Che Guevara och den kubanska revolutionen

3 röster
7475 visningar
uppladdat: 2008-12-17
Veronika Hagren

Veronika Hagren 28 år

Från
Uppsala, Sweden
Utbildning
High School : Norråsaskolan, High School : Brinellgymnasiet
Jobb
Scandic Uppsala Nord, ProfilHotels, Vesterland Feriepark, McDonald's Solnavägen
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Skola: Brinellgymnasiet
Institution: Institutionen för Historia
Handledare: Christian Fjeld
Inlämningsdatum: 2008-03-03

Che Guevara
Och den Kubanska Revolutionen

Ett arbete av: Veronika Hagren

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING…………………………………………………………………………….. 3
1.1 Bakgrund ……………………………………………………………………………. 3
1.2 Syfte och frågeställningar………………………………………………...…………. 3
1.3 Avgränsningar…………………………………………………………………..…… 3
1.4 Disposition……………………………………………………………………………. 3
1.5 Metoddiskussion…………………………………………………………................... 3
2. RESULTAT……………………………………………………………………………… 3
2.1 Ernesto Guevara de la Serna...................................................................................... 3
2.1.1 Födelse………………………………………………………………………….. 3
2.1.2 Barndom………………………………………………………………………... 4
2.1.3 Den första ensamresan………………………………………………………….. 4
2.1.4 På motorcykel genom Sydamerika……………………………………………... 4
2.1.5 Hilda Gadea…………………………………………………………………….. 6
2.1.6 Ernesto blir Che……………………………………………………………….... 6
2.1.7 Mötet med Fidel Castro……………………………………………………….... 6
2.2. Fidel Castro…………………………………………………………………………. 7
2.2.1 Uppväxt ……………………………………………………………………….... 7
2.2.2 Skoltiden ……………………………………………………………………….. 7
2.2.3 Familjelivet……………………………………………………………………... 7
2.3 Revolutionen…………………………………………………………………………. 8
2.3.1 Batistas Diktatur………………………………………………………………… 8
2.3.2 26 juli 1953……………………………………………………………………... 8
2.3.3 Granma och Sierra Maestra.…………………………………………………….. 8
2.3.4 Intågandet i Havanna………………………………………………………….... 9
2.3.5 Kuba efter revolutionen………………………………………………………… 9
2.4 Che Guevara efter revolutionen …………………………………………………… 9
2.4.1 Aleida March…………………………………………………………………….9
2.4.2 Kongo och Bolivia…………………………………………………………….. 10
2.4.3. Che Guevaras död…………………………………………………………….. 10
3. DISKUSSION……………………………………………………………………………. 10
3.1 Varför Blev Che Guevara revolutionär?………………………………………… 11
3.2 Hur ser Kuba ut idag? …………………………………………………………... 11
4. KÄLLFÖRTECKNING………………………………………………………………… 11

1.1 INLEDNING
1.1 Bakgrund
Man kan se honom pryda t-shirts, muggar, pins och väggar, ett utav de mest igenkännbara ansiktena någonsin, nämligen Che Guevara. Han var en utav ledarna för den Kubanska revolutionen och en av vår tids största förebilder, främst bland vänsteraktivister. Anledningen till att jag ville skriva om Che Guevara och den kubanska revolutionen är för att jag inte vet så mycket om dem och vill veta mer om bakgrunden till att Che Guevara idag betraktas som en sådan hjälte.

1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med arbetet är att försöka ta reda på vem Che Guevara var och hur revolutionen på Kuba bröt ut. Hur och varför blev Che Guevara en revolutionär? Hur gick den Kubanska revolutionen till? Och hur ser Kuba ut idag?

1.3 Avgränsningar
Jag har försökt avgränsa mig till att skriva om Che Guevaras liv och hans delaktighet i den Kubanska revolutionen och inte fokusera så mycket på Fidel Castro.

1.4 Disposition
Resultatdelen består av fyra delar. Första delen handlar om Che Guevaras liv före revolutionen, den andra om Fidel Castros liv före revolutionen. Sedan kommer själva revolutionen, hur den gick till och vad som hände efter den. Till sist skrev jag om vad Che Guevara gjorde efter revolutionen fram till sin död.

1.5 Metoddiskussion
Jag har använt mig av böcker, Internet och filmer för att få en bild av Che Guevaras och Fidel Castros liv samt den Kubanska revolutionen, sorterat ut det viktigaste och skrivit skeendet i kronologisk ordning. Böckerna om Che Guevara av Jon Lee Anderson och boken Kuba av Thomas Gustavsson använde jag som mina huvudsakliga källor. Jag anser att de är trovärdiga, väl genomtänkta böcker som är objektivt skrivna. De andra källorna använde jag för att komplettera bland annat med nyare material om Kuba idag.

1. RESULTAT
2.1 Ernesto Guevara de la Serna
2.1.1 Födelse
Ernestos officiella födelsedatum var 14 juni men i själva verket föddes han en månad tidigare, den 14 maj. Anledningen var att Ernestos mor, Celia de la Serna och Ernestos far, Ernesto Guevara Lynch redan väntade barn när de gifte sig.
Ernestos föräldrar var båda katoliker och träffades när hans mor precis gått ut katolska flickskolan i Buenos Aires, Argentina. Hon var 20 år och kom från en förmögen aristokratisk släkt, han var 27 och var bördig från Irland och kom också från en rik släkt. Ernestos far satt i styrelsen för Argentinas statliga oljebolag och blev senare generalsekreterare för detta.
När de gift sig flyttade de ifrån Buenos Aires och köpte en matéplantage, buskar med koffeinrika blad som man bland annat använder till te, i Misiones i norra Argentina.
När det blev dags att föda reste de nedför Paranáfloden till staden Rosario. Efter besök hos släktingar flyttade de sedan tillbaka till plantagen.

2.1.2 Barndom
Ernesto fick fyra syskon. Ernestos syster Celia föds i december 1929, ungefär samtidigt som Guevara Lynchs båtvarv brinner upp. Eldsvådan skulle ha blivit lyckosam om han inte glömt att betala försäkringen och blir nu av med ett stort arv. Hans mor Celia föder sitt tredje barn i maj 1932, som får namnet Roberto efter sin morfar. Celia födde ännu ett barn i januari 1934. Flickan fick namnet Ana Maria efter sin farmor. Ett femte och sista barn föds som ett försök till försoning mellan Celia och Ernesto Guevara i maj 1943 och får namnet Juan Martín. Äktenskapet tog slut mellan de båda fyra år senare.
När Ernesto var två år började han få svåra hostattacker och när anfallet inte gav sig insåg familjen att Ernesto hade kronisk astma. De provade alla medicinska råd de kunde finna men ingenting hjälpte. Även hans mor och ett par av hans syskon hade astma men ingen så svår som Ernesto.
Ernestos läkare rekommenderade föräldrarna att flytta till ett torrare klimat för att lindra Ernestos astma och familjen flyttar fram och tillbaka mellan Buenos Aires och Córdoba. När Ernesto var fyra år gammal uppmanar deras läkare dem att stanna i Córdoba men de slog sig istället ner i Alta Gracia, en bergskedja nära Córdoba där familjen nu kommer att stanna de kommande 11 åren.
I Alta Gracia blev astman bättre för Ernesto men den försvann aldrig. Astman gjorde Ernesto mycket trött och försvagad och han var ofta hemma från skolan. Timmarna i sängen fördrev han genom att läsa böcker.
Men Ernesto var också mycket tävlingsinriktad och våghalsig. Han utövade många sporter, bland annat fotboll, bordtennis, golf och simning och han vandrade även i bergen.

2.1.3 Den första ensamresan
Juan Perón tog makten i Argentina i början av 1946, samma år som Ernesto gick ut gymnasiet och han meddelade sina föräldrar att han skulle studera medicin på Universitetet i Buenos Aires. Han var mycket begåvad inom naturvetenskap och han drömde om att bli en berömd forskare och han strävade efter att finna en bot för sina astmabesvär. Han började snart jobba som obetald forskningsassistent på Clínica Pisani.
Under sitt första år på universitetet blev det dags för mönstring till det militära men Ernesto fick på grund av sin astma frisedel. Istället fortsatte Ernesto att läsa böcker oavbrutet. Han läste klassiska av bland annat Jules Vernes, Freud och Bertand Russel men han läste också böcker som ”Kommunistiska manifestet” och ”Kapitalet”.
Ernesto längtade efter att komma ut och resa och vidga sina vyer. När han avslutat sitt tredje år på universitetet påbörjade han sin första resa. Här började han sin vana att alltid föra dagbok när han var ute och reste.
Han for på cykel med hjälpmotor mot Argentinas inre, han åkte bland annat till hans födelse ort Rosario och till Córdoba, där han besökte Tómas och Alberto Granados hem, till Tucumán och till Jujuy, Argentinas nordligaste stad.
Efter sex veckor på vägarna återvänder han till Buenos Aires. Han har då färdats över fyratusen kilometer och genom tolv provinser.

2.1.4 På motorcykel genom Sydamerika
Under sitt fjärde år på Universitetet blev Ernesto kär i María del Carmen ”Chichina” Ferreyra, en vacker sextonårig flicka från en av Córdobas äldsta och rikaste familjer. Han träffade henne på ett bröllop i Córdoba där hela familjen Guevara deltog. Chichinas föräldrar gillade inte Ernestos uppriktighet och retsamma åsiktsyttringar och ville helst att de gjorde slut.
Ernesto var ångestfylld över sitt förhållande med Chichina och hade gett upp hoppet om att få gifta sig med henne. Hans räddning kom när Albert Granado frågade honom om han ville följa med på en resa till Nordamerika. De gav sig iväg i januari 1952 på Albertos motorcykel ”La Poderosa” (den kraftfulla) mot badorten Miramar där Chichina befann sig. Ernesto ville ta farväl av henne före han åkte och med sig hade han en present, en hundvalp med namnet ”Come-back”.
Under hela sin färd genom Sydamerika skev Ernesto dagbok, Notas de viaje som senare kom att bli filmen Diarios de motocicleta.
Det tog fyra veckor för dem att komma ut ur Argentina, innan de hunnit halvvägs över pampas fick Ernesto feber och blev tvungen att läggas in på sjukhus. När de kommit till Anderna, vid gränsen mot Chile hade deras tillgångar minskat i omfattning och de blev tvungna att snylta på förtroendefulla familjer intill vägen för att få mat och husrum. De blev ofta tvungna att slå upp ett tält eller övernatta på polisstationer tillsammans med olika fångar.
När de kom till skidorten Barilocha fick han ett brev från Chichina som sa att hon inte tänkte vänta på honom och valt att avsluta deras förhållande.
De träffade några chilenska läkare på en färja över Esmeraldasjön som berättade om en spetälskekoloni på Påskön som Ernesto och Albert gärna ville besöka. De besökte lokaltidningarna i Valdivia och Temuco där de utgav sig för att vara lepraexperter. Tidningarna trodde på dem och i en artikel publicerad i El Austral de Temuco hade rubriken: ”Två argentinska lepraexperter reser runt i Sydamerika på motorcykel”. I Santiago tog de in på en bar där de fick äta och sova gratis. Ernesto blev ombedd att ta sig en titt på en av gästerna, en äldre kvinna som led av kronisk astma och hjärtsvikt. Hon var döende och hennes familj ville inte veta av henne. Händelsen påverkade Ernesto kraftigt och han skrev i sin dagbok: ”Där, i livets sista ögonblick bland folk som aldrig ser längre än till morgondagen, ser man den tragedi som omger proletariatets liv i hela världen. I dessa döende ögon finns en eftergiven bön om förlåtelse och många gånger också en vädjan om tröst som försvinner ut i tomrummet på samma sätt som kroppen snart kommer att gå förlorad i det väldiga elände som omger oss. […]” Han tyckte att hon hade blivit ett levande exempel på proletariatet i hela världen.
Innan de skulle resa vidare till Peru vill de se den USA-ägda koppargruvan Chuquicamata. Många chilenare, främst på vänsterkanten ville nationalisera gruvorna. USA svarade med att utöva aktiva påtryckningar på Chiles senaste regeringar och få dem att krossa fackförening-arna. På vägen dit träffade han en man som just avtjänat ett straff för att han hade strejkat. Han skulle söka jobb i en svavelgruva uppe i bergen där arbetsförhållandena var så dåliga att de inte brydde sig om politisk tillhörighet. Han skrev: ”[…] De båda människorna som satt där stelfrusna i öknens natt och smekte varandra var en levande bild av proletariatet var som helst i världen. De hade inte ens en eländig filt att dra över sig så vi gav dem en av våra [...]. Det var en av de gånger jag frös som mest men det var också den gång där jag kände en aning av broderskap med detta för mig främmande människoslag”.
Ernesto och Alberto korsade gränsen till Peru några dagar senare. I Cuzco hälsade Alberto på en läkare som han träffat på en konferens och han gav dem fribiljetter för att besöka tempelruinerna i Machu Picchu. De blev tvungna att åka tillbaka till Cuzco redan efter två dygn för att lämna plats amerikanska turister. Han fick syn på tredjeklassvagnarna där indianerna reste i och tyckte liknade djurvagnarna i Argentina. Ernesto var fortfarande mycket besviken och uttryckte sin ilska: ”Naturligtvis vet turisterna som reser i sina bekväma bussar ingenting om de villkor som indianerna lever under […] De flesta amerikaner […] flyger direkt från Lima till Cuzco, besöker ruinerna och återvänder sedan utan att bry sig om något annat.
Den 1 maj kom de fram till Lima där de träffade lepraspecialisten Hugo Pesce. De fick stanna hos hans kvinnliga medhjälpare Zoraida Boluarte som gav dem mat och lät dem tvätta sina kläder hos henne. Pesce var medlem i Perus kommunistparti och det fick Ernesto att börja tänka i marxist-leninistiska banor. Ernesto och Alberto hade givit upp tankarna på att kunna ta sig till USA men bestämde sig för att ta sig till Venezuela. De tog sig vidare till ett leprasjukhus i San Pablo, nära gränsen till Brasilien och Columbia, vid Amazonflodens strand där Ernesto också firade sin 24-års dag, den 14 juni 1952.
De kom till Bogotá samtidigt som ett inbördeskrig härjade på landsbygden runtom. De råkade i bråk med polisen och lämnade snabbt Bogotá igen och fortsatte mot Venezuelas gräns med buss. I Caracas bestämde sig Ernesto för att flyga till Chichinas kusin i Miami och Alberto fick ett välbetalt arbete på ett leprasjukhus nära Caracas.

2.1.4. Hilda Gadea
När han kom tillbaka till Buenos Aires hade både han och Argentina förändrats. Juan Peróns hustru Eva Perón hade dött i cancer, 33 år gammal. Landssorgen var enorm och ett stort monument skulle i sinom tid byggas.
Ernesto hade sitt eget att ta hand om. Han ville ta sin läkarexamen så snabbt han kunde för att kunna ge sig ut på ännu en resa och han hade fjorton tentor kvar att klara så han satte igång att läsa direkt, ofta hos sin faster Beatriz. Ernesto tog den 11 april 1953 till sist sin läkarexamen men det dröjde inte lång tid förrän han gav sig ut på ännu en resa, denna gång med sin barndomsvän Calica, till bland annat Bolivia och Guatemala.
I Guatemala träffade Ernesto peruanskan Hilda Gadea, ledare för den radikala rörelsen APRA:s ungdomsförbund som flytt från sitt hemland Peru. De förälskade sig i varandra och deltog tillsammans för att försvara den Guatemalanska folkvalda regeringen när den anfölls av CIA-stödda kontrarevolutionärer. Han skrev i ett brev till sin faster Beatriz: ”[…] I Guatemala ska jag förbereda mig och göra vad jag behöver för att bli en äkta revolutionär” där hans politiska uppfattning nu syntes klart. Han ansåg att om folket i Guatemala bara beväpnats hade kuppen mot presidenten aldrig genomförts och han kom fram till att väpnad kamp var nödvändigt och revolution det enda möjliga för att kunna förändra någonting.
Ernesto och Hilda tvingas fly till Mexiko där Ernesto i Mexiko City får anställning på ett sjukhus och paret sedan gifter sig. Ett år senare, i februari 1956 föds deras dotter Hilda Beatriz, Hildita, eller som Ernesto själv kallade henne: ”min lilla Mao”.

2.1.5. Ernesto blir Che
Det argentinska ordet ”che” betyder ungefär ”hörru du” på svenska och användes som en benämning för kompis. Antonio Ñico López, en kubansk man som hade deltagit i anfallet mot militärförläggningen Moncada några år tidigare som Ernesto träffade i Mexiko gav honom öknamnet ”El Che Argentino” för sitt typiskt argentinska sätt att säga che när han skulle säga ”hörru du”.

2.1.6. Mötet med Fidel Castro
Che Guevara och Fidel Castro möttes för första gången i juli 1955 på en fest och de blev genast goda vänner. Che bestämde sig för att gå med i den 26-juli rörelse som Fidel startat för att kunna återvända till Kuba och göra revolution. Che Guevara var mycket radikal i sina marxistiska idéer och det gjorde till en början kubanerna lite irriterade på argentinaren men snart tog de honom till sina hjärtan och han blev Che med de alla.

2.2. Fidel Alejandro Castro Ruz
2.2.1 Uppväxt
Den 13 augusti 1926 föddes Fidel Alejandro Castro Ruz i den lilla byn Birán på Kuba. Fidels far Angel Castro var bördig från Spanien men flyttade till Kuba vid tretton års ålder. Med sin första fru, María Argota fick Angel två barn men efter att han inlett ett förhållande med familjens hushållerska lämnade María Argota familjen. Makarna skiljde sig och Angel gifte om sig med den 25 år yngre hushållerskan Lina Ruz och tillsammans fick de sju barn. Fidel var den femte i syskonskaran och hans bror Raúl, som nu är Kubas försvarsminister var den yngste.
Angel kunde med hjälp av sparade pengar hyra en bit land av det nordamerikanska bolaget United Fruit där han kunde odla sockerrör. Första världskrigets sockerboom ledde till att Angel kunde utvidga gårdens yta och blev därmed mycket förmögen och kunde ge sina barn den utbildning han själv aldrig fått.
Fidel var mycket duktig i skolan, särskilt i idrott, han hade ett otroligt bra minne och lämnade högstadiet med höga betyg. Hans favoritämnen var bland annat historia, spanska och geografi.

2.1.2. Skoltiden
När Fidel var sexton år gammal flyttade han till Havanna för att studera på den exklusiva skolan Colegio de Belén dit sönerna till landets elit skickades. Han hade inte nå något sätt varit politiskt engagerad under gymnasietiden utan det var först när han började läsa juridik på Havannas universitet 1945 som han fick upp ögonen för politiken. Sitt första politiska tal höll han som 20-åring vid en manifestation för de studenter som dödats av spanjorerna 1871. Men tidningarna som skrev om händelsen var osäkra på vilket parti han stödde. Han anslöt sig senare till Partido Ortodoxo, som nyss bildats, då varken det kommunistiska eller socialistiska partiet tilltalade honom.

2.1.2. Familjelivet
Under sin studietid träffade Castro sin blivande fru Mirta Días Balart. Hon växte upp i en aristokratisk konservativ familj som tillhörde en av de rikaste och mest inflytelserika kreolsläkterna på Kuba. Ett år efter de gift sig, i september 1949, fick de sin enda son som de kallade Fidelito.
När Castro tagit sin doktorsexamen i juridik 1950 startade han en advokatverksamhet där han gjorde sig känd som den unge advokaten som orädd kämpade för småfolket mot makthavarna. Men om Fidel Castros fru Mirta trodde att verksamheten skulle göra dem rika trodde hon fel. Paret hade ständigt ont om pengar och Mirta bad i smyg sina föräldrar att hjälpa dem med pengar till hyran. Mirtas pappa var vid den här tiden minister i Batistas regering och hennes bror vice inrikesminister. Han insåg att han hade tagit emot pengar från sina politiska motståndare och detta, tillsammans med att Fidel hade träffat en annan kvinna fick senare Fidel Castro att ta ut skilsmässa.
Den 25 juli 1953 tog han adjö till sin fru och son utan att avslöja vart han skulle och åkte till sin älskarinna. Han hämtade de manifest och propagandablad som hon hjälpt till att kopiera upp och körde mot staden Santiago.

2.3 Revolutionen
2.3.1. Batistas diktatur
Under valåret 1952 var Partido Ortodoxo ett populärt parti, främst bland den mer reformvänliga medelklassen som mycket väl kunde ha vunnit valet om inte Fulgencio Batista genomfört en kupp den 10 mars och grep makten på Kuba.
Efter att Batista utropat sig själv till president försökte Fidel Castro, som den advokat han var, försökte förgäves vända sig till högsta domstolen för att få dem att ogiltighetsförklara den nya regeringen. Batistas regering hade officiellt stöd från USA och man sålde enorma land områden till brittiska och amerikanska företag där profiten hamnade i Batistas egen ficka.
USA:s alkoholförbud och det faktum att det bara är 15 mil mellan Miami och Havanna ledde till att många amerikaner sökte sig dit och Kuba var känt som nöjesön där, i synnerhet amerikanska turister, kunde njuta av musik, dans, romdrinkar, kubanska cigarrer och lyxprostituerade.

2.3.3. Den 26 juli 1953
Starten på den kubanska revolutionen anses vara då militärförläggningen Moncada i Santiago anfölls den 26 juli 1953. Fidel Castro ville utlösa ett folkuppror mot Batistas regering och hade tillsammans med 171 andra revolutionärer samlats i staden.
Men rebellerna hade inte beväpnat sig tillräckligt och Castros plan misslyckades fullkomligt. Rebellerna blir hårt beskjutna och 8 av Castros män och 19 regeringssoldater stupade under eldstriden. Ytterligare 61 rebeller letades upp av regeringstruppen och blev torterade och avrättade. De som överlevt flydde upp i bergen där de till slut blev tillfångatagna. Fidel Castro fick en offentlig rättegång som medförde att pressen skrev om allt som sades under rättegången. I sin slutplädering kunde han fritt manifestera att en revolution var nödvändig och han avslutade sitt tal med de berömda orden: ”Döm mig, det spelar ingen roll. Historien ska frikänna mig.”
Han dömdes till 15 års fängelse men medan han och de andra rebellerna satt av sina straff växte opinionen för att han skulle släppas fri. Efter mindre än två år i fängelse tvingades Batista att släppa dem fria. Men Fidel kunde inte längre stanna på Kuba med risk för att bli mördad utan flydde till Mexiko.

2.3.3. Granma och Sierra Maestra
Granma hette det kryssningsfartyg som tog Fidel Castro och 81 andra rebeller, däribland Raúl Castro och Che Guevara, över från Mexiko till Kuba. De närmar de sig sakta land med den överfulla motorbåten Granma tidigt på morgonen den 2 december 1956. Men båten får bottenkänning och Castro har inte tid att vänta på tidvattnet så de måste istället simma och vada in med bara sina handeldvapen med sig.
Jagade av 40 000 armésoldater och 10 000 man från lantgardet försöker de ta sig upp i Sierra Maestras berg. Efter fyra nätter var rebellerna så trötta att de måste stanna i Alegria del Pío för att vila. De faller i djup sömn och i gryningen blir de omringade av soldater som börjar skjuta mot lägerplatsen. Tre av rebellerna dog och många blev skadade. Resten flydde i panik.
Lantgardet lyckades fånga in de flesta av de överlevande och 21 av dem avrättades. Fidel och Raúls mor, som bara fått information genom media trodde att de hade dött men Fidel Castro var vid liv och gömde sig på ett sockerrörsfält tillsammans med två andra rebeller. När armén var övertygad om att det inte längre fanns några överlevande kunde Fidel Castro komma fram från sitt gömställe.
Tack vare lokalbefolkningen kunde alla de överlevande föras samman och bland dem fanns också Raúl Castro, Che Guevara och militärstrategen Camilo Cienfuegos. Med hjälp av befolkningen i området kunde Fidel Castro också få kontakt med 26-juli-rörelsen i Santiago. Det var där han träffade Celia Sanchez som han sedan spenderade sitt liv med fram till hennes död 1980.
I Sierra Maesta växte sig gerillan allt starkare efter att de hade byggt ett läger, fått tag i mat och vapen och flertalet bönder anslutit sig.
För att låta folket veta att Fidel Castro inlett kampen mot Batista vände han sig återigen till pressen och när en amerikansk journalist kom dit fick han intrycket av att rebellerna var fler än de egentligen var.
När artikeln publicerades blev Fidels propagandaseger total och Kubanerna hade fått en ny hjälte. Efter ett och ett halvt års kamp bestod nu styrkan av 300 man och medan Fidel Castro rekryterade bönder till gerillan fick stadsborna i 26-juli-rörelsen order om att påverka genom strejker och spridande av propaganda.
När man inledde offensiven delade de tre kommendanterna Camilo Cienfuegos, Che Guevara och Raúl Castro och chefskommendanten Fidel Castro upp sig och gick åt olika håll. Batistas armé började allt mer falla sönder till skillnad från Castros styrka som bara växte.

2.3.4. Intågandet i Havanna
Kampen om Santa Clara blev den svåraste och Che Guevara visade att han var en mästare när Santa Clara föll den 30 december 1958 då han lyckades skära av regeringstruppernas försörjningsväg till Havanna.
När Castro nåddes av den goda nyheten gav han Guevara och Cienfuegos order om att fortsätta mot Havanna. Men någon kamp behövdes inte. Batista hade nåtts av rapporterna om gerillans framgångar och gav upp och lämnade landet den 31 december 1958.
Den 2 januari tågade Cienfuegos och Che Guevaras trupper in i landet och intog militärhögkvarteret och millitärkasernen. Fidel Castro som intagit Moncadakasernen i Santiago anlände till Havanna på en stridsvagn den 8 januari 1959 och kubanerna strömmade fram för att hälsa honom som en frälsare.

2.3.5. Kuba efter revolutionen
Efter revolutionen skar USA ner importen av socker som var Kubas viktigaste exportprodukt och gjorde det svårt för Kuba att få lån utomlands och USA började lägga upp planer mot det kubanska näringslivet för att systematiskt sabotera det. Man förbjöd all handel med Kuba 13 oktober 1960 och istället steg Sovjetunionen och andra kommuniststater fram och köpte socker och exporterade varor som Kuba behövde.
Den 19 februari 2008 meddelade den 81 år gamla Fidel Castro att han avgår som president efter att han under en lång tid varit sjuk. Fem dagar senare blev det klart att det blir hans bror Raúl Castro som tar över makten på Kuba.

2.3 Che Guevara efter revolutionen
2.4.1. Aleida March
När Che Guevaras fru Hilda kom med parets dotter till havanna blev återseendet inte så kärt som hon tänkt sig. Han berättade att han blivit kär i en annan kvinna, Aleida March, en kubanska. Che Guevara och Hilda skilde sig och han gifte sedan om sig med Aleida. Tillsammans fick de fyra barn; Aleida, Camilo, Celia och Raúl.

2.4.2. Kongo och Bolivia
Che blev så småningom kubansk medborgare och skickades ut på uppdrag runt om i världen för att skapa kontakter och företräda Kuba. I Castros regering var Che Guevara industriminister men han fick aldrig genomföra den industrialisering som han visste var nödvändig. Han lämnade istället bakom sig sin fru, deras barn, vänner, sitt kubanska medborgarskap och ministerposten och reste till Kongo.
I ett avskedsbrev till Fidel Castro skriver han: ”Andra nationer i världen begär mina enkla insatser. Jag kan göra det som du inte får göra på grund av dina förpliktelser som Kubas ledare, och det har blivit dags för oss att skiljas åt”
Che såg hur USA-imperialismen spred misär och död runt om i världen men Fidel Castro varnade honom att inleda något i Latinamerika. Istället föreslog han att Che skulle ta sig till Kongo för att ta sig an stödet till lumumbistern...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

4. KÄLLFÖRTECKNING Litteratur: • Anderson, Jon Lee, Che Guevara – Ständigt mot segern, Leopard Förlag, 2002 • Anderson, Jon Lee, Che Guevara – Fosterlandet eller döden, Leopard Förlag, 2002 • Bajini, Irina, Cuba, Streiffert, 2002 • Dahlström, Gil och Swahn, Jan-Öjvind Bra Böckers Lexikon 14, Bra Böckers förlag, 1987 • Gustafsson, Tomas, Kuba, Carlssons bokförlag, 2006 Tv-program/film: • Comandante (Oliver Stone), 2003 • Ramp om historia – Kuba och revolutionen, 2004 Artiklar/Elektroniska källor: • ”Castro avgår” Aftonbladet, 2008-02-19, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1868619.ab (Hämtad: 2008-02-19 kl. 09.35) • ”Che på Kuba” http://www.svensk-kubanska.se/cubava/sidor/chepakuba.html (hämtad 2008-02-24 kl. 21.01) • ”En ny Castro tog över”, Aftonbladet, 2008-02-24 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1911276.ab (Hämtad 2008-02-24 kl. 22.31) • ”Så blev Fidel Castro de förtrycktas hjälte“, Expressen, 2006-08-02, http://www.expressen.se/1.394317

Kommentera arbetet: Che Guevara och den kubanska revolutionen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-12-30

    Mvg utan tvekan

  • Inactive member 2010-02-17

    Bra skrivit om Che Guevara!

  • Inactive member 2012-02-01

    tack så mycket ;

Källhänvisning

Veronika Hagren [2008-12-17]   Che Guevara och den kubanska revolutionen
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=10237 [2018-09-26]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook