Alkoholism

3 röster
32003 visningar
uppladdat: 2000-11-26
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Alkoholism – folksjukdom I Sverige

Alkohol förknippas i vår kultur ofta med positiva händelser, t ex studentfirande, midsommar, födelsedagar och andra jubileer och högtider. Ändå vet de flesta att alkoholen har en baksida också. Den gör sig hos vanliga människor som baksmälla ”dagen efter” eller pinsamma minnen från ”dagen före”. Sen finns det en grupp människor som fungerar annorlunda än vi andra när det gäller alkoholkonsumtion. De är beroende och kan inte sätta gränser för intaget i det långa loppet. Hur kommer sig detta då? Vanligt folk (”Svensson”) vet inte så mycket om alkoholism som sjukdom, kanske inte ens att det är en sjukdom. Många tror säkert att det är något sorts beteende, övergående stadium eller helt enkelt brist på disciplin. Jag minns själv att den man kom och berättade om sitt eget missbruk när jag gick i femman och hade ”SANT”-undervisning. Det han berättade lät helkonstigt och pga. detta gick det mig förbi utan eftertanke. Meningen var att vi skulle lära oss något om riskerna med alkohol förstår jag men jag tvekar på att vi verkligen gjorde det. I femman har nästan ingen kommit i kontakt med alkohol som en sällskapsdryck i det egna umgänget, så man betraktar det mest som något avlägset som vuxna sysslar med. Det var inte förrän en bekant blev varse sin sjukdom som jag började förstå vad det verkligen innebar att vara alkoholist. Givetvis bar jag också på till synes ”oskyldiga” fördomar om att alkisar var nersupna gubbar som söp ideligen hela dagen. Än idag vet jag inte så mycket som jag skulle behöva om sjukdomen (i min egen mening) men jag har lärt mig en hel del! Det här arbetet är baserat på en stor del litteraturforskning, en liten del egna erfarenheter och ett par intervjuer som jag gjort med nyktra alkoholister i min bekantskapskrets. Omfattningen av arbetet innehåller bl. a målet att skingra röken kring de vanligaste frågeställningarna runt alkoholism.

Alkoholens funktion, hos alkoholister och andra
Alkohol är ett gift som är dödligt om det injiceras rent i blodet. Blodet tar fortare upp alkohol om det intas tillsammans med kolsyra (tillexempel i grogg) men långsammare tillsammans med mat. Blir koncentrationen av alkohol för hög i magen drar magmuskler ihop sig och orsakar kräkreflexer. Vid små intagna mängder alkohol blir balansen, djupseendet, handstadigheten, lukt, smak och närminnet sämre men viss forskning visar att den muskelstyrkan ökar. En del säger att de lätt blir sexuellt upphetsade av alkohol men experiment har visat att man endast påverkas emotionellt, allt annat är inbillning. Däremot kan långvarigt bruk ge varaktiga störningar så som impotens. Shakespeare sa en gång om alkohol: ”Provokes the desire but takes away the performance.”
Varför blir vissa personer beroende då? Det finns inget färdigt svar på den frågan men mycket forskning med varierande resultat. Vad man vet är att alkohol bildar välmående-ämnet dopamin som är beroendeframkallande. Det sägs att alkoholism är ärftligt och statistiken stödjer det påståendet då många missbrukare har missbrukande föräldrar. De som inte håller med hävdar att det lika gärna kan bero på miljön barnet levt i och att det går att behandla bort den s.k. ärftligheten om förälderns problem upptäcks i tid.

Sjukdomsbegreppet
Alkoholism klassas som en sjukdom av världshälsoorganisationen WHO. Hur utbredd sjukdomen är varierar väldigt från land till land. I Sverige räknar man den som en folksjukdom eftersom det beräknas att tio procent av befolkningen är fast i den. Man brukar också säga att alkoholismen är en ”ingens-fel-sjukdom”, vilket betyder att det inte går att klandra patienten och säga att han/hon har sig själv att skylla att han/hon bär på sjukdomen. Eftersom det är en sjukdom kan man behandla den. Ren medicinering är det förstås inte tal om utan precis som med tvångsföreställningar och panikångest handlar det mest om terapeutisk vård. Enligt statistik upptas tjugo till tjugofem procent av antalet sjukhussängar i Sverige av personer med besvär som anses vara alkoholrelaterade. Jag vill vara lite källkritisk här, eftersom jag inte vet om t ex skador som följd av bilolyckor pga. alkoholpåverkade förare finns medräknade i den statistiken. Vidare tas fyrtio procent av platserna inom psykiatrisk vård upp av människor som pga. alkoholmissbruk har tappat greppet om tillvaron. När detta händer kan patienten själv välja att få behandling och så att säga bekämpa sin sjukdom. I vissa fall kan det dock hända att sjukdomen inte tas för vad den är och behandlas som något annat, t ex någon form av psykisk störning eller depression. Även om det finns behandling måste beslutet och viljan komma från alkoholisten själv. I boken ”Idrott och hälsa” (se källförteckning) uttrycks sambandet mellan ansvar och oskyldighet väldigt tydligt.
Citat: ”En alkoholist är inte ansvarig för sin sjukdom men han eller hon är definitivt ansvarig för sitt tillfrisknande.” Han/hon är således inte heller fullt ansvarig för sitt beteende under sjukdomens aktiva period.

Sjukdomens utveckling
Vissa generaliserar och säger att det finns två huvudtyper av alkoholister: 1 och 2. Typ ett utvecklar sjukdomen under en tio till tjugoårsperiod, medan typ två i unga år utvecklar den hastigt. En forskare vid namn Jellinek har beskrivit alkoholismen som en sjukdom med fyra faser.
Fas ett: Alkoholisten finner alkoholen som ett socialt njutningsmedel. Den ger hon/han lättnad och dricker gärna på div. tillställningar.
Fas två: Alkoholistens tolerans ökar och hon/han behöver dricka mer för att uppnå samma effekt. Detta ger honom/henne skamkänslor men ändå finnen hon/han nöje i att planera inköp och konsumtion av alkohol med förväntan. Andra symptom är blackouts, smygsupning och att personen är besvärad av att prata om alkohol.
Fas tre: Alkoholisten har nu tappat kontrollen. Han/hon manipulerar sina anhöriga samt förnekar och bortförklarar alla misstankar. Det leder till att de anhöriga kan vända sig ifrån honom/henne vilket leder till skuldkänslor som är en drivande kraft i sjukdomen. Alkoholisten tar ibland vita perioder i försök att kontrollera sitt drickande då han/hon inte inser att en person med normalt drickande inte behöver några regler. I den här fasen blir jobb och socialt liv lidande trots att personen ofta uppträder grandiost för att visa sig på styva linan. Övriga symptom är aggressivitet, skuld skydd av alkoholförråden och återställare.
Fas fyra: Med återställare går sjukdomen in i ett nytt skede. Lättöl på morgonen blir snart till starköl och annat. Sedan förfaller hygienen, moralen och kroppen i ett kör eftersom alkoholisten nu slutar att bry sig om något annat än sitt eget missbruk. Eventuellt söker hon/han ändlig hjälp eller något men han/hon kan inte sluta dricka av egen kraft och häver i sig vadsomhelst. Övriga slutgiltiga symptom är darrningar och s k fylleben.
Det är rätt individuellt hur fort man rasar igenom de olika stadierna/faserna och det tar oftare längre tid om man har ett juste jobb och bra vänner. Det är förmodligen orsaken till att unga (arbetslösa eller på annat sätt utan skyddsnät) idag har en tendens att utveckla sjukdomen fortare.


Fördomar om beroende
Den främsta handlar om utseende. En person med stapplande gång, rödsvullet ansikte och darriga händer är en gammal vanföreställning som jag läste om i en bok från sjuttiotalet. Faktum är att vem som helst kan vara eller bli alkoholist så det finns inte några yttre kännetecken att gå på. Ofta händer det också att missbrukare förväxlas med personer med andra nervösa störningar eller till och med får fel diagnos av en läkare. Ett annat vanligt missförstånd är att alkoholister oftast är män. Främst den äldre litteraturen ger vid handen att alkoholism är en sjukdom som förekommer mest hos män. I verkligheten förhåller det sig så att kvinnor förr i tiden gömde sitt missbruk väl eftersom de var rädda, skamsna och utan egen inkomst och upptäcktes kanske inte heller så ofta. I dag är sextio procent av landets alkoholister män men kvinnornas andel ökar tyvärr i samma takt som könsrollerna i samhället suddas ut.

Behandling
Samhället är enligt sociallagen skyligt att erbjuda den beroende hjälp med avgiftning och behandling. De senare kan var olika bra i olika kommuner. Det finns även olika teorier om hur sjukdomen bör behandlas. Den kanske vanligaste i Sverige kommer ursprungligen från USA och kallas Minnesotametoden. Den innehåller tolv steg som de beroende går igenom och baseras på kamratskap, att dela med sig av sina problem och ta del i andras. Minnesotabehandlingen som går ut på att alkoholismen är en genetiskt betingad sjukdom, är sammanlänkat med AA, anonyma alkoholister. Det bygger på att alla deltagande delar med sig och har gått igenom de tolv stegen. Det första handlar om att erkänna att man är maktlös inför alkoholen och de efterföljande syftar till att bygga upp själförtroende för att den. Man arbetar mycket med känslor och inre värderingar. Det är mycket lättare att reparera fysiska skador än känslomässiga. Kroppen hämtar sig bättre än man tror, har jag fått berättat för mig. Minnesotamodellen botar inte alkoholismen men den kan underhålla en livslång utvecklingsprocess med livskvalitet som mål. En del kritik riktas mot programmet på grund av dess religiösa undertoner. Det är mest missförstånd, då man talar om en högre makt i stället för ”gud”. AA som finns i varje småstad i Sverige, saknar hierarki och de enda inkomsterna kommer från frivilliga anonyma bidrag. En annan organisation är Länkarna. Deras program har bara sju steg och de finns liksom AA överallt i Sverige. De får statliga subventioner och bedriver även registrering av sina medlemmar. Som jag har förstått det är det vanligare att medelklass behandlas med Minnesotamodellen och arbetarklass hos Länkarna.
Alkoholister som blir nyktra kan lätt falla över i något annat missbruk. Det finns de som missbrukar mat, idrott eller till och med människor, vad som helst som ger kickar. Detta beror på alkoholisternas grundliggande problem med att sätta gränser.

Konsekvenser för missbrukaren
De mest flagranta konsekvenserna ligger på det psykosociala planet. Missbrukarens familj, vänner och kollegor påverkas precis som hon/han negativt till ohälsa. Jobbet blir nästan alltid lidande förr eller senare. Tyvärr är tolv procent av alla anställda i vårt land idag beroende av alkohol. Eftersom missbruket förändrar personligheten kommer hans/hennes umgängeskrets att drabbas lika hårt som familjen. En alkoholist är ibland inte kapabel att ta hand om sig själv och absolut inte om andra. Det är också dessa konsekvenser som kan få en beroende att söka hjälp på egen hand.

De fysiska konsekvenserna
Trots att det inte finns någon biologisk förklaring, vet man att alkoholister förbränner alkohol snabbare än andra. Därför höjs deras tolerans successivt. De kan få bukspottsinflammation om de håller på riktigt länge. Det gör ont och kan senare även leda till diabetes. Förhöjda levervärden leder till fettlever och skrumplever som får effekten att personen är mycket känslig för alkohol och blir gravt berusad på mycket liten mängd. Grava alkoholister lider kontinuerligt av blackouts och minnesluckor, d v s de vet inte vad de har gjort under ruset. Men det farligaste kan vara efterverkningarna. En sådan är delirium, ett fint namn för hallucinationer. EP-anfall är också förekommande hos alkoholister som ”kommer ner” och dessa både är de vanligaste dödsorsakerna när man säger att någon har ”supit ihjäl sig”. Hjärnskador beror inte på alkoholen i sig utan på personens oförmåga att äta och ta hand om sin kropp när hon/han super.
En person som idrottar har inget utbyte av att röra på sig dagen efter. På grund av den dåliga syreupptagningen är det lättare att få skador. Koordinationen och reaktionsförmågan är inte heller vad de borde vara. Dricker personen hela kontinuerligt funkar det inte att träna. Den som försöker kan istället få träningsmani när (om) hon/han blir nykter. En person med god grundfysik tar längre tid på sig att förfalla i sjukdomen då en del konsekvenser uteblir helt, t ex fylleben.

Hur ser vi på alkohol?
Varje kultur har ett sätt att se på droger. Judarna tar inga droger alls, de har inga alkoholproblem och i muslimska länder tar man opium istället. I Medelhavsländerna dricker tom barnen vin till maten. Hur lätt vi påverkas av alkoholen sägs ibland hänga ih...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Alkoholism

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2000-11-26]   Alkoholism
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=333 [2017-09-25]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in