Impala - Den perfekta antilopen

3 röster
7891 visningar
uppladdat: 2003-04-17
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Impalan är den perfekta antilopen. Den anses av många vara den vackraste av alla antiloper. Den har en kastanjebrun färg med en lite ljusare buk som ibland kan vara vit. På baksidan av varje lår har den ett lodrätt, svart band. Impalan blir mellan 110 till 150 cm lång, varav svansen är 25 till 40 cm. Impalan har en mankhöjd på 78 cm till ungefär en meter. En impala har en vikt på 56 till 75 kilo. Hornen är ett par riktigt rejäla saker, de kan bli ända upp till 75 cm långa, men de normala hornen blir runt 60 cm. Det är bara hanarna som har horn. Impalan är, som alla andra antiloper, en idisslare. En idisslare är ett djur som har fyra magar, där varje mage sin egen funktion och uppsättning av mikroorganismer. Den är mycket noga med urvalet av föda för att få i sig så mycket näring som möjligt. Därför lägger den ned massor med tid på att tugga. Eftersom den är en idisslare slipper den stå ute i den stekheta solen och beta, som alla andra icke-idisslare. Den kan i stället beta på morgonen och sedan ligga i skuggan under ett träd och idissla resten av dagen.

Den äter både gräs, blad och buskar genom att sno tungan runt stjälken på växten, och sedan klippa av den med tungan. Man kan säga att den är en riktig gourmé. Favoritmaten är skott, blad och kvistar från akacieträden. Eftersom den har ett så pass stort urval på maten, och att den är aktiv både på dagen och på natten gör att det inte alls är lika hård konkurrens om maten. Vi har också en teori om hur den äter:

Om det finns mycket gräsätare i området äter impalan mestadels buskar och löv, och om det finns många blad-, resp. busk ätare, äter den nästan enbart gräs. Det tycker vi tyder på en bra anpassning till omgivningen.


Man kan dela in impalan i tre grupper: hanar med revir, ”ungkarlar” och honor med ungar.
En del impala hanar lever i ett revir. Detta revir har dom skaffat sig, oftast genom att besegra en annan hane med revir. Reviret är ca en kvadratkilometer stort. Impala hanen försvarar sitt revir mot andra hanar nästan hela tiden. När en grupp med honor kommer in på reviret gör hanen allt han kan för att hålla kvar honorna i området. Man kan se en impala hane stå still på en höjd eller en termitstack i flera timmar. Han står där för att observera honorna och bli säker på att de har sett honom. Sedan börjar han att springa runt honorna i cirklar och göra allt han kan för att få deras uppmärksamhet. Om honorna tycker att han är tillräcklig får han para sig med dem.

Hanen orkar bara försvara sitt revir i någon månad. Eftersom honorna kommer ganska oregelbundet, och eftersom han hela tiden måste försvara reviret mot andra hanar, har han nästan ingen tid alls till att sköta sin hygien. Under tiden har han hunnit samla på sig en hel massa fästingar och med tanke på hur många sjukdomar som fästingar för med sig är det inte bra att ha ett revir för länge. Efter någon månad överger hanen sitt revir och faller tillbaka till ”ungkarlsflocken”. En annan orsak är också att han är alldeles för utmattad för att fortsätta försvara reviret.

Ungkarlsflockarna, består av både gamla och unga hanar som vandrar omkring i flockar över ganska stora områden. Under tiden som dom ingår i gruppen ägnar dom mycket tid till att äta upp sig, så att dom växer och blir stora och starka, och till att träningsslåss med varandra. Man skulle kunna säga att dom ägnar sig åt ett oavbrutet kroppsbyggeri. När sedan tiden är inne, ger sig en hane i kamp med en revirhållande hane. Om han vinner, tar han över den gamle hanens revir, och om han förlorar, återgår han till ungkarlsflocken för att bli ännu starkare, och sedan försöka en gång till.

Honorna och fjolårskalvarna strövar omkring i mindre hjordar och äter upp sig. Det gäller för dem att spendera tiden på de ställen där födan är bäst. När honorna kommer in på en hanes revir, försöker han genast att ”fånga in dem”. Under så lång tid som möjligt försöker han att få dem att stanna, så att han kan para sig med dem. Honorna och ungkarlarna håller också ihop med hjordar av andra djurarter, såsom zebror, gnuer och andra antiloper.
Vid fara utstöter impalan en sorts hickande suck, tar några höga skutt upp i luften, så att de svarta ränderna på låren syns, sedan flyr de. De svarta ränderna är ett mycket bra varningssystem. De är mycket iögonfallande, så när en impala börjar hoppa upp i luften så syns ränderna på ett ganska långt avstånd.
Impalan är den snabbaste antilopen. Den kan hoppa upp till tre meter upp i luften och tio meter på längden, även i svår terräng.
Parningstiden för impalan äger rum mellan april och maj, och det är då hanarna med revir som har övertaget. Ungkarlarna måste utmana en hane med revir för att få para sig. Striderna mellan ungkarlar och hanar med revir är inte speciellt farliga, och det blir sällan några dödsolyckor, en hane vet när han är besegrad. När en hjord med honor kommer in på reviret kör hanen bort de 6 till 9 månader gamla ungarna, de for lov att ansluta sig till en ungkarlshjord. När han sedan ska utse en maka som han ska para sig med använder han speciella luktorgan i nosen som känner av vissa hormoner i honornas urin, han får då reda på om honan är brunstig eller inte. Genom att fladdra med tungan och utsöndra hesa grymtningar, närmar han sig honorna som flockas runt omkring honom.

Honan är dräktig i ca sex till sju månader, sedan föder hon en unge, tvillingfödslar är väldigt ovanliga. Ungarna är väl utvecklade vid födseln, och inom kort är de uppe på benen och kan följa med hjorden.

Impalans värsta fiender förutom människan, är lejon, leoparder, geparder, hyenor och vildhundar. Det händer också att babianer fångar ungar som har kommit en bit ifrån flocken. Under torrperioden går honorna och ungkarlsflockarna ihop och bildar stora hjordar, som vandrar norrut mot ekvatorn, där det är fuktigare och där det finns me...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Impala - Den perfekta antilopen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2003-04-17]   Impala - Den perfekta antilopen
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=2006 [2018-08-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook