Multipel personlighet - Vad är det?

11 röster
46173 visningar
uppladdat: 2004-05-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Syfte och bakgrund

När jag först fick höra om multipel personlighet var genom en dokumentär på SVT år 2003 där en kvinna berättade om sina sex personligheter. Jag tyckte att hela fenomenet verkade lite skumt men blev intresserad eftersom jag aldrig hade hört om existensen av den psykiska störningen multipel personlighet tidigare. När jag åter igen kom i kontakt med området var under presentationen av psykiska störningar på en lektion i Psykologi A-kursen. Mitt intresse väcktes på nytt, och när vi fick välja arbete valde jag att fördjupa mig inom ämnet, som så vitt jag vet inte verkar vara så vidare känt i Sverige. Det var svårt att hitta fakta till en början, och jag är glad om jag genom detta erbete kan sprida ytterligare information. Syftet är helt enkelt att ta reda på mer inom ämnet samt att sprida information, och min problemformulering är rätt och slätt ”vad är multipel personlighet?”.


Introduktion

Diskussionen om diagnosen multipel personlighet (eller DID; Dissociativ Identitetsstörning som det också kallas) verkligen ska få finnas eller inte har pågått sedan början på nittiotalet och är fortfarande het idag. Det finns en sida som tror starkt på fenomenet DID och att det är mycket mer frekvent än man tidigare har trott, samtidigt som det finns en annan sida som anser att DID endast är en artefakt som terapeuten orsakat genom hypnos och psykofarmaka samt att expansionen av diagnosen enbart bygger på en oklar, subjektiv definition av ordet personlighet.1 Många motståndare använder sig av ett berömt multipel personlighetsfall som dramatiserades i boken ”Sybil” när de ska motbevisa att diagnosen är rätt. Boken kom ut 1973 och handlade om en kvinna som påstods ha haft 16 olika personligheter och kom att få stor betydelse för området multipel personlighet då den i USA orsakade en slags DID-hysteri. Det fanns ytterst få fall av multipel personlighet i USA innan den släpptes, men ett antal år senare hade antalet fall ökat med hela 400 % och fortsatte att öka även efter det. I slutet av nittiotalet dök bevis upp som sade att boken Sybil var en verklighetsförfalskning och i upphittade material från möten mellan terapeuten och personen som ”Sybil” var baserad på framgick det enligt en del respekterade psykologer i USA att Sybils terapeut inte utforskade sanningen utan snarare ”skapade en sanning” så som hon ville att det skulle se ut.2 Alltså att hon ”gav” sin patient flera olika personligheter och framkallade en så kallad multipel personlighet efter eget tycke. Enligt en före detta terapeut till personen som boken baserades på var den verkliga ”Sybil” även synnerligen lätthypnotiserad och hade sett filmen ”Evas tre ansikten” (som handlar om en kvinna med DID) vilket hade gjort ett starkt intryck på henne och kunde ha gett henne impulser till att agera ut sin vrede och ångest genom att anta andra personligheter. Motståndarna till DID tar detta som ett representerande exempel på att diagnosen multipel personlighet inte finns på riktigt utan bara är något som framkallas av terapeuten.3 Förespråkarna för multipel personlighet/DID lyfter å sin sida fram att det finns fall av multipel personlighet där man har kommit underfund med att det är den rätta diagnosen redan innan man har kommit i kontakt med en terapeut, vilket visar att DID inte är något som framkallas av terapeuten.4 I en artikel i Psykisk Hälsa 98 nr.4 skriven av psykologen Marta Cullberg Weston kan man läsa ”Kanske måste man själv ställas öga mot öga med en sådan här problematik för att den skepsis, som jag själv kände, ska kunna ge vika. DID är en desperat försvarskonstruktion – inte en terapeutisk artefakt.”.
Delade är meningarna om diagnosen multipel personlighet. Jag vet själv inte heller vilken sida jag står på när det kommer till den diskussionen, men har i detta arbete valt att utgå från förespråkarnas sida: att diagnosen är riktig, för att på bästa sätt kunna fördjupa mig i ämnet.


Multipel personlighet eller Dissociativ Identitetsstörning – vad är det?

 Minnesluckor vad gäller personlig information som varken är en effekt av alkohol/drogpåverkan eller del i en psykologisk process
 Närvaro av två eller flera distinkta identiteter/personligheter
 ”Identiteterna/personlig-heterna” tar då och då kontroll över patientens beteende

The American Psychiatrical Association ger då och då ut uppgraderingar av boken DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder) som jag har förstått uppfattas lite som en bibel inom området psykiatri. I DSM IV finns med en beskrivning av multipel personlighet. Det är dessutom från denna bok som namnet Dissociativ Identitetsstörning, eller DID kommer ifrån. Enligt DSM IV har en person med multipel personlighet minst två personligheter/identiteter som upplevs ha en egen personlig historia, självbild och namn och personligheterna är ofta väldigt olika, t.ex. finns såväl aggressiva, tuffare personligheter som yngre, mer sårbara, utsatta personligheter. De uppträder dessutom vid olika tillfällen och är åtminstone till en början omedvetna om varandra. Information som en personlighet har tagit in överförs ofta inte till resterande personligheter, utan hålls till just den personligheten som intagit informationen, vilket leder till minnesluckor för ”huvudpersonen”. Tillfället då personligheterna byts kan ta bara några sekunder, och man kan ha allt från 2 till över 100 personligheter (men då är oftast grupp-personligheter inkluderade). Diagnosen multipel personlighet är dessutom betydligt vanligare hos kvinnor än hos män (9 fall av 10 är kvinnor).5 Multipel personlighet är en form av identitetsstörning, därför hamnar diagnosen i gruppen dissociationer (se ruta nederst). Fenomenet betingas av utpräglad benägenhet för bortträngning och är en extrem form av hysteroid personlighetsstörning.6

"Dissociationer kännetecknas av ett förändrat beteende eller upphävt självmedvetande. De har samband med psykiska trauman, svårlösta konflikter eller andra former av belastade händelser. Genom bortträngning och förnekande blir de underliggande problemen omedvetna trots att de ofta är uppenbara för omgivningen. Samtidigt uttrycks de i symbolisk form och får en temporär lösning genom symtomen. Symtomen är ofta dramatiska och mångskiftande i form av minnesförlust, automatiskt handlande, primitiva beteenden som liknar skyddsåtgärder hos djur, transtillstånd, förlamningar och epilepsiliknande anfall. Symtomen kan innebära en sjukdomsvinst och patienterna blir inte sällan misskända som simulanter. I regel är förloppet kortvarigt."
(Texten är hämtad ur Jan-Otto Ottosson´s bok Psykiatri, 5:e upplagan, Liber AB 2000)


En traumatisk bakgrund

Som med de flesta dissociativa tillstånd hör multipel personlighet ihop med psykiska trauman, ofta skedda i barndomen. Multipel personlighet är en dissociation som i 85-95 % av fallen hör ihop med ett ofta långvarigt sexuellt utnyttjande i barndomen. Det är särskilt flickor som utsatts för sådana händelser, vilket kan vara en av förklaringarna till att det mestadels är kvinnor som får diagnosen multipel personlighet. Detta har lett till att vissa vill kalla diagnosen för Post-traumatic dissociativ disorder, PTDD, istället för bara Dissociativ Identity Dissorder, men personligen vill jag hålla mig till den senare eftersom det inte är alla fallen som bygger på ett sexuellt utnyttjande i barndomen. Då det gäller de fall där det dock förekommer kan sägas att barn har väldigt svårt att hantera en situation av sexuellt utnyttjande, då det oftast är en person som står nära till barnet, vilket samtidigt gör barnet helt beroende utav denna person. Eftersom det dessutom är ett barn kan han/hon i många fall inte veta vad som är rätt eller fel och kanske då inte berättar vad som sker för någon annan. För att samtidigt kunna behålla någon form av ”normal” relation till denne person och kunna behålla närheten till honom/henne istället för att skapa en distans utvecklar barnet en eller flera personligheter som en slags försvarskonstruktion. Det är ju egentligen kroppens sätt att reagera för att psykiskt kunna hantera otolererbara övergrepp och minnen, den löser situationen på detta sätt för att kunna fortsätta fungera utan att hela tiden behöva konfronteras med det inre trauma som ett sexuellt övergrepp skapar.7

Svårhittad diagnos

Det är inte alltid lätt för en terapeut att upptäcka att en person har multipel personlighet. Det händer ofta att en person har fått gå i flera terapier och vistats på psykiatriska kliniker under diverse diagnoser innan han eller hon blir diagnostiserad som en DID-person. I många fall finns stora likheter med en borderline-problematik, vilket gör att personen får en fel diagnos. Dessutom är personen själv för det mesta omedveten om sina andra ”personligheter” vilket lämnar arbetet helt till terapeuten att försöka sätta rätt diagnos. En person som har multipel personlighet söker i många fall terapi för att han/hon tror att han/hon blivit galen, då man i en del fall kan höra dialoger av inre röster, ha perioder med minnesluckor, se självdestruktiva mönster i sitt beteende, och hitta märkliga föremål runt om i sitt hem (som då en ”annan personlighet” har lagt dit).8


Multipel personlighet genom historien

Olika religioner och olika kulturer har sedan urminnes tider haft shamaner/medicinmän som vid ritualer och inför viktiga händelser ”drivit ut onda andar” och försatt sig själv i en slags trans där han/hon blev ”besatt av andar” eller antog en annan identitet/gestalt under seansen. Denna form av transformering av identiteten ligger nära besläktad med vad en DID-person kan gå igenom för att försvara sitt psyke mot en traumatisk händelse. En del personer med multipel personlighet har även de förklarat att de vid vissa tillfällen ”vistats utanför kroppen”, och att de under övergreppen flutit iväg upp mot taket eller vistats på en annan plats under tiden.9 Om man kan säga att urminnes shamaner led av multipel personlighetsstörning är jag lite osäker på, men fenomenet att byta identitet om såväl det skett under en kortare tid har funnits bra länge.
När psykologi började bli ett hett ämne under slutet på 1800-talet med pionjärer som Freud, Janet, Carchot, Jung och James, med flera, kom studier av dissociativa störningar upp på tapeten. 1890 publicerade William James boken Principles of Psychology där han beskrev en form av störning som han kallade multipel personlighet. Han ansåg att det var ett område som skulle behövas utforska vidare, men placerade det i området dissociativa störningar. Även Alfred Binet (mannen bakom intelligenstestet) publicerade två rapporter som handlade om dissociation, och där ämnet multipel personlighet togs upp. Han berättade att nya personligheter, eller ”alters” som han kallade det, kunde uppstå hos en person på ett exprimentiellt sätt om han eller hon var hypnotiserbar. Dessa personligheter förklarade han dock var temporära och inte lika utvecklade som de hos en DID-person.10
En annan bok som gick in lite djupare på dissociativa störningar var ”Studies in Hysteria” från 1895 som skrevs av Freud och Breuer. De beskrev i boken en del fall inom den kategorin störningar som man idag synnerligen skulle klassa som multipla personligheter. Ett av fallen handlade om en kvinna vid namn Anna O som ”pendlade mellan olika tillstånd”, ett tillstånd då hon var mer ängslig, depressiv, och ett då hon var mer rebellisk och aggressiv. Enligt Breuer förklarade hon dessutom en känsla av att ha förlorat tid när det andra tillståndet hade infunnit sig. Hon sade dessutom själv att hon uppfattade det som att hon hade två olika personligheter, en riktig och en ond som tvingade henne att bete sig på ett rebelliskt sätt. Flertalet utav de fall som beskrivits i boken handlade om personer som hade utsatts för sexuella övergrepp under barndomen. När sedan behaviorismen kom in i bilden tillsammans med Pavlov skyfflades utforskningen av multipel personlighet undan, och kom inte upp på tapeten igen förrän under 1970-talet. Diagnosen försvann under detta glapp, och man förklarade troligtvis personer som egentligen hade multipel personlighet som hysteriska, psykotiska/schizofrena eller senare som borderline. Att området dök upp igen på 70-talet har sina troliga förklaringar i att man efter andra världskriget åter började använda hypnos som en behandlingsteknik och att man koncentrerade sig mycket på traumatiska händelsers roll vid psykisk problematik. Även kvinnorörelsens framtåg spelade en stor roll vid återkomsten av diagnosen multipel personlighet, då de satte incest och sexuella övergrepp i rampljuset för första gången. Dessutom kom då boken Sibyl 1973, som skapade stor uppståndelse. Tack vare Sybil började diagnosen ställas allt oftare, och 1980 infördes diagnosen multipel personlighet i den dåvarande DSM-boken (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder, third edition). Den första konferensen om multipel personlighet hölls år 1984, och då började man i större grad att se det mönster av sexuellt utnyttjande som finns hos många DID-personer. Under konferensen presenterades studier med hundratals fall vilket blev underlaget till större fakta-insamlingar om ämnet multipel personlighet. Området var nu ett helt nytt forskningsfält med vetenskaplig datainsamling, internationell organisation, tidskrift och årliga konferenser. Det byggdes specialkliniker, och man utarbetade olika diagnostiska instrument samt utvecklade behandlingsteknikerna. Några av de prominenta figurerna inom området var Richard Kluft, Bennet Braun, samt Colin Ross.11
Tveksamheterna till diagnosen kom som sagt upp på 1990-talet, och debatten om ”falska eller sanna minnen” blossade samtidigt upp. Man hade upptäckt fall där man kunde se hur lätt barn och unga lät sig påverkas av terapeuters och andras ledande frågor, och på så vis ”hittade på” minnen om trauman och tragedier som inte stämde. Detta gjorde att terapeuter började vara lite restriktiva i förhållande till hur de skulle hantera minnesmaterial från exempelvis hypnosbehandlingar. I många fall av multipel personlighet kan man bevisa de sexuella övergreppen, men det är inte alltid möjligt.12
Det är fortfarande där vi står idag, tveksamheterna har ännu inte lagt sig/vunnit, och framtiden väntar fortfarande på mer ”bevis” i någon riktning som ska kunna lägga lock på diskussionen. Antagligen kommer det dock alltid finnas personer som inte kommer att kunna acceptera diagnosen, samt personer som tror allt för starkt på den för att kunna släppa den så diskussionen kommer säkert att finnas för alltid i viss mån.


Ett fall av multipel personlighet

Ett fall av multipel personlighet handlar om en kvinna vid namn Marlene som är 52 år gammal och bosatt i Sverige nyligen efter att ha bott i Kanada. Marlene är en utav flera personligheter som finns inuti hennes kropp och den personligheten som är ”huvudpersonen”. Hon är medveten om att hon har hela 17 olika personligheter men uppger ändå att det är möjligt att det finns fler som hon idag inte är medveten om. Marlene var kvinnan som visades i en dokumentär om multipel personlighet i SVT år 2003, och hon säger att hon gjorde det för att kunna hjälpa andra med samma diagnos samt för att öka förståelsen i samhället om DID. I dagens läge är hon gift (med Christian Christensen som gjorde dokumentären), har två vuxna barn och är lycklig. Numera visar sig inte alla 17 personligheter så ofta, utan det är mest fyra som regelbundet dyker upp. I dokumentären visades sex utan hennes personligheter, och alla har egna namn och olika åldrar:

• Marnie, som är tre år och den som först ”delade” sig.
• Jennifer, som är tonåringen i ”gruppen”.
• Mary, en fridfull och jordnära personlighet med moderlig instinkt.
• Satana, beskyddaren som är arrogant och har taggarna utåt i försvar.
• shadow, som valt att stava sitt namn med litet s för att ”tona ner sitt ego”. 29 år gammal och mjuk till sättet.
• Marlene, som är 52 och värd för kroppen. Stabil och stark personlighet.

Marlene ser sig själv inte som psykiskt sjuk utan snarare som en överlevare som tagit sig igenom ett svårt trauma. Hon tackar sina personligheter för sitt liv, det var de som gjorde att hon lyckades överleva traumat. Varje ny personlighet kom till för att ta hand om smärtan på ett eller annat vis och bära sin sten. Marlene blev nämligen sexuellt utnyttjad av en manlig släkting vid tre års ålder och det var då hon började klyva sin personlighet (Marnie föddes). Hon växte upp i Vancouver Island i Kanada där familjen ägde ett hotell mitt i det idylliska landskapet. Det gick bra i skolan fram tills hon va runt tio år då betygen började rasa mer och mer och en av hennes mer rebelliska personligheter tog form. Vid 16 års ålder blev hon gravid och fick ett barn, och beskedet kom att det troligtvis skulle komma att dö. Marlene delade sig en gång till, och ännu en gång; varje gång hon ställdes inför en ny prövning. Hon förstod att någonting var fel med henne och fick diagnosen paranoid schizofreni och storhetsvansinne som senare modifierades till dissociativ identitetsstörning. Hon berättade för vännerna, som försökte förså även om det var svårt. Hon fick en man som hon fick två barn tillsammans med men äktenskapet var dåligt och han söp och misshandlade henne tills de gjorde slut. En morgon när hon vandrade hem barfota i regnet blev hon utsatt för en gruppvåldtäckt av okända män. Personligheten Jennifer föddes som sover med kniv under kudden, lyssnar på rockmusik och tar droger.13
Marlene har svårt för att ge en kronologisk överblick på hennes liv eftersom det för henne finns så många luckor då de andra personligheterna har levt hennes liv. Hon kan känna det som att hon har levt i 30 år och inte i 52 eftersom hon själv inte har varit med om allt som har hänt. I början är det svårt att vara multipel personlighet uppger hon, eftersom man då inte har kontroll över situationen utan det är de andra personligheterna som styr en. Hon har vaknat i främmande städer, främmande sängar, med annorlunda kläder och utseende som hon inte vanligt skulle ha och undrat vad hon har gjort och i hur många dagar eller månader. Hon har provat på flera yrken, som servitris, annonsförsäljare, reklamansvarig på galleria, mm. Hennes liv har varit uppsplittrat i många olika bitar som alla inte går ihop eftersom hon inte riktigt får all fakta från de andra personligheterna. Hon har gått i terapi i tio år, och kallar den tiden som ”mitt livs kamp”, men rekomenderar ändå andra med multipel personlighet att göra det. Terapeuten ville att personligheten shadow skulle ta över kroppen men det fungerade inte så bra. Marlene kom istället till insikten att gruppen, som hon kallar de olika personligheterna, måste få hålla ihop. ”Tillsammans skapar vi den här kvinnan” är hennes strategi, och hon väljer att ta en dag i taget och respektera alla. De har ändå räddat hennes liv och förtjänar respekt. De delar på hennes liv, även om hon kan tycka att det är lite jobbigt ibland. Hon berättar till exempel att Marlene och hennes nuvarande man Christian skulle gå på en utställning på Nationalmuseumet, Marlene betalade men sedan visade det sig att det blev shadow som fick se själva uställningen. Hon tror sig veta detta eftersom hon inte har något minne av utställningen, och för att shadow ”berättat” detta för henne. Hon beskriver ett byte mellan Marlene och shadow som ”en liten pirrande känsla av fånighet som skruvar sig fram från ryggen” och –pang så är shadow ute. Bytet går blixtsnabbt och hon kan inte kontrollera när det ska ske. Shadow kommer och går och Marlene får ta en del av konsekvenserna, tex så kedjeröker shadow men inte Marlene. Hon han inte kontrollera när ett byte ska ske eller inte ske, utan det händer av sig själv. Däremot kan hon kalla till ”gruppmöte” där alla personligheterna diskuterar med varandra. Marlene tycker att det är okej att de får komma och gå som det vill även om det ibland kan ställa till med problem. Vad gäller omgivningen har de inte reagerat så mycket när Marlene har förklarat att hon är en multipel personlighet. De har mest blivit nyfikna och fråga frågor en stund, men det lägger sig efter en stund berättar hon. Marlene har accepterat sig själv och sitt liv, hon är älskad av sin man (som även älskar de andra personligheterna) och hon är lycklig men hon poängterar att det inte är alla med multipel personlighet som har kommit så långt som hon. Många är tungt medicinerade, går ner i missbruk och får fel diagnoser. Hon säger att de finns bland oss hela tiden, det är människor som vi anser ”opålitliga” eftersom de ständigt ändrar livsstil och vanor. De kan vara rökare ena dagen och friluftsmänniskor andra.14


Behandling

De flesta personer med multipel personlighet är behandlingsbara, och kan uppnå en integration efter en längre tid i terapi, vilket är målet med en behandling.15 Med integration menas att de många personligheterna försvinner, eller förblir ”sovande” och att det är i huvudsak en personlighet som stannar i personen efter terapin. Alla uppnår förvisso inte en integration, en del lär sig att leva med de olika personligheterna och lär dem samarbeta och bli medvetna om varandra. En person med multipel personlighet/Dissociativ Identitetsstörning är i början oftast inte medveten om sina andra personligheter, de upplever en del symptom som gör att de i tron om att allt inte är som det ska söker upp en terapeut. En del symtom är som sagt minnesluckor, personen kan höra ”inre röster”, hitta udda saker i hemmet utan minne av att ha lagt dit dem (t.ex. leksaker, kläder som personen inte annars skulle ha på sig, osv), om personen skrivit dagbok kan det finnas delar i dagboken som han/hon inte känner igen sig ha skrivit och som inte låter som något han/hon i vanliga fall skulle skriva, med mera. Oftast upplevs en lättnad över att ha fått en diagnos och en förklaring till varför man beter sig på detta sätt; man får bekräftat att man i alla fall inte gått och blivit tokig.16
I framför allt USA finns mycket information om fenometet multipel personlighet, och det är även här som de flesta behandlingskliniker och terapeuter med kunskap om behandling finns. Detta beror på att det är i USA som de flesta fall av multipel personlighet har hittats, och vad det kan bero på har diskuterats otaliga gånger. Kanske spelar deras kultur en stor roll? Hur som helst finns det lyckade behandlingar, och den behandlingsmodell som jag funnit fungerar bra enligt den information jag använt mig av är en modell där man blandar psykodynamiska, kognitiva och strategiskt familjeteoretiska tekniker och formuleringar. Denna behandlingsform är rakt på sak med praktiska råd och det ägnas mycket tid åt att ”förhandla” mellan de olika personligheterna, få dem att samarbeta med terapeuten samt varandra för att så småningom fokusera på det tidiga traumat som är kärnan i hela problematiken. Att behandla en person med multipel personlighet liknar faktiskt ganska mycket en familjeterapi. Eftersom varje personlighet har eget minne, eget förflutet, egna tankar, eget namn o.s.v. måste terapeuten presentera sig och börja om från början med varje ny personlighet. Arbetssättet kan se helt annorlunda ut hos en personlighet än hos en annan och förhållningssättet mellan patienten och terapeuten varierar likaså beroende på om det gäller barnpersonligheten, tonåringen, den mer aggressiva personligheten, osv.17 Enligt psykologen Marta Cullberg Weston som skrivit två artiklar i ämnet multipel personlighet är det viktigt med en psyolog med kunskaper om hypnotisering samt psykodynamik. Hypnotiseringen är viktig när det gäller hanteringen av tramabearbetningen samt vid kommunikation mellan olika personligheter, och psykodynamiska kunskaper är viktiga då det kan ske överförnings-processer präglade av den tidiga traumatiseringen från patienten.18
Första delen utav terapin brukar gå ut på att tona ner på eventuella riskabla/självdestruktiva beteenden hos en viss personlighet, samt att försöka stabilisera det inre kaos som finns inuti en person med multipel personlighet och ge personen mer förståelse om situationen. För att få personligheterna att samarbeta på bästa sätt är det viktigt att terapeuten inte direkt går in på integrationen som slutmål eftersom detta skulle innebära ett hot mot personligheterna (vissa uppfattar sig som helt separata personer med egen kropp) och skulle skrämma dem samt inte få dem att samarbeta. Terapeuten bör även ta det lugnt i början med traumabearbetningen eftersom en del av personligheterna kanske inte är medvetna om traumat vilket även det skulle få dem att skrämmas undan. Hela första tiden kan ses som en slags kartläggningsfas och går alltså ut på att bygga upp förtroende och allianser mellan personligheterna och få dem villiga till samarbete genom terapeuten, samt att kartlägga hela det ”inre systemet” så gott det går. Terapeuten kan som hjälp sita en modell av systemet med uppgifter om de olika personligheternas namn, ålder, vilken tidpunkt i personens liv de uppstod, vilken funktion de fyller, vad de minns, vad de har för förhållande till de andra personligheterna, med mera.19 En av frontfiguerna inom området multipel personlighet är psykologen Collin Ross som en gång beskrivit det inre systemet hos en person med DID som ett hus där ”…not all rooms are connected to all others, some are connected by one-way-mirrors, some by intercoms, some by open doorways and som do not connect anywhere but the outside world. The therapist has to find out who lives in what rooms, and what other rooms they can enter and in what ways.”20
Kartläggningsprocessen fortsätter under hela terapin men efter att ha gått igenom första fasen är det dags att koncentrera sig mer på själva traumabearbetningen, eftersom det nu är traumat som är grundproblemet och anledningen till att personer med multipel personlighet börjar splittra sig i första hand. En del i detta är att succussivt minska minnesbarriären mellan de olika personligheterna, så att all behövande information kommer fram till ”huvudpersonen”. Detta är ett sätt att göra personen mer hel (ett steg i riktingen mot integration), då informationen om personens bakgrund delas med alla istället för att vara uppsplittat. Terapeuten fungerar här mer som en budbärare och tolk, och ”möten” mellan olika personligheter kan ske under hypnos med hjälp av terapeuten. Bearbetningen av minnesmaterialet och traumat är en väldigt viktig del av terapin, och här är det väldigt bra om terapeuten finns där som aktivt stöd. Det är bra om terapeuten steg för steg lyfter fram de smärtsamma minnena så att inte patienten blir översvämmad av dem på en gång. Man får ta små steg i taget helt enkelt. När barnpersonligheten (som oftast är den som minns mest av traumat) ska berätta om händelsen är det vanligt att han/hon tar på sig skulden och känner en skam vilket i många fall är kärnan till det självdestruktiva beteende andra personligheter har. Skammen och skuldkänslorna är viktigt att arbeta bort och är ett stort steg mot att få personen att integreras och må bättre. Eftersom det här är en kritisk fas kan en del personer med multipel personlighet då få ökat självdestruktivt beteende vilket innebär att de i en del fall bör tas in för en kortare sjukhusvistelse. Terapeuten kan i viss mån hålla det självdestruktiva mönstret i schakt genom att ha skapat vissa allianser mellan de olika personligheterna, tex att få de med självdestruktivt beteende att lova att inte ska skada de andra. Det är då av stor betydelse att få dem att förstå att de inte har egna kroppar, utan att det de gör med kroppen även påverkar de andra personligheterna fysiskt. Den här fasen är ganska svår och kritisk, samt kan vara emotionellt påfrestande för terapeuten likaväl som för patienten, men är behövlig för att uppnå lyckat resultat.21
Integreringen av de olika personligheterna sker stegvis. En del integreras under terapins gång medan det mellan andra behövs förhandlas fram en integration. Vissa terapeuter gör detta till en slags ritual för att understryka betydelsen, men alla anväder sig inte av den metoden. Integrationen är som ett upphävande av all den bortträngning som dominerat en person med multipel personlighets liv; det dissociativa försvaret behöver inte längre existera. Även efter integrationen är det viktigt att fortsätta med terapin, som ett slags avslut och som ett stöd under den ”rehabiliteringsfas” som personen får gå igenom med en anpassning till livet med en ny utgångspunkt.22

Avslutning

Att fördjupa sig inom området multipel personlighet har varit både intressant och givande. Det är en diagnos som inte är speciellt utbredd i Sverige, och jag tror att jag med detta arbete kan hjälpa till att sprida nödvändig information, genom att efter inlämning lägga ut det på Internet till allmänheten att läsa. Många förknippar diagnosen med schizofreni eftersom det handlar om en delad personlighet, men det är en felaktig ihopkoppling. En person med multipel personlighet har helt andra symtom än en person med schizofreni.
När jag såg dokumentären om Marlene med sex olika personligheter visste jag inte riktigt om jag skulle tro på att en människa verkligen kan ha det som henne. Det var svårt att ta diagnosen på allvar. Jag och flera andra som hade sett dokumentären tyckte att det snarare var något som passade in i tidningen ”En ding-ding värld” där det skrivs artiklar om utomjordingar som är utklädda till människor, mm; att det var något galet helt enkelt. Men efter att ha gjort detta arbete har jag en mer seriös syn på det hela. Eftersom symptomen är så pass allvarliga som att man till exempel har minnesluckor när andra personligheter har varit framme, och att diagnosen passar in i det dissociativa facket har gjort att jag tagit det mer på allvar; även fast det fortfarande kan låta lite udda. Det är helt enkelt ett sätt att psykiskt försvara sig mot ett trauma, som här i de flesta fall har varit sexuellt utnyttjande i barndomen.
Fallet som jag har tagit med som exempel följde mönstret för hur en person med multipel personlighet ”ska vara” enligt det fakta jag har funnit. Det enda som avvek var att personen i fråga inte uppnådde en integ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Multipel personlighet - Vad är det?

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-05-18

    Utmärkt arbete! Önskar att fle

  • Inactive member 2009-03-17

    Mycket inspirerande arbete! Jag är inne i en researchperiod för att så småningom skriva en pjäs om ämnet. Mycket givande läsning! Tack!

  • Inactive member 2009-09-24

    kommentar överflödig.

  • Inactive member 2010-03-09

    Bra och intressant.

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-24]   Multipel personlighet - Vad är det?
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=3072 [2018-10-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook