Ålderspsykoser

2 röster
17043 visningar
uppladdat: 2003-12-07

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Ålderspsykoser

Med psykoser syftar man på de riktigt djupgående och personlighetsförändrande mentalsjukdomarna så som schizofreni och paranoid psykos. Man brukar skilja på två typer av psykoser, funktionella och organiska. Organiska psykoser uppstår på grund av skador i hjärnan och det centrala nervsystemet och dit hör bland annat ålderspsykoser.

När man blir äldre går hjärnans funktioner långsammare och gamla människor uppfattar, tänker och talar långsammare än vad de gjorde tidigare i livet, vilket inte är särskilt märkvärdigt. Att bli gammal betyder dock inte att man samtidigt utvecklar en ålderspsykos. Men ju äldre man blir ökar dock risken för att drabbas av en demenssjukdom.

Ålderspsykoser orsakas av åldersförändringar i hjärnan och drabbar främst som namnet tyder på äldre människor över 65 års ålder, men kan även drabba människor i så pass ung ålder som 35 år. De olika åldersförändringarna kan bestå av förkalkning av blodkärl i hjärnan, att hjärnan skrumpnar ihop till följd av att många nervceller dött mm.

Det finns en rad olika typer av ålderspsykoser där Alzheimers sjukdom, Vaskulär demens och Pannlobsdemens är de tre vanligaste.

Alzheimers sjukdom

Alzheimers sjukdom är den vanligaste av alla demenssjukdomar. Alzheimers sjukdom har uppkallats efter en tysk forskare, Alois Alzheimers, som var den förste som beskrev sjukdomen och den bakomliggande hjärnskadans karaktär år 1906-1907, dock är det främst under de senaste 20 åren som sjukdomen blivit känd och uppmärksammad i samhället.

Den drabbar oftast människor i hög ålder men kan i enstaka fall uppkomma redan i 40-års ålder. Alzheimers är ingen enhetlig sjukdom utan kan förekomma i många olika former. Den form som drabbar personer över 65 år är dock den vanligaste och kallas sent debuterande Alzheimers sjukdom och ungefär 50% av alla demenser tillhör denna typ. Sjukdomen är vanligt inom vissa släkter men ärftliga faktorer är dock mindre här än vid den tidigt debuterande formen av Alzheimers sjukdom, men man har dock bevisat att vissa ärftliga faktorer ökar risken för att man ska drabbas utav sjukdomen.

Den tidigt debuterande formen av Alzheimers sjukdom drabbar människor som fortfarande är i yrkesverksam ålder, alltså i 40-års ålder. Symtomen kommer smygande och den sexuella lusten brukas ofta minska. Den tidiga formen av Alzheimers sjukdom är en långvarig sjukdom som kan sträcka sig över 10-15 års tid.

Hos alla människor dör ett antal nervceller varje dag men eftersom vi har så många märks det inte och det påverkar inte våra liv. Vid Alzheimers sjukdom drabbas nervceller i vissa delar av hjärnan, i tinninggloberna och hjässgloberna, då nervcellernas utskott tillbakabildas, förbindelserna med andra nervceller bryts och cellerna dör onormalt fort. Det svårlösliga proteinet amyloid inlagras därefter i mikroskopiskt små fläckar i de sjuka delarna vilket skadar hjärnan ytterliggare.

Forskning om orsakerna till sjukdomen bedrivs väldigt intensivt och man vet nu om olika faktorer som är inblandade. Dock vet man inte ännu vad det är som startar själva sjukdomsprocessen. Troligen bidrar ett flertal faktorer där den viktigaste bör vara hög ålder. Andra faktorer kan vara hög alkoholkonsumtion och vissa industriarbeten där arbetarna kan utsättas för oidentifierade och farliga ämnen. Dock beror inte sjukdomen på några psykiska faktorer.

Alzheimers sjukdom utvecklas oftast mycket långsamt och smygande. Det första som brukar drabba den sjuke är att minnet försämras, främst närminnet. Dessa minnesbesvär är oftast så små att de inte märks av vare sig personen själv eller dennes anhöriga.
Men så småningom blir den sjuke allt sämre och sjukdomen börjar slutligen störa det vanliga livet och sociala aktiviteter. Praktiska svårigheter vid dagliga uppgifter, som påklädning och personlig hygien, blir så småningom så pass allvarliga att personen tillslut blir helt beroende av andra.

Alzheimers sjukdom är inte smittsam. Men det är en sjukdom med dödlig utgång och som orsakar en avsevärd försämring av hälsan. Den vanligaste dödsorsaken hos Alzheimers sjuka är lunginflammation, eftersom sjukdomens utveckling leder till viktminskning och till att immunförsvaret försämras.

Man brukar oftast dela in sjukdomen i tre stadier, där det första stadiet klassas som mild Alzheimers, det andra stadiet som medelsvår och det tredje som svår Alzheimers. Hur länge den sjuke befinner sig i de olika stadierna varierar, men vanligast varar varje stadium två till tre år.

I det första stadiet är det minnet som påverkas och den sjuke glömmer mer än vanligt och glömskan fortsätter därefter att tillta. Problemen brukar förvärras ytterligare av att den sjuke får det svårare med uppmärksamheten. En kombination av dessa två problem kan leda till svårigheter att utföra handlingar i flera steg, och även med att delta i en konversation. Den sjuke kan också drabbas av språkstörningar och kan få svårt att finna ord och börjar därför använda ett enklare språk med kortare meningar. Ofta drabbas den sjuke också av trötthet, apatiskhet och koncentrationssvårigheter.

Besvären leder ofta till att den sjuke börjar förenkla och kompensera för det han glömmer. Han kanske börjar skriva lappar för att bättre minnas och ändrar på vissa vanor. Det är också vanligt att den sjuke börjar isolera sig och ibland blir mycket deprimerad. Besvären kan leda till att den sjuke drabbas av ångest, oro och misstänksamhet.

I det andra stadiet fortskrider sjukdomen och minnet försämras allt mer. Minnesförlusten kan göra att den sjuke inte kommer ihåg saker och händelser som nyss inträffat. Det blir oftast svårare för den sjuke att känna beröring och smaker, och även synen och hörseln försämras. Detta leder till nedsatt aptit och ibland syn- och hörselhallucinationer. Sömnlöshet kan också bli ett problem när skillnaden mellan natt och dag förlorar sin mening för den sjuke.

Den sjukes rörelser blir alltmer okoordinerade och den sjuke blir mer ostadig på fötterna och kan lättare råka ut för olyckor. Språkproblemen förvärras och den sjuke får allt svårare att förstå tal och får problem med att läsa och skriva.
I det tredje och sista stadiet är demensen långt fortskriden. Den sjuke förlorar förmågan att förstå och använda språket och kan ibland repetera slutet av meningar utan att förstå vad orden betyder. Inkontinensen blir total och förmågor som att gå, sitta, le och svälja försvinner.

Risken att få lunginflammation och risken att få liggsår om den sjuke inte vänds regelbundet ökar och den sjuke blir också stel, tappar reflexerna och kan lätt bli upprörd och irriterad.
Det finns inget speciellt test för att avgöra om en person har Alzheimers sjukdom eller inte. Sjukdomen diagnostiseras genom att utesluta att någon annan sjukdom skulle ha givit upphov till symptomen. Exempel på andra tillstånd som kan ge symptom som liknar de vid Alzheimers sjukdom är: vitaminbrist, Parkinsonssjukdom, alkoholmissbruk, ämnesomsättningssjukdomar, depression, infektioner och vätskebrist. Även andra former av demens, till exempel sådan som beror på upprepade hjärninfarkter, kan också likna Alzheimers sjukdom.

Den viktigaste delen i utredningen är att den sjuke och kanske någon närstående får berätta om besvären, hur de började och hur de har utvecklats.

Vid utredningen tas också blodprover, bland annat för att kontrollera vitaminhalt, ämnesomsättning, vätskebalans och kroppssalter. Man gör också en datortomografi av hjärnan, oftast ett EEG och ibland också en magnetkameraundersökning av hjärnan. Utöver dessa laboratorie- och röntgenundersökningar görs också någon form av minnestest.

De flesta sjukdomar som kan ge liknande symptom kan behandlas med bra resultat vilket gör att det viktigt att genomgå ordentliga och noggranna undersökningar för att se vilken sjukdom det är man har drabbats av så man inte blir behandlad fel.

Det finns hittills inga förebyggande eller botande mediciner eller behandlingar av Alzheimers sjukdom. Det har dock på senare tid kommit mediciner som kan hindra att förbindelserna med andra nervceller bryts ner lika kraftigt men dessa mediciner kan inte bota sjukdomen, bara ge en viss förbättring och ett något långsammare sjukdomsförlopp. Medicinerna används vid mild eller måttligt svår sjukdom. Exempel på sådana mediciner är Aricept och Exelon.

Utöver dessa läkemedel finns ett antal mediciner som kan minska vissa symptom som till exempel depression, hallucinationer, förvirring och sömnlöshet. Effekten av medicinerna är inte alltid fullständig och dessutom kan medicinerna ha biverkningar. Det är i allmänhet bättre att undvika medicinering som inte är absolut nödvändig.


Vaskulär demens

Demenssjukdomar som beror på förändringar i hjärnans blodkärl är näst efter Alzheimers sjukdom den vanligaste orsaken till demens. Samlingsnamnet för sådana sjukdomar är vaskulär eller cerebrovaskulär demens. Det finns som vid Alzheimers sjukdom flera olika former av vaskulär demens och det kan vara svårt att skilja dessa från andra demenssjukdomar och ofta förekommer blandformer av olika typer av demenssjukdomar. Två av dessa är multi infarkt demens och vit substans demens.

Vaskulär demens har ofta ett samband med förkalkningar i blodkärlen och man tror att den sannolikaste orsaken till att vaskulär demens utvecklas är att ett allt för högt blodtryck kan ge förändringar i blodkärlen vilket då leder till ett försämrat blodflöde i hjärnan. Vaskulär demens har därför tidigare bara kallats för åderförkalkning.

Det finns ofta andra tecken på hjärt- och kärlsjukdomar hos vaskulär dementa och diabetes är mycket vanligt. Ungefär 25 % av alla demenssjuka är drabbade av vaskulär demens, där siffran fortsätter att stiga i de högsta åldrarna.

Plötsliga försämringar vid vaskulär demens orsakas oftast av blodproppar då störningar på blodcirkulationen genast påverkar hjärnans funktioner. Nervcellerna tål oftast bara några få minuter utan syretillförsel innan de får bestående skador eller dör.

Symtomen vid en vaskulär demens liknar ofta de vid sent debuterande Alzheimers sjukdom och är beroende av vilka delar av hjärnan som skadas. Många gånger blir skadan så djupt in i hjärnan att de psykiska funktionerna och muskelrörelserna försämras och blir långsammare.

Pannlobsdemens

Pannlobsdemens utgör ungefär 10 % av alla demenssjukdomar. Som namnet tyder på är det hjärnans främre delar som skadats, pannloberna. Men även främre delen av hjäss- och tinningloberna kan ha skadats och det är då i den vita substansen, märken, som skadorna finns. Det är där nervcellernas kommunikationsleder finns. Nervcellerna skrumpnar ihop på samma sätt som vid Alzheimers sjukdom och det bildas ärr som drabbar olika mänskliga funktioner där det är främst känslolivet som förändras.

Pannlobsdemens debuterar vanligtvis mycket tidigt, alltid före 65 års ålder och ibland redan i 35 års ålder. Sjukdomen bryter dock inte ut förens hjärnans reservkapacitet har tömts. Sjukdomen har ganska hög ärftlighetsfaktor, upp till 50-60 %.

Symtomen vid denna form av demens skiljer sig från övriga demenssjukdomar då minnet och tankeförmågan ofta finns väl bevarade medan sjukdomen tidigt påverkar personligheten och känslolivet. Den sjuke slutar ofta tidigt att bry sig om hygien och tvättning och depressioner är mycket vanliga. Trots stora förändringar av personligheten märker oftast den sjuke ingenting av detta själv.

I början av pannlobsdemens är den sjuke oftast överdrivet social och talför och kan göra plötsliga och oväntade saker som tidigare varit helt nytt och främmande. Det är inte heller ovanligt att den sjuke börjar konsumera mycket alkohol.

Minnet drabbas oftast först på slutet av sjukdomen och den sjuke blir då ofta helt tyst och passiv trots att han fortfarande är medveten om omgivningen. Detta brukar vara en utav de svåraste demenssjukdomarna för anhöriga då de förändrade personligheten och plötsliga känsloutbrott i tidig yrkesverksam ålder ofta ger allvarliga problem i familjens relationer.











Intervju med Pia Jonsson

Jag valde att intervjua min mamma eftersom hon jobbar som vårdbiträde inom äldreomsorgen och har gjort det i 18 år vilket gör att hon vet en hel del om hur det är i det vardagliga livet för de demenssjuka. Syftet med intervjun har därför inte varit att ta reda på nya fakta utan mer om hur det är att arbete med dementa, vilket bemötande och reaktioner man kan få, och på vis enklare ta reda på och sätta sig in i de demenssjukas liv och omgivning.

1. Vad innebär en demenssjuk människa för dig?

Svar: Människor som är glömska och har svårt att förstå nutiden. Personer som till viss del har tappat sin verklighetsuppfattning och behöver hjälp för att klara av det vardagliga livet.

2. Hur många år har du jobbat inom vården?

Svar: 18 år

3. Är alla människor som sitter på ålderdomshem demenssjuka?

Svar: Nej, de kan ha andra sjukdomar som förhindrar det vardagliga livet på eget hand. Så som olika hjärtsjukdomar osv.

4. Hur ska man behandla en demenssjuk person, vad ska man tänka på?

Svar: Man ska tänka på att aldrig försöka stressa fram någonting, utan att i bästa förmån lyssna och ta det lugnt och sansat. Behålla tålamodet.

5. Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Svar: Först får man hjälpa vårdnadstagarna med toalettbesök på morgonen, sedan hjälpa dem med hygien och påklädning. Därefter frukost och senare lunch, vissa sjuka kan behöva hjälp med att äta och man får mata dem. Därefter följer oftast vila och toalettbesök på nytt. På eftermiddagen blir det fika, toalettbesök och vila då patienten ofta är trött. Om det är vacker väder och tillräckligt med personal finns kan man ta med patienten ut ett tag. Sedan blir det middag och toalettbesök. På kvällen följer kvällsfika, toalettbesök, avklädning och nedbäddning i sängarna. Man sätter på nattblöja och kan därefter stanna kvar och prata en stund med den gamle om det finns tid. Oftast är man ensam på avdelningen på natten vilket gör det svårt då man måste hinna med 6-8 patienter.

6. Hur beter sig demenssjuka mot sin omgivning?

Svar: De har ofta plötsliga humörsvängningar, från att ha varit glad ena sekunden till att börja gråta. Patienterna går också oftast från att vara gråtmilda till att bli aggressiva och börja slåss.

7. Vad är jobbigast med att arbete med demenssjuka?

Svar: Att man inte vet från dag till dag hur de sjuka ska bete sig, vilket humör de kommer vara på.
8. Hur bemöter man anhöriga?

Svar: Man får ofta försöka tala om och förklara vad demens är för någonting. Det kommer ofta som en chock för de anhöriga och de vill kanske inte förstå.

9. Är det någon skillnad mellan demenssjuka kvinnor eller män?

Svar: Ja, kvinnor är mer gråtmilda och männen blir oftare aggressiva.

10. När är man så pass demenssjuk att man behöver läggas in på ett sjukhem?

Svar: När personen inte kan skilja på natt och dag och kan gå ut i kylan och bara irra omkring utan ytterkläder och skor. När den sjuke inte hittar hem eller utgör en fara för sig själv genom att t.ex. glömma spisplattor på. När man inte klarar av de vanliga sysslorna i hemmet så som hygien, mat, att handla eller betala räkningar.

11. Vilka behandlingar finns?

Svar: Det går inte att bota demens. Demenssjukdomen som patienten får är ett led i att åldras. Patienterna får ofta lyckopiller för att de inte ska vara så deprimerade. Även ett lugnande medel så Haldol ges för att patienterna inte ska bli så aggressiva.

12. Är det ett krävande yrke, på vilket sätt i sådana fall?

Svar: Ja, det är både ett psykiskt och fysiskt krävande yrke. Psykiskt krävande beroende på de olika humörsvängningarna man utsetts för och krävs hantera. Det kan även vara jobbigt att se patienterna lida och uppleva dödsfall. Fysiskt krävande på grund av att det är tungt att flytta dem från sängen eller en stol då e inte vill och stretar emot.

13. Hur längre brukar demenssjuka leva?

Svar: Svårt att säga, kanske upp till 80-90 år beroende på om det finns någon annan sjukdom med i bilden.

14. Hur bor och lever de demenssjuka?

Svar: De bor oftast på ... Ladda upp arbete

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Kommentera arbetet: Ålderspsykoser

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(


Källor för arbetet

Saknas


Källhänvisning

Nathalie Jonsson [2003-12-07]   Ålderspsykoser
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se:8097/article?id=2522 [2017-02-25]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Liknande arbeten

Kunde inte hitta några liknande arbeten

Ladda upp ditt arbete

Dela med dig, ladda upp ditt arbete och hjälp andra! Mimers Brunn söker ständigt nya arbeten på alla nivåer. Inget arbete är stort eller för litet för att ligga uppe på Mimers Brunn.

Ladda upp arbete

Mimers Brunn tipsar om

Efter gymnasiet

Efter gymnasiet börjar den första tiden som vuxen, vad ska man göra? Resa kanske? Jobba? Mimers Brunn hjälper dig! Efter gymnasiet