Mats Wahl

22 röster
19599 visningar
uppladdat: 2005-05-30
Sara Henriksson

Sara Henriksson 28 år

Från
Solna
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

Jag valde att skriva om Mats Wahl för att jag vid andra tillfällen hade läst några utav hans böcker och tyckt väldigt mycket om dem. Jag tycker att han sätt att skriva är väldigt personligt och mysigt på något sätt. Han är väldigt duktig på att beskriva saker i detalj, det spelar ingen roll om det är ett mord, en misshandel eller en sex akt. Alla scener som han beskriver som har mycket känslor i sig beskriver han mycket ingående, detta gillar jag. När en författare gör på det sättet så kommer i alla fall jag mycket mer in i boken och kan se alla händelser framför mig, nästan som om det skulle ha hänt mig själv. Det ska också bli mycket spännande att få veta mer om Mats Wahl, få veta hur han hade det som barn osv. Få veta om han är lik någon i hans böcker eller ej.


Om Mats Wahl

Mats föddes i Malmö 1945. När han var två år gammal så flyttade Mats pappa ifrån sin son och sin fru. De två övergivna flyttade till Mats morföräldrar på Gotland. Morföräldrarna tog hand om Mats som om han skulle ha varit deras egen son. Mats tyckte mycket om att samtala med både sin mormor och sin morfar och höra på deras intressanta berättelser. När Mats började skolan så blev han kär i en flicka som hette Katarina. Som tolvåring så fick han flytta ifrån sin kärlek och bosätta sig i Stockholm med sin mamma och sin styvpappa. Mats tar upp ämnet om att förlora någon man tycker väldigt mycket om i några av hans böcker. Vid sju års ålder så ville Mats bli polis, har var mycket fascinerad av de kanadensiska poliserna. När han hade nått tio års ålder så ville han bli stridsflygare, vilket var en ouppnåelig dröm eftersom att han som barn hade ett svårt hjärtfel. I mellanstadiet började Mats utveckla sitt intresse för böcker, han läste allt han kunde hitta av Enid Blyton. Han tyckte mest av allt om ”Fem-böckerna”. Frigörelsetemat i de böckerna har han sedan själv tagit upp när han har skrivit böcker. Mats Beskriver själv den tiden då han var 15-25 år som ”den svåraste delen av mitt liv”. Den första juli 1961 hände något som blev mycket betydelsefullt för Mats. Ernest Hemingway som vann Nobelpriset i litteratur år 1945 hade tröttnat på sitt liv och sköt av sig huvudet. Mats gick till biblioteket och lånade Hemingwayromanen ”Farväl till vapnen”. Efter det att han hade läst den boken så visste han att han ville bli författare. Mats läste litteraturhistoria och socialantropologi på universitetet men tog aldrig examen. Han började istället arbeta som lärare, även fast han inte hade någon utbildning till detta. När han hade tröttnat på läraryrket så började han arbeta på specialinstitutioner för ungdomar med problem. Eftersom att Mats beskriver sina ungdomsår som väldigt jobbiga så kanske det var därför han tyckte om att arbeta med ungdomar som hamnat snett. Kanske kände han igen sig själv mycket i dem. 1978 publicerades Mats första bok, ”På spaning efter växandets punkt”. Sedan har det bara gått framåt. Han har publicerat 43 böcker under sitt författarskap. Han har också skrivit teaterpjäser, tv-serier, film och noveller. ”Vinterviken” är en utav hans böcker som verkligen har gjort succé, både som bok och som film. Mats har även tilldelats många priser och utmärkelser. Två av dessa är: Kungliga dramatiska teaterns pris för bästa pjäs för barn och ungdom 1990 och Augustpriset 1993. Nu för tiden är Mats författare på heltid, men han åker runt till högstadieskolor och gymnasieskolor och har föredrag ibland.


Några av Mats barn och ungdomsböcker:

Hallonörnen, 1980
Halva sanningen, 1984
Jac uppmuntraren, 1987
Därvarns resa, 1991
Vinterviken, 1993
Emma och Daniel – Mötet, 1996
Den osynlige, 2000
Tjafs, 2002



Jämförelser mellan Mats Wahls liv och hans böcker

Jag har upptäckt tre saker som Mats ofta tar upp i sina böcker som man kan se likheter av sådant som han själv har upplevt.

1. Den försvunne fadern.
I Mats böcker är pappan ofta inte med alls eller finns bara i huvudpersonens tankar. T.ex. I ”Vinterviken” så har pappan lämnat familjen och en styvpappa som inte är speciellt snäll har kommit in i bilden, precis samma sak som hände Mats själv. Ett annat exempel är i ”Den osynlige” där nämns pappan överhuvudtaget inte. Varför Mats tar upp det här kan vara för att han känner att hans pappa har svikit honom och att han genom sina böcker vill ge igen.

2. Att förlora sitt livs kärlek.
I alla de tre böckerna som jag har läst så har huvudpersonerna förlorat sitt livs kärlek. I ”Den osynlige” så dör huvudpersonen ifrån den han älskar och det barn de väntar tillsammans. I ”Vinterviken” så kämpar John-John för att få Elisabeth och förlorar henne många gånger men vinner tillbaka henne tillslut. I ”Därvarns resa” så skulle aldrig Karis pappa låta henne gifta sig med Lars, så de båda gifter sig med någon annan och ses aldrig igen. Men när de båda dör så älskar de fortfarande varandra. Mats har själv upplevt denna förlust när han var tvungen att flytta ifrån sin barndomskärlek Katarina när han var tolv år.

3. Kontakt med vatten.
I nästan alla Mats Wahls böcker så kommer huvudpersonerna på ett eller annat sätt i kontakt med vatten. I ”Den osynlige” så blir Hilmer misshandlad vid en sjö och det är där som den största delen av boken utspelar sig. I ”Vinterviken” så är det just Vinterviken som skiljer John-John och Elisabeth åt och det är också där de först får kontakt med varandra när John-John räddar Elisabeths lillasyster Patricia från att drunkna. I ”Därvarns resa” så flyter Lars och Kari på ett isflak och får verkligen känna på vad havet kan åstadkomma. Jag tror att Mats skriver mycket om vatten för att han har stora erfarenheter och många minnen av det. Eftersom att han bodde vid kusten på ön Gotland så lekte han säkert mycket vid vattnet som barn.


Intervju med Mats Wahl

Jag skrev ett brev till Mats med frågor om hans liv och han skrev tillbaka och hänvisade mig till hans hemsida. Men jag hittade inte allt det jag ville veta där. Så jag började söka på andra sidor på Internet och hittade tillslut en tjej som hade skrivit till Mats och fått svar.
Här är några frågor och svar:

1. Läser du mycket? Vad tycker du i så fall om att läsa?
Svar: Jag läser inte lika mycket som förr men när det blir av är det författare som Faulkner, Ford, Chandler och Hjalmar Söderbergs ”Doktor glas”.

2. Finns det något speciellt sätt du gillar att skriva på?
Svar: Jag skriver helst i första person.

3. Har du varit med om det du skriver om?
Svar: Är jag ”med om något” när jag drömmer om natten, när jag dagdrömmer, när jag fantiserar kring en berättelse? Vad innebär det ”att vara med om något”? Jag är alltid ”med om något". Jag lever en stor del av mitt liv i fantasin. Jag är en sådan berättare som arbetar - och bitvis lever - i fantasin.

4. Kan man leva på att vara författare?
Svar: Sveriges Författarförbund har drygt 2000 medlemmar. För att kunna bli medlem i förbundet måste man ha publicerat minst två böcker. Sannolikt kan mindre än 5 % av förbundets medlemmar leva på sitt författarskap, om man med ”leva” menar att man skall ha en årsinkomst över en femårsperiod som motsvarar en högstadielärares.

5. Vilken är den bästa bok du skrivit?
Svar: Ett sätt att hantera frågan är att säga: ”Den bästa bok jag skrivit är den som jag skulle ändra minst i om jag än en gång bearbetade och skrev om den”. Vilken bok skulle jag ändra minst i? Jag tror att de böcker jag idag skulle ändra minst i är ”Därvarns Resa” och ”I Ballong över Stilla Havet”.


Bokrecension

Handling:
Hilmer Eriksson ska cykla och hämta sin handduk som han har glömt i ett omklädningsrum, men han kommer varken fram till hallen eller hem igen. Hilmers föräldrar polisanmäler händelsen efter det att han har varit försvunnen i många timmar. Det blir polisen Harald Fors jobb att hitta den försvunne pojken.

Hilmer går till skolan en dag och upptäcker att ingen ser honom. Även fast han slänger flera böcker i väggen inför ett klassrum fullt med elever så reagerar ingen. Han tror först att det hela är ett skämt men inser efter ett tag att han har blivit osynlig.

Genom hela boken får man följa Fors i hans jakt efter Hilmer. Hela tiden är Hilmer där. Han vet inte själv varför han är borta. Det enda han vet är att han måste följa Fors för att få veta vad som har hänt med honom.

Vad har hänt med Hilmer? Kommer Fors att hitta honom eller är det för sent?

Teman:
Boken har mycket inslag av kärlek och spänning. Kärleken jag talar om är mellan Elin och Hilmer, två ungdomar som verkligen älskar varandra. Spänningen jag upplever är under letandet av Hilmer och under förhören av de misstänkta.

Miljöbeskrivning:
Boken utspelar sig i slutet av 1990-talet någonstans utanför Stockholm och det är mitt i hösten. Löven har redan fallit av träden, det är regnigt och kallt ute. Boken utspelar sig under 2 dagar, måndag och tisdag. Polisen letar efter Hilmer både under dagtid och nattetid. I Lugnetskolan, där Hilmer går, ägnar Fors mycket tid åt att förhöra elever och andra som arbetar där. Den plats som polisen tycker är mest intressant att leta på är Bäckstigen vid Flaxån, där ett nazistgäng har vistats vid samma tid som Hilmer försvann.

Hur författaren fångade mitt intresse:
För det första så ville jag läsa boken p.g.a. att jag hade sett filmen som är baserad på boken. Filmen berörde mig väldigt mycket, så redan där fångades mitt intresse för att läsa boken. För mig var det spänningen i början av boken som gjorde att jag ville läsa mer. Jag visste till största del vad som skulle hända eftersom att jag hade sett filmen, men det kan skilja sig ganska mycket mellan bok och film och det gjorde det verkligen. Jag märkte ganska snart att jag inte hade någon aning alls om vad som skulle hända. Det var ungefär som att de var två helt olika historier. Att regissören bara hade tagit idén men inget mer. Så det hela att boken och filmen skilde sig så mycket ifrån varandra, gjorde att jag ville läsa hela boken för att se om de överhuvudtaget hade samma slut.

Huvudpersoner:
Grunden till hela boken handlar om Hilmer Eriksson, så man måste nog säga att han är en av de viktigaste huvudpersonerna trots att han bara är med men inte gör något. Man får bara följa hans tankar och känslor. Hilmer går i 9: e klass på Lugnetskolan. Det jag kände när jag läste boken var att han är en ganska lugn person med mycket kärlek inom sig. Väldigt mycket kärlek känner han för sin flickvän Elin som är den enda han tänker på under bokens gång. Hilmer spelar fotboll på fritiden och är med i en schackklubb.

Harald Fors är polisen som utreder Hilmers försvinnande. Han arbetar egentligen inne i stan men har åkt utanför stan för att, som jag skrev förut, utreda försvinnandet. Han är väldigt engagerad i sitt arbete, han lägger ner väldigt mycket tid bara för att hitta Hilmer. Letandet blir väldigt personligt för honom. Han ger sig inte förrän han har hittat pojken. Detta tycker jag gör honom till en väldigt bra polis. En polis som verkligen bryr sig om vad som händer och inte tänker ”nu slutar jag” och går hem. Harald Fors är så mycket mer än så. Han letar lika intensivt som om det skulle ha varit hans egen son som varit försvunnen.

Anneli Tullgren är också en stor karaktär i boken. Man blir misstänksam mot henne redan från första gången hennes namn nämns. Hon är skolans värsting och ledare i ett nazistgäng. Alla är rädda för Anneli. Hon är hotfull och aggressiv alltjämnt. Hon är den huvudmisstänkte i Hilmers försvinnande. Jag skulle nog säga att hon är en orolig själ, någon som ropar på hjälp men inte får någon. Hon har uppenbarligen haft en jobbig uppväxt och gör nu allt för att ta ut sin hämnd och ilska på första bästa människa.

Egna upplevelser av det jag läst:
Händelserna i boken och Hilmer får mig direkt att tänka på Daniel Wretström som blev brutalt mördad i Salem år 2000 av ett invandrargäng. Bara att här i boken är det ett gäng med svenska ungdomar som ger sig på en svensk pojke för att han har försvarat en invandrare. Men jag tycker att båda brotten påminner ganska mycket om varandra. Jag kan också relatera till händelserna i skolan. Att det är vissa människor som är elaka mot andra människor helt utan motiv. Jag kan också känna igen mig i rasismen på Lugnetskolan, den är den samma som den omvända rasismen på Hagalundsskolan.

Moraliska, ideologiska eller sociala problem i boken:
Jag kan komma på två stycken moraliska problem som jag hittade i boken. Det första är främlingsfientlighet. En minoritetsgrupp som blir utsatt för trakasserier av människor som inte vet någonting om deras bakgrund. De hatar invandrare helt utan någon grund till detta. Det enda de kan säga till sitt försvar är ”att invandrare inte har något här att göra”.
Det andra är sexism. På polisstationen så jobbar det bara en enda tjej. Hon är en utav de bästa poliserna. Men hon får knappt ta några jobb på egen hand. Männen på stationen säger själva ”hon skulle kunna bli hur bra som helst, om hon inte skulle vara en kvinna”. Det sociala problemet är att så kallade ”bråkstakar” inte får hjälp för sina problem. De mobbar och misshandlar men ingen vågar göra något. Man borde istället gå till grunden med problemet, se hur ungdomarna har det hemma och se vad man kan göra åt det. Kanske är omplacering ett alternativ.

Vad jag tyckte om slutet och obesvarade frågor:
Jag tycker att slutet var lite väl kort, det kunde ha varit bättre utarbetat. Allting hände så himla snabbt och man fick inte riktigt veta vad som hände efter det att Hilmer dog. Hur hans familj bearbetade sorgen, huruvida Elin behöll hennes och Hilmers barn eller ej, vad de tre gärningsmännen fick för straff osv.

Egna kommentarer: (läsvärd/dålig, författarens sätt att skriva)
Jag tycker faktiskt inte att boken var speciellt bra. Det kan bero mycket på att jag såg filmen före det att jag läste boken. Vilket kanske var ett stort misstag. Jag fick ut så himla mycket av filmen men boken var ganska torr och det hände inte så mycket. Mats Wahl skriver väldigt detaljerat, vilket kan vara bra i vissa delar av boken, men samtalen i boken var väldigt torra. Samma frågor upprepades gång på gång och det blev till slut ganska jobbigt att läsa. Mats kunde ha lagt till lite mer intressanta händelser för att locka läsaren. Men jag antar att han ville göra den så verklighetstrogen som möjligt. Genom det gjorde han en väldigt bra story till en ganska trist roman.

Bokrecension

Handling:
Boken handlar om en pojke vid namn Lars Thorbiörnsson. Lars föddes en kall vinterdag ute på isen vid Gotlands nordligaste del, Fårö, i början av 1600-talet. När Lars började få tänder så hade han sönder sin mors bröst och hon började då kalla honom för ”Därvarn”. Några månader efter det att Lars föddes så föddes Simes Kari i en annan gård på Fårö. Hon växte upp till att bli den vackraste av alla flickor. Redan när Lars för första gången träffade Kari så älskade han henne.

Vad Lars än gjorde under sin uppväxt så gick det fel. Han hade alltid sönder saker och han fick t.o.m. sina föräldrars hus att brinna ner. Alla Lars olyckor blev kända på Fårö och tillslut började alla kalla honom för ”Därvarn”.

Alla Fåröbönder skulle efter jul ut och fånga säl. En tradition som de följde varje år. Lars mor ville hemskt gärna att Lars skulle få följa med ut men de ville inte de andra männen eftersom de visste att Lars förde olycka med sig. Men det slutade med att Lars fick följa med ut i utbyte mot att Stor-Simen skulle få köpa deras skog. Väl ute på isen hände någonting fruktansvärt, isen började spricka och alla Fåröbönder började färdas från Gotlands kust på flera olika isflak. Lars Thorbiörnsson och Simes Kari hamnade på samma isflak. Deras 10 dagars kamp om att överleva på isen och vad som händer därefter är vad man får följa och veta i resten av boken.

Teman:
Boken har många inslag av kärlek och spänning. Den förbjudna kärleken mellan Lars och Kari som de kan visa för varandra när de är på isen och ingen annan kan se dem. Kärlek upplever jag också från dem som inte kom bort på isen, all saknad och rädsla för de bortkomna. T ex att de går och ber i kyrkan börja söndag för att deras nära och kära ska komma tillbaka. Jag upplever mycket spänning när man inte vet ifall de ska överleva eller inte. De flyter runt på isen och har ingenting annat än fruset sälkött och snö att äta.


Miljöbeskrivning:
Boken utspelar sig på 1600-talet på Sveriges största ö Gotland. Huvudpersonerna bor på Fårö som ligger i det nordligaste Gotland. Mestadels är det vinter och isen ligger tjock över Östersjön. Om man bortser från Lars uppväxt och livet efter tiden på isflaket så utspelar sig boken från någon gång efter jul fram till våren.

Hur författaren fångade mitt intresse:
Hela grejen med att Lars var olycksdrabbad gjorde att jag visste att något skulle hända. Detta gjorde att jag ville läsa vidare. Hela tiden hände det något nytt spännande. T ex när Lars var liten och spionerade på Kari och råkade kasta en sten i huvudet på henne när han skulle skrämma henne gjorde att jag ville läsa vidare, eftersom att jag förstod att han skulle få någon typ av straff. När de sen väl hamnade på isen så var jag bara tvungen att läsa vidare eftersom ovissheten var så stor. Mats Wahl gjorde varje scen spännande, även om det bara var vinden som blåste ute.


Huvudpersoner:
Lars Thorbiörnsson är en pojke på 16 år. Han har som sagt aldrig turen med sig. Lars bor med sin mamma och pappa på gården Auren på Fårö. Han är en ung man som inte ger upp i första taget. Även fast Kari håller på att ge upp ute på isen så ger han henne hopp om att de kommer överleva. När hon inte längre vill äta fryst säl så värmer han köttet i sin egen mun innan hon äter det. När Kari tycker att olyckan är som stört är Lars i det lyckligaste tillståndet i sitt liv, han får vara med sitt livs kärlek. Jag skulle vilja säga att Lars är en gentleman.

Simes Kari är den vackraste av alla flickor men detta vill hon själv inte dra nytta av. Hon har friare som svansar efter henne hela tiden men Kari är inte speciellt intresserad. Även fast de flesta flickorna i henne ålder redan är gifta och har barn så vill hon själv hellre leka med sina småkusiner i stället för att stå vid spisen eller passa småbarn. Jag tycker att hon är en tuff flicka för att vara på 1600-talet. På den tiden fick inte kvinnor säga till om så mycket, men hon vågar förolämpa sina friare riktigt rejält. Jag skulle säga att Kari är mer som en pojkflicka som kastar sten, slåss och smutsar ner sig.


Egna upplevelser av det jag läst:
Det enda jag kan komma på är den förbjudna kärleken, men inte på samma sätt som i boken. I mitt fall var det mina kompisar som sa ”var inte tillsammans med honom, han är inte bra för dig”. I boken är det mer att Kari inte ville gifta sig med Lars för att hennes pappa inte skulle vilja det. Hon vill vara sin familj till lags och nu när de hade valt ut en make till henne så är det så det skulle bli. Jag tycker att det är sorgligt, man borde ju få följa sitt hjärta utan att få dåligt samvete eller t.o.m. bli bortvisad från sin familj. Jag kan också känna igen mig lite när jag har läst om hedersmord och dylikt. T ex när en tjej inte får vara tillsammans med en svensk man för att han inte är muslim.

Moraliska, ideologiska eller sociala problem i boken:
Ett moraliskt problem som jag kan komma på är att alla kallar Lars för ”Därvarn”. Alla på Fårö kan ju knappast ha blivit drabbade av hans olycka men ändå så dömer de honom. Detta tycker jag är väldigt fel. Att man inte får vänner och blir utfryst för att man för lite otur med sig. Alla borde skaffa sig en egen uppfattning om vem Lars egentligen är i stället för att tro på vad någon annan säger.

Vad jag tyckte om slutet och obesvarade frågor:
Jag tycker att slutet var lite väl kort. Att Mats hade lite bråttom och försökte skriva ner slutet på bara några få sidor. Han kunde ha skrivit lite mer omfattande och berättat hur Lars och Karis liv blev, inte bara att de gifte sig med någon annan och fick massor av barn. Jag skulle ha velat veta ifall de tänkte på varandra något mer eller om de lät allt glömmas bort.


Egna kommentarer: (läsvärd/dålig, författarens sätt att skriva)
Den här boken är verkligen värd att läsa, både för killar och för tjejer i alla åldrar. Jag tror att alla kan få ut något av den. Jag själv uppskattar livet ännu mer nu efter att jag har läst den. Man får sig en tankeställare om att man inte ska ta allt för givet jämt. Den här boken tycker jag att Mats Wahl verkligen har lyckats med. Det händer alltid något spännande och han har inte med några långa tråkiga dialoger.


Bokrecension


Handling:
John-John och hans vän Sluggo stjäl en kanot och paddlar över till Solviksbadet i Bromma. Där möter de några flickor. När de börjar prata med flickorna åker en motorbåt i full fart mot dem och en utav flickorna försvinner under vattnet. John-John hoppar fort i vattnet och räddar livet på Patricia, som flickan heter. Patricias föräldrar låter John-John och Sluggo följa med dem hem och de får en belöning på 1500:- var. Under tiden de är i lyxvillan i Bromma så kommer deras andra dotter, Elisabeth, hem. John-John förälskar sig i henne direkt. När John-John och Sluggo går hem lite senare så bestämmer de sig för att göra inbrott i villan, vilket de senare gör. De får med sig en hel del sprit och en revolver. Trots att de hade varit där lite tidigare på dagen så var det ingen som misstänkte dem.

När skolan sedan börjar några dagar senare så upptäcker John-John att Elisabeth och han har börjat i samma klass på gymnasiet, detta till bådas glädje. Efter ett tag så blir de tillsammans, men då brakar helvetet lös. John-Johns styvpappa gör inbrott hos Elisabeth. När Elisabeth får reda på att det var hans styvpappa som gjorde inbrottet så klarnar allt för henne. Det var John-John som hade tipsat sin styvpappa om var deras dyrbara tavlor fanns.


Teman:
Boken har inslag av spänning och kärlek. Spänningen är när John-John och Sluggo bryter sig in i villan och när John-John kollar in nazistbasen i skogen. Vid båda tillfällena så vet man inte ifall någon ska komma på dem, vilket är olidligt spännande. Kärleken är mellan John-John och Elisabeth. De har ett väldigt intensivt förhållande och Mats Wahl beskriver flera erotiska stunder de har tillsammans.


Miljöbeskrivning:
Boken utspelar sig i början av 1990-talet i några förorter väster om Stockholm. I början av boken så är det högsommar och olidligt varm och i slutet så är det kall vinter. Så boken utspelar sig under ungefär ett halvår. Huvudpersonerna befinner sig mestadels i Bromma, Alvik, city och på teaterskolan där de båda går.

Hur författaren fångade mitt intresse:
Första gången jag fick kontakt med Vinterviken var när jag såg filmen någon gång i lågstadiet. Då tyckte jag att den var jättebra men visste inte alls att den fanns på bok. Jag upptäckte boken i 6an tror jag. Då läste jag den och tyckte att den var minst lika bra som filmen. När man läser Vinterviken så bygger Mats Wahl upp spänningen jättebra i början när Sluggo och John-John gör inbrottet. Det är den händelsen som gjorde att jag ville läsa vidare. Man kan säga att den är grunden till boken. Det är den händelsen som gör att boken blir läsvärd. Utan den så skulle det vara som vilken kärlekshistoria som helst med Mats Wahl blandar in spänningen i kärleken så ett suveränt sätt.


Huvudpersoner:
John-John är en ganska vanlig tonårskille. Han har precis gått ut nian och ska börja teaterlinjen på gymnasiet. Hans stora dröm är att bli skådespelare precis som sin pappa. Han har precis flyttat tillbaka hem till sin mamma. Där bor de tillsammans med hans syster Lena och hans styvpappa som han kallar ”Skithuvet”. Innan bodde han hos sin mormor men hon kastade ut honom när han stal en kajak tillsammans med Sluggo. Sin lediga tid ägnar han åt att träna boxning. John-John är en väldigt poetisk kille som har mycket kärlek inom sig. Han skriver t.ex. mycket om kärlek till sin mamma i sina dikter, mycket om kvinnokroppen som han tydligen beundrar. Han kan uttrycka sina känslor väldigt bra och stå för dem, något som inte många killar gör. Detta gillar jag med honom.

Elisabeth är vad man skulle kalla en äkta snobb. Hon bor i en lyxvilla i Bromma med sin familj, shoppar när hon vill och alltid på NK. Hon är uppfostrad med silversked i munnen. Hon lever livet som många drömmer om men hon gillar det inte alls. Hon skulle mycket hellre vilja vara speciell. Hon känner sig som ”vem som helst” säger hon till John-John i boken. Hon tycker inte att hon passar in med de andra i hennes klass. Allt detta plus att hennes pappa knappt pratat med henne sedan hennes bror dog för 5 år sedan har gjort henne till en väldigt sorgsen tjej. Jag tycker att hon verkar vara en sådan människa som väldigt lätt skulle kunna bli självmordbenägen. John-John blir hennes ljus i tillvaron. Han gör henne lycklig och ger henne sådan kärlek som hon aldrig har fått uppleva. Han klättrar till t.ex. upp för hennes brandstege mitt i natten bara för att säga att han älskar henne.


Egna upplevelser av det jag läst:
Nazismen i boken upplever jag väldigt ofta. När jag går på stan, läser tidningen eller är ute på Internet. Man hör alltid slagord mot utlänningar. Ibland kanske de förtjänar det men oftast är det bara taget ut tomma intet för att ha något att säga. I tidningar läser man om nazister som mördat utlänningar eller tvärt om. Det är hela tiden en ständig kamp mellan svarta och vita människor. Styvpappan i boken känner jag också igen. Inte från min egen familj men från många andras. En väldigt elak människa som smörar för mamman i familjen medans han försöker undanröja barnen för att få mamman och huset för sig själv. I detta ingår det ofta att styvpappan slår eller utnyttjar barnen på ett eller annat sätt.


Moraliska, ideologiska eller sociala problem i boken:
Ett moraliskt problem är att John-John och Sluggo överhuvudtaget gör inbrottet i Bromma. De hade fått sin belöning men ändå bröt de sig in. Hur mycket pengar en människa en har så ger inte det rätten till att ta något utav det. De här två ungdomarna har allvarliga problem med sin moral. De vet inte riktigt vad som är rätt eller fel, eller så är de väldigt korkade. Nazismen i boken kan man nog säga är både ett ideologiskt och ett socialt problem. Nazisterna är trots allt ett politiskt parti. Men det har i detta fall gått i överdrift. Det här är med livet som insats, antingen är man med dem eller så dör man.


Vad jag tyckte om slutet och obesvarade frågor:
Jag tyckte om slutet väldigt mycket. Det var romantiskt och lyckligt. Trots allt som hänt så skrev Elisabeth till John-John att hon älskade honom. Vad man sen får fundera på själv är ifall de blev tillsammans eller ej. Det är en gåta som man aldrig kommer få svar på. Men förhoppningsvis så blir de det och alla lever lyckliga i alla sina dagar.


Egna kommentarer: (läsvärd/dålig, författarens sätt att skriva)
Den här boken är en utav de bästa böckerna jag har läst. Den har allt som en bok ska ha, kärlek, spänning och humor. Jag är väldigt glad att filmen och boken är så lika varandra. För ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Mats Wahl

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Sara Batata 2007-05-15

    arbetet om mats wahl är väldig

  • Pontus Angwald Westesson 2012-11-22

    Mycket bra!

Källhänvisning

Sara Henriksson [2005-05-30]   Mats Wahl
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=4333 [2017-06-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in