De röda Massaierna

6089 visningar
uppladdat: 2005-04-10
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Solen steker mot den heta marken. Lejonet med sin vackra man lunkar trött över savannen. Vad han ännu inte vet är att hans liv är i fara. Trots att det är han som är kungen över savannen går han inte säker. En grupp rödmålade människor smyger bland de små buskana en bit bort, precis utom synhåll för lejonet. Med sina röda höftskynken, färgglada smycken, långa pinnar och korta svärd avslöjar de snabbt sin identitet.
De är en grupp moraner, tillhörande naturfolket Massaierna. För hundra år sedan hade detta varit en vanlig syn. Idag är det förbjudet. Beviset på moranens hjältemod måste bevisas på annat sätt. En bit av traditioner och ceremonier är avslutade. Men än finns mycket kvar. Massaifolket bär det med sig. Så länge de finns kommer även ceremonierna finnas kvar. Lejonet upptäcker en oförsiktig ung pojke. Han kommer undan. Detta var en av de sista lagliga jakterna i Massaiernas historia.

Finns det något mer intresse väckande än ett folk som lever som de alltid gjort, sida vid sida med civilisationens Afrika. Det är inte helt utan förundran jag frågar mig hur detta kan vara möjligt. Hur kan de fortfarande leva som de alltid gjort, eller gör de inte det? Jag har valt att fördjupa mig i deras levnadssätt med traditioner och ceremonier.
• Var lever de?
• Hur lever de? (traditioner, ceremonier)
• Hur är det att vara man respektive kvinna?
• Vad tror Afrikas naturfolk på? (generellt sett)

För att få fram den information jag fått har jag dels försökt på nätet, utan framgång. Enbart på tyska i stort sett. Jag har lånat två böcker från biblioteket i Munkfors. ”De sista Massaierna” och ”Kungar, gudar och andar”. Jag har även lånat två andra böcker, skrivna på engelska ”Africa adorned” och African ceremonies 1”. Det har varit intressant, men också jobbigt att översätta från engelskan, samt att det inte stod exakt lika i alla böckerna. Men jag har kompromissat och tagit de som verkar trovärdigast.

Jag har valt att inrikta mig på det traditionella Massai livet. Inte hur de lever nu, bland folk. Anledningen till det är för att det var svårt nog att finna den fakta som jag har, och att ta reda på sådant skulle ta alldeles för lång tid. Jag har inte heller sett till hur de levde från allra första början. Det intressanta för mig är hur de lever traditionellt sett. Vad de tror på kommer inte heller att utgöra någon stor del av uppsatsen eftersom det inte fanns att finna. Jag har istället inriktat mig på de afrikanska naturfolkets tro generellt sett. Det måste ju finnas ett samband även där emellan, och religionen verkar inte ha något stort inflytande hos Massaierna. De lever mest efter sina ceremonier.



Massailand är området som sträcker sig från södra Kenya till norra Tanzania. Här lever naturfolket Massaierna tillsammans med sitt boskap fritt i naturen. De bor i hyddor gjorda av lera och hyddorna är byggda likte en cirkel, men en hydda i mitten. Platsen kallas Manyatta. Det finns olika teorier var de ursprungligen härstammar ifrån, men en teori är att de kommer från Nord Afrika, genom Nilen och sedan kom till Kenya och Tanzania under 1500– talet.
Massaierna lever sitt liv i olika stadium som hyllas av olika ceremonier. Denna cykel av ritualer breder ut sig över mer än 25 år och har sin början med omskärelsen. Den mest uppskattade och uppseendeväckande ceremonin är när männen passerar det så kallade krigarskapet genom Eunoton.
Som barn har de inte så stor roll i familjesystemet. De mjölkar korna och gör dagliga sysslor. Massaierna värderar sitt boskap mycket högt, och de är det mest betydelsefulla för folket, efter sina barn. De tror att all boskap en gång tillhörde dem, som de fick som en gåva av guden Enkai. (Förr försökte de ta tillbaka sitt boskap).
Deras kost är inte särskilt varierad, de lever först och främst av kött, mjölk och blod. Folket lever även i olika klaner. För att det inte ska bli incest, som för Massaierna är starkt tabu-stämplat, måste de se till att välja en partner från en annan klan. Genom olika klansystem, underklaner och släktskapsgrupper kan de skilja på varandra. Ibland kan det vara sådana skiljaktigheter mellan klanerna att de ha svårt att kommunicera med varandra.

Moraner- åren som krigare

När en pojke är mellan 15 till 18 år genom går han igenom en omskärelse. Det är en ceremoni där alla jämngamla pojkar samlas, tillsammans med hans far och övriga män i Klanen. Mannen som genomför omskärelsen kommer oftast från en annan folkgrupp som de anser lägre stående än sig själva. De jämngamla pojkarna är där för att ge stöd åt den för stunden oomskurne pojken, som mot alla odds inte får skrika eller ens röra en min. Det skulle förfölja honom resten av livet, och skulle inte göra honom gott i den kommande tiden som moran, eftersom folket tror att om man klarar av ritualen utan skrik kommer man klara av livets alla problem, och upprätthålla det stolta ryktet om massaifolket. Efter en pojke blivit omskuren ska han dricka den stärkande och läkande drycken med tjurblod blandat med mjölk.

När en pojke blivit omskuren träder han in i ett nytt stadium, krigarskapet, där han blir en ”moran”. Som en juniormoran är hans huvudplikt att skydda Manyattan och boskapen. Att vara en moran innebär inga särskilda förpliktelser. Det är nu de unga männen lever sina liv som ungkarlar. De får inte ha sex innan omskärelsen, men nu är de har blivit krigare får de det. Det enda de måste tänka på är att kvinnan inte får blir gravid. För Massaierna är utomäktenskapliga barn starkt tabu.
Det vilda livet som moran, det är som moraner de gamla fördomarna och ”vilde-” associationer som dessa härstammar. När det fortfarande var lagligt ingick det för moranerna att utföra en lejonjakts ritual. Det innebar att en man, men hjälp av andra skulle smyga sig på lejonet och döda det med sitt långa spjut. Detta för att bevisa sig modig, som är en mycket viktig egenskap hos gruppen. Vad som annars, till utseendet kännetecknar en moran förutom deras röda höftskynke och sina färgglada smycken som kännetecknar hela Massaifolket, använder de sig ett slags vapen, kallat ”irinkan”, som ser ut som en pinne som är formad med en boll längst ut. Deras korta svärd, ”ol alem, och sina försvarskäppar och spjut ”orinka”. Förutom sina vapen finns det något som enbart kännetecknar dem för att vara moräner, nämligen deras hår. De röda långa flätorna växer så länge de förblir i krigarskapet.

Eunoton– den viktigaste ceremonin

Detta är ceremonin som slussar moranerna in i vuxenlivet, efter nästan tio år i krigarskap. Ceremonin sker vart 7:e år och vara i fyra dagar.
Den första dagens ritual är att dansa och fira ”Den röda dansen”, ”ipid”, där moranerna hoppar upp och ner och använder sig nästan enbart av fotlederna. De hoppar högt och turas om om vem som hoppar. Det kan hända att efter den snabba inandningen, att moranen kommer in i ett slags trance. Han kan då bli våldsam, både för sig själv och andra. Dansen är tillägnad det heta krigar temperamentet.
På den andra dagen av Eunoton beger sig moranerna till en förutbestämd plats där det finns mycket kalk. De målar sina kroppar vita med olika tecken som symboliserar hjältemod och annat de åstadkommit under sina år som krigare. Den vita färgen symboliserar även fred, och ritualen kallas, ”Den vita dansen”.
Moranernas mödrar bygger den tredje dagen den hydda som placeras i mittan av boplatsen, Manyattan. Hyddan kallas för ”Osingra”.
När krigarna kommer tillbaka från skogen (som de varit i en stund) springer de till Manyattan och runt Osingran, runt, runt, tillsammans med sina mödrar och flickvänner. Moranerna går sedan in i hyddan där de under natten kommer dricka mjölk, äta speciell mat och utföra hemliga ritualer.
Vid soluppgången den fjärde och sista dagen på Eunoton sker den slutliga ritualen innan moranerna blivit män ”på riktigt”. Mödrarna rakar glatt bort de röda lockarna på sina söner, som symboliserade krigarskapet, medan den forne moranen sörjer. Uppgiften att raka sin sons huvud anses vara det viktigaste en mor kan göra för sin son, bortsett från födseln.

Så småningom får gifter sig nu mannen med en förutbestämd ”kvinna” (flicka), från en annan klan, och flyttar ut från Manyattan till en familjegård, ”en kang”.

Kvinnorna

För kvinnorna är inte livet lika ansvarslöst som för männen. Här finns ingen krigar tid, utan ansvar från tidig ålder, för här blir flickorna kvinnor den dag de får sin första mens.
Redan som små finns de vid moranernas sida. De är deras flickvänner redan i åldrarna nio till ungefär trettonårs åldern. Anledningen till denna ålderskillnad är på grund av att det inte få bli några utomäktenskapliga barn. (Skulle detta mot all förmodan ske skulle flickorna bli tvungna att omskäras omedelbart och giftas bort eller uteslutas på ett eller annat sätt). Men flickornas relationer till moranerna behöver inte leda till sex, och gör oftast inte det, men det är tillåtet för dem. Relationen är även mer komplicerad. Som ung är det inte bara en pojkvän för flickorna, det är nu hon har chansen att själv välja sin partner, men det är inte nog med en, hon får nämligen välja tre! Den första, hennes ”sweetheart” är hon till hands för, stöttar honom och mjölkar korna och ser till att han får mjölk. Killen nummer två är den hon tar hand om när den första inte är närvarande, tillexempel ute på jakt eller liknande. Den tredje tar istället hand om henne, och är den som gör ärenden åt henne, relationen bli mer jämställd där. Mellan dessa tre finns ingen svartsjuka, och de måste respektera varandras status i relationen till flickan.
När flickan får sin första mens är det direkt slut på hennes relationer. Det är då hon ska omskäras. Under en kväll samlas hennes familj tillsammans med henne för att medverka under hennes omskärelse. Med ett specialgjort verktyg med kupat blad skär den kvinnliga omskärerskan bort hennes klitoris. Denna ceremonin firas inte alls lika starkt som pojkarnas omskärelse Efteråt får hon drick smält djurfett som sägs vara bra för läkningen, och under en period på sex veckor är hon förbjuden att tala med män eller främlingar. Hon har på sig ett mörkblått tygstycke och ett pärlband i pannan som vittnar om hennes nya status. Nu är hon kvinna.
Flickans/kvinnans föräldrar har redan bestämt en man åt henne. En man från en annan klan, eftersom männen inom den egna klanen är bröder, genom krigarnas brödraskap, som också de räknas som hennes fäder. Kvinnan har en rättighet att avvisa en trolovning, men det slutgiltiga beslutet gör fadern. Ibland kan även fadern välja att behålla en eller två döttrar i hemmet om han inte har någon son. Flickorna/kvinnorna kan då få söner med utvalda män som sedan får ärva. Kvinnor får nämligen inte ärva.
När en kvinna gifter sig med en man gifter hon sig praktiskt taget med hela hans årskull, eftersom de ingår i ett brödraskap delar de på i stort sett allt. Om en årskulls broder skulle besöka dem får han gå till sängs med henne om hon vill det.
Det finns även vissa kännetecken så att man kan se vem som är fru och inte. De rakar av sitt hår på huvudet. Mest för att dra uppmärksamhet till deras vackra färgstarka pärlsmycken. De långa blå halsbanden bärs endast av gifta kvinnor. Samt deras stora örhängen som är breda och platta.

Massaiernas tro - Afrikas naturreligioners tro generellt

I kontinentens norra delar gäller den Islamistiska tron, och kontinentens sydliga delar är kristnat. Det är först och främst i de mellersta delarna naturreligionen fortfarande existerar.
Den inhemska Afrikanska tron baseras främst på andar och gudar. De tror på en ”högre gud”, eller på en himmelns gud som sänder åska och blixtar. Jorden, solen och månen är de framstående gudarna, samt havsgudar som dyrkas i väst. Dessa är goda andra, men solen spelar en dubbel roll. –Den skapar liv, och torkar ut och dödar.
Jorden är alltid Gudinna. Hon gynnar de som tillber henne och straffar de som missköter henne. Skogen är en mystisk gudinna som är svår att förstå sig på. Afrikanerna ser skogen som gudarnas boplats och där andarna lever i en annan värld. Beger man sig in i skogen ska man vara försiktig, men man måste också utföra vissa ritualer. I skogen bor också dvärgdemoner ”Elokos”. De slukar människokött, och har en enorm trollmakt.
Många Afrikaner tror att allting i naturen bebos av andar. Allt som har makt att döda en människa trodde man förr var bebott av starka andar, tillexempel Lejon, orm, blixten och floder.
Skillnaden mellan andar och gudar är att gudarna är övermänskliga, och de har en med präglad personlighet som är lika över allt.
Det finns många sagor och sägner som förklarar uppkomsten av solen, månen och stjärnorna. Det finns en tro om att solen en gång bodde på jorden. Det var mörkt överallt, men när mannen (solen) lyfte på sin arm blev det ljus, men bara så det räckte runt hans hydda på natten. Sägnen säger att några barn kröp in i hans hydda och kastade upp honom i skyn. Det blev då ljus över hela världen.
I andarnas värld tror ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: De röda Massaierna

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Sara Olsson [2005-04-10]   De röda Massaierna
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=3928 [2018-04-21]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook