I ett konungamords kölvatten

3852 visningar
uppladdat: 2001-04-28
Nisse broman

Nisse broman 45 år

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
I ett konungamords kölvatten

Vid skeppsbron låg fartygen för lastning.
Sumprunkare, sillpackare och färjkarlar ilade kring i vårvärmen.
Hedvig hade tänkt sitta en stund på bryggan nedanför, se arbetarna förbereda skeppen för avfärd
och låta svaren komma till henne.
Vore det inte för att den alsmäktige guden så till det bästa ordnat allt hade hon inte funnit mod, men trots tyngden över hennes bröst kännde hon full förtröstan.
Om vad som hänt med de landsflyktig sedan brevväxlingen upphört hade hon ingen aning.
Allt hon visste vara att drygt tjugo år passerat men att inget blivit glömt.
Allt fördolt skall bli kännt, vad som gjorts kan inte göras ogjort.
Konungen var död, hennes make var död och skeppen som lämnade kajen skapade altjämt avstånd.
Om friheten och rättvisan hade hon sedan länge upphört drömma.

Jag vet, vem som föder var fågel i skyn
och kläder på marken var lilja,
och lämnar mig trygg åt hans milda försyn
och säger; ske, fader din vilja!
Ej lust eller nöd,
Ej liv eller död
Mig då från hans kärlek skall skilja.

Till polismästare Henrik Liljensparr
Stockholm den 16 / 8 1814, Hedvig Ulrika Armfeldt

Efter min makes hädangång har sanningen uppdagats.
I väntan på vad lagen utdömmer ser jag inte längre någon orsak till tystnad.
Att min make Gustav Mauritz Armfeldt var vår förre konung Gustavs sanne vän och förtrogne får inte ifrågasättas.
Jag skriver, inte för att undskylla mig.
Jag önskar endast att uppdaga vad jag vet på det att intet fördunklar min salig makes minne.

Endast på mig må klander falla.

Breven signerade Pechlin var adresserade Greve Ribing; att de blivit kända vid genomgången av min makes kvarlåtenskap äger sin naturliga förklaring.
Jag nedlåter mig till att erkänna kvinnans sinne för romantiskt dårskap som en av orsakerna, och kan heller inte annat än erkänna hur den nya tidens vindar om frihet och broderskap lät mig föras med.
Jag ämnar härmed även föra i ljuset ytterligare brev, skrivna av Ribbing under landsflykt.

Då syftet endast är att visa på min makes oskuld bemöder jag mig inte i detta brev att mer ingående redogöra för mitt handlande, detta innebär att de brev jag bifogar bitvis lösrycks från sitt sammanhang. Mina egna brev till Adolf förevisas ej utan att lagen med tvång så kräver.
Jag ber er att inte se på min avlidne make med nedlåtenhet.
Han var mig alltid trogen, och hade som enda last sin tillit.Att han levde utan vetskap om vad jag här berättar har endast sin grund i ett rent hjärta.
Tidpunkten för den första middagen hos Pechlin kom till min kännedom par coinsidance.

Vår store skald Carl Michael var för dagen inbjuden att underhålla vid hovet, och lät sig av både mat och dryck, väl smaka.
Vad som av övriga gäster sågs som drucket tal fäste mitt intresse.
Det visade sig att skalden under sitt morgonte ingått i samtal med den blivande konungamördaren Anckarström och han under detta samtal blivit än mer förtrogen med de stämmningar av missnöje stora delar av adeln hyste vid tankar på förlusten av sina forna privilegier.
Skalden själv underströk att ingen älskade konungen högre än han själv och att detta svarta tal endast skulle ses som skuggan vilken förstärker det vackra motivets konturer.
Jag hörde namnet Pechlin passera aldeles hastigt, men som namnet var mig väl bekant satte det djup prägel.

De av er som var förtrogna med herr Bellman har säkerligen hört hans smickrande lov till konungen.
Att han var en narr, med vilken till och med hans moder lät driva gäck; " Det är besynnerligt att min son Gustav har så många släktingar om vilka varken hans far eller jag hade någon aning."; "Hovstallmästare Munch verkar i lika hög grad som min son var att tacka för vår tronarvinges tillkomst", dylikt lät skalden obemärkt passera.

Vad gudomlig lust att röna
inom en så ljuvlig park,
då man, hälsad av sin sköna,
ögnas av en mild monark !
Varje blick hans öga skickar
lockar tacksamhetens tår;
rörd och tjust av dessa blickar,
själv den trumpne glättigt går.

Jag har däremot sett vad skalden själv beskonats ifrån.
Av högtidliga löften om trygghet, blev ingenting.
Lovisa och barnen är redan gångna i graven.

Med lika stor del äventyrslystnad som verklig insikt lät jag därför kontakta Pechlin och blev genom min makes goda relation till konungen, en konungamördares högra hand.
Att breven från Pechlin blev funna var naturligtvis ett stort misstag, de borde ha vari brända.
Jag ber er att ej heller i detta låta skugga falla över min salig make.
Jag är övertygad om att han i sin oförvitlighet och heder skulle ha fört fram dessa i ljuset om han haft den minsta vetskap.
Jag är ännu denna dag trots min goda ställning som hovmästarinna övertygad om att det var en man av stor personlig feghet, av onaturliga laster, av list, förställning och ohämmat praktbegär som avled fredagen den 16 mars 1792.
Jag inser vad detta brev innebär för min person och intygar inför vår herre att jag under skrivandet varit vid mina sinnens fulla bruk


Min käre syster,

Detta är den första dag sedan min ankomst under vilken jag kunnat andas ut, och jag använder den till det högsta nöje som mig ännu återstår, vilken är att tänka på, tala om och skriva till er.
Det skulle för mig innebära den största förtvivlan om Ni trodde att min tysstnad till denna dag beror på annat än den tröga postgången.
Vid var ort och rastplats jag hittils nödgats göra uppehälle har postkontor saknats, därtill är du säkerligen kunnig om kurirvägens osäkerhet.

Jag tackar er av hela mitt hjärta för den nåd du visat mig genom det brev du sänt och förstår mycket väl hur opassande det för en oinvigd kan te sig.
Skulle nåd givas ber jag dig att välsigna den högste för din skull men förtiga vad du vet för mig.
Jag ämnar dra sanningen inför de som söker den och önskar inte längre vår konungs förlåtelse.

Vad jag vet om de övriga är:
Pontus Liliehorn vår egen judas Iskariot, har ankommit till Tyskland och där funnit sig väl tillrätta.
Carl fredrik Ehrensvärd befinner sig bakom plogen under den danske konungens nåd, Claes Fredrik Horn gör honom där sällskap.
Jag passerade deras gård, maj månad och förundrades över deras flit och goda humör.
Om du åter dristar dig till brevskrivning, vänligen håll mig underrättad om vår vän Pechlins öde, jag ber var dag att han är vid hälsan


Göttingen 4/6 1792 Adolf Ribbing

Käre Hedvig,

Edert brev av den 20 juli kunde knappast kommit lägligare, då jag precis stod i färd att avresa från Holland.
Som du vet sprids tankar av glasklar karaktär till alla ståndsskikt och till alla nationer.
Jag ämnar att från Holland avresa till England, för att där på egen hand uppleva vad filosoferna omtalar.
Jag är glad att höra hur Pechlin ännu inte låtit sig kuvas, men det smärtar mig att de låter en så gammal man hållas fängslad.
Jag ber dig åter igen att tänka på dig själv.
Du är en oklanderlig kvinna av hög börd, och du tillhör en annan man. Det glädjer mig att höra hur du utnämts till hovmästarinna.
Min käraste vän, jag är i landsflykt, betänk det och betänk dina risker innan du skriver igen.

Amsterdam 1/8 1792 Adolf Ribbing

London 16 / 8 1792

Jag börjar min käraste vän och förtrogna med att be Er om ursäkt för mina redan allt för utsvävande ord.
Om mitt brev saknar rim och reson, om det ter sig som skrivet av en drucken, så beror det käre vän på vad jag jusst nu känner.
Jag kom jusst tillbaka till mitt rum på värdshuset från en middag vid parlamentet.
Lockes idéer bär mycken sanning, och har här till stor del påverkat statsskickets utveckling.
Då jag under middagen fick höra att skeendena i Frankrike nu gått in i en ny fas med Robespierre som ledare för en revolution, nådde mina känslor ett crecendo.
Vad som i...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: I ett konungamords kölvatten

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Nisse broman [2001-04-28]   I ett konungamords kölvatten
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=559 [2017-12-17]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in