det verket.

Balzacs verk

La comédie humaine omfattar 85 större och mindre romaner, fördelade på serierna:

  • Scènes de la vie privée, som bland annat innehåller La femme de trente ans, La maison du Chat-qui-pelote och Béatrix.
  • Scènes de la vie de province, som bland annat innehåller Eugénie Grandet, Illusions perdues och Le lys dans la vallée.
  • Scènes de la vie parisienne
  • ...läs fortsättningen genom att logga in dig.

    Medlemskap krävs

    För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
    Kontot skapar du endast via facebook.

    Källor för arbetet

    Saknas

    Kommentera arbetet: Litterär fördjupning

     
    Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
    Det verkar som att du glömde skriva något ×
    Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
    Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

    Kommentarer på arbetet

    • Inactive member 2011-05-09

      jävlar du är fan i mig jävligt duktig!. well done!

    Källhänvisning

    Inactive member [2009-04-14]   Litterär fördjupning
    Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=58091 [2018-09-19]

    Rapportera det här arbetet

    Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
    Vad är problemet?



    Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
    Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
    Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
    Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
    Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
    Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

    Logga in med Facebook