Blod svett och tårar

3 röster
11979 visningar
uppladdat: 2005-02-10
kristin bernhardtson

kristin bernhardtson

Från
Stockholm
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Thérèse Raquin- en annorlunda skildring av blod svett och tårar
Kärlek, egosim och mord är det vi främst får möta i Émile Zolas roman Thérèse Raquin. Med Thérèse Raquin inledde Zola den litterära epoken naturalismen då han beskrev allt otroligt detaljerat och gjorde de otroligt ingående miljöskildringar.

Mme Raquin fick en dag, när hennes son Camille var liten, vårdnaden om Camilles kusin Thérèse. Thérèse växte upp och delade allt med Camille som var väldigt sjuk; säng, Mme Raquins extrema tillsyn och medicinering, trots att bara var Camille var sjuk. När barnen hade blivit vuxna och flyttade in till ett kyffe i Paris bestämde Mme Raquin att Thérèse och Camille skulle gifta sig. Ingen av makarna vågade sätta sig upp mot beslutet för att inte verka otacksamma mot Mme Raquin som tagit hand om dem. Det är här som själva historien börjar. I Paris träffar Camille sin barndomsvän Laurent som blir en trogen gäst hos familjen vilket är alla till lags, särskilt då Thérèse och Camilles äktenskap är inte bra. Thérèse äcklas av Camilles närvaro då hon bara ser honom som ett sjukt barn och Camille känner sig inte attraterad av Thérèse eftersom de är som syskon. Thérèse blir mer och mer intresserad av Laurent och efter några besök hos Raquins blir Laurent Thérèses hemliga älskare. De börjar älska varandra och deras kärlek är till slut det enda som finns i deras tankar och de är beredda att göra allt för att vara tillsammans. Den mänskliga passion tar tillslut över och de är villiga att döda för sin kärlek, vilket de också gör. De dödar Camille för att kunna leva lyckligt tillsammans men med mordet förintar de också sin kärlek och mordet leder bara djupare och djupare ned i ett psykiskt mörker.
Thérèse Raquin är en uppskattad bok idag men när den kom ut, 1867, blev den en skandalsuccé som många ville förbjuda. Med sina exakta, vetenskapliga verklighetsbeskrivningar blev detta ett verk som inledde naturlismen. Naturalismen är en mer extrem form av relismen, då allting beskrivs i detalj och allt är förklarligt. Det är precis detta Zola gör då han utgår ifrån det han vill skriva om och inte från det publiken vill läsa. Till exempel får läsaren en detaljerad besrivning om ett lik i boken som är mycket motbjudande och ingenting man vill läsa, men Zola utgår från verklig-heten och inte från det uppmålade idealet. Kärleken framställs som en djurisk instinkt, någonting som människan inte kan styra över. Det är precis som Zola skriver i sitt företal till boken. ” De saknar fri vilja och drivs till varje handling i livet av det ödesbestämda i deras kroppar. Thérèse och Laurent är människodjur, inget annat.” ( Thérèse Raquin, s.2) . Det är också därför den arrangerande kärleken inte fungerar då det inte ligger i människans natur, och det är på grund av den som deras kärlek får förödande konsekvenser. Zola ville förmodligen också få fram att Thérèses och Camilles kärlek inte höll pågrund av deras uppväxt. Detta var mycket vanligt under denna epok, att förklara människans beteende genom arvet, dvs. hur generna och uppväxten påverkar uppförandet. Ett mycket vetenskapligt sätt att förklara någonting.

Thérèse Raquin är en läsvärd bok då den skildrar människan på ett helt annorlunda sätt än vad vi är vana med idag. Ska man läsa romanen behöver man dock tid och tålamod men har man det kan man få ut mycket av denna roman. Den är i början mycket händelserik och spännande, något som tyvärr avtar i senare delen av boken. Där märker man tydligt att Zola inte tänkte på läsaren när han skrev romanen, då den senare delen av boken är extremt långdragen och upprepande och näst intill händelselös. Verkligt, dock inte roande. Zola går in på djupet i personernas känslor och beskriver varje enskild tanke i detalj och det är detta som leder till upprepningarna i boken. Thérèse och Laurent känslor är mycket likartade näst intill oförändrande känslor under hela scenariot.

Thérèse Raquin är dock mycket spännande ur andra aspekter. Det är intressant att se hur öppenheten inom litteraturen har växt enormt från denna tid. Thérèse Raquin klassas idag som en bok med mycket försiktiga och "barnvänliga" beskrivningar, tillskillnad från när den kom ut, då man tyckte att den hade skamlösa sexualskildringar.
Tyvärr finns inte många samhälls- och klasskilldringar i Thérèse Raquin utan Zola har koncentrerat sig på att beskriva vissa delar av miljön...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Blod svett och tårar

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

kristin bernhardtson [2005-02-10]   Blod svett och tårar
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=3599 [2018-01-22]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in