Novellanalys - En fri själ

19 röster
20781 visningar
uppladdat: 2008-12-04
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Novellanalys

Novellen EN FRI SJÄL är skriven år 1984 av Inger Edelfeldt och är ett utdrag ur novellsamlingen I fiskens mage. Edelfeldt är född 1956 i Stockholm och är författare, konstnär och illustratör.
En fri själ handlar om en 15årig tjej vid namn Ann. Hon har som många idag, skilda föräldrar. Hennes far har hon inte träffat på flera år när hon plötsligt får ett samtal från honom – han vill träffa Ann. De träffas nere på stan och under deras möte tvingas Ann kväva gråten flera gånger om. När de sedan sätter sig för att äta på en restaurant och hennes börjar far anklaga henne för att vara lika krånglig som vilken kvinna som helst, blir det för mycket för Ann. Hon reser sig och springer därifrån.

Novellen är skriven på ett sätt så att man kan sätta sig in i handlingen, även om man inte har varit med om händelsen som skildras i novellen. Det är en väldigt speciell stämning mellan Ann och hennes föräldrar. Hennes mor vill inte höra av hennes far, troligtvis efter att han lämnade sin fru och dotter. Detta märks direkt i början av novellen, när hennes mor ”höll telefonluren som det vore ett litet kadaver” och när hon ”skakade på huvudet och gjorde sågande rörelser med ena handen” för att frånråda sin dotter att träffa sin far. Ann däremot är både sur på sin far samtidigt som hon vill träffa honom. Först verkar det som en självklarhet att Ann vill träffa sin far men sedan tvekar hon ganska mycket. Det berättas tydligt i ett stycke; ”Ann tuggade hårt på underläppen. Varför var hon gråtfärdig, trots att hon helst av allt skulle vilja slänga på luren och glömma att han överhuvudtaget fanns?”
Men trots denna annorlunda stämning kan man sätta sig in i karaktärernas situationer, inte bara Anns, utan även hennes far och mor och man kan förstå hur alla känner. Detta är ett sätt för författaren att förmedla sitt budskap till sina läsare. Och budskapet är just att få ut hur det kan vara i ett sådant förhållande som finns inom Anns familj. Det är självklart jobbigt för Ann, men det är även jobbigt för hennes föräldrar att infinna sig i den här situationen. Det är klart Anns far saknar henne, men lika klart är det att Anns mor inte vill höra av honom.

Huvudpersonen i En fri själ är Ann. Hon är en tjej som är väldigt vuxen av sig och detta beskrivs flera gånger, främst hennes sätt att klä sig, men framförallt när hennes far konstaterar det. Hon klär sig med ett svart second hand-fodral, svarta trikåer, rosa sylspetsskor och en pillerburk. Det är modernt för den tiden som novellen utspelar sig i, men visar också en stil mer associerad till en dam än till ett barn. Sedan när hon träffar sin far är bland det första han säger: ”Det har ju blivit dam av dig”, vilket var en iakttagelse motiverad på Anns klädsel och smink. I övrigt är Ann ganska vanlig, ”populär” tonårstjej som har många vänner och inte är speciellt blyg av sig. Det beskrivs i en mening såhär: ”Nu kände hon sig utklädd, trots att samma dress brukade göra henne spotsk, uppsluppen och lite oåtkomlig när hon var ute tillsammans med kamraterna”, och av detta får man veta att hon inte är blyg, utan lite hålfull och kaxig, men ändå på ett glatt sätt.
Anns far, Patrik, har lite mer problem i sitt liv. Han lever ensam, har lämnat sin fru och dotter, han röker och är en alkoholist. Men förut hade han det bra, även efter att han lämnat Ann och hennes mor. Patrik var konstnär och hade en tjej i Göteborg. Men när han var på en inspirationsresa i Frankrike hittade hans tjej en ny man, så när han kom hem var han lämnad ensam. Precis som han lämnat sin familj. Kanske var det därför han började dricka och blev alkoholist. Kanske ångrade han att han lämnat sin familj, han fick i alla fall veta hur det kändes. Det var här hans problem i livet började. Man får inte veta hur länge han haft det så, men när Ann träffade honom för tre år sedan tyckte att det var pinsamt att träffa honom. ”Det hade varit så obegripligt pinsamt senaste gången de sågs. Sedan dess hade hon kastat vartenda vykort han skickat, det vill säga tre julkort.” Antagligen hade han problem redan då.
Att han är alkoholist berättar han själv för Ann när de sitter på restauranten, men han försöker få det att låta som om han har slutat med det. ”Tror du inte tjejen hade hittat en annan när jag kom hem? /…/ Jag stängde in mig och söp som en svamp.” Under telefonsamtalet i början säger han ”den senaste tiden har jag varit rätt under isen. Och så mitt i allt ihop var det som en inre röst sa till mig: Du har en dotter, Patrik.” Här låter det som att han har slutat, eftersom han tänker på sin dotter.
Men när de möttes upp lite tidigare på stan kände Ann en svag spritlukt i hans andedräkt. Detta tyder på att han troligtvis fortfarande har alkoholproblem.
Anns mor får man inte veta så mycket om, eftersom hon har en sådan liten roll i novellen. Det lilla man får veta är att hon inte vill höra av sin f.d. man och att hon helst inte vill att hennes dotter ska göra det heller. Detta förtydligas redan i det första stycket, när samtalet från Patrik når fram. ”Anns mamma höll telefonluren som om den vore ett litet kadaver.” När han sedan söker Ann så signalerar hon att Ann inte ska träffa honom. ”Hon spärrade upp ögonen, knep ihop läpparna och ruskade eftertryckligt på huvudet/…/gjorde en sågande rörelse med ena handen.”

En fri själ utspelar sig i en lite äldre tid, runt 80-talet. Den är skriven på ett lite gammalmodigt sätt som märks främst i miljö- och personbeskrivningarna. Ett exempel är att Patrik röker inne på restauranten, vilket är olagligt idag. Ett annat är beskrivningen av Anns klädsel, som är relativt gammalmodig. ”Sitt svarta second hand-fodral. Till det hade hon ett par svarta trikåer, ett par skära skor med sylklackar, en lös laxrosa spetskrage och en rosa pillerburk. Munnen var noggrant målad med pensel och ögonen omgivna av en effektfull och aningen aggressiv sminkning” Detta skulle kunna vara typiskt 80-tal.
Språkvalet syns det inte så stor skillnad på jämfört med idag, men i vissa beskrivningar används vissa ord som kanske inte är så vanliga idag.
Men språket är i alla fall inte svårt att förstå, även om vissa främmande ord uppkommer. Det är just som främmande ordvalen som gör stilen på texten lite äldre.
Pillerburken, som är ett av dessa främmande ord som vi inte använder speciellt mycket idag, beskriver mest sin äldre stil för det är inte direkt vad som används idag.
Om man jämför den ekonomiska ställningen i novellen är den ganska lik vår ställning idag, vilket tyder på att den inte utspelar sig allt för långt bak i tiden. Vi har till exempel Patrik. Han köper en docka till Ann för 600 kronor verkar det dyrt även idag. Han konstaterar också att han tyckte den var dyr, men han har ändå råd att betala. När han dessutom påpekar, efter att ha köpt en blus till henne också, att ”Den där dockan var till lilla Ann/…/nu vill jag köpa nåt åt stora Ann.”, så visar det att han inte har det så dåligt ekonomiskt ställt. Dock kan man inte veta om han har en massa lån eller liknande. Eftersom han är alkoholist har han antagligen inget jobb, men han har ändå råd med sprit. Antingen beror det på att han har mycket pengar från ett tidigare arbete, eller att han lägger alla sina pengar på sprit. Men han har i alla fall råd med en kavaj, detta berättas i en mening ”Fryser du inte? /…/ Han tog av sig kavajen och la den över hennes axlar”, så mest troligt är att han har en liten inkomst.
Ann har inte heller några speciella pengaproblem, hon har råd med häftiga, trendiga kläder och verkar leva ett bra liv med sin mor, utan ekonomiska bekymmer.
Den geografiska miljön är inte speciellt avancerat beskriven, alltså man får veta vad orten och gatorna heter där de befinner sig, men författaren har inte tagit med några beskrivningar om vilken stad eller vart i landet det är. För att veta detta ska man helt enkelt veta vart den här orten och gatorna ligger. Orten nämns redan under samtalet mellan Ann och hennes far på telefon; ”Då ses vi vid Gamla Stans t-banestation vid halv fem”. Vet man att Gamla Stan ligger i Stockholm får man det förklarat. Här får man även reda på vilken tidpunkt som resten av novellen kommer utgå ifrån. Sedan har författaren blandat in lite beskrivningar om saker som väder, platser och stämning lite här och där i texten. ”Vinden rev i håret och hatten/…/De gick Kåkbrinken upp mot Västerlånggatan/…/Bara gatumusiken från Västerlånggatan lättade upp den eftertryckliga pausen.”
Beskrivningarna skiftar en aning under novellen. När Patrik och hans dotter befinner sig på restauranten blir beskrivningarna om miljön och deras handlingar mycket mer detaljerade. ”De satt i skenet av ett stearinljus/…/Ann petade försiktigt av sig de rosa skorna/…/Vid hennes fötter stod en påse från en boutique/…/Hennes far sjönk tillbaka mot stolsryggen med en liten suck och fimpade cigaretten/…/Han tömde vinglaset och hällde upp ett nytt åt sig.” Detta är bara några få utdrag av de beskrivningar som finns med och alla kommer väldigt tätt i texten. Det här är ett knep för att sakta ner läsningen, det vill säga att en lång text endast beskriver händelser under en kort period. Det gör så att läsaren mer kan sätta sig in i situationen som karaktärerna befinner sig i, och lättare få en bild av vad som händer och sker. Händelserna kommer som i verklig hastighet, istället för att man kan läsa att de i ena stunden befinner sig i en butik och sedan helt plötsligt på en restaurant. I just den här novellen har författaren valt att sakta ner händelseförloppet på just det här stället, för att det är här som Patrik börjar bli lite smått berusad och man förstår hur han är som person. Författaren använder det här knepet på ett ställe till i novellen – när de befinner sig på krogen. Man får veta att det är där de befinner sig genom en rad olika skildringar; Ann blir frågad om legitimation när hon ska gå in, det är jazzmusik som spelas (vilket var inne på den här tiden) och de beställer in öl.
Här använder författaren sig av denna effekt eftersom hon tydligt vill beskriva hur Ann mer och mer vill därifrån och tillslut också rättar sig efter sin vilja. Hon ger allt kortare svar, ibland nickar hon bara. Hennes far reagerar på det och berusad som han är kommenterar han det flera gånger. Inte rakt ut, men man förstår att hans yttranden är riktade mot hennes korthet. ”Du tycker jag är jävlig va? /…/ Var inte förbannad på din gamla farsa/…/Se inte så jävla fjär ut då! /…/ Du gör mig så besviken flickungen min/…/och där sitter ens egen dotter som en jävla snödrottning.”
Han svär också väldigt mycket, vilket både tyder på hans aggressiva, lite offensiva personlighet och att han är onykter.
I övrigt är skildringarna om miljön beskrivna där de behövs, alltså där man kanske inte längre kan få en bild av miljön som karaktärerna befinner sig i. Eftersom de hela tiden förflyttar sig så lägger författaren in miljöbeskrivningar vartefter de rör sig, för att inte få novellen tråkig eller detaljfattig. Det är varken för mycket eller för lite, för mycket miljöbeskrivningar kan göra novellen jobbig att läsa, då man inte kommer någon vart i handlingen. Men i En fri själ är det alldeles lagom.

Titeln En fri själ kan bidra en viss del till tolkningen, om man tänker mer djupa tankar. En sak som inte direkt är det första man tänker på, är att titeln skulle kunna tolkas som att Ann vill vara en fri själ men hennes osäkerhet och henens föräldrar hindrar henne. I stycket under telefonsamtalet märks detta; ”Ann tuggade hårt på underläppen. Varför var hon gråtfärdig, trots att hon helst av allt skulle vilja slänga på luren och glömma att han överhuvudtaget fanns?”
Hon vill allstå egentligen glömma sin far, detta skulle få henne att känna sig mer fri. Tanken på hennes far och vad han gjort mot sin familj tynger ner henne och får henne att må dåligt.
Hon kanske inte verkar vara så osäker, men denna osäkerhet kanske bara finns inom familjen och viljan att vara just en fri själ. Det är inte bara hennes far som hindrar Anns vilja, utan även hennes mor som håller fast vid henne sedan de blivit lämnade av Patrik. Ann kanske inte får leva så fritt som hon vill, i alla fall inte på det sätt hon tänkt sig. Även fast Ann får göra saker hon vill och vara med vilka hon vill, så kanske hon känner sig fast där hemma med sin mor. Hon kan inte göra som sin far och lämna henne, då skulle hennes mor stå helt ensam utan någon. Detta gör att hon också känner lite att hennes far bidrar till denna instängda situation hon lever i. Hon lever fritt, men känner som att hennes själ inte är fri, och det är hennes vilja. Om hon skulle tala mer med sin mor och far, skulle detta problem kunna lösas. Ann skulle kunna förklara hur hon känner för sin mor, och till sin far skulle hon behöva säga precis vad hon tycker. Om hon inte vill träffa honom, så ska hon säga det.
Det är ett sätt att kunna få känslan av en fri själ.
Eftersom det är just hennes föräldrar som gör att hon inte kan få en fri själ så hänger det ihop med novellens tema, att bryta sig loss från sina föräldrar. Läsaren ska själv reflektera över hur det kan vara i den här situationen och kanske på hur man kan göra för att bryta sig loss från sina föräldrar. Men det behöver inte alltid vara något bra, ibland kanske det är en dålig sak, att inte vara fast vid sina föräldrar. Bäst är nog att hitta ett slags mellanläge, där man kan känna att ens själ är fri, men där också föräldrarna finns nära till hands när man behöver dem. För att man har ”brutit sig loss” från sina föräldrar betyder inte att man bryter kontakten med dem, utan att man inte ska känna sig fast där man är. Det ska vara precis som Anns vilja – att ha en fri själ.
Många kanske har en alltför bruten kontakt med sina föräldrar, de kanske känner sig fria, men inte lyckliga med sin familj. Detta kan resultera i att man själv kan känna sig ensam och det är nog många som har det så. Då kan man fundera på om det beror på familjen, och då kanske just hur stämningen är inom den och vilken kontakt man har med sina föräldrar.
Däremot säger titeln ingenting om vad novellen handlar om, om du inte har läst novellen. Det är en väl genomtänkt titel, man måste läsa lite mellan raderna och förstå budskapet med novellen för att förstå varför titeln lyder som den gör. Innan man läser novellen, eller under tiden man läser den, kan det kännas som att novellen inte har med handlingen att göra alls. Det är först efteråt man inser att titeln faktiskt är riktigt bra och beskrivande. Det är en ovanlig formulering som används i titeln, som inte många använder sig av i första hand, speciellt inte nybörjare till författare. Det som är lite ovanligt är att titeln inte säger mycket om handlingen om du bara ser titeln. Mest används det nog av lite med gammalmodiga författare, det är i alla fall en känsla som titeln förmedlar. Men det är ganska effektfullt, läsaren vill veta vad som menas med det, och därmed har författaren lyckats att locka läsare till sin novell.
En fri själ inleds med en replik, vilket är ett intressant sätt att börja en novell på, som lockar läsaren att fortsätta läsa. ”Det är din far.”, är den första meningen i novellen och det är Anns mamma som yttrar den. För det första vill man veta vad det är frågan om, sedan direkt efter, när det beskrivs vilket kroppsspråk Anns mor har när hon säger det vill man verkligen läsa vidare för att veta varför hon gör som hon gör. ”Anns mamma höll telefonen som om den vore ett litet kadaver/…/Hon spärrade upp ögonen, knep ihop läpparna och ruskade eftertryckligt på huvudet.” Sedan får man veta helt klart att det är till Ann själv hon talar, även om man kunnat ana det från början. ”Ann grep försiktigt det lilla kadavret.”
Det som Inger Edelfeldt gör bra här är att hon presenterar alla karaktärer direkt, och detta utan att det blir en för ingående beskrivning, för sådant tråkar ut läsaren. Redan på första sidan, som inte ens är en halv sida lång, så lyckas Edelfeldt med att beskriva Ann och hennes föräldrar, plus stämningen mellan dem. ”Jag vet att det är ett tag sen sist, Ann/…/Att din mor inte vill prata med mig är en sak.” Detta säger Anns far till sin dotter under telefonsamtalet. Då får man veta att de inte träffats på ett tag och att hennes föräldrar är separerade. Det är väldigt smart att göra så, eftersom då vet läsaren hur det ligger till redan från början, och man slipper att ha med en massa invecklade klarlägganden mitt i novellen.
Avslutningen i En fri själ kan förbindas till det poängfyllda slutet. Det slutar med att Ann går ifrån krogen och lämnar kvar sin far där och den sista meningen är ”Då började hon springa på de rosa sylklackade skorna.” Det var kanske inte ett helt oväntat slut, men det ställer det som tidigare hänt i en annan belysning. Ann har under hela kvällen varit väldigt kort mot sin far och läsaren har kunnat uppfatta att hon funderade över något. I avslutningen får man reda på att det hon funderade över var att springa därifrån, och att hon övervägde till att ta det beslutet. Detta betonar att hon är väldigt osäker med sin far. Hon ville kanske därifrån hela tiden, men vågade inte ta steget att göra tanken till verklighet. Kanske var det först när hon blev ensam inne på toaletten i slutet och såg i spegeln hur ledsen hon var, som hon vågade göra som hon ville. Så slutet förklarar mycket av det som tidigare berättats, samtidigt som det är väldigt öppet. Man vet inte vad som kommer hända sen, det får läsaren själv fantisera.
Inger Edelfelt gör nog detta medvetet, så att läsaren själv ska kunna tänka hur det hade slutat om man själv hade varit med om händelsen. Om man har ett väldigt tillslutande slut så kan det lätt bli så att läsaren inte tycker det stämmer in, av den orsaken att man själv kanske hade föreställt sig något annat.
Ett annat slut som skulle kunna användas i En fri själ är en avslutning med en blick in i framtiden. Efter det använda slutet skulle författaren kunna lägga till hur det blev sedan i framtiden. Anns far brukade skicka kort till Ann, det får man veta tidigt; ”Sedan dess hade hon kastat vartenda vykort han skickat, det vill säga tre julkort”. Ett exempel på vad Inger Edelfeldt skulle kunna göra här är att möjligtvis skriva om han skickade något mer vykort, och i sådant fall vad han skrev. Det blir en rätt så lång inblick i framtiden, precis som menat, och det julkortet skulle kunna förklara vad som hänt efter att Ann sprang ifrån sin far den gång de möttes. Antingen skulle han kunna be om ursäkt för sitt uppförande, vilket skulle tyda på att de inte hörts av sedan dess. Eller så skulle han kanske mer lägga fokus på att fråga hur hon har det eller skriva något som klarlägger att de setts eller hörts nyligen. Han skulle kanske kunna tacka för kortet, om Ann valt att skicka ett kort till honom. Ett annat alternativ är att han inte skulle skicka något kort alls, men även detta skulle författaren kunna skriva. Det skulle betyda att Patrik troligtvis har gett upp kontakten med sin dotter.

Inger Edelfeldt använder sig av ”Den allvetande berättaren” som sitt berättarperspektiv. Det som bevisar detta är att hon kan leva sig in i personers tankar och känslor. Ett exempel på detta är när Ann står och väntar på sin far; ”Och genom Ann for en känsla av både styrka och sårbarhet/…/Hon undrade över den förändring som skett med henne”.
Den allvetande berättaren kan även lägga till egna tankar i novellen och detta gör Edelfeldt inom samma händelse i novellen som i överstående exempel; ”Tonerna av en ballad till gitarr/…/Sångaren var inte skicklig, men det var något vädjande över framförandet.”
Det som inte är tydligt i just En fri själ, är att Den allvetande berättaren kan flytta sig fritt mellan platser. I En fri själ så följer författaren bara karaktärerna det handlar om.
Edelfeldt berättar om han eller hon, omväxlat med personens namn, vilket också kännetecknar Den allvetande berättaren.
Den här novellen är skriven i en rak kronologisk ordning, vilket är en dispositionsmodell av tre. Vad som menas med den är att allt berättas i den ordning som sker. I En fri själ följs bara karaktärernas handlingar, det viker aldrig av och berättar om något annat, någon annan plats, eller an annan tid. Det som lätt kan hända i den här formen av dispositionsmodell är att novellen blir tråkig, men av den orsaken att berättaren förflyttar sig med karaktärerna och berättar om deras handlingar, så händer det alltid något. Och därför så blir inte...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

EN FRI SJÄL - Inger Edelfeldt

Kommentera arbetet: Novellanalys - En fri själ

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Ludvig Eriksson [2008-12-04]   Novellanalys - En fri själ
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=10216 [2017-08-22]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in