Andra Världskriget och slagskeppet Bismarck

3 röster
22439 visningar
uppladdat: 2003-03-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innehållsförteckning

Sida.1 Framsida
Sida.2 Innehållsförteckning
Sida.3-4ismarck - ganternas gigant
Sida.5 Bismarck sjösätts och tränas för strid
Sida.6-7 Operation Rheinübung
Sida.8-9 Bismarcks dödsstöt och slutord
Sida.9-10aker till andra världskrigets utbrott
Sida 10-11 Vägen till makten
Sida.11 upprustning för krig
Sida.12-13 Tyskland i behov av ett större rike
Sida.13 Norge och Danmark ockuperas
Sida 13-14 Tyskland avancerar väster ut
Sida.14-15



Bismarck – Giganternas gigant

Bismarck och dess dubbelgångare Tirpitz var och är fortfarande de största slagskeppen som någonsin tillverkats. Bismarck skulle symbolisera den överlägsna tyska teknologin och ekonomin gentemot andra länder. En av Hitlers största idoler hette Otto von Bismarck, det var han som hade enat Tyskland till ett 2: a rike. Otto hade krossat och förnedrat Frankrike i kriget dem i mellan 1870-1871. Hitler ville därför bygga något som var en av dåtidens mest teknologiska verk. Slagskeppet fick namnet Bismarck. Bismarck var ett rent propaganda verktyg för Goebbels och Hitler.

Fakta Bismarck:
Längd: 250,5 m
Längd vid vattenytan: 241,55 m
Bredd: 36 m
Vikt: 50 000 ton, varav bränslet vägde närmare 10 000 ton
Total höjd från skrov till relingen: 15 m
Fribordshöjd: 5,6-8,8 m
Maximalt djup: 10 m
Marschfart: 27 knop
Max fart: 31,5 knop
Besättning: 2 200 man
Slagkraft
Bismarcks tunga artilleri bestod av 8 stycken 380 mm kanoner, som var vida överlägsna sina fienders kanoner. 4 stycken av de 8 kanonerna satt i aktern och de resterande 4 satt i fören, med dessa enorma vapen kunde man skjuta på mål som låg ungefär 4 mil bort. Bismarck hade också 12 stycken 150 mm kanoner som bara dom kunde spränga ett helt slagskepp. Utöver detta fanns det 68 ”mindre” kanoner till befogenhet.
På bilden till vänster
ser man klart och tydligt de 4 främre 380 mm kanonerna. Kanonerna kunde snurras runt 90
grader åt båda hållen, man kunde därför skjuta i alla riktningar. När jag kollade på bilden på Bismarck här bredvid slåss man av att alla vapen, styrtorn utrustning etc. Ligger i aktern, det ser ut som om 1/3 av båtens längd inte utnyttjas någonting. Men efter att ha kollat på ett flertal ritningar förstod jag att det var utrymmet där allt manskap höll hus, alla vapen, ammunition, livsmedel, tog sån oerhörd plats att det inte fanns plats för några kojor för manskapet. Så de dryga 2 000 besättningsmännen hade alltså sina kojor längst fram i fören.
Det som man ser ligga i vattnet som liknar musselodlingar är ett slags skyddsnät som skall skydda fartygen när de ligger för ankar mot torpeder från ubåtar.


Bismarck sjösätts och tränas för strid

Bismarck började skissas redan 1935, 1936 påbörjade man bygget. På bilden här intill är skrovet just färdigbyggt och året är 1939. Bismarck blev inte klar för än den 24 augusti 1940, det tog alltså dryga 4 år att tillverka Bismarck, men vilket fartyg man sen fick.
Den 15 september lämnar Bismarck Hamburg och Tar riktning mot Östersjön och de baltiska staterna, här skall Bismarck testa sin enorma slagkraft. Eventuella fel skall även upptäckas här så de kan åtgärdas innan Bismarck gick in i strid. Ett antal fel hittades också och Bismarck Tvingades återvända till Hamburg för finputsning innan den kunde ge sig ut i strid. I januari 1941 var finputsningen klar, men Bismarck kunde ändå inte lämna Hamburg eftersom Kiel kanalen hade drabbats av en sjunken tanker som transporterade olja. Och Bismarck fick därför vänta tills tidiga mars innan den kunde fortsätta till Baltiska havet. Bismarck var nu redo för strid, Führern själv besökte Bismarck dagarna innan den la ut. Bismarck skulle genomföra operation ”Rheinübung” som innebar att man skulle ligga tillsammans med slagskeppet Prinz Eugen i nord atlanten och förstöra så mycket konvojer som möjligt mellan USA och Storbritannien. Det var från början tänkt att Bismarck skulle få assistans från Scharnhorst och Gneisenau, dessa 2 slagskepp hade under januari till mars genomfört en operation kallad ”Berlin” i Nordsjön. Även denna operation bestod av att beskjuta konvojer, Scharnhorst och Gneisenau fick stora framgångar och de sköt ner inte mindre än 115 000 ton konvojer från USA till Storbritannien.
Kaptenen på Bismarck var rädd att Hitler skulle stoppa Bismarck att ge sig ut på nationellt vatten och vänta tills dubbelgångaren Tirpitz blev klar. Hitler visade dock kaptenen grönt ljus för avfärd, ett misstag som visade sig ödes stiget. Bismarck la tillsammans med Slagskeppet Prinz Eugen den 14 mars ut från den Polska hamnstaden Gdynia. Bismarcks mål var Bergen i Norge, därifrån skulle Bismarck och Prinz Eugen gå ut i nordatlanten och påbörja operation Rheinübung.

Operation Rheinübung

När Bismarck en dag senare passerade Vinga Rapporterade ett svensk transportfartyg vid namn Gotland till den Brittiska flottan, Gotland hade sett 2 stora slagskepp och ett flertal mindre fartyg passera. Britterna förstod att något stort var på gång och skickade dit spaningsflyg. När Bismarck skulle passera Skagen, fick dom skickligt undvika sina egna utplacerade minor. Risken för ubåtsattacker var överhängande så Bismarck och Prinz Eugen tvingades åka i ett slags sick sack mönster. Bismarck fulla fart i ”sick sack” mönstret var 18 knop, men när de hade lämnat de minimerade områdena ökade de farten till cirka 27 knop. Klockan 22.00 anlände Bismarck till Bergen och den norska fjorden Grimstad. Problemet för Bismarck och Prinz Eugen i operation Rheinübung var att nå nord Atlanten, en brittisk flygbas låg i Skottland så det var uteslutet att går för nära skotska kusten. Man skulle tvingas att antingen gå en bit söder om Island eller en bit norr, problemen med den norra leden förbi Island och Grönland var att ett stort minfält låg där. Och att den Grönländska packisen sträckte sig långt söderut. Vägen söder om Island bevakades av den Brittiska flottan. Som bilden visar låg 3 stora slagskepp och några lätta kryssare i vägen för Bismarck. Bismarck och Prinz Eugen skulle med all sannolikhet slå dessa styrkor, men eftersom den brittiska flygbasen låg så nära skulle det ändå bli problem. Det fanns alltså bara 2 vägar man kunde gå, antingen strax söder om Island och riskera att möta stort motstånd, eller att gå strax norr om Island och försöka undvika Isen.
Kapten Lütjens på Bismarck beordrade att gå mellan Island och Grönland, tidigt på morgonen den 23 maj gick Bismarck in i den ”danska leden” och några timmar senare tjöt alarmet på Bismarck, radarn hade fått korn på 2 okända fartyg. Detta var 2 brittiska mindre kryssare, vars uppdrag var att skugga Bismarck och ange position. Lütjens var rädd att även u-båtar fanns i närheten så han beordrade sick sack gång, men efter en och en halv timma hade inget hänt. Lütjens beordrade därför normal gång i 27 knop igen. Bismarck märkte att de var förföljda och försökte komma i skott läge mot sina förföljare, den ene av de 2 brittiska kryssarna avvärjde dock detta skickligt genom att ”gömma” sig närmare land. När Bismarck skulle beskjuta den andra av de 2 kryssarna nämligen Norrfolk gick Bismarcks främre radar sönder. Bismarck som hela tiden hade varit den ledande båten fick nu låta Prinz Eugen gå fram och ta täten, man ville inte riskera att vara ”blind” på ett håll. Färden fortsatte mot atlanten, vad Bismarck inte visste var att 2 slagskepp vid namn Hook och Prins of Wales var på väg mot dem. Den 24 Maj 1941 upptäckte Bismarck dem genom sin radar och eldstriden började. Som jag har berättat tidigare så kunde kanonerna på slagskeppen endast vridas 45 grader åt båda hållen. Bismarck och Prinz Eugen hade därför fördelen av att ligga med barbord sidan mot Prins of Wales och Hood, Bismarck kunde då utnyttja sin fulla styrka. Prins of Wales och Hood däremot låg med fören rakt i mot Bismarck och kunde därför endast nyttja hälften av sin slagkraft. Avståndet var cirka 20 000 m och efter ett antal salvor så träffade Bismarck med en klockrenträff på slagskeppet Hood. Hood Sjönk strax därefter, Bismarck fick även in ett antal träffar på Prins of Wales och denne tvingades fly. Hur var det då med Bismarcks skador? Jo, Bismarck hade förutom en del lindriga skador, fått ett skott som skjutit upp ena tanken med bränsle. Bismarck förlorade nu tusentals ton olja och eftersom Bismarck inte hade tankat i Norge när den var där för att förbereda sig för operation Rheinübung, så fanns det ingen möjlighet att gå för fulla motorer. Lütjens beslutade att man skulle gå i till den Franska hamnstaden St. Nazaire för att där i skydd av luft Waffe kunna reparera sig och sen efter det återkomma till sitt uppdrag tillsammans med ytterligare slagskepp nämligen Scharnhorst och Gneisenau. Undertiden skulle Prinz Eugen stanna kvar i nord atlanten och terrorisera konvojer på egen hand innan det kom förstärkning.
Men Britterna hade via sina spitfires fått reda på Bismarcks position och nu var i stort sett hela den Brittiska flottan i nord atlanten efter Bismarck. Det var slagskeppen Prins of Wales King George V, och Repulse. Kryssarna Norfolk, Surffolk och Hangarfartyget Victorious. Bismarck som man ser fly söderut här gjorde plötsligt helt om och åkte mot Prince of Wales Norfolk och Surffolk, allt för att ta upp deras tid så att Prinz Eugen kunde fly. Bismarck Tvingades dock omgående ge upp planerna på att slå ut de 3 fartygen, eftersom Victorious skickade ut sina Spitfires till hjälp. Bismarck visste vid det här läget att hennes ända chans var att vända helt om i en överraskningsmanöver och överrumpla sina fiender och vinna tid. Bismarck Lyckades med detta och fick ett visst försprång. Nu var Bismarck på väg rakt västerut mot Frankrike och säkerheten, men ett hangarfartyget Victorious Spitfires fick träff med en torped rakt på Bismarcks roder. Bismarck var nu helt hjälplös och kunde inte göra annat än att ta upp strid. Lütjens lät meddela till Berlin att ”Bismarck är manöveroduglig, vi skall kämpa till sista man, länge leve Führern”.


Bismarcks – dödstöt

Som bilden visar var det bara för de till antalet överlägsna Engelsmännen att bomba på, Bismarcks tunga kanoner hade för längesedan slutat fungera. Men de vägrade ge sig, de skulle som sagt kämpa till sista man. De använde sig av lättare kanoner som inte alls kunde mäta sig med engelsmännen stora kanoner. Dödstöten kom när Det brittiska fartyget Dorsetshire fick in 3 fullträffar på Bismarcks styrbordssida. Bismarck sjönk den 27 maj 1941. Av de 2200 besättningsmännen överlevde endast 115. Men det kunde ha räddats betydligt mer, för flera av de Brittiska slagskepp vägrade ta upp tyskarna i sina båtar. De såg hellre att de fick dö i det olje fyllda havet.

Slutord

Slagskeppet tog 5 år att färdigställa, det kostade enorma summor pengar. Men den överlevde inte ens sitt första uppdrag, 6 dagar efter att operation Rheinübung hade påbörjats sänktes Bismarck några mil väster om Frankrike. Många säger nu efter kriget att en av orsakerna till att Tyskland förlora kriget var att Hitler alltid skulle satsa på så pompösa och dyra projekt, Bismarck och Tirpitz är lysande exempel på det. Det kostade enorma summer att bygga men utförde lite, ubåtarna däremot var billiga och effektiva. Pengar som Tyskland lade på Bismarck och Tirpitz kunde i stället ha lagts på lyckade Tyska projekt som pansardivisioner ubåtar och flygvapnet. Hitler hade dessutom projekt med V1 och v2 robotarna som även dom slukade enorma summer pengar som skulle ha kunnat användas mycket bättre. Utgången i kriget kanske skulle ha sett annorlunda ut om detta inte skett, men tack och lov för att Hitler inte insåg sina misstag.


Orsaker till andra världskriget
Versailles freden 1919 sägs vara en av de stora orsakerna till andra världskrigets utbrott. Tyskland tvingades skriva på ett fredsfördrag som innebar att de ensamt bara skulden till första världskrigets utbrott. De skulle också tvingas betala alla kostnader för kriget (en summa som är så stor så det blir svårt att beskriva den), de fick endast ha en armé på 100 000 man. Allt land väster om floden Rhen skulle bli ockuperat av Frankrike i 15 års tid. Det området innehöll bland annat Ruhr som är ett väldigt viktigt industri område i Tyskland, man kan säga att det var hjärtat i den Tyska ekonomin. Freden var både orättvis och felaktig, det var inte Tyskland som ensamt bar skulden till första världskriget utan det var, ententen och trippelalliansen som tillsammans bar skulden till första världskrigets utbrott. Varför skulle Tyskland betala alla skador? Varför skulle armén reduceras till 100 000 man? Det skulle väll ha räckt om man hade uppsyn över rustningen och att Tyskland inte tilläts rusta alltför mycket. Varför skulle Ruhr området ockuperas? Var det inte viktigt att Tyskland fick använda detta område maximalt så de kunde få igång ekonomin igen efter kriget?
Frankrike såg givetvis att vinsten i första världskriget skulle betala tillbaka vad man förlorat under kriget mot Tyskand 1870-1871. Man såg chansen att ge igen för det förnedrande nederlaget. Man skulle försöka ta tillbaka sin position som världsledande igen, den positionen som man hade haft innan 1871. Och då var man tvungen att riktigt ”sätta dit” världens då största ekonomi, Tyskland. Man lyckades också galant med det här, även om U.S.A. inte ansåg freden rättvis så gick den igenom ändå.
Det största felet med Versailles freden var ändå det att bara Storbritannien och Frankrike stod bakom den, de vara ensamma utan U.S.A. hjälp alldeles för svaga för att kontrollera Tyskland. Detta visade sig också när Hitler kom till makten. Sen blev inte det hela bättre av att Tysklands arméer aldrig blev slagna av varken de Brittiska eller de Franska, detta gav ännu mer argument för de missnöjes parti som börjades skapas. Under början av 20-talet, ett av dessa partiet hette Arbetar Partiet och döptes senare om till NSDAP National Socialistiska arbetar partiet av en man vid namn Adolf Hitler. Hitler hade varit soldat under första världskriget för Tyskland och hade nu fått i uppdrag av Tyska armén att kontrollera Arbetar partiets möte, Hitler blev direkt intresserad av partiets idéer och han såg chansen att ta sig till toppen av partiet eftersom det var så pass litet. Partiet var starkt rasistiskt och det gjorde inte saken sämre för Hitler, som avskydde judar och andra ”mindervärdiga”. Hitler blev rekryterad av partiet som propaganda ansvarig.

Vägen till makten

Hitler blev partiordförande 1921 i National Socialistiska Arbetar Partiet, NSDAP. Och han utarbetade ett politiskt program om 25 punkter. Partiet växte med Hitler, men det var främst i Bayern som det var känt i andra delar av landet kände inga till det. Hitlers första försök att ta makten kom 1923 i ”ölkällarkuppen” Nazisterna skulle tåga genom München och kräva en ny regering. Detta misslyckades dock och 16 nazister blev mördade. Hitler själv sattes i fängelse, domen skrevs till 5 år. Hitler började i fängelset skriva boken Mein Kampf om hans liv och politiska budskap. Han släpptes ut redan i december 1924. NSDAP hade förbjudits 1923 men tilläts igen 1925 när Hitler lovade att styra partiet på författningsgrund och inte bryta mot lagen. Hitler Talade sig varm på pubar och caféer men märktes knappt i politiken, det var först 1929 när den ekonomiska depressionen startade i Tyskland som Hitler på allvar började få stöd. Den Tyska befolkningen fattade tycke för denna starka och karismatiska ledare. Med sina eldade tal om att det var judarnas fel att allt gått snett i Tyskland fick han många åhörare, han lovade också att störta demokratin och införa diktatur. Arbeten och pengar skulle komma i massor sa han. NSDAP växte från totalt obetydligt till Tysklands näst största parti 1930 och 1932 var man det största partiet. Hitler ställde upp i rikspresidents valet men förlorade i 2 omgångar mot den åldrande Hindenburg. NSDAP kom dock till makten med hjälp av stödjande högerpartier och Hitler utnämnde sig själv till rikskansler den 30 januari 1933. Hitler hade klart och tydligt sagt att NSDAP aldrig skulle släppa makten ifrån sig om de kom till makten och han höll vad han lova, han förbjöd direkt alla politiska partiet utom NSDAP. Och den 24 mars 1933 inrättade Hitler fullmaktslagen som innebar att han ensam kunde ända grundlagen. Nu hade Hitler total makt som ingen kunde ta ifrån honom.

Upprustning för krig

Direkt när Hitler kom till makten startade han ett flertal statliga projekt, han började bygga stora vägar som kallas Autobahn allt för att sätta det tyska folket i arbete och tjäna pengar. Han började också utöka armén, han bröt mot 100 000 regeln diskret så inte Frankrike märkte det. 1935 skapade detta dock problem eftersom han hade svårt att utöka armén utan att det gick obemärkt förbi. Han behövde argument för att utöka den, det kom som uppdukat på silverfat. Frankrike fördubblade antalet värnpliktiga i landet för att fylla ut luckorna under de många döda under första världskriget, Hitler sa att han också måste rusta för att inte bli allt för underlägsen mot Frankrike. Det godtogs, samma år fick han tillåtelse av Storbritannien att bygga ut flottan till max 35 % av Royal Navy (brittiska flottan). 1936 körde han ut ockupanterna från Rhenlandet och fick där viktiga industrier som han direkt började producera tanks och vapen i. 1938 invaderade Hitler Österrike och han togs emot som en hjälte, samma år fick han även Südettyskland där väldigt många var bosatta tyskar. Han hade nu återskapat ett stor Tyskland, men han var sugen på mer. Han ansåg att Tyskarna behöver levnadsrum, för att få detta ville han att Tyskland skulle sträcka sig från Storbritannien i Väster till Uralbergen i Öser. Han krävde därför att få delar av Polen eftersom det bodde tyskar där. Men nu var eftergifterna slut, Hitler hade fått sina landområden, nu fick det vara nog tyckte Frankrike Polen och Storbritannien.



Tyskland i behov av ett större rike

Tyskland ville till alla pris undvika ett 2 fronts krig likt det i första världskriget, Tyskland förfogade inte över så stora arméer. Men med en enad armé var Tyskland krigsmakt imponerande, det var främst tyskarnas snabba pansarvagnar och högt utvecklade luftwaffe som utgjorde den starkaste sidan av armén för Hitler. Tyvärr för Tyskland så innebar krigsstarten den 3 september att kriget hade börjat aningen för tidigt för Nazityskland. Deras flotta var inte alls så utvecklad som den hade behövt vara vid krisutbrottet. Man förfogade enbart över ett fåtal jagare, några kryssare och ett par slagskepp som var under produktion. England var ensamt totalt överlägsen sina tyska motståndare till havs. Eftersom England var en ö så skulle det bli svårt för Tyskarna att ockupera England i ett senare skede av kriget. Den 23 augusti signerade Stalin och Hitler en nonaggressionspakt, den innebar att länder skulle dela Polen i mellan varandra, Sovjetunionen skulle få tillbaka sina förlorade områden under första världskriget och Tyskland skulle få allt land väster om det. Hitler som alltid hade fördömt Kommunismen och Stalin som alltid hade fördömt Nazismen hade alltså enats kring ett avtal. Även ifall Hitler aldrig hade I sina tankar att följa avtalet så var det ändå revolutionerande. Väst makterna hade inte räknat med denna ”allians”. Nu skulle Tyskland slippa ett två fronts krig och kunde enbart koncentrera sig på att snabbt slå Polen och sen Frankrike. Den första September gick de överlägsna tyska trupperna över gränsen till Polen. Inte för att Polens armé på något sätt var dåligt rustad utan för att det tyska flygvapnet och pansarvagnarna var så överlägsna, Luftwaffe hade bombat sönder I princip alla polska plan innan de hade hunnit lämna marken. Polen hade en stark armé men ensamt hade den inte en chans mot Tyskland och Sovjetunionens samlade styrkor. Efter mindre än en månad var Polen besegrat. Sovjetunionen började omgående med fler erövringar, man ockuperade genast de baltiska staterna och gjorde en stor offensiv mot Finland som man sa var en ”frihetsaktion”. Trots att röda armén var totalt överlägsen i antal så led den stora nederlag, man lyckades inte besegra finnarna för än Stalin satte in 40 divisioner och därmed 700 000 man. Finland fick lämna stora delar av sina sydöstra land områden.

Danmark och Norge ockuperas

Den 9 april 1940 inleder Tyskarna offensiven mot Danmark och Norge, detta var en väldigt viktig del i kriget. Skulle de allierade börja bygga baser i de norska hamnstäderna, skulle inte Tysklands marin kunna känna sig säker ens i östersjön. Tysklands flotta var redan i stort underläge mot den brittiska Royal Navy, en misslyckad attack mot Norge och Danmark kunde kosta Tyskarna kriget. På kvällen den 9 april 1940 hade Tyskarna kontrollen över hela Danmark och de flesta strategiska punkter i Norge. Den 10 april inledde de allierade en motoffensiv, man iland satte ett visst antal trupper. De allierade bjöd tyskarna på bra motstånd, men i slutändan vann Tyskarna på betydligt skickligare generaler och organisation. Fransmännen fördrevs bort från Norge och Tyskarna kontrollerade nu i stort sett hela norden, eftersom Sverige inte gärna gjorde motstånd när Tyskarna begärde transporter järnmalm osv. Fransmännen gjorde dock ett sista försök den 28 maj att återta ta Norge, man tog kontrollen över den viktiga hamnstaden Narvik. Men Tyskarna slog tillbaks Fransmännen den 7 juni och de tvingades fly. Tyskarna gjorde dock en del betydande förluster, bland annat sänktes en tung kryssare vid namn Blücher. Båten sänktes av Norska kanonerna modell 1891 vid striderna om Oslo.

Tyskland avancerar västerut
Den 10 maj inledes offensiven mot Belgien, Holland och Frankrike. Samma dag så avgick Storbritanniens premiärminister Chamberlain och efter han kom Winston Churchill. Hitlers rådgivare hade hellre sett att Tyskland skulle invänta en offensiv från de allierade, men Hitler vill ha ett snabbt avgörande. Han mobiliserade sina 136 divisioner mot de allierades 135. Frankrike och Storbritannien underskattade sin motståndare från öst, de trodde att deras överlägsenhet i antal skulle stoppa Hitlers fram marsch, men de visste inte om Hitlers Blitzkrieg. Medan fransmännen och engelsmännen fortfarande hade kvar ett försvar som kunde liknas vid det som de hade under första världskriget kom Tyskland med en stark mekaniserad armé. Med en starkt mobiliserade pansar divisioner kunde Tyskarna lätt forcera de allierades försvarsverk. Till antalet tanks var det jämnt mellan de rivalerna, den stora skillnaden dem i mellan var att Fransmännen spred ut sina tanks för att dom främst skulle finnas som understödd åt infanteriet. De Franska Tanksen var dessutom klumpiga och långsamma, medan de tyska var snabba och hade en väldigt lång räckvidd.
Det de allierade däremot visste om var Luftwaffes kapacitet, det hade inte minst visat sig i kriget mot Polen. De allierade förfogade över cirka 1800 plan medan Tyskarna hade cirka
3 200.
Tyskarna Besegrade först den 400 000 man starka holländska armén på 5 dagar, därefter den Belgiska och slutligen den Franska. Allt detta skedde på 42 dagar. De hade ingen förutom möjligtvis Hitler räknat med. Fransmännen var förnedrade och som om det inte var nog skulle avtalet med villkorslös kapitulation underskrivas i just det tåg där Tyskarna hade skrivit under deras kapitulation efter första världskriget.

Förluster och vinster under väst offensiven
Frankrike hade förlora 123 000 man, 200 000 var sårade och 1,5 miljoner krigs fångar.
Tyskland hade förlorat 27 000 man och fått tag på 85 000 fordon, 2 500 kanoner och 675 000 ton förnödenheter.
Britterna hade förlorat 60 000 man plus en mängd vapen och förnödenheter.

Slaget om Storbritannien
Tyskarnas nästa steg var att erövra Storbritannien för att slutligen vända sig åt ”problemet” i öster. Tyskarna förstod att de aldrig skulle kunna vinna ett slag om engelska kanalen mot det mäktiga Royal Navy, britternas flotta. Skulle man vinna skulle man göra det i luften. Göring som ledde Tyskarnas flygvapen, Luftwaffe. Gavs uppdraget att planera en plan för bombandet av Storbritannien. Göring var övertygad om att Luftwaffes överlägsenhet i antal skulle krossa britternas flygvapen redan på marken som de gjort mot bland annat Polen. Ett problem var dock att Göring tvingades spridda ut sina flygplan på så många områden samtidigt, man skulle bland annat bomba i Tjeckoslovakien och Nordafrika. Britterna däremot kunde mobilisera sitt flygvapen mot en samlad fiende. De första Tyska bombningarna startade i början av juni 1940, det var endast strategiska mål som bombades. Den mer storskaliga bombningen fick vänta. I augusti började de ”riktiga” bombningarna Göring var fast besluten att slå ut RAF(Royal Air Force) inom 4 dagar. Han bombade intensivt RAF flygplatser, men motgång på motgång kom. Luftwaffe sköt bara ner 17 av Britternas plan de 2 första dagarna och förlorade 61 egna. De 2 sista dagarna gick det dock bättre och Göring vann stora framgångar främst i södra England. Göring räknade nu med att det endast var 300-400 plan kvar i bruk hos Britterna, detta skulle visa sig ödes stigit när det i själva verket fanns minst 700 plan kvar.
Tyskarna fällde av misstag ett par bomber över London och Churchill blev förargad eftersom Tyskland brutit mot reglerna om ickemilitära mål. Churchill beordrade sina spitfires och bombplan att bomba Berlin. Dagen därpå föll dom första bomberna under andra världskriget över Berlin, skadorna var minimala men Hitler blev ändå rasande, Göring hade lovat att inte en bomb skulle sprängas i Berlin under kriget. Hitler beordrade nu Göring att ändra taktik, från att ha bombat RAF flygplatser(som troligtvis hade gett seger till tyskarna i slutändan) till att massbomba London. Varje dag och natt sattes 1000 plan in och bombade London, skadorna var omfattande. Under hela slaget om Storbritannien dog inte mindre än 40 000 londonbor av Luftwaffes bombräder. Men RAF slog tillbaka, Tyskarna förlorade stora mängder plan medan Britternas plan var näst intill intakta. Det bar bevisat att Engelsmännens Spitfires var överlägsna sina Tyska rivaler Meschersmith. Bombningarna fortsatte i nästan ett år fram till maj 1941. Då förstod Hitler att slaget om Storbritannien var förlorat, Luftwaffe och Tyskland hade lidit sitt första nederlag. Hitler hade misslyckats att överta väst Europa och skulle nu tvingas till ett flerfronts krig. Både i öst syd, och sydöst mötte Hitler motstånd.

Kriget utvecklas till ett världskrig
Den 7 december 1941 anföll japanerna utan förvarning den amerikanska militär basen Pearl Harbor på Hawaii, U.S.A. Hade strypt japans tillgångar på olja och japanerna såg U.S.A. som enda hotet mot att dom skulle ta över hela sydost Asien. Attacken som leddes av Isoroku Yamamoto som var överbefälhavare över den Japanska flottan. Den Japanska attacken blev dock inte så lyckad som det var tänkt. Man misslyckades med att bomba sönder oljetillgångarna på ön, skulle dom gjort det skulle U.S.A. flotta ligga still i månader. Japanerna lyckades dock att sänka 2 slagskepp och ytterligare 6 slagskepp blev i Oandväntbart skick. 65 flygplan blev också nerskjutna. Japanerna tanke från början var att sänka de 3 amerikanska hangarfartygen som låg i Pearl Harbor, dessa låg dock inte i hamn och kunde därför behållas i stridbart skick. I och med att U.S.A. Förklarade Japan krig dagen efter blev det som en domino effekt, alla förklarade krig mot Japan, Tyskland och Italien. Den 11 december förklarade också Tyskland och Italien U.S.A. Krig många ställs frågandes till detta eftersom Både Tyskland och Italien hade tillräckligt att stå i med att bara kriga mot Sovjet och Britterna. Innan jul hade 38 länder förklarat krig mot varandra, det var mer än halva jordens befolkning. Axelmakterna hade nu fått sig en alltför stor fiende i mot sig, U.S.A. som var det rikaste landet i världen var tillsammans med Storbritannien och Sovjetunionen alldeles för starkt.

Operation Barbarossa

De Tyska styrkorna var fulla med självförtroende trots nederlaget i slaget om Storbritannien, Hitler var den som lagt under sig mest landområde i Europa någonsin. Han stod på höjden av sin ”karriär” Hitler skulle nu lägga in nådda stöten för ett hel ariskt rike i Europa, han skulle anfalla Sovjetunionen. Attacken skulle börja den 14 juni 1941, Tyskarna marscherade in i Sovjetunionen med en styrka på 3,4 miljoner man, 3090 stridsvagnar och 1945 flygplan. Man anföll från östersjön i norr till svarta havet i söder, en sträcka på 290 mil. De Sovjetiska trupperna uppgick till 4,7 miljoner man och 3000 flygplan. Dessa 3 000 flygplan hade dock minskat till 500 efter de första dagarna av Operation Barbarossa, Göring hade framgångsrikt bombat planen innan dem ens hunnit lyfta. Sovjet var underlägst på alla fronter förutom på antalet soldater, man kunde inte matcha vare sig Luftwaffe eller de tyska stridsvagnarna. Sovjetunionen led enorma nederlag. Den 26 juni inledes den Tyska offensiven mot Minsk huvudstad i Vitryssland, Tyskarna utrotade 32 ryska divisioner och tog 290 000 krigsfångar. Tyskarna hade en så länge inte mött något som ens kan kallas för motstånd. Historiker nämner att kommunisternas underlägsenhet i flygvapen och pansarvagnar inte var hela förklaringen, man säger att röda arméns generaler var pinsamt dåliga. De gjorde nästan mer skada en nytta säger man. Detta beror mestadels på att Stalin som misstänkte en komplott mot han själv beordrade en utrensning i Röda armén, 3 fältmarskalkar, 13 av 15 armébefälhavare och 57 av 85 armékårschefer avrättats. Röda armén hade således förlorat stora delar av sina kompetenta ledare.
Tyskarna inledde nu offensiven mot Kiev huvudstad i Ukraina, slaget om Kiev pågick i 9 fram till den 8 augusti när fältmarskalk Timosjenko led nederlag. Det var nu Hitler skulle ta över, han skulle som landets Führer gå in och lägga upp taktiken för övertagandet av sovjet. Han bestämde att man skulle inta Leningrad innan man marscherade till Moskva. Det sägs vara det avgörande beslutet för hela kriget. Det är möjligt att tyskarnas krigsutgång skulle ha sett annorlunda ut om Hitler valt att ha tågat mot Moskva direkt i stället för att inta Leningrad. Röda armén besegras tillslut vid Kiev den 18 september 1941, 500 000 sovjetiska krigsfångar togs om han av Tyskarna. De Sovjetiska förluster de 4 första månaderna av kriget uppgick till 2,5 miljon i döda, skadade och tillfångatagna. Den 8 september påbörjades belägringen av Leningrad, Tyskarna som trodde på ett snabbt avgörande kunde inte drömma om att belägringen skulle pågå i nära 3 år och att över 1 miljon man skulle stupa där.
Det var nu vändningen började komma, Sovjet omorganiserade i ledningen. Trupperna rustades upp avsevärt. Men de var ändå underlägsna de tyska, men sovjet och Stalin i spetsen hade ett ess i ärmen, den ryska vintern! Under vintern genomförde röda armén flera inte helt misslyckade offensiver, tyskarna var inte alls förberedda att möta sovjets 160 divisioner starka armé alltså 2,8 miljoner man. Men tyskarna lyckades ändå hålla sina linjer.
Den tyska armén var inte alls utrustad för ett vinteruppehälle i sovjet, Hitler hade trott på ett snabbt avgörande och hade inte skickat nödvändiga kläder för en vinteruppehälle.
Medan Hitlers armé frös ihjäl i ryssland bearbetade han en ny storoffensiv, han skulle samla alla trupper förutom de som belägrade Leningrad till en offensiv mot oljefälten i Kaukasus. För ryssland skulle det innebära en katastrof att förlora sina viktiga oljetillgångar, utan dom så skulle dom var utan bränsle till deras tanks och transportmedel. Hitler samlade en mycket imponerande armé på 215 divisioner.


Det Tyska nederlaget vid Stalingrad
Tyskland hade med sin offensiv på 215 divisioner kommit fram till Stalingrad.
Vid Stalingrad kunde inte Tyskarna utnyttja sitt bombflygg och sina kvicka stridsvagnar. Det skulle bli ett slag på helt andra förutsättningar, man intog kvarter för kvarter. Överallt satt det fiender som skjöt på allt de såg. Civilbefolkningen hade för länge sedan lämnat Stalingrad eftersom det var som i princip ett slagfält. Ryssarna var många gånger bättre på denna sortens krigsföring och de fick äntligen dra fördel av sitt numerära överläge. Paulus som lede tyskarnas offensiv bad om att få retirera från Stalingrad, men Hitler sa att ”Stalingrad skulle hållas till varje pris”. Paulus armé led svåra förluster och blev tillslut inringad av röda armén Det var nu inne på slutet av 1942 och Hitler beordrade slut på alla offensiver, han ville inte gå in på nya offensiver mitt i vintern. Sovjet skulle krossas 1943 i stället. Paulus armé skulle varje dag ”bombas” med 500 ton mat av Görings Luftwaffe, men det blev tillslut endast 100 ton per dag och det räckte inte för den 278 000 man stora styrkan. De tyska soldaterna svalt och fick svårare och svårare att försvara sig mot röda armén. Hitler beordrade då en undsättnings armé som skulle ledas av fältmarsalk Erich von Manstein. Han kom så nära som 6 mil ifrån Stalingrad, men där var det stopp. Paulus 6 armé började förstå att Hitlers lovord bara var struntprat, det skulle inte komma någon förstärkning. Den 31 januari 1943 kapitulerade den 6 armén.


Tyskland förlorar kriget
Efter förlusterna vid Stalingrad och Leningrad hade Tyskland i princip förlorat kriget, inget kunde nu stoppa den framrusande röda armén eller amerikanarna och britterna i syd och i väst. Det en gång så mäktiga Luftwaffe, var också slaget. Det brittiska Spitfire hade totalt krossat de Tyska messerschmitt planen. Brittiska och amerikanska flygplan bombade praktiskt taget sönder hela Tyskland. Göring hade lovat att Berlin aldrig skulle bombas, nu stod hela staden i brand.
Allt handlade bara om tid, Hitler vägrade ge upp, fanatiskt som han var trodde han fortfarande på seger. Det Hitler möjligtvis hade kunnat hoppas på var att hans nyutvecklade vapen v1 och v2 skulle göra sådana betydande skador på Storbritannien så en invasion var möjlig. Men bombningarna med v1 och v2 liknande mest terrorist dåd från en redan slagen fiende.


Normandie
Med Sovjet framrusande i öster, Brittiska och Amerikanska trupper i Italien på frammarsch var det bara en fråga om tid innan en landsättning i väster och Frankrike skulle ske. Hitler hade varit övertygad om att en sådan landsättning skulle ske i Normandie, men efter diverse tips från Tyska spioner om att en landsättning hade beordrats till Pas de Calais. Blev han fundersam och beordrade att huvudstyrkorna skulle bege sig till Pas de Calais. De Tyska spionerna hade dock felaktiga uppgifter, de allierade hade hela tiden inriktat sig på Normandie för landstigningen. Hitler och fältmarskalk Gerd von Rundstedt hade delat upp försvars armén i två armé grupper. Den kända fältmarskalken Erwin Rommel hade befäl över armé grupp B och Fältmarskalk Gerd von Rundstedt hade befälet över armé grupp A. Rommel ville totalt ändra på försvaret, han trodde inte på att de många befästningsverk som byggts upp kring kusten skulle kunna klara en landsättning, utan han ville i stället ha ett rörligt pansarförsvar, som han hade stor erfarenhet av från nord Afrika. Som det såg ut nu var pansardivisionerna långt ifrån kusten och var tänkt som ett försvar mot en allierad utbrytning från kusten. Det var dock Fältmarskalk Gerd von Rundstedt som var högsta befäl och han bestämde tillsammans med Hitler att låta ha kvar det som det var. Rommel gick dock inte helt lottlös han fick en mindre grupp pansarvagnar med sig i första ledet. Det var också dessa som gjorde de främsta framgångarna under landstigningen i Normandie.
Den sjätte juni 1944 landsatte de allierade en total styrka av 200 000 man 900 pansarfordon och 600 kanoner. Det var 75 000 brittiska och kanadensiska soldater som var uppdelade i 3 divisioner, 57 500 amerikanska soldater som var uppdelade i 3 divisioner och samtidigt släppte tusentals flygplan ner 27 000 fallskärmsjägare. De Tyska styrkorna uppgick till cirka 500 000 man, men det gick ändå inte att jämföra. Eftersom de Tyska trupperna var utspridda och huvuddelen fanns i Pas de Calais. Organisationen som en gång varit så framgångsrik för tyskarna fanns inte längre, Hitler ville ensam bestämma allt för mycket och dagen innan ”dagen D” hade han tagit sömntabletter. Han sov därför djupt när landstigningen började och det sägs att ingen vågade väcka honom. Den störta skillnaden fienderna åt var dock flygvapnet. Luftwaffe hade för längesedan blivit krossat, de hade knappt bensin till planen längre. De allierade kunde dock stolt sätta in inte mindre än 13 743 flygplan (transportplan inräknat), därför kunde Eisenhower, befälhavaren för trupperna, skrytsamt kunde säga att ”ifall ni ser ett flygplan kan ni vara säkra på att det är ett allierat” till sina soldater.
Efter att de allierade landstigit i Normandie trodde Hitler att det endast var en täckmantel för ett större angrepp mot Pas De Calais. Rommel fick därför inte tillåtelse att använda de trupper som var där, utan fick snällt vänta tills dagen efter när Hitler äntligen återfunnit förståndet, dessa trupper fick dock ingen större framgång.
Man ser här tydliga exempel på hur sjuk Hitler måste ha varit, särskilt under senare delen av kriget. Han var helt fastgrodd vid sina tankar, det han sa måste bara ske. Allt han sa skulle stämma, det han bestämde var det bästa för landet.
De allierades landstigning vid Normandie var inte på något sätt lätt. Av de 27 000 fallskärmsjägarna överlevde bara 20 %, vid stranden Omaha hade nästan 4 000 soldater dött vid stranden. Det är för övrigt vid den stranden som filmen ”Saving private Ryan” utspelar sig i början av filmen.
Den tyska armén som en gång varit så fruktad var nu slagen på alla fronter, de var slagna i Öster av kommunisterna, i söder och i väster av kapitalisterna. Nazityskland som skulle sträcka sig från Storbritannien i väster till Uralbergen i öster hade krossats. De tyska generalerna visste att det var slagna, alla visste det. Ingen kunde längre hoppas på det stortyska riket, alla förutom Hitler, hade för längesedan förlorat hoppet. Man förstår inte själv hur en person som Hitler kunde ha sådant inflytande, hur kan en propagandamaskin trycka ner sådana falska bilder som det tyska folket fick se. Tyska folket fick aldrig se verkligheten av kriget, de fick se rullande tv bilder och skrikande röster i radio om berättade om de stora Tyska segrarna på alla fronter. Nämnde man sanningen var man död. Goebbels som ledde propaganda verksamheten, hade till fullo lyckats, han hade fört ett folk bakom ljuset.
Det jag frågar mig är, skulle det tredje riket hålla ända till 1945 om inte den tyska propaganda maskinen varit så effektiv? Skulle det Tyska folket kunnat tygla sin ilska om de fått veta sanningen om alla förluster och Hitlers vansinne? Jag tror personligen att NSDAP skulle ha fallit precis som Mussolinis fascistiska parti i Italien gjorde. I och med förlusterna på östfronten skulle Hitler avsatts 1944, det skulle ha sparat många människoliv.


Tredjeriket faller sönder

De tyska trupperna som en gång varit så ståtliga, bestod mer och mer av Hitlerjugend, alltså väldigt unga soldater, dessa ”soldater” hade tränats sen de var väldigt små och inga var så fanatiska till nazismen som dem. De hade fostrat med minimal inverkan från föräldrarna till ”renrasiga arier”, de tränades till att slåss, springa hantera vapen. Den svaga dog, den starka överlevde var budskapet. Man har visat filmer som Nazisterna har spelat in under ett slagsmål i Hitlerjugend (dessa slagsmål var de nazistiska ledarnas idé, alla barn slogs med nävarna och alla medel var tillåtna bara man använde nävarna), det var ett 50 tal barn som slogs på en äng, alla slogs mot alla, inga lag eller grupperingar var tillåtna. Dessa barn var i 13-15 års åldern och alla vet att det kan vara stora skillnader fysiskt i mellan barn i denna åldern. Det slutade med att flera mindre barn misshandlades svårt och några barn dog. Budskapet var alltså klart och tydligt, den svage dör, den starke överlever.
Hitlerjugend skulle i framtiden vara stommen i den stortyska armén, de skulle vara helt överlägsna alla andra soldater. De skulle inte känna någon rädsla inför döden och de skulle vara helt hänsynslösa, men ändå väll organiserade. Nu fick de som de sista reserverna tillsammans med gamla soldater i 50 års åldern sättas in. Om än lite för tidigt, de yngsta från Hitlerjugend kunde vara i 14 årsåldern. Det kunde tyckas som om dessa ”dvärg soldater” skulle vara en enkel match för de allierade, men de bjöd hårt motstånd och kämpade till sista patronen. Alla i Tyskland visste att man inte kunde ett vinna ett krig med barn som soldater, men man vägrade ändå att ge upp. Man skulle inte ge upp som ynkryggarna i första världskriget gjort, man skulle kämpa till sista blodsdroppen. Hitlerjugend nådde dock föga framgång de heller mot den överlägsna fienden. Tyskland hade fallit sönder, de...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Andra Världskriget och slagskeppet Bismarck

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2003-03-18]   Andra Världskriget och slagskeppet Bismarck
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=1812 [2017-09-24]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in