Australien

12 röster
40987 visningar
uppladdat: 2003-02-17
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete


Innehållsförteckning



 Inledning…………………………………………………………………………………..3
 Karta över Australien…………………………………………………………………….4
 Australiens historia……………………………………………………………………….5
 South Australia……………………………………………………………………………7
 Koalan……………………………………………………………………………………...8
 Canberra…………………………………………………………………………………...9
 Northern Territory………………………………………………………………………..10
 Aboriginerna………………………………………………………………………………12
 Kängurun………………………………………………………………………………….13
 Bumerangen………………………………………………………………………………14
 Didgeridoo…………………………………………………………………………………14
 Myrpiggsvin………………………………………………………………………………..15
 Språket……………………………………………………………………………………..16
 Queensland………………………………………………………………………………..17
 Artikel om hur aboriginerna behandlades………………………………………………19
 New South Wales………………………………………………………………………….22
 Dingo………………………………………………………………………………………...23
 Victoria………………………………………………………………………………………24
 Sydney………………………………………………………………………………………25
 Savage Garden…………………………………………………………………………….27
 Näbbdjuret………………………………………………………………………………….29
 Western Australia…………………………………………………………………………..30
 Emu………………………………………………………………………………………….32
 Tasmania……………………………………………………………………………………33
 Källförteckning………………………………………………………………………………34
 Analys………………………………………………………………………………………..35
 Avslutning……………………………………………………………………………………36


Inledning

När vi först fick reda på att vi skulle börja på ett nytt temaarbete, och att det skulle omfatta området i Öster, fick jag mig en riktig tankeställare.
Jag funderade på jullovet , men jag visste inte vad jag ville veta mer om. Jag kände att jag inte var direkt intresserad av något.
Det var först när pappas arbetskamrat var på besök hos oss, som jag kom på vad jag ville veta mer om. Hon har nämligen varit i Australien, och fann det väldigt spännande och fascinerande. Hon berättade historier om när hon var där, och mitt intresse ökade mer och mer. Äntligen hade jag fått en idé!

När jag sen kom tillbaka till skolan och vi började med temat fick jag beskedet att det skulle handla om Asien. Jag gick då till lärarna och berättade vad jag ville jobba om, och frågade om jag inte kunde jobba om det, med tanke på mitt brinnande intresse för just detta land. Till slut fick jag svaret att det gick bra att jag jobbade om det, och jag satte givetvis igång direkt. En annan liten besvikelse som dök upp var när vi fick reda på att det skulle vara ett individuellt arbete. Jag hade sett fram emot om att få jobba tillsammans med en person som jag tidigare aldrig har jobbat med, Björn. Men tyvärr så gick det inte, men vi tänker samarbeta och hjälpa varandra ändå.
Jag har väldigt många frågor, för jag vet i princip ingenting om Australien. Det är inget speciellt som jag är inriktad på, utan det är landet som helhet. Jag vill helt enkelt veta allt som är värt att veta.
Naturen, djuren, kulturen, folkslagen som lever där, religionen och samhället i övrigt.
Mitt slutgiltiga mål är att få resa dit, och med hjälp av kunskaperna jag får med arbetet, kunna orientera mig lite på egen hand. Och jag tror definitivt inte att jag blir besviken!!
Jag hoppas att ni blir inspirerade av mitt arbete, och att ni tycker att det är intressant att läsa.

Trevlig läsning!

South Australia



South Australia är den fjärde största delstaten i Australien. Där finns det bl.a. det största ökenområdet, vilket också gör South Australia till den torraste delstaten.
Vid kusten är det medelhavsklimat med varma, långa och torra somrar, och milda vintrar med lite regn. Inåt landet är det ännu varmare och torrare på somrarna.
Hela den norra delen är öken- och stäpplandskap. Där finns även Australiens störst saltsjö, Lake Eyre. Under torrtiden liknar sjön mest ett träsk. Vid Lake Eyre ligger Flinders Ranges, som är en 800 km lång bergskedja.
Många säger att det är Australiens vackraste bergskedja med tanke på de färgrika klipporna, det rika djurlivet, grottorna och de vattenfyllda klyftorna.
Wilpena Pound är den mest berömda delen av Flinders Ranges. Det är en stor platå som är omringad av 1000 m höga berg. I Wilpena Pound finns det ett turistcentrum, motell och campingplatser. Därifrån går många vandringsleder som är väl värda att besöka.
Adelaide är den viktigaste och största staden i South Australia, och det är också statens huvudstad. Adelaide sägs vara en av landets vackraste och mest charmerande städer. Ungefär 2/3 av South Australias befolkning bor där.
Staden grundades 1836, och fick sitt namn av Kung William IV:s hustru Adelaide.
Adelaide kallas ibland för kyrkornas stad, detta för att det finns många religioner i staden och alla vill ha sin egen kyrka.
Genom innerstaden rinner floden Torres River. Runtom staden finns det också stora gröna parker. Adelaide är en lugn stad, men den kan inte jämföras med andra stora städer som Canberra, Sydney, Brisbane eller liknande. Men det är väldigt många som tycker att Adelaide är en annorlunda och speciell stad.
Adelaide är bl.a. känd för sina stora musik- och konstfestivaler som alltid är mycket uppskattade. Hit kommer det också mycket människor vid den årliga Grand Prix tävlingen i Formel 1.
Produktionen finns mest i Adelaideområdet, och produktionen är mycket skiftande. Bilar, maskiner, textiler, kläder, träproduktion och plastvaror är exempel på vad som produceras.
Jordbruket är väldigt stort, och det odlas bl.a. säd, grönsaker, vinplantor och rotfrukter. Fåraveln och boskapsskötseln är också mycket viktig. Näst störst efter fåravel och ullproduktion är nötköttsproduktionen. Ungefär ¼ av köttproduktionen exporteras till länder som t.ex. USA.
South Australias mest berömda vinområde är Barossa Valley, som ligger på en långsträckt sluttning. Det sägs att Barossa Valley har fått sitt namn genom att överste William Light hade varit och besökt en vinodling i Spanien, och sedan sett Barossa Valley. Vinodlingen i Spanien hette just Barossa, och översten tyckte att dessa två vinodlingar var väldigt lika varandra. Därför döptes denna vinodling i South Australia till sitt nuvarande namn. De första vinplantorna planterades 1847. Vartannat år är det en vinfestival, som har sitt ursprung från 1950-talets skördefester. Festivalen varar i 4 dagar och börjar med en tysk karneval med vin, mat, dans och musik.
Fleurieu Peninsula är en halvö som fick sitt namn efter en greve som var med i Napoleons flotta. Valfiske började bedrivas där 1837, och detta blev South Australias första industri.
Fleurieuhalvön har många vackra badstränder, och städerna runtomkring erbjuder bra restauranger, fina vingårdar och historiska byggnader.



Koalan


Koalan är ett teddybjörnsliknande djur, men den är en pungbjörn. Den kan bli 80 cm lång och väga upptill 15 kg. Koalan förökar sig mycket långsamt, och föder ungefär en unge vartannat år.
Koalans päls är mycket tjock, vilket kanske inte gör att koalan är lämpad att leva i det varma Australien. Ursprungligen kommer koalan från Himalayas sluttningar. Den vandrade till Australien innan de två kontinenterna splittrades.
Koalan trivs bäst om natten. Då är den mest aktiv. På dagen ser man dem mest sittande i ett eukalyptusträd, sovande med halvstängda ögon. Den sover ca. 19 timmar per dygn, och under resten av tiden äter den. En koala bor alltid ensam i ett eget träd, detta för att de har sitt eget revir.
Antalet koalor har minskat kraftigt under de 10 senaste åren. Anledningarna till detta är många. Det allra största problemet är klamydia. Ungefär hälften av alla koalor är smittade av klamydia enligt forskare. Klamydia påverkar fortplantningsorganen, och sjukdomen ses nu som koalavärldens aids.
Ett annat problem är att koalans naturliga miljö håller på att försvinna. Eukalyptusträd skövlas bort, vilket leder till att koalan får det svårare att hitta mat. Koalan är nämligen ett kräset djur som bara lever på bladen från just eukalyptusträd. När de sedan måste leta reda på mat tvingas de att vara nere på marken där de ofta blir offer för trafiken, hundar och katter.
Att hitta mat är livsavgörande för koalan eftersom den sätter i sig 1 kilo eukalyptusblad om dagen.
Koala är ett aborginskt namn som betyder ” inget vatten” eller ”inget drickande”. Med detta menas det att koalan har en förmåga att ta upp all den vätska som den behöver i bladen, så därför dricker den sällan vatten.


Kängurun


Kängurun är världens största pungdjur.
Det finns ungefär 52 olika arter i ca.12 släkten. De finns i storlekar från råttstora till manshöga. Den största heter röd jättekänguru, och en av de minsta heter wallaby. Den röda jättekängurun kan bli upp till 1,8 m hög, och ha en svans som är 1 m lång. En av wallabyarterna kallas dvärgklippwallabyn, och den har en kroppslängd på 30 cm.
Kängurun är en växtätare och har en magsäck och tänder som är speciellt utvecklade för att äta växter. På tassarna har de 5 långa klor som är till för att sköta pälsvården. Deras långa svans har de till hjälp när de ska hålla balansen samtidigt som de hoppar med stora jämfotasteg. När kängurun är jagad kan den komma upp i hastigheter runt 40km/h. Svansen används också som ett tredje ben när kängurun står stilla och t.ex. betar.
Känguruns dräktighet är mycket kort, ungefär en månad, men sen när känguruungen är född kryper den i mammans pung, suger sig fast i en av mammans spene och stannar där i ett par månader för att växa till sig. När ungen är mellan ½ - 1 år är den färdig att ge sig ut i den stora världen på egen hand.
Så fort ungen har hoppat iväg, så parar sig mamman igen, för att föda ännu en unge.
Kängurun är inte populär bland jordbrukarna, för att de äter upp gräset som deras får ska ha.
Kängurun är Australiens stora trafikfara, och många blir överkörda. Den har inga naturliga fiender, vilket gör att regeringen har gett lov åt vissa jägare att skjuta dem, för att hålla antalet nere. Antalet känguruer minskade under torkan 1994, men det finns ändå ganska många känguruer, ungefär 20 miljoner i hela Australien.
Kängurun är ett nattdjur, och kan därför vara svår att få syn på. Men om man går upp tidigt på morgonen eller i skymningen kan man möjligtvis få syn på några.
Känguruns namn anses vara ett missförstånd, mellan en tidig europeisk besökare. När européen frågade aboriginen vad djuret hette svarade aboriginen: ”Kangaroo! Kangaroo!” . Men egentligen betyder det: ”Jag förstår inte vad du säger!”


Northern Territory


Northern Territory är 5 gånger så stort som Storbritannien, och utgör ca 1/6 av hela kontinenten. Men det bor drygt 140 000 människor där, vilket har lett till att området inte räknas som en delstat, utan som ett ”territory”.
Northern Territoy är indelat i fyra regioner: Top End, Never-Never, The Tableland och sist The Red Centre som också kalls Bottom End. Northern Territory har väldigt stora kontraster. Det finns allt från obebodda öknar till regnskogar och bergsområden.
I östra delen ligger Barkly Tableland, som är ett stort gräslandskap. Där finns några av landets största boskapsfarmer.
Söder om detta ligger Aruntaöknen och Simpson öknen, och de sträcker sig ända ner till sjön Lake Eyre i South Australia. Northern Territory har också ett trädlöst område, ett så kallat platålandskap.
Staten har ett väldigt rikt växt-, djur- och fågelliv, med otroligt många arter. Bland annat finns det två av världens 67 krokodilarter, sötvattens- och saltvattenskrokodilen. I öknarna trivs också mängder av ormar.
Alice Springs är en välkänd stad i södra delen av delstaten. Den omges tillmestadels av öknar, och den ligger mitt i bergskedjan MacDonnell Range. Alice Springs har fått sitt namn ifrån frun till Charles Todd, som hette Alice. Todd anses vara upphovsmannen till telegrafledningen, som senare blev väldigt betydelsefull. Den första telegrafstationen låg bredvid en källa, därav ”Springs”.
Runt staden finns många intressanta klippor och liknande. Mest känd är troligtvis Ayers Rock, eller Uluru som aboriginerna kallar den. Den anses vara en helig klippa. Ayers rock uppstod för 600 miljoner år sedan, och består av konglomerat. Det är en monolit, allstå endast en stor sten. Den är ca 3,5 km hög och 3 km lång. Runt den finns det bara ett platt lanskap utan större växtlighet. Klippan har sin historia i aboriginmytologin. Den upptäcktes 1872 av Ernest Giles. Han besteg den och gav den namnet efter South Australias premiärminister Sir Henry Ayers.
Den otroliga klippan erbjuder mycket. Bland annat bestigning, fantastiska aboriginmålningar, grottor, raviner och även andra spår av erosion. På kvällen smalas många turister och även invånare några kilometer bort från klippan för att under ett par minuter få uppleva färgspelet som pågår vid solnedgången. Klippan skiftar från rött, orange, purpur, blått, svart och vitt.
Många ger sig också på att bestiga klippan, vilket inte är så lätt. Man måste börja tidigt på morgonen på grund av den starka solen som kommer runt middagstid. Det finns guidade turer som går i princip varje dag. Men många vänder vid en punkt, Chicken Rock, där man säger att de modigaste är de som känner sin begränsning och vänder tillbaka. 1985 bestämde regeringen att Ayers Rock skulle lämnas till aboriginerna, och det blev så. Men regeringen hyr klippan av aboriginerna för en viss summa så att turister ska kunna besöka klippan, och aboriginerna får också en del av intäkterna som kommer in från turistbiljetterna.
Coober Pedy ligger på Stuart Highway, mellan Adelaide och Alice Springs. Marken påminner om månen med lite växtlighet och starkt vitt ljus. Coober Pedy är känt för sina opaler. Opaler finns inte på så många ställen i världen, men just här finns det fullt av dem. Opal är en ädelsten som nästan är lika värdefull som guld. Den slipas ofta till diamant senare. Den förste som hittade en opal i de trakterna var en fjortonårig pojke som hette Jim Hutcinson. Detta var 1915, och strax efter första världskriget satte opalbrytningen igång på allvar. Men det var först under 70-talet som den opalrushen började.
Förutom opalerna är Coober Pedy känt för grottorna i området. I detta område kan det bli väldigt varmt- upptill 50 grader, och det kan blåsa väldigt kraftigt också. Detta har gjort att de cirka 4000 invånarna i området har byggt underjordiska grottor där de bor. Dessa underjordiska bostäder, dug outs som de kallas, är utmärkt skydd mot vind, damm, sol, hetta och även flugor. Gipsen i berget gör det möjligt att urholka rum som inte rasar in. Man kan tro att det är ett ociviliserat samhälle, men de har i själva verket två kyrkor och ett sjukhus där nere. De har även värme och annan elektricitet.


Queensland


Queensland är semestermålet nummer 1 i Australien, och staten erbjuder många kontraster och naturresurser. Det finns tropiska regnskogar, öknar, korallrev, öar och många djupa sjöar. Queensland är den näst största staten, strax efter Western Australia. I vissa delar av staten är vintern mild och ganska torr, och sommaren är lång och varm. I norra delen är det just sådant här klimat, och dit kommer väldigt många turister. Det bor ca. 2,6 miljoner människor i hela staten.
Från början tillhörde Queensland New South Wales, men 1859 blev det en egen stat. Runt 1860 upptäckte man guld, och en massa guldsökare invandrade. Stor invandring skedde också då England skickade fångar till Australien. Först skickades de till Sydney och området runtikring, men senare blev det allför fullt där, så man bestämde sig för att skicka dem till Queensland istället. De första fångarna kom dit 1824 till den första upprättade fånganstalten vid Redcliffe, Moreton Bay.
Det finns över 100 nationalparker i Queensland, där alla djuren är skyddade enligt lag. Koalan är väldigt populär, men även dingon, kängurun och vombat är kända. Andra djur är olika slags papegojor, krokodiler, kookaburra och ormar.
Brisbane är huvudstaden, och det är en charmig stad omgiven av höjder och kullar, och innanför stadsgränserna finns många parker och grönområden. Många gamla och historiska byggnader finns fortfarande kvar, men centrum domineras av modern arkitektur och skyskrapor.
Brisbane är uppkallad efter en man, Sir Thomas Brisbane, som lät bygga en straffkoloni just utanför den nuvarande staden.
The Old Windmill är Brisbanes äldsta byggnad. Det är en väderkvarn som byggdes 1829 av just straffångar. Dess vingar fungerade inte som de skulle på grund av ett konstruktionsfel, så den gjordes om till en trampkvarn med straffångar som drivkraft. Då döpte man om kvarnen till ”Tower Of Torture”.
Stora Barriärrevet är världens största korallrev, och det är 2000 km långt. Det sträcker sig utefter Queenslands kust mellan Gladstone och Torres Sund. Det är inte ett stort sammanhängande rev, utan det består av små öar av koraller, och av stora och små korallrev.1976 bestämde man att det skulle bli en nationalpark, och så blev det. Det fick heta Great Barrier Reef Marine Park Det är ett populärt turistmål, och många kommer dit för att dyka och se detta undervattens underverk. Grunden till barriärrevet lades för över 10000år sedan, och revet är uppbyggt av koraller som är små polypdjur.
Cairns är en populär stad för turister, och den är vackert belägen vid havet och inte så långt från Stora Barriärrevet. Cairns är omgivet av odlingar, bergsområden och regnskog. Cairns är en snabbväxande stad när det gäller folkmängden, de blir allt fler och fler.
Den stora gatan The Esplanade erbjuder shopping och kultur. Det kan sitta aboriginer överallt, och kulturen är bred här.
Fraser Island är en fantastisk ö som ligger norr om Brisbane. Klimatet där är ganska varmt, och det kan bli mer än 30 grader varmt. Runt hela ön finns det stora sanddyner, och Fraser Island är världens största sandö. Öns namn har en speciell liten historia. Den har fått sitt namn efter en hustru till en kapten vars skepp förliste vid kusten. Besättningen togs till fånga, och alla dödades förutom kaptenens fru, Eliza Fraser. Hon blev tillfångatagen, men räddades senare av en expedition. Sen skrev hon en bok om alla sina upplevelser, och de vita anföll aboriginerna och de dödades.



Allmänt om Australien


Landets fullständiga namn: Commonwealth of Australia
Area: Ca. 7,7 kvadratkilometer
Befolkning: Ca. 18 miljoner (1998)
Huvudstad: Canberra ( 311 000 invånare)
Språk: Engelska, Aboriginal språk, och lite Italienska, Grekiska och andra europeiska språk.
Folkslag: 94% européer, 4% asiater, 1,5% aboriginer.
Religion: 75% kristna, 1%muslimer, 1% buddhister, 0,5% judar.


Australien är en enorm ö-kontinent som ligger söder om Indonesien, mellan Stilla havet och Indiska Oceanen.
De inre delarna av landet är till mestadels platt, glesbefolkat och ofruktsamt. De flesta människorna lever på östkusten och sydöst kusten, där det finns mer fruktbar jord som då är odlingsbar.
Australien har en väldigt fascinerande blandning av flora och fauna. Växter som gummiträd, eukalyptusträd, bottlebrushes, wattle och paper-bark är unika för Australien. Djurlivet är också annorlunda , med arter som känguru, koala, vombat, dingo, echidna, emu, paltypus och opossum. Även fågellivet är rikt med papegojor (cockatoos) och kookaburra. För att bevara dessa arter finns det ca. 500 nationalparker i hela landet.
Årstiderna i Australien är motsatsen till Europas och Nordamerikas. De har sommar i december, och vinter i juni. Australiensarnas förmåga att anpassa sig till den höga temperaturen är väldigt strävsam.
Genomsnittstemperaturen är i storstäderna ca. 14 - 20 grader.
Australiens samhälle är definitivt mångkulturellt. Australien dominerades av Brittisk och Irländsk tillbörlighet tills Andra Världskriget. Då förändrades det dramatiskt och invandring från Grekland, Italien, Jugoslavien, Turkiet och Libanon ökade.
Australien har ett rikt konstnärligt arv, och även ett syort nutida konstliv. Urinvånarnas, alltså aboriginernas, målningar är daterade till minst 30 000 år.
Många kändisar har bott eller fötts här. De är t.ex. Mel Gibson, Nicole Kidman, Darren Hayes, Daniel Jones, Barry Humphries och Nick Cave.
Sport är nästan Australiens religion, och ”aussies” är världsbäst i cricket, simning, cykling, rugby leage och rugby union. Men även andra sporter som fotboll, basket, segling och Aussie Rules förekommer. Aussie Rules är en enastående Australiensisk sport som liknar Gaelic Fotboll.


Australiens historia


Före 1788 var Australien bara befolkat men ca 300 000 urinvånare, som kallas aboriginer. Dessa nomader hade bott där i över 10 000 år. De hade inte träffat så många européer, men dessa händelser skulle komma att förändra deras liv.
1770 upptäckte engelsmannen James Cook östkusten av Nya Holland, som Australien hette då, och han döpte det till New South Wales. Han seglade läns hela kusten och konstaterade att det skulle vara möjligt att göra en bosättning där. Han meddelade detta till den engelska regeringen.
Befolkningsexplosionen i de engelska städerna ledde till ökad brottslighet. Efter den amerikanska revolutionen kunde England inte längre skicka sina brottslingar dit. De fick istället skicka dem till landet som James Cook hade upptäckt. Det var den enda lösningen på problemet. Fångarna transporterades dit och skulle aldrig återvända hem till England. Den engelska regeringen hyrde då 9 skepp och de skaffade mat som skulle kunna försörja 760 fångar och marinsoldater med familjer enda tills de blev självförsörjande.
De första fångarna åkte mot det nya landet den 13 maj 1787. De stannade i Teneriffa, Kapstaden och i Rìo de Janeiro för att fylla på matförråden. Flottan anlände den 18-20 januari 1788 i Botany Bay. Men de tyckte inte att det var en lämplig boplats på grund av bristen på friskt vatten och att den skulle vara öppen mot havet vilket skulle göra det farligt för fartyg som kom. De ville inte bli överfallna.
Dessutom tyckte kapten Arthur Phillip att jorden inte var speciellt brukbar. Därför fick bosättningen problem redan från början. Inte så många fångar visste hur man skulle bruka jorden, och jorden var inte så bördig, och detta blev också ett stort problem. James Cook hade sagt att det var ett land med frodiga marker, mycket god tillgång till vatten och att bra växtsorter som levde där. Men i själva verket var det ett hett, torrt och sterilt landskap som inte alls lämpade sig för småjordbruk. Detta gjorde att kapten Arthur Phillip och bosättningen fick leva på ransonerad mat.
Infödingarna, aboriginerna, var rädda för de nya kolonisterna, och de blev kallade för indianer av engelsmännen. Urinvånarna kände till områdena och levde på lokala växter och fisk, men kolonisterna tyckte att aboriginernas matvanor var dåliga och att deras mat var oätlig. De flesta på bosättningen var dåliga på att fiska, så de hade helt enkelt bara den proviant som de hade haft på färden att leva på. De jagade lite, och livnärde sig på råttor, hundar, kråkor och lite känguruer som de fångade. De t var inte mycket, men det kompletterade i alla fall deras mat.
Skydd var också ett problem. Man hade inte så mycket byggmaterial och inte många redskap heller. De få de hade var dessutom av dålig kvalité. Eftersom de lokala träden var väldigt stora och av hårt virke blev dessa verktyg snabbt slöa eller sönderslagna och bygget gick dåligare. Man hade glömt att ha med extra kläder och när andra flottan anlände fanns de första kolonisterna klädda i tunna, lappade kläder.
I juli 1788 hade alla skepp utom örlogsfartygen Syrius och Supply avseglat och bosättningen var helt isolerad.
Den 2 oktober skickades skeppet Syrius till Kapstaden för att köpa proviant. Fram till återkomsten den 2 maj 1789 minskades ransonen med följden att jordbruket och byggnationen avtog. Under tiden tog Supply en liten grupp fångar och marinsoldater till Norfolköarna för att starta en ny fångkoloni. Jorden där sades vara bättre än i Sydney Cove, där den första kolonin skulle byggas, och med timmer av bättre kvalité, men en negativ sak var att klipporna som omgav ön gjorde att timret inte kunde lastas på båtar för transport till Sydney Cove.
Gröna sköldpaddor hittades där och Supply tog med sig några tillbaka och dessa utgjorde tillägg till maten de hade i kolonin. Utforskningen av områdena till väster om Sydney Cove visade sig ge ganska bra resultat , och man hittade bättre mark vid floden Parramatta. En bosättning, som kallades Rose Hill, började byggas och bosättas där och det jordbruk som startades i liten skala för att börja med, blev slutligen framgångsrik. Men brist på transport innebar att, trots bra skördar, kunde man inte garantera att något lätt hamnade i Sydney. I februari 1790 beordrades Syrius att segla bort till Kina för att köpa


mer proviant. Detta fördröjdes för att skeppet behövdes tillsammans med Supply vid hjälp att transportera flera fångar till Norfolkön i ett försök att minska belastningen på den minskande provianten i Sydney. Den 19 februari förliste Syrius utanför Norfolkön och kolonin hade bara ett skepp. När Supply återkom i april beslutades att skeppet skulle till Batavia för att skaffa proviant eftersom situationen började bli desperat med endast ett lager på tre månaders kvar på vissa matvaror. Den 17 april avseglade Supply och lämnade kvar mycket bekymrade kolonister. Man hoppades innerligt att detta skepp inte skulle förlisa som Syrius hade gjort, för då hade det varit ute med dem.
Den 3 juni siktades Lady Juliana, som var ett fartyg med 225 kvinnliga fångar, vilket var den första av skeppen i den andra flottan. Detta skepp efterföljdes den 20 juni av Justinian som var fullastat med proviant och annat för kolonin. Ransonen ökades med en gång och, trots att många fångar hade dålig kondition och dog snart efter ankomsten , innebar ankomsten av fler skepp med fångar att de tidigare arbetspassen återinfördes. Nya byggnationer planerades och stora landområden i närheten av Rose Hill röjdes undan för plantering till jordbruk som senare skulle ge ännu mer mat till de nya och gamla bosättningarna.
Efter nära två år av isolering och umbäranden kunde kolonin vid Sydney Cove börja växa, fastän tillgången till mat skulle utgöra ett stort problem tills en årslång torka tog slut sent år 1791, jordbruket började stabilisera sig och sjötransporterna blev mera regelbundna.



Artikel om hur aboriginerna behandlades


Lördagen den 10 april 1999 visade SVT 1 den franska dokumentären med ”Utflykt - För barnens bästa”, där man berättade den fruktansvärda historien om hur tusentals offer för tvångsassimileringen som pågick mellan 1910-1970, som fick folket i Australien att skämmas och luttrade politiker att gråta. Den här artikeln publicerades i Expressen Dokument/Exxet den 21 september 1997.

"Inga pengar i världen kan ta bort den smärta jag känner, eller den min mamma upplevde när jag togs från henne," intygar Julie Lavelle, ett av de tusentals offer för tvångsassimileringen som pågick mellan 1910 - 1970.
"Jag fick aldrig veta att jag var aborigin. Systrarna på hemmet sa att vi var vita det dunkades in i oss att vi var vita," - John
Det var alltså inte bara Hitler. Inte ens Sverige har ett fläckfritt förflutet. Rasismen sattes i system i här också. Tusentals människor tvångssteriliserades för att hålla svenskheten ren.
Och i Australien - det hyllade landet som ska hålla 2000-talets första OS - begicks folkmord enligt FN. Ända in på 1970-talet rövades urbefolkningens barn systematiskt bort. De svarta aboriginerna skulle "späs ut" med hjälp av vita.
Under större delen av 1900-talet har den vite australiern försökt utrota sin urbefolkning, aboriginerna.
Genom att medvetet och systematiskt - och nästan alltid med våld skilja barnen från sina föräldrar och placera ut dem i barnhem eller i vita familjer hoppades man kunna utradera den aboriginiska kulturen.
Barnaroven, som enligt FN:s Genève-konvention av 1984 är att jämställa med folkmord, pågick ända fram till slutet av 1960-talet.
En rapport, 700 sidor tjock, lades på den australiska riksdagens bord under 1997. Den visar att över
100 000 barn stals från sina föräldrar, att varje aboriginisk familj har berörts av projektet.
Innehållet i rapporten - Bringing Them Home - är så starkt att till och med garvade politiker har svårt att hålla undan tårarna när den debatteras.
Rapporten, som genomförts under drygt två år av Human Rights & Equal Opportunity Commission, HREOC, visar att barnen oftast först fördes till statligt eller kyrkligt barnhem för att senare flyttas till annan institution eller till en vit familj. De Som stannade på barnhemmen skickades så småningom tidigt ut i arbetslivet.
PÅ 1930-TALET VAR DET VANLIGT att unga flickor togs från sina familjer ända upp i 12-årsåldern för att tjäna piga på en gård. Det var inte ovanligt att dessa flickor utnyttjades sexuellt och senare sändes tillbaka med den vite mannens barn i magen. Detta ingick dock inte i politiken för att tunna ut den aboriginiska rasen, men de halvblod som blev resultatet togs dock för det mesta genast omhand för vidare "utspädning".
- Att Australien har gjort sig skyldigt till folkmord är förfärligt, det är en skam som hela landet måste bära på samma sätt som vi gemensamt bär våra framgångar, säger Sir Ronald Wilson, som varit ansvarig för utredningen.
Rapporten kräver också garantier för att liknande barnstölder inte ska kunna upprepas samt finansiell kompensation för att kunna göra det möjligt för fler familjer att återförenas.
Det australiska folket skäms och kräver en officiell ursäkt av sin regering. Men premiärminister John Howard har hittills bara kommit med ett personligt beklagande och säger - på politikens vanliga undanglidande sätt - att parlamentet måste få gå igenom rapporten ordentligt innan man tar ställning. Han anser att dagens barn inte ska behöva betala för sina föräldrars synder.
BLAND ABORIGINERNA ÄR KRAVET störst på en ursäkt. Man vill att de vita australierna ska erkänna att grova övertramp begåtts mot den smärta jag känner, eller den min mamma upplevde när jag togs ifrån henne, säger Julie Lavelle, som är ett av de 100 000 stulna barnen.


- Jag levde i 32 år utan att veta vem jag var, var jag kom ifrån och vilken grupp jag hörde hemma i. Under min uppväxt såg jag ingen som såg ut som jag. Når jag var vuxen började jag leta efter mina rötter och när jag fann dem var min mor död sedan tre år.
Julie Lavelle tillhörde de "lyckligt lottade" stulna barnen. Hon hamnade, efter några månader på barnhem, som halvårsbaby i en god familj i en välsituerad förort till Sydney. Jag fick en fin utbildning i de bästa skolor, jag fick pianolektioner och tog simlektioner för en olympisk tränare. Mina föräldrar tog mycket väl hand om mig. Jag visste att jag var adopterad, men inte varifrån jag kom.
Julie berättar att hon tillsammans med sina bästisar brukade fantisera kring sitt ursprung. Kanske var hon dotter till en stackars italiensk flicka som råkat i olycka, kanske till en spansk eller var hon kanske av tahitisk ras?
Att hon skulle kunna vara aborigin föll henne aldrig in. Att vara en "coon" kom aldrig på fråga, att ha en "coon", en svarting, till mamma var ingenting att tonårsdrömma om. SÅ INDOKYRINERADES DE stulna barnen att känna förakt för den grupp de själva ovetande kom från. Trots den fina skolningen och goda vårdnaden i adoptivhemmet kände Julie sig oftast vilsen. Hon hade det mesta, men hon saknade en identitet.
Julie har i dag två egna barn och i början av 1990-talet, när adoptivlagarna ändrades, började Julie leta efter sin mamma.
- Jag fick så småningom klart för mig att jag tillhörde Koori-stammen och det var en hisnande upplevelse. Jag hade plötsligt mark under fötterna. Via hjälporganisationen Link Up kom jag efter ett halvår i kontakt med min familj - min mors dödsattest! Hon hade dött tre år innan jag började leta...
Julie Lavelle drar ett par djupa andetag och försöker kontrollera rösten.
- Jag kommer aldrig att träffa min mamma, aldrig känna henne. Jag kommer aldrig att tala min mors språk. Och hon fick aldrig känna mig eller sina barnbarn. Den smärta jag känner kommer aldrig att försvinna, den lättar lite då och då men den är ständigt med mig, säger Julie Lavelle, som i dag är ordförande i Link Up, organisationen som hjälper de drabbade barnen. Link Up-kontor finns i vissa stater och försöker fä de splittrade familjerna att finna tillbaka till varandra. Tillsammans med Julie på kontoret i delstaten New South Wales arbetar också ett annat stulet barn, Carol Kendall, 46 år.
- Jag togs från min mamma vid sex veckors ålder och placerades ut i en vit familj i Sydney. Hela min uppväxt trodde jag att jag var enda barnet, visste varken att jag var adopterad eller aborigin.
- När jag var 20 kom jag hem med en aboriginisk pojkvän och mina föräldrar gick i taket Inte bara för att han naturligtvis var "fel" sort för mig utan också för att de inte visste om vi kanske kunde vara släkt. Det var så jag fick veta att jag var aborigin.
NÄR CAROL VAR 35 ÅR träffade hon sin mamma för första gången.
- Det var mycket svårt, jag var jättenervös. Jag var så rädd att bli bortstött. Men det var det underbaraste som hänt, säger Carol Kendall.
För sex år sedan träffide hon en några år, äldre kvinna, Jackie Bedford, som hon raskt blev mycket god vän med.
- Folk brukade säga att vi kunde vara systrar, vi tyckte och tänkte alltid så lika, småler Carol.
Genom många och långa samtal kom de så småningom på att de hade många gemensamma släktingar i västra Australien och när den sista tråden var uppnystad
stod det klart att de faktiskt var systrar
INTE ALLA ÅTERFÖRENINGAR är lika lyckosamma. Peter en ung man i 25 års åldern, som fått god uppfostran i en vit familj, sökte sig i 20 årsåldern tillbaka till sina rötter.
- Jag visste ju ingenting, hade ingen historia och kunde inga språk och de tyckte att jag var en snobbig jäkel som kom för att förnedra dem. De vände mig ryggen och min nya värld var inte heller redo att fullt ut ta emot mig. Jag hamnade på glid, drack för mycket, snattade, hamnade i fängelse, droger..
Peter levde snabbt upp till de fördomar som det vita Australien har om aboriginer - lata, försupna och kriminella.
BARNSTÖLDERNA HAR PÅGÅTT sedan mitten av förra seklet, men i rapporten "Bringing Them Home" är det dagens barn som kommer till tals.


Ända fram till slutet av 1960-talet, i vissa fall några år in på 1970-talet bortfördes aboriginbarn utan någon skälig anledning. Enligt rapporten togs vart femte barn med våld från sin närmiljö mellan 1910 och 1970.
Än i dag kan barn - både vita och aboriginer tas från sina familjer, men då är det efter domstolsbeslut och med barnens bästa i sinnet.
Många av de stulna barnen - de som i dag är 35-40-årsålden - har fått egna barn och inte alltid lyckats så väl med deras uppfostran. Orsaken till den kan, enligt utredningen, ligga i att de själva aldrig fick en god föräldraförebild. Detta gäller främst de barn som hamnade på barnhem eller i kyrkans missionsskolor.
Rapporten är full av tragiska berättelser från de nära 600 deltagarna från hela landet.
SÅ HAR BERÄTTAR EVIE:
- Mormor togs och flyttades till The Bungalow i Alice Springs, där fick hon onkel Billy och min mamma med en aboriginisk protection officer. När hon var 15 år flyttades hon till Aranda och gifte sig. När mamma var tre togs också hon och sattes i The Bungalow tills hon var 11 år, därefter till Mulgoa missionsskola. Jag togs 1950 direkt från sjukhuset sex timmar gammal, och sattes i olika barnhem. Jag bodde på Garden Point tills jag var 14. ... ... OCH CAROL: - Vi behandlades som djur när det gällde godis. Karamellerna kastades på den leriga marken och vi kastade oss efter dem. Stoppade dem i mun, med skit och allt och sedan sprang vi. För om det var någon av missionärernas födelsedag som firades så visste vi vad som kunde hända. Ibland måste vi kyssa dem på munnen, ibland röra vid deras penisar. Jag kommer tydligt ihåg hur jag måste stoppa ner händerna i hans kalsonger för att få mina karameller.
... OCH SARA:
- Hela tiden fick vi veta att vi inte hade någon riktig familj och att vi var vita barn. Men när vi kom till skolan kallades vi niggers och darkies. Så i skolan var vi nigger och på hemmet var vi vita. Barnhemmets policy var att blanda oss med de vita och rädda oss från infödingarna.
... OCH JOHN:
- Jag fick aldrig veta att jag var aborigin. Systrarna på hemmet sa att vi var vita, det dunkades in i oss att vi var vita. Det spelade liksom ingen roll vilken färg din hud hade. Vi trodde att vi var vita. De sa att vi inte kunde prata med de där svarta, eftersom vi var vita.




Aboriginerna


Aboriginerna är Australiens urinvånare, och de tros ha funnits där i över 40 000 år. Man tror att de tog sig till Australien genom att åka båt från Sydostasien via Indonesien. Aboriginerna tillhör jordens äldsta folk som fortfarande existerar. När de första européerna kom till Australien fanns det ca. 500 000-700 000 aboriginer sammanlagt, och de var uppdelade i stammar. De var ursprungligen jägare och samlare, och det fanns en klar arbetsfördelning mellan männen och kvinnorna. Männen jagade och fiskade, och de tillverkade också vapnen. Kvinnorna samlade nötter, frukt, bär, rötter och de jagade även mindre djur. De tog också hand om hushållet, passade barnen, hjälpte till vid byggning av hyddor, korgflätning och skaffade vatten och ved. De bodde i enkla hyddor, och de hade inga husdjur. Som vapen hade de spjut, sköld, klubbor och bumerang. De var uppdelade i stammar som bestod av ca. 20-50 människor. Man räknar med att det fanns totalt, och som mest fanns det 200 olika språk som aboriginerna talade. En del av dem hade också sina speciella dialekter. Förutom vardagsspråket hade man ett rituellt språk, och ett annat språk som man talade till de närmaste anförvanterna. Ett av huvudspråken heter pama-nyungan. Idag finns det också undervisning av vissa aboriginspråk i de aboriginiska skolorna.
Stammarna förflyttade sig från plats till plats, dit naturen hade mycket att erbjuda. Aboriginerna lämnade inte så många spår efter sig i naturen. De bodde, och bor fortfarande i Australien, och floran och faunan där har inte spolierats alls. På några få ställen bedrev de små jordbruk, men annars tog de bara vad naturen hade att erbjuda. De dödade inte fler djur än de kunde äta på ett par dagar. Aboriginerna känner sig ett med naturen, landet och jorden. ”När du skär i ett träd, skär du i mina blodådror. När du borrar i en klippa, borrar du i mina revben”. Så lyder början av aborigindikt.
Drömtiden är ett begrepp som handlar om hur universums, jordens, människans, djurens och naturens skapelse. Uppfattningarna om hur naturen skapades kan variera från region till region, och även från stam till stam. Allt är ett, en helhet, säger de. Men drömtiden är inte en avslutad period, utan den sträcker sig långt tillbaka i det förflutna, till nutiden och in i framtiden.
Man för traditionen om drömtiden vidare till de unga generationerna genom målningar, musik, dans och berättelser. Aboriginerna har inte samma tidsuppfattning som vi. De tror att när man dör, så återföds själen som en annan människa, djur eller liknande.
Enligt en gammal legend har andarna bosatt sig i vattenhål eller klippor som Ayers Rock. Grottorna i Ayers Rock tillhör aboriginernas helgedom. Aboriginerna säger att det finns en jättelik, regnbågsfärgad orm med otäcka huggtänder, och detta kan man höra i åtskilliga berättelser och legender. De säger också att det finns just en sådan orm i en av Ayers Rocks grottor.

Aboriginer som spelar ett slags skådespel för nyfikna turister.




New South Wales


Man kan säga att allt började i New South Wales. Det var då straffångar från England landsattes, och då lades grunden till det moderna Australien.
Staten kan delas in i fyra regioner. Den smala kustregionen mellan Victoria och Queensland, med fina stränder och parker. Nordväst ligger bergskedjan Great Dividing Range som omfattar The Blue Mountains och The Snowy Mountains. The Blue Mountains ligger ungefär 65 km från Sydney, och är en del av bergskedjan, som består av sandsten. Den har förvarats enda tills för 170 miljoner år sedan då den trycktes ihop till en platå, som senare blev förstörd av ett vulkaniskt utbrott som frätte bort delar och bildade grottor. På långt håll ser det ut som om att bergen är blådimmiga, därav namnet. Men i själva verket är det solljuset som passerar genom fina avdunstade oljedroppar från eukalyptusträdens blad. Ett berömt landmärke i The Blue Mountains är The Three Sisters. Det är tre klippor som står precis bredvid varandra. Enligt en aboriginisk legend har en av deras gudar förvandlat tre systrar till klippor, för att de inte uppförde sig som guden ville. Nu är det en helig plats för många aboriginer.
Det tredje området ligger bakom bergsområdet, och är ett bördigt jordbrukslandskap. Dit räknas också stäpplandskapet som ligger precis bredvid. Boskapsskötseln är stor i detta område, och man föder bl.a. upp får.
Det fjärde området är ännu ett kustområde som ligger i den södra delen av New South Wales. Detta område är också ganska bördigt med mycket jordbruk.
Broken Hill är en oas med ca 25 000 invånare (1995). Det är en gruv- och konstnärsstad som är mycket spännande. Broken Hill ligger precis på gränsen till South Australia. Staden kallas för Silver City, för att den har vuxit upp runt världens rikaste silver-, zink- och blygruva. Gruvan är fortfarande i drift, men geologerna tror att den inte är det länge till. Broken Hill har fått dödsdomen många gånger, men varenda gång har man hittat lite metall som visar att det fortfarande finns lite kvar att leta efter. I Broken Hill finns en av många Flying Doctor stationer. Dit ringer människor när de är sjuka eller skadade, läkarna pratar oftast med dem först, och är det ett akutfall åker läkare och sjuksköterskor iväg med flygplan. School of the Air är ofta sammankopplade med Flying Doctor stationer för de använder samma radiokanal. Härifrån undervisas flera tusentals barn som bor långt ute i ödemarken och inte kan ta sig till en vanlig skola. En klass består oftast av 8 elever. De pratar med en lärare om vardagliga händelser och andra sorters studier. För att barnen inte ska känna sig isolerade anordnar läraren aktiviteter varje år så att eleverna kan träffas och göra roliga saker tillsammans.
Broken Hill är också känt för sina konstnärer, som på skämt kallas för The Brushmen of the Bush. De flesta av konstnärerna har tidigare varit gruvarbetare som har inspirerat varandra till att måla. Det är mest bilder av naturen och livet kring Broken Hill som de målar.
Även i New South Wales finns opalstäder, precis som i South Australia, fast dessa är inte riktigt lika stora. En av dem, White Cliffs, har endast ett hundratal invånare. De lever också i underjorden precis som de i Coober Pedy, men det finns inte lika stor tillgång till opaler där. Det fanns mer förr, men nu finns det en massa affärer och museum som har anknytning till opaler och opalbrytning.
Det vanligaste sättet att ta sig fram på i New South Wales är troligtvis med tåg. Australiens längsta järnväg sträcker sig över hela kontinenten, från Perth till Sydney. Man åker med tåget Indian-Pacific på en 4352 km lång resa som tar ca 65 timmar. Det är en dyr tågresa, och man kan resa på 4-5 timmar med flyg för samma pris, men många turister tycker att det är lite speciellt att få resa en sådan lång tågresa genom nästan hela Australien.


Sydney


Sydney är New South Wales huvudstad, och det är en mycket viktig industri- och hamnstad. Jordbruket spelar också en stor roll. Sydney är Australiens äldsta och största stad, och den har över 3,5 miljoner invånare. Det är en av de modernaste städerna i världen. Sydney är uppbyggt runt hamnen, och hamnen är just hjärtat av Sydney. Det är händelsernas centrum så att säga. Staden växte snabbt när den väl hade grundats och tillsammans med alla sina förorter är den idag ungefär 90 gånger 55 km stor. De mest turistbesökta ställena är Sydney Opera House, The Rocks, Circular Quay, Sydney Tower, Royal Botanic garden och Harbour Bridge.
The Rocks är platsen vid havet precis vid Sydney Cove. Det var där på den klippiga stranden som kapten Arthur Phillip och hans besättning landsteg den 26 januari 1788, och då säger man att Sydney grundades. Straffångarna som var med i besättningen fick röja mark och bygga hus på klipporna, därifrån kommer dess namn, the Rocks.
Några av de äldsta byggnaderna i hela Australien finns här, fast tyvärr så är det inte så många. De flesta av dem har blivit förstörda bl.a. i början av 1900-talet då pesten kom, och man var tvungen att bränna ner de allra sämsta husen.
En av de mest berömda byggnaderna i Australien är Sydney Opera House.
I början av 1950-talet begärde en grupp i New South Wales att man skulle bygga en underhållnings- och konstcentra i Sydney. En tävling utlystes om hur byggnaden skulle se ut, och väldigt många bidrag kom in. Till slut bestämde sig juryn för att ta den danske arkitekten Jörn Utzons förslag. Det blev ett krångligt projekt som kostade mycket mer än man hade väntat sig. Det gick på ungefär 100 miljoner dollar, och man hade trott runt 7 miljoner dollar. Man kan tro att det bara är en opera när man hör namnet, men i själva verket består den av 5 olika salar, en konserthall, en dramateater, en spelteater, en operateater och en inspelningshall. Där finns också en mängd restauranger och barer. Operahuset i Sydney är troligtvis den största turistattraktionen i Australien, och många anser att det är en av världens vackraste byggnader. Många har spekulerat på vad Utzon har fått sin inspiration ifrån, och tankarna hargått till segelbåtarna i hamnen, men enligt honom själv fick han inspirationen från apelsinklyftor och palmblad.
Sydney Tower ska vara den högsta byggnaden i hela Australien, 305 m hög. På toppen av tornet finns en skinande guldcylinder som prydnad. Däruppe finns också två restauranger som snurrar sakta. Tornet erbjuder också en storslagen utsikt som verkligen visar hur stort Sydney är. Man kan knappast säga att det är en fin byggnad, men det är alltid ett bra märke om man har gått vilse!
Sydney Harbour Bridge är en bro som delar stan i två delar, en sydlig och en nordlig. Den byggdes 1932. Bron ligger vid The Rocks, och är 503 m lång. Den är väldigt trafikerad, och under rusningstid kan det vara svårt att komma fram på grund av de enorma bilköerna som bildas.
Circular Quay är en avgångs- och ankomstplats för färjor som ska ut på havet eller bara ut på sightseeing. Den är inte alls cirkelformad som man kan tro när man hör namnet. Det går även tåg och buss därifrån.
Bredvid Sydney Opera House ligger en välkänd park, Royal Botanic Garden. Där finns träd och andra växter från Stilla Havsregionen. På parkens sydligaste udde finns Mrs. Macquaries Stol, som är en bänk uthuggen av straffångar åt en dam som hette Mrs. Macquaries. Hon var gift med en av de pouläraste guvernörerna på kolonialtiden. Hon tyckte mycket om att promenera vid just detta område, och hon sågs ofta på udden. Royal Botanic Garden öppnade 1816, och det är ett väldigt omtyckt resemål för såväl Sydneybor som för turister.


Dingon


Dingon är en kraftigt byggd vildhund. Den är oftast rödbrun till färgen, men kan vara svart eller cremefärgad. Den kan också ha vita oregelbundna fläckar och en vit svanstipp. Den är ungefär lika stor som en schäfer, kan bli upptill 1,2 m lång inklusive svansen som är 30 cm, och den är ca. 60 cm i mankhöjd. Man tror att den kom till Australien med de första människorna, och har senare blivit förvildad. Den kan vara en av de först tämjda hundarna, för utseendemässigt liknar den tamhunden och pariahunden. Precis som de två raserna har den kort, tjock päls, burrig svans och upprättstående öron.
Innan européerna kom och koloniserade Australien var dingon, förutom några fladdermöss och andra smågnagare, det enda däggdjuret i vilt tillstånd.
Den kallas också för warrigal i Australien.
Tidigare levde den i stora flockar i hela Australien, men den är inte riktigt lika vanlig längre. Dingon jagar ensam eller i grupp. De tog ofta känguruer förr, men nu tar de mest kaniner och boskap. Efter kolonisationen började de jaga får, vilket inte var uppskattat av bönderna. Därför anses den ha orsakat svåra skador för fåraveln, och man har bekämpat den genom att bl.a. lägga ut förgiftat kött. Därigenom har dingostammen minskat mycket. I vissa områden är det också risk för att den ”renrasiga” dingon kommer att utplånas helt, därför att den korsar sig med förvildade tamhundar.
Vanligtvis skäller, gläfser, tjuter och ylar de, men de är utomordenligt duktiga på att härma en tamhunds skall.
1980 var en australisk familj och tältade vid Ayers Rock. När föräldrarna var borta en liten stund passade deras barn, en flicka som var ett par månader gammal, på att gå ut ur tältet. Hon försvann och syntes aldrig mer till. Mamman påstod att hon hade sett en dingo som sprang iväg med hennes barn i munnen, men ingen trodde henne. Hon blev häktad för mord på sin dotter. Hela Australien diskuterade om hon var skyldig eller inte. 1988 fann man barnets kläder sönderrivna vid foten av Ayers Rock, och detta bevisade att mamman verkligen hade talat sanning. Hon släpptes efter 5 år i fängelse. Denna händelse har man gjort en film om, med Meryl Streep i huvudrollen.



Victoria


Victoria är den minsta av alla stater, men samtidigt är den folkrikaste staten, och den har ungefär ¼ av Australiens befolkning. Det är också en mycket industrialiserad stat.
Victorias klimat är ganska ostadigt, speciellt vid kusten. Somrarna är varma, och vintrarna är milda.
Det finns runt 30 nationalparker, en massa historiska städer och den vackraste kustvägen i hela landet, Great Ocean Road. Den går österut från Melbourne och den är 300 km lång. Kuststräckan erbjuder många vackra minnen bl.a. enorma surfingstränder, ståtliga klippor och branter som sluttar rakt ner i det fantastiska havet. Klipporna är består av sandsten, och de har blivit formade till olika konstiga figurer av vågorna som har sköljt upp på dem. Ett måste för den som tycker om att åka bil!
Det är tack vare guldet som Victoria blev befolkat. Nu är dock guldgruvorna tomma, men minnet av guldgrävartiden lever fortfarande kvar.
Melbourne är Victorias huvudstad, och är Australiens näst största stad. Det är ett stort centrum för mode, sport, kultur och industri. Förr ansågs Melbourne vara tråkig, men nu har stadens italienare och greker bidragit med att starta restauranger och liknande. Det är också många som säger att Melbourne är Australiens kulinariska huvudstad. Innan var Australiens matvanor ganska vanliga och tråkiga. Man åt rostbiff, lammkött, pumpa och potatis. Men efter andra världskriget fanns inte den mat man var van vid kvar. Då fick man ta vad man hade. Senare när asiaterna kom, blev deras mat snabbt populär och nu kan man äta mat från alla världsdelar i Australien. Förutom mat är sport också populär i Victoria, men det är den egentligen överallt i Australien. Man spelar den australiska sporten Aussie Rules som är australiensisk fotboll. Det är en speciell version av fotboll som liknar Gaelic fotboll.
Melbourne är Australiens bästa shoppingstad med jättemånga inköps- och nöjescenter. Melbourne genomskärs av floden Yarra River. Bron Princes Bridge korsar den, och därifrån får man en härlig utsikt över den vackra staden och den slingrande floden. Yarra River är inte trafikerad, men man kan ibland se turister som ror eller också kapproddare som tränar inför en tävling. Studley Park Boathouse är en av Melbournes ”undangömda” sevärdheter. Det är ett ställe där man kan hyra roddbåtar och kanoter. Det ligger ungefär 7 km utanför staden , så det är en bit ditut.
Treasury Building är en av Melbournes vackraste byggnader, och det är ett bra exempel på nyklassisk arkitektur. Det var den 19-årige arkitekten JJ Clarke som ritade och uppförde byggnaden mellan 1858-1862. Nu används den som kontorslokaler för regeringen. På Yarra Rivers södra strand ligger Victorian Arts Centre, där Melbournes främsta konstverk finns. Man kan också gå dit för att gå på opera-, teater- eller balettföreställningar. I Yarra Valley tillverkas Victorias bästa viner. De första vinerna producerades 1845, och det var här som de främsta vinhandlarna startade sina vingårdar. Phillip Island ligger strax söder om Melbourne, och det är en ö med massor av parker och trädgårdar. Phillip Island är mest känd för sina pingviner, men det finns också andra djur och framförallt fåglar. Arter som strandskata, småspovar albatrosser och andra sjöfåglar är väldigt vanliga där. På östra sidan av ön finns en stor koloni för dvärgpingviner. På natten kan man se när pingvinerna besöker sina bohålor som de har på stranden. Det blir som en lång pingvinparad och detta lockar många turister.



Bumerangen


Bumerangen är välkänd symbol för aboriginerna. Det är ett mystiskt kastvapen som användes mycket förr i hela Australien. Numera är det en populär souvenir, och används mest vid lekar och sporter. Det finns många storlekar och former på dem. Den mest kända är nog den bumerangen som kommer tillbaka när man har kastat den. Aboriginerna och deras barn använde den mindre modellen när de lekte, och en större storlek när de var och jagade. Den stora kunde vara 2 m lång, och dessutom så kom den inte tillbaka till kastaren. Aboriginerna fick inte missa sitt byte som de siktade in sig på, därför behövde de inte någon bumerang som kom tillbaka.



En aborigin med bumerang. Olika sorters bumeranger.






Didgeridoo

Didgeridoo är ett aboriginiskt musikinstrument gjort av trästammar som har blivit urholkade av termiter. Aboriginerna använder den vid sina ceremonier och traditionella riter. Den ger ifrån sig ett brummande, och rytmiskt ljud som får golvet att vibrera ock skaka. Aboriginerna imiterar ofta djur och fåglar när de spelar på den. De allra bästa didgeridoospelarna kan spela i 10 minuter utan uppehåll, med hjälp av en speciellt andningsteknik. Man kan köpa en didgeridoo, men de är ganska dyra, och dessutom kan de vara svåra att få med sig hem med tanke på deras storlek. Trots detta är den en populär souvenir


Tasmania

Tasmania är en ö som ligger söder om Victoria. Det är ännu en av Australiens stater. För 25 miljoner år sedan hörde Tasmania till fastlandet, och man har hittat föremål som bevis på att det har funnits människor på ön för 20 000 år sedan. Efter sista istiden skildes Tasmania från fastlandet, vilket bl.a. har lett till att Tasmania har ett annorlunda djur- och växtliv.
Tasmania har ca. 450 000 invånare (1996), och det är en ganska liten ö. Den är 40 mil från norr till söder och 35 mil från öster till väster. Klimatet är tempererat, och har ganska varma somrar och kalla vintrar. Naturen på ön är skiftande från bergstrakter till områden med djupa mörka skogar.
Det var den upptäcktsresande mannen Abel Tasman från Holland som upptäckte Tasmania 1642. Det är från denne man som ön har fått sitt namn. Hobart är Tasmanias huvudstad, och den har runt
180 000 invånare. Det är en av de äldsta städerna i hela Australien. Staden har ett fint läge, med floden Derwent nere i den södra delen av staden. Hobart grundades 1804, och först var det en fånganstalt för straffångar från England. Staden är uppkallad efter lord Hobart som var en kolonialsekreterare.
De stora huvudgatorna i Hobart är Davey Street och Macquarie Street. Där ligger många av stadens gamla och historiska byggnader. Battery Point är den gamla stadsdelen och fästningen som ligger bakom hamnen. Det är ett museum, med kanoner och underjordiska gångar där man en gång i tiden förvarade krut till kanonerna. Den har fått sitt namn efter de kanonbatterier som stod på udden vid försvarsbyggnaden, som är den allra äldsta byggnaden på Battery Point. Den byggdes runt 1820.
Det har funnits många straffkolonier på Tasmania, och Port Arthur är en av dem. Man har restaurerat en del av den gamla fängelsestaden. Man tog emot runt 12500 fångar, och hit skickade man de allra värsta förbrytarna, eftersom anstalten låg på ett så bra ställe att man inte kunde rymma. Efter tre års straffarbete kunde man bli frisläppt, men detta var endast på ett villkor- att man stannade kvar på Tasmania.
Queenstown är en gammal gruvstad. När man hittade guld här på 1800-talet strömmade det in folk som ville gräva efter guld, och på så sätt växte det upp guldgrävarstäder. Så fort guldet sinade försvann de flesta av guldgrävarna, och även städerna gjorde detta. Det blev bara spökstäder kvar. Men trots detta överlevde Queenstown på grund av att man hittade kopparfyndigheter. Man startade smältverk, och det blev snabbt konkurrens mellan de två stora smältverken North Lyell Company och Mount Lyell. Hanteringen av koppar dominerar fortfarande i Queenstown, men de har även annan industri där idag. På ett sätt påminner Queenstown om Vilda Västern. Det är männen som bestämmer och dominerar i staden, och på kvällarna hänger man på puben och roar sig. Men det går inte lika livligt till som det gjorde i den riktiga Vilda Västern!
På Huonhalvön finns det ett bördigt jordbrukssamhälle, som är väldigt känd för sina enorma och fina äppelodlingar. De ligger precis vid Huonville, en stad som har fått sitt namn efter ett speciellt träd som heter Huon Pine. Det var de första vita nybyggarna som hittade det, och det är ett träd som kan bli flera hundra år gammalt och ha ett enormt omfång.



Western Australia


Western Australia är den största delstaten, och den täcker nästan 1/3 av Australiens yta. Det bor 1,5 miljoner människor där, varav 1,2 miljoner bor runt Perth, statens huvudstad. Perth är inte direkt någon vacker stad, delvis beror detta på att de gamla husen är helt försvunna och de har blivit utbytta mot höghus och skyskrapor. Även om staden inte är speciellt vacker så har den ett fint läge, precis intill floden Swan River. Solen skiner alltid i staden och det är troligtvis en av de renaste städer i Australien. Det finns inte något skräp alls på gatorna. De flesta människorna bor som sagt i området runt Perth, och resten av delstaten är Australiens Vilda Västern, där man lever på gruvdrift, fiske, boskapsskötsel och turism. En förklaring på varför större delen av Western Australia är obebott är bristen på vatten, och i stort sätt så är staten en enda stor öken. Det är medelhavsklimat i den södra delen och det kan uppnå höga temperaturer. Det är tropiskt klimat i norra delen.
Western Australia är känt för tre saker. Sina fantastiska surfingstränder, sina vackra vårblommor och för det härliga klimatet i söder.
I Western Australia var det också guldet som bidrog till invandringen. Guldrushen började öster om Perth i en stad som heter Southern Cross, som blev en stor guldgrävarstad. Det spred sig snabbt, och många andra guldgrävarstäder bildades. Men redan 1905 var guldet slut i städerna, förutom i staden Kalgoorlie, en stad 600 km från Perth. Senare blev de gamla städerna spökstäder, och det var bara i Kalgoorlie som det fanns guld kvar, och minnena från den svunna tiden finns där fortfarande idag. Det var irländaren Patrick Hannan som grundade Kalgoorlie 1893, när han hittade guld där. Sedan dess har man grävt fram guld för flera miljarder dollar, och speciellt mycket guld hittade man i The Golden Mile, en av de största guldådrorna.
I Perth finns det en hel del sevärdheter bl.a. Perth Cultural Centre (PCC) som är ett kulturcentrum där man kan besöka museum, bibliotek, ett collage och en konsthall. På museet kan man se lie av varje, t.ex. aboriginernas konst, och även om hur de levde förr i tiden. Där finns också ben och skelett och kvarlevor från utdöda djur och liknande varelser.
Kings Park är en park som anlades 1872. Den har väldigt vacker utsikt över Perth och även av Swan River som rinner strax bredvid. Det är möjligt att det är en av världens största parker, och den omfattar över 400 hektar mark.
Rottnest Island är en ö som ligger två timmars båtresa från Perth. Ön har fått sitt namn efter de små råttliknande känguruerna som lever över hela ön, och som ofta tigger mat från nyfikna turister. Det är en trevlig semesterö med fina badstränder, semesterbyar, tennisbanor och liknande. Men det har inte alltid varit en revlig plats att bo på. 1838 tog det vita folket aboriginerna till fånga, och höll dem i fängelse här på ön. De fick arbeta som slavar, och de bodde i stora byggnader, som fortfarande finns kvar. Men idag används de knappast som fängelse till aboriginerna, utan snarare till hotell, caféer och andra trevliga saker.
På kusten i norr ligger staden Carnarvon, en liten stad med 8500 invånare. Man livnär sig på att odla citrusfrukter, bananer och andra frukter där. Om man kör på en liten grusväg som går från staden kommer man så småningom till Mount Augustus, som är en jättestor monolit. Det är världens största monolit, och den är dubbelt så stor som Ayers Rock. Men på grund av att den ligger mitt ute i ödemarken så är den inte lika tillgänglig eller lika mycket besökt som Ayers Rock


Källförteckning

Böcker:

 Australien (resehandbok) av Willy Westby och Margareta Lindblad
 Australien- the land down under av Mats O. Jörneryd
 Sydney av Björn Nordström
 Turen går till Australien av Ole Overgaard
 Melbourne (Panguide) av Maureen Erskine
 Australien av Jean-Claude Redonnet
 Australien (resehandbok) av Gunnar Richt
 Australien- kontrasternas och mångfaldens land (Spektras handboksserie) av Eric Karlsson
 Bra Böckers lexikon, nr 6, band DICO-ELIO


Cd-rom:

 Bonniers Compact –98
 Microsoft Encarta Encyclopedia –98


Internet:

 www.gotlandica.com/christer/perth.jpg
 www.users.wineasy.se/aeag/swaussie.htm
 www.iigs.org/newsletter/9803news/firstfleet.htm
 www.travel.yahoo.com/destinations/Oceania_South_Pacific
 www.ausport.gov.au/home.html
 www.klintemo.nu/arbeten/austral.htm
 www.brittanica.com
 www.nkmr.org/de_stulna_barnen_aboriginerbarnen_i_australien.htm
 www.lonepine.se (bilder)





Savage Garden


Savage Garden är ett popband från Australien som har blivit väldigt populära på sista tiden. De har gjort två album, och en massa hitlåtar. De mest kända låtarna är ”Truly, Madly, Deeply”, ”To The Moon And Back”, ”The Animalsong” och ”Tears of Pearls”.
Savage Garden består av Darren Hayes och Daniel Jones. De skriver båda musiken, men det är mest Darren som skriver texter och Daniel som komponerar musik till. De bildades genom att coverbandet Red Edge, som Daniel var med i, letade efter en sångare. Darren var en av 20 som kom på denna audition, och kemin mellan alla i bandet stämde direkt. Efter två år (1994) hoppade Darren och Daniel av och bildade ett eget band: Savage Garden. Namnet kommer från Anne Rice´s berömda Vampire Chronicles, som Darren älskar och betyder ungefär vild trädgård. Men i böckerna hade de översatt det med Den Primitiva Lustgården.


Lite fakta om de två killarna:
Namn: Darren Stanley Hayes (sångare och låtskrivare):
AKA Daz, Dazza
Född: 8/5-1972 (Oxe).
Bor: Brisbane, Australien.
Hårfärg: Svart, men det är färgat, egentligen är han blond.
Ögonfärg: Blå, blå-grå.
Längd: 178 cm.
Diet: Strikt vegetarian, ingen alkohol.
Favoritfilmer: Star Wars och Bladerunner.
Favoritsånger på albumet: "Carry On Dancing" och "Santa Monica".
Flickvän: Han har varit gift med Colby Taylor i tre år, men det går rykten om att de separerat, skiljt sig.
Familj: En bror och en syster. Han är den yngsta i syskonskaran.
Husdjur: En hund som heter Obie (efter Obi Wan Kenobi, i Star Wars).
Favvo-TVshow: Seinfeld.
Musik han lyssnar på: U2, Sarah McLachlan, Prince, och Michael Jackson.
Det pinsammaste han gjort på scen: Slagit i en mick i tänderna och kommit av sig.

Namn: Daniel Jones (instrumentalist och låtskrivare):
AKA: Jonesy, Dan, Danny
Född: 22/7-1973 (Lejon)
Bor: Född i Essex, London men flyttade senare till Brisbane.
Hårfärg: Blond
Ögonfärg: Grön
Längd: 180 cm
Diet: Pizza
Favoritsånger på albumet: "To The Moon And Back" och "Truly Mady Deeply"







Flickvän: Förlovad
Familj: Två bröder, han är yngst.
Husdjur: En hund.
Favvo-TVshow: Simpsons eller Seinfeld
Musik han lyssnar på: Gillar George Michael, och Sheryl Crow.
Det pinsammaste han gjort på scen: Han slog nästan ner Daz med sin gitarr i L.A!



Canberra


Australian Capital Territory är ett miniterritorium som ligger vid Australiens huvudstad Canberra. Canberra är en anlagd huvudstad, för Sydney och Melbourne kunde inte komma överens om vilken av städerna som skulle bli huvudstad. Staden ritades av Walter Burley Griffin, en arkitekt. Han ritade den när en tävling utlystes om hur staden skulle se ut, och det blev han som vann. Innan det fanns en stad här var det en fårfarm här och även några andra byggnader. Man planterade träd, och anlade också en sjö som fick heta Lake Burley Griffin. En bit ifrån sjön ligger Regatta Point som är ett museum där man kan se hur Canberra blev till. Detta är väldigt populärt bland turister. Ett annat museum är Australian War Memorial som ligger på Anzac Parade, som är den näst största turistmagneten i Australien. På detta museum får man se bilder, filmer, saker och annat från när Australien var med i de olika krigen. ANZAC betyder ”Australian and New Zealand Army Corps”. Varje år håller man i två stora högtider då man hedrar och firar minner av alla de som störtade i krigen. Det firas på två speciella dagar. Den ena är ANZAC Day som är den 25 april, och det är Remebrance Day som firas den 11 november.
The Australian Mint är en myntfabrik, och det är en av Canberras få industrier. Där gör man mynt till Australien, men också till andra länder i världen. Det är öppet för allmänheten, och man kan gå dit och se på deras utställning om hur myntet blev till och hela dess historia.
Telecom Tower är en 195 m hög telelänk, som också är ett utmärkt utsiktstorn. Därifrån kan man se hela Canberra och dess omgivningar. Det finns en del restauranger däruppe, och det är alltid öppet för allmänheten.


Bild från Canberra.








Näbbdjuret


Näbbdjuret är den enda arten i kloakdjursfamiljen näbbdjur. Den kalls för platypus på engelska Näbbdjur fanns tidigare på många håll i Australien, men senare började den jagas alltför hårt för den fina pälsens skull. Arten är nu ostörd igen och lever i ett några få floder i östra Australien och på Tasmanien. På senare år har den återinplanterats i en del floder för att stammen ska öka.
Deras korta, täta päls är mörkbrun till svartbrun på ovansidan, och ljusare på undersidan. Djuret är 40–60 cm långt, varav en fjärdedel utgörs av den platta, hårlösa svansen. De korta benen har fötter med simhud mellan tårna och kraftiga grävklor. Den ankliknande näbben är ganska mjuk och används då djuret söker föda på flodbottnen. Det äter främst insektslarver, maskar och andra små vattendjur.



Myrpiggsvin


Myrpiggsvinen är en familj med två arter i Australien, på Nya Guinea och Tasmanien. De påminner lite om igelkottar och har långa taggar på ryggen, lång nos och tunga, och den saknar tänder. De har kraftiga grävklor. Honan lägger ett ägg med pergamentartat skal som kläcks i pungen, där ungen stannar tills taggarna börjar komma fram. Det australiska myrpiggsvinet är ungefär 30–50 cm långa. De lever av myror och termiter och förekommer i nästan alla sorters marker, från halvöken till alpina områden. Det långnäbbade myrpiggsvinet är större än det australiska, den blir runt 45–80 cm, och till skillnad från de andra arterna lever de bara i bergstrakterna på Nya Guinea, där de livnär sig främst på daggmaskar.



Emu


Emun är en strutsliknande fågel som lever i Australien. Emun är den enda nu levande arten i familjen bland kasuarfåglarna, som är ganska sällsynt. Den är ca. 1,75 m hög och v...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Australien

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-05-02

    Hjälpte mig jättemycket med mi

  • Inactive member 2005-05-17

    Alltså ... Hur ORKAR du skriva

  • Inactive member 2006-10-17

    Ditt arbete har inspirerat mig

  • Inactive member 2008-02-20

    bra skrivet, men australiens y

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2003-02-17]   Australien
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=1645 [2018-09-20]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook