Bokrecension: Vägen Till Jerusalem av Jan Guillou

6 röster
16523 visningar
uppladdat: 2008-05-27
Barkino Joken

Barkino Joken 27 år

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Vägen Till Jerusalem
Skriven av Jan Guillou


A
Vägen till Jerusalem är den första boken i en trilogi från korsårstid
skriven av Jan Guillou och utspelar sig i götaland på 1100-talet.
Under den tiden hade kyrkan börjat få väldigt stor makt och var en betydande del av Sverige. Man kan nästan till och med säga att de hade större makt än självaste kungen.
Kungen hade ju den högsta maktpositionen men om det blev något problem var det ju bara för kyrkan att bannlysa kungen så var han borta ur bilden, för vad skulle man med en bannlyst kung till? Det var en tid av oro och kungar kunde snabb bytas ut och makten skifta i ett slag genom en kupp eller att till och med kungamördaren om det nu fanns någon sådan tog den gamla kungens plats.

Det var även en tid där samhällsklasserna var tydligt markerade och där det var valigt att ha trälar.
Allt det här och lite till innehållande korståg för att inta det heliga landet och nedgöra de ”ogudaktiga” ökenaraberna lyckas Jan Guillou väva in i berättelsen om Arns, den unge pojken från Arnäs, liv.


B
Boken börjar med den gravida kvinnan Sigrid, Arns blivande mamma, som är på en mässa och efter att ha fått en uppenbarelse skänker bort en utav familjens stora gårdar till kyrkan. Man får efter det följa hur dom rustar upp deras gård Arnäs vid Vätterns strand och tills hon föder Arn.

Det är här det stora äventyret om Arn verkligen tar sin början. Arn tillbringar sin tidiga ungdom på gården och växer där upp i ett bra hem och stora framtida möjligheter för han och hans några år äldre bror Eskil. Allt verkar bra och Arn är en livlig ung pojke med lust ör livet och dess utmaningar ända tills en dag en hemsk olycka inträffar.

Arn och hans bror jagar en fågel och det leder Arn att klättra upp på en mur som han sedan häftigt faller ner från. I sin förtvivlan för gossens liv lovar Sigrid och Magnus Gud att de ska skänka honom till ett kloster om han får överleva.
Mirakulöst nog överlever också Arn men löftet var det ingen som kom ihåg förrän Sigrid blev mycket sjuk och de skickar genast Arn till kloster men Sigrids liv gick inte att rädda.

I klostret blir Arn mycket bildad och lärd inom Guds ord och även inom mycket hantverk och inom stridens många tekniker. Han får av broder Guilbert lära sig att hantera svärd, båge, spjut och att föra en häst.

Han lever och lär efter bibelns budord och fostras till ödmjukhet, att vara fri från högmod och ”onda” tankar och till att alltid se på alla med ett gott öga och att aldrig skada en annan människa eller göra någon något fel.
Han lär sig att minsta lögn är ett steg på fel stig och följer därefter strängt den rätta vägen.

Fader Henri som är föreståndare för klostret i Danmark han vistas i anser att gud har en egen fantastisk plan för just Arn men att det ännu är outgrundligt ännu vad det kan vara.
När Arn först kommer ut ur klostret är han inte alls beredd på den ondska och för honom ”barbariska” levnadsstil som folket utanför klostrets murar har.

Han kommer inte ihåg så mycket från sin ungdom innan klostret för han var ju så pass liten när han skickades iväg. När han ger sig av har de försett honom med proviant och beskrivningar om väg och det väsentliga men det de glömde att skicka med honom var just kunskapen om livet utanför.

Det hela leder till att han ganska snart kommer tillbaka till klostret efter en tragedi som innebar två mäns död. Efter mycket lidande för Arn och självutdelade straff så förlåts han av fader Henri vilket Arn först inte förstår och anser att han borde få sona för sitt brott men Henri anser att han gjorde det genom guds vilja. Andra gången han ger sig av är han något mer förberedd på vad som väntar men ändå inte fullt.

Han ger sig av mot sin gård och kommer nu även till den men mottagandet är en aning kallt när de möter honom. De vet inte vad de riktigt ska tro om honom hemma på gården, kläd som en munk och kommer ridandes på en besynnerligt tunn och mager häst.

Det tar ett tag för An att börja anpassa sig och de tycker ännu mer underligt om honom när han själv ger sig i kast med trälagöra och arbetar bland dem. När han senare visar prov på stor skicklighet med både båge som svärd och genomför många förbättringar på gården blir han plötsligt istället mycket uppskattad av familjen och deras hirdmän, ja även trälarna fattar tycke för den här ”munkagossen”.

Arn hamnar på ett gästabud på en av granngårdarna och dricker mycket öl för hövlighetens skull och hamnar så på natten i säng med lantägarens dotter Katarina. Det hela glöms för en tid bort men när Arn sedan möter Katarinas syster Cecilia och de två blir förälskade lir Katarina mycket arg och avundsjuk och berättar att Arn redan har legat med henne.

Det här som nu Arn har begått var mycket fel som det står skrivet i lagen genomdrivet av kyrkan ”äga två systrar samme man, det är styggelse”. Det här ansågs vara det värsta som han hade gjort och han och Cecilia blev nu bannlysta.

Cecilia blev satt i kloster och Arn blev förvisad från Svea rike med som ett sista minne från klostret, endast ett mäktigt svärd i korsriddarstil han tidigare fått av broder Guilbert, till att bli en korsriddare i det heliga landet.


C
Den här boken är skriven på ett sätt som är mycket objektivt och beskrivande. Den tar egentligen ingens parti eller talar om vad som är rätt och fel genom moraliska kommentarer eller åsikter av något slag mer än de regler de själva levde efter på den här tiden. Att läsa den här boken av Jan Guillou är nästan som att läsa en historiabok fast så mycket roligare och intressantare.

Man vet också att Guillou har gjort mycket undersökningar kring ämnet innan han skriver en rad så informationen om miljön levnaden och händelserna stämmer för det mesta väldigt bra med verkligheten. Ett tecken på hans stora inlevelse är att han till och med har låtit en engelsk vapenexpert tillverka svärdet som Arn fick i slutet.

Man vet även att flera av personerna han nämner, verkligen har funnits och verkat samma roll som i boken. Han har även här lyckats med konststycket att skriva på ett språk som för tankarna tillbaka till gammal text. Det hela även utan att egentligen använda gamla ord som inte längre hör hemma i vår tid och som kan vara svåra för en nutida läsare att förstå.

Guillou skriver även nu som al...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bokrecension: Vägen Till Jerusalem av Jan Guillou

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Barkino Joken [2008-05-27]   Bokrecension: Vägen Till Jerusalem av Jan Guillou
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=10027 [2017-08-21]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in