Djävulsmässor

6994 visningar
uppladdat: 2003-12-07
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
1. INLEDNING

1.1 Inledning
Jag har valt att skriva om en av de mest skrämmande företeelserna i fransk kriminal- och religionshistoria. Det hela utspelade sig mitt framför ögonen på både adel, kyrkans män och hovet, och likväl var det ingen som reagerade. Jag valde ämnet efter att ha läst en artikel om det, och för att jag ofta har hört talas om dessa blodiga ritualer och mord. Jag kan också tillägga, på ett rent personligt plan, att jag ofta mer eller mindre skämtsamt anklagas för att utöva något liknande djävulsmässor. Det väckte min nyfikenhet över vad som hände under denna tid, och varför det så starkt förknippas med dagens moderna satanism. Detta är en mycket brutal historia, som ingen till fullo kan berätta eller ens avsluta. Kan det till och med vara så att dessa ritualer pågår fortfarande, i dagens moderna samhälle? Det är det jag ska ta reda på.

1.2 Syfte och frågeställningar
Mitt mål i detta arbete är att få en överblick över vad som hände på olika samhällsnivåer, orsakerna bakom dessa makabra händelser och försöka få någon förståelse för att dessa händelser fortfarande hänger kvar i vårt samlade minne.
Frågorna är många och varierade, men de frågeställningar jag ska försöka besvara är som följer: Varför höll man på med mässorna? Vad gick de ut på? Vad vann man med dem? Vad gjorde den katolska kyrkan/adeln/hovet under denna tid? Ertappade någon någonsin en s.k. Djävulsmässa? Vad var det för nätverk som växte upp runt mässorna? Vad hade det för funktion? Användes riktig svart magi under mässorna? Vem ledde organisationen? Vad var dennes motiv? Vad hände under själva mässorna? Offrade de verkligen människor till djävulen?

1.3 Avgränsningar
I detta arbete kommer jag endast att behandla de djävulsmässor som utfördes i Frankrike under 1600 talet, och vilka konsekvenser dessa fick. Jag har fått veta att Frankrike inte var en isolerad företeelse under denna tid, utan att dessa mässor pågick på flera ställen i Europa nästan samtidigt. Men då information om dessa är väldigt svårt att finna från pålitliga källor (jag har funnit att ett flertal av dem är rena falsarier), så håller jag mig till dem som ägde rum i Frankrike. Utöver detta kommer jag också att koncentrera mig mycket på spindeln i nätet, huvudpersonen, eller förövaren om man så vill. Jag tänker inte ha med någon beskrivning över hur en dylik mässa förrättades, då detta alltför ofta visas upp i filmer och böcker. Jag påstår mig inte ha full insikt om vad som hände, då alla dokument rörande de ökända mässorna inte ännu har dechiffrerats. Inte mycket detaljer på en del ställen således.

1.4 Metod
Jag har, under arbetets gång, granskat oerhört många källor och funnit att många av dem är falsarier eller ren fiktion. De fåtal källor jag har funnit användbara överhuvudtaget har jag gått igenom ett stort antal gånger för att inte missa någon detalj.
Jag tänker inleda med en kort beskrivning om vad som ledde fram till att dessa händelser togs i bruk, men jag tänker inte i detta moment beröra samhället i stort. I momentet efter detta, själva beskrivningen av händelserna kommer jag röra mig i alla möjliga skikt, bland annat tänker jag koncentrera min berättelse efter huvudpersonen. Slutligen kommer jag att beröra hur det hela avslutades, och dess efterverkan på kort sikt i Frankrike och Europa. Därefter kommer jag att göra en så grundlig analys som möjligt.

1.5 Material
Jag har i stort använt mig av tryckta källor, men då flera av dessa är skrivna av väldigt religiösa människor har jag blivit tvungen att använda mig av ett rätt stort antal källor. Just religiösa, och i synnerhet kristna som är de som har skrivit mest om detta, människors åsikter om detta ämne har lyst igenom i de allra flesta av mina källor, så jag har också använt mig av ett antal rätt annorlunda källor, skrivna av muslimer, buddhister, djävulsdyrkare och satanister. Jag har även använt mig av ett antal doktorsavhandlingar jag har fått tag på angående detta ämne. Jag anser att genom detta borde jag kunna snickra ihop en rätt bra bild, och förhoppningsvis också ge en bra bild till läsaren.
Internetkällor har jag tyvärr tvingat använda mig av, men i mycket begränsad utsträckning, och jag har granskat dessa källor för att kunna sålla ut de som verkar vara rena fantasier.
2. AVHANDLING

2.1 Myten om Mässans ursprung
Den svarta mässans höjdpunkt, om man nu kan kalla det så, brukar ofta härledas till 1600-talets Frankrike under Ludvig XIV:s (”Solkungen”) regeringstid.
Detta är bara delvis korrekt, då Svarta Mässor och djävulsdyrkan har förekommit genom alla tider, men man bör också påpeka att detta är bara en viss form av Svarta Mässor. De har förvisso drag av tidigare mässor, men också många nya koncept, troligtvis orsakade av dåtida kulturella och sociala faktorer som tillkom och hade stor genomslagskraft.
Men att detta skulle vara den ”ursprungliga” Svarta Mässan eller liknande motsägs av det faktum att det troligtvis inte existerar något enhetligt ursprung. Snarare rör det sig om en kontinuerlig utveckling, där olika läror och idéer avlöst eller påverkat varandra.

2.2 Upptakten till morden och mässorna
Vid ”Solkungens” hov fanns en mycket speciell dam, vid namn Madame de Montespan. Hon var en av många älskare till kungen av Frankrike, men trots att hon var både vacker och intelligent började hon förlora sin tidigare gunst hos kungen. Detta drev henne in i ett omfattande intrigspel som snart hade manövrerat ut nästan alla hennes rivaler.
Olyckligtvis för de Montespan fanns också Nicholas de la Reynie, parisisk polismästare, vid hovet vid denna tidpunkt. Denne Nicholas var, liksom de Montespan, en intrigernas mästare, och lyckades snart avslöja de Montespan inför hela hovet. Därmed var också de Montespans makt över hovet bruten, och hon tog sin tillflykt ut till sitt lantställe utanför Paris. Där kom hon i kontakt med en av sina grannar, den inflytelserika Catherine Deshayes, även känd under namnet La Voisin.
La Voisin kom som en frisk fläkt i de Montespans tråkiga liv utanför Paris, och mottogs med stor glädje. La Voisin bodde på residenset i över ett halvår, och under den tiden kom kvinnorna varandra mycket nära, och till slut berättade de Montespan om sina förehavanden vid hovet, och hur olycklig och bitter hon var över behandlingen hon senare utsattes för när allt uppdagades.
La Voisin, helt tagen på sängen av detta delgivande, då hon under flera år vägrat besöka någon av de större städerna, sade då att hon kanske hade en lösning på hennes problem.
Som det skulle visa sig hade hon en lösning på det mesta.

2.3 La Voisin, magin och kvinnorna
Vem var då kvinnan som styrde detta? Hon hette Catherine Deshayes (tidigare Montvoisin ) och tillhörde till en början den undre medelklassen. Hon var gift med en man som arbetade som kringresande juvelerare, och tillsammans hade de dottern Margurite Montvoisin som längre fram skulle bli ett mycket viktigt vittne till händelserna som skulle utspela sig.
En viktig orsak till La Voisins kriminalitet kom från hennes misstro till den äkte mannen. Hon litade inte alls på hans förmåga att försörja familjen och tydligen inte heller hans sexuella potential då hon umgicks med diverse älskare. Till skillnad från sin hustru var herr Deshayes en tämligen harmlös och handlingsförlamad man. I utredningen nämns hans namn inte en enda gång, utan omnämns som ”La Voisins man”.
Det var med stor säkerhet denna bakgrund som gjorde La Voisins kontroversiella verksamhet möjlig, då hon rätt tidigt började experimentera med olika skönhetskrämer och oljor. Denna kunskap hade hon fått av diverse experter som ibland bodde på hennes ägor. Av dessa fick hon inte heller bara lära sig hur man tillverkade olika kosmetika, utan också grunderna i den nya kemiska vetenskapen.
Snart skulle hon dock gå vidare till betydligt mer avancerad kemi och ondskefullare områden. För detta skulle hon möta döden.
La Voisin var en synnerligen intelligent och tidsmedveten kvinna. Man har ofta påpekat att hon presenterade sig som expert i alkemi, astrologi, magi osv. för att öka sitt klientel.
La Voisin drogs snart till olika djävulskulter som figurerade ute på landsbygden, men La Voisin övergav snart detta bruk, då hon kom fram till en, för henne, chockerande slutsats, nämligen att de krafter som åberopas hos en tidigare nämnd kult borde arbeta åt magikern, inte över denne.
La Voisin drog sig ut på landsbygden för att tänka över denna idé, och hon kom snart fram till hur man kan använda den, och liknande idéer, för sina egna syften.
Det var i detta skede hon kom på idén om hur en ”Svart Mässa” kunde göras om för att gagna både hennes kommersiella syften och kundens personliga syften.
Det var ungefär i samma veva som hon flyttade till Paris, och tog kontakt med en präst som historien skulle känna enbart som Guibourg.

2.4 En ny affärsverksamhet öppnas
Tillsammans med Guibourg hade nu La Voisin allt hon behövde för att genomföra en blasfemisk mässa, och hon gav sig snabbt ut på jakt efter kunder. Detta sökande tog främst plats inom hovet, där många ville bli av med rivaler eller vinna en eller annans kärlek. För dessa kunder var detta erbjudande nästan oemotståndligt. De kunde få i stort sett allt de ville ha, bara de betalade tillräckligt, och ännu bättre; det var inte de själva som brann i helvetet för detta, utan det var Guibourg och La Voisin.
Häri bestod hela La Voisins affärsidé. Att få allt, och inte riskera något är ett drömerbjudande få kan neka till. Det fanns ett fåtal tvivlare, men La Voisin skaffade sig ett rykte som klärvoajant, som undanröjde kundernas skepsis.
Detta kan nog lättast förklaras med att hennes allians med Guibourg hade många fördelar, bland annat ett omfattande nätverk av spioner. Dessa såg mycket noga till att ta reda på så mycket som möjligt om tvivlaren, och efter att spådomen framlagts för denne också se till att allt som hon sade också skedde.
La Voisin var också en mycket duktig människokännare, och hon anpassade alltid sin magi och sina magiker efter kundens önskemål och behov. Hon gjorde ingen hemlighet av att hon i stort sett kände till allt som hände i Paris under den tiden, eller att hon kände till adelns hemliga böjelser.

La Voisin syntes sällan ute på gatorna, men det var endast för att kunna skydda sitt rykte som astrolog och spåkvinna. Däremot tycks hennes nätverk nästan alltid ha lyckats med sin uppgift.
En mycket intressant aspekt av detta är den höga koncentrationen av kvinnor både i organisation och klientel. Detta är sprunget ur kvinnans relativt fria ställning under 1600-talet och det faktum att kvinnor är över lag mer uppmärksamma än män. Till exempel bestod närmare 75 % av La Voisins spioner av kvinnor. Skillnaden mellan klientel och organisation bestod i att klientelet bestod av kvinnor från de högre samhällsklasserna, medan organisationen bestod mest av medelklasskvinnor.
Denna organisation, utöver spionerna, bestod mestadels av barnmorskor, läkare och liknande som lätt kunde skaffa fram det Guibourg behövde till mässorna.

2.5 Nätverket: Bödlar, giftmördare och magiker
La Voisin tog alla större, konkreta beslut i den oheliga verksamheten, och hon var en mästare på att skaffa sig synnerligen lämpliga medarbetare. En av dessa, Nicholas Levasseur, även känd som ”Ärkebödeln” var dessutom La Voisins älskare. Konstigt nog bodde han tillsammans med La Voisin och dennes man, och allihop kom bra överens enligt uppgift. Denne lär dessutom ha mördat sin biktfader för att komma över människofett till ljusen till de Svarta Mässorna. Han misstänktes även ligga bakom det brutala styckmordet på La Voisins äkta man.
En annan som stod högt i hierarkin inom nätverket var den troligtvis sinnessjuke Lesage . Han fungerade som La Voisins chefskemist, men hade fingrar i nästan all sorts kriminalitet, främst bedrägerier, alkemi och metallurgi. Lesage var en lysande propagandaminister, om jag får kalla honom för det, och han visste hur han skulle skaffa sig ett rykte som svartmagiker. Vid ett tillfälle stod La Voisin i stor skuld till en köpman, och denne hotade med att beslagta alla hennes ägodelar och avslöja mässorna. Detta var särskilt riskabelt då La Voisin hade stulna oblater i sin bostad. Lesage skickades ut för att gömma dessa för att undanröja problemet, och han lyckades med betydligt mer än så. Under uppdragets gång gömde han inte bara oblaterna, utan gjorde det hemma hos en av Frankrikes mest aktade människor; Hertiginnan av Lusignan som Lesage stod i konflikt med . När stöldgodset sen hittades brändes hertiginnan levande på bål. Efter denna kupp spred Lesage ut till La Voisin och sina medbrottslingar att han hade genomfört kuppen med hjälp av svart magi. Många, bland annat La Voisin, trodde honom och han beundrades nu som en mäktig svartmagiker.

2.6 Mässorna och prästerna
De svarta mässorna under regi av La Voisin och Guibourg tycks ha inletts det mycket passande året 1666. Det var detta år La Voisin införskaffade en stor egendom i centrala Paris , för att ha nära åtkomst till kunder och organisation, och främst för att ha en plats där mässorna kunde förrättas. Jag måste även påpeka att liknande mässor hölls på andra platser. Denna tidpunkt sammanfaller väl med bildandet av La Voisins och Guibourgs allians, och det var då den Svarta Mässan blev en etablerad, kommersiell institution.
Ritualerna som sådana var inte fullkomligt enhetliga, utan var alltid anpassade till kundens behov och önskningar. Den ”klassiska” djävulsmässan med de svarta ljusen, människooffren, bloddrickandet osv. var främst Guibourgs verk, och förrättades bara när han ville det.
De övriga ceremonierna är dock inte mindre intressanta. En häpnadsväckande mängd präster visade sig senare vara inblandade i dessa affärer, och minst ett femtiotal avrättades mellan åren 1673 - 1682 .
De övriga ceremonierna innefattade bland annat abort genom magi. Guibourg förrättade själv denna mässa över en femtonårig flickas kropp för att genom magi avlägsna barnet. Man kan säga att han lyckades, för enligt uppgift dog flickan av skräck under mässan.
Andra ceremonier som omnämns är bland annat offerriten; ett barn döps i helig olja, varvid det torteras i sex timmar, för att sedan strypas och styckas upp som en måltid till djävulen. Utöver det finns berättelser om välsignade ormar som användes i sexuella ändamål, kvinnokroppar som används som altare, blodsdrickande och så vidare.
Ett namn värt att nämna utöver Guibourg är fader Mariette, som var madame de Montespans personliga svartmagiker och djävulspräst. Under en av mässorna knäböjde de Montespan och läste upp följande: ”… att drottningen må bli ofruktsam, att kungen lämnar hennes säng för mig, att han ger mig allt jag ber om, att hans kärlek till mig fördubblas, och att jag, när drottningen röjts ur vägen, får gifta mig med kungen” , varvid fader Mariette offrade två levande barn och ett par duvor.
Om detta nu fungerade kan man betvivla, men sanningen är att madame de Montespan blev kungens främsta älskarinna redan samma månad.
Men madame de Montespan nöjde sig inte med detta. 1673 drabbades hon av en svår kris; kungen hade fått en ny älskarinna, och La Voisin kallade in djävulsprästerskapets biskop: Guibourg. För att få en bättre bild av denne man har jag sammansatt ett antal detaljer ur de la Reynies anteckningar: ”Han är en sextiosju år gammal präst och fritänkare född i Paris och påstår sig vara illegitim son till kungen själv … Han är för närvarande kopplad till kyrkan i Saint Marcel, och ägnar sig sedan tjugo år tillbaka åt helgerån, djävulsdyrkan och mord … Han är expert på giftmord och involverad i alla möjliga sorters ondskefulla göromål; faktiskt allt som är djävulskt och depraverat … Ett eller två av sina egna barn har han mördat och offrat … Det är ingen vanlig man som finner det naturligt att offra barn genom att skära halsen av dem och läsa Mässan över en kvinnas nakna kropp” .

2.7 Början till slutet
Under nästintill hela denna tid hade Nicholas de la Reynie varit organisationen på spåren.
Under åren 1667 – 1680 arresterades över tjugo medlemmar ur organisationen, som alla erkände sina brott. Dock angav ingen av dem någon annan i organisationen, och de dömdes senare till döden för helgerån och giftmord.
Polismästare Nicholas de la Reynie tvivlade aldrig på madame de Montespans inblandning i de kontrolversiella affärerna, då man hade flera av varandra oberoende bevis för detta. Slutligen tvingades han offentliggöra sina resultat, på order av Ludvig XIV själv, och i juli1680 lades bevis och teorier fram för till kungen och hans närmaste medarbetare. Då uppstod en smått pinsam situation. Ingen tvivlade på de Montespans inblandning, men om hon ställdes inför rätta skulle detta leda till pinsamheter och kontroverser, och kungen löste detta genom att helt enkelt avbryta polisens arbete den 30 september 1680. Vid denna tidpunkt satt över 150 fångar i Bastiljen, anklagade för svartkonst och giftmord. En av dessa var Guibourg, som inte bevärdigades med en rättegång, utan satt kedjad till väggen i tre år fram till sin död 1683.
Hursomhelst, i maj 1681 återupptog polisen sitt arbete, och roteln som skötte detta fick namnet Chambre Ardente. När arbetet väl kom igång igen hade dock alla dokument som rörde madame de Montespan försvunnit, och det visade sig att det var kungen själv som hade tagit dokumenten, och bränt dem i sin egen kammare på slottet.
Under perioden som kom arresterades över 360 medlemmar ur organisationen, bland andra La Voisin och hela den innersta cirkeln, likaså över 30 djävulspräster.
Den 23 juli 1682, samma dag som Chambre Ardente:s arbete avslutades, avrättades samtliga på avskild plats genom att brännas levande på bål, och man försökte in i det sista tvinga La Voisin att ange de Montespan. Inte ens när hon brann som en fackla yttrade hon hennes namn, och La Voisin dog med äran och hedern i behåll.

2.8 Montespans sista år
Man kan inte säkert fastslå om Ludvig XIV var medveten om vidden av de Montespans intriger och förräderi, men det förefaller enligt historiska källor mycket sannolikt.
Hon tilläts ha kvar sin position vid hovet och behandlades hövligt av hans majestät. Dock verkar det som om deras förut så intima relation hade upplösts.
Ludvigs hövlighet var endast formell, och han höll, officiellt likväl som inofficiellt, en distanserad inställning till madame de Montespan. Hon anklagades aldrig officiellt, vilket troligtvis berodde på hovets rädsla för skandal. 1691 drog de Montespan sig tillbaka från hovet och ägnade sig åt välgörenhet och kyskhet. Det påstås att hon levde i fruktan för mörkret och döden fram till sin död 1707.

3. ANALYS OCH AVSLUTNING

3.1 Analys
Orsaken till att dessa mässor överhuvudtaget ägde rum kan enligt mig skyllas mycket på den dåtida katolska kyrkan. I det strikt dogmatiska systemet fanns ingen plats för människan och hans önskningar, utan allt gick mer eller mindre ut på att skaffa sig en plats i paradiset. Om livet här på jorden då blev ett levande helvete spelade ingen roll, ansåg man, då man ändå var ämnad att komma till himlen.
Men någonstans var det något som gick snett. Någon bröt sig ut ur detta system. Jag skulle inte vilja kalla denna människa för en visionär eller pionjär, men däremot skulle jag vilja kalla denne för nytänkare.
Denne ansåg, eller insåg om man så vill, att den kristna mässans hyllande av gud borde kunna perverteras och vridas så att den till slut hyllade eller gynnade förrättaren. Och om man nu var igång med att hylla sig själv, varför inte tjäna pengar på det?
Utöver detta hade en stor andel av dem som var inblandade svåra ekonomiska problem innan de kastade sig in i dessa affärer, och absolut inget att förlora. Det var de utslagna i samhället, dock inte de hopplösa, som såg detta som sin chans att tjäna pengar och ge kyrkan en känga samtidigt.
Med andra ord; en lysande affärsidé, driven av människor som helt saknade skrupler.
Denna affärsidé, skapad av en revolutionär, vann stort gehör bland adeln, som i sin tur ömkade sig själva för att de var tvungna att underkasta sig kyrkan och kungamakten.
Den Svarta Mässan blev ett medel för att utmana, eller rentav ställa sig över, dessa två härskande makter. Men i förbigående missade de en enkel detalj: att systemet var användbart, men också sårbart. Till en början hade Nicholas de la Reynie inte en enda assistent till sitt förfogande, men han lyckades komma dem på spåren och som ensam individ hota hela systemet.
Systemet av självömkare insåg inte detta, utan var för upptagna med att tillskansa sig makt för att se den som kom och utdelade nådastöten.
I detta sista skede måste jag erkänna att den fruktansvärt stränga kyrkan hade en poäng, när de sade att man kanske inte ska vara nöjd med sin lott, men man ska inte heller begära för mycket.
Den mycket brutala verkan av avslöjandena var uppenbarligen att nästan samtliga medlemmar man funnit avrättades. Utan pardon.
Därefter spred sig en snabb våg av hysteri, då misstanken om att detta kunde finnas i den egna staden uppkom i folks huvuden, nästan samtidigt som de fick kännedom om det.
Som för att vilja släcka alla dessa småbränder ställdes alla dokument rörande affären Montespan undan långt under Bastiljen, där de sedan glömdes bort för att sedan återupptäckas i början av 1900-talet.
Men en fråga kvarstår ännu i mitt huvud: varför hänger ändå bilden av den svarta mässan kvar i huvudet på folk? Enligt min åsikt så är människans kollektiva minne inte så precist att det tydligt kan minnas ens sådana här saker. Likväl är det just så, för vem kan inte se bilden framför sig av en Svart Mässa: Prästen med det upp och ner vända korset som höjer offerdolken över sitt köttsliga altare, omgivet av svarta ljus och människor som frenetiskt hänger sig åt perversa orgier?
Inte ens Förintelsen ihågkommes med liknande tydlighet.
Jag tror, utan att veta, att den stora boven i detta drama återigen är: kyrkan. Jag kan nästan se det framför mig hur en präst, uppfylld av guds vilja, står och skriker ut sin beskrivning om vad som hände och vad som hände med de skyldiga. Inga namn förstås, så man kan se sig själv där. Jag tror att kyrkan vände detta nederlag, som jag ser det då människor avvek från den ”rätta tron”, till en seger för att mer eller mindre skrämma de få individualister som de ännu inte kunnat komma åt, och för att skrämma de redan kristna för att få dem att ännu mera ty sig till kyrkan. Allt i guds, likriktningens, namn.
Jag tror också att man förkastade idén om avfallna präster. Detta vore alldeles för svårt för folk att förstå, hur en ”helig man” kunnat bli så perverterad. För folkmassan var nu bilden komplett; en vidrig mässa där människor dog, under ledning av en pervers, inkompetent präst. Då frågar jag mig: Kunde kyrkan ha mjölkat något mer ur detta? Troligtvis, men det behövdes inte. Inte fram till våra dagar har något liknande som detta inträffat. Inte ens i vårt samhälle, där mord och våldtäkter numera är vardag har något så organiserat förekommit. Jag tänker nu på de organiserade morden i religionens namn; massmord och seriemord o dyl. räknas inte. Dock, kyrkan tappar sitt grepp om folket, och makten behöver en ny stolpe att fördelas på. Kanske är det dags för djävulsdyrkarna, men jag tror inte att en sådan organisation kommer att skapas. Därför tror jag att den nya makten kommer att heta ”förnuft”.

3.2 Sammanfattning

Hela idén med att ha riktiga Djävulsmässor tog sin början den dag då La Voisin lade fram sin affärsidé för en desperat madame de Montespan, som tog alla chanser att ta sig in vid hovet igen. La Voisin tog kontakt med Guibourg, en ökänd djävulsdyrkare, men som trots allt var prästvigd. La Voisin och Guibourg slog sig samman, och skapade en kommersiell institution där de som hade pengar kunde komma och få sina drömmar förverkligade. I och med alliansen med den avfallne prästen hade La Voisin tillgång till ett stort nätverk med mördare och spioner, som ofta såg till att det som skulle hända också hände. Priserna på mässorna var mycket höga, och i stort sett bara societetskvinnor hade råd att utnyttja den. Den klassiska djävulsmässan, som så ofta hamnar på film, pågick under denna period när djävulsbiskopen Guibourg offrade barn och drack blod för att få si...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Djävulsmässor

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-04-05

    för mycket text....du kunde vä

  • Inactive member 2005-10-24

    Kul att du nämnde detta Jenny.

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2003-12-07]   Djävulsmässor
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=2500 [2018-10-16]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook