Etik & ideal i medeltidens litteratur

8 röster
46800 visningar
uppladdat: 2000-11-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Jag ska i denna uppsats försöka reda ut den etik och moral som förekom i den medeltida litteraturen. Jag har valt att göra en jämförelse mellan Dante Alighieri - den Italienske pionjären som skildrade sin tids människor, och den isländska litteraturen. Det är ganska simpelt att göra denna jämförelse när de skiljer sig så pass mycket från varandra.

Dante var först och främst en kärleksdiktare som skrev kristen litteratur. Dantes förebild var klart och tydligt Jesus vilket man märker i hans bok ” Den gudomliga komedin” där han skriver om helvetet, skärselden och paradiset . Dantes helvetesskildring är dock den som blivit mest uppmärksammad då den uppfattas som stark och trovärdig när alla händelser beskrivs så detaljrikt. Jag tror personligen att Dante hämtat mycket av hans teorier från bibeln då han ofta syftar på de tio budorden och de sju dödssynderna. Mycket av etiken i det Dante skriver om handlar om att behandla andra som man själv vill bli bemött, älska din nästa såsom dig själv o. s. v
Alighieri beskriver noggrant vad följderna i helvetet bli om man levt ett syndfullt liv. Jag blev mest fascinerad av hans teorier om de olika kretsarna som finns i helvetet. Ju grövre brott man gjort ju längre ner bland de nio kretsarna hamnar man.

Jag ska nu citera ett stycke ur ”Helvetet, sång XXXIV” där den lägsta kretsen skildras, även kallad kokytos. Det är här man får möta Lucifer och alla typer av förrädare.

” Vi hade kommit dit – det är med bävan jag sätter det på vers – där alla själar täcktes av is, som man i glas ser halmstrån.
Somliga låg, och andra stod där upprätt, en med benen nedåt och åter andra såg jag dubbelvikta.
Och när vi nått så långt fram att min käre mästare fann det lämpligt visa för mig den varelse som blev så härligt danad bad han mig stanna, och gick själv åt sidan.
”Se Dis, sade han så, och de det ställe där all din styrka kommer att behövas”
Fråga ej, läsare, hur stum och iskall jag blev i denna stund, ty därom skriver jag icke; här finns inga ord som räcker.
Jag dog ej, men vid liv var jag ej heller; har du en smula fantasi, tänk efter om själv du liv och död skulle berövats”

Om man söker ideal i Dantes litteratur så finner man verkligen inte några syndare. När han beskriver de olika kretsarna i helvetet, olika straff för olika syndare blir man alldeles kall inombords. Här kommer fortsättningen – mötet med Lucifer:

” Vad häpnad slog mig ej då jag blev varse om tre ansikten däruppe på hans huvud! Ett som var blodrött riktade han framåt; de andra två förenades med detta ovanpå varje skuldras mitt, och alla löpte de samman på hans hjässa.
Inunder varje sköt det ut två vingar så stora som det anstod denna fågel; segel av det formatet såg jag aldrig. Han slog med dem så häftigt att vindar blåste ut åt trenne sidor och därför är kokytos bottenfrusen.
Ur sex ögon kom gråt, och längs tre hakor rann tårar blandade med blodigt dregel.
I varje mun såg jag hans tänder tugga en syndare, som bråkan krossar linet, så att de tre fick utstå samma pina.
Min mästare: ”Den själ som straffas hårdast av dem, som har huvudet där inne och sprattlar med sina ben är Judas”

Det blir nu som du märker mer och mer uppenbart att Dante vill förespråka den kristna tron. Han beskriver hur syndarna straffas, nämner dem med namn o. s. v Så att man troligen ska bli avskräckt från att synda. Flera av dem han möter i helvetet har han mött eller hört om nere i det verkliga livet. Han nämner Judas som en riktig förrädare, han förrådde ju Jesus......När Dante skriver om Paradiset var det ren kristendom han satte på papper. Jag citerar: ”Här i paradiset lever man och njuter av de skatter som under tårar vanns i fångenskapen i Babylon, där man försmådde guldet. Sin seger firar här, under Marias och Faderns höge son och med det Gamla och Nya testamentets alla helgon han som har nycklarna till denna sällhet”
Dante var enligt mig en ”god” människa vars stora fråga var ”hur ska jag hålla min själ ren?”

Dante symboliserade kvinnor som något gudomligt. Ett bevis på detta var hans kärlek till Beatrice. Dante träffade Beatrice endast en gång, ändå är hon som en slags huvudperson i ”Den gudomliga komedin”. Det är hon som leder Dante genom dödsrikena och till slut uppenbarar sig. Sedan följer de tillsammans vägen till paradiset. Även fast Dante senare kom att gifta sig med en annan kvinna var det Beatrice som hade den största platsen i hans hjärta. Detta är ett exempel på ”kärlek vid första ögonkastet”

I den islänska litteraturen var det däremot en helt annan etik. Denna litteratur är på en helt annan nivå, här gällde råbarkad hämnd och strikta gränser mellan vänner och fiender, nästan på ett överdrivet sätt. Här var det alltid en enväldig härskare som förtjänade den största respekten. Man hämnades de som gjort en illa, gav tillbaka med samma mynt. Ofta bråkade man släkter emellan och man kunde hämnas en hel familj för en familjemedlems synd.
När jag tänker på den Isländska litteraturen jag har läst kommer samma två ord upp i mitt huvud – egoism och hämndlystnad. Vilket talar mycket för vilken etik som dominerade i den isländska litteraturen. Ett bra exempel på det finner man i ”Njals saga”, här kommer ett litet urklipp:

”Spring du ut först, så kommer jag strax efter, sade Skarpheden.
Kare svarade; Det är var man bjudet att söka rädda sitt liv, så länge det går, och det ska jag göra. Men skiljs vi två nu, så ses vi nog aldrig mer, för kommer jag ut ur elden, lär jag inte ha lust att springa in till dig igen, och så går vi varsin väg.
Det är mig en tröst , sade Skarpheden, att om du kommer undan, svåger, så skall du hämnas oss”

Drömmar var också viktiga i den isländska litteraturen, t. ex i Gunnlaug Ormtungas saga där en av personerna drömmer om det kommande slutet.

Ett litet gemensamt drag som jag hittar mellan dessa litteraturer är kristendomen. Dock ser man mest av den kristna tron i Dantes skrifter men den förekommer även i viss mån hos isländarna. Den hämnd som jag tidigare skrev om påminner t. ex om bibelns ord ”öga för öga, tand för tand”
Men personligen ser jag inte heller Dante helt och fullt som kristen, när jag läste vissa delar i ”Den gudomliga komedin” blev jag lite förskräckt över hur han resonerar. När han beskriver hur de som tagit självmord blir bestraffade t. ex. De förvandlas till träd i en skog där det härjas vilt av monster. Ett annat exempel är hur Francesca som i sitt liv blivit lurad in ett olyckligt äktenskap och var otrogen, blir straffad i helvetet som en brottsling. Dante invänder inte på dessa straff utan ser det som deras läxa – ett evigt helvete.

En skillnad är deras skrift. Isländarna skrev ofta i prosa, mening för mening och utan rim. Dante skriver i den Gudomliga komedin sånger, ungefär 100 stycken fyllda av starka och vackra ord. Han skriver på terziner vilket är treradiga strofer i följd på elvastavig vers. Den mellersta raden i en strof rimmar med första och sista i nästa strof. Men i de nyare översättningarna har man i likhet med isländarna hoppat över rimmen. Det elvastaviga versmåttet är dock kvar.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag är mycket imponerad av Dante Alighieri och hans mästerverk. Än idag, 700 år efter att han skrivit ”den gudomliga komedin ” vinner han nya läsare och hans sätt att beskriva livet efter döden är så övertygande. Det är fascinerande att en så pass gammal skrift fortfarande lever kvar. Tyvärr kan jag inte säga det samma om den isländska litteraturen som inte är lika populär nu för tiden. Men det betyder inte alls att den är dålig, etiken och idealen förekommer ofta i nutida filmer och litteratur. Det är flera regissörer som har återspeglat den etik som man finner i denna litteratur. I relativt nygjorda filmer som ”Sleepers ” och filmerna om ”Gudfadern” ser man mycket av det våld och hämnd som dominerade i den isländska litteraturen. I ”Sleepers” blir fyra pojkar i tonåren våldtagna av vakter på en ungdomsanstalt. När de senare växer upp hämnas de på vakterna på olika horribla sätt. Mycket av denna hämndlystnad ser man också i dagens såpoperor, Nya Tider, Vänner & Fiender, Vita lögner o. s. v Här hämnas man ofta på grund av otrogenhet och svartsjuka och ofta bråkar man familjer emella...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Etik & ideal i medeltidens litteratur

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2000-11-24]   Etik & ideal i medeltidens litteratur
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=331 [2018-07-20]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook